tisdag 25 oktober 2011

Samtal med en vägg

Vet inte vad jag ska säga idag. Känns som jag bara spyr galla över hur illa jag mår hela tiden och jag önskar inget hellre än att säga att "jippi, nu mår jag faktiskt riktigt ok"?! Det vore dock en lögn att påstå något sådant, som är allt annat än sant.

Kvällen igår var en mardröm. Kramper i hela mellangärdet och magen var så hård att det knappt gick att trycka ner den med våld. Hade så ont! Lipade sista delen av kvällen innan jag tillslut fick förflyttat lite gas och det började köra som fan istället. Bestämde mig för att gå o sova, försöka koppla bort smärtan på det viset men det gick ärligt talat sådär. Sov skitkasst inatt. Vaknade av magkramper, illamående.. mat ända upp i matstrupen. Så fullt!

Kramper även när jag gick upp imorse. Tre resulax på raken är väl gansk talande, och alla förde de med sig en ganska stor mängd diarré - nåja, jämfört med tidigare dagar i alla fall. Allt är relativt. Dessvärre fick jag inte bort allt som satt men kände att jag inte kunde ta fler..  jag måste ju ha någon kvar till i eftermiddag också så jag har testat med lite vatten nu.. har ännu inte hänt nåt förutom att magen sticker ut som en liten flodhäst där fram. Maten smakar inte så bra då allt vill upp :-/

Fick samtal från en läkare imorse, var som att tala med en vägg. Visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta? Detta var inte min ordinarie läkare utan en läkare som jag gått hos tidigare men som har alla mina journaler och vet om mina problem.. han började tala om rivna morötter, laktosintolerans och vikten av att röra på sig? Alltså jag började nästan gråta.. senil? Fick honom tillslut att skriva ut movicol junior neutral så nu ska jag ner till apoteket och se om den kan göra nån skillnad..  för att gardera mig har jag bokat in en telefontid med gastro på karolinska i eftermiddag och hoppas kunna få napp hos nån vettigare läkare där.

Har pratat med så många väggar i mina dagar att jag egentligen inte borde bli förvånad över att det inträffar igen, men likförbannat kan jag inte låta bli.. de har mina journaler o vet ändå inte vem de pratar med? Utredd i tio år och han frågar om morötter??!! My arse säger jag bara. Det är så man vill spy. Bokstavligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar