tisdag 30 november 2010

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Bestämde mig igår. Eller förra veckan. Eller var det veckan dessförinnan? Jag vet inte, jag har tappat kollen lite grann.. tiden bara går. Jag hänger inte riktigt med. Den springer liksom ifrån mig. Jag kan inte bromsa. Jag kan bara följa med. Det gör jag. Det gör alla andra med. Fast på lite olika sätt.

Jag bestämde mig att hänga med min mamma till Ullared en sväng o trotsa magen. Komma utanför väggarna så att säga.. se lite nytt.. ett litet äventyr. Vet att det skulle vara en pers för mig att jag skulle må skit o att resan hem skulle vara ett helvete.. men jag bestämde mig för att göra det i alla fall. Så kom dagen. Förra veckan. Snöoväder. Var bara o lägga ner. Då bestämde vi oss igen. Idag skulle det bli av. Kylan satte stopp för det.. har ingen lust att köa i tolv minus med en mage som håller på att ta kål på mig dessutom. Vi skippar Ullared med andra ord o tar oss till kära känn ingen sorg för mig Göteborg. Lite dyrare julklappar för mammsen kanske, men som hon sa, hon skulle förmodligen inte hittat det hon var ute efter i julklappsväg i Ullared ändå.. jo, massa prylar skulle hon komma hem med men de flesta av dem mer eller mindre (o)nödiga.

Göteborg går snabbare att ta sig till, det kostar inte lika mycket i bensin, man kommer fortare hem.. o man kan byta sina julklappar om de mot förmodan inte skulle falla i smaken.. fast jag är å andra sidan redan klar med mina inköp. O de flesta går inte att byta. Folk får gilla läget helt enkelt :) jag tror och hoppas att de skall gå hem ändå..

Jag är i alla fall glad att det inte blev Ullared idag. Har inte haft nån bra natt eller kväll igår. Morgonen blev därefter. Uppe tidigt o fick en skön morgonpromenad (bästa tiden på dygnet när allt är stilla o orört!) men våndas över en ond mage nu. Käkat frukost o morgonproceduren är i full fart.. sen blir det till o gå ut o försöka värma upp bilen o se om den startar..var ett tag sen den var ute o rullade trots allt.. känns ingen sorg för mig Göteborg

Spegel, spegel på väggen där..

..säg vem som gnälligast i landet är! Jag! Svaret kommer snabbt. Känns det som. Man kan undra ifall det blir motsatt effekt om man gnäller TILLRÄCKLIGT mycket - så det inte finns mer gnäll kvar i kroppen..? Jag tvivlar.

Blev en sprut och två resolor-dag igår igen. Fan säger jag bara. Hade en jättejobbig förmiddag o bestämde mig att ta en tablett till. Skulle jag förmodligen inte gjort. Den gjorde bara magen ännu mer jäsig o bubblig o värkande. Kvällen slutade tre avsnitt 24, några mackor o en lussekatt senare med en spruta ocreotide. Kändes knappt att jag tog den den här gången. Inte förrän imorse. Då verkade det braka löst med besked. Gick inte o ligga kvar. Hade bestämt mig att mysa med vovvarna till i alla fall en kvart i sju. Tjena. Kunde jag glömma. Det blev upp strax efter Anders gått utanför dörren. Det höll inte längre. Så det har varit en lång dag igen. Hade hoppats på att pärlorna skulle kommit eller vovvarnas grejer men icke.. har roat mig med att klippa Lukas, göra lunchlådor åt Anders och städa trapphuset istället.. nåt ska man göra för att få dagen att gå. Har skippat resolor nr 2 idag. Får se hur det blir ikväll med sprutan men jag hoppas slippa den med. Stå ut. Det blir lättare imorgon.

Har i alla fall fått mitt nya smink. Fiiina färger o nöjd med prylarna. Valde rätt tillslut. Uppdatering kommer säkert på min andra blogg senare i veckan.. kram till er som orkar stå ut med mitt gnäll o som stöttar mig i kampen mot ett friskare liv!

måndag 29 november 2010

Pepparkakor bra för matsmältningen..

Jag läste faktiskt det nånstans nångång. Det går säkert att googla på det också om man vill ha mer information, men pepparkakor ska på nåt sätt vara bra för matsmältningen. Inte kakan i sig alltså utan kombinationen av kryddorna. Folk var smartare förr. De åt kött o plommon, asiaterna äter fisk och ingefära.. det finns liksom en anledning. Bröd med brödkryddor.. det är inte bara taget från ingenstans för att det smakar bra - det har ett syfte. Varje liten grej. Men vi har tappat bort det där idag. Kanske är det inte så konstigt folk mår som de mår o lider av ballongmage?

Själv är jag en fan av pepparkakskryddor. Kan gott värma ett glas havre, ris eller sojamjölk med massa kryddor i och sila av. Dricka det som det är och mums vad gott det är! Flytande pepparkaka kan man säga och eftersmaken därefter. Kan inte påstå att jag känner mig bättre i magen, men de säger ju att tankens kraft är stark.. att ingefära är bra råder inget tvivel om. Inte kanelens goda inverkan heller. Om man bortser från italienarna då eller vilka det nu var som vägrade sälja våra pepparkakor pga förgiftningsrisk för några år sen.. ja, kanel i för stora mängder är giftigt.. men knappast i form av pepparkakor. Då får man äta en jäkla massa. Jag skulle säkert kunna komma upp i de doserna som jag missbrukar denna krydda men what the f**K det känns som ett mindre problem i jämförelse med allt annat vi stoppar i oss, vare sig det sker av egen fri vilja eller inte!

Magen har i alla fall inte mått bättre sen jag började mitt pepparkaksmissbruk för det här året. Vet inte om den mått sämre heller egentligen. Den är bara konstant dålig så att säga. Det har blivit normalt i min värld. Jag har mina stunder när jag får passa på att göra det jag vill ha gjort för sen är det kört. Punkt. Det är min vardag. Det hjälper inte om det är nåt kul som väntar, det hjälper inte om vi är på semester, åker flygplan, käkar middag med goda vänner, är på bio, promenerar, springer, whatever.. magen lever sitt eget liv ändå. Långt ifrån mitt. Det konstiga är att jag aldrig vänjer mig. Efter dryga tio års helvete har jag ännu inte vant mig vid tanken att det är såhär mitt liv ser ut. Jag kämpar vidare och lever på hoppet. En dag ska jag bli bättre. Om inte bra så betydligt bättre i alla fall. Det ska jag bli, oavsett vad folk tycker eller tror. Jag är för envis för att inte bli det..

söndag 28 november 2010

I väntan på bättre tider

Så kommer det lite snö.. igår var inte heller en av mina bättre magdagar. Tvärtom. Det gick ganska snart käpprätt åt skogen. Innan lunch vill säga. Det brukar i alla fall hålla sig lite till efter. Inte igår. Det gick käpprätt åt skogen. Men jag plågade mig iväg till torget med sambon ändå. Köpte lite tonfisk o lite annat gott att stoppa i magen. Anders bakade lite pepparkakor. Promenarade en sväng me vovvarna. Rätt lång sväng. De verkade gilla det. Hjälpte inte magen men gjorde att jag mådde bättre i själen. Solen gjorde sitt också. Den hjälper mycket när man känner sig nere.

Idag är det ingen sol. Snöar igen. Grått ute. Tycker det räcker med snö nu? Behöver liksom inte bli mer. Men det ska enligt yr.no snöa mer eller mindre hela dagen idag. O blåsa. Denna förbannade blåst. Jag fixar den inte. Det hjälper inte vad jag packar på mig jag fryser ändå. Spänner kroppen, spänner magen o mår ännu sämre. Men men, det kunde vart värre. Jag lever, jag är hemma o jag ligger inte på sjukan. Jag har två undebara små vovvar, en underbar sambo o en mamma o bror jag älskar över allt annat. Man får se till det man har. Jag är oerhört tacksam över det jag har. Men jag sörjer det jag inte har. Det kan jag inte förneka. En fungerande kropp ligger högt på listan. Jag skulle ge mycket för att få en..

lördag 27 november 2010

Trotsar magen o käkar skit

Det där med att äta mat som är "snäll" mot magen - det tror jag inte ett skit på. Jag har testat. Tro mig. Alla dessa magdieter jag blivit förordad och förmanad att testa. Jag har testat dem. De kanske hjälper för nån annan, men inte för mig. Tvärtom. Det som funkar bäst för mig är att skita i alla dessa råd och käka det min kropp vill ha. Jag undviker viss typ av mat, det gör jag, eftersom jag av erfarenhet vet att den gör mig sämre - men jag äter det jag vill NÄR jag vill och skiter i alla dessa råd o rön. Fibrer hit o fibrer dit, bulk hit och laxer dit. Sönderkokt och obehandlat eller rått och oförstört.. inte lätt att veta vad man ska välja i denna djungel av råd och rön! Bättre följa sin magkänsla. Det finns väl en anledning till att man har en :)

Idag blir det glögg, det blir pepparkakor, tonfisk med rödvinsås och ett glas rött till den. Glass med varm hjortronsylt till efterrätt.. ibland får man lyxa till det! Magen kommer inte gilla det, men den vill ju inte ha nån mat alls.. och så kan jag heller inte leva. Antingen äter man o får ont - men dör i alla fall inte pga svält - eller så låter man bli o äta, slipper o ha ont men dör av svält. Tja, valet är väl ganska lätt även om det tar tid att komma dit. 12 kg back som mest har fått mig att paniskt stoppa i mig mat oavsett. Där vill jag inte hamna igen. Där KAN jag inte hamna igen. Resan upp går betydligt sämre än resan ner. Det kräver mkt mat, kraft, tid och energi att orka stoppa i sig tillräckligt mycket för att komma ikapp igen. Vissa kallar det lyx. Jag ser det som en mardröm. Det är inget liv att kunna "äta vad man vill o inte gå upp". Den som säger det har inte varit i mina kläder, inte haft min kropp o inte hållit på att stryka med av uttorkning. Wake up call. Det finns nåt som heter överlevnad. Det har jag kämpat med i över femton år. Nu är jag trött på överlevnad. Vill börja leva. Det är därför jag låter bli att lyssna på vad alla har att säga. Jag hör dem, men jag följer inte blint deras råd..

fredag 26 november 2010

Spruta tredje natten i rad

Det gick åt skogen igår igen. Jag trodde att dagen skulle bli lite bättre i och med att det KÄNDES bättre när jag var ute och handlade lite med mamma. En sisådär två timmar ungefär. Sen satte det fart. Fort som attan gick det. Tokjäsningarna alltså. Spenderade resten av dagen med att försöka ignorera dem och pyssla färdigt här hemma. Julpyntade, förberedde mat, lekte med vovvarna. Det hjälpte inte. Försökte med div olika magövningar men de gjorde ingen nytta de heller.

Kvällen gick och magen blev värre. Anders beställde thai för att jag skulle slippa laga mat och kunna ägna mig åt att få rätsida på magen. Det hjälpte inte det heller. Blev bara värre under kvällen och det slutade med ännu en spruta som dessvärre inte gav mig lika mycket sömn som nätterna innan. Idag har den varit åt skogen sen imorse. Fick inte ordning på den då och den har fortsatt bråka hela dagen. Vill inte ta sprutan idag o har skippat min andra resolor. Ska försöka tämja den på annat sätt. Medicinerna har ju uppenbarligen inte hjälpt. Förmodligen blir det ännu värre nu, det känns så för tillfället i alla fall. Men jag måste ju testa.

Har roat mig med att baka brownies idag. Tror de blev rätt bra, även om jag ändrade om receptet - som vanligt. Har gjort ett halsband också. Det blev jag riktigt nöjd med. Det enda som stör mig är att jag valt fel ögla till låset, eller fel hasp hur man nu väljer att se det.. så det går för tillfället inte att stänga det. Irreterande. Men jag löser det. Hade tänkt ha det här halsbandet på vårt bröllop, lite kul med något man skapat själv.. men vi får se hur det blir med den saken. Det blir ju sällan som man tänkt sig!!

torsdag 25 november 2010

Sprutor, tabletter, mjukgörare.. fabrik?

Jag känner mig som en kemikaliefabrik. En levande sådan. Jag har sagt det förr och det stämmer fortfarande. Spruta inatt igen. Det kändes rätt ok under lunchen igår och någon timme efter. Promenaden med mamma och hundarna var riktigt skön i snön, trots att det blåste småspik. Kändes friskt, att man varit ute och gjort något.

Dessvärre vände det under eftermiddagen och det med besked. Mer medicin, mer resulax och kaos i magen. Efter kvällsmaten var tokjäsningarna och magvärken ett faktum. Ville inte ge sig. Började ana vart det bar hän och bad Anders hjälpa mig förbereda sprutan. Han hjälper mig värma innehållet. Gör mindre ont att spruta in det då. Sprutan i sig kändes inte så mycket igår. Spände såklart o visst krampar det i magen, men jämfört med de satans tokjäsningarna som gör att det känns som magen ska spricka är det ingenting. Man ser snarare fram emot den typen av smärta. Tar liksom bort fokus lite grann.. Kan bero på att jag fläskat på mig lite mer också o har lite mer att sticka i.. men å andra sidan hjälpte det inte häromnatten och så mycket har jag nog, i ärlighetens namn, inte fläskat på mig sedan dess...

Känns inte bra att stoppa i mig massa tabletter (jag är ju trots allt starkt emot mediciner av alla de slag..) o köra in sprutor i kroppen.. injicera vätskor som påverkar så pass mycket att man känner hur de verkar inom fyra minuter.. men när man mår såpass kasst som jag gör ibland är man faktiskt villig att prova det mesta. Man gör det som krävs för att kunna må lite bättre. Jag tror inte det är helt ovanligt..

tisdag 23 november 2010

Sandostatin är mitt nya vitamin.,.

Den rimmade. Rubriken. Men den var långt ifrån någon sanning. Vitamin vore att ta i. Sömnhjälp vore en mindre överdrift. Underdrift till och med? Mådde fan igår igen. Det gick rätt ok under dagen. Sen kom eftermiddagen, middagen, en lussekatt o sen efter kvällsmaten som igår bestod av kalkon/mozzarella/avokado mackor o en choklad/banansmoothie på havremjölk var det kört. Gick käpprätt åt skogen så att säga. Magen satte igång o tokjäsa o ville inte ge sig. Kändes som tarmarna skulle ploppa ur skinnet. Visste vart det barkade så det var bara att förbereda sprutan..

Sandostatin. Mitt vitamin. Det var därifrån jag fick det. Också kallat gift som jag injicerar i magen men det gör att jag får sova. DEt sparkar på tarmarna som rör sig och får det att sluta puttra så förbannat. Jag får sova. Eländet kommer dagen efter, det är därför jag bara tar till dem i yttersta nödfall. Dagen efter är idag. Så jag vet vad jag har framför mig. Det har självfallet redan börjat. Men jag vet åt vilket håll det kommer gå. Skönt att inte ha nåt planerat för dagen. Ska passa på att julstöka lite tror jag. Lagom avancerat. Går att avbryta. Snön faller ute. Då kan man lika gärna passa på att pyssla mellan varven (toan - cykeln - brädan - golvet - soffan - sängen.. )
Härliga underbara tisdag! :-/

söndag 21 november 2010

Nåt är snett

Magen mår inte bra idag heller. Tvärtom, den mår skit. Efter gårdagens behandling med massa mat och dryck hos mamma kanske det inte är så konstigt, men ärligt talat nåt är snett igen. Tarmen har lagt sig fel o det KÄNNS. Hela tiden. Det går liksom inte att slappna av. Trevligt sällskap till trots. Vin till trots. Sånt som brukar göra det lättare att hantera. Gårdagen bjöd på många härliga (inte!) uppstötningar och väldigt mycket ont i magen.

Idag är inte bättre. Skulle haft hit min vän fotografen, men ödet ville tydligen annorlunda. Det blir inte alltid som man tänkt sig.. förmodligen blir det lite bak idag istället. Som Anders får stå för. Jag får agera bitchen som säger åt honom vad han ska göra o äter upp hans bakverk. Känns som lagom avancerat för mig idag. Blir lite ledsen i ögat av att aldrig kunna vakna o känna att detta kommer bli en bra dag..

lördag 20 november 2010

Man önskar att man vaknade

Ibland inbillar jag mig själv att om jag somnar tillräckligt djupt och vaknar utvilad kanske jag vaknar som vanliga människor, när kroppen säger att det är dags att gå upp o inte för att magen värker. Det har inte hänt än. Inte imorse heller. Jobbigt att inse att man inte är som man borde. Vad det nu innebär.

Visst, jag behandlade kanske inte magen jättesnällt igår, det fårjag motvilligt erkänna. Käka taco, knapra nachochips, dricka vin o sen efterrätter o en liten slurk (även om det bara var en mini) kall vaniljglögg till det kanske inte är de optimala för maghälsan? Men, å andra sidan: Det var fredag. Jag kände fört och jag vet inte om det egentligen gjorde att det blev så mycket värre. Utgångsläget var som det var = inte bra o det hade gått åt skogen oavsett. Har det en gång börjat så..

Idag ska vi fira mamma i alla fall. Ännu mer god mat o dryck med andra ord. Men det får det vara värt. Imorgon ska vi träffa en kär vän.. som jag inte träffat på alldeles för länge. Förhoppningsvis blir det hon som förevigar vår stora dag <3

fredag 19 november 2010

Lycklig över konstiga saker

Det är rätt skumt egentligen. När man tänker efter så att säga. Här har man gått o våndats över diverse obehagliga undersökningar men ändå på nåt sätt lyckats ta sig igenom de flesta. Gastroskopi, vad är väl det liksom. Tydligen ska det vara väldigt obehagligt. Tänk om.

Jovisst, det känns lite grann. Det är obehagligt som fan - MEN det är över inom loppet av några minuter. Värre saker finns. Som den där mätningen då de körde upp elektricitet i ändtarmen och man skulle skratta och hosta. Den var minst sagt VIDRIG. Tog nästan fyrtiofem minuter o att jag över huvud taget klarade av att genomföra det är ett under. Botox i ändtarmen var en annan sån där sak jag inte gärna skulle göra om. Faaan, smärta säger jag bara! Lät som en jäkla tatueringsappparat när de skulle kolla ut rätt ställe. Usch. Inget jag rekommenderar!

Men den värsta var ändå manometrin, tunntarmsmanometrin. Alla katergorier. Coloskopi =hemskt men man kan ju få lugnande. Annat är det med manometrin. Den tar tid, den är en gastroskopi som aldrig tar slut så att säga. Den är HEMSK. Det var den enda undersökning jag lovade mig själv att aldrig utsätta mig för igen. Ändå står jag här nu och väntar på en just sådan - snäpp värre. Förra gången varade helvetet i åtta timmar. Nu ska det vara i tjugofyra och jag får dessutom inte ta mina vanliga mediciner. Kommer garanterat gå åt skogen. Vad gör man inte för att försöka bli bra?? Fick kallelsen idag. " man för ner en sond genom näsan med olika mätpunkter ner i magsäcken, därefter för man den vidare ner i tunntarmen med hjälp av röntgenlysning.." jotack, jag vet. Usch. Ändå, på nåt konstigt sätt ser jag fram emot att få den överstökad. Av nån skum anledning tror jag att den kan vara till nytta. DET är rätt sjukt.

Den förra visade ju att jag har nån form av neurogen störning av "åtminstone medelsvår" grad i tunntarmen. Nu får vi se vad den här visar. Inte för att jag fick nån mer hjälp efter den där informationen blev uppdagad, men ändå. Så länge det finns hopp..?

Nä, nu ska jag fortsätta knapra choklad och förbereda kvällens tacomiddag. Har, enligt mig själv, gjort en gudomligt god guacamole så jag ser fram emot att sätta tänderna i den! Resten av maten också såklart, men den sticker ut lite extra. Efterrätten jag gjort ser också lovande ut där den står i kylen o gottar till sig. Magen vänder sig av våndor inför tanken på mer mat men hjärnan verkar mer positivt inställd! Trevlig fredag!

torsdag 18 november 2010

Det går troll..

Är det inte jag som är dålig är det vovven. Eller så är det båda två. Nu har stackarn åkt på analsäcksinflammation igen. Jag lider med min lille krake! Kan inte vara det minsta skönt. De var så fulla, analsäckarna att de tvingades ge honom lugnande för att kunna tömma dem. Återkommer det igen måste de operera bort dem. De är tydligen nåt kroniskt. Han har haft det en gång förr, men det var många år sedan. Är det inte det ena så.. men hon kikade i alla fall i munnen när han ändå var drogad och peppar, peppar den såg fin ut! Har oroat mig för tänderna och hur det ska gå med dem. Hon var dessutom nöjd med hur fin jag fått huden på honom.. dessvärre kräver den här inflammationen ännu en antibiotikabehandling (neeeejeee!!) vilket förmodligen innebär ännu en svampinfektion.. vilken jäkla soppa.. när man äntligen lyckats få bukt med den förra.. varannandagsbad är ingen rolig historia när man har en vovve som avskyr att bada.. och fryser som en gris.. *snyftar till*

Min mage mår långt ifrån prima också. Den vill inte ge sig. Den liksom bubblar och värker hela tiden. Det sprider sig dessutom uppåt mot magsäcken och ömmar hela tiden. Det väcker mig om nätterna trots mina melatonintabletter. Känns inte alls bra. Nåt som ändrats igen? Jag kanske blivit för tjock för fort *S* det vore nåt det.. men på tal om tjock. Vågen visade faktiskt på hela 48 (!) kilo när jag ställde mig på den hemma hos mamma häromdagen. Bara en sån sak. Jag kommer nå mitt mål till nyår och fixa mina femtio kilo. Nu gäller det bara att övertyga kirurgen om att boka in mig på operation illa kvickt.. där är jag mer tveksam. HOn hör inte till de snabbaste människor jag träffat. Men så länge det finns liv..?

Ute kyler det på. Julen står (snart) för dörren. Både jobbigt och mysigt. Borde vara bara mysigt men det är väl sällan så.. så mycket som ska klaffa. Vet i alla fall hur jag kommer må dagarna före den här gången, det är ett som är säkert. Med tanke på slangar o annat kan det inte bli annat än katastrof. Men men, det är för en bra sak åtminstone. Kanske kan den leda till att jag mår bättre nästa jul.. det har jag ju bara önskat i snart tio år.. vad är väl en bal på slottet...

tisdag 16 november 2010

Usch vilken natt..

Inatt var min värsta natt på länge. Kvällen var väl inte direkt nån hit heller, men natten var verkligen katastrofal. En sak är säker: jag är inte bra på att vara ensam på kvällarna. Jag gör mig själv illa. Jag tror jag gör nåt bra (fast jag egentligen vet att jag inte gör det) men det blir så fel. Så fel. Så fel. Som igår. Då bestämde sig min hjärna för att knöka i mig massa skit. Trots att jag var övermätt sedan länge. Den här gå upp grejen som spökar i hjärnan för mig. Ibland slår det slint. Den tänker att om jag knökar i mig som fan direkt så kanske jag slipper må så dåligt sen. Jag kanske går upp fort och behöver inte tänka på det här mer.. men det blir ju sällan så. Tvärtom skapar det bara ÄNNU mer besvär. Som om jag inte hade nog ändå. Jag tror mig kunna hantera det här men ibland går det helt enkelt åt skogen. Är jag nere blir det sjävklart värre. Ett slags sätt att straffa mig själv. Eller nåt sånt. Jag vet inte men hjärnan är inte alltid helt logisk.

Igår var en sån kväll. Ensam me vovvarna och mådde skit. I magen. Trodde att jag skulle fixa detta bra men igår blev det inte så. Till råga på allt kom jag på att jag skulle färga håret igen - klockan tio på kvällen.. smart idé? Think not.. men jag gjorde det ändå. Irreterad över att inte ha några handskar kvar drog jag på mig diskvarianten. Kanonbra .. eller nåt.. men nu är jag mörkare i skallen i alla fall alltid nåt att störa sig lite extra på.. jobbigt bara när utväxten syns igen.. blir ju ännu större skillnad *suck*  - men jag trivs i alla fall bättre än jag gjorde med toningsinpackningen jag körde häromdagen som gjorde att hela håret skiftade i rött Hurgha!

Natten då.. var hemsk.. låg o vred mig av o an och hade svinont. Kändes som tarmarna ville hoppa ur mig. Eller skulle. Var en sån där natt då jag pendlade mellan att sträcka mig efter telefonen och ringa mamma för att ta mig till sjukan eller låta bli. Jag lär bli. Jag gillar inte sjukhus. Jag klarade det uppenbarligen, men frågan är hur bra det är /var. Mår inge vidare idag. SKulle haft besök av en kär och efterlängtad vän men mår helt enkelt för dålig för att vilja träffa någon idag. Är inget bra sällskap i det här skicket så lika bra att vara själv och komma på fötter igen. Jag hoppas vi får en ny chans snart. Dagen skall ägnas åt att ringa vårdsamtal igen. Remisserna borde vara med posten idag och då lyfter jag luren till karolinska first thing.. vill ha den här skiten ur världen. Gillar inte slangar i näsan. Det är inte naturligt..

måndag 15 november 2010

Läkarsamtaldag nr .. vilket i ordningen?

Idag var en sån där dag igen. Måndag. Brukar ganska ofta betyda läkarsamtaldag. Om inte just till läkare så för att boka telefontid till dem, kolla svar på prover, kolla om remisser etc gått fram osv. Den här gången gällde det min kommande manometri. Av erfarenhet har jag lärt mig att dubbelkolla ALLT som görs gällande mig själv inom sjukvården. Så även den här gången. Tur var väl det. Det visade sig (för vilken gång i ordningen?) att betalremissen från västra götaland gått ut och att min remiss ligger väntande tills denna är på plats.. hade den varit där hade de direkt bokat in en tid v 50, dvs veckan före julafton. De höll på att ordna detta sa det, läkarsekreteraren hade suttit med detta igår.. my arse säger jag.

Vet att detta ALDRIG funkar. Så jag tog saken i egna händer och ringde vårdslussen själv. Fick tag på en rätt trevlig dam den här gången ÖVER FÖRVÄNTAN. Det var henne jag talade med första gången jag var i kontakt med dem. Sen dess har det vart surkärringar hela tiden. Positiv överraskning med andra ord. Hon hjälpte mig utan knussel. Förhoppningsvis har jag remissen (rna) en till gastro och en till kirurgen. Lika bra att fixa båda samtidigt den andra går ut 9 dec.. för o inte köra fast med operationen också!!

Så nu hoppas jag att jag har den imorgon o kan ringa dem så de får den info de behöver.. i så fall kan jag få mina slangar i magen redan i december.. inte för att jag ser fram emot det men det ska ju ändå göras så det är väl lika bra att få det ur världen o få de svar vi behöver innan operation - jag hoppas den blir av i januari så jag kan börja leva och ta tag i mitt liv på allvar.. men jag har en känsla av att det kommer dröja längre än så.. har vart med förr. efter jul.. allt går på halvfart.. innan läkarna fattat att de faktiskt jobbar igen så.. det tar tid.. Men - så länge det finns liv finns det hopp? Magen är inte på min sida alls för tillfället. Har en jävla värk i tarmen och den slår knut på sig stup i kvarten. Kräkts magsyra flera gånger nu o det kommer lite blod. Inte bra det brukar tyda på att nåt är på väg att gå galet.. Men jag hoppas det rättar till sig i tid. Nästa gång jag hamnar på sjukan ska det inte vara akut!!

söndag 14 november 2010

Ett par riktigt jobbiga magdagar

Det har varit några jobbiga magdagar de sista dagarna. Nog för att vi festat till det lite med vin och god mat (kanske lite för mycket av båda för att det ska vara bra) och nog för att vi inte skött de "Normala" dagsrutinerna som vi kanske borde. Jag. Men man tycker ju ändå att nån gång kunde man få en liten frist? Inte. Synden straffar sig själv. Så även denna gång. Hur trevligt man än har det håller magen inte med. Den ger sig väl tillkänna oavsett. Morgonen och dagarna som följer efter är alltid värst. Igår var en pizza och vinkväll me godis hos brorsan. Supermysigt. Supergott. Men magen vill bara jävlas. Nån gång önskar man att mirakel kunde ske. De gör ju det för jämnan. Kanske kommer turen till mig nån gång?

Idag är fars dag. Inte bättre för magbesvären. Ensam hemma med hundarna (som dessutom beslutade sig att börja med värsta hundfighten imorse o jag fick handgripligen gå in o sära på dem.. den lille var helt vansinnig och jag ska va glad att det inte blev större blodsutgjutelse på mina händer!) och alla tankar som mal i skallen. Inte bra för någon. Ikväll kommer i alla fall mamma över. Ska laga en födelsedagsmiddag åt henne. Hon fyller år idag. Nåt positivt i all deppighet. Vädret är inte direkt upplyftande heller.. men.. det är söndag. De brukar inte vara mina favoritdagar! Borde vart ner till farsans grav och lagt lite blommor idag. Har inte kommit mig för det än. Jobbigt. Kanske när Anders kommer hem, att vi kan åka tillsammans. Ska spendera förmiddagen med att göra lite mer positiva grejer som att förbereda kvällens middag. För att inte deppa ihop totalt i min ensamhet.
Kram på er allihop som fortfarande har en pappa vid livet att fira. Till alla er andra kan jag bara säga att tiden läker inte alla sår, men den gör dem lättare att leva med.

fredag 12 november 2010

Fredag = ingen bra magdag

Nej, det är faktiskt så. Min mage bryr sig inte om vilken veckodag det är. Att det är fredag i dag ger den blanka fan i. Den bråkar lika mycket (eller mer) ändå. Tar nog till och med i lite extra, sådär bara för sakens skull. Man känner att man lever. Ibland undar man varför? Nån mening finns det säkert med allt elände. Jag hoppas att jag en vacker dag förstår den. Vägen dit har varit lång och jag förmodar att jag har en lång väg att gå.

På måndag tänker jag ringa sjukan igen. Höra om remissen till manometrin gått iväg och om de har någon uppfattning om när den kan tänkas bli av. Försöka pusha på dem lite. Inget man gärna går o väntar på om man säger så.. det är inte direkt nån trevlig upplevelse! Men den kan kanske leda till nåt bra.. jag intalar mig det ialla fall. Annars hade jag aldrig gått med på att utsätta mig för detta helvete igen. Jag vet ju vad det innebär att ha slangar i näsan. Det är inte kul nånstans. Det är inte skönt heller. Det är rätt fruktansvärt ärligt talat. Men man glömmer fort när det väl är över. Jag lever på det.
24 timmar.. det ska jag väl kunna klara av.. får be dem ge mig nåt. Men jag misstänker att jag inte kommer få nåt .Det påverkar ju tarmarna - o det är ju dem de ska mäta. Fan också. Får se till att köpa mig nåt fint när det är över eller unna mig nåt trevligt. Så det är värt mödan liksom.. nä, nu är det fredag. Jag ska sluta gnälla och ta tag i dagens göromål. Fixa till skalet vore en bra idé att börja med.. utan det går jag inte ut idag. Ser ut som elefantmannen. Fan för allergier. Fan för bråkande magar. Men - det som inte dödar härdar och så länge det finns liv finns det hopp. Hoppet kan man leva länge på! Får önska en fortsatt trevlig fredag o mindre magont åt folket helt enkelt!!!

torsdag 11 november 2010

Gårdagen katastrof - dagen kan bara bli bättre?

Gårdagen var ingen hit i min värld. Tvärtom. Mådde fan rent utsagt. På alla håll och kanter. Från morgon till kväll. Det var inte mycket som gick rätt i min värld.

Dagen började ungefär på samma sätt, men jag hoppas att den ska bli bättre under förmiddagen. Funkar inte förmiddagen finns alltid eftermiddagen att hoppas på - men det är ju förmiddagen som är mest relevant eftersom det liksom är den som styr hur resten av dagen kommer arta sig.

Att man oroar sig för det ena och det andra gör ju inte saken bättre. Måste sluta oroa mig. Men det är lättare sagt än gjort. Definitivt. Knaprar urilan för fulla munnar. Tror jag åkt på urinvägsinfektion igen. Händer ibland när magen är såhär. Men det brukar vara ganska lätt åtgärdat med urilanet om jag bara tar dem i tid. Det borde funka den här gången. Tror inte jag gått med det längre än högst ett dygn. Den som lever får se. Vädret ser inge vidare ut idag. Men jag har o göra så det räcker ändå. Med magen om inte annat. Ska försöka göra lite nytta också. Förbereda lite inför morgondagens middag. Städa lite.. ångestgöra.. sånt där jag brukar pyssla med när jag mår fan. Positive thinking: vi får ett rent hem i alla fall...

onsdag 10 november 2010

Ingen bra dag idag

Den började inte bra, den här dagen. Den kommer inte heller bli så bra. Jag känner det på mig. Jag känner min kropp och jag vet vart det barkar. Har vart med förr. Värsta morgonen på två veckor och det är liksom inte direkt någon överraskning vad som komma skall. Mönstret är precis som vanligt. Det gäller bara att härda ut och hoppas att en här dagen snart är över. Positive thinking? Nje, jag vet - inte speciellt.

Ska försöka göra lite nytta o bada Tuffe som börjar klia sig igen.. härligt iom att han fryser så mycket. Man vill inte direkt utsätta honom för mer kyla än vad som är nödvändigt - men han måste ju få sitt bad för att slippa sitt kli. Ingen bra kombination det där..

Mammaklippning står på schemat för dagen också. Hon kommer hit och vill bli friserad. Får se om jag kan åstadkomma några mirakel på den fronten. Den som lever får se. Något att fästa tankarna på i alla fall.. en stund. Ska laga lite thaigryta också. Mat brukar ju, på nåt konstigt sätt, få mig på bättre tankar.. även om det oftast är den som gör att det i slutänden går helt åt skogen..

söndag 7 november 2010

Inte mycket nytt

Har varit lite dålig på att uppdatera här. Kan bero på att jag lämnade sjukan i besvikelse den här gången. Det tar på krafterna att sätta sig i bilen med så mycket spänning och förväntan och sen inse att man åker hem utan att ha fått så mycket mer att gå på än man hade innan.. och att ens idéer inte mottogs som man kanske hade hoppats. Pengar. Pengar. Pengar. Allt handlar om pengar. Kostnad kontra vinst.

Man kan experimentera med piller, i oändlighet känns det som. Med andra undersökningar eller behandlingsförsök är de mer restriktiva. Sånt som de själva behöver motivera och tro att det funkar. Alltså testar man inget på någon som inte passar i modellen för vad som redan är "kliniskt bevisat" att det faktiskt funkar. Där är man rädd för att experimentera. Man skyller på riskerna. I själva verket handlar det oftast mer om kostnaderna.. det är rätt uppenbart vad gäller INTERSTIM. På tal om den fick jag faktiskt brev från UMAS där de bad om en specialistvårdsremiss för att kika på mig.. igen. Tjena, jag vet ju hur det kommer gå med den saken.. att bråka med valfriheten är inte det lättaste här i livet. Definivit inget jag ser fram emot. O jag behöver dem ju för min fortsatta vård i Stockholm.. *suck*

Kan inte riskera att bli utan operation. Den tror jag i alla fall på och mina läkare också. Vore en enorm tabbe att klanta bort chansen att bli bättre genom att propsa på något som jag faktiskt bara TROR kan hjälpa mig. Jobbigt bara att min tro är ganska stark i det här fallet. När jag känner att något kan funka brukar jag ha rätt- och tvärtom. Jag känner min kropp. Bättre än det mesta annat.

Hur som helst. Denna gången var som sagt inte så positiv. Inget gensvar på interstim. De har ju stoppat all sådan behandling pga kostnader för tillfället. I alla fall i Göteborg och Stockholm. Malmö verkar köra på. Men dit kommer jag inte utan remiss.. rådet denna gången blev att testa mer Resolor. Öka dosen med andra ord. Resultat: som väntat. Mer biverkningar, mer huvudvärk o mer ont i magen. Visst trycker det på MEN det går INTE igenom. Så den chansen kan jag nog lika gärna sluta hoppas på direkt. Mediciner kommer inte hjälpa mig det är bara att konstatera. I alla fall inte utan att man gör nåt mer - med kniven är jag rädd. Så är ju också planen. När jag når mina femtio kilo vill säga.. om jag kämpar..? Så jag skulle kunna kräkas på´t. Jo, jag kämpar. Lite för mycket för mitt eget bästa ibland.

Till dess ska jag göra en NY tunntarmsmanometri. Neeeeej! Det är inte vad jag hade hoppats på. Inte vad jag hade drömt om. Det är den sista undersökning jag vill göra igen. Det är bland de värsta undersökningar jag gjort. Slang i näsan med massa mätpunkter under MÅNGA timmar är INGEN hit. Speciellt inte som den skall långt ner i tunntarmen. Förra gången varade eländet 8 timmar.. nu vill man mäta 24 (!) timmar o ha mig inneliggande. Det är nåt avvikande som de vill kolla upp. Jag förstår inte det där, men jag vet att jag har en nervskada på tunntarmen. Det är väl denna de vill kolla upp igen.. min läkare tror inte det är bara tjocktarmen vi ska fokusera på. Han tror att det kan vara tunntarmen som ställer till de minst lika mycket.. så nu skall detta utredas mer grundligt. Urk. Visst går jag med på det, jag vill ju bli frisk.. men jag ser INTE fram emot det. Tvärtom. Jag våndas. Sist tog det 30 min att få slangen på rätt plats i tarmarna.. jag vill inte tänka på vad det kommer ta denna gången. Nu vet jag dessutom vad det handlar om och hur jag kommer må. Bara en sån sak.. men.. kan det leda till den minsta förbättring.. så tror jag på den! O jag hoppas jag inte tillhör släkten med nåt genetiskt fel som min läkare talade om. Han skulle kolla upp det. Jag har visst nåt avvikande fel som stämmer med deras.. men jag tror väl inte jag ska härstamma från Portugal o nån sjöman som ynglat av sig? Har för mig släkten härstammade från valoner.. den som lever får se!

onsdag 3 november 2010

Så var det dags igen

Idag bär det av igen. Allt på en gång. Läkarsamtal med Kungälv nångång under resans gång - att det alltid lyckas så bra med tajmingen?! - regn och blåst hela vägen och sen en trasig mage att ta hand om. Vovvarna är oroliga. Står vid dörren o deppar as we speak. Började se det på dem redan igår då vi började packa våra väskor. Det känner sånt där på sig. De vet vad som komma skall. Men de kommer ha det bra hos mamma. Bättre springa fritt på gräsmattan än att sitta instängd i en bil (bur i Lukas fall, Tuffe har säkerhetsbälte) i femtio mil.. förlåt fyrtio. De sista tio är till sjukan o dit kan de ju ändå inte följa med.

Känner mig betydligt mindre orolig än jag gjorde sist vi var påväg. Då hade jag packat min väska för två veckor. Hade ångest o mådde fan. Idag mår jag psykiskt lite bättre (det som grämer mig mest är min onda mage o alla jävla utslag i fejjan som jag fått till råga på allt-kliar, spricker, fnasar, blir oljigt om vartannat och utslagen är ett faktum vi snackar månen eller nåt sånt) har ingen ångest över läkarbesöket jag ser snarare fram emot det. Kommer nog vara lite jobbigt när vi kommer till sjukan eftersom jag lämnade detta ställe störtlipande sist, men det går nog bra. Vi ska ju bara prata den här gången..
Uppdatering kommer.. förmodligen när vi är tillbaks nångång på fredag eller lördag.

tisdag 2 november 2010

Imorgon bär det av (igen)

Känns som man snart borde få vip-kort på motorvägen - eller på 45:an som vi oftast kör till andra sidan Sverige. Tydligen finns det inget sånt än. Man blir väl snarare bestraffad för att man väljer att ta bilen istället för tåget.. visst tåget skulle kunna varit smidigt. Det vill säga OM:
  • Det hade avgått någotsånär i tid
  • Det gick från dörr till dörr och man slapp transportera sig med bil emellan
  • Man visste med sig att det skulle hinna fram i tid och inte få stopp på vägen
  • Det kostade lite mindre än det gör idag
  • Man inte behövde släpa på tonvis med packning och kånka på en situpbräda.. det blir lite much faktiskt 
Men men.. nån gång i framtiden kanske. När jag blir frisk och klarar av alla de här momenten.. Tills dess får vi ta bilen. O trökköra i fem timmar. Ser inte jättemycket fram emot det. Magen brukar inte direkt gilla de här resorna. Tvärtom. Den tar fetstryk och den är dålig nog som den är ändå. Men, jag tänker positivt i det här fallet: vi får träffa släkten i strängnäs, jag får prata med min läkare face to face och vem vet KANSKE lyckas jag övertyga honom om att låta mig testa interstim. Kanske har han kommit på nåt annat bra som kan hjälpa mig till operationen nästa år..

Är positiv till det här med operationen i alla fall. Jag menar inte själva operationen då, utan vad den förhoppningsvis kan hjälpa mig med. Tror jag kommer klara min viktuppgång, det känns så. Som jag jobbar på o får slänga brallor så.. kommer behöva en ny garderob - finns det bidrag till sånt?!! ;)

Nä, skämt åsido.. vikten går på rätt håll, men magen och ansiktet mår fan. Mer mat=mer ont=mer bråk i magen= mer skit i fejjan som inte gillar när magen mår såhär dåligt. Ond cirkel med andra ord.

Fick dock ett positivt samtal idag. Eller jag vet egentligen inte ifall det var positivt förrän de ringer igen. Från UMAS bäckenbottenavdelning i Malmö. Har talat med dem förr, men då kunde de inte hjälpa mig utan specialistvårdsremiss som går utanför landstinget.. det är ett av målen med läkarbesöket imorgon.. att få min läkare att hjälpa mig med sådant.. men jag tvivlar på att han kan det eftersom han bor i fel landsting redan från början.. men man ska aldrig säga aldrig?!! Denna kvinna jobbar i alla fall med interstim. Jag talde med henne då jag lyckades snuva fram hennes namn o kontaktuppgifter. Nu hade hon läst mitt mail (som jag skrev innan jag fick tag på henne på telefon) och ville ha mitt personnr.. skulle kolla vad de kunde göra o återkomma.. OJ vad jag blev paff.. Hann inte ens får ur mig frågan om vad de tänkte eller kunde göra eller vad tanken var.. så att säga. Så paff blev jag. Hade liksom lagt det där på is. Kanske har de bara inte kopplat att det är samma tjej de redan pratat med.. men det borde de ju göra.. hur ofta ringer någon med samma historia som också mailat liksom.. den som lever får se.

Imorgon bär det av i alla fall. Packning pågår, matsäck förberedd (så slipper vi stanna och äta på nåt skitställe där de ändå inte kan servera nåt jag klarar av att äta) klorna klippta (lukas) tuffes öron preparerade så mamma ska slippa tänka på det.. o så vips kom jag på att det är allhelgona till helgen.. eller halloween.. blir lite förvirrad här.. så många småttingar som redan sprungit omkring utklädda till diverse hemska monster o häxor.. eller vad det nu är de ska föreställa.. jag tror det är allhelgona till helgen i alla fall. Vore kul att spöka ut sig lite. Brinner trots allt för det där.. att få hoppa i en annan förpackning och vara någon annan för en dag. Får se om jag lyckas lösa det där.

Måste hitta något fint arrangemang att lägga vid min pappas grav också. Drömt många mardrömmar sista veckan. Kan nog ha att göra med att denna högtid närmar sig. Pappa vandrar ständigt i mina tankar. Men det finns perioder då han knatar på lite mer intenstivt. Såna här tillfällen hör till dem. Tiden läker inte alla sår. Men den gör dem lättare att leva med.