Jag har varit dålig på att skriva igen. Jag vet. Ibland blir det så, men å andra sidan är det ju sån jag är. Jag skriver när det faller mig in och när jag anser att jag har något att skriva.
Här hemma har vi haft några riktigt överjävliga dagar. Det hela började egentligen med något så trevligt som en resa till Danmark, vilket är det största vi gjort med barnen sedan de föddes. Inte minst stora tjejen som haft en helt fruktansvärd åksjuka sedan hon var runt året.
Vi åkte dit för att fira min mammas sjuttioårsdag med allt vad det innebar och förväntningarna hos barnen var såklart på topp. För barnen blev detta en helt otroligt rolig upplevelse med badland, kusiner, lek och inte minst färjan över till Danmark. För min del var det en resa kantad av oro, magbesvär och förberedelser till tusen. Jag måste ändå säga att jag faktiskt lyckades njuta av resan trots allt och jag är så glad att vi kom iväg. Lite trist bara att min mamma inte fick må bra. Väldigt trist. Hade önskat henne så mycket mer.
Den tråkiga biten kommer här. I normala fall behöver jag några dagars återhämtning efter en sådan här resa. Magen kräver det för att komma i fas igen och för att jag ska orka med. Det blev tyvärr inte någon sådan återhämtning eftersom Jonathan satte igång att kräkas på natten samma dag som vi kom hem. I sängen. På golvet, I badrummet, i köket. Ja, lite överallt. Det var bara till att dra på skurhandskar och sanera. Bädda om, tvätta barn, ge vätskeersättning... resterande del av natten blev relativt lugn men på morgonen satte det igång igen och japp, magsjukan var i full blom.
För att göra en lång historia kort drog den snabbt med oss allihop i kräkset. Anders var först, sen kom jag och sist men inte minst Olivia. Fy vilken mardröm. Att ta hand om kräkande barn när man själv knappt står på bena har inte varit någon hit. Speciellt inte som vi behövt tvinga i dem vätskeersättning vilken de inte velat ha stup i kvarten pga de massiva kräkningarna. En dag utan kräks och man tror man är safe men inte. Tänk om och tänk rätt och börja om på ruta ett, Vet inte hur många gånger jag sanerat huset de senaste dagarna. Gått över allt. Klorin är inte snällt mot miljön, det är jag medveten om, men jag har brukat det friskt sista tiden. Slängt trasor, handskar, tvättat allt, tvättat om allt... kört närmare tjugo maskiner sen vi kom hem. Mer faktiskt. Så trött på eländet nu, Ser virus och bacillusker överallt.
Nu har vi inte haft kräks sen i söndags kväll då sista bakslaget förhoppningsvis kom. Istället har båda barnen och min man framförallt börjat hosta som små tokar. En konstig djup torr hosta som går över i segt slem. Våra kroppar är definitivt i behov av en immunboost just nu. När det här eländet är över satsar jag på att det blir mycket läkande kryddor och örter i maten för nu får det fanimej vara nog.
Magen ska vi inte ens prata om. Att vara magsjuk och inte får ur sig skiten annat än genom kräks är verkligen ingen höjdare. Sviterna sitter i än och magen har varit överjävlig rent utsagt. Jag hoppas innerligt att den stabiliserar sig till sin vanligt dåliga nivå inom väldigt kort.
Här hemma har vi haft några riktigt överjävliga dagar. Det hela började egentligen med något så trevligt som en resa till Danmark, vilket är det största vi gjort med barnen sedan de föddes. Inte minst stora tjejen som haft en helt fruktansvärd åksjuka sedan hon var runt året.
Vi åkte dit för att fira min mammas sjuttioårsdag med allt vad det innebar och förväntningarna hos barnen var såklart på topp. För barnen blev detta en helt otroligt rolig upplevelse med badland, kusiner, lek och inte minst färjan över till Danmark. För min del var det en resa kantad av oro, magbesvär och förberedelser till tusen. Jag måste ändå säga att jag faktiskt lyckades njuta av resan trots allt och jag är så glad att vi kom iväg. Lite trist bara att min mamma inte fick må bra. Väldigt trist. Hade önskat henne så mycket mer.
Den tråkiga biten kommer här. I normala fall behöver jag några dagars återhämtning efter en sådan här resa. Magen kräver det för att komma i fas igen och för att jag ska orka med. Det blev tyvärr inte någon sådan återhämtning eftersom Jonathan satte igång att kräkas på natten samma dag som vi kom hem. I sängen. På golvet, I badrummet, i köket. Ja, lite överallt. Det var bara till att dra på skurhandskar och sanera. Bädda om, tvätta barn, ge vätskeersättning... resterande del av natten blev relativt lugn men på morgonen satte det igång igen och japp, magsjukan var i full blom.
För att göra en lång historia kort drog den snabbt med oss allihop i kräkset. Anders var först, sen kom jag och sist men inte minst Olivia. Fy vilken mardröm. Att ta hand om kräkande barn när man själv knappt står på bena har inte varit någon hit. Speciellt inte som vi behövt tvinga i dem vätskeersättning vilken de inte velat ha stup i kvarten pga de massiva kräkningarna. En dag utan kräks och man tror man är safe men inte. Tänk om och tänk rätt och börja om på ruta ett, Vet inte hur många gånger jag sanerat huset de senaste dagarna. Gått över allt. Klorin är inte snällt mot miljön, det är jag medveten om, men jag har brukat det friskt sista tiden. Slängt trasor, handskar, tvättat allt, tvättat om allt... kört närmare tjugo maskiner sen vi kom hem. Mer faktiskt. Så trött på eländet nu, Ser virus och bacillusker överallt.
Nu har vi inte haft kräks sen i söndags kväll då sista bakslaget förhoppningsvis kom. Istället har båda barnen och min man framförallt börjat hosta som små tokar. En konstig djup torr hosta som går över i segt slem. Våra kroppar är definitivt i behov av en immunboost just nu. När det här eländet är över satsar jag på att det blir mycket läkande kryddor och örter i maten för nu får det fanimej vara nog.
Magen ska vi inte ens prata om. Att vara magsjuk och inte får ur sig skiten annat än genom kräks är verkligen ingen höjdare. Sviterna sitter i än och magen har varit överjävlig rent utsagt. Jag hoppas innerligt att den stabiliserar sig till sin vanligt dåliga nivå inom väldigt kort.
