tisdag 18 oktober 2011

Apelsinkaka

Roade mig med att baka igår. Vädret var som bekant ganska pissigt så några långa promenader var det inte tal om. Hade frukostbesök av mamma, vilket var trevligt - alltid roligt att äta tillsammans med någon när man mestadels äter ensam. Det blir så mycket roligare på nåt vis...

Hur som helst. Baka. Jag bakade en variant på sockerkaka fast med sötin istället för socker och dinkel istället för mjöl.. o bytte vanilj och citronrasp mot apelsinrasp och rivet äpple. Blev MUMSEGOTT! Skäms nästan att säga att jag satte i mig mer än en fjärdedel av hela kakan själv igår... men så god var den! Saftig, apelsinig och fin. Verkade inte bråka alltför mycket i magen heller.

Hade en något bättre dag under dagen igår. Vad berodde det på? Oljelavemangen jag tillredde på eget bevåg? De var inte de minsta mys men fick bort en del av trycket på ändtarmen i alla fall. Gjorde hela tre stycken.. resulaxen retade för mycket när jag tagit tre på raken. Dessvärre gjorde oljan det med. Använde bara lite, lite, tillsammans med ljummet vatten i en tom resulaxhylsa. Inte så mycket med andra ord men less is more även i det här fallet. För mycket vandrar uppåt och ställer till mer än vad det gör nytta. I alla fall för mig.

Dessvärre orsakade de en enorm värk i tarmen de där lavemangen.. men de fick vara värt det. Magen blåste upp sig som skrutt under eftermiddagen, men det gick i alla fall att trycka vidare luften - tarmen stod inte helt still som den gjort sista tiden. Bara en sån sak! Man får vara glad för det lilla. Dessvärre blev det inge vidare av apelsinen jag stoppade i mig efter kvällsmat. Skar i magsäcken och ville vare sig upp eller ner. Kändes som den satt kvar där o irreterade även imorse. Egentligen gjorde den väl inte det. men känslan var sådan.

Idag väntar jag på samtal från Hans Törnblom, eftersom min egen läkare Greger Lindberg verkar ha gått i ide.  Har inte pratat med Hans tidigare, men sköterskan lovade att han ska vara duktig.. han har ju jobbat för Greger så jag hoppas att så är fallet!! O jag hoppas jag skall få något som kan hjälpa magen på traven.. och kanske även få det där intyget som jag väntat på i över två månader nu (!?) Den som lever får se, men jag ska väl inte hoppas på för mycket! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar