Inget mail ännu..

Jag har inte fått nåt svar på det mail jag skrev till valfriheten igår. Inte ännu i alla fall. Nog för att det är måndag morgon och de förmodligen har upp över öronen att göra.. det samlar väl på sig en del under helgen kan jag tro.. men ändå. En liten bekräftelse på att ärendet mottagits vore inte fel. Att slippa ringa dem vore toppen.. men jag har på känn att jag inte kommer ha sådan tur. Det slutar nog med att jag får lyfta luren och ringa dem imorgon. Vare sig jag vill eller inte. Danderyd ska jag också ringa. Men det får vänta ett par dar. Så de har chansen att i alla fall öppna det brev som min kirurg (förhoppningsvis!) hunnit skicka till dem vid det här laget. Hon är ju o övar på den operation de skall göra på mig de kommande två veckorna.. känns betryggande.. urk. De kunde ju tagit med mig som övningsobjekt.. två flugor i en smäll.. tydligen inte.

Fortsätter med mina gröna. Smoothies alltså. De har nog inte skapat lika mycket uppror som de första dagarna men jag kör dem tillsammans med resolor. De rör runt, de gör det men jag hoppas det är en vanesak. I dag blir det i alla fall lax till middag. Inga bönröror eller bönburgare denna veckan. I alla fall inte under första hälften.. det får räcka med gaserna från förra testen. Med tanke på att jag brukar ha ovanligt mycket gaser vill jag inte ens försökta beskriva vilka explosioner de där burgarna skapade förra veckan.. usch och fy. Ont gjorde de.. som satan.. Nä, denna veckan ska jag gå ut lite lugnare. Började med min gröna nässelsmoothie imorse. Sen frukost. Nu uppehåll. Sen laxlunch, sen smoothie.. sen nåt däremellan, kanske den goda choklad o fikonboll jag tillverkade i fredags?? Kvällsmat.. o en smoothie igen. Men en lite mildare variant till kvällen för att undvika alltför mycket uppror i magen. Nu ska jag läsa vidare, utbilda mig mer.. o hoppas jag blir positivt överraskad av ett mail här fram på dagen.. ororar mig för samtal från FK också, som inte kommit ännu.. jag hade trott att de skulle hört av sig vid det här laget.. men tydligen inte.. det är jobbigt att vänta o inte kunna påverka. Negativ stress.. har sällan hört att det är bra för hälsan?

Betalremisser hit och betalremisser dit

Ännu en dag, ännu en oro. Känns som de flesta dagarna innehåller något att oroa sig över. Betalremisser är ett sådant gissel. Varje gång de håller på att gå ut får jag ångest. Tänk om de inte ger mig en.. det är samma visa varje gång. Ibland har jag tur (sällan) och hamnar hos den vänliga damen som hjälper mig utan knussel. Ibland (oftast) har jag mindre tur och hamnar hos surkärringen som verkar frodas på att göra livet lite besvärligare än nödvändigt för oss som står i behov av hennes hjälp. Känns som jag kommer hamna hos henne igen. Det ger mig ångest. Jag ska förklara, men ändå inte. Massa frågor att besvara, men hon vill inte veta mina svar? Det är en knivig sits.

Försökte maila dem idag. Be om en ny remiss den vägen.. för att slippa alla dessa frågor som de ändå inte vill veta svaren på - fast jag måste ju svara när de frågar?! Varför fråga om man inte vill veta? Högspecialicerad vård.. ja, det var ju det. Jag vet inte vad man ska kalla min vård men det är ju inte direkt allmänläkarnivå vi talar om. Jag hoppas bara det ska gå smidigt. Orkar inte med mer strul. Det tar på de krafter jag behöver för att klara dagen som den är UTAN alla dessa extrakrångel..

Sov illa inatt. Hade gäster igår och även om det inte blev så sent innebar det som vanligt extra stress, extra ont, för mycket mat och för sent på kvällen. Dagen efter blir aldrig bra. Det är bara o inse. Hur mycket jag än försöker går det käpprätt åt skogen. Alltid. Så även idag. Dåligt humör dessutom. Hänger ihop. Kanske inte så konstigt, men jag VILL INTE. Jag vill va på bra humör. Känna mig glad. Varför kan jag inte få göra det? Känns som det inte borde vara så mycket begärt.. men tydligen är det det..  Fortsätter tills vidare med mina gröna drinkar. Magen bubblar som attan.. men jag trycker ner dem ändå.

Resolor + grönt = toan here I come?

Mycket toasnack nu. Igår gick det käpprätt åt skogen. Magen var inte alls med mig. Inte på något sätt. Gasigt, uppblåst, vätskigt o jävligt helt enkelt. Inget ville gå igenom heller, bortsett från lite grönt slem som jag lyckades pressa ur mig. STANK!

Idag bestämde jag mig för att ta en resolor igen. Det gjorde nog susen. Magen bestämde sig för att göra sig av med en del av denna giftigt gröna stinkande gojja. OJ SÅ SKÖNT! Mindre explosionskänsla i buken, det är aldrig fel. Vilken lättnad... dock är magen jävligt körig idag med. Gjorde en grön apelsin o savoykåldrink innan frukost. Den satte fart på magen igen. Bubblet i alla fall. Min sambo upplevde samma sak. Han fick inte i sig hela sin ranson ;) Kan hända berodde det på att han inte ville vara körig i magen i skidspåret.. han lider ju inte direkt av mina icke gå igenom tarmarna problem. Tvärtom. Han får ur sig skiten. Bokstavligen. Kanske inte så mys när man befinner sig i ett skidspår. Toaletter växer inte på träd..

Ska ha folk här ikväll. Jag hoppas det bättrar sig till dess. Orkar inte må som jag mår nu och samtiigt ha folk här. Det känns lite much. Men kan inte ställa in igen.. det är liksom fjärde gången gillt för vår del.. jag hoppas det vänder under dagen.. o att magen snart stretat klart.

Då blir det interstim istället då..

Jag hade nog inte trott att de skulle välja att följa den vägen, men tydligen beslutade de att testa trots allt. Även om det kostar pengar o även om de slagit bort det förut. Nu har tiderna förändrats och likaså vetenskapen?? Eller i alla fall det som finns skrivet.. sunt förnuft, vad är väl det jämfört med en bibba papper med massa klotter som ingen förstår. Det är ju bevisat, vetenskapsmännen o forskarna kan inte tyda varandras rapporter om de inte är inom samma område - så man kan ju undra vad de är till för från början?? För sakens skull?

Hur som helst. Blir till o vänta igen. Vänta, vänta. Inte "stressa" sa kirurgen till mig. Stressa? Efter två år och ett år av planerade, uppskjutna, ändrade eller helt enkelt galna operationsteorier o besök kring dem? Jag håller på att krevera här. För mig är varje dag en evighet. Jag har inte hur mycket tid som helst och tålamod det saknar jag helt nuför tiden. Inte för att det någonsin varit min starka sida, men ändå. Det har definitivt inte blivit bättre med åren som gått..

Danderyd. Ja, de vill skicka mig dit. Först ska jag få träffa kirurgen som ska göra det (enligt min kirurg har han gått med på att jag ska få göra det, men han vill träffa mig in person först.. Suck.. jag hade lagt mig på bordet idag om jag fått chansen..) hur lång tid kan det ta tro?? En månad? Två månader? Nja, tre är nog mer rimligt. Vårdgarantin som det så fint heter. Man får inte överstiga - o inte understiga den heller :-/
Min kirurg lovade dock att det skall vara klart inom två månader - med testperiod inkluderat. Tyvärr låter det lite för bra för att vara sant i mina öron.. jag har hört den förr - o jag har blivit besviken. Jag har liksom tappat förtroendet för hennes tidsuppfattningar.. men hon ringde idag i alla fall. Jag får väl vara glad för det. O för att de faktiskt även hunnit prata med Danderyd o inte bara spekulerat sig fram. Det skulle kunnat vara så..

Jag hoppas bara den här lilla dosan hjälper.. gör den det får jag en metallbit i skinkan o en elektrod inplanterad vid ryggslutet, där nerverna vid ryggraden går.. låter som ett avsnitt av Fringe. Men jag hoppas det skall funka. JISES vad glad jag blir om det faktiskt gör det! Jag blir nog nästan världens lyckligaste. Tänk, att kunna leva ett normalt liv o ha en kropp som arbetar med och inte emot mig. Det vore nåt det. Jag vågar knappt tänka tanken ens.

Nä, nu ska jag surfa vidare på läkaren som ska göra detta ingrepp. Jag måste ju veta vad det är för nisse som ska skära i mig. O jag har noterat telefonnummer o tider.. tro mig, jag kommer hänga på telefonen i slutet av nästa vecka o se om remissen kommit in.. som sagt, jag litar inte på någon i det här fallet. Så får vi hoppas att jag slipper bråka mer med valfriheten om betalremisser hit o dit.. men jag misstänker att jag har en fajt att tas med där också..

Gick åt skogen - bildligt talat

Det gick inte så bra det där med de gröna drinkarna igår. Eller, jag vet inte om jag kan skylla på de gröna drinkarna egentligen.. jag överdrev nog hela grejen lite väl mycket. Eller gick ut lite väl hårt. För mycket fibrer på en gång kan aldrig vara bra.. jag vet ju det.. har varit med förr.. men man glömmer så lätt.. o vill så gärna bli bra.. så man kör liksom på.. satsa direkt.. tjena. Kunde bara gå på ett sätt: åt skogen!

Magen körde igång rejält igår redan innan lunch. Vid lunch var den inte alls bra. Då hade jag klämt i mig en rejält spenatsmoothie, frukost med extra linfrö (tror även jag hade lagt i lite fiberpulver innan..suck..) ett halvt glas grön smörja till innan lunch. Att lunchen dessutom bestod till hundra procent av grönsaker o de mesta av dem råa.. kanske inte var så smart i sig. Mexinuggets som i princip bestod av bönor och kryddor, rädisgroddar, avokado, paprika, en ratatouille med vitlök och tja avokadoolja.. o sen en grön smörjedrink och några dadlar till.. magen exploderade totalt. Korkat av mig att ens fundera över något annat.. men jag ville så gärna..

Kvällen blev vad den blev. En vätgasexplosion? Eller var det svavel? Fan, vad det stinker när man käkat massa blad!! Jises. Om ruttet kött luktar fan, vet jag ärlig talat inte om inte detta stinker mer!! Hade en hemsk andedräkt och det som kom ur kroppen ska vi inte prata om.. men jag misstänker att det kan ha med utrensning att göra.. min sambo upplevde ungefär samma sak.. urk. Jag hoppas det blir bättre. Idag ska jag gå ut lite snällare.. äta mer som jag brukar o lägga till dessa drinkar emellan - men inte köra spenatvarianten båda gångerna. Den andra gången får bli med savoykål och apelsin. Smakade frisk och gott. Jag hoppas det går bättre.. vill inte va sämre i magen än jag är normalt, det är liksom inte det som är planen..

Väntar förgäves (!?) på samtalet från min kirurg idag. Det är inte bara jag som är nervös. Min sambo hoppar nästan av nervositet i soffan när han kommer hem o knaprar iprentabletter som sockerpiller.

Ok, en smärre överdrift men jag tror att jag lyckas framkalla det scenario och den stress som vi går igenom med alla dessa nya, inställda, uppskjutna och planerade operationer som aldrig verkar bli av? Så mycket spänning som bara på nåt sätt eskalerar och sedan sticker någon hål på ballongen bara för att blåsa upp den igen några dagar senare. Det tar aldrig slut. Vill ju bara att det här året ska bli starten på något nytt.. ett liv som går att leva utan konstant smärta och att alltid vara beroende av rutiner som får magen att fungera på ett sätt som ändå inte är tillfredsställande till hälften..

Något positivt.. !

Jag måste säga att jag var rätt skeptisk till dessa gröna smörjor redan innan jag började.. men av nån anledning har jag ju haft dessa gnagandes i bakhuvudet en längre tid.. så när jag väl tog mig tid att testa o det smakade skit (första två blandningarna) blev jag självfallet besviken.. men när jag testade igen och kom fram till ett flertal olika blandningar som faktiskt smakade MER ÄN GOTT o fräscht dessutom.. då fick jag en liten kick. Jag ska inet sticka under stol med det. Hur kan savoykål och frukt bli gott liksom.. men det kan det! Otroligt gott.

Sov bättre än på länge igår. Hela natten. Vaknade tidigare än jag gjort på ett par månader och kände mig faktiskt utvilad för en gångs skull. Har inte gäspat heller under morgonen, nåt jag brukar göra fram till luch kalla promenader till trots. Hade ingen äcklig beläggning på tungan när jag vaknade heller utan munnen kändes fräsch! Efter bara ett par drinkar extra utöver min normala mat. Det konstigaste är väl att jag faktiskt glömde bort att stoppa i mig choklad igår. GLÖMDE BORT?! Jag hade uppenbarligen inget sug. Sen när i världshistorien undrar jag då? Jag är ju en erkänd chokladnarkoman!! Det gav mig en tankeställare.

Började morgonen även idag med en grön smoothie. Den med savoykål o ananas o banan. Mums! Fick massa energi direkt även om magen inte känt av några positiva effekter ännu.. gick min promenad utan att frysa och kom hem o käkade frukost som vanligt. Har kört ihop en ny bladning som jag skall ta under dagen. Spenat, banan och kiwi. Lukar inte lika gott och jag tjuvsmakade och måste säga att gårdagens kompott var bättre. Men den var definitivt inte äcklig, tvärtom. Får se vad jag tycker när jag klämt ner ett helt glas ;)

Anders undrade imorse vart hans gröna drink var? "Skulle jag inte dricka två om dagen undrade han.." Hmm.. nåt har de gjort.. han ska få sig två omgångar när han kommer hem. Det finns ingen återvändo. Har jag snöat in på något så har jag.. ännu inga tecken från kirurgerna. FK bara strular.. att söka vård i annat EU land är ju lika dömt att misslyckas som att tro att den svenska sjukvården fungerar.. ett förhandsbesked tar min 1-2 månader att få ibland längre.. o då ska man dessutom bifoga behandlingsplan både från den svenska och utländske läkaren.. tillsammans med en inbokad tid.. tjena.. den hinner ju försvinna innan man får svar..

Gröna smoothies

Jag kommer nog snöa in lite på det den närmsta tiden eftersom jag håller på att experimentera lite här hemma. Har insett vikten av att käka mer bladgrönt och vilken potentiell läkningsförmåga dessa gröna blad innehåller. Kan man bota cancer måste man väl kunna bota en krånglande tarm?? ok, kanske inte själva anatomin hos tarmen men all denna jäsning, all denna icke absorption. Kanske kan jag hitta en lösning att slippa denna konstanta överätning för att hålla vikten o ändå lyckas hålla magen i shack? Hälften vunnet i så fall.. alla dessa gaser som spänner ut magen o inte flyttar på sig.. tänk om de kunde minska till hälften.. som sagt, hälften vunnet.. så jag testar på. Vad har jag att förlora?

Jag knaprar piller till döds, så varför inte knapra lite kål? Tja, bildligt talat.. ska i alla fall införa dessa små drycker som ett tillskott. Har hittils testat fem varianter, mixern går varm.. fyra av dem var väl sådär.. de blev bättre o bättre från scratch så att säga och dagens sista var en hit! Jag blev nästan lite lyrisk. Uppenbarligen Lukas med, som slukade en hel skål (!) med god aptit. Han hade lätt tryckt ner en till.. Anders var som vanligt skeptisk till en början, men han bad att få smaka och när han gjort det bad han faktiskt om ett glas.. att han sedan frågade när nästa dryck serveras.. det borde väl tala sitt tydliga språk?

Har beställt lite böcker. Ska här testas måste jag ha lite fakta att gå på. Experimentera kan jag, men vill ju underbygga mitt experimenterade med lite vetenskaplig grund också.. sen släpper jag fri mitt experimenterande och hoppas det ska bli riktigt bra. Som sagt allt att vinna inget att förlora. Så länge det finns liv.. och kan man göra sig fri från diabeter, arytmier, cancer, sköldkörtelproblem osv då kan man väl för fasiken bota eller i alla fall nära en bråkande tarm.. har vi dna som till 99,4 % är likt chimpanzens så..borde vi väl kunna äta ungefär som dem o ändå överleva?! Om vi då ändrar lite grann.. lägger till eller byter ut lite så borde vi i alla fall komma lite närmare en bra kosthållning som stärker upp istället för att bara förstöra.

Skippa vanlig mat är jag inte redo att göra. Men jag är redo att ändra på sådant som jag känner att jag klarar av utan att kompromissa för mycket med min normala vardag.

Sjukbesök a la mer förvirring

Jag vet inte vad jag ska säga om gårdagens sjukbesök eller denna månads resa till Stora Staden. Fick oss en smärre chock när jag vid strax efter åtta igår morse fick ett samtal från sjukan där de sa att min kirurg var sjukskriven pga brutet ben. VA?!! Ja, de förstod problemet då vi åkt LÅNGT för detta besök och ganska mkt stod på spel. De hade hittat en "ersättare" som skulle vara lika duktig. Jahaja.. det lät sådär. Men denna sk ersättare hade gått o blivit sjuk han med. I influensa. Panik! Ja, ren och skär panik. Så mycket hängde på detta besök. Så mycket beslut vilade på detta möte. Så gick det bara åt skogen.

Fick snyftat mig till ett försök att skaffa in nån annan vi kunde prata med. Sagt o gjort. De ringde upp igen vid tio och hade lyckats styra upp ett möte med min gamla kirurg. Vet inte vad jag tänkte om detta, men jag o Anders tänkte nog ungefär samma sak.. katastrof. Vi insåg att vi inte skulle komma nånstans. Precis som tidigare. Men bättre än att ha åkt till Stockholm helt i onödan. Vi uppsökte alltså sjukan med ganska låga förväntningar..

Det första som mötte oss var sköterskan som jag gjorde bort mig inför vid stomibesöket... då när jag ballade ur totalt och lämnade hela skiten bakom mig. Hon var dock lätt på saken och försökte göra det bästa för att få oss att känna oss välkomna. Kirurgen dök upp på avtalad tid, kanske första gången? I sitt sällskap hade hon en man från Danmark. En kollega som tydligen dessutom känner min andra kirurg, den vi skulle träffat från början. Han som brutit foten. Dock hade denne man en helt annan syn på saken. Interstim. Som jag tjatat om att få testa sedan mer än ett år tillbaks i tiden men som bara slagits bort. Av alla jag frågat. Utom de jag ringde i Malmö som behövde ännu en specialistvårdsremiss men som uppenbarligen tyckte jag var ett passande o intressant fall. Denne man tyckte detsamma. De har tydligen haft mycket bra resultat av detta ingrepp i Danmark. Det är dessutom betydligt mindre och går att testa utan att som han uttryckte det "förstöra något". Funkar det så funkar det. Han var tom villig att ta mig till Danmark om de inte hjälper mig i Sverige! Lycka blandad med förvirring.. jag har ju prata om detta förr men då har pengar o för lite forskning satt käppar i hjulet för mig.. nu hade även denna gamla kirurg svängt o var med på noterna? Jag fattar nada.. men det är en organisations o kostnadsfråga också.. de skulle ha ett möte med kirurgen som brutit benet o min medicinskt ansvarige läkare och diskutera denna vändning och alternativ. Jag ska få besked på fredag.

Massa frågor bubblade upp i skallen. Efter mötet vill säga. Resulterade i två ganska långa mail och en stark förklaring att jag åker till Danmark nästa vecka om de bara hjälper mig. Gör vad som helst. De tycker nog jag är en skitjobbig patient men efter över tio års lidande tycker jag att jag har rätt att vara lite jobbig? Tiden går.. livet rinner iväg.. jag har inte all tid i världen.. dessa konstanta ändringar av planer bara drar ut på skiten .. o nånstans måste något hända som förändrar något konkret.. detta vore en början. Jag håller alla tummar o tår jag har att jag får beskedet att de tänker testa detta o att de hittat ett sätt för mig att få komma till Århus eller till Malmö.. annars får jag väl börja bråka med vårdslussen igen...

Dags igen, för vilken gång i raden?

Så har det blivit Söndag. Dags att bege sig igen. Inom en timme är vi påväg.. jag vet inte vad jag ska säga. Skräckblandad förtjusning? Kan inte påstå att jag ser fram emot sex timmar i bil. Inte emot att träffa kirurgen heller. Vårt sista möte gick ju sådär.. det var då jag i princip kröp iväg från operationsbordet med svansen mellan benen. Nåja, liten överdrift men det var inte långt därifrån. Jag tror inte han var speciellt impad av min karaktär den gången... oroar mig lite vad han ska säga när vi ses igen. Har inte träffat honom sedan dess..

Det är lite skräckblandad förtjusning som sagt. Han kan ju också vara den som kommer med det bästa besked jag fått på många år. Att det faktiskt går att göra något åt min eländiga tarm och att han faktiskt kan få den att samklanga med kroppen lite grann.. att jag har något att hoppas på och att han bedömer att min kropp är i skick nog att skära i. Jag hoppas det. Men är samtidigt orolig. Obotligt orolig. De mardömmar jag drömt på sistone o faktumet att jag knappt sov inatt talar väl sitt tydliga språk.. Anders dunderdrinkar (ja, de var verkligen dunderdrinkar!) igår bet inte på mig. I vanliga fall hade jag nog känt mig lite dassig i bollen dricker sällan sådär mycket som det blev igår - men tydligen var hjärnan för skärpt för att låta sig påverkas igår o tur var väl det. Nu blev det i och för sig inte så mycket om man jämför med en vanlig Svensson under en helg, men för att vara vi så.. brukar ju stanna vid ett glas vin eller möjligen ett o ett halvt.. kanske nån romdrink emellanåt.. en trea.. det räcker mer än väl. Igår var det dock lite mer än så. Ett o ett halvt glas vin o en starkare drink. Vet inte vad som tog åt oss. Men Anders blev nog lite snurrig i bollen. Han drog dessutom i sig två! (missförstå mig rätt, glas vin alltså ;))
NÄ, nu är det dags att packa de sista prylarna, gulla lite extra med vovvarna, köra det sista brädpasset o fylla bilen med mat! Time to go.. fortsättning följer.. förhoppningsvis inom de närmsta dagarna, men i värsta fall inte förrän på onsdag.

Mardrömmar

Jag sov illa inatt. Huvudvärk, magvärk och bara allmänt dålig natt. Drömde mardrömmar mellan varven. Hemska såna. Jag fattar inte vad jag fick allt ifrån? Jag måste vara nervös inför läkarbesöket på måndag, mer än jag kanske vågar erkänna för mig själv? Det känns som hela min framtid vilar i hans händer. Mirakelmannen vill säga.. imorgon bär det av till stora staden igen. Denna gången börjar vi med att käka lite gott på en trevlig restaurang. Det gäller att ladda om man ska va i form inför ett sånt där energikrävande besök. Känner mig inte speciellt laddad nu. Nervositeten börjar kännas igen. Jag hatar att vara nervös. Det är en jobbig känsla. Speciellt när det gäller så stora grejer..


Blir till o stiga upp tidigt imorgon. Ut me vovvarna i ottan och käka en tidig frukost. Tidigt brädpass o så iväg. Jag hoppas allt flyter som det ska med resan. Fasar alltid för dessa långa resor. Mår sällan bra - men väldigt ofta mycket sämre än vanligt. För mycket stillasittande och för mycket koncentration. Min kropp gillar inte sånt. Men ikväll blir i alla fall en lugn kväll framför tvn under en filt.. magen är inte på min sida idag heller. Men vem hade väl trott det.. tro, det gör man i himlen och där är jag inte än..?

Bubblar, putttrar, jäser

Jag borde nog vattenfasta ett tag. Ärligt. Jag borde nog göra det. Hade det inte varit för att jag riskerade att (förlåt, för att jag kommer skulle det vara..) gå ner de kilon jag slitigt så hårt för att lägga på mig (jag har faktiskt det, blod svett o tårar vill jag lova!) hade jag nog gjort det. Bums. Choklad i all ära men denna jävla mage.. jag hade lätt klarat mig utan ett par dar. Mer än så kan jag inte garantera. Nog hade abstinensbesvären slagit till ganska fort. Det vore en lögn att påstå något annat.. men att vattenfasta vore nog ganska bra för min mage. Mår aldrig så bra som när jag varit tvungen att fasta inför diverse undersökningar.. o aldrig så dåligt som när jag har magen full av mat! Som nu :( Har ändå ätit enligt konstens alla regler. Små portioner många gånger under dagen. Druckit mycket (vatten!) och rört på mig hur mycket som helst. Inte fan hjälper det.

Mår pyton idag. Det gick åt skogen redan efter frukosten. Jag trodde jag var på rätt väg, men det sket sig ungefär lika fort som jag hann tänka den tanken. Tji fick jag för det. Man ska inte ropa hej.. var det en gång någon som sade.. det stämmer ganska bra.

Har fortsatt i samma stil hela dagen. Bubblar, puttrar, spänner, värker, tokjäser.. jag knådar bort och två sekunder senare är det lika jävligt igen. Jag trampar och lyckas minska trycket.. jag hinner nästan tänka "Ja!" innan det är där igen. Men bara nästan. Underbart är kort.. ?

Ska försöka fokusera på något annat. Det är inte så lätt när man har en mage som styr allt man gör. Det går liksom inte att tänka bort den, hur mycket jag än vill och hur mycket jag än försöker. När man håller på att explodera av trycket är det svårt att le och vara glad. Låtsas som allt är ok. Det funkar några timmar men sen håller det inte längre. Idag är en sådan dag. Jag fasar för hur denna kvällen kommer bli. Hade hoppats på en bra kväll. Det var väl att hoppas på för mycket?

Har lagt fisksoppa till middag ikväll. En liten förrätt har jag gjort också.. tänkte överraska min kära sambo när han kommer från jobbet.. gjorde en ganska tråkigt matlåda till honom idag så jag försöker kompensera lite.. kycklingkorv med potatis det är liksom ingen kulinarisk orgasm direkt.. men det duger i kriget?! Han får liksom trerätters när han kommer hem.. räkor med avokado o en hemlagad dressing, fisksoppa från grunden med surdegsbröd o buffelmozzarella. O till efterrätt har jag gjort mig till att göra en hemlagad exotisk sorbet (fast med honung istället för socker jag försöker glädja min älskade med lite nyttigare efterrätt så här innan det går utför igen ;)) Jag hoppas han blir nöjd. Vinet jag tänker servera till sänker visserligen nyttigheten i det hela, men va fan det är fredag.. lite får man lyxa eller hur.. vi har trots allt en ganska tuff vecka framför oss.. med allt vad det innebär.. ÅNGEST! Men nu är det fredag och fredag stannar vid ont i magen o god mat! För att inte glömma två galna vovvar som lämnade ett blodigt märke på benet hos mig idag då jag försökte sära på dem när de slogs över ett jäkla grisöra som av nån anledning trillat ner på golvet.. Ja.. det var Lukas som startade.. igen..

F som i Fredag :)

Det har blivit fredag igen. Veckorna springer, likaså början på detta nya år. Vet inte vart tiden tar vägen, men någonstans försvinner den. Det är ett som är säkert. Redan på söndag beger vi oss till stockholm igen. Ännu en lång bilresa, ännu ett sjukbesök, ännu mer oro. Nervositet. Ja, allt det där som dessa sjukbesök brukar föra med sig.

Idag är det dock fortfarande fredag. Fisk på fredag, det låter väl bra? Soppa närmare bestämt. Jag tänkte röra ihop en improviserad fisksoppa till middag idag. Hoppas att magen ska tycka den är lite mer lättsmält än de senaste kvällarnas nötorgier? Känns inte som den bryr sig. Att jag äter spelar roll vad jag äter verkar spela mindre roll. Det räcker att jag börjar tugga.. suck.. men fisksoppa i kylan känns rätt bra faktiskt. Lagom svårt att laga dessutom. Funderar på om jag ska göra någon efterrätt också eller om jag ska nöja mig med choklad idag..? Hm, känns inte så. Jag är trots allt drottning av efterrätter (i alla fall när det gäller att äta dem ,))

Magen är sådär idag. Inte som igår men den är inte bra. Kunde inte sova bra inatt heller. Lite mer än dagen före, men inte bra. Jag fattar inte.. är dötrött och kan ändå inte sova. Det går inte ihop. Nej, nu ska jag sluta gnälla för idag och önska en trevlig fredag! Förhoppningsvis kommer jag tillbaks som en annan människa om ett par timmar!

Promenadavbrott

Det var en jobbig dag igår. Magen gick åt skogen redan från början. Ville inte alls samarbeta. Visade sig från sin värsta sida. Till råga på allt skulle jag till veterinären med Tuffe för att tömma dessa förbaskade analsäckar igen. Ingen trevligt historia men han skötte sig bra! <3 min rara lilla vovve!! Stolt var jag över det!

Dessvärre fortsatte magen att bråka resten av dagen. Den långa promenaden på över en o en halv timme verkade inte göra vad den skulle. Inte heller den dryga halvtimmen på roddmaskinen.. hade hoppats den skulle få tarmarna att skutta runt ordentligt men de hade bestämt sig för att köra fast. Smörja upp dem med lite glass tro..? Inte ens det funkade.

Hoppades på en bättre morgon men förutsättningarna var kanske inte de bästa. Sov skitkasst o vaknade varenda timme. Tog mig upp dödstrött vid sju. Tyckte jag fick ordning på magen efter en timme på brädan, men efter en kvart med vovvarna utomhus körde det fast igen. Frukost= katastrof i magen. Trampa runt på mammas cykel men inte heller det ville hjälpa. Vattenlås!

Fick ge upp strax före halv elva då jag fick börja lasta bilen inför bilprovningen.. kolla alla små detaljer på checklistan, jag ville ju verka lite insatt ;)
En skön promenad o en smärtfri bilprovning senare var magen i kaos återigen. Lunch=mer kaos. Nu= ännu mer.. så fortsätter det. Men det var en skön promenad med mamma o vovvarna i solen i alla fall. Kändes att den var välbehövd. Lite solenergi har aldrig skadat.. på tal om det.. drömmer mig bort.. sol.. jag längtar!!

En natt med sömn men dagen då..?

Jag fick sova inatt, det fick jag. Vore en lögn att påstå att jag inte sov för jag gjorde faktiskt det. Rätt bra för att vara jag. Ändå är jag dötrött idag. Verkligen knäckt. Kände mig relativt pigg imorse när jag gick ut med hundarna, men det försvann snabbt och övergick i denna skuldertunga trötthet igen. Jag förstår inte.. knaprar D-vitamin för att bli piggare. Jag hoppas det hjälper. Måste ta till något för jag känner mig ju bara hängigare o hängigare. Viken verkar ju inte bidra något positivt på den fronten i alla fall. Får mest vallningar känns det som. Jag som aldrig haft såna problem. Har alltid varit en frusen själ, men tydligen ändras tiderna även på den fronten.

Just nu är magen skit. Ja, riktigt dålig. Skulle varit till frissan imorse (men så blev inte fallet, läs den andra bloggen där finns förklaringen.. http://www.jessoandersgottoblandat.blogspot.com/ och fick inte ordning på magen innan dess.. tog inte hand om den som jag borde när jag insåg att det inte blev av heller utan begav mig av på promenad med hundarna medan vädret var fint. Nu var det i och för sig fint större delen av dagen (om man bortser från den dimmiga morgonen..) men det var ju inte lätt att veta då.. jag tog chansen helt enkelt.. sol=bra bot mot trötthet!

Nu sitter man alltså här o trampar igen.. o hoppas att magen ska börja samarbeta. Det är väl bara o inse att den inte kommer göra det den här månaden heller men så länge det finns liv..

Försäkringskassan

Jajemän, det var som jag trodde. Försäkringskassan hörde av sig idag. Inte på telefon som jag kanske hade räknat med att de skulle göra men med mailsvar. Jag hade skrivit ett mail till dem där jag försökt förklara min situation. Inte så lätt med tanke på alla jobbiga detaljer, men den stora bilden så att säga. Fick till svar att de tar åt sig av vad jag skrivit men att regler är regler.. jo, man tackar.. jag vet! Alltför väl.. det är dessa regler som gör att jag fortfarande inte är på bättringsvägen..

Men det är inte mycket att göra. Möte med dem och AF i februari nån gång. Får hoppas det går bra. Nervös. Rädd att de ska sätta för mycket press på mig att jag går ner mig själv igen och hamnar på ruta 1. Orkar inte det igen. Mår apa. Som om det inte räckte utan deras inblandning. Men det är väl inte mycket att gråta över. Jag får gå dit och se vad de har att komma med. Förklara min situation och hoppas de har lite hjärta innanför ett hårt skelett. Hoppas att de kan visa lite förståelse.. försäkringsläkare. Ordet skrämmer mig. Jag vet vad det brukar innebära. Friskförklarar cancersjuka o folk som knappt kan stå på benen.. jag kan just tänka mig vad de kommer hitta på med mig. Mår illa av den tanken. Men som sagt. Det är bara att hålla ut. Kämpa vidare och försöka hålla huvudet ovanför ytan. Vad mer kan jag göra?

Tillbaks till dassiga vardagen igen - men med en liten strimma hopp

Så var vardagen här igen o knackar på dörren. Har inte varit så duktig på att uppdatera den här sidan. Spenderade helgen hos mamma tillsammans med Anders o hundarna. Helt mentalt slut kan man säga. Ok, lördagsdagen spenderades med kalas hos brorsan men sen var det mamma för hela slanten. Vovvarna gillade det. Vi med, speciellt Anders som ville bli lite "ompysslad" efter denna jobbiga vecka vi haft. Förståeligt! Men man kan ju undra vad det säger om mig.. ok, kanske inte rätt vecka att vara den mest ompyssliga av personer för min del heller.. ni som känner oss vet ju vad det handlar om. Vissa saker i livet tar lite extra på krafterna. Magbesvär eller inte.

Började knapra Resolor idag igen efter över en veckas uppehåll. De första dagarna gick över förväntan. Det var i fredags det började kännas rejält att jag behövde ta till nåt för att få magen att funka. Den bara vägrade samarbeta. Helt slut i hela kroppen men den ville inte hjälpa mig. Buken full av vätska. Igår tror jag att mycket av vätskan försvann av sig själv. Det kändes så i alla fall. Fick trycka bort massa genom att knåda på magen. Idag, med resolor, börjar den i alla fall jobba framåt istället för att bara kasta uppåt. Den har sina biverkningar, Resolor, men indag överväger fördelearna. För tillfället i alla fall. Något går igenom! Bara en sån sak. Nog för att det krävs våld för att få det att funka, men utan resoloren funkade det inte även om jag tog till våld. Dock hade jag några dagar när magen faktiskt samarbetade lite o det är värt att tänka på inför framtiden.. vissa saker gör att kroppen ställer om sig. På ett ganska makabert och anmärkningsvärt sätt.

Idag är det den grå vardagen som hägrar igen, ta tag i alla måsten. Så upplivande så jag går nästan av. Not.

Sov inatt med ibuprofen

Somnade faktiskt inatt. Med hjälp av lite värktabletter gick det faktiskt. Kollade let's dance igår. Orkade inte se omröstningen. Slocknade nästan efter middagen. Fan, vad trött jag är! Trots att jag inte gick upp förrän strax efter sju var jag helt död i hela kroppen. Det kändes så i alla fall. Anders tog till o med Lukas imorse på första pinkpausen vid uppstigning men det hjälpte inte. Kanske hade jag blivit piggade om jag gjort det själv.

Hela dagen har varit lite som i en dimma. För att inte tala om veckan som gått. Känns nästan inte verkligt längre. Vad snabbt saker o ting förändras?! Man vet inet vad som väntar bakom nästa hörn. Det är verkligen så. I vårt liv mer regel än undantag.

Klockan är bara tio i fyra. Jag är redan slut. Har inte gjort många knop idag. Gick upp, morgonprocedur med magen (tog längre tid än vanligt) ut me vovvarna. Få bort snöbollar från tassarna på dem. Frukost. Ta hand om magen, även denna gång tog det längre tid. Ut med vovvarna igen. Till brorsan på kalas. Käka räkmacka o drack kaffe. Lekte med brorsonen. Hem igen. Ta hand om magen.. mata hundarna.. så rullar det på. Kvällen blir en soft en. Hos mamma. Anders kände för att bli lite ompysslad sa han?! Hur tolkar jag det?! Ok, den här veckan kanske jag inte har varit den mest omhändertagande av människor, men det kan ju bero på att jag verkligen inte varit i form. Nu är det mer de vanliga magsmärtorna som tar vid igen. Tillbaks till vardagen. Nästa vecka ta tag i försäkringskassan som strular. Ser inte fram emot det. Alltid är det något att stressa upp sig över. Men jag är på benen. Jag får väl vara glad för det. I onsdags natt hade jag starka tvivel på den saken. Nu känns det som en evighet sen.

En tuff natt.. tuffare än på länge

Det har varit en tuff natt. Trodde ett tag att jag inte skulle ta mig igenom den utan hjälp på sjukhus, men min vanliga envishet satte stopp för de funderingarna. Vid tretiden tog jag mig upp ur sängen (då hade jag legat hopkurad vänt o vritt mig i fyra timmar o inget hjälpte eller kändes bättre - det blev tvärtom bara sämre) la mig på brädan för att få tarmarna att flytta lite på sig. Hjälpte tillfälligt, en timme på brädan o tillbaks i sängen. Satte igång igen. Kramper, värk, ont ont ont.. tog en ipren. Blev lite bättre. Hjälpte mot molvärken men inte mot kramperna.

Kommer inte gå på vad som hände i detalj här. I alla fall inte nu. Men kanske en annan dag. En annan vecka. Jag får se. Just nu inget behov av att skriva av mig här. Det kanske kommer. Men inte nu. Nu ska jag ta en ipren till o hoppas att värken släpper. Försöka tänka på annat men det är svårt när det gör så satans ont. Det är liksom inte det lättaste att koppla bort. Å andra sidan.. man klarar mer än vad man tror. Jag gör det. Efter alla motgångar förväntar jag mig liksom inte längre att något ska gå smidigt. Den dagen det gör det.. kommer jag nog drabbas av en svår chock och inte våga tro på mirakel ;)

Molvärk

Har fått igen min molvärk i magen. Inte min vanliga molvärk utan en annan för att toppa den. Mår otroligt kasst idag. Igår trodde jag det var påväg o vända.. men det är ju så mycket annat som ställer till det i kroppen för mig. Får se vart det här bär hän. Skulle haft gäster (tredje gången gillt?!) imorgon, men som det känns nu blir det inte så. Kan fortfarande ändras till imorgon men just nu känner jag mig ganska knäsvag. Får hoppas det inte slutar med ett sjukbesök imorgon. Jag är redan stammis där o känner inte för att besöka dem i onödan, suck..

Något bättre idag kanske..?

Den där hemska magsjukekänslan jag haft sista tiden (veckorna) sedan nyår har kanske gett sig lite grann. De sista två dagarna har det mest varit min vanliga helvetiska mage som bråkat. Har fått sova relativt bra en natt.. natten till idag var lite sämre än natten innan men jag fick i alla fall sova något.. bara en sån sak! Många tankar som snurrar i skallen för tillfället, även om de kanske inte är lika många som i början av veckan. Har jag blivit lite blasé kanske? Jag vet inte, men jag hoppas inte det.

Hade hoppats att min läkare i Kungälv skulle ringa mig idag, men än så länge inget samtal. Förmodligen kommer det imorgon vid något opassande tillfälle.. brukar sällan komma när man önskar eller räknar med det. Oftast blir man tagen på sängen. Tyvärr.

Knaprat choklad så det står härliga till. Städat inför morgondagen (har inte vart så duktig på att städa senaste veckan, av förklarliga skäl) och förberett två lunchlådor till sambon som jag kommer jaga iväg till jobbet imrogon. Förkylda män är inte att leka med, tro mig. Ibland behöver de en liten spark i baken för att tillfrisknaden skall ske snabbare!!

Drömmer mig bort till exotiska resmål. JAG VILL! Tänk om magen kunde fungera i vår. Tänk om livet äntligen förändras åt det håll jag hoppats på så länge.. men vågar jag göra det? Hoppas alltså? Jag är rädd att jag gör mig själv besviken, som jag gjort så många gånger förr. Vi får se. Jag kan nog inte låta bli. Nån gång ska mirakel ske?? Varför inte i år.. när så mycket annat är på gång att förändras!

En lite bättre natt

Sov lite bättre inatt. Skönt. Kände mig ändå dödstrött när jag steg upp vid sex imorse. Förhoppningsvis blir dagen lite lugnare än veckans övriga dag(ar). Har varit lite väl mycket om man säger så. Försäkringskassan  ringde igår till råga på allt. För att salta lite extra i de gansak irreterade såren. Började prata sjukdagar och arbetsträning igen. Paniken gjorde sig allmänt känd och som vanligt började jag störtlipa i telefon. Hon försökte trösta mig såklart och förklara att de egentligen vet att jag är för sjuk för att kunna jobba, men att regeringen bestämt det här o att det är ett sätt för mig att komma tillbaks i sjukförsäkringen efter tre månader o att det ibland bara leder till tre samtal.. där de inser att jag inte klarar av att genomföra nån arbetsträning o så får jag gå tillbaks i sjukkassan igen.. MEN då frågar jag mig. Om de nu vet, när de nu ser mitt läkarintyg som tydligt säger att jag inte fixar jobb i dagsläget ens på deltid.. varför ska de då skuffa ut mig på arbetsträning om de redan vet att jag inte kommer fixa det o hamna i samma system igen? Ett sätt att minska den redan lilla ersättning jag har som de redan minskat tre gånger? Ett sätt att förbättra statistiken o få pengarna att byta kassa? Jag vet i fan.. men man blir så trött.. har så mycket annat att tänka på. Sånt här är påfrestande. Kunde inte valt en sämre dag att ringa än igår. Men vi ska prata igen. Jag ska prata med min läkare igen. Vi får se vart det landar.

Problem o mer problem

Det tar aldrig slut. Den här karusellen med oförutsedda händelser. Den sista i raden tog musten ur mig. Sovit dåligt inatt. Är väl i och för sig ingen ovanlighet i sammanhanget, jag brukar sova kasst. Men inatt sov jag verkligen ingenting. Inget värt att benämna som sömn i alla fall.

Uppe tidigt, ute i ottan. Iskristallerna blänkte fint i ljuset från gatlamporna. Men det gick liksom inte in i skallen, den är lite bortkopplad för tillfället. Tom.

För mycket stress i kroppen för att det ska vara hälsosamt. För mycket saker att ta ställning till för att hjärnan ska orka med. Men det löser sig nog. På nåt sätt brukar det göra det. Krävs väl bara att få lite struktur i tankarna o i hjärnan som just nu känns som ett enda stort blurr. O magen som håller på att hoppa ur kroppen på mig. Eller kroppen som håller på att knuffa ur magen. Jag vet inte orsak o verkan. Men det lär väl visa sig. I sinom tid.

Allmänt deprimerad. Inte ens chokladen verkar funka för tillfället. Vad gör man?? Äter mer choklad? Testade glass igår. Två stora portioner. Hjälpte inte det heller. Kanske lite grann, en väldigt kort stund.. men sen gick det åt skogen. Magen ville inte. O hjärnan var lika deppig. Bauer ville inte heller hjälpa till, kommer ihåg de avsnitt vi är inne på nu. Inte lika spännande när man redan vet vad som händer. Dax att fixa lite IQ-befriande Fringe med andra ord!

Fortsätter på samma spår

Det verkar inte gå bättre idag. Med magen alltså. Nog för att gårdagen blev rätt bra trots allt, om man ser till förutsättningarna.. dvs inställd middag, panikont i magen, allmänt deprimerad.. - MEN och jag säger ett stort MEN det var en mysig kväll ändå. Anders lagade en smarrig guacamole som vi knödde i oss lite FÖR mycket av. Tillsammans med lite tacochips var den försvinnande god. Dessvärre höll inte magen med. Inte alls. Jag bestämde mig för att hålla in den bäst jag kunde och låta bli att känna efter. Dum strategi om jag får säga det själv. Väldigt dum. Det slog naturligtvis tillbaks senare under kvällen.

Middagen igår bestod av det vi skulle bjudit våra gäster på. Hade ju redan förberett maten. Så det blir en väldans massa lunchlådor åt både mig o Anders. Inte fy skam det heller, såklart men var ju inte riktigt det vi tänkt från början. Eftersom det fanns mycket mat åt man för mycket av huvudrätten med. Efterrätt skippade vi faktiskt. Jag var inte ens sugen. NÅT ÄR GALET!!

Mumsade mer tacochips istället o kollade en film vi hade hyrt. Vad den hette minns jag knappt, me den var skum som fan. Owls cry kanske? Skum var den i alla fall. Som mina berättelser i lågstadiet. Jag tog död på mina karaktärer när jag inte orkade skriva mer. Fick mycket kommentarer från min lärare om det där. Filmen gick i ungefär det stuket. De tröttnade på storyn så alla dog. Nåt i den stilen.

Göta kanal 2 var lite mer roande. Har sett den, jag vet inte hur många gånger, men det var lite IQ-befriande att titta på. Mumsade choklad till den. Skulle jag inte gjort. Natten blev ett helvete. Fan va ont! O nån idiot som brände av smällare till råga på allt. Panikslagen vovve i sängen gjorde inte saken lättare.. snälla, dumma idiotiska människor i Stenungsund NYÅR ÄR ÖVER! Lägg ner!

Inställd middag. Vilken i raden?

Jag blir så trött på mig själv. Fick ställa in middagen i onsdags för att jag mådde pyton. Var övertygad om att jag skulle må bättre om några dagar så vi bokade om. Till idag. Idag kommer och vad händer? Jag vaknar som bekant av en mage som håller på att spricka. Känns det som i alla fall. Tokvärker. Bestämmer mig dock för att genomföra middagen. Sånt jäkla personligt misslyckande att behöva ställa in igen. Mitt psyke har lite svårt för sånt där. Det är jobbigt att behöva göra andra besvikna. Min sambo inte minst. Vet ju att han ser fram emot sånt här. Speciellt då det var ett tag sedan vi träffade de här vännerna. Men vad gör man..?

Dagen knatade på. Det gör den fortfarande. Handlade lite grejer vi behövde till middagen som vi hade missat. Magen blev bara sämre. Käka lite hembakt tunnbröd o några chokladbitar. Magen i totalkaos. Långt innan första tuggan. Efter blev den, om möjligt, ännu sämre. Försökte ta hand om den ett par timmar. Vid två var det ett faktum, bara o ställa in. Visst, jag skulle säkert kunna plåga mig lipandes genom kvällen o springa mellan toagolvet o middagsbordet, men till vems nöje? Inte mitt i alla fall. Knappast Anders eller våra gästers heller. Bara o ställa in. Boka om igen o tampas med ångesten det innebär att återigen behöva sabotera lördagskvällen.

Blir så trött på mig själv. Att kroppen aldrig kan vara på min sida? Som den är nu. Det är nog den där hemskare veckan i månaden när det bara går rent åt skogen. Härligt med tanke på vad veckan har att erbjuda.. not. Många saker som ska göras o då är det en fördel om kroppen samarbetar lite. Kan jag knappast räkna med. Det är ju min kropp vi pratar om. Samarbeta? Någonstans försvann betydelsen av det ordet på vägen.

Man undrar vart det är påväg

Natten var som tidigare denna veckan. Jobbig. Vaknade. Trots att jag tagit melatonin. Vaknade av att jag hade ont. Vaknade av att magen värkte och kändes otroligt magsjuk. Sån där sprängande magsjuka som kroppen bara vill göra sig av med. Bara det att den inte kan. Den sitter fast där inne och spränger. Får mig att må illa. Frukosten kändes sådär lockande idag. Men den gick ner. Det gör den alltid. På nåt konstigt sätt.. det är förvånansvärt vad man vänjer sig vid..

Ska ha gäster idag. Som vanligt när vi ska ha gäster mår jag kalasdåligt. Kanske för att jag gör det varje dag? Kanske för att det känns EXTRA jobbigt när man ska ha främmande att gå omkring och känna sig sprickfärdig och kräkfärdig? Jag vet inte. Men jag försöker ta mig igenom ändå. Överlevnad? Jobbigt att den ska kosta så mycket på krafterna bara. O min omgivning. Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag blir ju inte bättre. Inte alls. Varför?!! Det går så käpprätt åt fel håll så det är inte sant. Minuterna utan sprängvärk blir liksom färre och färre. Jag skulle vilja se hur min mage beter sig. Mina tarmar. På en skärm. Ett dygn. När jag lever som vanligt. Se vad det är som händer därinne. Eller inte händer. Det vore skumt, men rätt intressant. Kanske kan man göra det i framtiden. Men jag hoppas vara bra till dess.

Läste lite om forskning o rapporter kring den typ av kirurgi jag skall genomgå om allt går vägen. Finns skrämmande lite. Man blir inte direkt övertygad. Mörkrädd känns nog närmre sanningen. Men jag är ändå inställd på att genomföra detta. Bara kirugen kan övertyga mig tillräckligt när vi väl ses. Det är ju inte så långt kvar nu. Ska passa på att mysa till det lite denna gången när vi åker till Stockholm. Ta in på hotell o käka lite god mat ute. Har pratat om det i evigheter, men det skjuts bara upp. Nu gjorde vi slag i saken och bokade. Bära eller brista. Det blir nog bra. Jag ser i alla fall fram emot det och fasar inte bara för det. Jippii, jag ska till mirakelmannen igen! :-/ o jag får käka thai som plåster på såren.

Vätska i buken - igen

Jag skulle ge mycket för lite tips och råd på hur jag får bukt med all denna jävliga vätska i buken som spränger och skvalpar runt? Blir bara mer o mer o jag ser fan gravid ut konstant. Nej, det syns inte när jag har kläder på mig men det syns utan när jag står i profil. Spinkiga ben och en mage som putar så det står härliga till. Skvalpar o spränger o känns som den bara ska spricka sönder. Tips mottages tacksamt..

Föredrag med Lars Ellegård

Om tarmens näringsupptag.. Dalheimers Hus den 15 jan.. alla som är medlemmar i ILCO eller RMT är inbjudna. Hade själv tänkt gå,var bokad förra gången men då blev det inställt pga sjukdom. Även farbror doktorn kan bli sjuk.. tyvärr.

Den här gången vet jag inte om jag ska gå. Måste bestämma mig idag. Sista anmälningsdag imorgon eller om det var på lördag. Om det inte redan är fullt vill säga. Förra gången var det en otrolig åtgång på platserna. Populär man med andra ord. Klinisk nutrition ska han visst vara haj på. Något som intresserar oss med bråkande magar med andra ord. Mer info finns på RMT's hemsida. Kika in där om ni vill läsa mer!
http://www.magotarm.se/

Surfade runt lite på ventral rektopexi igår. Hittade inte mycket information direkt, och det lilla jag hittade var inte vidare positivt. Mer positivt än sk vanlig rektopexi, där 50% av fallen får tillbaks sina problem eller får andra problem som är lika jävliga eller ännu värre. Den ventrala ska visst ha färre biverkningar och hjälpa mer. Men de är duktigare på den metoden i England. Det känns sådär. Inte många som utför den i Sverige. Går det igenom kommer jag att höra till skaran av försöksexperimenten. Jag borde vara van. Det mesta som försökts på mig på sistone har varit just experiment. Jag har själv gått med på det. Vad har jag för val? Vad gör man när desperationen tar över och önskan att bli frisk är så starkt att den är det enda som gör att man fortfarande håller sig flytande? Man greppar efter halmstrån. Gröna eller beige, spelar ingen roll. Man tar dem ändå. En näve om man kan. Det får bära eller brista. Vad man har att vänta sig är det ingen som vet. Men man vet vad man har nu, och det är inget liv.

Pestomacka - åker berg o dalbana i magen

Gårdagen var nog lite bättre än föregående dagar, om man ser till kvällen i alla fall. Gick o la mig halv tio. Pensionärsvarning, jag vet. Men det är ju bara drygt trettio år kvar.. så är jag där ;) positive thinking öh!

Tog en fika på torget idag med min kära sambo. Det var mys! Minns nog inte sist vi var ute o tog en fika. Fikar mest hemma eller ute=utomhus tillsammans med vovvarna. På grund av vovvarna så att säga, de har ju lite svårt med det här att vara ensamma.. på gott och ont.

Idag åkte vi trots allt. Bestämde oss för att de behövde träna. Sagt och gjort. Tuffe tjöt och krafsade på dörren och Lukas höll sig relativt lugn. Tills vi kom hem, men det är en annan historia.

Tog oss en kyckling (!) mozzarella o pestomacka på Espressohouse. Det var den som lockade mest. Surdegsbröd o varm. Mumma. Kycklingen tänkte jag peta bort o ge till Anders. Tills mackan kom in o vi till vår förfäran upptäckte att vi glömt fråga om mozzarellan! I min värld är mozzarella=buffelmjölk. Den vanliga, kommersiella mozzarellan är dock så långt ifrån den osten man kan komma.. så vi kikade på mackan.. o beslutade snabbt att inte ta risken. Jag petade alltså bort mozzarellan, och eftersom mestadelen av mackan bestod av denna plastiga fyrkantiga ost blev det inte mycket kvar. Tre kycklingbitar, relativt tunt skurna och utan senor, dränkta i pesto. Jag bestämde mig att testa. Jag har ju käkat kalkon på mackan ett tag nu. Testade kyckling i stan med mamma för ett tag sen i en thaigryta, men den gången gick det inte. Deja vu från England.. nix

Denna gången gick de bättre. Kände inte att det smakade kyckling. Var rätt möra bitar och ganska små. Indränkta i pesto tillsammans med massa bröd funkade det faktikskt rätt bra. Om man bortser från magvärken och uppstötningarna som följde efter.. Anders sa att han också rapar pesto så kanske var det den, kanske kycklingen, kanske en kombination. Jag vet inte men magen mår apa för tillfället. Usch. Försöker ersätta denna pestogojja med chokladsmak, men det funkar inte så bra.. bara o trycka ner mer choklad?!

Inside - en ny kamrat

Har haft en jävulsmage den sista veckan. Eller ända sen jag gjorde manometrin. Eller före dess.. fan, jag minns inte längre.. jag vet bara att magen är åt skogen. Även om besöket hos herr Nyström ligger inom en överskådlig framtid känns det ganska långt dit måste jag säga. Varje dag är en evighet. Besök från mamma är ett välkommet avbrott i en grå vardag. Men jag gör så gott jag kan för att nyansera den!

Igår var ett rent helvete. Knapra resolor o tog mina små medel i dubbla doser o höll på att sprängas sönder kändes det som. Blev bara värre o värre. Inget ville fungera. Efter maten var det ren katastrof. Värkte i mellangärdet och magsyran läckte som ett såll. Stoppa i mig inside. Den mildrar i alla fall något, en ny kamrat på sistone. Ännu en tablett i mängden. Den där laxen som faktiskt smakade bra till middag smakade mindre bra när den kom upp i halvsmält format så att säga. Fy fan. Man känner sig inte som Ms fresh as a rose direkt *suck*

Passat på att slänga ut julen idag och bana väg för våren.. jag hoppas den kommer snart. Behöver lite ljus, lite fågelkvitter o lite blomdoft. En varm vind som smeker mot kinden - jag är mäkta trött på snö o slask o snålblåst. Hur vackert det än är med snö har den enligt min mening legat för länge redan. Så det räcker i alla fall. Tills nästa år. Nån måtta får det vara..

Jihooo! Dagens uppdrag lyckades!

Jag fick lön för mödan av allt slit idag. Äntligen! Det lönar sig att ligga i. Det lönar sig att jaga med blåslampa ibland. Vill man få resultat måste man ge sig fan på att se till att något händer. Det är ju tur man har lite jävlar anamma i kroppen.

Var ganska missnöjd imorse. Inga samtal, inga svar hos sekreterarna. Hittade ju lite nya nummer till kirurgavdelningen och några sekreterare. Ringde alla tre. Två gånger. Lämnade fyra meddelanden.. vid ettiden gav det faktiskt resultat. De ringde inte på utsatt tid, vilket jag faktiskt fick en ursäkt för (bara en sån sak!) och de hade nu bokat in en tid åt mig till dr Nyström. Ja, han heter visst så. Den 24 januari blir det. En resa till östkusten igen med andra ord. Känns som man borse få vip-kort eller nåt.. vet inte om man kan me att våldsgästa släktingarna igen eller om man ska försöka hitta ett billigt hotell i stockholm.. men det är ju trevligare att bo hos släkten. Bekvämare också. Man slipper släpa med sig brädan till sjukan.. bara en sån sak. Vi får se hur vi löser det. Men det känns i alla fall som något är på g nu. Jag har fått en tid. Ett steg i rätt riktning. För den sakens skull är jag lite lyckligare än jag var i morse. Blir till att fira loss ikväll, ond mage men den får stå ut. Oxen som blev kvar från nyår till kära Anders o jag tar mig en liten firre med gremolatan som härstammar från samma högtid :) Det är ju tisdag.. varför inte lyxa. Man ska fira det man kan. Detta är, i min värld, värt att fira!

Uppgiven..

Jag fick som bekant inte reda på det jag ville o behövde igår. Däremot ringde min läkare från Kungälv och var otroligt tillmötesgående - sånt uppskattas! Han knusslar inte utan berör fakta. Tänk om det fanns fler av den sorten.. det kändes skönt efter en dag i uppgivenhetens tecken.

Dessvärre blev det en relativt sömnlös natt igen. En orolig vovve ville inte slappna av och höll oss vakna. Jag vet inte om det beror på att någon smällde smällare eller om det var något annat han hörde, men vettskrämd var han. Sen var min mage inte av denna värld heller. Panikjäste och värkte o jag var helt slut långt före Anders kom från jobbet. Blev en spruta att avsluta kvällen med. En spruta och en jävlans dusch magsyra som inte ville ge sig. Vaknade imorse heldöd. Påsig under ögonen, feber och mådde fan. Kan inte säga att jag känner mig fräsch nu heller. Ont i skallen, hängig och allmänt kasst skick. Magen ska vi inte prata om.

Numren jag fick igår till professorns avdelning var naturligtvis felaktiga. Alltså kom jag inte fram när jag ringde idag. Vet inte vart de får sina uppgifter från, men inte från nån uppdaterad källa verkar det som. Surfat runt lite på nätet o hittat några privatnummer, men dem kan jag ju inte med att ringa.. de ligger mig inte i fatet att göra det i alla fall. Inte om jag vill ha hjälp. Hittade även några andra nummer till dagkirurgin på den mottagningen så jag har lämnat meddelanden på två olika ställen. Hoppas att nån ska ringa upp. Den första skulle ringt mig fem i tio. En halvtimme sen med andra ord. Har mina aningar om att de inte kommer ringa upp. Lediga kanske? Den andra fick jag ingen tid, bara telefonsvar.. så jag hoppas på den..

Ska ha gäster här imorgon egentligen. Är inte det minsta upplagd. Det sista man tänker på när man mår apa är att fixa o dona för att ha folk, tro mig.. hur trevligt det än må vara känns det ganska avlägset och orelevant i sammanhanget. Har pressat kroppen lite för hårt hela julen känns det som. Inte lyssnat på den och försökt glädja alla andra. Det funkar inte. Måste börja tänka lite på min egen kropp också. Hur själviskt det än må vara. Visst, jag mår alltid dåligt. Men det finns dagar när jag mår sämre. Jag måste få rätt att ta en break jag med. Även om jag i de flesta andras ögon alltid mår dåligt..

Många samtal - färre svar

Det blev många timmar i telefon den här morgonen. Många samtal till diverse olika instanser och avdelningar. Inte mycket klokare blev jag för det. Om de över huvud taget hade någon susning om något var de duktiga på att dölja det. Den ena hänvisade till den andra som hänvisade till den tredje.

Det endag jag egentligen kom fram till var att jag står på kö för en kallelse till motilitetsenheten igen, det kommer ta ca en mån att få svar på manometrin (fast den eg är klar och bara väntar på att bli avläst av en läkare), min kirurg har skrivit in att jag ska ha en tid med professorn, men det verkar inte som någon sådan är inbokad. Jag har fått namn till dem som uppenbarligen ska ha koll, men ingen av dem får jag tag på.. fantastiskt med andra ord. Har fått nr till hans avdelning, för att kunna ringa och fråga dem direkt, men där har de ingen telefontid förrän imorgon em.. så vad har jag att komma med när min läkare (förhoppningsvis) ringer i em? Inte mycket alls. Det är som befarat. Ångest. Jag avskyr sånt här. Allt besvär till ingen nytta. Jo en hel lapp med massa nedklottrade avbockade telefonnummer.. om det är till någon tröst..

Avskyr telefoner

Jag är ingen telefonmänniska. Det är ingen hemlighet. Jag tycker inte om telefoner. Känner mig stressad o låst vid dem. Gillar dem inte. Jag använder dem inte för nöjes skull. Det finns folk som pratar i telefon i timmar varje dag - o ändå tycker om telefonprat när de kommer hem från jobbet.. jag hör inte till dem. Jag klarar inte av det. När jag jobbade i växel gjorde jag det till en grej att inte ens svara i telefon när jag kom hem. Sjukt? Nej, jag gillar bara inte telefoner.

Idag är en sån där dag när jag bara måste ringa massa samtal. Gillar det inte som sagt. Speciellt inte när det är läkarsamtal det handlar om. Mindre positiva med andra ord. Försökt få veta nrä jag får svar på min manometri. Blivit skickad till säkert fem olika avdelningar, där de alla hänvisar till varandra *suck* för stor organisation? En trodde jag skall bli kallad till motilitetsavdelningen igen, en annan tror jag får svar när jag besöker kirurgen o en tredje förmodade att svaret går till min läkarkontakt i Kungälv. Kanon. Ingen har en aning med andra ord. Le o håll med. Vad ska man annars göra.

Försöker få svar på när jag skall få träffa den där professorn som ska operera mig också. Det skulle ju ske snart lovade min kirurg innan jul. Men ingen vet nåt mer, förutom att de kan se att vi kommit överens om detta. Fått tre telefonnummer och personer att jaga, men ingen av dem svarar... gjorde även ett försök till mottagningen, men där har de telefontid först kvart över ett. Då har jag förmodligen redan jagat tag i det svar jag behöver. Eller det svar jag kan få. Inte mycket med andra ord.

Väntar samtal också. Från min läkare i Kungälv. Vill ha ett datum för min sjukskrivning, dvs operationsdatum eller besöksdatum. Det är detta jag jagar. Ångest. Jag kan ju inte bara trolla fram ett? Men jag förstår ju att han behöver ett o gå på. Vad gör man? Jag jagar o jag trakasserar så gott jag kan för att få ett svar SNART, men inget verkar hända ändå. Man kan bli trött för mindre.

Har haft ett par sömnlösa nätter o det gör ju inte direkt att man känner sig mer alert. Pigg? Knappast. Jag hoppas jag känner mig lite mer alert i eftermiddag och att jag har ett vettigt svar att ge min läkare när han ringer.

En gammal skiva som hakat upp sig

Jag känner att det är precis så jag låter. Som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig. Fastnat på ett spår och inte kommer vidare. Gnällig. Irreterande. Men däremellan förhoppningsvis till någon nytta. Självkänslan på topp? Not.

Var en trevlig kväll hos mamma igår. Men usch så trött jag var. O aj så on i magen. Bubbel, jäs, putter.. det ville inte ge sig. Då ska jag väl också tillägga att den var rätt ok när vi åkte hemifrån, när jag hade tagit hand om den på eftermiddagen. Ok enligt mina mått mätt. Bubblig o jobbig o obehaglig men inte outhärdlig. Allt är relativt. Dessvärre höll inte lyckan speciellt länge. Den sprack redan på vägen till bilen då magen spände ut rejält. Fortsatte i samma bana. Väl hos mamma (tog ca femton minuter?!) var den rejält jobbig. Toagolvet direkt med andra ord. Olidligt varmt var där också. Kände hur skinnet spände överallt. Mamma har inte fattat det där me att det är trevligt att andas frisk, klar lite kyligare luft. Men jag vet ju också att vi gnällt när det varit kallt nere o hon månar om oss, mamma. Vill att vi ska må bra. Hon hänger inte alltid med i mina förtidag klimakteriesvängar, vilket är helt o fullt förståeligt - det gör jag inte ens själv. Ena stunden kallfrossa nästa studen dryper svetten. Känns det som i alla fall. Hormonstinn kan man kalla det. Igår var inget undantag.

Maten hann inte landa i magen förrän det slog till än värre. Dassgolvet igen med andra ord. Så höll det på hela kvällen. Mat, toagolv, mat hallgolv, mat.. jag tror det framgår ganska tydligt vad jag menar och hur det kändes. Kanske inte hur det kändes, det är svårt att veta om man aldrig haft de här problemen men ändå. Jag beskriver så gott jag kan.

Sprängfull i magen o me dundrande skallebank gick jag så o la mig vid tio. Tio. Jag är en pensionär! I förtid. Jag är verkligen DÖDSTRÖTT vid tio. Jises jag är trött redan vid två.. Ung o viril? Knappast, bäst före passerade nog för länge sen för min del.

Sov kasst gjorde jag också. För varmt. Återigen, vart fanns luften? Magen spände, bråkade, jävlades. Frukosten var en pina att få ner men den gick ner i alla fall. Med lite våld funkar allt. Sen var det dags att ta sig hem. Hit. Anders fick köra mig. Han skulle ju iväg o åka skidor. Utnyttja dagen lite bättre än jag med andra ord. Ångesttrampar, ångeststädar. Trycker ner lite mer mat i magen - o lite choklad. Man ska ha nåt för humöret också. Antideppressivt? :)

Fick mig i alla fall en härlig promenad mitt på dagen med min underbara mamma o mina två urgulliga (om än emellanåt odrägliga ;)) små vovvar. Fantastiskt klar luft att andas o härligt soligt var det ute. Broddarna på och högsta fokus på att hålla oss på benen. Det var det värt. En otroligt skön promenad. Med otroligt bra sällskap. Mamma är min bästa vän men också min största kritiker. I like.

Årets sista dag slutade som året började . ont i magen

Jag hade en kanonkväll igår. Jag ska inte ens försöka säga annat. Men min mage var en annan historia. Den var inte på min sida över huvud taget. Den jävlas som bekant ALLTID under eftermiddagar och kvällar, men igår var en sån där riktig helvetesdag magmässigt igen. Säkerligen bara för att. Jag ville ju så gärna få må bra. Icke. Magen gjorde sig mer än väl påmind åtskilliga gånger under kvällen (ok, hela tiden, men åtskilliga lät ju faktiskt betydligt bättre..) det var bara att spänna magen, andas ytligt och knö ner maten! Den smakade gott men oj vad den bråkade i magen. Kanske hade varit smart att äta lite mindre portioner, men det är inte jag. Jag KAN inte äta små portioner. Min hjärna vet nog inte vad det är.. dessutom var ju maten sååå god.

Har haft stora problem att sova inatt. Magen vill liksom inte smälta all mat. Den vill upp igen istället. Men jag klarade i alla fall av att ligga kvar i sängen till tjugo i åtta imorse. Rena rama sovmorgonen, även om jag var vaken sedan fem. Jag låg i alla fall kvar o lyssnade på magens ljudliga protester. Vaknade upp till ett mildare år och en gata av is. På med broddarna och knäskydden me andra ord!

Idag lyser solen fint därute. Jag har en mage att ta hand om, men sen ska jag ut o göra den lite sällskap hade jag tänkt.. innan det är dags för ännu en middag o ännu en övermätt mage. Denna gång hos mamma. Det enda jag kan vara säker på är att hon inte kommer ha för lite mat och att jag garanterat glömt hur dåligt jag mådde av det jag knödde i mig igår. Magen känns fortfarande sprickfärdig. Men medicinerna har i alla fall sparkat lite på magen idag. Den ligger inte helt i koma. Tur är väl det. Jag vill inte inleda året med sjukhusbesök. Det räcker med det vi gjorde strax före jul.. it's a beautiful day.. don't let it slip away..