En regnig dag i oktober

Idag är det verkligen en riktigt regnig höstdag. Höstruskdag. En sån där dag som jag under sommaren fasar över att möta. Jag gillar inte höstregnrusk. Det är ok på kvällen, när dagens promenader och uteäventyr är avklarade men när det vräker ner hela dagen och mörkret liksom omger en när det är meningen att man ska få lite ljus på sig.. då har jag svårt att se det charmiga i just regnrusket.

Att jag är vädermänniska gör inte saken bättre. Jag mår verkligen inte bra när vädret är dåligt. En solig dag blir jag mycket lättare till sinnet. Mitt humör liksom landar på topp direkt. Tvärtom när det regnar. Blöta, stretiga hundar, korta promenader, allt blir vått..  fryser.. spänner mig.. magen spänner sig.. mer.. det är mer än nog.

Igår var ännu en sån där överjävlig kväll. Mådde fan. Verkligen fan. Trodde det var dags att besöka sjukan där ett tag. Maken var borta igår så mamma gjorde mig sällskap, tack o lov för det! Man ska vara glad att man har en sån underbar mamma som ställer upp i alla väder!! Jag önskar bara jag kunde göra samma sak för henne. Det borde inte vara hennes sak att ta hand om mig, det borde vara min sak att se till att hon har det bra. Jag gör mitt bästa men jag räcker inte. Kroppen tar för mycket kraft för att kunna satsa hundra procent på dem man håller av allra mest. Jag hoppas det skall komma en dag när jag kan känna den där impulsiva glädjen igen. Den som för tillfället känns som bortblåst.

Försökt få tag på gastro idag. Telefontid med sköterskan kvart i två. Mailat mina vårdkontakter för att få tag på Kungälv, o så specialisten som ännu inte ringt upp..  funderade på allvar att proppa i mig laktulos imorse, men hejdade mig ganska snart då jag insåg att jag bara skulle förvärra situationen. Laktulos? Den blåser ju upp magen som en badboll även på en frisk människa, hur tänkte jag??! Inte alls förmodligen. Ibland gör man inte det. Ibland låter man desperationen ta över och styra. Det är det som är lite farligt.