Magen idag?

Så... hur mår magen idag? USCH! Den mår inge bra. Inte idag heller. Här återkommer jag till mitt förra inlägg, det vill säga det om bakterier. Sedan jag åkte på den där förbannade magsjukan har tarmen varit käpprätt åt helvete. Ja, precis. Så illa är det. Den har ballat ur totalt och här är jag helt övertygad om att bakteriefloran fått sig en törn igen. Det var väl inte utan anledning som skiten satte igång efter en parasitinfektion 2003... :-/ Jag menar, tarmproblem har jag alltid haft men denna neverending plåga med uppspänd buk, en konstant värkande buk och en tarm som vägrar tömma sig.. det kom definitivt därefter.

O värre blir det.. efter varje magsjuka jag åker på..  det tar evigheter att komma på fötter igen. Eller få tarmen att bli lika kass som den var innan magsjukan. För bra blir den ju inte längre. Målet är att den skall bli det, men det är bara att inse att innan jag kommit på den felande länken eller hittat den rätta "metoden" att skrämma tarmen tillbaks till ett bättre läge så kommer det att fortsätta såhär...  Min förhoppning är att botoxbehandlingen i alla fall skall hjälpa mig med den förbaskade krampen.

Var sak har sin tid.. vad är väl en bal på slottet??? I jämförelse.. om man säger så!

Idag har vi i alla fall planerat att ta oss till mammafikan, jag o lillan...  behöver komma ut o träffa lite folk känner jag och det ger mig ju i alla fall en kick rent psykologiskt. Magen tar mer stryk men det får det vara värt idag. Jag får genomlida magplågan för att få lite hjärngodis helt enkelt! 

Intressant om Crohns

Läste ett intressant inlägg på www.listentoyourgut.com idag. Det handlar om Crohns sjukdom och vad som leder till att man får den. Ni som läst min blogg innan vet att jag är helt inne på bakterier och att det är bakteriefloran som styr mycket av hur vi mår (eller inte mår för den delen!) Jini Patel Thompson (som driver listentoyourgut och själv blev diagnostiserad med Crohns på åttiotalet) har ju kommit längre än så och utarbetat en hel regimen för att få bukt med skiten och balansera tarmfloran.

Den här gången refererade hon till en artikel skriven i The Lancet (engelsk läkartidning) som bekräftar många av de här teorierna. Jag väljer att skriva om detta eftersom det inte bara handlar om Crohns utan även IBS och andra former av IBD. Det kan vara av nytta för alla som lider av den här typen av problem. Som jag alltid sagt: Kunskap är makt! I vissa fall ;-)   Man kan ju även utbilda sig så mycket att man tillslut lägger ner det sunda förnuftet, kopplar bort sin egen hjärna och blir totalt inbildad istället. Det är i alla fall min åsikt. Måtta med allt ;-)

Just den här artikeln handlar om hur bland annat Crohns förmodas bero på ett försvagat immunsystem snarare än ett överaktivt sådant (som många läkare länge hävdat eller trott). För er som är intresserade av att läsa mer rekommenderar jag artikeln på:  http://blog.listentoyourgut.com/is-crohns-caused-by-an-overactive-immune-system/

Uppkört som f-n

Illamåendet har förvisso försvunnit men det här tokjäseriet som pågår i tarmen och som skapar SÅ mycket smärta och obehag..  jag tror jag tar och checkar in?!! Nä, fy f-n säger jag på ren svenska. Det här är inte mysigt nånstans. Min mage är känd för att jäsa för minsta lilla och gör det dagligen. När jag dessutom har världens dunderproblem med att bli av med gaserna (jag kan inte direkt gå omkring o fisa som herr Svensson när tillfälle erbjuds) gör det inte direkt saker o ting bättre. Tvärtom. Men det går väl att räkna ut med bakfoten.

Hade hoppats att det skulle ge med sig nu under eftermiddagen sedan jag tagit en lång promenad, legat o slappat med hypnosskivan, fått ur mig en massa uppjäst gojja men... ICKE! Det vill ta mig sjutton inte ge sig! Bara fortsätter, fortsätter och fortsätter. Det sitter liksom i "fel" del av tarmen för att gå att knåda ut. För att gå att göra något åt. Det sitter där o skvalpar fram och tillbaks men det går liksom inte längre än så. O det spänner, värker.. växer. Jag ser snart gravid ut igen.

I lördags hade jag en platt fin mage efter magsjukan. Minns inte när den senast var så platt? Efter snittet kanske? Innan jag började få mat i magen igen.. o den växte till stl xxl igen.. eller något i den stilen. Jag vet att jag inte skall klaga över att jag har världens största mage för jämfört med många andra är den säkert ganska liten - MEN den KÄNNS enorm eftersom den hela tiden är uppspänd till max. För att inte tala om hur den är nu. Kalasdålig och uberspänd. Kanske skall jag testa oreganooljan ikväll tillsammans med kvällsmackorna?? Surdegsbröd, no doubt. Lite choklad har jag petat i mig idag också. Faktiskt. Jag har varit rätt duktig på att hålla mig borta från (för mycket) godsaker sista veckan. Kan bero på den ettriga magsjukan mer än att jag fått en kalasbra karaktär helt plötsligt men skit samma vilken anledningen är?

Pratade med min kirurg idag också. Två bra saker med det samtalet. Nummer ett: hon ringde! Bara en sån sak. Hade nästan räknat med motsatsen. Nummer två: hon skriver det intyg som FK behöver bara jag påminner henne när jag skall dit. Trevligt när saker o ting flyter för en gångs skull! Ok, det var en bra sak till och det var att hon faktiskt haft bra resultat på ett par patienter. Även om de var barn så att säga..  det kan ju i alla fall inte bli värre. I värsta fall blir jag väl inkontinent då, men det finns ju blöjor för sånt... ;-) 

Illamående gone away

Det är i fall ett steg i rätt riktning. Imorse vaknade jag (ja, jag sov rätt bra inatt magsmärtor till trots! Bara en sån sak!) utan illamående vilket var något av en befrielse vill jag lova. Känns som det kanske kan vara påväg att vända nu.. men vågar jag hoppas det?

Jag vet inte.

Lillan vaknade bara en gång inatt. Vid tre-tiden. Det får man vara glad för! Det var länge sen det hände nu. Hon har ju liksom haft en benägenhet att vakna två gånger per natt och tajma dem precis när man somnat och nån timme innan det är dags att gå upp på morgonen.. då går vi liksom redan upp väldigt tidigt i den här familjen. Läs halv sex. Halv fem är lite väl kan jag tycka.

När jag jobbade i Uddevalla gick jag visserligen upp vid fyra, men det slutade som det gjorde också. Hur klarade jag det? Svar: jag klarade det inte. Det funkade ett år, lite drygt och sen sprack det med dunder och brak och sen dess har jag ju liksom inte kommit i fas igen...  det går inte att lura kroppen hur mycket som helst. En dag säger den ifrån och lyssnar man inte får man betala sin läxa dyrt.

Har börjat stuva lite med flyttkartongerna här hemma. Lägenheten är inte alls lika mysig längre.. lite sorgligt att packa ihop allt faktiskt, jag har trivts rätt bra här.. men å andra sidan.. vi får inte plats längre, det är bara att konstatera...  det är saker högt o lågt och tre personer o två hundar i en två... det håller liksom inte i längden. Det blir nog bra i huset när vi väl är där o kommit på plats men visst finns det många orosmoln på himlen, det går inte att komma ifrån. Jag är ju dessutom inte direkt känd för att vara den som inte oroar mig.. :-/

Kör på med mina bebisbakterier och healthy trinity. Jag hoppas att de tillslut skall besegra de onda bakterierna som krigar i min mage. Vi får väl se. Ett steg i taget. 

Sega jäkla magsjuka!

Den här magsjukan är nåt så in i h-e seg! Alltså, jag har ju inte spytt sedan i fredags men magen... den är verkligen käpprätt åt h-e! Jag finner inget bättre ord. Mår illa, har ont i huvudet, känner mig matt.. har ingen lust med någonting eftersom jag helt enkelt inte orkar ta mig för någonting - hur ofta händer det? Jag som försöker dona på så gott jag kan även när jag mår som sämst. På hemmaplan så att säga. Men det tar emot idag. Är helt slut i kroppen. Skallen med för den delen.

Jag undrar vad det här är för jäkla bacillusk som fått fäste? Hoppas innerligt den ger med sig snart, det känns som jag har så det räcker och blir över ändå.

Maken var hemma idag för att hjälpa mig när det krisade sig och jag får tacka och bocka för det. Fördelen med att ha en gubbe som kan jobba hemifrån ibland.

Bakslag :(

Jag vet i sjutton vad det är för bacillusk vi fått i oss här hemma. Den där satans magsjukan vill inte riktigt släppa greppet om oss. Ok, lillan har (peppar, peppar) klarat sig från vidare spyor sedan lördags då hon spydde en gång. Maken har hållit sig på banan sen i torsdags men innan dess gick det upp o ner i flera omgångar. Jag var själv bättre under gårdagen även om magen körde o spände en del men idag.. vaknar jag återigen med illamående o en buk som tokvärker. Alltså, inte min vanliga tokvärk utan den där karaktäristiska "magsjukemagvärken" mina vanliga magsmärtor känns på ett helt annat sätt. De i kombination med dessa "nya" magsmärtor är ingen vidare hit. Fy fan. Jag hoppas verkligen detta inte är en bacillusk som kommit för att stanna! Det räcker så gott med dem jag redan har..

Matt, trött, ont i skallen.. inget smakar.. rapar gårdagens lunch om o om o om igen. Jag är ju liksom ingen kossa, jag idisslar inte - det skall med andra ord inte vara såhär! Maten skall ner o stanna därnere. Bums. Mäkta trött på det här nu.

Jaja, vad är väl en bal på slottet.. med den här (icke befintliga) aptiten lär jag väl gå ner ett par kilo på kuppen, inte vad jag hade hoppats direkt - men vad gör man? Att aptiten saknas är i min värld ett stort varningstecken. Jag har ju i princip ALLTID god aptit. Även då jag mår som allra sämst. 

Ingen matlust - då är det illa!

Var väl inte riktigt fit igår. Det är bara att erkänna. Maten smakade inte. Jag har sällan dålig aptit. När jag har det, då är det fara o färde - eller nåt åt det hållet. Det är i alla fall ett tydligt tecken på att något inte är som det ska. Det var det ju inte heller.

Frukosten gick ner utan större problem - men å andra sidan bestod den av två rostade brödskivor med marmelad och en kopp te. Magen hade gått i ide. Vägrade ens röra på sig. Medel till trots så att säga. Lunchen, som bestod av mackor med kalkon o lite buffelmozzarella tog emot en del. Kalkonen smakade dåligt o mozzarellan bubblade runt i magen o ville bara åka upp o ner. Middagen var väl det värsta. Bakpotatis med kycklingspett och en flädersås som jag hittade nåt recept på på nätet. Funkade inget vidare. Fick trycka ner maten och ångrade mig djupt efteråt. Det gjorde bara att jag mådde mer illa. Inte ens min goda chokladkaka a la Tommy Myllimäki (Felstavat?!) smakade. Nog för att jag ändrat om lite i receptet och använt mig av 100%choklad från karibien istället för de 58-65 % han talade om... men ändå? Den ville bara åka upp o ner den med. Jag tog inte ens om. Olikt mig,

Idag är det väl något bättre. Eller vadå väl.. det är det. Frukosten gick ner utan illamående. Nu är det bara magen att ta tag i. Lillan är ännu på benen, tack o lov.. inga tecken till spyor än så länge.. jag räknar timmarna.. 48 eller hur var det nu? 

Upp som en sol och ner som en pannkaka- eller tvärtom!

Ja, det var ju just det. Upp som en sol och ned som en pannkaka-  fast i det här fallet tvärtom? Efter att ha legat pall sedan i torsdags kväll har jag (i alla fall i min egen mening) kommit på benen rätt snabbt. Kanske lite FÖR snabbt?

Tog en promenad med make, vovvar o bebis i det underbara höstvädret idag och gud så skönt det var att komma ut! För att inte tro på Gud använder jag hans namn ganska mycket eller hur. Spännande.

I alla fall. Det var underbart med lite frisk luft. Kräkångorna liksom försvann, även om jag duschat bort dem för länge sen. Eller tja, det första jag gjorde imorse. Fy fan vad jag såg ut! O stank. Hua. Stackars familj som fått dras med mig. Ras, det var vad jag var det.

Men..  jag var nog lite för snabb med att komma på fötter som sagt. Det blev lite bakslag. En promenad på en o en halv timme var lite mer än vad jag mäktade med idag upptäckte jag. Helt kallsvettig o febrig när vi kommit halvvägs och jag fick kämpa mig uppför backarna med barnvagnen. Inte helt optimalt kanske. Men vad gör man när man går fel liksom.. maken brukar ha koll, men det verkar som hans inbyggda GPS tagit semester idag. Vi kom fel hela två gånger och hur ofta händer det? I min värld - väldigt ofta! När maken är med - väldigt sällan! Han är kompassen itself om man säger så. Inte jag. Jag har lokalsinne som en...  kråka? Eller tja, det var väl rätt förnedrande att dumförklara kråkorna sådär, jag antar att deras lokalsinne är bra mycket bättre än mitt. Som Ett kylskåp då? De kan i alla fall inte ha något vidare lokalsinne.

Magen då. Ja, den lever. Den känns. Den molvärker - MEN den står fanimej tokstill. Inget händer. Huuuu... det här är min stora fasa. När det värker och mina knep inte funkar. Det har varit såhär tidigare när jag varit magsjuk. Magen går liksom i ide. Den reagerar inte på något. Har tryckt i mig både bebisbakterier och mina egna Healthy Trinity och hoppas att något skall hända. Något mirakulöst. Om sisådär en tio minuter eller nåt..  vi får väl se. Så länge det finns liv... 

Magsjukan from hell

Jises vilken pers... jag som trodde att jag klarat mig från den här skiten, men icke. Tji fick jag kan man säga. Dubbeltji! Ouch.

Eftersom man räknar med att magsjuka inte smittar 48 h efter att symtomen lagt sig och jag räknade med att bli sjuk måndag eller tisdag om jag skulle bli sjuk - men inte blev det (annat än min vanliga överjävliga mage då vill säga) så trodde jag (dum som jag var!) att jag klarat mig... tur vi inte hade nån mammafika hemma hos oss i onsdags.. jises, tänk om jag smittat ner någon av dem.. hade jag inte velat leva med...  i alla fall. Vaknade i fredags morse av att jag mådde illa. Riktigt illa. Insåg att det här är inget vanligt illamående och hann kappt tänka tanken innan det var dags att rusa ut till toa och spy. Molvärk i magen. Som satan. Hade ju tagit tarmslim kvällen innan och den är ju inte direkt känd för att göra magen lugn.. eller att komma ut av sig själv.. insåg att jag råkat på magsjukan from hell och bestämde mig för att ta en relaxit för att bli av med molvärken i magen. Sagt o gjort. Det tog ungefär två timmar och en satans massa tokhugg i magen innan jag kunde tömma tarmen på något. Lite av den smärtan släppte. Tack för det. Men illamåendet.. nicht!

Fy fan säger jag bara - på ren och skär svenska. Illamåendet ville inte ge med sig och inte spyorna heller. Låg pall hela dagen igår. Ja, precis hela dagen. Reste mig bara när det var dags att springa till toan och spy - vilket jag gjorde från ungefär sex på morgonen till sex på kvällen. Jises vilken pers.

Mitt i spyorna ringde FK dessutom. Fantastiskt. Började fråga om vem som "vårdar barnet". Vårdar barnet? I dimman av spyor o illamående kläckte jag ur mig att det är klart att maken gör det. Sen fick jag ploppat ur mig att jag spyr och hon fattade sig kort o la på telefon. Då insåg jag att jag nog gjort nåt dumt?

Det är ju mamma som hjälper mig på dagarna, inte maken. Han jobbar ju. Men igår var maken hemma o tog lillan eftersom det rörde sig om magsjuka (smittsam sån!) och den ville vi inte utsätta mamma för.. han har ju dessutom varit uruselt jäkla dålig själv i veckan. Så han fick ringa upp FK och förklara. Alla dessa utredningar. Jag hoppas det löser sig men något som är menat som rätt kan bli så fel. Jag får väl försöka få tag på handläggaren på måndag och prata med henne när jag inte befinner mig i en dimma av spyor.

Idag mår jag bättre. Mycket bättre Har inte spytt sen igår. Men oj så matt och trött jag är. I hela kroppen. Det värker lite överallt dessutom. Magen har självfallet stannat av och huvudet spränger, men efter ett glas vatten på en hel dag kantad av spyor och ingen mat så kanske jag inte kan räkna med något annat? Magen har  i alla fall inte varit så här platt på väldigt länge. Min största fasa är att lillan skall åka på skiten..  snälla, låt henne vara frisk! Så här illa får hon bara inte må. Det räcker så gott att jag gör det... 

Äntligen lite sömn!

Lillan vaknade bara en gång inatt. Vid halv fyra. Vilken dröm! Hon somnade dessutom ganska tidigt utan alltför mycket bråk (ok, det var lite gnäll emellanåt men en instoppad napp och lite klappar på huvudet löste det hela, tackar maken för den hjälpen!) vilket var otroligt skönt. Inte för att jag sov tiptop ändå, men jag fick i alla fall sova en stund då jag väl somnat.

Dessvärre bråkar hennes mage idag och hon har varit på ett ganska gnälligt humör och inte velat äta tills hon slocknade i min famn för en liten stund sedan. Började ge henne "life start" bebisbakterier från natren igår och hoppas att dessa skall kunna hjälpa hennes lilla mage på traven.

Min egen mage är åt skogen idag. Vill inte vara med på banan alls..  stora artilleriet verkar inte fungera idag. En dag var tydligen en dag för mycket. Eller en dag jag borde varit enormt tacksam för. Det var jag. Men det brakade ju löst nåt åt helskotta igår eftermiddag ändå..  och då hade jag ändå legat en stund med min hypnosskiva och tagit ett par sköna promenader i det fina vädret. Gud så fint det var igår! Rena rama höstdrömmen.. alla fina färger.. jag blev nästan lite lycklig av bara det där...

Idag..? Nja, det fina vädret (som utlovades av yr igår) verkar lysa med sin frånvaro. När jag kikar på rapporten idag ser den ungefär lika dyster ut som den gör när jag kikar ut genom fönstret. Grått. Hade känts bättre med åtminstone lite blåa fläckar mellan molnen, men de kanske kommer?

Skall till frissan idag. Har tröttnat på den frisyr jag har,eller den har rättare sagt vuxit ur sin form och det är dags att göra något åt den. Om det blir nåt liknande eller om jag väljer att förändra mig igen har jag ännu inte bestämt men det löser sig väl när jag kommer dit antar jag. Det är ju trots allt bara hår.. det växer ut! 

Tar till det stora artilleriet...

Tröttnade på allt detta tokjäseri i magen igår. Har ju varit värre sista dagarna och jag förmodar att det är samma bacillusker som maken går omkring med som jag dragit på mig. Lillan har ju liknande symtom så sannorlikheten att vi går med samma skit (även om vare sig jag eller lillan spytt på samma vi som maken) som han har...  urgh.

I alla fall.. har nog med min jävulsmage som det är tycker jag, så igår beslutade jag att ta slå till med stora artilleriet i form av en extra tablett tarmslim, natren probiotika i dubbel dos, magnesium och kaliumcitrat och tja.. det gjorde något i alla fall. Magen ballade ur totalt under natten (samtidigt som lilla dockan vägrade sova pga gaser i magen) och gav mig världens tokhugg (som normalt borde resultera i toabesök, men i min värld stannar det som bekant vid tokhugg o svimattacksmagsmärtor som kommer i intervaller). Fick tagit mina relxit och jises, det var som om en stor sten lyftes från mina axlar. Tack o lov! Det kom i alla fall ut..  men sen fortsatte det, och fortsatte och där är vi nu. Det ger sig inte. Inget gott som inte för något ont med sig? O tvärtom.. . eller något i den stilen. Det är bara att gilla läget. 

Lilla dockan mår krassligt.. :(

Idag har inte varit nån tiptop dag direkt. Magen är ur balans (å andra sidan.. hur ofta är den I balans? Dum kommentar kanske... ;-) ) och vill inte vara med i matchen alls. Trots behandling med tarmslim igår och samma procedur som övriga dagar nu på morgonen vill det sig bara inte.

Dessutom har lillan gått o blivit halvkrasslig... hon spyr inte ännu men hennes lilla mage mullrar som det värsta åskoväder och det har varit en smärre pers att få i henne något över huvud taget. Inte jättebra med tanke på att hon samtidigt har en väldans diarré... maken är bättre men fortfarande inte helt på banan. Håller tummar och tår att hon inte blir sämre, detta har varit en oro som hängt över mig hela dagen.

Börjat packa ihop lite smått i lägenheten idag. Känns lite vemodigt faktiskt..  har trivts bra här, men det är bara att konstatera: det är för litet och det räcker inte längre till..  att flytta till en ny lägenhet känns inte aktuellt då vi båda är uppvuxna i hus. Men men, det blir nog bra när vi väl är där! 

Veckans höjdpunkt gick åt pipan

Det är bara att (återigen) konstatera. Saker o ting blir sällan som man tänkt sig. Inte heller den här gången blev det så. Skulle varit på babymassage med lillan igår (något ja alltid ser fram emot) men fick ställa in på grund av makens magsjuka. Vet ju liksom inte vad vi går omkring o bär på för smitta, jag o lillan...  speciellt inte som både brorsan o brosonen också råkat på samma skit. Man vet ju liksom inte om man bär på något även om man själv inte är dålig på det sättet?

Idag skulle vi varit på BVC för att väga o mäta lillan.. inte heller det blir av. Nog för att maken inte spytt sedan i söndags men magen hans har inte varit på banan och diarré är väl inte direkt känt för att inte smitta lätt...  :-/ Så.. .vi kommer oss inte iväg till BVC heller.

Det jobbigast är dock att vi får skippa mammafikan också den här veckan. Skulle själv hållt i den imorgon och såg verkligen fram emot det. Let´s face it. Det är trots allt veckans höjdpunkt att träffa de andra mammorna med sina små bebisar även om det sliter på orken och krafterna o magen oftast går åt pipan. En gång i veckan får det definitivt vara värt det! Jag hade ju till o med bakat... men men, det står sig väl i frysen till nästa gång. Fast då lär det bli fika bland flyttlådorna, eftersom det börjar bli hög tid för oss att packa ner vårt bohag!

Men... eftersom maken fortfarande är risig i magen o lillan har det jobbigt med magen hon med så finns det inget annat att göra än att ställa in. Jag bara hoppas att det ger sig snart och att hon slipper kräkningar!! Men magen.. den är inte fit. Inte på någon av oss. Till o med hunden (Tuffe) spydde imorse..  familjen magproblem?! Mina egna bekymmer skall vi inte ens prata om just nu...

Som jag befarade har tarmen redan vant sig vid tarmslim och de sista dagarna har det inte hänt så mycket..   man ska inte ropa hej..  "hej dået" kommer så jäkla fort då..

Magsjuka

Jag hann väl knappt säga att vi var på banan igen förrän vi fick rejält bakslag. Den här gången var det inte jag eller lillan utan maken som blev sjuk. Igår närmare bestämt. Han var inte riktigt sig själv då vi var i Göteborg och kikade på tapeter igår men ingen av oss hade väl insett att det var magsjukans om knackade på dörren... det visade sig när lunchen kom upp ungefär en timme eller två efter att han fått i sig den och sedan fortsatte det i samma bana resten av kvällen - natten med för den delen. Han spydde inte under natten men magen var väl allt annat än bra såvitt jag har förstått.

Måste vara något förbannat smittsamt dessutom då vi var på middag hos min bror och svägerska i fredags och brorsan åkte på samma skit som Anders igår - det vill säga i princip samtidigt som honom. Verkar som även brorsonen har fått skiten idag så nu är det väl bara o vänta o se.. jag hoppas verkligen att lillan o jag slipper eländet. Lillan framförallt. Har så otroligt ont av att hon kräks.. så liten, så sårbar...  avskyr själv att spy men som vuxen har man ju andra förutsättningar att tackla det - även om man sällan är så svag som när man är spysjuk!

Maken verkar vara på bättringsvägen idag. Han fick i alla fall i sig en rostad macka med ost på och en kopp varm choklad - utan att det kommit upp igen. Ännu. Det får man väl ändå se som ett stort framsteg? Lillan är grinig idag och min magstatus skall vi inte ens tala om. En hel dag utan att kunna sköta den som jag borde igår då lillan var extra kinkig efter Göteborgsvisiten och en make som låg helt utlsagen.. en natt utan sömn (lillan har sovit oroligt o vaknat två gånger, däremellan har min egen jävulsmage hållit mig vaken) och idag.. missar vi sista gången av babymassagen. Fasiken säger jag. Såg fram emot den där. Veckans höjdpunkt att få träffa de andra mammorna med sina små bebisar. Men vad göra? Kan ju inte riskera att dra nån smitta med mig och smitta ner någon av dem. Så det får bli en dag hemma idag... o så hoppas vi att det ger med sig det här. Utan att vare sig jag eller lillan behöver drabbas. 

Nu e vi på g igen!

Efter en dag som inte blev riktigt som jag hade tänkt mig igår (var hemma o fick inte gjort hälften av alla de saker jag hade tänkt mig.. men det blev under rådande omständigheter en väldigt bra dag ändå!). Fick myst en del med lillan, lagat en god middag på färsk pasta och lax (maken var salig över såsen, det får jag tacka o bocka för ;-) ) och en äpplepaj på dessa härliga svenska höstäpplen som fyller fruktdiskarna i affären just nu.

Magen var åt skogen, men det gick i alla fall igenom! En ipren löste huvudvärken och så vart jag (nästan) på banan igen. Eftersom det var Tuffes födelsedag igår gjorde vi en liten leverpastejbakelse till honom och jag har inte sett honom sluka något så fort på länge. Den gick fethem kan vi säga ;-)

Gick en lång promenad med hundarna i regnet också, det var förvånansvärt skönt måste jag erkänna! Gott med lite luft..  o magen höll sig i schack under promenaden, tack för det!

Ballade ur igen under eftermiddagen, men det var ju bara att vänta. Tog tre tarmslim igår innan jag la mig igen och just nu älskar jag dessa små gröna piller! Hjälp, de har verkligen gjort de sista tre dagarna av mitt liv..  så mycket flöde har jag inte haft i tarmen sen långt innan Olivia kom till. Vilken känsla att, i alla fall, några timmar på dagen inte känna att magen håller på att explodera av överfyllnad och värk. Sen vågar jag inte hoppas på för mycket..  jag behöver fortfarande mina "medel", min bräda och alla rutiner för att hålla magen på banan och jag misstänker att dessa tabletter inom kort kommer sluta göra nån nytta. Tarmen vänjer sig..  det tar inte många dagar. Det gäller ju att hela tiden komma på något nytt sätt att chocka tarmen och sedan börja om från början, när tarmen "glömt av" vad det var jag använde...

Min lilla docka! 

Det blir aldrig som man tänkt sig!

Jag har haft olika varianter på den där rubriken tidigare. Idag kände jag lite för att vända på den. Det blir inte alltid som man tänkt sig.. det är sant.. men det blir heller aldrig som man tänkt sig. Som idag. Man får sona sina synder eller hur jag nu skall uttrycka det?

Var på middag hos brorsan och svägerskan igår med alla barnen (och hundarna!) och hade som vanligt en mycket trevlig kväll där. Fick dock i mig lite mer av de alkoholhaltiga dryckerna än min arma mage klarade av och ångrar bittert att jag inte insåg det redan igår. Idag kommer straffet så att säga. Har inte mått nåt vidare. Vaknade inte direkt på rätt sida (men gör jag nånsin det? ;)) och kom inte upp lika tidigt som jag tänkt mig. Faktum är att jag har nog inte legat sådär länge i sängen på jag vet inte hur länge?! Men men, nån gång skall vara den första!

Skulle tagit oss iväg "tidigt" idag och kikat på tapeter, men får nog lägga den planen på hyllan till imorgon åtminstone.. så får vi se om vi tar oss iväg då. Idag kommer bli en seg dag. Magen är INTE på min sida. Men den kanske hämtar sig under dagen? Jag hoppas det i alla fall.

Det är dessutom Tuffes födelsedag idag..   lurvbollen blir 7 år idag. Det skall vi fira med en leverpastejtårta. Nåt måste vi ju göra. Åt vovven då alltså ;) 

Tarmslim

Jaha ja.. det var en pissig magdag igår. Bestämde mig för att skita i att försöka få ordning på magen på em/kvällen och se vad som hände eftersom det gått åt pipan sista dagarna oavsett. Det blev INTE bättre. Fy fan vad jag ångrade det beslutet (rent utsagt!). Lillan var dessutom på grinhumör så jag gick och bar henne i babybjörnen (som hon börjar bli för lång för, det är liksom ben överallt!) och det var inte direkt jättelätt att ta hand om magen då.. inte på det sätt jag behöver i alla fall. Bakslaget kom rejält. När det väl började krångla krånglade det som fan. Ja, massa svordomar i det här inlägget (onödigt!) men det är det som ploppar upp i min skalle när jag tänker på gårdagen..  usch.

Idag kommer jag ta hand om magen så gott jag kan. Skall hem till brorsan en sväng ikväll och hoppas att jag skall få en liten magfrist, men som det känns nu så tvivlar jag på den saken. Har liksom inte hänt på länge nu..

Beslutade mig igår för att det var dags att ta tag i saken på allvar igen. Tog 3 tabletter "tarmslim". Dem jag körde under graviditeten då magen la av totalt. Det gav effekt! För första gången på flera veckor funkade brädkombon med relaxit utan att jag behövde kombinera med resulax direkt och det hände faktiskt något! LYCKA! Magen har sedan dess (med hjälp av sedvanliga metoder och medel) i alla fall varit lite med i matchen och tömt sig ett antal gånger. Lycka återigen. Svullet som sjutton men det går i alla fall igenom idag. Hur eftermiddagen blir vågar jag inte sia om. Jag misstänker att bakterierna jag stoppar i mig kan bidra till magsvullnaden, men jag kör på eftersom jag hoppas att det snart skall ge med sig. Detsamma gäller alla dessa utslag jag fått och all denna huvudvärk! Trevlig fredag gott folk...  

Kallelse

Då damp den alltså ner i brevlådan igår. Till min stora förvåning bör tilläggas. Efter samtalet med sköterskorna på avdelningen trodde jag ju inte jag skulle få någon innan det här året är slut. Jag hade fel med andra ord. Ibland kan man bli glad för det med. Idag är jag det.

Sen vart det leder..? Som vanligt är det bara att vänta och se. Kanske blir jag bättre, kanske blir jag sämre, kanske händer ingenting. Allt är som vanligt på experimentbasis. Men vad gör man inte...

Min mage har varit åt helvete sista veckan och igår var inget undantag. Lillan var dessutom grinig efter den långa mysiga fikan med mammagruppen och ville inte riktigt ge mig tid att ta hand om magen, vilket resulterade i massa resulax som fastnade i tarmen och kramper till följd av det. Inte så optimalt med andra ord! Hon vaknade dessutom två gånger inatt igen och däremellan sov hon väldigt oroligt. Att bli väckt halv fem när klockan står på halv sex är inte jättekul... :-/ men det är bara att gilla läget!

Igår var för övrigt inte bästa dagen i mitt liv! Morgonen var rent magmässigt sett en smärre pers, sen fortsatte det bara. Vi var sena iväg (pga att lillan gjorde numero två och kladdade ner alla sina kläder, gör om gör rätt!) och vädret var inte direkt tiptop. Pissregn och blåst av ungefär samma kaliber. Hittade först ingen bra parkering och vagnen jag hade med mig var inte den bästa (men den som går in i min lilla bil). När vi parkerat (efter mycket om och men) och jag höll på att försöka baxa ur vagnen ur bilen flög bildörren ur min hand (det blåste myyyyycket!) och smällde i bilen som stod bredvid mig. aJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ! Ångest. Fy fan vad jag mådde. Det såg dessutom rätt illa ut, min dörr fick sig en rejäl bula och den andra (fina) bilen fick sig en smäll på handtaget..   trodde det var värre än det var men efter samtal med en mycket vänlig man (tack för det!) på telefon där jag förklarade vad som hänt och han hade tagit sig en kik fick jag vet att det bara var färgavlagringar från min bil som fastnat på hans handtag...  puh! Bara min egen bil att bekymra mig för mao..  men man får vara glad för det!! Sån ångest jag hade där ett tag..

Ok, sen när jag skall hem ringer läkaren från kungälv och börjar prata brev från FK.. det här som jag tog upp häromdagen. Han hade heller inte fått något..  detta samtal kom lägligt nog när jag var påväg IN i bilen med vagnen igen. Bredvid en ny fin bil. Beslutade mig alltså att ta samtalet i lugn o ro inne i bilen och låta vagnen vara kvar utanför och bli pissblöt..  pest eller kolera? Ja, o sen fortsatte det med magen..    vad är väl en bal på slottet..  kallelsen väntade på mig när jag kom hem. I november blir det. Dags att sova på operationsbordet igen. Ingen stor grej men mer botox och högre upp i tarmen. Kirurgen har (tack o lov!) insett att det inte går att ge mig mer botox utan att söva mig eftersom jag har såna skador i tarmen och de den här gången tänker gå mycket högre upp i tarmen. Jag håller mina tummar o tår för att det går bra o inte leder till ännu ett bakslag! 

Hur gör man för att gå från motorikstimulerande/laxerande till bulk?

Fick det här brevet på mailen idag. Från www.helpforibs.com - ni som lider av just denna åkomma och inte upptäckt siten borde definitivt kika in där och ta en koll! Just det här handlar om hur man går från att vara beroende av laxermedel och motorikstimulerande medel till att klara sig på mer naturliga fibertillskott. I detta fall acacia fiber i form av ett pulver som Heather tagit fram. Som alltid gäller att skynda sakta.. det är det många av oss som är enormt dåliga på!








How Stop Using Laxatives


"I've been relying on laxatives for constipation for a long time now. Is there any way to transition off the laxatives and onto a soluble fiber supplement instead?"
Yes, there is - and the special letter above gives a great success story. For just about everyone, particularly people with IBS, this is a terrific goal, as long-term laxative use has not been shown to be safe or healthy.

To quote from a US Pharmacist article (2006;31(6):20-28): "The FDA considers seven days to be the safe time limit for use of laxatives without physician consultation. However, stimulant laxatives cause many patients to become habituated to them because of their nonphysiologic and drastic action; some patients might use laxatives for years once they become reliant on them.

This practice can lead to changes in the colon that are carcinogenic and may result in death of colonic tissues located in the myenteric plexus. Patients should be urged to replace habitual use of stimulant laxatives with bulking [soluble fiber] agents.

However, abrupt discontinuation in habitual laxative overusers may result in an inability to evacuate the bowels. The colon may not respond normally as a result of years of artificial stimulation.

The patient may benefit from a gradual withdrawal. In this method, the pharmacist may recommend short-term stimulant use until the fiber begins to exert its own effect. A combination of a stimulant and fiber might be useful for a 30-day period to boost colonic function and bridge the transition from stimulant addiction to natural facilitation of bowel movements with fiber. After that period, the goal should be permanent discontinuation of stimulants in favor of fiber intake."

So, there you have it. Getting off laxatives in favor of soluble fiber is definitely a good idea. The question now is, how exactly do you go about doing this? Well, if you're transitioning to
To quote from a US Pharmacist article (2006;31(6):20-28): "The FDA considers seven days to be the safe time limit for use of laxatives without physician consultation. However, stimulant laxatives cause many patients to become habituated to them because of their nonphysiologic and drastic action; some patients might use laxatives for years once they become reliant on them.
This practice can lead to changes in the colon that are carcinogenic and may result in death of colonic tissues located in the myenteric plexus. Patients should be urged to replace habitual use of stimulant laxatives with bulking [soluble fiber] agents.
However, abrupt discontinuation in habitual laxative overusers may result in an inability to evacuate the bowels. The colon may not respond normally as a result of years of artificial stimulation.
The patient may benefit from a gradual withdrawal. In this method, the pharmacist may recommend short-term stimulant use until the fiber begins to exert its own effect. A combination of a stimulant and fiber might be useful for a 30-day period to boost colonic function and bridge the transition from stimulant addiction to natural facilitation of bowel movements with fiber. After that period, the goal should be permanent discontinuation of stimulants in favor of fiber intake."
So, there you have it. Getting off laxatives in favor of soluble fiber is definitely a good idea. The question now is, how exactly do you go about doing this? Well, if you're transitioning to Acacia Tummy Fiber, an organic soluble fiber meant specifically for people with IBS, try this...

First, remember that Acacia is not a laxative, so it won't act like the laxatives you've been taking. It can work wonders for constipation, but it not an overnight solution. It makes a great deal of difference how you take Acacia, and it's well worth the time and effort to do it right.

Just FYI, these are the best ways to NOT get the results you want:

* Try Acacia at a low dose for just a few days, then give up because there's no change.

* Go from zero to the maximum dose in one week flat, then give up because it's not working and now you're all bloated and gassy as well.

* Start taking Acacia at the same time you abruptly stop taking your laxatives (and this applies to enemas, colon cleanses, and stool softeners as well, as they all artificially and abnormally affect gut motility), then give up because your constipation is suddenly worse, not better.

The cardinal rule with Acacia is to start at a low dose (for Acacia, just 1/2 a level measuring teaspoon, twice daily), and increase gradually. Constipation seems to require a much higher daily dose than diarrhea, and it can take several weeks, or even a few months, to slowly work your way up to the maximum daily dose. Remember that you're transitioning to something that is not a laxative, so taking a low dose of Acacia for a few days will not alleviate your symptoms. What it will do is begin to acclimate your gut to a higher daily dose of fiber, and this is the goal. Don't give up as soon as you start - just realize that using Acacia is a slow, steady process. You will see improvements along the way.

It's tempting to think that if you need to reach the maximum dose to see the best results, you can just force your body to adjust to a high dose as fast as possible. After all, if your constipation will resolve on an Acacia dose of, say, 25 grams a day, and it might typically take someone, say, 8 weeks to reach that dose, you'll be way ahead of the game if you race your way up to that dose in your very first week - right? Nope - wrong.

By definition, if you have IBS, you do not have a normally functioning gut. No matter how your IBS symptoms manifest (constipation or diarrhea, bloating or pain) your GI tract - and specifically, your gastrocolic reflex - is hyper-reactive to normal stimuli. Your goal should always be to keep your gastrocolic reflex stable so you can soothe and regulate your gut function (this is why enemas and colon cleanses can be as harmful for IBS as laxatives).

Suddenly overloading your bowel with a fiber dose that is possibly ten times what you were taking before you started Acacia will do nothing but give you bloating and gas, as your GI tract struggles to deal with all of this unexpected fiber. Fiber is, after all, an indigestible carbohydrate, and your body needs to work to process it through your digestive tract.

Asking your gut to go from no soluble fiber supplement to a maximum daily dose too quickly is like trying to become a marathon runner by sprinting as hard and as fast as you can without rest. It won't work, you'll be frustrated, and you'll give up. Instead, go slowly, keep increasing your dose gradually, and give your body the time and gentle approach it needs to adjust to the Acacia increase. You can't beat your colon into submission with IBS. You need to kindly, patiently, and consistently coax it into normal motility. Acacia can help do this for you if you give it a fair chance.

If you've been regularly using laxatives, or artificially increasing colon motility through other means (enemas, colon cleanses, harsh stimulant herbs such as senna, cascara, aloe) the odds are pretty good that your bowel is dependent on them. If you suddenly stop us

i

ng them, bowel motility might shut down and your constipation will seriously worsen. This would be the case even if you didn't add Acacia at the same time.






It is definitely possible to transition from a laxative or other unnatural methods of alleviating constipation to Acacia. But, you can't simply switch from one to the other in a single day and expect equivalent results. What you can do is keep taking your usual dose of laxatives while you begin your Acacia and start to gradually increase your Acacia dose. When you've been able to reach a fairly high daily dose (say, 2-3 tablespoons) you can start to gradually decrease your laxative.

Keep increasing the Acacia and continue decreasing your laxative, taking each step slowly and carefully. This is not likely to be a fast process, but the slower and steadier you go the more likely it is to have a highly successful result. I've heard from numerous people who transitioned off of laxatives, senna, enemas, and even prescription constipation drugs and onto a soluble fiber supplement, with terrific results. But it took anywhere from one to six months, depending on how long their bowels had been dependent on the laxatives.

Good things can be well worth the wait, and this is one of those situations where patience is truly a virtue. IBS is a lifelong problem for most people, so giving yourself a few months with the
First, remember that Acacia is not a laxative, so it won't act like the laxatives you've been taking. It can work wonders for constipation, but it not an overnight solution. It makes a great deal of difference how you take Acacia, and it's well worth the time and effort to do it right.
Just FYI, these are the best ways to NOT get the results you want:
* Try Acacia at a low dose for just a few days, then give up because there's no change.
* Go from zero to the maximum dose in one week flat, then give up because it's not working and now you're all bloated and gassy as well.
* Start taking Acacia at the same time you abruptly stop taking your laxatives (and this applies to enemas, colon cleanses, and stool softeners as well, as they all artificially and abnormally affect gut motility), then give up because your constipation is suddenly worse, not better.
The cardinal rule with Acacia is to start at a low dose (for Acacia, just 1/2 a level measuring teaspoon, twice daily), and increase gradually. Constipation seems to require a much higher daily dose than diarrhea, and it can take several weeks, or even a few months, to slowly work your way up to the maximum daily dose. Remember that you're transitioning to something that is not a laxative, so taking a low dose of Acacia for a few days will not alleviate your symptoms. What it will do is begin to acclimate your gut to a higher daily dose of fiber, and this is the goal. Don't give up as soon as you start - just realize that using Acacia is a slow, steady process. You will see improvements along the way.
It's tempting to think that if you need to reach the maximum dose to see the best results, you can just force your body to adjust to a high dose as fast as possible. After all, if your constipation will resolve on an Acacia dose of, say, 25 grams a day, and it might typically take someone, say, 8 weeks to reach that dose, you'll be way ahead of the game if you race your way up to that dose in your very first week - right? Nope - wrong.
By definition, if you have IBS, you do not have a normally functioning gut. No matter how your IBS symptoms manifest (constipation or diarrhea, bloating or pain) your GI tract - and specifically, your gastrocolic reflex - is hyper-reactive to normal stimuli. Your goal should always be to keep your gastrocolic reflex stable so you can soothe and regulate your gut function (this is why enemas and colon cleanses can be as harmful for IBS as laxatives).
Suddenly overloading your bowel with a fiber dose that is possibly ten times what you were taking before you started Acacia will do nothing but give you bloating and gas, as your GI tract struggles to deal with all of this unexpected fiber. Fiber is, after all, an indigestible carbohydrate, and your body needs to work to process it through your digestive tract.
Asking your gut to go from no soluble fiber supplement to a maximum daily dose too quickly is like trying to become a marathon runner by sprinting as hard and as fast as you can without rest. It won't work, you'll be frustrated, and you'll give up. Instead, go slowly, keep increasing your dose gradually, and give your body the time and gentle approach it needs to adjust to the Acacia increase. You can't beat your colon into submission with IBS. You need to kindly, patiently, and consistently coax it into normal motility. Acacia can help do this for you if you give it a fair chance.
If you've been regularly using laxatives, or artificially increasing colon motility through other means (enemas, colon cleanses, harsh stimulant herbs such as senna, cascara, aloe) the odds are pretty good that your bowel is dependent on them. If you suddenly stop using them, bowel motility might shut down and your constipation will seriously worsen. This would be the case even if you didn't add Acacia at the same time.
It is definitely possible to transition from a laxative or other unnatural methods of alleviating constipation to Acacia. But, you can't simply switch from one to the other in a single day and expect equivalent results. What you can do is keep taking your usual dose of laxatives while you begin your Acacia and start to gradually increase your Acacia dose. When you've been able to reach a fairly high daily dose (say, 2-3 tablespoons) you can start to gradually decrease your laxative.
Keep increasing the Acacia and continue decreasing your laxative, taking each step slowly and carefully. This is not likely to be a fast process, but the slower and steadier you go the more likely it is to have a highly successful result. I've heard from numerous people who transitioned off of laxatives, senna, enemas, and even prescription constipation drugs and onto a soluble fiber supplement, with terrific results. But it took anywhere from one to six months, depending on how long their bowels had been dependent on the laxatives.
Good things can be well worth the wait, and this is one of those situations where patience is truly a virtue. IBS is a lifelong problem for most people, so giving yourself a few months with the Acacia Tummy Fiber to make a tremendous improvement is not really taking too much time in the grand scheme of things.

God morgon

En regnig sådan dessutom! Igen. O igen. O igen. Usch. Jag som hade börjat vänja mig så smått vid det fina vädret vi hade i veckan. Det som varade en sisådär två, tre dagar? Jag hade sakta börjat inbilla mig att det kunde bli en rätt fin höstig oktobermånad trots allt. Jag tror jag hade fel. Det verkar snarare som om att Oktober bestämt sig för att kopiera September - i alla fall rent vädermässigt - och bli en riktigt rengruskig sådan. Shit. Det blir inte alltid som man hoppats.

För och nackdel med att ha hundar så att säga. Man kommer ut vare sig man vill eller inte. Jag brukar hurtigt påstå att det är skönt att komma ut oavsett. Men när det pissregnar och är runt fem grader varmt (kallt!) så skall jag motvilligt erkänna att jag drar mig för att gå ut. Det känns inte vidare lockande faktiskt. O när man kommer hem är man stelfrusen och genomvåt. Även om man drar på sig regnkläder. Jag får i alla fall rört lite på mig. Jag får se det så. Frågan är bara vilket som ger mest effekt på det kontot? När jag packar på mig alla dessa regnkläder, när jag drar av mig dem igen och sanerar två pisseblöta vovvar eller när jag släpar dem runt i regnet? Det kan man ju fundera över.

Hur som helst. Med en mage som värker är det inge vidare att släpa sig ut i skitvädret. Inte idag heller. Hade ganska stora planer på vad jag skulle få gjort idag, men inser redan nu att jag inte kommer hinna med hälften. Smått panik inför flytten också. Jag har inte kommit längre än till att plocka ner lite ljusstakar, värmeljushållare, lite tidningar och rensat lite bland kläderna. Jises. Det närmar sig faktiskt med stormsteg, Kan lätt erkänna att jag ligger efter! Fick klippt Lukas igår trots allt och är fasligt nöjd över det. Idag står Tuffe på tur men vi får väl se vad jag hinner o vad kroppen orkar med. Ett bollpass får vara prio idag. Kroppen behöver sig en genomgång! 

Det jäser...

Vet inte om jag fått nån form av bakslag (herxheimer reaktion må tro??) efter alla de här bakterierna jag stoppat i mig på sistone. Kanske är det så att kroppen fått lite för mycket skit att ta hand om och inte hinner med.. ? Huvudvärk, hudutslag som heter duga både i form av det ena och det andra, tokjäsningar i magen (japp, de är tillbaks i full skala!) och allmänt pisstrött. Kan vara så.. det är liksom det enda jag ändrat på sista veckorna. Har inte lagt till något annat och inte uteslutit något avsevärt. Lite för mycket godsaker har jag nog stoppat i mig tyvärr, men dessa borde inte ge fullt så kraftiga reaktioner. Så mycket har jag inte stoppat i mig.

Såå... jag antar att det bara är att fortsätta på samma bana och se vart det bär hän? Är det herxheimerreaktion bör den ju ge med sig inom ramen av nån vecka.. annars får jag nog börja fundera på vad det är för knas som ställer till det i kroppen för mig nu. Alltså ställer till det mer än vanligt..  för det är en märkbar försämring, det går inte att ta miste på. Jag hoppas den är väldigt tillfällig.

Trots att jag lyckats få ur mig mer än vanligt sista dagarna är det som om att det aldrig tar slut. Magen vill inte  "jäsa ner" och det fortsätter bara att pumpa och pumpa..  blir bara fler o fler medel. Ond cirkel som jag inte gillar det allra minsta! 

Buller o brak

Det var nog tur i oturen att vi stannade hemma igår kväll. Lillan somnade ganska tidigt när vi åt, men vaknade flera gånger och var både ledsen och gnällig. Lite svår att somna om men det gick tillslut när hon fick gunga på min axel. Hon gillar att jag dansar runt med henne, min lilla docka ;) O vad gör man inte...

Var nog ganska slitna både jag o maken, så det slutade som vanligt med att vi kojsade redan vid tio. Jag säger ju det.. pensionärer!! Min mage sparkade dessutom bak ut - rejält. Bullrade och brakade hela kvällen och natten var en uppblåst historia. Tog en extra healthy trinity på kvällen och kanske blev det för mycket?? Tanken var att förebygga så jag inte fick tillbaks den där UVI:n som jag skrämde iväg med oregano och silver tidigare under dagen.

Fick i alla fall lite "sovmorgon" idag och gick upp först vid sju. Nog för att vi låg o myste i sängen ett tag, jag o lillan innan dess men ändå.. jag försökte i alla fall ta sovmorgon. Har kommit fram till att det behövs men magen vill inte ge mig en break. Svårt att ta sovmorgon när den hela tiden gör att jag inte kan slappna av.

Idag verkar lillan i alla fall betydligt piggare. Varit vaken sen halv sju utan att somna och har redan tryckt i sig några majskrokar. Eftersom vi skall ha besök av farmor, farfar och mormor idag så hoppas jag att det håller i sig och vi slipper ställa in det också. Den som lever får se!

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Det är nog inte första gången jag använder den rubriken - men det är ju så förbannat sant? Det blir sällan som man tänkt. Kanske just därför borde man låta bli att "tänka till"? Äh, det blir ju inte som man tror oavsett. Vare sig man föreställer sig en bild av något eller inte.

Tanken var att vi skulle gått över till brorsan och svägerskan med deras småttingar ikväll. Bjöd till o med in oss själva, bara en sån sak? Vem gör nåt sånt liksom..  vi? :) Fast tanken var ju i alla fall god..  sen att lillan gick och blev dålig och vi tvingades ställa in - det var inte lika bra. Drog på det rätt länge eftersom vi hoppades se en markant skillnad och att hon blev märkbart bättre. Det har hon väl på sätt och vis blivit också. Hon har med andra ord inte spytt mer. Däremot har hon varit väldigt trött. Sovit hur mycket som helst idag känns det som och inte riktigt varit sig själv. Vill inte äta nåt vidare heller, men vi har i alla fall fått i henne mat. Det får man väl vara glad för? Vätskeersättningen som de rekommenderade på BVC har hon dessvärre inte sett åt. Hon vänder huvudet åt andra hållet och slår undan flaskan. Fort. Talar sitt eget tydliga språk.

På grund av detta beslutade vi att det var bäst att vi är hemma ikväll. Så lilltjejen får sova när hon vill och känner för det och inte rucka på hennes rutiner alltför mycket. Inte idag när hon inte är fit for fight. När vår lilla stumpa inte vaknar då Lukas tokskäller på promenaden eller sover sig igenom en hel handling.. då är hon inte helt fit for fight. Hon har dessutom haft lite högre temp än vanligt så något är det ju. Jag hoppas bara att lite vila får bacilluskerna att ge med sig och det fort. Så får vi hoppas att det blir nytt tillfälle med brorsan o hans familj snart. Det var länge sen nu :( tiden bara springer.. på nåt konstigt sätt?

För egen del har det varit sisådär med hälsan även idag. Åkte på urinvägsinfektion inatt. Kom, bara sådär, precis som vanligt. Har inte haft det sen innan lillan föddes nu. Den gången fick jag nu problem med njurarna direkt och hamnade på sjukan. Den här gången stannade det vid smärta, sveda och lite blodblandad urin. Hade inte mina "dunderpiller" urilan hemma så jag svor rätt rejält inom mig. Vet ju att jag måste ta nåt DIREKT för att det inte skall ge sig på njurarna för min del. Beslutade att testa rejäl dos med oreganoolja kombinerat med en halv deciliter kollodialt silver. Sagt o gjort. Det kändes logiskt. Det var det. Inom en halvtimme var både smärtan och blodet borta. Kanon! Har inte känt av det igen idag så jag hoppas att det försvann.. eller "de" rättare sagt- för det handlar väl som vanlig om bacillusker??? Time will tell.. idag blir det i alla fall en lugn dag i "sjukstugan" som är vår familj. Men det blir bra det med. Man får göra det bästa av den situation som för tillfället råder.

Inte den bästa dagen i mitt liv..

Idag har varit en sån där dag. En dag som inte direkt varit den allra bästa i mitt liv.

Började med att lillan var rätt gnällig imorse. Somnade ganska fort efter att hon ätit men var inte nöjd med någonting. Dum som jag var trodde jag bara att det "var en sån dag" och att hon helt enkelt hade en gnälldag. Det visade sig dock senare att hon förmodligen hade alla skäl i världen att vara gnällig eftersom hon började kräkas efter lunch. Då hade det gått tre och en halv timme sedan hon åt sist och den måltiden slutde i en liten spya som jag då trodde berodde på en alltför kraftig rap. Så fel jag hade då.. :-/

Spya numero två var betydligt större och mer omfattande i sin storlek. Den hamnade över halva mamma (Olivias mormor), soffan, kuddarna i soffan och filten som låg där. Dessutom spydde hon ner sig själv också. Usch vad orolig jag blev! Sen dess har vi kämpat med att få i henne vätska. Hittils har hon behållit det mesta men hon vill inte ha, det är det som är det stora problemet..  hon gnäller och vrider bort huvudet. OROLIGT!

Talat med både bvc och vårdcentralen och de ger helt skilda rekommendationer om vad man bör göra. På vårdcentralen tycker de att vi skall åka raka vägen till Östra om hon spyr igen medan de på bvc har en betydligt mindre stressad uppfattning om vad vi borde göra. Där föreslår de att vi ger henne småportioner med vätska och ser till att hon kissar..  lite mer laidback attityd med andra ord. Vad fan ska man tro?? På vårdcentralen talade de enbart om uttorkning och hur fort det kan gå, sen tyckte de att jag skulle blanda egen vätskeersättning på 1 liter vatten, 1 msk salt (!!!) - detta ifrågasatte jag och det visade sig att det var en tsk de menade (såklart, det är väl tur man har någon form av uppfattning själv?!!) och 1 msk socker och koka upp - sedan mata henne med detta under kvällen.

Det här var orosmomento the big one idag. Sen har vi haft samtal med FK, mindre kul men ändå lite lugnande eftersom det brev jag fick hem med posten igår visade sig vara en gammal påminnelse som gått ut "av misstag" - men än dock en påminnelse som var värd att ha vetskap om! Det blev även samtal med gastro i huddinge (De skall återkomma nästa vecka) samt gastro på Kungälvs sjukhus. Känns som en dag i sjukstugan med andra ord. Inte den bästa.

Min egen mage? Mår förjävligt just nu. Dels för att alla oro för Olivia ställt till det mer såklart och dels för att jag inte haft ro att ta hand om magen nu när lillan varit krasslig.. tack o lov att jag haft hjälp av min mamma större delen av dagen idag. Jag blir lätt rätt blödig när det gäller sånt här och då speciellt när det är min egen dotter det handlar om! Så maktlös! Men jag hoppas att hon sussar sött nu och vaknar från en piggare sida som inte känner för att kräkas upp maten jag just fått i henne..

Blöt, slemmig grötpuss

Min mamma är en ängel. En levande sådan. Kort och gott. Igår kom hon hit och hjälpte mig med hundarna och lillan när magen bråkade som mest under eftermiddagen då min make var iväg på annat. Hon beslutade att även hjälpa mig med hundarna över natten och den tidiga förmiddagen (idag) eftersom vi skall iväg till banken för att fixa inför husköpet och hon vet likaväl som jag att det blir en stressig morgon - något som redan är ett faktum i mitt inrutade "ta hand om magen för att må så bra som möjligt liv". Vem kommer på nåt sånt? Dåligt samvete som jag har över detta försökte jag självfallet att övertyga henne om att det löser sig men min mamma hon vet..

Så tack mamma för att du är du och för att du är så förbannat osjälvisk! Det räddade min morgon, gav mig en timmes längre sömn (även om natten återigen bestod av ett flertal uppvaknanden) och en chans att ta hand om mig själv innan det är dags att bege sig av.

Försökte med lite gröt (återigen) till lillan. Ingen hit direkt men hon åt i alla fall några teskedar idag. Tack för det! Resten hamnade på.. kläderna? O på mig. En slemmig grötpuss senare och lyckan är gjord för den här morgonen. Ser ut att bli en fin dag dessutom och även om vi inte kommer kunna utnyttja det fina vädret på bästa sätt skall vi i alla fall se till att komma oss ut med hundarna i eftermiddag och hoppas att vädergudarna är med oss till dess. 

En fin höstdag

Den här morgonen började något bättre än de andra dagarna den här veckan. Först o främst - lillan vaknade INTE två gånger inatt! Bara en sån sak. Hon nöjde sig med att vakna vid halv tre (perfekt enligt mig), äta och sen somnade hon på mitt bröst. Sov dessutom lugnt tills det var dags för mig att gå upp då hon sussade vidare trots att jag fick lyfta bort henne och lägga henne på makens arm. Vilken grej!

Magen var väl sisådär och strejkade en del, men jag har haft värre dagar.. den var ganska platt imorse när jag vaknade måste jag säga. Desto mer strejk blev det efter frukost, när det landade mat i den.. men men, det var ju bara att vänta. Vad är väl en bal på slottet?? Det var i alla fall en mycket kall (!!!) men skön morgonpromenad med hundarna. Man kan väl lugnt säga att den fick mig att vakna.. jises! Frost och minusgrader var inte direkt vad jag hade väntat mig.. men kanske var det tur i oturen eftersom jag fortfarande var dödstrött när jag steg upp imorse vid halv sex. Sovmorgon?!! Ja, jämfört med fyra som varit standard senaste veckan var det definitivt det..

Som sagt mer magstrejk efter frukost men det lugnade sig en del efter missbruk av resulax och bort med massa gaser som samlade sig..  höll sig faktiskt ganska lugnt hela förmiddagen (jises!) trots att vi stack iväg på fika hos en av de trevliga mammorna i den trevliga (många trevliga ord här ;)) mammagruppen redan vid tio. Behövde inte stressa nåt vidare för att hinna heller då magen som sagt höll sig i skinnet. Ballade ur mot slutet men det är väl inte mer än man får räkna med. Jag var väldigt positivt överraskad över att få en liten break den här förmiddagen. Händer inte så ofta i mitt liv och väldigt sällan när jag skall iväg någonstans och försöka ha trevligt. Gillar den här mammagruppen, det är ett skönt avbrott i en annars ganska inrutad och tuff vardag.

Nu under eftermiddagen har magen naturligtvis gått åt skogen igen, den sköter sin klocka på det viset.. efter tre..  det slår sällan fel. Oavsett status tidigare under dagen smäller det till vid den tiden. Senast. Inget undantag idag. Men jag har i alla fall fått några fantastiskt sköna promenader i solskenet denna härliga höstdag och en väldigt trevlig förmiddag med min mysiga mammagrupp och alla mysiga bebisar! De enda som varit mindre nöjda idag är väl hundarna för de har inte fått sin vanliga obligatoriska uppmärksamhet. Man kan inte dela på sig varje dag.

Tänder på g??

Lillan höll oss vakna även inatt. Somnade sent, vaknade redan vid tolv och var allmänt ganska missnöjd. Somnade på min mage, sov vidare vid min sida och började sedan röra sig ganska oroligt (återigen) med sparkar, fäktande och en massa gny. Vid fyra var det (liksom föregående dagar sista tiden) dags att gå upp igen. Klarvaken!

Diarré återigen och riklig sådan. Ringde bvc som fortfarande tror på tänder. Den något förhöjda tempen talar väl för det också.. hon är i övrigt pigg och alert och ligger vid min sida och "pratar" högljutt. Biter på allt hon kommer över.

Min egen tarm? Inte bra. Jäste igår igen, dock inte lika mycket igår kväll som kvällen innan. Eftermiddagen var dock ett helvete. Jag hoppas på en mycket bättre dag idag. Läser vidare om probiotika, har nu kommit igenom den många hundra sidor långa första boken och planerar att fortsätta att sätta mig in i dessa små organismers påverkan på vår hälsa! Riktigt sugen på att beställa fler bakterier också..  jag saknar några stammar som jag anser skulle behövas. Både för min egen och för lillans del. Vi får se om det blir idag eller om jag avvaktar nån vecka i väntan på bättre förstånd ;) De kostar trots allt en ganska (STOR!) slant! Sugen på att tillverka lite yoghurt också. Det var länge sen.. lite mäck och omsorg men har nu fått tips om hur den kan bli ännu bättre. och har hittat lite bättre stammar att starta den från. Får se om det blir den här veckans projekt eller någon av de kommande.

Jag lovade återkomma till frukosten idag och det var här yoghurtfunderingen kom in igen. Hade nämligen två burkar yofu (med utg datum 30 okt) som båda var fördärvade i kylen. Skurna och sura..  not nice. Så det blev övermicrat bröd till frukost. Hade inget framme.. jag är ingen fan av just bröd till frukost. Men i krig och kärlek... ;) 

Ironiskt om kostbehandling vid IBD/IBS

Läste en del av "Kanalen" till frukost imorse - en frukost jag för övrigt återkommer till senare. Den blev inte direkt som jag planerat om man säger så.. :-/

Hur som helst. Kanalen. Det är (för er som inte vet) medlemstidningen från Mag och Tarmförbundet, fd RMT (mag och tarmsjukas riksförbund). Den är alltid spännande att läsa tycker jag, ännu mer i år då de valt att fokusera lite mer på oss med lite mer ovanliga sjukdomar i mag/tarmkanalen och inte bara koncentrerat sig på IBS eller IBD.

I det här numret (som jag faktiskt inte ens hunnit öppna förrän nu...trots att jag är hemma... ) stod det bland annat om kostbehandling vid IBD (i det här fallet ett experiment med LCHF) där effekten genast dementerades av Sahlgrenskas Dietist vid mag/tarmmottagningen. Spännande.. med tanke på att kosten definitivt spelar in vid utveckling och fortsatt utbredning av mag/tarmsjukdomar. Något som sedan länge är känt men som fortsatt motarbetas inom sjukvården. Det är lite skrämmande kan jag tycka. De vill gärna promota sin "proibs" som sägs innehålla aktiva substanser av bland annat aloe vera (men observera även fruktos vilket i sin isolerade form kan vara en riktig tarmtrigger - det är definitivt så för mig!) och skall verka lugnande på en känslig tarm.. då undrar jag.. om kosten inte spelar in - hur kan de då marknadsföra denna proibs som ju faktiskt sägs vara just det - ett kosttillskott? Kosttillskott som består till stor del av aloe vera, som i sin tur är ett livsmedel (eller en växt, hur man nu väljer att se på det). Där talar man emot sig själv skulle jag vilja påstå.

Varför kan man inte bara acceptera att kosten som kan rädda en person från sjukdom och helvete kan ställa till sattyg för nästa? Varför måste det finnas ett "dunderlivsmedel" som botar alla för att man skall acceptera kostens relevans i det hela? Det är ju fortsatt skillnad på äpplen och päron, hundar och katter.. tja, jag förmodar att min poäng framgår med all önskvärd tydlighet?

Att lchf kan hjälpa en tarm som lider av candidaöverväxt råder väl egentligen inga tvivel om? Candida är ej jästsvamp, en opportunistisk sådan som vid första bästa tillfälle växer sig till en aggressivare form och "slår rötter" (något den i en normal tarm med tillfredsställande tarmflora inte kan göra) och vad äter jästsvampar? Vad frodas de i? Sockerrika miljöer! Om man väljer att leva på LCHF och alltså utesluter de flesta kolhydrater som denna jästsvamp lever på kan det ju kännas ganska troligt (även i en lekmans ögon) att denna svamp svälter? Dock kan jag tycka själv att lchf i längden inte är något bra val. Den saknar många näringsämnen och innehåller på tok för mycket av annat - som i längden kanske inte är så bra. Men det är min egen personliga uppfattning och jag tänker inte gå ut och predika något annat. Time will tell. Som med så mycket annat. Bakterier (elaka) trivs i en ruttnande mijö.. kött, fett, protein.. i för stora mängder blir kvar ganska länge i tarmen och ruttnar. Det går inte att komma ifrån. Vad händer när mat ligger för länge i tarmen? Bakterierna frodas, kan de inte lämna kroppen förökar de sig och så fortsätter det. Något värt att tänka på i alla fall. Men allt är ju relativt. En tarm som hela tiden jäser är inte bra heller.

Fett är dock bra för att smörja upp tarmen. En fettsnål kost (som i många fall föreslås de som lider av tarmbesvär) är inte alltid bara av godo.. fettet behövs för att "smörja upp systemet" och för att tarmen inte skall klappa igen. Sen kan fel sorts fett i för stor mängd ställa till det men i grund och botten anser i alla fall jag att kostråden i många fall är åt skogen. Även här.. min egen personliga uppfattning!!

Babymassage

Kom oss iväg på babymassagen idag med. Glad för det är jag! Skönt litet avbrott från vardagen för både mig och lillan Trodde ett tag att jag inte skulle ta mig iväg idag, både för min egen och lillans del. Hon hade rejäl diarré imorse och var lite slö - men det tog sig fram på förmiddagen och diarrén gav sig. Hon har å andra sidan varit rätt skum i magen en större del av tiden. Skum färg, märklig konsistens - men det är tydligen "normalt" - de säger de om allt på BVC? Det gäller väl, som med allt annat, att lita på sin egen intuition här. Det gjorde jag. Hon var ju inte allmänpåverkad på något sätt så jag kände att för hennes del gjorde det nog mest gott att komma ut och träffa lite andra "bebiskompisar" även om hon kanske inte får ut så mycket av det ännu. Vi är ju inte direkt ute och flänger speciellt mycket.

För egen del var det som vanligt magen som ställde till det. Förlåt, tarmen. Tokjäste hela morgonen och inte blev det bättre efter lunch - även om det var en väldigt bra sådan. Mammas fiskgryta med lingon och svamp. Mums!

Hade bakat kaka till babymassagen också, det är ett skönt gäng mammor och många söta bebisar där och de andra mammorna verkar också gilla bakverk så jag tyckte att det var min tur att bidra idag..  Det var som vanligt ett experiment av det jag hade i skafferiet och kylen och det verkar som den gick hem i alla fall. Det var bara en liten bit kvar av kakan när massagen var slut. Tack o lov för det. Jag var lite orolig ett tag och ångrade att jag inte körde efter säkra kort (recept) men å andra sidan.. de gånger jag misslyckas som mest är då jag försöker följa ett recept för jag skall alltid ändra på något. Bättre att inte se åt recept med andra ord. Det verkade ju funka även den här gången. :)

Hemma igen och magen är åt skogen. Lillan är grinig så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen..  att ta hand om en elak tarm och en grinig bebis samtidigt är ingen lyckad kombo. Inte när det är  två hundar vid fötterna som skriker om ens uppmärksamhet också..  ibland önskar man att man kunde dela sig själv i en sisådär fyra bitar.. som alla hade samma kapacitet. 

Jises!

Det blev ännu en sömnlös natt inatt. Lillan var på sitt sämre humör redan igår kväll och ville inte komma till ro. När hon väl gjorde det var det inte bara en, inte två och inte heller tre gånger vi fick gå in och gosa med henne, ge henne Kalle Kanin (hennes snutte) och nappen samt sjunga lite skönsång (jag har hört att bebisar tycker att all sång låter fantastisk, speciellt då den från sina föräldrar ... ;) blir lite hög på mig själv här - idol nästa???? *S*) för att hon skulle somna om igen. Hon vaknade ur sin oroliga sömn ganska många gånger och det var ju bara att förbereda sig på ännu en upphackad natt.

PRECIS! Upphackad. Vaknade flera gånger med gallskrik och sparkade däremellan. Kan det vara tänder på g?? Bestämmer återigen att det är dags för oss att vakna vid halv fem. Tacksamt när man normalt går upp halv sex.. senast..  känns som lite sömn under helgen hade suttit fint. Men men, det får bli i nästa liv.

Käkade en god middag med fisksoppa och makens goda (men brända!) dessert igår. Fisksoppan var nice, det skall jag stolt erkänna för mig själv - men jag ångrar att vi valde att slänga i musslor.. fyyyyy... har aldrig varit nån fan av musslor men på sistone har jag tyckt att de varit ok i soppa, då man bara får några stycken och de dessutom tar smak av själva soppan. Men de igår? Nej, de var på tok för stora, de blev liksom geggiga och ostronlika i sin konsistens (så som jag kan tänka mig att ostron är, det vill säga jag uppskattar dem inte.. ) och de liksom förstörde soppan. De såg fina ut där de plaskade runt bland de andra fiskbitarna, men men tack - nästa gång får de vara kvar i fiskdisken och vänta på nån bättre behövande!! Det var dessutom många av dem som var trasiga och döda och det är inte ok när man får kasta femton stycken på direkten.. inte ok..  magen gillade dem inte heller. Tokjäste hela natten och jag har dessutom mått illa.

Nej, det får dröja ett tag innan det hamnar några musslor på mitt bord igen. Sorry kusin vitamin (som är en musselfantast utan dess like) men moules frites lär nog inte vara lika poppis nästa gång vi kikar förbi ;) Ok, jag skall erkänna att min kusin är GRYM på sin moules frites, men de här musslorna som vi köpte igår.. de gav mig liksom kväljningar och jag är rädd att jag kommer förknippa ALLA musslor med det där ett bra tag framöver.. till och med maken reagerade. Då är det illa!!

Makens dessert räddade i alla fall upp musselsmaken. Dock en något bränd sådan. Istället för slemmiga musslor blev det en bränd ton av choklad och mandel som fastnade i gommen. Men.. lite skit rensar magen har min mamma alltid sagt.. ? Fast jag vet inte jag.. om jag skall tro henne i just det här fallet? 

Sleep, sweet sleep

Det låter bra, men det är något av en bristvara i den här familjen - liksom i så många andra barnfamiljers hem antar jag? En taskig mage som håller en vaken när bebis väl sover och en bebis som håller en vaken när magen väl lugnat ner sig..  sammanfattning? Det blir inte så mycket sömn i den här familjen.

Igår kväll trodde jag faktiskt att en god natts sömn befann sig inom räckhåll. Lillan somnade inte förrän tio och det var efter en lång och hård kamp hon tillslut gav upp och bjöd in John Blund i sin värld. Eftersom hon dessutom åt rätt bra innan hon somnade kändes det som en bra förutsättning för en lite mer sömnfylld natt än de sista nätterna den här veckan. Tji fick jag. Man skall inte hoppas på för mycket. Inte tro heller för den delen. Tro, det gör man ju i kyrkan har jag hört... ;)

Hon vaknade först vid ett, halv två tiden och ville ha mat. Ok, so far so good. Det fick hon. Sen ville hon inte komma till ro. Sparkade, fäktade och (ja, hon slåss hårt i sömnen!) rumlade runt mellan oss. Det var ben lite här och var kan man väl säga. Så höll hon på - tills hon vaknade igen vid fyra. Då ville hon inte ha vare sig mat eller somna om. Hon bestämde sig istället för att det var dags för oss att vakna. Det med besked. Högljudda "småskrik", fäkt och spark och tja.. sömnen var ett minne blott. Jag låg kvar och försökte vila till halv sju imorse (sovmorgon för min del om jag hade fått sova till dess) men att försöka sova fanns inte på världskartan. Hon slocknade lagom till att det var dags för maken att gå upp...

Så hur mår man idag då? Förutom överhängande skallebank, en mage som är precis som väntat (inte så bra) och en liten som nog är ganska så trött... tja, då är det nog ganska bra! Fantastisk morgon och en skön promenad, det går inte att klaga på vädret idag. Lite sol, det behövs!! 

Vild oregano olja

Är helt inne på vild oregano olja för tillfället. Det är den produkt som hjälpt mig mest av de saker jag testat på sistone. Tillsammans med probiotika från Natren (som jag talat om tidigare, men som bekant inte testat tillräckligt länge för att kunna ge några konkreta tips ännu - jag återkommer när jag gjort det!) hjälper de i alla fall att minska den enorma jäsning som jag annars lider enormt av. Missförstå mig rätt, jag lider fortfarande av jäsningar och enorma sådana (vad jag äter spelar naturligtvis roll också och har jag syndat får jag skylla mig själv, det kommer direkt - som ett brev på posten och det tar inte lång tid!) men när jag inte syndat och ändå drabbas av dessa hemska magsmärtor som till största delen beror på gas som sitter fast och spänner ut buken (tarmen saknar egentligen känsel då den töjs på "rätt håll" - men när den spänner ut åt "fel håll" gör det enormt ont). Jag har haft en period då tarmen jäste mindre, men den har återgått till det sämre läget, det vill säga att den vill jäsa mest hela tiden.

Nu är jäs-smärtorna bara en del av problematiken, och all denna gas kommer inte från att jag äter fel eller på grund av att tarmfloran är åt skogen. Mycket av gasen (som i en normal mage passerar ut utan större problem - i värsta fall pinsamma stinkande gasutsläpp) kommer från att tarmen inte jobbar som den ska, att det finns fysiska hinder (tarm som blockerar sig själv och inte släpper igenom något, detta inkluderar även gaser) som sätter stopp för passagen och så vidare och så vidare. Detta är naturligtvis svårt att komma åt med hjälp av oregano olja, men den kan ju hjälpa till mot den biten som beror på bakterier, jästsvampar och felaktigt födointag!

Vild oregano olja kan även användas mot andra åkommor. Det vill säga det mesta som beror på bakterier, parasiter och jästsvampar. Har använt den i inflammerade sår (droppat direkt i såret) och ja, läkningen går otroligt mycket snabbare än utan. Det svider/bränner lite men det får man stå ut med ;)

Oregano olja skall även vara bra vid insektsbett, ormbett och så vidare. En droppe direkt i såret/sticket skall minska smärtan och neutralisera toxinet. Detta har jag ännu inte testat själv, men jag håller på att läsa på om det. För den som är intresserad kan jag bara rekommendera att läsa på själv. Läsa på, läsa på och återigen läsa på. Kunskap är makt och den kan man använda till mycket. Genom att sätta sig in i olika substanser och deras verkan, samt lära sig om hur kroppen fungerar kan man komma långt i sin strävan att återfå sin hälsa igen. Jag har inte kommit dit än, men min trasiga tarm har i alla fall lärt mig att inse hur viktigt det är att söka kunskap på egen hand och inte bara lita till de som "kan eller vet bättre". Vill man bli bra får man ta saken i enga händer, det är ett som är säkert. Läkare är bra på mycket, men magar..  är de ganska ofta otroligt usla på. Det är ett område som lämnar mycket att önska och hoppas på.. 

Listen to your gut

Det är många som skriver till mig och undrar vad det är för "hokus pokus" medel jag experimenterar med från USA. Eftersom jag känner att det finns en del att sätta sig in i innan man bestämmer sig för att testa vare sig det ena eller det andra bör den som är intresserad av detta på riktigt kolla in:

http://www.listentoyourgut.com/

Där står egentligen allt du behöver veta - och lite till. Sen gäller det (som med så mycket annat) att lyssna till sin egen magkänsla och gå på sin egen intuition. Det finns inte något som passar för alla och det som inte känns bra skall man heller inte utsätta sig för. Däremot krävs en viss uppoffring och en möjlig försämring för att kunna läkas från ett naturligt perspektiv. Mediciner (som de flesta vet vid det här laget) trycker ner problem och "lägger lite locket på" kroppens naturliga reaktioner. De botar sällan men de dämpar symtom, som oftast med tiden kräver fler mediciner i större mängder, det blir biverkningar i form av andra problem som i sin tur kräver andra mediciner och så är man inne i snurren..  det finns väl en anledning till att många av pensionärerna på hemmen idag får ca 11 piller per dag..  skrämmande siffra i mina öron!

Hur som helst. Kan inte påstå att jag blivit bra av de amerikanska medlen ännu, men å andra sidan har jag inte kunnat köra dem frekvent - det finns många olika aspekter att ta hänsyn till och flera olika sätt att angripa problemen och jag har valt att börja med de medel man intar oralt. Har inte varit lika flitig med att köra den rektala varianten. Detta på grund av att jag är fullkomligt beroende av en massa andra hjälpmedel som måste intas just denna (felaktiga) väg och skulle jag välja att köra den rektala varianten som exempelvis rectal fissure heal så skulle jag inte kunna fortsätta ta de medel jag idag är beroende av (förhoppningen är att jag skall kunna bli kvitt dem en vacker dag.. ). Varför? Jo, det är nämligen så att DMSO (dimethylsulfoxide) har en förmåga att transportera vidare alla ämnen det kommer i kontakt med vidare in i kroppen och blodbanan. Detta innebär ju i praktiken att om jag har rester kvar av exempelvis resulax (sorbitol) och senare tar en pipett med dmso blandning den vägen så skulle jag få sorbitol i blodomloppet - känns inte så bra. Detsamma gäller relaxit som innehåller bland annat hårdfett, makrogol, kaliumsilikat, natriumvätekarbonat, kaliumbitartrat och så vidare..  vill jag helst inte ha i blodbanan! Det är därför av största vikt att man inte har något på händerna (som tvålrester, parfym, mjukkräm eller liknande) när man hanterar dmso och att man använder sig av glas eller dylikt när man förvarar den.

Dock kan jag med gott samvete meddela att just oregano oljan faktiskt hjälper dels mot matsmältningsproblem (man måste då ta den i samband med mat och i ganska hög dos) samt mot jäsningar (gäller om man intar två till tre gånger per dag i högre dos än rek på förpackningen. Följ Jini´s anvisningar eller experimentera själv - jag har valt det senare. Även probiotikan från natren gör något även om jag inte kan säga så mycket om effekten ännu.

Magen idag? Inge vidare. Men jag hoppas den skall bli bättre under dagen.. 

Flitiga jag!

Jag tänker vara lite "skrytig" i det här inlägget. Skrev imorse att jag kände att jag inte räcker till. Så sant som det var sagt.

Har dock hunnit med mycket mer än jag hade räknat med hittils idag. Inte nog med att jag fick gått en sväng med mina mamma, vovvarna o lillan i spåret under förmiddagen - jag hann med att städa, baka och laga lunchlådor samt lunch åt mig själv också. Hann också med att plita lite på min tavla som börjar arta sig mer och mer (är faktiskt rätt nöjd med den om jag får säga det själv! Det här skulle ju vara ett skrytinlägg så då får jag väl säga det också.. ;) Ok, jag är ingen konstnär, men den blev bättre än de andra jag gjort och det är väl det som räknas. Man får ju jämföra med sina egna prestationer... ) Såååå... summa summarum känner jag mig rätt nöjd med vad jag åstadkommit den här dagen. Har den sista delen kvar, det vill säga att svabba av golvet - men det får vänta tills imorgon. Idag har jag gjort nog och känner att jag definitivt gjort mig värd av den stooora chokladbit som väntar på mig till kaffet i köket :) Förlåt, chokladbit(ar).

Imorgon är det fredag och det ser jag faktiskt fram emot. Skall bli skönt med lite helg, även om det inte gör så stor skillnad för egen del rent veckomässigt. Maken är hemma och hela familjen kan mysa ihop. Sånt gillar jag. Det är trots allt rätt tungt att dra hela lasset hemma när man går på knäna större delen av dagen. Det är många som påpekar att jag hinner med så förbannat mycket, att de inte kan förstå hur jag orkar och att de inte kan förstå hur jag orkar när jag mår så förbannat dåligt. Grejen är nog att egentligen orkar jag ju inte. Men det är mitt sätt att ta mig igenom dagen. Saker som inte kräver så mycket tankearbete. Jag kör tills kroppen säger stopp med besked. Då är det dags att ta hand om magen igen och inget annat blir gjort. Därför är det skön att köra så det ryker den tid jag faktiskt kan ägna mig åt annat. Makes sense? Antar att det inte gör det för en vanlig dödlig, men för mig är det ett sätt att överleva och få ut det mesta av dagen. Kvällen och eftermiddagen är inte direkt min bästa tid på dygnet..  :-/ 

Räcker inte till

Efter den trevliga mammafikan igår gick magen som bekant åt skogen. Ännu värre blev det. Ju längre dagen gick desto värre blev det. Var väl i och för sig inte så oväntat, men ändå. Man hoppas ju alltid på smärre mirakel även om man vet med sig att mirakel sker rätt sällan. Nåja, jag vidhåller att det fick vara värt det. Ibland får man helt enkelt köra över sin värk och låta det gå åt skogen - eller något i den stilen. Fördelen med en fika och trevligt sällskap är ju att det faktiskt ger poäng på pluskontot vad gäller det psykiska måendet och inte bara kostar på det fysiska måendet. Det är väl det som är skillnaden mellan att ta träffa vänner och pressa sig så till den gräns att man tillslut spricker ihop och går sönder. Nu talar jag om hur det var när jag fortfarande jobbade. Jag önskar fortfarande att jag snart blir såpass bra igen att jag åtminstone kan återgå till någon form av deltidsjobb - men mitt mående måste bli bättre först och då talar vi i främsta hand om dessa icke fungerande kroppsliga funktioner som ställer till det så in i h-e för mig.

Att gå med värk varje dag (och hemsk sådan) det kostar på krafterna. Jag får många gånger höra att "jag kanske glömmer smärtan" när jag kommer mig ut och har det trevligt- men där är något jag måste säga emot. Jag gör inte det. Jag glömmer inte min smärta. Tro mig, jag har försökt. Jag har inte bara försökt att glömma genom att ignorera, jag har försökt aktivt, genom hypnos, avslappningsövningar, yoga..  men det vill sig inte. Nog för att dessa är bra redskap men när man har ett fysiskt fel som hela tiden gör sig påmint..  så är det inte så lätt. Man kan ha trevligt och skjuta undan smärtan längre bak i skallen, men man kan inte få den att försvinna. Och man vet med sig att det blir bakslag när man måste ta tag i eländet igen. Det är väl det som är ett av de största problemen, och en av de saker som ställer till det när man vill planera in "roliga" grejer.

Vaknade vid halv fem imorse av att lillan gnydde. Gick upp halv sex. Brädpass nån timme sen ut med hundarna. Stress, stress. Hem igen för att maken skulle komma iväg till jobbet i tid. Försöka få rätsida på magen som jag misslyckats med under första passet. Hade tänkt hinna med så mycket men jag räcker inte till. Det får bli en sak i taget. Synd bara att man vill så mycket mer än vad man mäktar med. På dagens schema har jag plitat in både städning, avsluta en av mina oljemålningar, baka en ny kaka (varför?) ta hand om o gosa med lillan, fixa lunch åt maken, leka med vovvarna o gå ut med dem.. tja, det blir lätt en heldag. O jag är redan slut. Åldern börjar ta ut sin rätt ;) 

Mammafika

Kom mig iväg på mammafika med lillan idag. Så glad för det! Ett trevligt litet avbrott en grådaskig höstdag som denna. Tiden funkade ganska bra för oss dessutom. Ok, den tajmade inte jättebra med lillans förmiddagslur imorse, men å andra sidan är det inte lätt att tajma något efter hennes (ickebefintliga) sömnrutiner. Hon fick kort och gott sova klart (ca tjugo minuter?) innan jag matade henne och tog med henne för att träffa de andra mammorna och deras små bebisar som är, om inte på dagen, så på månaden lika gamla som Olivia.

Kul att träffa lite friska fläktar och prata med andra mammor. Dock gillade magen (som vanligt) inte att sitta stilla så länge. Det hjälper inte hur trevligt det är, den säger ifrån oavsett. Med kaka i magen och ännu mer kaka (sockerhög?) när jag kom hem bäddade det ju inte direkt för en bra eftermiddag.. och där är vi nu. Bakade dessutom en ny kaka (urgha! Har man inte hemma så ser man till att skaffa sig.. ??) som naturligtvis var tvungen att provsmakas. God dessutom.

Hur som helst. Magen åt skogen. Beställt mer probiotika (natren) från England efter tips från deras amerikanska tillverkare. Svindyr men jag hoppas den skall hjälpa mot jäsningarna i alla fall. Hade tänkt komma vidare på mina oljemålningar, men det bidde inte riktigt så. Eftermiddagen har jag fått ägna åt att ta hand om magen genom bollpass, promenad med lillan och en massa trampande på denna förbaskade (men absolut nödvändiga!) motionscykel. Tarmen vill sig inte ändå. Allt fastnar och tja, jag kunde mått mycket bättre. Skulle dock inte varit utan mammafikan med facit i hand. Det var ett trevligt avbrott och jag är stolt över mig själv som tog mig iväg! Dessa stunder får vara värda besväret (smärtan och tarmstrulet) de tillfällen som ges. Själen måste också få sig lite näring! 

Vidden av Tarmproblem

Jag blir smått mörkrädd över alla de mail jag får. Alltså, inte mörkrädd för att jag får mail utan på grund av att jag får dem - det innebär att sjukvården misslyckats i sin uppgift att ta hand om och hjälpa alla dessa människor (inklusive mig själv) med den här typen av problem. Jag talar om tarmproblem av det värre slaget- de som inte går att diagnostisera med något så "enkelt" som Crohns eller Ulcerös Kolit (nu menar jag inte att dessa är enkla sjukdomar, tvärtom. Det jag menar är att det är lättare att ha en diagnos där man vet hur behandlingsstrategin ser ut). de som inte blir bättre med vare sig läkemedel eller operativa ingrepp. De som leder till smått invalidiserande problem och som tillslut sopas under mattan då man inom sjukvården inte lyckas lösa dem. Man förvärrar och vill sedan inte ta på sig konsekvenserna för sina misslyckanden.

Det är inte en gång jag fått höra att "det här är på experimentbasis" själv. Vad gör man som patient? Man ställer villigt upp. Tro mig, när man når en viss gräns gör man faktiskt VAD SOM HELST för att bli bättre. Nåja, nästan vad som helst i alla fall. Man litar på dem som man tror vet bättre än man själv gör - i de flesta fall läkarna. När de misslyckas och man själv inte är stark nog att gå vidare, då uppstår stora problem. Det är väl här jag kommer in i bilden. Får så många mail av så många trasiga människor, både fysiska och psykiska problem - men de har alla en gemensam nämnare - en trasig tarm. Problemen skiljer sig åt på många vis. Några mer eller mindre lika mina egna. Men den gemensamma nämnaren är också att de alla blivit illa behandlade av sjukvården. Den som skall vara till för att hjälpa oss. Detta smärtar något enormt. Jag önskar att jag kunde göra mer för att hjälpa. Jag inser att behovet är enormt. Men jag är ju bara människa. En liten människa med stora tarmproblem själv. Jag gör så gott jag kan för att tipsa och råda och stötta, men ibland räcker jag inte till. Det gör mig ont.

Min önskan är såklart att det snart skall bli någon form av integration mellan skolmedicinen och den alternativa vården. Att man lär sig samarbeta över gränserna och att läkarna ser till sina patienters bästa hellre än till kostnader, prestige och fina omskrivningar. Kanske vore det en idé att återinföra det system som en gång existerade i Kina - där läkarna fick betalt för att hålla sina patienter friska.. det vore något det!

Kärlek!

Det ordet var det första som ploppade upp i min skalle när jag såg min lilla för första gången. Första gången jag hörde henne skrik och första gången jag fick se detta kladdiga, tillknycklade lilla knyte. Sedan dess har ordet "kärlek" med allt vad det innebär ploppat upp i skallen dagligen. I en form som inte går att beskriva med ord.

Kärleken till ett barn är den största av allt. Det går verkligen inte att förstå eller sätta sig in in förrän man är där. Man kan försöka föreställa sig och tro att man förstår (det gjorde i alla fall jag) men det går verkligen inte att jämföra med den verkliga känslan då man faktiskt har en liten att ta hand om. En liten som plirar på en med stora, nyfikna oförstörda ögon - som ler när hon ser en och som tjuter av skratt när man blåser henne på magen. DET är kärlek och DET gör min dag. Oavsett hur jävligt jag mår för övrigt, hur ont jag har..  den där lilla krabaten som faktiskt är min dotter hon får mig att känna glädje även då det mesta går emot. Vad kan väl slå en sådan sak? Att se hur hon varje dag lär sig nya saker, gör nya framsteg - hur lycklig HON blir över att göra dessa små nya framsteg. Ett litet steg för mänskligheten kanske, men ett stort steg gör Olivia och ett stort steg för mig :)

Ja, kärleken till ett barn är det finaste som finns. I min värld i alla fall. Nog för att jag är lite skadad på den fronten kanske, men jag är glad att jag har fått den "skadan" i så fall. Det finns värre saker här i livet. 

Dansa, ska vi dansa... ?

Det var en jobbig magdag igår med, det går inte att komma ifrån. Att käka för mycket när man har tokvärk i magen är sällan en bra idé- men där har jag väl också min stora svaghet. Jag är dålig på det där med att känna av när jag faktiskt är "mätt".

Jag har två lägen. Tom eller överfull. Blir aldrig hungrig, men jag blir alltid sugen. För den som känner till skillnaden vet ni att detta INTE är samma sak. Jag skulle lätt kunna gå en hel dag utan att äta - för jag blir inte hungrig MEN jag äter ju ändå (för mycket dessutom) eftersom jag är något av en matnörd. Jag gillar mat för mycket för att vara utan den helt enkelt. Mat är ju ett av mina stora intressen. På gott och ont. Jag får väl trösta mig med att den största delen av maten jag stoppar i mig åtminstone är hemlagad och av god kvalitet. Men ändå.. ibland undrar man varför man inte bara kunde låta magen få vila lite... Tanken slår mig rätt ofta men att ta tag i det är lättare sagt än gjort. Jag har gjort det många gånger, det vill säga gått på flytande kost, men det slutar alltid med att jag blir smågrinig och deprimerad och tappar massa i vikt, vilket innebär att jag måste kämpa mig tillbaks varje gång och just den biten kostar helt enkelt mer än vad den smakar även om magen mår klart bättre av flytande än fast föda.

Hur som helst. Min lilla har kommit på hur roligt det är att "dansa". Alltid något som förgyller vardagen (trots att regnet pissar ner därute). Inte dansa med mig (det har hon gillat länge) utan dansa på egen hand - i sin hoppgunga, sin bil (ja, hon fullkomligen studsar upp o ner i sitsen) eller när man håller henne under armarna .Gärna till Takida då (ok, hon har väl blivit lite skadad, mammas favorit... ;)) Det är så roligt att se. Maken filmade henne med mobilen igår. Får väl bli en sån där pinsam grej att dra upp när hon tar studenten nån gång i framtiden.. eller vadå pinsam? Ursöt tycker vi - men jag förmodar att hon själv inte kommer hålla med. I alla fall inte när hon är arton år ;)

Nä, det har blivit dags att ta tag i dagens måsten och nyttoaktiviteter. Skall köra ett bollpass medan lillan sover (inte så länge med andra ord!) och försöka få lite rätsida på den här bråkiga magen. Röra lite på fläsket också och försöka stärka de där musklerna jag sällan använder. Det ska väl alltid vara bra för något. Om inte annat känns det väldigt bra efteråt.  :)