fredag 27 maj 2016

SNS långtidseffekt kronisk förstoppning av typen slow transit och outlet obstruction



Hittade ett par intressanta artiklar publicerade på PUBMED gällande långtidseffekter av SNS när det gäller kronisk förstoppning av två olika slag. Slow transit och outlet obstruction. Av alla studier som går att finna när det gäller SNS (publicerade) är de flesta ganska tvetydiga. Det går att dra sina egna slutsatser och de motsäger varandra. Effekten gällande inkontinens är vida beprövad, men när det gäller förstoppning av alla olika slag och mekanismer bakom den är resultaten mer varierande. Minst sagt.

Tyckte därför de här studierna var lite intressanta då de rör en längre period och är inriktade på just förstoppningsproblematik och inte främst inkontinens.


http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25476039


http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25167953

fredag 20 maj 2016

Återhämtning

Så var det över för den här gången. Eller ja, den första biten. Den där som handlar om att skära upp, sätta dit och sy igen. Resten, återhämtning och se hur allt funkar, den är kvar. Den där lite längre biten som inte är lika snabbt avklarad.

Blev lite chockad först när vi kom till Östra i Onsdags. Fick veta att jag skulle få en annan kirurg än den jag blivit informerad om och träffat tidigare. En betydligt nyare i gamet om man säger så. Med tanke på att dessa operationer inte är supervanliga i det här länet så kände jag mig inte direkt tryggare. Jag som redan var orolig och hade dåliga vibbar från start. Kändes väl lite bättre när jag fick veta att den "gamle" kirurgen också skulle vara med, men ändå. Jag kan tycka att man kan informera om sådant här i förväg. Det är ju inte så att man får reda på det samma morgon precis...

Hur som. När den biten var avklarad fick jag vänta, vänta och vänta lite till. Typ en och en halv timme innan det var dags pga något möte de skulle ha. Själva operationen tog lite längre tid än de hade planerat eftersom det var svårt att hitta rätt nerv och svårt att undgå fotpåverkan. Något som de misslyckades med rejält sist. Den här gången verkade de i alla fall hitta rätt nerv, eller det kändes på bättre sätt när de testade och utan att foten var med i bilden. Om det ger rätt respons och effekt eller inte återstår att se... Det är ingen som vet. Jag verkar vara rätt ensam om att ha sns på den här indikationen i Göteborg...  jag kan bara hoppas att utfallet blir bättre än innan och inte sämre eller på samma nivå. Det hade känts förjävligt.

Vaknade med hemska smärtor efter operationen. Kändes som någon kört upp ett stålrör med ström i arslet på mig. Låg bara och skakade okontrollerat. Detta noterades såklart av personalen på uppvaket och de ville först bädda in mig i massa täcken och när detta inte hjälpte och de insåg att det var smärta som orsakade skakningarna ville de ha i mig morfin. Jag ville såklart inte ha morfin eftersom jag blir så dålig av det och det får min tarm att stanna av. Förklarade att detta inte var operationssmärtor utan kändes som om att det var dosan som var på alldeles för högt och på fel ställen. De ville dock inte lyssnar på det örat utan ringde narkosen som sa samma sak: jag skulle ha morfin. Mig ville de inte lyssna på. Gav mig morfin med andra ord och inte fasen hjälpte det. Inte ett skit. Låg där och fortsatte skaka med hemska smärtor. En och en halv timme senare kom de ner från labbet med representant från medtronic. Som tur var lyssnade i alla fall han på mig och beslutade kolla min dosa. Visst var den på. På hög styrka och fel inställningar. Minuten han slog av den avtog smärtan. Tack och lov för det. Men fan för att de aldrig kan lyssna. Blir så trött.

Morfinet tog hårt och hela grejen blev en liten pers. Det räcker så väl med den från själva operationen kan jag tycka. Nu är jag i alla fall hemma och har varit det sen i onsdags kväll. Gick lite för långt igår och det känns idag. Ibland vill hjärnan mer än kroppen. Nu kan jag bara hålla tummar och tår för att det vänder och går på rätt håll. Det måste ju vara min största förhoppning.


tisdag 17 maj 2016

Operation på g

Så var dagen här då. Dags att samla ihop kroppsdelarna och packa in sig i bilen för att köra till Östra igen. Hibiscrubbat mig till fördärv och vare sig hyn eller håret gillar den där behandlingen. Var man inte torr innan så :( Jaja, det är väl bra för något. Antar jag.

Känner mig inte direkt upplagd för den här dagen måste jag erkänna. Magkänslan har från början inte varit bra, men jag hoppas innerligt att det bara är nervositet och att allt kommer gå så mycket bättre än förra gången. De träffar rätt nerver, inga komplikationer tillstöter, jag slipper fler nervskador och läker fort. Det vore väl drömscenariot.

Har inte laddat sådär vidare värst bra med sömn i alla fall. Upp fyra imorse och sov inget efter halv ett. Somnade nån gång efter elva så tja...  räkna på det och det blir inte sådär jättelänge. Magen har krampat hela natten och lillen har varit orolig. Natten till igår var inte mycket bättre den. Man känner att man lever...

Imorgon är det samtal med läkare på Kungälv redan vid åttasnåret så att sova då lär väl inte heller ske. Hoppas bara jag piggnat på mig tillräckligt för att orka resonera med ytterligare läkare på telefon då,. Vet ju inte när jag kommer hem idag. Vet ju inte ens när jag skall opereras utan bara när jag skall infinna mig och inta position ;-)

Nåja, vad är väl en bal. Jag hoppas som sagt att min magkänsla är fel, att allt kommer gå som på räls och att allt förberedande här hemma sista veckan varit till nytta. Har liksom bonat huset som om jag vore gravid igen ;-) Förberett för en tid av invaliditet och för att underlätta för maken som får händerna fulla minst sagt.


måndag 9 maj 2016

Closing in.

Så var det alltså snart dags. Ny operation om ganska exakt en vecka. Har nog aldrig känt mig så nervös över något jag satt så stora förhoppningar till tidigare. Detta är ju trots allt något jag velat få gjort. Förhoppningen är att få må lite bättre. Ha en kropp som samarbetar lite mer än vad den bråkar. Jobbigt att denna dröm skall behöva kantas av så mycket oro och så många "om".

Har inte fått några bra vibbar när jag pratat med sköterskona på sjukhuset. De verkar ärligt talat ha noll koll. Igår när jag ringde för att ställa ett par frågor kom de inte ens ihåg att jag skall opereras om en vecka och då talades vi vid senast för en vecka sedan. Lite skrämmande kan jag tycka eftersom den här typen av operationer inte direkt sker på rullande band i Göteborg.

Nästa oro är att de kommer lämna kvar de gamla elektroderna i kroppen och min fundering är vad som händer 1, om de nya fungerar bättre och de gamla som inte används inte avlägsnas och får "fritt spelrum" att vandra vart de nu vill 2, om de nya inte fungerar och jag hamnar i ett läge som är sämre än det är idag och behöver vänta på ny operationstid med lika lång väntetid som nu innan de ens kan börja fundera över att ta bort de nya och koppla ihop de gamla igen. De gamla som ändå inte funkar som de ska eftersom större delen av den raddan elektroder är trasig 3, risken för komplikationer såklart och vetskapen om att vara "invalid" i sex veckor framåt. Mitt i sommaren. Sommaren som är den bästa tiden på året i min värld och då man har extra stor chans att vara ute och skoja och busa med barnen, greja i trädgården. Allt sånt där som hör sommaren till. Fixa med huset, bada i havet...  japp, jag börjar bli nervös. Försöker inte att måla fan på väggen, men har nog aldrig känt sådan olust inför en operation. Jo, den där jag ballade ur såkart, men där handlade det om helt andra saker. Jag hade ingen tro på att den skulle hjälpa mig och operationen i sig var aldrig min vän.

Här är det inte själv ingreppet utan personerna som utför det som gör mig orolig. Jag har absolut inget förtroende för kirurgen och jag vet ju att uppföljningen inte existerar. Det skrämmer mig. I en perfekt värld bryr man sig om sina patienter, men vill deras bäst och sist men inte minst man gör sitt bästa. Både före, under och efter ett sådant här ingrepp. I andra län finns den möjligheten, men här ser man det på ett annat sätt. Det där som handlar om kostnader och inte om patientsäkerhet.

Drömde mardrömmar inatt och de gjorde inte saken bättre. Måste såklart försöka intala mig om att detta kommer bli bra och att magkänslan jag har nu är helt fel.