Gott Nytt från mig och bloggen

Julen har sprungit förbi oss även i år. Först hann jag liksom inte med och hade lite svårt att koppla att det faktiskt var jul på intågande (ok, stjärnor, gran och klappar gjorde det lite tydligare det måste jag erkänna...) men vädret... det var ju inte direkt åt det juligare hållet. Eller så var det precis just det det var... absolut inte som man tänkt sig men som det kanske allt som oftast är på de här breddgraderna?

Hur som... nu lovar de snö ikväll, även om det är försvinnande små mängder som kanske är borta innan vi ens märker att de landat på vår backe.. MEN jag hoppas att de i alla fall får ligga kvar och fira in det nya året. Magen har varit överjävlig mest hela julen och så även idag. Lillen gnäller över täppt näsa och tänder och Olivia är mest spänd inför allt som komma skall... först var det julen, tomten, lämna napparna till nissarna.. många stora steg är tagna.. nu är det tomtebloss och snö som lockar mest. Smällare skippar vi av flera anledningar. Visst är det fint med fyrverkerier, men när man har två fyrbenta krakar hemma som hyperventilerar och darrrar av skräck varje gång det smälls och timmarna däremellan är det liksom inte värt det...  skulle lätt vara utan allt det där faktiskt och bara fira in ett lugnt nytt år med god mat, nära och kära. Det blir lugnt för vår del i år, det har varit lite väl flängigt över julen även om det mesta varit positivt och socialt givande att spendera tid med nära och kära. Det tar på krafterna att ha dagarna utstakade i den utsträckning att det hela tiden inkräktar på de där rutinerna som är så viktiga för att få vardagen att gå ihop. De där rutinerna som trots allt får livet att flyta på och som ligger till grund för att kroppen skall funka så bra det nu går. Gott Nytt År med förhoppning om ett kärleksfyllt, spännande 2016 med hälsan i behåll för min familj, mina nära och kära och för egen del också såklart. <3

God Jul

Dagen före dopparedagen eller hur var det..? Hade som plan att inte köpa så många julklappar i år och var väl ganska duktig på det - till en början. Sen, av nån konstig anledning, lyckades jag förstöra den planen totalt. Gömde lite klappar här och lite klappar där och tappade väl uppfattningen om vad jag egentligen köpt - tills för ett par dagar sedan då jag samlade ihop alla klappar för att lägga under granen tillsammans med en mycket förväntansfull Olivia. Insåg att bara klappar till Olivia fyllde större delen av ytan och en lika stor del utanför granen. Ok, gör om gör rätt.. plockade faktiskt bort några imorse. Kan vara bra att spara några till strategiskt utvalda tillfällen och för många klappar på en och samma dag uppskattas ändå inte. Det bygger bara orimliga förväntningar inför nästa år och nästa igen, Skall ribban sättas inte alltför högt är det hög tid nu.

Vad gäller själva julafton tror jag att det mesta är under kontroll förutom den del jag inte kan kontrollera och det är den förbenade magen. Den har inte varit nådig veckan som gått och sömnen har blivit otroligt lidande både på grund av magen och lillen som håller på att få kindtänder. Uppesittarkvällen ikväll kommer förmodligen bli någon timme senare än normalt i vår familj, men till tolv lär vi inte sitta uppe .Det är jag tacksam över om vi gör på nyår. Den som lever får se. Önskar alla en RIKTIGT god jul med hälsan i behåll. Utan den och sina nära och kära spelar julklappar ingen roll. Faktiskt. <3

Glass på paranötter och banan

Gav mig på ett försök till att göra glass på paranötter och banan igår. För en gångs skull följde jag faktiskt ett recept jag hittat på nätet från Exotic snacks. Lyckades dock paja en stavmixer och näst intill förstöra min blender på kuppen. I och för sig fick sig blendern en rejäl törn redan någon månad efter att jag köpt den då jag försökte mig på att göra gröna smoothies i den. Kanske inte riktigt hade den kraft som behövdes och då la jag ändå ett antal tusenlappar på den där mackapären som fått bäst i test av många paneler. Men men, har insett att smakar det så kostar det. En maskin som håller för det jag eftersöker går på en sisådär åtta, niotusen spänn. Tyvärr är jag väl inte beredd att lägga så mycket, men skall de krascha i den takt de gjort de senaste åren är jag väl snart uppe i den där summan ändå. Hu,,,

I alla fall. Glassen. Smaken var det inget fel på, tvärtom. Konsistensen däremot var inte vad jag kanske hade önskat och det får jag skylla på min mixer (den som gick sönder). Det blev liksom lite "mjöligt" av nötterna istället för den lena konsistens jag hade hoppats på. När jag försökte köra det i min blender fastnade det bara då det var för lite vätska för att den skulle fungera optimalt och tja,.. alltid lär man sig något. Skulle dock ändrat lite i receptet om jag skapat det själv och kanske bytt lite av nötterna mot något annat samt malt dem till mjöl innan jag mixade dem med vatten. Blötlade dem trots allt ett helt dygn innan jag testade. Vad är väl en bal på slottet? En misslyckad efterrätt men vi får trösta oss med att den åtminstone var hälsosam och fullspäckad med vitaminer och mineraler ;-)

För den som vill testa själv och förhoppningsvis få bättre resultat än jag ...

100 g paranötter, blötlagda
2dl vatten att mixa dem med
Lite vaniljpulver
Agavesirap (jag tog några urkärnade dadlar istället eftersom jag hade hemma)
2 msk kakaopulver, gärna rå
2 mogna bananer, frusna (skall mixas i sist)
1 msk solroslecithin (skulle inte varit med men jag valde det för det brukar kräma upp lite extra)

Mixa paranötter med vatten och tillsätt vanilj, kakao och sötning. Mixa igen till slät smet. Tillsätt lecithin och frusna bananer och mixa igen tills det blir som mjukglass. Vill man kan man frysa i glassmaskin efter, men jag hoppade det steget då konsistensen ändå inte blev som jag hade tänkt mig... :)

Mjuk pepparkaka med banan, dadlar och kokosfett

Bakade en (i min egen och min makes mening) sjukt god mjuk pepparkaka tillsammans med dottern igår. Eftersom hon har en benägenhet att dra sig till söta grejer och jag själv är lite av en sötsaksfreak försöker jag alltid att välja de mindre onyttiga alternativen när jag bakar. Det vill säga jag bakar sällan eller aldrig med vitt socker, och skall det vara socker är det råsocker som kommer närmast. I "daglig" bakning använder jag helst dadlar, banan, agavesirap, honung (vit närproducerad så länge det är möjligt) och fettet jag använder är antingen rapsolja eller ekologiskt kallpressat kokosfett. Det är rätt sjukt hur goda saker man kan baka utan socker om man bara tänker om lite grann...   det behöver inte vara så krångligt... min egen mage och tänderna gillar de här alternativen bra mycket bättre än traditionellt sötade bakverk som jag nästan mår illa av att äta nuförtiden.

Hur som helst. Gårdagens experiment var verkligen ett rent och skärt experiment utan någon som helst stomme. Vi blandade ägg, dadlar, banan, kokosfett, kryddor, bikarbonat, dinkelmjöl och lite lingon och mixade ihop detta utan vare sig visp eller köksmaskin. Resultatet blev en ljuvligt doftande, saftig och välsmakande mjuk pepparkaka som vi definitivt kommer baka igen :)

För den som vill testa själv använde vi en blandning av följande (eftersom vi inte måttade har jag svårt att ange exakta mått):

1 övermogen banan
Någon dl vatten
Urkärnade mjuka dadlar (åtta, tio st kanske?)
1 1/2 tsk bikarbonat
1/2 dl (lite drygt) kokosfett, smält
Kanel - efter smak
Kardemumma - efter smak
Ingefära - efter smak
Kryddnejlika - efter smak
Ett par dl dinkelmjöl, kanske lite mer (gå på konsistens)

Gör så här:
Mixa de urkärnade dadlarna (vi använder färska dadlar på ask här) med vatten i en bra mixer till en slät pure och tillsätt sedan bananen i bitar. Mixa även den till pure och kläck i äggen. Mixa lite till och tillsätt kokosfett och kryddor. Mixa igen och tillsätt mjöl och bikarbonat. Häll i lingon efter smak och vispa runt lite med en slev så de inte krossas. Smörj en sockerkaksform och häll i smeten. Jag gräddade på ca 210 grader i 25 minuter men det beror väl lite på ugn...   Yummy!

...och snart var det jul igen...

Midsommar, jul, midsommar, jul... ja, det är lite så det känns just nu. Tiden springer ifrån mig och jag vet inte riktigt vart den tar vägen. Vår son som nyss var en liten knodd har redan blivit snart ett år... vart tog de månaderna vägen? De första försvann i ett virrvarr av kolik och vakennätter. Sen dess har tiden bara rullat på. Sommaren som aldrig kom, Olivia som börjat hos dagmamma, tänder som spruckit igenom och trilskats däremellan... men kan sammanfatta det som att det varit ett väldigt händelserikt år. På gott och på ont. Men när det gäller barnen har det varit ett alldeles fantastiskt sådant. Alltså, det finns ingen grå dag som de inte kan liva upp på något vis. Samtidigt osm det finns många dagar som blir väldigt jobbiga när trotsen sätter till. På alla plan. Japp, vi har återigen fått känna på den. Det är en bestämd ung dam vi har i familjen och tålamodet prövas gång på gång. Nyttigt för mig antar jag. Jag har ju inte varit känd för mitt fantastiska tålamod precis. När man får barn har man inget val.

Magmässigt har det varit ännu ett år av berg och dalbana. Kan inte säga att det blivit jättemycket sämre under året som gått, men det beror nog mest på att jag jämför mest med att jag jämför med året innan och det var året då jag var gravid... alltså, det är på sätt och vis fantastiskt att vara gravid men med min tarm har mina två graviditeter varit otroligt jobbiga och påfrestande för både kropp och knopp. Jag är sååå glad att jag har mina små nu och även om bebissjukan sätter in ibland då man inser att de blir stora så fort... nä, min kropp kommer inte klara av en graviditet till. Jag har gjort mitt på den fronten. Får mysa med andras bebisar när mina egna blir såpass stora att de inte längre gillar att mamma myser med dem, nosar dem i nacken och pruttar dem på magen ;-)

Ska man se det krasst var det detta året som inneburit flera påfrestande sjukhusbesök men som också resulterat i att jag fått veta att två av mina elektroder faktiskt är paj, precis som jag misstänkt...   en av operationerna har blivit mer eller mindre avskriven pga riskerna och oddsen för att bli bra (som i mitt fall inte är så lovande) och sedan då stressen över att själv behöva besluta om jag skall utsätta mig för en ny operation med nya elektroder på andra sidan ryggraden.. med allt vad det innebär. Psykiskt jobbigt om inte annat. Att veta vad man har men inte vad man får men med en förhoppning om att få en betydligt mer dräglig vardag och inte vara så beroende av alla dessa rutiner, preparat och jox för att hålla tarmen i någorlunda trim och för att vardagen skall vara så dräglig som möjlitg på det fysiska planet. Vi får väl se vad det nya året innebär, men nu har jag i alla fall slängt iväg ett brev till Östra så får vi se vad som händer där... väntar även på remissvar på min Raynauds som försämrats radikalt sista åren och på att få nån form av värmevantar och strumpor utskrivna av specialist...  

Sen går många tankar till vänner som haft ett tufft år och som jag önskar allt annat än sjukdomar, sjukhus och andra jobbigheter framöver! <3 Ingen nämnd och ingen glömd! 

Ibland blir det inte som man tänkt

Så sant som det var sagt. Ibland blir det helt enkelt inte (alls) som man tänkt sig. Idag är ett typiskt sådant exempel. Från början var det tänkt att vi skulle skaffat oss barnvakt och åkt med på makens jobbfest, de firar femton år som företag och beger sig till stockholm över natten. Det blir nog party då den här festen ersätter både kräftskiva och julbord...

Eftersom vi hade svårt att få barnvakt för två barn och två hundar just den här helgen och då insåg att det för vår del skulle bli mer stress än avkloppling att försöka ta oss iväg  beslutade vi oss att stanna hemma. Båda två. Såhär i efterhand känns det som rätt val, men det har känts rätt pissigt sedan vi fattade det beslutet faktiskt. Vi kommer tots allt sällan iväg på något, och ännu mer sällan utan barnen. Nåja, det var ju vårt beslut och då vi inte lyckades fixa barnvaktsbiten ändå så hade vi inte jättemycket till val. När vi då istället blev inbjudna till min bror och hans familj på middag kändes det som att helgen trots allt skulle bli väldigt bra. Då går vi såklart och blir dåliga. Typ allihop. Eller ja, mest Olivia som vaknade med världens förkylning och feber. Jonathan har varit tät länge men den här natten hörde till de värre och jag sov inte en blund inatt. Kände mig trots allt rätt ok imorse. Magen var bättre än den brukar men då jag åkte och handlade inför veckan slog det till. Bara sådär. Skallebank, tryck över ögonen, flimmer, ont i kroppen, allmänt krasslig. Vet fortfarande inte om det bara beror på att jag sovit så förbannat illa sista veckan eller om det är nåt vidrigt på g även i denna kropp det återstår att se...  men det slutade ju såklart med att vi inte kom oss iväg på den där middagen heller. Känns riktigt riktigt trist för vi har sett fram emot det här hela veckan.  Hur som helst slog magen till rejält efter lunch och även den gick i graven så att säga. Skönt på sätt och vis att bara vara hemma och ta det lugnt med de förutsättningarna och att få chansen att bli bättre snarare än tvärtom, men ändå .Det känns trist. Tillfällena växer inte på träd :( Nu har jag gnällt av mig lite extra... det får räcka för den här helgen. 

Litet uppehåll

Jag har inte varit så flitig på att blogga på ett tag. Det har varit lite mycket och jag har haft annat att tänka på. Sjuka barn, tandläkarbesök, vårdcentralsbesök och så vidare och så vidare. Någon fika med en vän däremellan. Tiden springer. Jag hinner inte riktigt med. Snart är det väl midsommar igen. Först jul såklart, men jag hajjar nog till mer när midsommar knackar på dörren igen. Känns som julen snart är förbi fast den inte ens har börjat. Jag är i alla fall klar med de flesta julklapparna och det är jag glad över! Avskyr att vara ute i sista minuten..

Sjuka barn.. ja, det var ju det. Olivia har haft en hel del strul med magen. Mina funderingar rör sig kring två saker: Mjölk och spänning/stress. Mest eftersom hon börjat dricka en del chokladmjölk (blandad hemma såklart) på sistone och även en del yoghurt sedan hon upptäckte att lillebrors bebisprodukter faktiskt smakar rätt gott...   det kom i samma veva som magen började göra ont på henne och hon uteslöt själv den ena mjölkprodukten efter den andra i samband med det här. Stress och spänning är en annan del. Hon har ju börjat hos dagmamma och jag märker att hon gärna håller sig när hon är där. Dricker dåligt och äter ungefär lika illa. Undviker att gå på toa...  spänd inför dagen (hon gillar att vara där!) och jag tror liksom att hon stressar upp sig i förväg. Det är bilresan, det är sömnen det är allt som kretsar kring att bli klar och komma dit i tid och sedan att hänga med de andra barnen i ett ganska snabbt tempo. Jobbigt när man inte förstår att man måste äta ordentligt för att orka med det. När man glömmer att man måste dricka mellan varven.. när man har samma usla hungerskänslor som sin mamma och pappa hade i samma ålder. Vi kämpar en del med det där och det är stor skillnad på de dagar hon faktiskt bara är hemma. Mindre oro då och inte massa prat om kräks och ont i magen. Det där pratet som kommer varenda gång vi skall ut med bilen, trots att hon faktiskt vill åka. Det är ju inte så att hon måste gå, det är hennes eget val. Däremot har det varit en hel del kräkincidenter i bilen på sistone och det gör ju inte att det blir bättre rent psykologiskt för henne. Jag har en misstanke om att det rör sig om barnmigrän då migrän förekommer ganska mycket i släkten och de flesta symtom stämmer...

På allt detta har Jonathan varit vråltät i näsan och inte kunnat sova pga det eftersom andningen påverkats då han velat ha sin napp och samtidigt inte kunnat andas genom näsan. Har hållit på flera veckor nu, men har i alla fall börjat vända till det bättre även om sömnen fortfarande är ganska kass. Har fått tömma näsan med saltlösning, sugar, droppar ja you name it för att han skall ha en ok natt och nu äntligen börjar behovet av att upprepa detta många gånger samma natt minskat. Thank god liksom...

Har själv varit på vc med återbesök för min dåliga cirukation i ben och tår. Läkaren skulle fundera och återkomma i början av nästa vecka pga mina låga tryck och mina knappt mätbara pulsationer. Vi får väl se vart det leder, men hon talade om remiss till reumatolog eller att jag skall göra någon form av total cirukationsutredning.

24 timmars blodtrycksmätning...

Var och gjorde 24 timmars blodtrycksmätning på vårdcentralen i början av veckan. En sådan där mätning som jag inte lyckades genomföra tidigare i sommar. Den här gången gick den att genomföra utan att apparaten bara visade felmeddelanden, men trycken var väl inte sådär vidare bra. De lägsta trycken under natten då jag skulle sovit men inte sov låg på 64/39. Inte konstigt man är lite snurrig ibland, De högsta (under stress mitt på dagen när jag skulle ta hand om magen, var påväg att hämta äldsta hos dagmamman och försöka mata Jonathan på det) låg på 108/85 ungefär. Jag lär inte dö av för högt blodtryck i alla fall... det blir nåt annat som tar kål på mig ;-) 

Höststäd

Det har (trots en vecka med sömnlösa nätter och så många spyor i knäet så jag har liksom slutat räkna dem plus kräkincident i bilen med mer eller mindre totalsanering av ytorna i baksätet så...) varit en ganska bra helg hittils. Jag räknar helgen från igår lunch, eftersom maken är hemma halva fredagarna och hjälper mig med barnen och jag igår kom iväg en sväng med min mamma och fick några timmar på egen hand. Det var ett välkommet avbrott igår måste jag säga, även om jag nästan har lite dåligt samvete över att säga så. Det handlade om tre timmar totalt, vilket inte direkt är nån jättelång tid, men det var ändå en stund utan att behöva tänka på något annat än mig själv och det jag hade framför mig. Man hinner mycket på tre timmar när tillfället ges ;-)

Hur som helst. Har passat på att klippa gräsmattan idag (välbehövligt kan man säga, jag hoppas det blir sista gången innan hösten). Det har liksom varit ett sånt där överhängande måste som var skönt att kunna bocka av. Under sommaren har jag normalt gillat att klippa gräset och sett det lite som min terapi, men nu kändes det mest som ett måste som behövde bockas av medans vädret var på vår sida. Som idag. Underbart. Kan inte säga mycket mer än så. En näst intill perfekt höstdag rent vädermässigt och hade bara hälsan varit med mig och magen lite snällare hade jag kunnat spendera hela dagen utomhus. Nu har vi dock varit ute så mycket vi kunnat under våra förutsättningar idag och jag är glad att vi valde att ta vara på dagen.

Nu får det bli helg och hemgjord pizza med äpplepaj på trädgårdens åpplen står på menyn. Det vattnas redan i min mun :) 

Den som väntar...

Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta? Fick ett samtal från dolt nummer i slutet av förra veckan som jag missade att besvara. Det ringde inte igen så jag hoppades på att det var en försäljare, men hade ändå känslan av att det kunde vara något viktigt. Dolda nummer i min värld brukar oftast handla om läkarsamtal. De verkar ju inte gilla att man ser deras nummer... ;-)

Hur som helst ringde det upp dagen därpå, även då från dolt nummer. Den gången hann jag svara och tur var väl det... någon hade hört min önskan tror jag...  eller som i det här fallet, läst mitt brev ;-) Det var från Östra och de ville kalla mig till undersökning av mina elektroder med efterföljade läkarbesök (kors i taket, när sist hände det? Inte sen jag opererades!) plus att de skulle försöka få representanten från medtronic att närvara vid besöket... den man jag försökt få med mig till Huddinge när jag varit där...   intressant! Fick datum och två preliminära tider så nu gäller det. Kirurgen kanske inte direkt är mitt förstahandsval då det känns lite som han bränt sina förtroendebroar hos mig, men men...  man ska inte ropa hej eller måla fan på väggen sägs det ju. Den som lever får se. 6 oktober är det dags. Vi får väl se vad som händer. Det lönade sig visst att få svart på vitt från Huddinge och att skicka det vidare...

Inspiration att pyssla

Hösten har kommit med stormsteg. Eftersom jag normalt gillar att vara ute så mycket som möjligt och inte riktigt haft samma möjlighet när regnet pissar ner har jag googlat mig förstörd efter inomhuspyssel man kan göra tillsammans med barnen.

Testade armband av gummiband, som jag tyckte var ett roligt och relativt billigt pyssel, men som tyvärr var lite för avancerat för min äldsta - treåringen. Kanske om nåt år eller två att det kommer gå lite bättre, men som läget är nu får jag nog nöja mig med att hon orkar pyssla med gummibanden en stund.

Nästa grej har varit att pärla halsband, armband och andra smycken. Ett mycket uppskattat pyssel som man kan hålla på med i princip hur länge som helst. Nackdelen har varit att det är många små delar och med en liten knodd på åtta månader i närheten känns det sådär.. speciellt som storasyster gärna delar med sig av sina pärlor och man får vara på sin vakt med ögon i bakhuvudet hela tiden.

Det sista jag kommit in på är att dekorera porslin. Tyvärr inget som passar så bra när man ska pyssa med barnen, men gud så kul det var! En riktigt liten ny hobby som jag roat mig med när lilleman slumrat några stunder under dagen. Riktigt riktigt kul sätt att piffa upp gammalt tråkigt porslin ;-)

Mediciner kontra kirurgi?

Har faktiskt glömt att uppdatera efter senaste sjukbesöket i sthlm. Det blev så mycket på en gång. Olivia blev dålig i samma veva som vi åkte (tajming värre, sist hon var dålig var när vi åkte till Italien för ett år sedan) och det skapade en del stress i sig. Att hon sedan lyckades smitta ner sin mormor gjorde inte saken bättre. Stress över att lilleman inte varit sådär vidare värst förtjust i långa bilresor gjorde liksom att vi lade all fokus på att komma fram så snabbt och säkert som möjligt. Att vi dessutom hade med en halvstissig vovve i bilen gjorde det hela lite mer komplicerat. Men, peppar peppar förutom den där biten med stissiga hunden så gick resan upp faktiskt över förväntan. Det tog bara ca en timme längre än det brukar göra, och det får man väl säga är rätt bra med tanke på omständigheterna och betydigt fler stopp!

Läkarbesöket då... tja, vad ska man säga? Tiden jag fick hos min läkare kan jag då inte klaga över i alla fall. Nästan två timmar får man vara tacksam för! Kaffepaus på mitten dessutom.. ;-) Inte var dag det händer! Klart bättre att ha tid på gastrolab än att ha tid på mottagningen där allt sker på löpande band och man får en kvart, max. För att åka sextio mil enkel väg tycker jag två timmar känns mer rimligt... ;-)

Nu fick jag dessvärre inte träffat representanten från Medtronic. Min läkare hävdade att han bytt telefon och inte fått meddelandena som han skickat, om det stämmer eller inte vet jag inte - men det skulle inte förvåna mig. Teknikens under.. hur som hade de en "telefonkonferens" under tiden jag var där och jag vet inte hur mycket mer vi hade fått ut av att ha honom på plats.

Jag fick lite nya styrkor och lite nya pulslängder på de få program som fortfarande fungerar och de första dagarna var det i alla fall inte sämre, även om det gått tillbaks åt fel håll igen. Min läkare var dock något uppgiven och var återigen inne på spåret med kirurgi före mediciner då jag svarat uselt på de flesta och mina tarmstopp är av det fysiska slaget som inte läker. Att prolapsen förvärrats såg han inte direkt som något positivt. Det kommer liksom inte läka av sig själv utan snarare förvärras med tiden, vilket jag redan fått erfara.

Problemet, som han sa, ligger i logistiken och byråkratin. Hur vi ska lösa den biten vet jag inte riktigt., men det är inget vi löser här och nu. Bollarna är satta i rullning och sen får vi se. Det är dock inte det enda problemet. Jag ser det som ett ganska stort problem att han inte riktigt tror på operationen heller. Att de flesta förvärras eller hamnar på samma utångsläge som innan de blev opererade tillslut, men att operationen förmodligen är nödvändig trots allt med alla de risker den innebär. Suck. Ja, den som lever får se. Vad gäller mina elektroder har jag skickat utskriften vidare till Östra.. den som visar att två är paj...  vi får se vad de väljer att göra med den men jag hoppas de fattar sitt fönuft till fånga och bestämmer sig för att kalla mig, precis som jag bett om i mitt brev. 

Bakterierna styr vår tarm, vår hjärna och vårt.. liv?

Det har väl inte undgått någon som själv har tarmproblem att tarmbakterier plötsligt hamnat på tapeten igen? Att det plötsligt blivit intressant med forskning som rör just vår bakterieflora i tarmen och hur den påverkar det mesta i kroppen, om inte allt...? Att "magkänslan" inte bara är något påfund man hittat på utan i största grad borde tas lite mer på allvar?




Min läkare har varit inne på den här banan länge, jag har ju redan fått prova avföringstransplantation. Dock utan större effekt och till ett ganska högt pris för min del, då denna inte ingick i läkemedelsförmånen utan snarare verkade på forskningsbasis och jag fick bekosta baletten (och resan) själv. En inte allför liten summa om man ska se det krasst när det inte gav den effekt vi kanske hade hoppats på. PH förändrades i tarmen, det gjorde det, men den positiva effekten uteblev.




För den som missat artikeln i GP härodagen går det att läsa mer om tarmbakterier och deras potential här nedan:


Källa: http://m.gp.se/nyheter/sverige/1.2828372-bakterierna-i-tarmen-styr-ditt-liv



Bakterierna i tarmen styr ditt liv
Publicerad 13 sep 2015
Uppdaterad 13 sep 2015
5011 70 59
SVERIGE
Ny forskning visar att bakterierna i tjocktarmen inte bara kan påverka en lång rad sjukdomar – de kommunicerar också med hjärnan och kan styra vår kroppsvikt, personlighet och till och med vårt beteende. Vi går alla – bokstavligen – på magkänsla.


På senare år har intresset för tarmbakterier närmast exploderat i forskarvärlden. En lång rad olika sjukdomar och tillstånd har visat sig ha samband med en förändrad tarmflora, som diabetes, allergi, astma, MS, autism, Parkinson, tarmsjukdomar, hjärtsjukdom och vissa cancerformer.

Och den gamla upptäckten att donerad avföring kan bota svår diarré har fått ny acceptans.


Tore Midtvedt, bördig från Norge och professor emeritus i medicinsk mikrobiell ekologi vid Karolinska institutet i Stockholm, har forskat om tarmbakterier i över 55 år. Han har bland annat upptäckt att bakteriernas gener – som är hundratals gånger fler än människans – inte bara kommunicerar med våra tarmceller utan också kan styra våra gener. Dessutom tycks de kunna kommunicera med vår hjärna och därigenom påverka den.

Halvt på skämt säger Tore Midtvedt till en norsk tidning att han finner det märkligt att ingen har skrivit en deckare om en skurk som tar kontroll över människor genom att manipulera deras tarmbakterier.



Läs också: Carin Hjulström: Tarmen släpper inte in vem som helst



Faktum är att det inte alls är så långsökt. Det forskas redan i dag på psykobiotika, det vill säga livsmedel med tillsatta bakterier som ska ha effekt på hjärnan.



Sedan tidigare visar amerikanska studier att vissa tarmbakterier kan manipulera oss genom att styra våra hungerkänslor, vad vi väljer att äta, och att bli sugna på näringsämnen som gynnar just dem och som ger dem en fördel mot andra bakteriearter i tarmsystemet.

Genom att lura hjärnan att den är hungrig kan bakterierna också påverka risken för fetma. Slanka personer som fått en bakterieflora från en överviktig donator har själva snabbt blivit överviktiga.

Tarmbakterier tycks även kunna påverkar ångest. Deprimerade personer har visat sig ha en annan bakterieflora än icke deprimerade.

Studier har också visat att de gener som är kopplade till inlärning och minne är förändrade hos möss där bakterierna tagits bort.

Bakterierna tycks dessutom påverka personligheten hos möss. Möss som lever i en bakteriefri miljö har visat sig vara betydligt modigare än andra möss. Bakterier ger alltså signaler som gör mössen försiktigare. Kanske är de rädda om sin värd?

Vissa bakterier har visat sig kunna styra tillväxten hos bananflugor. Samma slags bakterier, som också finns hos människor, utsöndrar ämnen som påverkar hormoner – vilka i sin tur kan ge upphov till olika beteenden.

Hur bär de sig åt? Bakterierna tillverkar signalmolekyler som påverkar både magens och tarmens nervceller och vagusnerven, som kopplar ihop nervcellerna med hjärnan.

Vagusnerven är därmed en viktig kommunikationskanal mellan bakterierna och vår hjärna.

Så vad är min egen vilja och vad är bakteriernas? Är vi ingenting annat än robotar, kontrollerade av biljontals bakterier?

- Vi måste lära oss att se bakterierna som ett ekosystem som strävar efter att vara i balans med oss människor. Vi är deras värdar och förser dem med mat och husrum. Är värden i balans är bakterierna det också och alla mår bra, säger Tore Midtvedt.



Det finns över 800 arter av tarmbakterier som sinsemellan är oerhört olika. Var och en har sin särskilda funktion, berättar Tore Midtvedt och understryker att mångfalden är nödvändig för att vi ska hålla oss friska.

Han nämner här faran med att ta bort "onda" bakterier, som vid användning av antibiotika. Liksom faran med goda bakterier, som probiotika som tillsats i livsmedel.

- Bakterierna försöker själva hålla systemet i balans, samtidigt som vi kan ödelägga det med antibiotika och fel mat.

Vissa grupper bör helt undvika livsmedel med tillsatt probiotika, varnar han.

- Särskilt personer med bukspottkörtelinflammation, där man i en studie såg att det blev fler dödsfall bland dem som fick mat med tillsatt probiotika. Studien avbröts i förtid. Man har också sett att barn som lagts in på sjukhus med vissa typer av infektioner fick fler störningar när de fick probiotika.

Även friska personer som äter probiotika kan lätt få störningar i sitt ekosystem.

- I mat där man tillsatt probiotika används ofta samma bakteriestam. Om man bara äter en bakteriesort blir den dominerande, och balansen rubbas. Det borde anges på förpackningarna vilken sorts bakterie som livsmedlet innehåller. Detta är en viktig konsumentfråga, påpekar Tore Midtvedt.

Själv undviker han att äta mat med mycket tillsatser och konserveringsmedel.

- Variation i kosten är viktig så att alla bakteriearterna får det de tycker om.

Den största orsaken till obalans i tarmfloran är dock antibiotika. Det tar lång tid att återställa ekosystemet efter en penicillinkur.

- Om man måste använda antibiotika, försök välja en sort som inte har för brett spektrum utan bara tar den bakterie som det gäller, råder Tore Midtvedt.

När den normala tarmfloran slås ut av antibiotika kan det bli en större tillväxt än normalt av bakterier som kan skapa gifter, som i sin tur orsakar diarré. För bland annat äldre personer kan sådana diarréer bli dödliga.

Redan på 1950-talet prövade amerikanska läkare med gott resultat att spruta in avföring från friska donatorer i tjocktarmen på svårt diarrésjuka personer där inget annat hjälpte. Sådana behandlingar har också genomförts i både Sverige och Norge och patienterna har tillfrisknat snabbt.



Ett problem med att transplantera avföring mellan människor kan vara om donatorn har någon smitta som kan överföras till patienten. För att slippa ta prover på varje donator bevarar och odlar Tore Midtvedt och hans forskargruppen på Karolinska institutet tarmbakterier från en frisk norsk donator sedan tjugo år tillbaka. Ett hundratal personer har behandlats med dessa bakterier, varav nästan alla tillfrisknat.

Tore Midtvedt och hans kolleger har nu sökt patent på sin mikrobiota. Förhoppningen är att lyckas frystorka bakterierna och förpacka dem i kapslar.

- Det är ju drömmen vår, men vi är inte där än. Vi går vägar som ingen har gått. Och det är oerhört kul.
MARIA BACKMAN
FAKTA
5011 70 59
TIPSA GP

Imorgon bär det av - igen

Hoppet är det sista som överger en sägs det. Det sämmer ju. Väldigt väl. När man tappar hoppet går det mesta åt pipsvängen så det liksom gäller att hålla det uppe. På ett eller annat vis. Ibland är det lättare sagt än gjort. Ofta faktiskt. Men som sagt, man kommer längre med en massa jävlar anamma än man gör om man bara däckar ihop och väntar på att nåt skall trilla ner från himlen. Nåt som hjälper. Det gör så sällan det.

Känner mig lite smått uppgiven inför läkarbesöket den här gången dock. Känns inte som det kommer ge sådär vidare värst mycket. Var betydligt mer positivt inställd från början, när chansen fortfarande fanns att jag skulle få med en representant från företaget som tillverkar min sns på besöket - men nu..? Nja, min läkare har legat lite på latsidan vad gäller just den här biten och det innebär i slutändan för min del att jag kommer missa chansen till att den där representanten är med och kikar på utrustningen...  vilket i sin tur leder till att chansen till en förbättring eller klar bild av vad som gått snett med apparaturen är ganska minimal. Min läkare är väldigt bra på mycket, men just den här biten är ju inte hans starkaste sida. Därför hade det varit bra att ha någon med som kan skiten så att säga.. nu verkar det dock inte bli så eftersom jag inte fått klartecken från min läkare och inte heller snubben från det andra företaget...  det är liksom a och o för att han skall kunna följa med. Om inte annat rent lagmässigt. Spelar liksom ingen roll vad jag säger i sammanhanget. Det strider ju mot deras moral så att säga. Alltså känns det lite deppigt den här gången... en lång resa som jag förmodar slutar med att jag bara är ännu mer frustrerad och har ännu mer ont. Bilresor är ju inte mitt starkaste kort direkt. Speciellt inte dessa långresor...    det är ett projekt i sig att ta sig iväg...

Hur som helst. Jag kan ha fel och hoppas att så är fallet. I värsta fall kommer jag hem utan resultat, en onödig ansträngning rikare och måste kontakta ett annat sjukhus för att upprepa samma procedur. Ett sjukhus jag inte är sådär vidare värst förtjust i men där chansen till att representanten kan komma med är större. I bästa fall får jag hjälp och besöket leder till en snabb förbättring. Eller så har läkaren hunnit sekvensera mitt dna och jag får i alla fall svar på den frågan. I bästa fall kanske jag tom kommer hem med det där intyget jag väntat på över två månader nu...  den som lever får se! 

Blåbär och goda saker man kan göra med dem

Sedan lillfia började hos dagmamma (och matstrejkat sen första stund) har jag haft lite mer tid att experimentera med olika kombos av blåbär, björnbär och andra goda saker som man kan stoppa i diverse bakverk. Mer och mindre hälsosamma sådana. Eftersom lillfia älskar söta grejer har jag försökt få fram en muffin som går hem men innehåller minimalt eller inget tillsatt socker. Framförallt inget av det vitare slaget. Resultaten har varit mer eller mindre bra. De som gått hem bäst har varit en kombo av kardemumma, vanilj, blåbär och sötat med mosad banan eller agavesirap. Har använt mig av allt från mandelmjöl till dinkel och bovete och alla slag har (peppar, peppar) gått hem. Tillsammans med kokosfett, ägg och lite yoghurt i olika kombinationer och proportioner tycker jag att de funkat rätt bra som en snabb mellis.

Idag var en hemmadag från dagmamman eftersom hon bara är där femton timmar i veckan (vårt val för att hon skall få komma ut och träffa lite andra barn i samma ålder då det inte är några barn hemma nuför tiden...) och de skulle iväg på utflykt idag. Hon är ju såpass åksjuk att vi valt att ha henne hemma när de drar iväg alltför långt utanför väggarna. I samråd med dagmamman så att säga. Förhoppningsvis kommer hon kunna följa med längre fram, när och om åksjukan blir mer lätthanterlig. Eftersom vi var hemma och vädret ute inte direkt visat sig från bästa sidan blev det en del bak även idag. Nu har vi plötsligt frysen full igen, vilket är rätt bra med tanke på hur tom den gapade bara för ett par veckor sedan. Det är aldrig fel att ha lite hembakt att plocka fram när vi får fikabesök här hemma eller om vi vill plocka fram något till kaffet och ha koll på vad det innehåller ;-) 

Chokladkaka med björnbärskräm

Dagens dessert fick bli ännu ett experiment. Plockade en hel del mosiga björnbär imorse när jag var ute med Olivia och hundarna och eftersom de blev ännu mosigare av att skumpa runt i en hundbajspåse (jag vet, inte bästa plocka-bär förvaringen, men det var det vi hade att tillgå) beslutade jag att inte använda dem färska utan baka något med dem. Svängde ihop en chokladkaka som gräddades medan vi åt lunch och planen är att garnera den med en kräm av björnbär, vanilj och ännu mer choklad. Det kan ju liksom aldrig bli för mycket av det goda... ;-)

För den som vill testa använde jag (med ungefärliga mått):
Ca 1/2 - 1 dl smält virgin kokosfett
Agavesirap (efter smak, några msk?)
Vaniljpulver (svart äkta vanilj)
2 ägg
1-2 dl dinkelsikt
Ca 1 dl sojavaniljyoghurt
1/2 - 1 dl kakao
Lite snabbkaffepulver
Lite salt

Smält fett, blanda ihop agavesirap, ägg, kaffepulver, kakao, vanilj, salt och fett. Tillsätt dinkel och yoghurt och rör om. Häll i en form med löstagbar botten. Grädda i ugn ca 175 grader tills kakan satt sig runt kanterna men är "skvalpig" i mitten. Någonstans runt åtta minuter brukar räcka i vår ugn, men alla är ju olika..

Björnbärskrämen har jag ännu inte bestämt ingredienser till men det lutar åt oatly vaniljvisp med björnbär, mer vanilj och smält choklad. Vi får se.

Crazy ideas och snabba beslut

Sommaren har (med råge?) nått sitt slut för den här gången. Det är inte utan att jag fäller en liten tår... är ingen "kallt väder" människa och kan inte påstå att jag ser fram emot den mörka årstiden, även om jag älskar mörka kvällar med massor av tända ljus. Nej, jag hade nog faktiskt hellre haft (riktig) sommar året om. Hade lätt kunnat leva med lite mer tropiskt klimat än det vi har här i kalla Norden...  men å andra sidan... vi bor i ett väldigt vackert land. Synd bara att utomhusårstiden är så kort i de här delarna av landet.

Bidde med "Ny" bil igår. Bara sådär. Eller tja, kanske inte bara sådär. Det har varit lite av ett ångesprojekt under sommaren som vi inte riktigt tagit tag i. Min bil, i ärlighetens namn, har ju inte direkt varit till för att frakta barn i. Inte barnvagnar heller för den delen. Att Olivia dessutom vägrat sätta sig i den senaste halvåret har ju inte gjort saken bättre. Nu när hon börjat hos dagmamma krävs det att vi tar bilen dit och då blev det plötsligt lite mer akut att lösa något...  tar mig inte ens fram och tillbaks i min bil med båda barnen. Så, sagt och gjort och sökt och funnet. Vi hittade en bil hos en återförsäljare, gjorde slag i saken, åkte dit och tittade och vips hade vi bestämt oss. Även om det svider rejält i plånboken tror jag att det kan bli riktigt bra. Fick en inbytessumma för min gamla fara också, som vi beslutade att gå med på. Hade väl kunnat få ett par tusenlappar mer för den om vi sålt den privat, men för att slippa mäcket med allt vad det innebär lät vi byta in den istället. Pengar är mycket men långt ifrån allt. Slitet med att lägga ut bilen, piffa upp den, bekosta service, besiktning, tjafsa med prutande eventuella köpare... näää, den här gången valde vi att vara utan den biten. Jag tror det besparade oss en jäklans massa stress och stressen det besparade oss var värt de där tusenlapparna. Bara det blir bra det här så...

Den som lever får se! 

Snipp snapp snut så vart "sommarlovet" slut

Idag är sista semesterdagen för gubben min och det är inte utan att vi fäller en gemensam liten tår över det. Visst har han varit hemma länge och vi har haft en förbaskad tur som kunnat lösa det så, men oj... tiden har en förmåga att springa iväg ändå. Visserligen var det lääänge sedan vi började vår tränering (=första semesterveckan) och det känns som en evighet sedan - men samtidigt känns det nästan som det var igår då vi for ut på vår första (och hittils enda) övernattning med båten när värmen kom och försvann ungefär lika snabbt. Det som började som en riktigt varm och solig sommar blev tillslut en kall och blåsig sådan med minimalt med båtturer trots att vi verkligen försökte pricka in de bästa dagarna och spara dem just för att kunna gå ut med båten med kort varsel. Kanske hade vi lite FÖR bra koll på prognosen, jag vet inte? Kanske litade vi lite för mycket på vindarna och gick lite för lite på den egna magkänslan? Ah, ingen idé att spekulera. Sommaren kom och gick oavsett och nu när sista semesterdagen är här verkar även värmen haka på ... Däremot har vi fått träffa vänner vi inte sett på länge, vi har bemästrat åksjukan genom att ta oss iväg på lite kortare äventyr mer eller mindre varje dag (även om vi på sistone haft rejäla bakslag med flera spyor och större skepticism mot bilen igen), vi har varit iväg och käkat en gång på tu man hand även om det inte blev några större utsvävningar, vi har hunnit med att dränera gaveln även om vi inte är helt klara än och vi har faktiskt njutit några dagar på stranden...  vi har varit på kräftskiva och vi har träffat nära och kära ...


Det är med andra ord inte så konstigt att vi fäller en liten tår idag när sista dagen är här på riktigt. Imorgon börjar allvaret och vardagen igen och på tisdag är det dags att skola in lilla fröken hos dagmamma. Det känns i alla fall bra. Det har varit en stor klump i magen för min del den där biten större delen av sommaren då jag inte kände att dagiset hon fått plats på (femton timmar för treåringar) inte mötte våra förväntningar...  dagmamman känns betydligt bättre med en mycket mindre barngrupp, större chans att bli sedd, hörd och få sina egna behov tillmötesgådda. Större flexibilitet och mer hjälp än ytterligare press i tillvaron. Det känns bra så här långt i alla fall och sen får vi se hur det går. Förhoppningen är att lillan skall tycka att det är toppen att gå dit och se det som något riktigt roligt att se fram emot de dagar och timmar hon är där. 

Dessa förbaskade intyg...

Usch. Intyg. Oavsett vem de är ifrån så innebär de en viss stress. De skall begäras in, de skall komma in i tid. Rätt saker skall vara med. Vad kommer det stå? Kommer de i tid? Når de rätt person? Ja, allt sånt där. Nu är det (eller ja, det har varit på tapeten ett tag men läkaren har varit på semester och prioriterat andra saker... ) återigen dags för ett nytt intyg som stärker mina merkostnader vid sjukdom som det så fint heter. Egentligen ett ganska simpelt sådant som jag fått flera gånger förut, men som alltid strular när det väl är dags. Brevet från FK kommer inte långt innan det är dags att skicka in nya intyg och nya utredningar skall göras. Tidsfristen är inte direkt superlång. Från deras sida kan det å andra sidan få ta nästan hur lång tid som helst. Försöker man vara ute i god tid hinner intyget bli för gammalt och ett nytt måste skrivas så det är liksom lite av en "no win" situation. man hamnar i...

Eftersom min läkare gick på semester kort efter att jag fick brevet från FK den här omgången (hur fort kan ett år gå eg?) hann han inte med att skriva och skicka det innan han försvann för sommaren. Lovade dock fixa det snarast efter att han börjat igen... kom det? Icke. Vet inte hur många gånger jag ringt och tjatat eller hur många gånger jag fått bedyrat för mig att det är på g. Senast skulle jag ringa om det inte kommit "i övermorgon". Sagt och gjort... var det påväg? Icke. Nu är han på semester igen och intyget lyser fortfarande med sin frånvaro...  fått ok från FK eftersom jag inte kan göra så mycket mer själv och informerat dem hela tiden, men jag blir så trött... sköterskan på mottagningen med... det är ju inte hennes fel.. men som hon sa, det skall inte behöva vara så här... och det ska det ju inte... :( Nu blir det till att vänta ytterligare veckor innan han är tillbaks och då lär det väl vara andra saker som prioriteras än ett jäkla intyg till FK som för en läkare enbart innebär en massa onödig tid framför datorn...  SUCK. Alltså, jag har en otroligt bra läkare men när det gäller intyg och papper... då har han en del att förbättra... minst sagt. 

Fyraårig bröllopsdag

Tiden går fort när man har roligt. Helt klart så. Ingen invändning där inte. Tydligen går den fort även däremellan ;-) Alltså.. allt har inte gått spikrakt de senaste fyra åren (sen vi gifte oss) men tiden har ändå haft en förmåga att liksom springa ifrån oss. Vi måste ha det väldigt bra, alla krämpor till trots ;-) Två barn senare liksom...

I torsdags beslutade vi oss därför att slå på "stort". I våra mått mätt i alla fall. Stort blev i det här fallet att ge oss ut och käka på egen hand (utan barn) i Stenungsund och unna oss lite extra lyx. Även om maten kanske inte var någon kulinarisk orgasm var det helt klart värt det. Bara det där att få komma utanför dörrarna lite och bli ompysslade utan att behöva tänka så mycket....   tre barnvakter och två barn.. lite sådär lagom hängslen och livrem kan jag tycka ;-) Det gick dessutom bra, vilket var en stor lättnad för oss...

Hur som helst. Om det är något jag skulle klaga över är det priserna ute som är näst intill oförsvarbart dyra och sen att jag på något jäkla vis fick i mig mjölk trots att vi varit ute i tid och kollat upp menyn på det vi skulle äta...  vet garanterat att jag inte åt något uppenbart mjölkigt men har mina misstankar om att de måste ha använt smör eller något liknande vid friteringen av sina crabcakes.. det eller den grillade kycklingen. Någonsans måste det ha smugit sig in lite smör för jag blev så förbannat dålig efter maten att det liksom inte gick att ta miste på. Hjärtklappning, kallsvettning och yrsel i samband med denna jävliga magvärk som jag får är liksom svår att ta fel på. Nåja, det löste sig men det var så förbenat onödigt. Tyckte vi kollat upp allt vi kunde för att gardera oss innan, men allt som oftast hjälper det inte ändå.

Dagen var i alla fall (magmissödet till trots) en väldigt bra dag. Lunchen hemma var lyx rätt igenom och solen sken på oss under den stund vi satt ute och käkade för att sedan motas bort av regnet. Jag får se det som ett tecken från ovan ;-)

Lite löjligt bara att lunchen kostade oss mindre än middagen ute trots att vi lyxade med både pilgrimsmusslor, kräftor, surdegsbröd, getostfyllda dadlar och ett glas champagne. Middagen på Kookaburra bestod jämförelsevis av friterade crabcakes som delad förrätt, grillad kyckling och färskpotatis med lite rosévin till det. Efterrätt käkade vi hemma i form av kladdkaka köpt på Coop på vägen hem haha...  ändå gick kalaset loss på alldeles mycket mer än jag kan tycka var försvarbart. Det märks att jag sällan är ute på galej, jag har liksom glömt vad det kostar ;-) 

Lycka är att börja dagen i skogen

Det har, utan att sticka under stol, varit ett par jäkligt jobbiga nätter här på sistone. Inte nog med att lilleman har hållit låda flera timmar i sträck och liksom vänt på dygnet på sistone (fler tänder på g må tro?) utan min mage har kraschat totalt till råga på allt. När lilleman väsnats så mycket på morgonen har Olivia dessutom vaknat ÄNNU tidigare än vanligt, vilket är långt ifrån bra då hon vaknar för tidigt som det är redan...  nåja, vad är väl en bal..?

Det är liksom inte det att lilleman skriker eller gråter, han bara är vaken och väsnas och vägrar att somna om. Han är rätt högljudd om man säger så ;-)

Hur som helst.  Att bli av med de där påsarna under ögonen och den överhängande bristen på sömn lär dröja så det är bara att gilla läget och bita i det sura äpplet. De är ju bara små en gång, man får passa på att njuta så länge det varar. Idag bestämde vi oss alltså för att ta oss ut på långpromenad efter morgonproceduren istället för att som vanligt knalla ut på en lite mindre hundpromenad och sen ta tag i resten. Det blev en riktig hit för större delen av familjen tror jag.

Olivia var överlycklig då vi hittade hur mycket blåbär som helst. Har nog aldrig sett så mycket blåbär tror jag. Lingon och hallon dessutom. Vovvarna var glada över att få en annan promenad och visade inte minsta tecken till den strejk de normalt sätter in. Jag och Anders blev betydligt piggare än vi varit om vi inte gett oss ut och lilleman somnade i bärryggsäcken och sov i närmare två timmar. Kanelbulle på stående fot blev ett nytt koncept ;-)

Äpplekaka med bovetemjöl

Eftersom min bovetekladdkaka blev så lyckad häromdagen beslutade jag mig för att slänga ihop en annan kaka med bovete igår när mamma kom över på lite lördagsmiddag. Sådär i sista minuten beslutade vi att laga trerätters och då vart kakan en del av den där menyn. Den här gången fick chokladen ge vika åt de lite mer syrliga alternativet med äpplen. Även denna kakan blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv och det gör jag :)

Maken ville dock ha glass till, jag får tolka det som om att den inte var tillräckligt söt för att falla honom hundra procent i smaken ;-) Jag hade nog valt att göra en röra av ännu mer äpple och hemgjord vaniljkräm men men...  det var gott med glass, jag ska inte säga annat. Man får lyssna lite på sina kritiker ;-)

Hur som helst. Här kommer receptet (så gott det nu går) till den som vill testa själv.

Äpplekaka med bovetemjöl

2-3 saftiga äpplen (gärna lite syrligare)
Ca 1/5 dl- 3/4 dl råsocker
Lite agavesirap
2,5 dl bovete
Ca 100 gram kokosfett
Ca 1,5 tsk bakpulver
Kardemumma, kanel och vanilj (äkta) efter smak
Ca 1 dl mandelmjölk
2 ägg
2 väl mogna mosade bananer

(alla mått är ungefärliga jag mäter ju inte direkt det jag blandar ihop...)

Gör så här
Smält fettet på låg värme och blanda i äggen när fettet svalnat lite. Blanda alla torra ingredienser i en separat bunke. Blanda i den mosade bananen i fett/äggvispet tillsammans med mandelmjölken och rör ner de torra ingredienserna också. Skiva äpplena och vänd dem i kardemumma, agavesirap och kanel. Häll smeten i en form med löstagbar botten och tryck ner äppleskivorna i smeten i ett vackert mönster. Grädda ca 20 min på 175-200 grader. Servera med fördel lite småkladdig i mitten :)

Kladdkaka med bovetemjöl och kokosfett

Fick för mig att göra en lite alternativ kladdkaka igår. En kladdkaka utan vanligt mjöl och traditionellt bakfett med andra ord. Eller traditionellt och traditionellt.. sånt där fabrikstillverkat jox som man bestämt sig för att sälja som livsmedel fast det egentligen kanske borde höra hemma i en bensinfabrik, vad vet jag...?

Hur som helst. För att vara ett experiment hörde det till ett av mina mer lyckade sådana. Kladdkaka är annars ett ganska känslig kapitel i den här familjen då min make är en riktig kladdkakefantast och det är inte mycket som går igenom hans snäva bedömning. För kladdig? Sällan. För stabbig? Ofta. För söt? Sällan. För osöt? Ofta,, ;-)

Den här gången rörde jag ihop kokosfett (virgin från biofood) med lite agavesirap och lite råsocker, smälte det i kastrullen, blandade i vaniljpulver (äkta vanilj inte massa jox), lite snabbkaffepulver (ok där fanns inget hälsosamt med det, men jag uppskattar smaken ;-)) ca 1/2 dl kakao, 1,5 dl bovetemjöl eller någonstans däromkring, 3 ägg...  blanda runt till en lagom kladdig smet.. pudrade en "Frost bakform" (muta till dottern) med kokosflingor och hällde i smeten. In i ugnen på 170 grader ungefär 8 minuter. En minut mindre hade inte skadat då kanten blev lite för bakad, men mitten av perfekt. Med råge godkänd kladdkaka med andra ord och maken gjorde tummen upp...  det får jag se som positivt för han hör annars till dem som anser att efterrätter skall vara söta, feta och lite grann som ju onyttigare desto bättre - annars kan det nästan vara ;-) Tänk om, tänk rätt ;-)

Bovetekladdkaka

1/2 - 1 dl smält kokosfett (ca)
1 nypa vaniljpulver
2 tsk snabbkaffepulver
3 ägg
1/2 dl kakao
Lagom med agavesirap (inte så mkt)
Nån knapp dl råsocker
1,5 dl bovetemjöl

Kokosflingor till formen

Gör så här:
Smält fett på låg värme i en kastrull och blanda i socker, agavesirap, vaniljpulver, kaffepulver. Rör om ordentligt och tillsätt bovete, kakao och ägg. Pudra form med kokosflingor och häll i smeten. Grädda långt ner i ugnen tills kakan satt sig runt sidorna men liksom dallrar i mitten för den efterbakar rätt rejält.

Sjukbesök med mammsen

Idag har jag varit med min mamma hos tant doktorn. Inte min doktor utan mammas. En kvinna som till en början försökte prata runt oss ganska rejält, men som nu insett att det är rätt lönlöst. Jag har läst på och hon har förstått det. Jag har koll på vad som står i journalerna och jag ifrågasätter. Kanske inte lika uppskattat som att inte ifrågasätta alls, men samtidigt har läkarna förstått att de måste kunna ha svar på tal, vilket de inte alltid har. På gott och ont såklart. Jag är mest glad att hon insett att det är bättre att diskutera med oss än att försöka prata över våra huvuden.

Fick äntligen igenom att ta ett nytt EPO på mamma, då det ena värde de har hittils (och som större delen av hennes nuvarande diagnos baseras på) togs under sämsta möjliga omständigheter och inte tagits på nytt sedan dess. Har fått höra varje gång att det inte spelar någon roll och att dessa omständigheter inte borde kunna påverka, men det gör mig bara ännu mer motiverad till att få ett nytt prov taget. Om det spelar så lite roll (trots att diagnosen baseras på det här provet bla) så kan det ju inte vara så himla farligt att ta ett nytt prov, med lite bättre utgångsläge? Sagt och gjort. Idag fick jag min önskan igenom. Nu får vi se vad provsvaret säger när det kommer. Fick även till en remiss att göra ultraljud på mjälten, något de tidigare missat gång på gång. Det gäller att vara påläst med andra ord och veta vad man skall fråga efter. Mammas dr är inte längre lika angelägen att propsa på att hon skall käka de där förbaskade cellgifterna. Varför hon plötsligt ändrat inställning har jag mina egna tankkar om men jag väljer att hålla dem för mig själv tills vidare...

Hur som helst så var det ett ganska bra besök. Jag fick de svar jag bad om, mamma fick höra vad hon behövde och inga otrevligheter behövde inträffa. Alltid bra när man kan diskutera och inte bara få en massa order om vad man ska göra.

Badutflykt och glassfrossa

Den här dagen har, trots tidigt uppvak inatt/imorse (kvart i tre, kunde inte somna om pga trilskande mage) och en mage som inte var i form, varit en riktigt mysig dag med familjen. Vi beslutade oss att ta färjan till Svanesund för att fika och plaska lite i vattnet. Det blev en hit. Lagom långt för att inte vara övermäktigt, en utflykt för vår åksjuka dotter och ett inte alltför svårplanerat resmål Dessutom glass vid kiosken i Kolhättan efteråt som avslutning på en skön förmiddag. Jag tror alla i famijlen uppskattade det här väldigt mycket. Gott om glass i magen (mindre bra kanske men men ... ibland får det vara värt det!) och huden laddad med D-vitamin i lagom dos. Det kallar jag en bra dag.

Olivia fick dessutom badat av sig och lekt vid strandkanten så det var ett stort extra plus den här dagen...  det som blev mest lidande är väl det planerade jobb vi har över oss här hemma, men det är trots allt semester. Vädret växer inte på träd och det gäller att fånga dagen när den kommer för den här sommaren går inte direkt till historien som den varmaste mest tillförlitliga vi haft... 

Frekvenser för sjukdom resp hälsa och essentiella oljor mot cancer...

Det är väl ingen direkt hemlighet att jag är skeptisk till det mesta som stavas medicincer, patent och läkarvetenskap eftersom det mesta baseras på pengar, pengar och återigen pengar. Människors hälsa kommer långt längre ner i ledet här. Det som inte går att ta patent på är liksom inget värt. Oavsett hur effektivt det är. Tyvärr.


Jag skall inte sticka under stol med att jag tycker det är bra att det finns medicin, jag tror på att den ibland är nödvändig (se på mig, jag använder tyvärr vissa substanser daligen som jag i dagsläget inte klarar mig utan) men jag tror inte att medicin är lösningen på allt. Långt ifrån. Därmed inte sagt att en sak som är bra för mig också är bra för dig. Tvärtom. Vi är alla olika.


Hur som helst. Jag kom in på det här i och med att jag är väldigt intresserad av alternativa metoder. Har väl alltid varit. För dem som känner mig är det ingen hemlighet. Även där är det dock en hårfin gräns. Det som hjälper en person behöver inte nödvändigtvis hjälpa nästa. Återigen, vi är alla olika. Snubblade dock in på en intressant artikel idag som behandlar det här med frekvensterapi och essentiella oljor. Eftersom jag haft god effekt av båda slag (frekvensterapi fick bland annat igång hormonerna igen efter tio år av vila... jag är ganska övertygad om den saken eftersom inget fungerade, vare sig hormontillskott eller andra medicinska manipulationer men när jag körde min radarir över nedre delen av magen varje dag i en sommar hände det plötsligt grejer... ) var det här extra intressant för mig. De flesta som följt min blogg vet ju vad jag tycker om exempelvis Oreganoolja och hur mycket jag använt den. Därför är det intressant när det nu kommer fler och fler studier som påvisar hur effektiva essentiella oljor faktiskt kan vara. Inte minst med tanke på hur ex antibiotikans effekt inte längre går att lita på och cancer fortfarande tar död på så otroligt många människor, trots att man hävdar att effektiva behandlingsmetoder finns om man bara hinner upptäcka i tid. 

Det var också väldigt intressant att läsa om hur negativa tankar påverkar de kroppsliga frekvenserna negativt och sänker dem, medans positiva tankar höjer dem. Inte minst är det spännande läsning med tanke på vad som händer med en människa som får ett negativt besked om ex obotlig cancer och hur denne människas hälsa påverkas av hennes sätt att se på sin sjukdom eller inte. En positiv jävlaranamma inställning ökar oftast chansen att överleva medans en negativ med tankar på att slutet är nära och inget finns att göra förminskar chansen att klara sig igenom sin sjukdom... Tankens kraft är stark finns det något som heter och inte minst i de här sammanhangen är det ju faktiskt så.


För den som är intresserad har jag kopierat artikeln nedan. Källa: http://www.healthy-holistic-living.com/essential-oils-stop-cancer-in-its-tracks.html?t=DM


Essential Oils Stop Cancer In Its Tracks
25429
65
247




Even scientists now recognize the power agents that exist within some essential oils which stops cancer spreading, and which induces cancerous cells to close themselves down. Their disease-preventing ability is no longer doubted, especially for cancer.


A healthy body, from head to foot, typically has a frequency ranging from 62 to 78 MHz, while disease begins at 58Hz. During some testing with frequency and the frequency of essential oils it was measured that: Holding a cup of coffee dropped one man’s frequency from 66 Hz to 58 MHz in just 3 seconds. It took three days for his frequency to return to normal.

Other studies show that: Negative thoughts lower our frequency on average 12 MHz. Positive thoughts raises our frequency on average 10 MHz.

Studying some of the most popular essential oils in current use, such as mint, ginger, lemon, grapefruit, jasmine, lavender, chamomile, thyme, rose, and cinnamon, researchers sought out to discover how these oils may combat cancer. They did so by testing antibacterial potency as well as in vitro toxicology against human cancer cell lines.

Bruce Tanio, of Tainio Technology and head of the Department of Agriculture at Eastern Washington University, has developed a Calibrated Frequency Monitor (CFM) that has been used to measure the frequencies of essential oils and their effect on human frequencies when applied to the body. Essential Oils laboratory uses a CFM, and another is located at Johns Hopkins University where it is used to study frequency in relationship to disease.


“Cancer starts when the DNA code within the cell’s nucleus becomes corrupted,” says Immunologist Mahmoud Suhail. It seems some essential oils have a re-set function. It can tell the cell what the right DNA code should be.

Must Be Therapeutic Grade

There are plenty of essential oils being sold, however most are of poor quality, synthetically produced and diluted with alcohol and other additives. To be effective only 100% pure therapeutic grade quality essential oils must be used, otherwise you will not obtain the health benefits and in addition you need to change the combination every week with the right proportions of each of the oils.

Robert O. Becker, M.D., the author of the book, The Body Electric validates that the human body has an electrical frequency and that much about a person’s health can be determined by it. Nikola Tesla said that if you could eliminate certain outside frequencies that interfered in our bodies, we would have greater resistance toward disease. Dr. Otto Warburg was a two-time Nobel Laureate and winner of the Nobel Prize for cancer research, for discovering that human cells have an electrical voltage.


Beyond a doubt, certain frequencies can prevent the development of disease and other frequencies would destroy diseases. Substances of higher frequency will destroy diseases of lower frequency.

Therapeutic Grade Essential Oils begin at 52 and go as high as 320 MHz! For example: Rose 320 MHz, Helichrysum 181 MHz, Frankincense 147 MHz, Ravensara 134 MHz, Lavender 118 MHz, Myrrh 105 MHz, German Camomile 105 MHz, Juniper 98 MHz, Sandalwood 96 MHz, Angelica 85 MHz, Peppermint 78 MHz

Many Healing Abilities

Breast cancer cells are mostly destroyed by cinnamon, thyme, chamomile and jasmine oils, with chamomile killing up to 93% of them in vitro. Even more effective was thyme oil, which led to a 97% kill rate of the MCF-7 breast cancer cells.

Another study published in the journal Industrial Crops and Products found that chamomile oil harnesses powerful antioxidant properties. The research, evaluating 11 essential oils including lavender, thyme, winter savory, rosemary, sage, peppermint, French tarragon, bitter, and sweet fennel, found Roman chamomile to have the highest antioxidant activity.

Frankincense Oil – A Cancer Killer

“Frankincense separates the ‘brain’ of the cancerous cell – the nucleus – from the ‘body’ – the cytoplasm, and closes down the nucleus to stop it reproducing corrupted DNA codes,” says Suhail.

Frankincense oil is effective because it contains monoterpenes, compounds which have the ability to help eradicate cancerous cells at the onset of their development, as well as their progression stages, making it ideal for those who discover their cancer regardless of when it’s found.

Working with frankincense could revolutionise the treatment of cancer. Currently, with chemotherapy, doctors blast the area around a tumour to kill the cancer, but that also kills healthy cells, and weakens the patient. Treatment with frankincense could eradicate the cancerous cells alone and let the others live.

“There are 17 active agents in frankincense essential oil,” says Dr Suhail

Powerful stories of individuals with cancer and degenerative diseases and their experiences with using essential oils have been promoted at the budwig center.

Terminal liver cancer A woman in Long Beach, said her husband was told to put his affairs in order. His liver cancer had progressed so much so that the tumors were far too large for surgical removal. He was given six months to live. She was introduced to the power of 100% pure frankincense oil shortly following the diagnosis. He applied it topically over his liver and under his tongue daily. On their next visit with his physician, they discovered his tumors were miraculously shrinking. They continued using frankincense. In April, his tumors had shrunk so much so that his physician agreed to surgery. The cancer was removed, taking 3/4 of his liver. Today, he is in good health and enjoying life with his beautiful wife and family.
Five year old with brain cancer
A five year old with brain cancer used just one drop of frankincense , alternated with one drop ofsandalwood applied to the bottom of her feet, along with lavender applied to her wrist helped. Now totally in perfect health..!!

Bladder Cancer
When Jackie Hogan was diagnosed with a rare bladder cancer, she was informed by doctors that she’d eventually need to have her bladder removed. She discovered the healing abilities of frankincense oil, which University of Oklahoma researchers have found, especially in conjunction with sandalwood oil, has properties that kill off cancer cells. So effective is the frankincense oil that experts say, “Frankincense essential oil may represent a candidate on a growing list of natural compounds selectively eradicating cancer cells.”

Lung Stage 4 – metastasis to bones, spine, ribs, hips, pelvis
Bebe’s mom had malignant tumors in her lungs, and it spread to her spine, her bones, her ribs, her shoulders, her hips and her pelvis. After starting do the essential oils, four months later, she was thriving and her diseases cells were rapidly dying. She was back home and gardening and planning on going on vacation. Seven months after being told by the doctors that she was would die from her stage 4, the doctors say that she in good health and no more cancer. Bebe recommends: Frankincense : take liberally every 2-3 hours, both topically over affected areas and the bottom of the feet. If you can put numerous drops under the tongue, even better.

Bone Marrow Degeneration
Ellen was diagnosed with bone marrow degeneration and polyscithemiarubravera. “After 3 months my blood tests are showing massive improvements placing most markers into the normal range! I have not had to do 2 of the last 3 phlebotomies that I was having every 2 weeks and are now every month or longer! I am feeling like a million dollars and no longer look like I am at death’s door! Do these oils and have faith that this will work. It does.”

Breast Cancer
I used frankincense to shrink a breast tumor. When I went for surgery, they couldn’t find any trace of cancer! I had a breast tumors in Feb. and just had it removed and am doing the oils. I put frankincense and lemongrass on my breast every day and herbal supplements. I had my 6 month check up last month and he said everything looked great. No more cancer! For me I will never do chemo or radiation the side effects are way to bad. He was very surprised I looked so good cause I didn’t have the treatments.

Cervical Cancer
My good friend just called to tell me that she found out that her sister’s cervical cancer came back for the 2nd time. She was scheduled today to have her uterus removed. When she found out, she sent her sisterwintergreen and frankincense. She instructed her mother to make sure she applied the wintergreen and frankincense on the bottoms of feet every 3 to 4 hours for the pain along with applying directly on her abdomen.. A week ago, the diseased cells were still showing up in her blood work. Today [less than a month after first starting the oils] was her surgery to remove her uterus removed and they couldn’t find any cancer.

Leukemia
My brother’s son, who had a second reoccurrence of leukemia…was taking essential oils as well as the chemo & went into remission much quicker than the doctor had advised, and didn’t have any of the nasty side-effects.

Throat
My mom’s dear friend has been battling throat degeneration that was spreading to other areas of his body. Last October, he started using the oils! Frankincense and natural remedies. Today he went from an MRI and he was given a true miracle.

Pancreatic
A friend had pancreatic degeneration and was given 3-4 weeks. He did the following, 3 drops frankincense, 1 drop each lemongrass, lavender, peppermint, sandalwood and natural remedies. He is now in great health…It’s been 8 months now.

Prostate
This morning I got a call from a good friend of ours who has been battling prostate cancer. For the last 3-4 months, he has been taking the essential oils. Today he called to say that at his doctor appointment yesterday, he was told that he is totally clear!

Basal cell
My friends dad had Basal cell growths on his nose. It had gone through the thickness of his nostril and the oncologist wanted to remove a big section of the nostril, down to his upper lip and over a finger width into his cheek, by the time he contacted me. I hadn’t worked with cancer before with the oils and wanted to help as much as possible. He also eliminated sugar from his diet, increased water intake, ate more raw foods and believed he could beat this. Within a couple weeks it appeared closed, another week and the weeping stopped completely and the redness around the area started lightening. After six weeks, that side of his nose looked healthier than the other unaffected side!! That was 15 months ago and he has had no signs of it coming back.

Skin
“I went for a routine eye exam in Feb 2013. The Dr told me the growth over my eye is what I had suspected a form of skin degeneration: basil cell cancer. Yikes! One year prior to that eye exam I was at the Dermatologist office to have a few suspicious spots removed from my face, neck and back. Having gone through that invasive experience lead me to ask is there a safer way to remove this spot (mind you this spot is right above my eye). I did a bit of reading about essential oil use for skin cancer and it seemed less invasive than dermatologist plus I did not have to miss time from work. So I got a bottle of Frankincense and applied it as recommended topically 3 times a day and did 2 drops under my tongue morning and night. The first week no real significant change just a tingling sensation in that area after applying topically and taking it internally. The second week I did notice it getting smaller. During the third week the spot started to ooze a bit but it was getting smaller. The fourth week is when it seemed to IMPLODE on itself and oozed more but still it was getting smaller. The fifth week it was much, much smaller and formed a scab. Week six the scab fell off while washing my face and was the size of a tiny whitehead. In 6 weeks a gigantic spot was reduced to the size of a pin head all from applying and ingesting an essential oil – Frankincense. I was ASTOUNDED, AMAZED & THRILLED!!!! Essential oils worked for me!!!”

Melanoma
I applied frankincense morning and night and covered with a band aid. In 3 days the mole had shrunk. Day 5 it bled a little and half fell off. Day 7, gone! I had a little bit of pink skin and I worried it was a scar. A few days later, totally gone! My husband had a stage 4 malignant melanoma removed last year from his back…another melanoma came up on his nose…before we started using essential oils we did radiation on that one. It has since grown back…and we have since become educated using essential oils. He started using lavender frankincense, and Immortelle on the melanoma and it is SHRINKING!

Sources:
rexresearch.com
naturalsociety.com
oil-testimonials.com
budwigcenter.com
ncbi.nlm.nih.gov

Originally posted on PreventDisease.com republished with permission

Vitlök - min mage gillar inte längre :(

Jag har alltid varit ganska förtjust i vitlök. Kanske lite för förtjust, vad vet jag. Det fanns en tid då jag hade vitlök inblandat i var och varannan rätt jag tillagade själv. Sedan jag fick barn har konsumptionen minskat rejält. Sen jag blev gravid med Jonathan har jag i stort sett skippat vitlöken helt. Igår gjorde jag dock en fisksoppa som bröt mot allt vad ickevitlökens välsignade värld innebär. En fisksoppa ska, enligt min mening, innehålla en del vitlök. Ihop med vitlöksbröd blir det liksom ännu mer piffigt. Sagt och gjort. Igår körde jag. Eftersom lilleman inte enbart ammar längre tänkte jag att det inte spelade så stor roll för hans del... koliktiden är ju över sen länge.

Hur som. Min mage reagerade ganska snabbt på denna fantastiska lilla lök. Magen tyckte inte alls den  var speciellt fantastisk. Nu vet jag ju att vitlök är en av magens värsta fiender rent generellt. IBS magar tål sällan vitlök och tydligen inte heller min. Inte längre i alla fall. Det kanske var annat förr när jag åt vitlök var och varannan dag, men natten som gick fick jag lida för mina synder. Magen svällde upp som en badboll ganska omgående och puttrade och jäste och värkte mest hela natten. Har fortfarande inte fått rätsida på eländet. Även om jag inte tänker utesluta min kära vitlök totalt så kommer jag definitivt inte käka det igen på några dagar...  urgh. 

Semester

Phew. Den här natten och morgonen började inte bra för min del. Jonathan vaknade i princip varannan timme och skulle ha mat (kompensation för det han INTE år under dagen kanske?), Olivia låg och sparkade på min rumpa där jag har min dosa och jag fick henne inte att sluta (i sömnen, inte hennes fel men fyra pers i sängen börjar bli trångt.. plus två hundar... ingen ligger still...) och det gjorde bara så förbaskat ont. Eftersom jag tyvärr gått ner en del i vikt efter Jonathans födsel finns det liksom inget fett som skyddar utan det är dosan och hud. Smärta :( var helt snurrig i bollen när jag gick upp. Mådde illa. Världen svajade.

Det var tänkt att jag skulle in till vårdcentralen för att göra ett nytt EKG idag då det jag tog i tisdags inte var tillfredsställande. Dock ringde de från VC strax innan jag var påväg och meddelade att jag inte behövde komma in för de hade tydligen lyckats läsa av det på något annat sätt och läkaren var nöjd med det...  vad vet jag. På gott och ont kanske. Gott för jag slapp åka dit, ont för jag hade en massa frågor och funderingar som jag hade tänkt ta upp. Nu bidde det ju varken eller. Jag hoppas bara resultaten från i tisdags inte hamnar hos jourläkaren istället för den läkare som ordinerade proverna från början... så det rinnger ut i sanden. Hamnar mellan stolarna. Kommer få jaga ännu en gång. Nåja, jag borde vara van...

Hur som helst. Imorgon börjar maken sin semester. Ska bli så skönt! Slippa ta hjälp av mamma och låta henne vila, få lite mer avlastning än normalt och få tid tillsammans att göra lite roliga grejer hela familjen.

Har gått tillbaks till det första programmet jag hade på min SNS. Det vill säga det första jag testade efter besöket i Huddinge. Det verkar vara det enda som gör något positivt. De andra har hittils bara ställt till det för mig. Vi får väl se hur det där slutar.

Imorgon skall vi i alla fall försöka fira att semestern är här. Dessvärre blir det inte en lika kort dag för min man som jag kanske hade hoppats. Han brukar börja riktigt tidigt på fredagarna för att kunna få så mycket tid med familjen som möjligt och jobba fredagar hemifrån, men imorgon kommer det inte bli så. Eftersom han fått nytt uppdrag kommer han vara stationerad i Göteborg ett tag, vilket för vår del innebär betydligt längre dagar och en kortare helg i det stora hela. Trist för oss, roligt för dem som får hans hjälp istället såklart.

Fick hem min "glassmaskin" som jag beställde på nätet häromdagen. Testade den idag. Den liksom fixar mjukglass av frukt. Går den inte sönder är den definitivt en hit. Gud så gott det blev! Synd att den var lite mäckig och tog sån tid på sig för annars hade det lätt blivit sån glass åt hela familjen varje dag resten av den här sommaren. Bra när man kan välja sina ingredienser själv och ut kommer en härlig sörja av hemgjord mjukglass...  

Ändrade planer, suck.

Den här dagen blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss. Det har sedan länge varit planerat att vi skulle på 140 årskalas (min moster och morbror firar ihop, sjuttio per skalle så att säga) ochl vi hade ordnat med både barn och hundvakt, kollat ut kläder och allt det där .Lagt upp en plan för att dagen skulle fungera på bästa möjliga sätt. Tyvärr blev det inte ritkigt så.

De nya programmen jag testat på min dosa har inte direkt varit optimala för vare sig mig eller magen. Har det inte krampat har det krävts en massa extramedel som ställt till magen ännu mer och har det inte varit det så har magen kört hela tiden och på så vis krävt sina medel för att eländet skall kunna komma ut. Lite som att välja mellan pest eller kolera och jag har hoppat fram och tillbaks mellan de olika programmen flera gånger redan utan att hitta något som passar mig något vidare.

Till råga på allt har lilleman haft svårt att koncentrera sig på att käka (amma) när det varit mycket runt omkring och i kombination med värmeböljan vi haft har det inte direkt varit en bra kombo. Summa summarum har detta tillsammans med stressen med magen inte gjort att förutsättningarna för att ta sig iväg på galej varit direkt optimala. Tiderna har dessutom varit pressade och jag har väl under senare delen av veckan mer och mer insett att det förmodligen inte skulle hålla. Igår bestämde jag mig för att det var lika bra att ställa in direkt för att bespara både mig och övriga inblandade (arrangörerna, mina kusiner, inte minst) extra jobb och besvikelse i sista minuten. Vet ju själv hur det är när man planerar och fixar och donar och folk plötsligt ställer in. Nu har jag i och för sig försökt förvarna i tid och meddelat läget för länge sen, men ändå. Det känns inte bra. Varje sak som behöver ställas in är en besvikelse och ett nederlag för min del. Förhoppningsvis kommer magen bättra sig eller i alla fall stabiliseras så jag får någon rätsida på den biten och lilleman blir lättare att hantera ju mindre beroende han blir av mig genom amning och ju mer annan mat han äter...   det går ju liksom inte att forcera det där alltför mycket, även om jag håller på för fullt med både smakportioner och lite gröt. Går jag för fort fram blir han förstoppad och det blir till att ta två kliv tillbaks. Skynda långsamt finns det något som heter och det stämmer ganska väl.

Vad gäller den egna hälsan tror jag att värmen ställer till det även för min del. Ännu mer vätska krävs för att tarmen skall fungera och med tanke på hur mycket jag redan trycker i mig har jag svårt att få i mig mer. Inte minst vikten skvallrar väl om att vätskan inte är på den optimalaste nivån.

Oavsett är det en besvikelse att inte kunna gå och det gör mig (återigen) frustrerad över att inte vara "som andra" och bara kunna ta mig iväg på saker och ting. Som det borde vara.

Det blir en dag (kväll) på havet...

Så var sommaren äntligen här. Med besked dessutom Jises vilken värmebölja som plötlsigt slog till. Över tjugofem grader, man är liksom inte van. Jag som en gång kunde sitta mitt i solen och glassa utan att bekymra mig det minsta drar mig nu mot lite mer skuggiga platser och mår mest dåligt i gassande solljus även om jag älskar både solen och värmen. Betydligt mer än vintern och kylan. Jag vill bara inte befinna mig mitt i strålkastarljuset så att säga.

Idag har nog de flesta bekanta som kan befunnit sig vid stranden. Tanken var att vi skulle gått ut på sjön vi med, redan imorse men värmen gjorde att vi ändrade våra planer lite. Eftersom vi har två små barn och två vovvar att ta hänsyn till och prognosen lovat 27 grader mitt på dagen beslutade vi att vi är hemma nu på förmiddagen och beger oss ut efter mitt magpass här i eftermiddag...  tyvärr går det inte så bra... stress...  stress... tidspress... ingen bra kombo. Men men, vad är väl en bal. Det blir förhoppningsvis bra och jag slipper ju mäcket med att försöka fixa magen utan cykel på båten. Kan ju inte blir sämre än det i alla fall. Brukar normalt sett lösa det genom att massera tarmen med simning när vi är ute till sjöss, men sexton grader i vattnet? Njeee... det är för kallt för mig. Där har sommaren ännu inte kommit... inte i mina mått mätt i alla fall...

Har en liten tjej som börjar bli sååå otålig. Längtat sen i vintras på att få åka ut till sjöss med mormos båt och så blev det dessutom fördröjt nu...  hjälp, maken till att klättra på väggarna. Om jag är fröken stress är min dotter fröken otålig. Mitt tålamod är inte att skryta med, men hennes tar fanimej priset ;-) saker som skall ske i eftermiddag hade helst skett igår.. förrgår.. något i den stilen. 

Ischemi

Var på vårdcentralen häromdagen för att göra en lite grundligare koll av blodtrycket, då den där 24 timmarsmätningen inte ville fungera på mig. Fick sitta i ett mörkt rum och "vila" nån kvart när de tog trycket först efter fem minuter och sedan två gånger till. Efter det räknade apparaten ut någon slags medeltryck, som i mitt fall blev 90/50. Inte så illa för att vara jag.

Däremot fick jag träffat en bra distriktssköterska (att det skall krävas en sådan för att få lite förståelse och insikt i problemet...) som tog saken lite i egna händer när hon hörde min historia... en av få som fattat vad en invagination faktiskt innebär och hur jävligt det är att leva med en prolapsande tarm. Hur inte helt självklart det är att kunna genomgå en graviditet med de här problemen. Har fått föga förståelse för detta på vc innan. Mödravården också. De har liksom inte fattat grejen, även om jag hade en väldigt rar barnmorska sist.

Hur som helst så var detta en dam med lite skinn på näsan som inte alls tyckte det lät särskilt bra med blåmärken/sår på tårta som uppstår utan trauma mot fötterna, händer som domnar och värker och förlorar cirkulationen var och varannan dag eller de tarmproblem jag lider av i kombination med mitt låga blodtryck och min stundvis väldigt låga puls. Hon kontrollerade mina tsh värden, mitt t4 och bestämde sig för att prata med läkaren eftersom detta försämrats avsevärt efter att jag minskat min levaxindos då lilleman föddes...  det har överlag försämrats sedan jag fick barnen. Mycket.

Hon lovade alltså prata med dr som ordinerat blodtrycksmätningen och bad att få återkomma senare, vilket hon också gjorde. De hade pratat ihop sig och beslutat att göra en mätning av blodtrycket i vaden för att sedan, om detta inte var tillfredsställande, skicka mig vidare att göra en tåtrycksmätning och eventuellt få mig vidare till en reumatolog. Ankeltrycksmätningen är redan bokad, resten återstår väl att se vad/om det blir av eller inte...  när jag googlade detta lite insåg jag att man oftast gör dessa undersökningar då man utreder för ischemiska sår eller arteriell insufficens. När jag läser vidare om detta ser det inte särskilt kul ut, även om mycket av symtomen stämmer. Det som däremot får mig att verkligen reagera är det som står under differentialdiagnoser och kronisk retning av nerv som går till benet...    jag har i och för sig haft Raynauds symtom sedan tonåren, men det har aldrig varit så illa som de senaste två åren. Eftersom jag vet att de lyckades skada en nerv som går just till benet (nerven som får mitt ben att krampa vid vissa program på min sns) under SNS operationen för dryga två år sedan blir jag lite fundersam...  har det något samband? Är det en kronisk retning av nerven som gjort att det blivit så här och som framkallar de här smärtorna och ömmande blåmärkena/såren på tårna för mig? Jag vet inte. Det vore intressant att få reda på, men jag undrar om det någonsin kommer gå att bevisa i så fall. 

Byte av program - igen

Bytte program på min SNS häromdagen. Jag fick ju fyra nya program att välja på sist. De fyra sista alternativen så att säga, i alla fall vad gäller kombination av elektroder. Det går ju att ändra massa andra inställningar, men att elektroderna funkar tillsammans och stimulerar rätt nerver är ju liksom grunden till allt för att det skall fungera oavsett resten så att säga.

Det program jag testade först, nummer fyra på min dosa (säger ingenting) gjorde definitivt att jag kunde gå mer på dass med samma mängd - eller mer - medel än normalt. Dock påverkade det min invagination/prolaps negativt och den förvärrades under de lite drygt två veckor jag körde på detta program. Tänkte sedan testa nummer ett, vilket jag bara gjorde ett par dagar (detta var sista kombon som var kvar efter att jag varit på Östra som jag ännu inte testat för den kändes inte bra då...). Den kändes på fel ställe och fick foten att krampa, inte bra, men jag ville i alla fall testa. Dessvärre blev jag tvärförstoppad ganska direkt och gaserna ville bara vandra uppåt. Hemskt. Det där jobbiga trycket som gör att huvudet snurrar infann sig ganska direkt. Ville inte ge med sig. Till och med relaxiten ade och ville inte komma ut Den som liksom skall värka genom att skapa en tarmtömningsreflex själv.

Bytte alltså program igen. Försökte med nummer två, men där kände jag inget pirr någonstans längre och enligt min läkare ska jag känna av programmen. Ökade styrkan ganska rejält men det hjälpte inte, så jag hamnade på program tre. Det har jag nu och har haft i snart ett dygn, men inte heller det verkar vilja fungera som det ska. Återigen tvärförstoppad även om relaxiten löste upp sig den här gången och inte fastnade.

Vi får väl se...  slutar antaglilgen med att jag går tillbaks till fyran igen även fast den var långt ifrån optimal... för att upptäcka att inte heller den gör sitt jobb längre. Det har varit så tidigare när jag försökt byta...  en av fyra har gett viss effekt och när jag sedan försöker hitta ett program som funkar bättre misslyckas jag inte bara med det utan även att återfå den effekt som det första hade...   efter den här omgången har jag liksom inte fler kombinationer att välja på.

Blir väl till att börja bråka igen.. om en ny operation.. eller få tag på en tekniskt kunnig person som kan kolla igenom utrustningen och konstatera vad som är fel...  om det är elektroderna som pajjat eller om det kommit vävnad emellan som hindrar signalerna från att gå fram.

En väldigt försenad sk födelsedagsmiddag

Jag och maken gav oss ut på lyxlunch i Skärhamn igår. Hade planerat att gå ut och käka middag ihop istället för att ge varandra presenter när vi fyllde trettiofem. Eftersom vi precis fått barn när jag fyllde bestämde vi att laga en god middag hemma och ta den här gemensamma barnfria middagsdejten vid ett senare tillfälle, i närheten av min makes födelsedag. Dessvärre har omständigheterna gjort att vi inte kommit oss iväg och för att det hela inte skulle rinna ut i sanden totalt beslutade vi att ändra middagen till en lunch och istället för att be om barnvakt för båda barnen tog vi med oss lilleman och fick barnvakt till Olivia.

Dessvärre var gårdagen inte bästa dagen. Lillleman inledde morgonen med en jättespya. Den största jag sett honom lägga och fått på mig också för den delen. Han satte i halsen när han ammade och hela magen vände sig ut och in. Typ. Kräks över mig, soffan, honom.. ja överallt. Fick i honom lite mat och under stor protest somnade han efter det där. När jag kom tillbaks efter morgonpromenix med vovvarna hade han redan vaknat igen (maken var hemma med honom) och var på tjurhumör. Fick satt hon i bilstolen, tänkte att vi matar honom innan vi går in på restaurangen i Skärhamn (vi valde en favvo i repris från vår bröllopsdag förra året - Port Sud) men tji fick vi där med...  efter en procedur med att lämna lillan hos mormor och alla tillbehör som skulle med dit (det krävs en del när man pottränar och har en tjej som vill ha med sig ett antal saker då hon skall bort) kom jag hem lagom till att mötas av en liten son som precis kräkts ner ännu en body och resterande klädesplagg också för den delen. Bara att börja om ännu en gång. Stress! Till saken hör att vi tidigare under morgonen diskuterat att han kräkts så mkt mindre sedan han började med sina små smakportioner och lite gröt... haha, ironi!

Hur som helst. Det blev inte direkt den lugna start på dagen som vi kanske hade hoppats på. Den här gången heller så att säga. Våra små äventyr utanför hemmet flyter sällan helt smärtfritt. Att jag nojjar upp mig nåt helt otroligt när barnen kräks eller blir förstoppade gör ju inte direkt saken bättre...

Den här gången var det förmodligen en kombo av att vi gått lite för snabbt fram med att öka mängden på smakportionerna och att han håller på att få tänder. Dreggel som sväljs ner och en mage som inte är van vid fast föda...  bidde inte så bra. Lunchen var visserligen väldigt god, men det där lugnet och myset vi drömt om kanske inte riktigt infann sig med en missnöjd grabb och all stress detta innebar. När vi kom hem fick vi hjälpa honom lite på traven och ut kom en hel massa bajs... inte konstigt han vart kinkig. Efter det där lugnade han sig betydligt och kvällen förflöt mer smärtfritt en dagen börjat. Räkmackan var dyr men gick inte av för hackor. Detsamma gällde glassen som är helt suverän. Definitivt värd att testa om man vill prova en glass gjord på get istället för komjölk. Port Sud i Skärhamn, vi lär återvända även om det dröjer till nästa gång :) 

Midsommarafton

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, och som jag nämnde igår blev den här midsommaren något helt annat än vi kanske hade planerat från början. Ännu mer så efter natten som gick.

Lilleman bestämde sig för att hålla oss vakna en gång i timmen och kinka från det att vi la oss (tidigt) till någon gång runt klockna två. Lättretlig, svårsomnad, ville äta, ville inte äta...  gasig i magen.. ja, allt det där. Eftersom vi både börjat med smakportioner och han håller på att få tänder kanske det inte var så oväntat men ändå... så här illa har det faktiskt inte varit på länge. :( Hade önskat en annan typ av natt dagen innan midsommarafton då jag hade hoppatspå att vara lite pigg(are). Tji fick jag.

Eftersom magen körde rejält på mig och jag inte fick sova (kände mig sjuk av sömnbrist faktiskt, det har varit slitigt att aldrig få sova och ha en mage som bara jävlas) blev det ett rejält bakslag vid femtifen imorse. Tarmen krampade, mådde illa och det slutade med att jag och toaletten fick bekanta oss med varandra på ett lite mer intimt sätt än jag kanske hade räknat med. Sex spyor senare mådde jag lite bättre och det värsta trycket i magen släppte. Dock har jag inte känt mig riktigt fit idag och pigg är väl raka motsatsen till hur jag känner mig efter midsommarlunchen hos mammsen. Spelade lite krocket och vann (nästan) över min make (nära skjuter ingen hare, men ändå!) och det blev en bra start på midsommarafton även om vi inte kom oss iväg till vare sig Råön eller blev fler som firade. Efter den här natten kanske det var lika bra som det blev.

Olivia fick sin midsommarkans och hon var en jäkel på att spela krocket hon med (går i mammas fotspår.. not!) Min dotter har, till skillnad från mig, bollsinne utan dess like.

Färskpotatisen från Bosse var den absolut godaste för i år, den kallrökta laxen helt ok och jorgubbarna (även om de var svindyra) var liksom pricken över i:et. Ikväll har vi bestämt att vi skall grilla och käka den där moussetårtan jag bakat, Mat är det definitivt ingen brist på, det är väl snarare orken som lyser med sin frånvaro. Den och den där efterlängtade solen som man minns som ett gott midsommarminne men som sällan infinner sig när det väl gäller. 

Midsommar

Det känns inte direkt som om att midsommarafton knackar på dörren imorgon. Inte alls faktiskt. Nu vet jag ju att så är fallet och har ganska koll på almanackan just nu. Det beror dock inte på att det känns så fantastiskt somrigt ute, snarast tvärtom. Enda anledningen till att jag har sån bra koll på datumen just nu är väl för att det varit två extremt späckade veckor. Stress, oro och stress återigen. Den gemensamma nämnaren: Sjukbesök för mig själv, mamma och Olivia, bvc koll med Jonathan, läkarsamtal, FK strul... ja, vilka mer härligheter kan man drömma om liksom... ;-) Har det inte varit det ena så har det varit det andra - eller allt på en gång som de här två veckorna.

Hur som helst. Värmen lyser med sin frånvaro och solen likaså. Konstigt att man aldrig vänjer sig och fortsätter hoppas på vackert väder år ut och år in. Midsommar förknippas liksom med sol och värme och utomhuslek av någon konstig anledning. Jag vill minnas att midsommar alltid var fin när jag var liten. Vad kallar vi det, selektivt minne? ;-) Sommaren var ju evighetslång då dessutom...  nu tycker jag den springer förbi innan man ens hunnit upptäcka att den varit här.

Den här midsommaren kommer inte bli riktigt som vi planerat, men den blir garanterat bra ändå. Lite trist bara att vi inte har några andra barn att fira mer i år, men jag hoppas att vi kan komma oss iväg och "dansa runt stången" om vädret tillåter och på så vis få lite av det goda för barnens del.

Förmiddagen och "sill-lunchen" (som för min del kommer bestå av lax istället då jag avskyr allt vad sill heter) kommer vi avnjuta hos min mamma och om vädret tillåter blir det sedan en tripp till midsommarstången. Vi får se. Plan b är kubbspel, krocket eller nåt liknande och kanske lite bubbel och jordgubbar? Varför inte både och... middagen skall vi grilla hos oss. Jag har tänkt marinerad fläskfilé med greksallad och vitlöksbröd till de andra och marinerad kyckling med samma tillbehör till mig själv. Till efterrätt har jag förberett en bärmoussetårta med nötbotten som jag skall toppa med färska jordgubbar. Blir nog gott tror jag :)

För barnens del får det väl bli en favvo då... färskpotatis med smör och örtsalt och så lite korv till det... haha...

Nu är det bara magen som skall vara med på banan också. Den har inte varit så snäll på sistone. Jag tvivlar på att den är med mig imorgon men hoppas bör man... eller hur var det? :) 

Två av fyra fungerande elektroder

Puh. Det har varit en tuff vecka och snart är den slut. Till förmån för ännu en tuff vecka så att säga. Det känns i hela kroppen. Jag är inte riktigt fit om man säger så.

Förra veckan slutade med ett försenat firande av maken som fyllt trettiofem för svärpärona  som inte kunde komma på det "ordinarie" firandet veckan innan. Dagen efter det bar det av till Strängnäs inför sjukbesöket i Huddinge på tisdagen. Då lilleman blir mer och mer medveten och sover mindre och mindre gick resan inte lika smidigt som sist. Min mage var dessutom i sämre skick. Detta innebar att vi var ungefär en och en halv timme senare än vanligt redan på vägen upp. Kanske inte en stor grej om man mår bra, men när man inte gör det...  det var en smärre pers.

Men men, väl där hade vi i alla fall en mycket trevlig kväll med min faster och farbror som alltid bjuder på glatt humör och något gott att stoppa i magen. Lillemans humör var dessutom långt över förväntan med tanke på den långa resan och humöret han uppvisade de sista timmarna...

Dagen för sjukbesöket var desto mindre kul... men vi beslutade att börja en superfin dag med en skön promenad i de fina skogarna i Strängnäs (lilleman låg dessutom lugnt i vagnen hela promenaden, när händer det liksom...?) och sedan bege oss in til centrum för att ta en glass på Slagsta Glass. Supergott! Så nöjd då de har flera sorters tofuline och flera varianter av sorbet. Jag var inte besviken. Tur i oturen att vi beslutade oss för varsin mastodontglass, eftersom det visade sig senare att detta skulle bli dagens lunch då sjukbesöket drog ut på tiden... var inne hos läkaren över 1,5 h. När sist hände det bortsett från de gånger jag opererats eller legat inne liksom...

Fick i alla fall (efter mycket om och men och strul med utrustning och förståelse för den) en grundlig genomgång av mina elektroder, som tillslut visade att det bara var två av fyra som fakitskt fungerade. Detta innebar att tre av de fyra program jag hade i min dosa var helt inaktiva. Inte konstigt jag mått sämre och sämre sedan jag blev gravid och att de hela tiden tappar sin effekt..  nu fick jag fyra nya program inställda, de enda fyra kombinationer som går att använda sig av i dagsläget om jag får tro min läkare i Huddinge...  blir så less... det innebär i sin tur att om ingen av dessa fungerar behövs en ny operation och nya elektroder för att få tillbaks den lilla effekt de faktiskt en gång hade...

I bästa fall fungerar något av programmen med lite nya inställningar (dessa kan behöva justeras ytterligare) och i sämsta fall är två av ledningarna paj, eller det har kommit vävnad emellan som gör att signalerna inte når fram...  då behövs ny operation. I bästa fall löser min läkare i Huddinge detta, och i sämsta fall måste jag söka mig vidare återigen bara för att rätta till den här biten då min läkares kompetens kanske ligger inom ett annat område. Har med andra ord spenderat de senaste dagarna med att prata med Medtronic och deras representanter och försökt hitta uppgifter till andra mottagningar som genomför den här typen av operationer. Göteborg är ju inte direkt medgörliga.

Sent från sjukan hade vi i alla fall en trevlig kväll och satt utomhus tills solen försvann, vilket var längsta för i år innan vi kom hem igen. Morgonen därpå satte vi oss återigen i bilen för en lång resa hem och denna blev ännu besvärligare än resan upp då lilleman tröttnat på att sitta still och galltjöt mest hela tiden.

På torsdagen vart vi inbjudna på middag med makens jobb, och där strulade taxin och blev en sisådär trettio minuter sen... på grund av att han inte hittade? Middagen blev av det hastigare slaget och även om förrätten var kalas var det liksom inte värt det... det vi hade hoppats skulle bli en liten lugn stund med barnvakt blev istället en igenomstressad middag där de som vanligt missat min huvudrätt eftersom jag är mjölkproteinallergisk. När den väl kom in bestod den av en konstig blandning skalkar av grova grönsaker i en sås bestående av dijonsenap, vinäger och olja. Magen kunde varit utan den vill jag lova...  dessutom var lilleman inte på bra humör hemma så barnvakten (min mamma och min bror) fick en tuff kväll dessutom...  stress hem igen med andra ord. Vi hann knappt avsluta kaffet. Som sgat det var i slutändan inte värt allt besvär med barnvakt, stress och en tidigare full vecka. Jag önskar nästan att vi hade valt att stanna hemma den här gången, men jag får se det som att vi fick ett par timmar med trevligt sällskap iaf ;-) Det blev väl lite för mycket för alla parter helt enkelt!

Helgen har gått i hemmafixar och donarens tecken och vi har grejjat både i trädgård och fixat med en stulig båtmotor. Imorgon börjar en ny vecka med nya sjukbesök och ännu tidigare morgonar. Urgh. Jag ser fram emot att semestern börjar för maken nästa vecka och att de här sjukbesöken ser ett slut på onsdag den här veckan...  sen är det bara ett bvc besök kvar innan midsommar och då hoppas jag vi får ta med barnen i lugn och ro på lite midsommarfirande och att min mage lugnat sig lite innan dess.