När allt man äter rinner igenom.

Det har nu gått tre dagar sedan jag spydde upp allt maginnehåll. Tre dagar utan att gå på toa och få ut något som över huvud taget liknar något normalt. Allt jag stoppar i mig triggar magen att sätta igång flushen och så spolar det vatten i tarmen. Att få ut det är ett helvete, men när jag lyckas har det redan hunnit bildas mer. Trodde det var på bättringsvägen idag då jag faktiskt hade lite matlust, men efter frukost och en sopplunch (ja, just det, soppa till lunch) satte helvetet igång igen. Natten var hemsk. Sov inte någonting. Knådade magen varvat med att springa på dass och "skita vatten". Det här är bara inte sant...

Har nu ätit mat sedan i lördags eftermiddag. Nåja, då åt ja ju enbart rostat bröd och en skiva surdegsbröd med kalkon senare på kvällen. Drack äppledricka i stora mängder gjorde jag också. Sedan så... i söndags åt jag flingor och sojayoghurt, rostat bröd med kalkon, lite soppa till kvällsmat. Proviva. Mycket proviva. Bara för att. Igår surdegsbröd med marmelad, kalkon, gurka... te... lunch med makaroner och kyckling, kvällsmat rostat surdegbröd med marmelad. Havremjölk, proviva... det borde bli avfall av det. Det vet jag ju att det blir. Inte bara allt detta vatten!? Idag har jag återigen käkat flingor, yofu, proviva, en mild thaisoppa jag lagade med kyckling och kokta grönsaker och nu är helvetet igång igen. Imorgon skall det enligt gastrosköterskan på sjukhuset ha börjat gå tillbaks till mer normal avföring. Mer normalt beteende på tarmen över huvud taget (vad nu normalt innebär hos en person som mig) men det känns mer och mer som den där magiska gränsen kommer spräckas. Vill inte behöva ta mig till sjukshus igen. Avskyr sjukhus! Vill att eländet bara ska läka ut och lösa sig självt. Som det normalt borde göra antar jag. Kroppen (tarmen framförallt) verkar inte vara på samma bana.

Jag vet ju vilken kväll jag har att "se fram emot" i alla fall. Inga överraskningar här inte. Det blir mandeloljan, knogarna, röd buk och toaletten. Imorgon är det onsdag. "Lill-Lördag" som den också kallas. Undrar om jag kan få den att bli något som liknar en lillördag det minsta. Kanske lägga sallad och grönsaker på mackan istället för enbart kalkon eller marmelad? Bara en sån sak... :-/ Pessimist javisst. Just nu känner jag mig verkligen som en regelrätt pessimist. Förhoppningsvis vänder det snart. Mitt vanliga dåliga jag är ett bra kort i leken jämfört med denna extra komplikation. Det räcker så gott som det är ändå. 

En helg jag helst inte upplever igen

Jag har som bekant blivit lite dålig på att uppdatera bloggen. Gör det när andan faller på och orken räcker till och tyvärr har väl vare sig andan eller orken till att blogga legat på topp på sistone. Det går väl lite i perioder det där. Som det mesta här i livet vill säga!

Hur som helst. Har haft en helveteshelg som jag önskar att jag slipper uppleva igen. Helst aldrig någonsin. Det började med kraftiga buksmärtor i fredags morse. Så illa att jag trodde jag skulle tuppa av och behöva ta mig till sjukan. Som bekant tycker jag inte om sjukhus så bara tanken på att eventuellt behöva uppsöka ett en fredag gjorde mig inte direkt jättehappy. Mådde illa hela dagen och satt som ett kolli (jag citerar min make här) i soffan hela dagen. Kunde inte resa mig, inte ta mig för nåt. Ingenting. Inte kräkas. Mådde bara jävligt illa och hade förbaskat ont i magen. På kvällen, runt sextiden fick jag äntligen spytt. Det lättade lite. Bestämde mig för att göra mig iordning för kvällen och lägga mig innan illamåendet tog vid igen. Jag hann ungefär just det, inte mycket mer. Sen började det. Spyandet. Höll på till sju på morgonen och vid tjugo+ spyor hade jag tappat räkningen. Fy fan säger jag bara. Kom mig inte ur sängen dagen efter. Jo, vid fyratiden tog jag mig upp på toa och sprang igenom duschen. Fick i mig lite rostat bröd. Började må illa igen. Spydde inte mer men då tog magen vid. Värken, gaserna, uppspändheten, vätskan from hell. Sov inte på natten trots att min kära mamma tog lillan för oss så jag skulle få chans att återhämta mig lite. Magen höll på som ett mullrande åskoväder och efter två timmars smällande och brakande lyckades jag knåda ut de första gaserna. Resultat? Mer illamående. Så höll det på.

Förhoppningen var att må bra mycket bättre idag. Jag kände mig rätt ok när jag fått knådat ut gaser imorse. Sen åt jag frukost. Bad idea. Magen och illamåendet satte igång som fan igen. Nu pratar jag inte min vanliga överjävliga mage utan en värk som jag bara upplevt tidigare de gånger jag hamnat på sjukhus. FIck inte ur mig nåt. Hade inte varit på dass sedan fredag morgon. Idag har jag lyckats klämma ur mig litervis med gul vätska bakvägen med hjälp av medel och massage och magen mår åt helskotta. Så öm, så uppspänd...  nä fy fan. Maten smakar inte. Ingen lust att göra nåt och ändå är det bara att bita ihop och göra det jag vet att jag måste för att skiten inte skall stanna av totalt igen. Trampa, trampa och åter trampa. Ta mina medel.. äta. Det tar emot. Har ingen lust att stoppa någonting i den här värkande bubblan till mage. Vill bara hoppa ur kroppen och lämna den bredvid. Tänk om det kunde funka på det viset?

Har en känsla av att det kommer ta tid att komma tillbaks till ruta ett igen. Det vill säga rutan där jag befann mig innan det här extra helvetet tillkom. Varje gång det här inträffat (stopp i tarmarna, följt av kräkningar för att lösa det?) tar det lång tid för mig att komma tillbaks och få magen att lugna sig några knop. Det kanske är en sak att ha vattendiarré om man kan få ur sig skiten den normala vägen, men när det inte funkar?! Då hamnar man där jag är. Nej, jag hoppas det här eländet ger med sig snart och att jag får må sådär dåligt som jag gör i vanliga fall för det här extra dåliga och all denna extra värk är faktiskt mer än jag mäktar med. Det räcker så gott som det är i vanliga fall... :( 

Fars Dag

Igår var det Fars Dag igen. Pappas dag. Dagen som återkommer år efter år men som fortsätter att kännas plågsam för oss som kanske inte längre har en pappa i livet. En pappa som lämnade oss alldeles för tidigt eller en pappa som kanske inte  funnits där för oss trots att han fortfarande lever. För min del är det det första som gäller. Min pappa lämnade det här livet alldeles för tidigt och Fars Dag fortsätter att vara en plågsam påminnelse om att han inte längre finns ibland oss.

Jag försöker intala mig att han sitter där uppe på ett moln och kikar ner på oss, men eftersom jag inte hör till den troende sorten är det lite svårt. Hans energier finns där, det är jag övertygad om. Jag tror däremot inte att han sitter däruppe och mumsar tårta i himlen. Det gjorde han ju inte i det här livet heller. Tårta var inte min pappas grej. Inte min heller för den delen.

Eftersom jag har en liten dotter själv nu för tiden har Fars Dag blivit något lite roligare. Vi har ju en "ny" pappa att fira i familjen. Min man. Däremot tar det inte bort smärtan av att min egen pappa inte längre finns här. Jag önskar ju att lillan hade fått träffa sin morfar istället för att följa med mig ner till graven och lägga blommor vid en kall sten. Livet är inte alltid vad man kanske hade hoppats att det var. Saker sker som man inte kan styra över. En sak har jag dock lärt mig och det är att försöka ta vara på det jag har här och nu. Ibland funkar det bättre och ibland sämre. Men jag har blivit bättre på att inte ta saker för givet. Det är farligt att hamna där. En dag vaknar man och livet är inte längre som det var. 

Baka, baka liten kaka

Var sugen på något gott idag. Inte helt ovanligt i min värld. Blev inspirerad av "lilla spöket Laban bakar spökkaka" som jag kikade på under förmiddagen med min dotter. Inte på att baka spökkaka då alltså, utan på att baka något gott till eftermiddagskaffe. Valet föll på muffins. Sagt och gjort. När hon somnat fick slängde jag ihop en blågrå smet och körde in i ugnen. På vinst och förlust så att säga. Eftersom de blev förvånansvärt goda de här muffinsarna tänkte jag dela med mig av receptet:

Blåbärsmuffinsar av lite annorlunda sort:

Du behöver:
100 gram vegetabiliskt fett
2 ägg
1,5 dl sötning av valfri sort
1 tsk vanilj
1 tsk bakpulver
2 dl siktat dinkelmjöl
Hackad mörk choklad
1,5 dl alpro blåbärsyoghurt (soya)

Gör så här:
1. Smält 100 g vegetabiliskt fett, alt använd olja med neutral smak eller kokosfett
2. Blanda 2 ägg med ca 1,5 dl steviasocker eller råsocker (jag använde handvisp)
3. Blanda i en STOR tesked (hehe) vaniljpulver eller vaniljsocker
4. Häll i matfettet och rör om ordentligt. Tillsätt ca 1,5 dl blåbärsyoghurt från alpro (soya yoghurt) samt hackad choklad av valfri sort och mängd. Jag hade i rätt mycket hundraprocentig från Guadeloupe. Svårt att få tag i här kanske ;-)
5. Blanda i ca 2 dl siktat dinkel och 1 tsk bakpulver. Häll upp i muffinsformar, grädda på ca 175-200 grader i tio minuter. Jag hade små formar men muffinsarna blev rätt stora. Jag gjorde åtta stycken. Saftiga, goda, chokladiga och smakade en hel del blåbär. Såg inte vidare värst aptitliga ut men som sagt. GODA var de :)

Lycka till :) 

Korsreaktioner med gluten

Läste en intressant artikel idag om korsreaktioner med gluten. Alltså livsmedel som är naturligt glutenfria men innehåller protein som är så lika gluten att kroppen misstar dem för att vara just gluten - och därmed reagerar på samma sätt som om man just ätit en måltid full med gluten. Intressant för dem som är känsliga mot gluten (vilket jag tror de flesta av oss är i större eller mindre utsträckning även om inte alla av oss är glutenintoleranta) och försöker hålla en glutenfri kost men missar dessa små rackare och kanske ändå inte blir symtomfria.

Källa: http://www.dramymyers.com/2013/03/04/are-you-not-healing-because-your-body-thinks-coffee-chocolate-cheese-are-gluten/

These 19 food cross-react with gluten!

Are you following a strict gluten-free lifestyle; yet you still suffer from symptoms related to gluten?

If so, it could be that you are eating foods that do not contain gluten but your body reacts to them as if they do. This process is called cross-reactivity.

There are a number of naturally gluten-free foods such as cheese, chocolate and coffee that contain proteins so similar to gluten that your body confuses them for gluten. When you eat these foods your body and immune system react as if you just ate a bowl of whole-wheat pasta.

It’s estimated that at least half of those who are gluten intolerant are also sensitive to dairy (cheese, yogurt, milk and butter) due to its cross-reactivity with gluten.





Image credit: www.healthnowmedical.com

Below is a list of common foods that cross-react with gluten:
Amaranth
Buckwheat
Chocolate
Coffee
Corn
Dairy ie Milk and Cheese (Alpha-Casein, Beta-Casein, Casomorphin, Butyrophilin, Whey Protein)
Egg
Hemp
Millet
Oats
Polish wheat
Potato
Rice
Sesame
Sorghum
Soy
Tapioca
Teff
Yeast


If you are gluten-intolerant and you are still having health issues even after removing gluten from your diet, try eliminating the above foods for at least two months and see if your symptoms improve. Make sure you have healed your gut as well. Then, after two months you may reintroduce the above foods one at a time to determine which ones you are cross-reacting to, if any at all. Laboratory testing is also available to determine which foods are cross-reactive for you.

If you determine that there are foods that are cross-reactive for you, the treatment is to permanently remove these foods from your diet along with gluten. Remember, that though the cross-reactive foods do not actually contain gluten your body thinks they do and therefore the inflammation and damage to your body is equal to that of gluten.


Photo credit and original article published on MindBodyGreen

- See more at: http://www.dramymyers.com/2013/03/04/are-you-not-healing-because-your-body-thinks-coffee-chocolate-cheese-are-gluten/#sthash.flJCD6JC.Ki3wWoYv.dpuf