Årets sista dag. Kan den sluta bra..?

Jag bäddade inte så där jättebra igår för att dagen skulle bli en kanondag. Jag vet inte vad som tog åt mig, mitt vanliga dumma jag kanske..? Bestämde mig av nån outgrundlig anledning för att klämma i mig både för, varm och efterrätt samt tre ENORMA bitar hemgjorda praliner (choklad, nötter o torkad frukt samt kokosfett) PLUS några chokladbitar ur en chokladask PLUS 4 bitar lindt plus nån annan historia med mandelklet i. Konstigt magen protesterade? Not. Ångrade mig fett när jag gick o lade mig. Värk värk. Vad tänkte jag med? Det är ju nyår idag. Borde gjort allt för att dagen ska bli så bra som möjligt.. men det är ju jag. Jag verkar inte riktigt använda min fulla hjärnkapacitet alltid. Blir så arg på mig själv.

Men men gjort är gjort. En natt med mycket dålig sömn. Oroliga vovvar o en ännu oroligare mage. Skallebank o tidigt upp imorse. Tio minus. Nice! Hellre det än plusgrader o regn.. yr lovade det igår, men det kom aldrig. Jag hoppas de har fel idag med.. jag vill inte ha fyra plus o regn ikväll.. vill ha snö på nyår!  Vitt o fint.. sen kan det gott försvinna i slutet av januari och så kan våren få ge sig tillkänna! Det vore väl ändå en dröm..

Sitter här o trampar in årets sista dag. Dricker min sista morgonkaffe med sojamjölk för det här året. Två däckade vovvar fläker ut sig på golvet framför, nåja den ena ligger i soffan o gottar sig. Anders knappar på den andra datorn. Socialt? Jag kallar det effektiv. Vi ska ju prata hela dan ändå *S* o jag misstänker att han kikar på de länkar jag skickade till honom.. så jag tror att han gör lite nytta. Jag hoppas det i alla fall *S*

Magen är än så länge på fiendens linje. Men jag hoppas kunna muta den till korruption under dagen. Jag hoppas att årets sista dag ska bli en bra dag. Vore det så mycket begärt? Gott Nytt År på er. Ni som kämpar med en sjukdom: kämpa vidare. Ni som bråkar med läkare: ge er inte. Ni som faktiskt blivit bra. Var glada över det och ta hand om den kropp ni faktiskt har. Man får bara en. Den går inte att reklamera. Lev idag, imorgon kan det vara försent.

Frosseri frossera

Det är inte bra att frossa när man har en mage som strejkar. Jag vet. Men jag har inte så mycket till val. Två starka anledningar:
1, jag har viktuppgångskrav på mig. Måste äta mer än jag gör av med DAGLIGEN för att inte trilla ner i vikt. Vi snackar enorma mängder. Mår man inte bra av när skiten stannar kvar i kroppen o inte åker igenom systemet som den normalt ska göra.. tänk om man hade Lukas mage?! Ät, skit, sov, lek. Ät, skit, sov, lek.. han måste ha en kanonmage. Verkligen. O han käkar allt han kommer över. Raketmage skulle man kunna kalla det. O växer gör han också så binnikemask är inte att tala om.

2, jag älskar mat. Jag skulle helt enkelt inte klara av att inte äta det jag tycker om. Jag blir deprimerad. Vad säger det om mig? Jag är matberoende? Jag känner inte hunger, jag känner inte mättnad. Har aldrig gjort. Jag känner mig tom (svimmar av) eller jag är så full i magen att det känns som jag ska spricka (oftast) jag har liksom ingen botten..

Så.. det är frosseri av högsta grad. Om frosseri är en dödssynd vet jag vad mitt öde kommer bli. Till dess väljer jag medvetet att blunda för det. OM det nu är så illa är det väl ingen idé att gå och gräma sig långt i förväg? Om det är vad som komma skall? Fast jag tror inte på dödssynder. Så det spelar nog ingen roll. När man åker dit åker man dit och det finns nog inte så mycket man kan göra för att förhindra det. Om man bortser från att sluta röka, supa, knarka och så vidare som knappast har några hälsofördelar med sig..

Å andra sidan.. min farmor var en renlevnadsmänniska. Hon drack inte, hon söp inte, hon rörde på sig och hon åt nyttigt. Hon dog i förtid ändå. Cancer i hela kroppen. Då kan man undra hur stor roll det egentligen spelar? Vissa lever hur sunt som helst och dör ändå. Andra verkar kunna missbruka både det ena och det andra och missköta sina kroppar till tusen - de lever och knallar på ändå. Trillar av pinn när de är hundra genom att snubbla och slå skallen i trottoaren.. nu låter jag hemsk, men det är ju sant.. det finns sååå många exempel. Hur ja nu snöade in på det här. Jag pratade ju frosseri och nyårsmat. Tror jag. Min hjärna har en förmåga att spåra ur ibland.

Nä, nu är det dags att trampa på lite och fokusera på att få en bra kväll! Så bra den nu kan bli under rådande omständigheter men min plan är i alla fall att se till att göra det bästa jag kan! Lev väl, ät gott och sov inte för länge :)

Pro IBS inbjudan

Fick en inbjudan igår. Eller två. Till föreläsning av Stine Störsrud (dietist på Mag/tarmlab på Sahlgrenska) om ProIBS. Det var inbjudan från RMT och ILCO, jag är medlem i båda. Det vore intressant o gå. Dela med mig av mina erfarenheter. De propagerar starkt för detta preparat. Väldigt starkt. Jag undrar vems intressen det gynnar? Kanske kan det hjälpa någon, men mig har de inte hjälpt.

Det vore intressant att konfrontera dem. Nu ska jag inte prata skit om Stine. Jag har träffat henne. När jag fortfarande gick på Sahlgrenska. Hon är en klok dam och jobbar för sin sak. Men ibland behöver man se saker med ögon utifrån. Hon jobbar trots allt enligt sin lära och denna studie är utförd av Magnus Simrén som arbetar just på Sahlgrenska, så man kan ju fundera över om det kanske är lite partiskt? Som de flesta vet har jag inte några bra erfarenheter av denne man. Behöver enligt min mening komma ner på jorden lite. Men det kan ju vara så att vår kemi inte stämde helt enkelt.. men man skickar inte hem en patient utan att kika på henne? Man kan inte sätta en diagnos genom att kolla någon i ögonen o säga att man inget kan göra? Då har man jobbat för länge. Blivit blind. Magnus hade dessutom fel i mitt fall. Där fick jag vatten på min kvarn. Han har säkert hjälpt en massa andra. Men alla har inte IBS. Även om det är lätt att sätta den diagnosen o slippa bry sig mer...

Fortsätter i samma bana

Dagen har inte varit bättre än gårdagen. Tvärtom. Den har varit skitkass. Inte minsta tecken till att bli av med denna förbannade värk som plågar mig. Jag försöker ignorera, hitta på saker o inte tänka - men det går inte. Inte alls. För er som inte har en mage som styr ert liv utan fungerar som den ska förstår jag att jag måste låta patetisk. Man förstår inte hur mycket det påverkar förrän man hamnar där. När ett organ, en kroppsdel eller någon annan primär funktion slutar att fungera. Eller börjar knasa. Det tar på krafterna att hela tiden ha ont. Att inte ha någon ork och energi till rolig saker utan hela tiden lägga energin på att försöka hantera den här förbaskade smärtan. Det gör mig ledsen. Jag hade kunnat lägga tiden på så mycket bättre saker. Leka med hundarna, hjälpa mamma, hälsa på vänner o min bror - som faktiskt bor bara några minuter från mig. Ändå sker det långt mer sällan än jag hade önskat.

Jag trivs hos min bror. Det är inte det. Jag trivs hos min mamma. Jag känner mig trygg där. MEN det är bara själva grejen att TA SG IVÄG när man mår apa som blir en så stor grej. Det är lättare att lägga sig hemma i soffan o knåda runt tarmarna än att smita iväg på någons dassgolv och köra knogarna i ett hårt toagolv. Man drar sig för det (=det blir värre) o när man ändå gör det löser det oftast inget för man gör det under stress o fel förhållanden. Man vill ju inte ligga o knåda inne på dass när man är borta! Man vill umgås och vara social som alla andra. Nu vet ju mina nära o kära vilka problem jag lider av, de ifrågasätter mig inte. De stöttar mig så gott de kan. Men ändå. Man känner sig rätt ensam. Jag tror inte någon kan förstå som inte befinner sig i den här situationen själv. Jag själv förstår inte hur ont jag faktiskt kan ha de få timmar eller minuter som jag faktiskt blir befriad från min värk. Man glömmer snabbt (kroppens försvar?) och tur är väl det. Hur skulle man annars orka med? Vem skulle föda barn igen om man mindes precis ALLT från förlossningen.. inte så många?

Hur som helst. Dagen har inte gått nåt bra. Jag jobbar på det, trampar på min cykel o har bakat en del (doftar gott i huset i alla fall!) knatat iväg på en långpromenad med vovvarna i solen och det var åtminstone gott för själen! Men det hjälpte inte magen idag heller.. hoppas jag får ordning på det snart. Orkar inte med en sån här eländes kväll eller natt igen. Men jag tar mig igenom på nåt sätt. Det gör jag ju alltid. Mer eller mindre levande, suck..

Kanonvärk

Har haft en helvetesnatt o en helvetesdag igår. Vet inte om det är efterdyningar av slanghistorien i tarmarna, men åt helvete är det. Värker, hugger, spänner.. går inte ens att knåda för det är så förbannat ömt. Läcker magsyra o bubblar upp i halsen.. käkar pepcid o inside men inte fan hjälper det. Nåt.

Natten var hemsk. Sov inte nåt. Jo, kanske nån halvtimme innan jag väcktes av idiotiska grannar som smällde av fyrverkerier mitt i natten. Kunde inte somna om efter det. Magen lät mig inte. Tuffe lät mig inte. Det var bara att bita ihop o räkna timmarna till morgonen då det var dags att gå upp igen. Utvilad? Don't think so.

Hade hoppats kunna lösa det nu på morgonen, men i ärlighetens namn är det lika jävligt fortfarande. Borde kanske inte ätit frukost, men jag är ju en matglad dam o stoppade i mig som jag brukar. FEL!! Borde inte gjort det. Ännu värre såklart. Försöker röra på mig så vätskan i buken ska flytta sig. Den vill inte. Den sitter där den sitter... det blir att plåga sig ut på långpromenad senare idag. Tio minus. Kunde vart värre. Det är inte tjugo i alla fall. Men det är ett helvete att traska omkring när det känns som man ska explodera o varje steg är en evighet. Ja, jag är på riktigt kasst humör idag. Orkar inte med dessa motgångar hela tiden. Men jag hoppas det blir bättre under dagen. OM inte hamnar jag väl på sjukan igen. Fast jag hoppas inte det. Jag tänker göra allt jag kan för att slippa.

Ibland blir det bara så fel..

Jag ville väl igår. Jag ville verkligen det. Men jag borde väl fattat bättre. Mådde ju fan hela dagen och skall inte sticka under stol med att det varit en smärre pers att hantera magen sista veckan. En hel vecka utan mediciner, med felaktig mat, fel tider, inga rutiner och ingen chans att ta hand om magen som jag måste- det sätter sina spår! Slangarna gjorde väl inte direkt att magen mådde bättre heller.. snarare tvärtom skulle jag tro. I alla fall om man ser till hur den känts efter.

I alla fall. Hade näst intill bestämt mig för att stanna hemma från kalaset hos svärmor igår. Hon fyllde år. Väskan stod dock packad så jag skulle kunna sticka, just in case.. jag ville verkligen visa mig på kalaset i år. Jag var ju sjuk förra året med.. kändes inge bra. Var dålig på svärfars födelsedag också o kände att jag MÅSTE dit o visa mig i alla fall. Många måsten i liten kropp. Men jag bestämde mig. Fem i halv fem kladda jag på mig ansiktet o stoppa ner vovve o väskor i bilen och begav mig till Kungsbacka. Bära eller brista. Jag trodde faktiskt jag skulle klara mig, men då jag kom till Sandsjöbacka o magen bestämde sig för att tokballa ur o det dessutom gick i sextio på motorvägen började jag känna en smärre panik..

Gpsen visade senare o senare ankomst. Kalaset skulle börja vid sex. Tio i var jag där. Fem minuter senare kom gästerna. Lukas var helvild. Ville inte alls hålla tyst. Stress över att få honom lugn o sluta skällla då svärföräldrarna satt detta som ett litet krav för att vi skulle kunna he med honom. Gammelkatten mår visst dåligt av hundar eller andra störmoment.. så det var inte direkt drömscenariot när Lukas satte igång o yla på sedvanligt vis. Magen la av redan vid pepparkakorna o glöggen. Jag rusa mellan Lukas, knåda magen o maten o försökte visa god vilja genom att hjälpa till. Kände mig smått överflödig. Kunde inte slappna av alls. Lukas fortsatte hålla låda, var inte alls nöjd. Magen blev bara värre o värre. Slutade med en störtlipande Jessica, inför svärmor o allt. Bestämde mig för att åka hem o ta lukas med mig. Ville inte paja festen mer än jag redan hade gjort.. dessvärre ville vare sig svärmor eller sambon att jag skulle köra själv. Min tanke var att han skulle va kvar såklart, men nu blev det inte så.

Kände mig ännu hemskare när jag även "drog" me honom från kalaset. När han dessutom bestämde sig för att stanna hemma med mig var misären fullbordad. Nog för att jag var glad över sällskap, men jag ville ju inte dra honom från festen.. jag vet ju att han gärna velat vara kvar.. man vill väl o det blir så fel. I efterhand skulle jag självfallet stannat hemma från början. Jag borde insett att de inte skulle funka med de förutsättningarna.. men jag ville visa dem. Jag ville så gärna visa dem att jag faktiskt försökte och så gick det bara åt skogen..  så nu sitter man här med sin ångest o två vovvar som pockar på uppmärksamhet.

Sprutor o medicin i kroppen o inget av dem vill fungera. Toppen.. jag vet vad det blir för en dag. Men jag är glad att vakna hemma. Det vore en pers att köra från kungsbacka den här morgonen. Den andra striden får jag ta sen. Jag bad om ursäkt igår och jag hoppas att de förstod mig. Jag är bara människa. Ibland önskar jag att det vore annorlunda. Mycket.

Blåmärken i halsen

Natten var en katastrof- men det var ju inte annat väntat. Fick ta sprutan efter att jag klämt i mig resolor. Nog för att resolor får fart på tarmarna, men när vissa delar av tarmen inte samarbetar o det tar stopp? Blir summan av kardemumman katastrofal. Det blev tusen gånger värre o för att få stopp på eländet (eller ersätta med annan typ av smärta?) tog jag alltså en spruta. Lämnar mig idag i det läge jag är: katastrof i magen.

Har dessutom enormt ont i halsen. Kikade lite i spegeln o såg att det var väldigt rött. Bad Anders kika o insåg att det inte bara är rött utan väldigt svullet och blåmärken också. Har sår i näsan efter slangen till råga på allt. MÄrkte inte detta tidigare så jag fattar inte varför det kommit nu men.. jag kanske var för upptagen med annat, eller så dövade jag det med godis?! Jag vet inte. Lenar godis? Knappast.. men vi får se om det blir några resor för mig idag. Ska ju engentligen fira svärmors födelsedag och resan dit tar en timme. Med tanke på hur jag mår o hur det känns när jag pratar känns det inge vidare att bege sig ut nånstans. Vi får se vart det slutar. Jag hoppas det ger sig, men jag har på känn att det kommer fortsätta resten av dagen.. det brukar det göra när det känns såhär!

Hemma och uppsvälld

Så var eländet över för den här gången. Jag hoppas det var värt det. Återstår att se när jag får resultaten. Jag klarade det i alla fall, bara en sån sak. Är rätt stolt över mig själv. Det var en pers. Jag måste säga det. Det var det. Men Elizabeth som hjälpte mig få slangarna på plats i magen är en klippa o gjorde allt för att underlätta för mig. Med hennes hjälp, humor och goda vilja blev eländet så mycket enklare att hantera - även om det självfallet var en pers ändå!

Magen bestämde sig för att ligga i koma de 25,5 h som jag hade slangen i halsen. Rörde sig knappt. Bubblade knappt. Jo, på natten när jag skulle sova jävlades den med mig såklart o att sova var en ren omöjlighet. Men den var inte lika jävlig som den SKULLE kunnat vara. Som den brukar vara. Tydligen är det rätt vanligt att det blir så. Kroppen reagerar - eller motreagerar genom att lägga av när man frestar på tarmarna med skumma grejer.. så även min. Nästan lite frustrerande, det var ett par gånger jag nästan önskade att den skulle börja krampa - bara för att! För att de skulle se hur den normalt beter sig och för att jag skulle få svar på vad det är som egentligen händer i magen när den gör så. Icke. Den satte igång rejält efter att jag fått min spruta sandostatin (som jag för övrigt fick nöjet att injicera själv) efter frukosten dag två - som i sig var en historia värd att delas. Gröna ägg, äpplemos och juice samt kaffe och ett par skivor kalkon på två halvtorra mackor.. jag vet inte vad jag ska säga om det?? Men när magen satte igång var det naturligtvis redan dags att ta bort slangen - fast jag grät inte för det!! GUD SÅ SKÖNT! När den var borta alltså. Att ta bort den var ingen hit. Inte nånstans. Fy fan säger jag bara!

Halsen är fortfarande öm. Sällan har thaimat smakat så bra. O det var länge sen jag gick o la mig vid åtta.. men nu är det över.. till nästa gång.

Nu har jag bara en läkare som klantat med sjukintygen, försäkringskassan och min kirurg att bråka med under veckan som kommer. Läkaren för att han satt fel procentsats på sjukskrivningen, försäkringskassan som behöver rätt intyg och som påpekade att det förra intyget var fel, kirurgen eftersom hon lovat att tala med och boka in ett möte med den kirurg som skall operera mig och detta senast i nästa vecka.. jag litar inte på att det blir gjort utan att jag kollar upp det. Har inte hänt förut så varför skulle det göra det den här gången? Hon ringde inte på avtalad tid, till o med det fick jag ringa o bråka om. Med slangar i näsan. Man kan bli frustrerad över mindre. Men nu ska jag ta hand om magen. Trampa på o knapra resolor o hoppas att den börjar jobba åt rätt håll. Ligger alltför många skumtomtar, chkladpraliner och julmat och skumpar runt för att det ska vara bra. Jag hoppas de skall omvandlas till en kladdig smet och lämna min onda kropp!

Slangar i halsen...

Genom näsan. Så var man här alltså. Efter en helveteslång resa i smärre snökaos igår har vi idag spenderat dagen på sjukan i Huddinge. Slangen på plats genom näsan. Gick över förväntan att få den förbi kräkreflexen men blev värre efter det. Slangen ville ju inte sätta sig på plats! Fick joxa med den upp o ner, o rulla hit o dit o lysa med röntgen.. att jag inte blev självlysande är ett rent mirakel.. sköterskan började bli lite orolig ;) jag undrar hur mycket strålning jag egentligen fått i mig genom åren.. det har ju varit en del om man säger så!

Två läkarstudenter var närvarande dessutom. Fantastiskt. Visst, jag kunde sagt nej, men jag förstod ju varför de var tvungna att vara med.. så jag lät dem. Men det var minst sagt jobbigt. Det här är, som bekant, inte någon trevlig undersökning någonstans... De tyckte jag var duktig sa de, men va fan skulle de säga.. det är ju deras jobb att peppa patienterna genom såna här grejer.. urk..

Vid etttiden fick jag äntligen äta lite. O dricka! Gud, så skönt. Vatten! Drack senast igår vid tio. Det är rätt jobbigt att vara utan vatten så länge speciellt när man har en slang genom näsan ner i magen som skaver o orsakar kräkkänslor. Det var gott me vatten. Maten smaka skit, men det var mat - bara en sån sak. Kikade på några avsnitt 24 före maten för att fördriva lite tid. Har svårt att prata o röra mig för mycket, slangen flyttar sig o skaver o det rinner ur näsan.. känner mig inte jättesexig precis.. vill helst bara gömma mig, somna o vakna igen imorgon o få bort den här skiten. Men det är ett tag kvar. Minst sagt.

Det var som sagt en del meck att få slangen på plats.. men när den väl var det (tog ca 2h) kändes det i alla fall lite bättre när de slutade rota i näsan på mig. Är tydligen väldigt trång där, de påpekades några gånger och JA! Det känns! Nu går man omkring med värsta stora bombväskan på magen, kopplad till den här slangen.. men det är ju ingen bombväska. En inspelningsmeckanick som bandar allt som händer i lilla magen..

Det bästa (roligaste) som hänt i dag var när Anders spillde kaffe över hela golvet o mitt täcke när jag åt! hah! Sköterskan (en härlig prick!) fällde dagens roligaste kommentarer - jag behövde inte säga nåt! :) Anders var minst sagt högröd i fejset. Sen fällde hon nån kommentar till kollegan om att Anders skulle få påfyllning om han nu behagade sköta sig den här gången o inte söla ner ett täcke till! Haha.. dagens höjdpunkt.

Har nog sällan suttit så mycket stilla av egen fri vilja. Idag känns det inte som jag har så mycket till val. Det gör ont att röra sig för mycket. Det skaver o jag mår illa. S å jag låter bli.. är dessutom femton minus ute o inte så skönt att va ute med en kall slang som fryser..

Är nu hemma hos faster, farbror o två galna hundar igen. Magen känns nästan inte. Som om den bestämt sig för att lägga sig i koma. Nästa gång jag får äta o dricka är vid sju. Då har jag fått en kulinarisk måltid med mig att förtära. NOT! Några väldigt oaptitliga falafelbullar, skolmatsalsliknande kokta potatisar o nåt äpplemosigt till sås. En enorm portion. Vet inte hur jag ska lyckas klämma ner den ,men ska göra mitt bästa. Tror det är åtmninstone 10 falaflar o fem potatisar (!) Urk. O ingen choklad får jag äta heller.. ska erkänna att jag fuskade lite.. jag smugglade mig en minibit efter maten.. för att få bort den hemska smaken av slangen o salvan som gjorde sig lite VÄL påmind där. Men det var bara en liten bit.. inte ens en tredjedels bit faktiskt. Det får funka. Man ska klara av att ha skiten också.. sen är det natta o dags att sova igen. Med skiten på. Härliga visit tillbaks imorgon vid sju.. vi ska va där då. Avnjuta en "fantastisk" frukost, få en injektion sandostatin o sen ska jag förhoppningsvis få åka hem igen. Ta hand om magen o ge den lite god choklad.. uppdatering följer,.. när kan jag inte säga men det kommer.. kör försiktigt o ät massa gott tänk på att det finns folk med slangar i halsen som inte FÅR äta eller dricka. Ta en skumtomte eller två för mig. Om inte för mig så för statistiken. Vore skam om den spricker iår! Kramar..

En resa i snön väntar idag

Det ser inte bra ut på vägarna när man kollar rapporten över de områden vi ska åka genom. Inte nånstans faktiskt. Varningar utfärdade både här o där o livebilderna är inte direkt de mest gynnsamma.. men vad har vi för val? Inte mycket. Vi kunde åkt igår, visst.. men igår..? Det var ju om möjligt ännu värre igår o vi hade dessutom inte hundvakt.. blir en lång dag idag.

Har varit en lång natt. Vaken sen tre. Magen krånglade. Får ju inte ta min resolor o även om den inte gör vad den ska gör den NÅGOT, den matar i alla fall tarmen framåt lite grann (eller maten I tarmen rättare sagt) men utan den.. så står det tokstill. Värker på flera ställen i magen. Hugger o trycker o spänner o bubblar o puttrar o skvalpar. Det blir en härlig resa. Not. Det blir en härlig dag imorgon. Not. Men nu är det mindre än ett dygn tills det är dags att infinna sig på Huddinge igen. Börjar nästan bli mitt andra hem *suck* men jag hoppas det ska gå bra. Jag hoppas deras utrustning är bättre än den var för fyra år sen. Att det inte ska göra så satans ont o att jag ska slippa få kväljningar o hulka så mycket.

Har haft världens ångest med klädval. Ska ju inte vara syntetmaterial. Kanon. Min garderob är fattig på naturmaterial. De få plagg jag hittat är på tok för kalla att gå omkring i. Ett pra träningsbrallor o en tunika. Räcker inte långt. Hittade även en bomullsskjorta så det blir väl till att blanda o ge.. jeansen är inte rena de heller men bomullshalten är i alla fall hög. Runt 97% så jag kör nog på dem. Kan inte gå i ett par tunna träningsbrallor i vinteryran! Sjukhuset är dessutom inte direkt känt för att höra till de varmare.. jises jag höll på att frysa ihjäl sist vi var där..

Nä, sluta gnälla kämpa vidare o hoppas det här eländet ska gå bra! Det måste det.. men det kommer bli en jobbig jul när eländet (magen) ska jobbas igång igen då den här persen är över. Laddat med resolor o ska stoppa ner lite sprutor också.. de lär behövas. Kanske söka igenom medicinförrådet o se om jag har nåt annat o ta till också.. kemikaliefabrik, kemikaliefabrik de kommer få svårt att bli av med mitt kemikaliefyllda lik  ;) Nä, den var dålig. Men förmodligen sann.

Lär bli en lång resa imorgon

Enligt yr ska det snöa mestadelen av vår väg mot Öskusten imorgon. Ser inte direkt fram emot den biten. Tycker det tar lång tid nog ändå att åka dit. Utan snökaos vill säga.

Känner mig smått stressad idag. Både över undersökning, allt som ska med, allt som skall förberedas innan resan och så vidare. Det är inte en sak att tänka på om man säger så, urk. Tvärtom..

Så får jag ju inte ha syntetkläder på mig på tisdag heller.. vad ska jag sätta på mig?! Halva min garderob (förlåt det var en lögn, ca 85% av min garderob) innehåller ju material som är till hälften syntet. Åtminstone. Jises! Vad ska jag ha för jacka liksom.. jag har ju knappast en jacka som består av enbart bomull.. *suck* vissa problem är faktiskt inte helt lätta att lösa även om de ibland låter som fjuttiga i-landsproblem. Kommer ha nog ångest över undersökningen, känns jobbigt att behöva ha ångest över kläderna jag ska ha på mig också!!

Hur som haver.. imorgon bär det av så jag kommer inte uppdatera här på ett tag. Tror åtminstone inte vi tar med oss datorn. Har hela bilen full med prylar som det är ändå.. men jag kanske tar fel. Vi kanske slänger med den trots allt.. den väger ju inte så mycket. Den lilla alltså.. vi får se.. den som lever säger de.. ;)

Nedräkning till jul (eller undersökning nr vilken i mängden?!)

Ja, det börjar närma sig. Det känns. Både i skallen o i magen. Sista dagen med resolor innan det är dags för slangar att titta ner i halsen o tarmarna igen. Ser inte fram emot det. Har lyckats förtränga oron ganska bra, jag vet ju näst intill vad jag har att vänta mig.. men jag lyckas inge vidare längre. Den här helgen har det liksom satt sig lite. Det är ju bara några dagar kvar nu.. sen är det kört. Eller dags. Beroende på hur man ser det. 24 timmar är lång tid när man ska vänta o må dåligt. 24 timmar utan att kunna ta mina mediciner eller sköta mina dagliga magrutiner, det är inget jag ser fram emot. Speciellt inte efter den minst 5 h långa resan vi har framför oss på måndag. Med Lukas i bilen. Kan bli intressant. Vad som helst kan hända.

Har laddat upp i alla fall. För Lukas vill säga. Så han inte tråkar ut den första timmen, förhoppningsvis inte den andra heller. Tuggben, grisöron, leksaker.. o han har ju sin bur - som han faktiskt trivs i. Jag hoppas det ska gå bra. Kommer inte vara i form att hantera eventuella kriser på den fronten den här gången. Men jag tror han sköter sig. När det väl gäller är han rätt duktig för sina sex månader. Jises vad tiden går..

Skulle vart på fest idag, men min hjärna beslutade att stanna hemma. Tror det var ett klokt beslut. Har velat mycket kring det här (som vanligt) men kroppen mår inte bra o med tanke på allt omkring tror jag det var ett vettigt, om än tråkigt, beslut att ta. En natt på dassgolvet känns mindre lockande än en natt i sängen i rimlig tid.. då menar jag inte dassgolvet i den bemärkelsen. Ni som känner mig vet vad jag menar. Inte framför toan. För att ha nånstans att smita undan.. knåda runt all mat som fastnar.. ja, det där eländet. Men det blir nog en, under omständigheterna, bra kväll ändå. Blivande maken (!) lagar mat i köket (now we're talking!) och vovvarna är nyklippta. Nåja, den ena i alla fall. Väntar på att dra omkull oss ute på isen.. bara en sån sak. Blir en soft kväll i soffan. Kan behövas. Det kommer bli en tuff vecka..

Det är som rubriken säger: magen styr mitt liv.

Jag hade hoppats att det skulle vara bättre den här julen, men vem lurar jag? Ingen. Förr kunde jag i alla fall på vissa sätt dölja min kassa magen, men nu går den knappast någon obemärkt förbi. Jovisst kan jag fortfarande lura någon ovetande själ att jag mår ok, men de flesta som känner mig ser signalerna. Långt innan jag själv tror att de är synliga. Rätt jobbigt faktiskt. Det betyder ju att man degraderat. Till viss grad. Men jag jobbar på det. Smink löser inte allt, inte hårfärg heller - men det gör att man känner sig fräschare på utsidan. Bara en sån sak gör det lättare att ta sig vidare..

Nu ligger förstås förhoppningarna på att de ska hitta nåt konkret på tunntarmsmanometrin som de kan göra något åt. Inte bara fler fel utan något de faktiskt kan åtgärda. Konkret. Jag tvivlar lite men litar samtidigt på att min läkare inte skulle utsätta mig för något sådant här utan att tro att det faktiskt kan bidra med något. Det kostar ju trots allt en väldans massa pengar.. på  tal om pengar.. mitt högkostnadsskydd gick ut strax efter sommaren. I höstas med andra ord. Har fått betala hutlösa summor för medicinen sista månaderna. Inte minst vid sista uthämtningen av Resolor. Då hade jag ändå "rabatt" 1275 kr eller nåt sånt helvete gick den på! Helt otroligt. Jises! Men nu är jag uppe i högkostnadsskyddet igen, alltid nåt att glädja sig åt.. bara läkarbesöken som ska nå den gränsen också. Men de gör de nog vid nästa besök. Det krävs ju bara några stycken för att man ska spräcka linjen.. Trevlig fredag gott folk!

Lite bättre dag igår

Jag trodde nästan inte den dagen skulle komma. Gårdagen. Eftermiddagen gick faktiskt över förväntan. Jag mådde lite bättre i magen. Det vill säga tillbaks till vanliga onda. ProIbs ontet lyste med sin frånvaro TACK O LOV! Mådde fan ändå såklart men förhållandevis bra, om man jämför med veckan som gått innan.. idag känns lite sämre igen. Är hos mamma o ska baka tunnbröd (najs!) o hon har liksom inte lika bra cykel som jag har. Man får kompromissa.. men det märks på magen. Jag får den inte att funka som den ska. Denna cykel lutar för mkt framåt och jag får böja magen helt fel. Dessutom har hon väldigt varmt inne. Känner mig som en svullen gris.. men ... jag överlever det med. Jag har ju bra sällskap i alla fall o slipper sitta ensam!!

Att det aldrig ger sig

Det var en hemsk dag igår. En hemsk natt också. Magsjuk vovve väckte oss vid tre.. sen var det svårt att somna om. Jag VET att han inte rår för det men i vissa situationer kan man inte hjälpa sitt humör. Man blir arg oavsett. Rosenrasande. Att gå ut mitt i natten på promenad i kylan, det är inte direkt vad man drömmer om. Nu har min kära sambo varit snäll o tagit den nattliga promenaden. Jag har tagit de femton andra som kommer därefter.. runt sextiden när han vill ut o kräkas o sen ska skita några gånger till.. jag börjar undra om han verkligen mår dåligt eller om han bara vänt på dygnet sista veckan.. detta är en vovve med väldiga rutiner o när de rubbas.. rubbas hans värld.

Jag vet inte, men om det inte ger sig idag blir det en visit hos veterinären igen.. typ imorgon. Hoppas det ger sig! Nog för att jag redan ÄR stammis där med Tuffe, men näää.. inte igen! Det får räcka för det här året..

Min egen mage.. har som sagt vart skit. Den vill inte ge sig o oavsett vad jag gör bråkar den bara. Det rejält. Känns som en inflammationshärd som håller på att explodera i buken. Jag klarade mig utan sprutorna igår. På ren envishet. Får se hur det går idag. Försöker undvika all extra medicin eftersom jag ska in o göra den andra manometrin nästa vecka.. vill inte göra nåt som äventyrar resultaten av den.. jag gör den inte för att det är roligt precis.. men men.. den som lever får se. Vissa saker kan man stå ut med. Andra kämpar man för att hålla sig flytande med..

Exploderar snart

Idag har inte vart nån bra dag. Hur många gånger har jag inlett med den frasen? Lite för många för att det ska vara sunt misstänker jag. Vill inte ens gå tillbaks och kolla. Lika bra att låta bli. Blir bara ledsen när jag ser den bistra verkligheten i skrift.

Hur som helst. Denna veckan har verkligen varit katastrofal. Känns som jag inte får plats i skinnet. Som om att magen ska explodera o tarmarna hoppa ur kroppen. Idag är inget undantag. Tvärtom. Idag är nog värsta dagen hittils. Vet inte om det är hormoner som spelar in också, vissa dagar varje månad är ju värre av naturliga skäl - mensvärk är en dröm i jämförelse.. :( vet inte hur den här kvällen o natten ska gå. Om jag inte lyckas lösa eländet kommer jag hamna på sjukan. Det är redan katastrof. Jag misstänker att det blir spruta inatt. Spruta o kanske fler resolor. Jag vet inte vad annars jag ska ta till? Knapra dadlar upp o ned.. Det ska jag göra.. det kan reta på rätt sätt ibland.. hur sjukt det än må låta.. ska kanske göra ett halsband till också.. har bara några få pärlor kvar nu. Resten har blivit till skapelser av olika slag. Rätt fina om jag får säga det själv .) Som min mamma sa: jag är i alla fall effektiv, jag utnyttjar tiden. Hur många människor i detta avlånga land ligger på en situpbänk och gör halsband o örhängen? Nähä, jag tänkte väl det...

Har fått nog av ProIbs

That's it. Nu har jag gjort som grossisten rekommenderade. Eller tillverkaren. Jag har testat att ta bara en dos per dag i några dagar efter att den rekommenderade dosen gav mig mer problem än jag hade innan. Läs betydligt. Dessvärre blir detta ännu ett i raden av preparat som går till historien för att vara verkningslösa. I alla fall om man ser till vad de är förmodade att GÖRA. Biverkningar finns det gott om. Lite för gott om för att vara bra. Dessvärre lyser de många fördelarna med sin frånvaro även i det här fallet. Ännu ett preparat som får smaka papperskorgen med andra ord. Varför går man ens på sån här propaganda.. *suckar*

Nä, jag hoppas den hjälper någon av alla er som slänger pengarna på den för mig hjälpte den i alla fall inte. Jag kan, ingrediensmässigt, inte rekommendera den heller eftersom jag vet att fruktos är ett socker som faktiskt ställer till mer för känsliga magar än vad det är bra.. sorry men vanligt hederligt socker eller inget alls vore betydligt bättre.. Varför söta över huvud taget???

Inatt jag drömde..

Eller så gjorde jag inte det. Drömde alltså. Jag minns bara att Tuffe väckte mig vid tretiden. Behövde inte ens fundera över vad det rörde sig om. Det där gnyljudet säger allt. Det är inget att tveka över. Bara o packa på sig kläderna o traska ut. Han gör inte så om det inte är akut. Magen. Det är den jävla medicinen som veterinären propsar på att jag ska ge honom. Atopica mot dermatit. Har testat fyra omgångar tidigare och samma fenomen har uppstått. Magproblem. Slem i avföringen. Nattliga promenader. Ingen trevlig historia med andra ord.. men veterinären lyssnar inte. Det "kan inte" bli såna biverkningar av den här medicinen. Men nu får det vara nog. Den hamnar i skåpet med andra verkningslösa piller som bara orsakar biverkningar. Ha ont i magen är inge kul. Jag tänker inte utsätta min vovve för onödigt lidande. Veterinären får säga vad hon vill!!

Har haft en kanondålig natt själv. Magen har kört som helskotta. Mått illa, haft kramper, bubblat, vart tokspänt.. nä usch. Det har inte varit någon bra natt. Tror det beror på den där ProIbsen som jag tog igår morse. Hoppade kvällen o trodde det skulle ge sig men icke.. dum som jag var testade jag en förpackning idag med. Efter rek från försäljaren.. dumma jag! Men jag vill så gärna må bättre.. än så länge APA. Vill inte må så här. Bara vara normal. Vad nu normal innebär? Slippa ha en mage som styr min tillvaro i alla fall. Dessvärre är detta sannolikt fel väg att gå. ProIbsen gör ingen nytta. Bara ställer till det. Nu får jag stå mitt kast o leva med denna, ännu värre, magvärken idag med. Kul. Not.

ProIBS-Pengarna tillbaks

Nåt bra i allt elände som detta sk kosttillskott ställt till med i alla fall. Fick tag i vd'n och har faktiskt fått pengarna tillbaks. Bums. Utan knussel. Blev nästan lite förvånad. Men samtidigt glad. Då har jag i alla fall inte slängt fyrahundra spänn i sjön på att få mer ont i magen. Nu kan jag ge bort skiten (ursäkta uttrycket den är säkert bra för dem den funkar på..) till nån annan behövande människa.. kanske ska testa med brorsan.. eller sambon.. eller någon annan med mer eller mindre kända magproblem. Kanske kan den hjälpa någon? I så fall är jag nöjd. Mig hjälpte den inte och att kasta vore ju dumt. Har de forskat på den är den säkert bra för någon.. om man bortser från fruktosen då vill säga.. jag fattar inte.. varför?!!

Men men. Inget ont utan något gott så att säga!
Dags att plocka ihop datan och förbereda kvällens mag(o?)vänliga hemlagade pizza. Allt från grunden. Den enda pizzan som funkar. Med dinkel och buffelmozzarella så klart :)

Tredje dagen med ProIbs

Det har nu gått tre dagar. Jag har tagit det här väldigt kemiskt smakande svårupplösta pulvret enligt ordination, två gånger dageligen före frukost och till kvällen. Vad händer? Jo, jag mår FAN! Verkligen. Det står i studien att motoriken eller passagehastigheten inte skall påverkas men i så fall är det nåt skumt i min mage, för jag får ännu värre diarréer som alltså stannar kvar o inte går att få igenom - magen sväller o låter o bubblar o värker så det står härliga till. Tar inte mer än tio minuter efter intag sen är det igång. Ger det sig? Icke. Det håller på tills jag lyckas knåda bort eländet eller få tömt tarmen på mina sedvanligt otrevliga vis.

Gasbildande så in i norden.. jag fruktar att det är fruktosen som ställer till det, men jag kan inte säga något med säkerhet. Det enda jag vet är att jag de sista dagarna mått ännu mer skit. Inget jag rekommenderar med andra ord.. men å andra sidan har "ibs mediciner" inte hjälpt mig tidigare så varför skulle de göra det den här gången.. jag är dum som går på såna här saker.. *suck* har beställt två askar o testat tre dagar.. kan ju inte bara kasta bort skiten, måste ju ge den en chans.. säger min hjärna o låter mig må fan. Har skrivit till deras support. Får se vad de svarar.. spänningen stiger.. urk..
Men. Nåt positivt i allt elände. Jag provade min klänning igår. Var såååå nöjd! Så fin :) satt som ett smäck. Synd bara att jag ska lägga på mig minst tre kilo till moahahaaaa.. kommer se gravid ut. Men å andra sidan.. det gör jag ju redan med jämna mellanrum och korsetten gör nog susen ;)

Chaite

Kanske är det det jag ska köra fram till jul. Chaite alltså. Det är ju massa bra matsmältningskryddor i det. Var väldigt inne på det här för några år sedan, efter ett besök i Indien.. de var väldigt vettiga där.. så långt före oss inom vissa områden och ändå så långt efter. När det gäller mat har vi mycket att lära. Balans. Allt handlar om balans. Vi har glömt bort vad balans egentligen är. Vi stoppar i oss det som är gott eller det vi tror är nyttigt. Sen låter vi kroppen lösa resten. Glömt allt sunt förnuft på vägen. Kör bara på. På nåt sätt löser det sig... eller?

Chaite kan vara bra när man vill ge matsmältningen en skjuts på vägen. Jag har ju alla kryddor hemma.. det är väl bara att sätta igång? Vad väntar jag på liksom.. alla dessa tillskott.. nä, tacka vet jag naturliga grejer. I icke piller form vill säga. Piller ÄR inte naturligt. Vad reklamen än lovar. De må vara sammansatta av naturliga ingredienser men inbilla mig inte att piller växer på träd. Bananer gör det, men de är så proppade med skit så man kan ju inte veta om det är en banan eller en kemikaliefabrik man stoppar i sig. Skrämmande.. så undrar vi varför vi går runt o mår fan dagarna i ända?! Är det så konstigt.. think not.

Proibs

Paketen kom idag. Beställningen som jag ångrade lika snabbt som jag bestämde mig för att lägga den. Jag testade direkt. Ska det vara så ska det liksom. Dessvärre har den inte gett den effekt jag hade hoppats - tvärtom! Min mage sparka bakut DIREKT. Jag menar verkligen direkt. Kramper o gaser som heter duga. Faaaan va ont! Ska detta pulver hjälpa folk med IBS blir jag förvånad. Jag misstänker att det är fruktosen som spökar. Jag vet ju att jag inte fixar sånt. Socker i förställd form vill säga. Får min mage att krampa loss rejält. Vad jag inte fattar är varför de väljer att tillsätta fruktos (som är en känd IBS irritant) till ett kosttillskott som är till för att motverka just dessa besvär?! Jag ska testa igen imorgon o se om jag får samma reaktion då. Får jag det vet jag inte om jag testar igen.. jag har det jobbigt nog som jag har det. Behöver inte MER värk. o vill definitivt inte betala för att få den.

Pratade med min läkare på Kungälv idag. Han ringde tillslut. Sjukskriver mig året ut och så får vi hoppas jag får ett besked om operation när jag skall prata med kirurgen den 22e.. svettpärlorna rinner i pannan... svulläter för att lägga på mig i vikt för att få denna förbaskade operation ur världen o kunna börja leva.. hur mår man av det..? Apa. Behöver jag säga mer? Stress är inte bra med en mage som min. Just nu är stress det enda jag med säkerhet inte har brist på i kroppen.

Åkte dit igen

Jag gjorde faktiskt det. Jag bestämde mig för att testa Den där ProIBS trots allt. Fast att jag eg inte lider av en sk "normal" ibs. Mådde fan i magen igår igen, kanske pga helgens omkastade rutiner och annorlunda (fel) mat kanske bara för att det var en allmänt dålig dag.. jag tror på både och. Hur som haver. Jag beställde den igår. Ångrade mig direkt efter. Kommer bara bli ytterligare en stor summa pengar till den allmäna konkursen - min o sambons med andra ord - och förmodligen inte hjälpa mig ett piss. Men då har jag i alla fall testat och kan stryka den från hjärnbry kontot.

Även om jag i praktiken VET att den inte kommer hjälpa mig, för jag har redan testat produkter med liknande innehåll i andra kombinationer.. så säger min hjärna att TÄNK om den faktiskt gör NÅT. Som alla andra gånger. Så jag testar o köper trots allt. O kommer gräma mig själv över att jag gjorde det när dessa små piller är slut och jag inser att de inte funkade. På mig. Vad jag avskyr reklam. Man är så utsatt. Den som säger att reklam inte påverkar har fel. Man vet bättre ändå åker man dit. Tyärr. Men det är ju så reklam funkar...

Soja - the dark side of.. .

Börjar med att hänvisa till en av många länkar
http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2010/12/04/soy-dangers-summarized.aspx
Kika på den och döm själva. Jag är ingen förespråkare för sojaprodukter, men jag måste erkänna (motvilligt) att jag är rätt förtjust i dem själv. Mjölkproteinallergisk som jag är och utbudet som finns.. gör saken ganska svår att komma förbi i mina ögon. Soja är en bra ersättning till mjölk i brist på andra välsmakande alternativ med bra eller rätt konsistens. Dessvärre är sojan ett väldigt manipulerat, behandlat livsmedel som ställer till nog så mycket problem i kroppen. Problem som livsmedelsverket väljer att bortse från. Problem som kampanjerna på tv och i tidningar väljer att blunda för. Det finns ju pengar att tjäna.

Sojan kan bland annat orsaka sköldkörtelsjukdomar, ämnesomsättningsrubbningar, dålig proteinnedbrytning, infertilitet, tillväxt av cancerceller osv. Det är rätt skrämmande. Ändå äter man den. Med god aptit dessutom. Lär väl visa sig ordentligt om tio år vad den gjort med min kropp. Men jag hoppas jag ska kunna hitta fler, och bättre alternativ till de sojaprodukter jag äter idag. Min yofu (yoghurt alternativ) har jag svårt att vara utan. Likså min sojamjölk. Den smakar mums i mina ögon. Den är en bra start på min dag. I min mage i alla fall. Bröd får den att smälla till direkt. Havregrynsgröt och dylikt också. Mjölk ska vi ju inte ens prata om. Tro mig, jag har testat det mesta, men det vill inte hjälpa.. tills vidare är sojan mitt bästa alternativ eftersom den KÄNNS bra i magen när jag äter den. Eller ja bra o bra. Bra är en definitionsfråga.. men den känns inte förjävlig direkt i alla fall.

Nä, nu ska jag stoppa i mig lite choklad. O tänka på en fin gåva som en vän erbjöd mig idag. Jag tror den kommer bli bra. Jag är rätt övertygad om det. En välkommen överraskning.. det måste jag säga. Livet har mycket att erbjuda, det finns många fina människor. Om man bara öppnar dörren och släpper in dem.

Att testa eller inte testa

Jag är i valet och kvalet. Ska jag testa dessa "Nya" tillskott bara för att ha testat dem o kunna lägga dem till listan över utprovade läkemedel o kosttillskott eller ska jag spara pengarna i väntan på bättre tider? De rinner ju snabbt iväg så att säga.. Det är inte få grejer jag testat som gått till historien som verkningslösa för min del. Men nån gång ska man ju hitta "the shit" som löser allt. Problemet är väl bara att piller o pulver inte kan lösa en trasig magen. Jag menar då inte en spastisk utan en trasig. En där hinnor gått sönder o tarmar trillat ner. En där tarmar vuxit sig onormalt stora och bakterierna tagit över pga det. Då hjälper det inte att föda de goda bakterierna eftersom de inte klarar av att överleva i den miljön. Jag vill gärna tro det, varpå jag köper dessa preparat med jämna mellanrum men ärligt.. de hjälper mig inte speciellt mycket alls. De skapar frustration och fler hål i en redan trasig plånbok. Men en dag tror jag de kommer göra nåt. När min operation är ur världen.

Ringde Huddinge idag. Fick tala med sköterskan. Hon är rar. Dessvärre befinner sig min kirurg i Afrika för tillfället och har inga telefontider förrän den 22 december.. när jag är inne för min manometri med andra ord.. kanon.. men jag tog den. Vad har jag för val. Måste få henne att inse att jag klarar min viktuppgång så de bokar in den där satans operationen efter jul. Så snart det bara går. Vill börja leva sluta gnälla. Typ nu. Jag tog den ialla fall. Så får vi se hur det går att prata med utrustningen i näsan o magen. Det blir nog bra. Jag måste ju. Man klarar det man måste. Även om alla har en gräns.

Ha en trevlig fredag gott folk det ska jag. Kan inte bestämma mig om jag ska göra fisksoppa eller satsa på räkor idag bara.. jag tror det lutar åt soppa.. den är i alla fall varm.. kanske med en chokladfondant till efterrätt?! Såhär i vinterkylan.. har ju liksom knaprat lussekatter o pepparkakor hela veckan.. de känns nästan som en del av kostcirkeln nuför tiden ;)

Forskning och nya preparat

Det är gott om nya "ibs" livsmedel i farten. "Nyhet" nummer ett: stomacol som geomgått en studie ledd av Henry Nylen och Proibs som genomgått en studie ledd av Magnus Simrén. Som de flesta redan vet, inte min favoritdoktor precis.. men men kanske kan något av de här preparaten vara till hjälp för alla dem som lider av ibs utan inslag av andra "komplikationer" så att säga. Eller andra sjukdomar som ställer till det.
Vi kikar lite närmare på Stomacol: http://www.stomacol.se/shop/index/intestine/1
Stomacol innehåller 700 mg betaglukan producerad av ekologiskt odlad havre. 90 % av fiberinnehållet är lösliga fibrer. Dessutom innehåller Stomacol 100 mg magnesiumoxid, 20 mg C-vitamin.

Detta är, för de flesta ibs-patienter som håller sig själva uppdaterade inte någon nyhet.. kanske har ni redan testat oxytarm? Tummyfibers från helpforibs.com? Laxplus från norska Herbaplus? Mag i form produkterna eller spc flakes som består av specialbehandlat havre? Alla dessa bygger egentligen på samma sak. Liknande ingredienser men vars "medicinska effekter" tidigare sopats under mattan av de flesta läkare.. så till stomacol studien.. det sägs att fem av sju blev bättre efter användning av denna produkt.. Så till studien för er som är intresserade..
http://www.stomacol.se/pdf/stomacol_study.pdf

Kikar vi på Proibs, ungefär liknande tillsatsämnen men viktigaste beståndsdelen är ALOE VERA. Ingen nyhet det heller. Ni som har magproblem och levt med dem ett tag har säket tesat er fram i denna djugel av aloe produkter? Att aloe vera är en läkeväxt är inte direkt någon nyhet. Det som jag ställer mig ganska tveksam till vad gäller det här preparatet är innehållet av inulin och fruktsocker.. ni som läst mina tidigare inlägg om frukstocker och vad detta ställer till med (när det inte befinner sig i "fruktformat" utan är utvunnet vill säga) förstår nog vad jag menar.. frukstocker är BETYDLIGT sämre för kroppen än vanligt socker. Mer om detta finns att läsa på http://www.mercola.com/ för er som är intresserade.. inulin, å andra sidan är mat åt goda bakterier. Dessvärre kan detta även ställa till det för vissa känsliga ibs magar..

Mycket intressant finns att läsa om detta på http://www.helpforibs.com/
" If you're at all prone to bloating or gas (and many folks with IBS are), please avoid both psyllium - also called isphagula - and inulin (the main ingredients in Metamucil, Konsyl, Fybogel, Fibersure, FiberChoice, and Canadian Benefiber), which can seriously worsen these problems in some people with IBS. Try another soluble fiber variety (particularly prebiotic Heather's Tummy Fiber™, which has been found to have excellent gastrointestinal tolerance and to increase good gut flora) instead."

Innehåll proibs:
Fruktsocker, inulin, aloe vera extrakt AVH200^®, askorbinsyra/C-vitamin, antioxidationsmedel (citronsyra, trikalciumfosfat), riboflavin/vitamin B2, magnesiumstearat, smakämne (citron).

För övrigt tror jag det kan vara en bra produkt. Förpackad i portionspåsar där man skall ta två varje dag, och varje förpackning innehåller 30 portioner.. det blir alltså tillräckligt för 2 veckor.. försvarbart att det kostar 189 kr per förpackning? Hmm..  att vattenlösliga fibrer är bra för dem med ibs eller känsliga magar (eller alla andra magar för den delen) är knappast någon nyhet.. läs mer här och bli lite insatt:
http://www.helpforibs.com/supplements/sol_fiber1.asp

Summa summarum: Forskningen bevisar egenligen bara det vi redan visste. Den skapar nya dyra produkter med ungefär samma innehåll so vi redan kunnat hitta i hälsokosthandeln fast nu med "medicinskt godkännande". Lite dyrare, lite mer tillsatser men ungefär desamma..  Jag undrar varför man måste tillsätta sötningsmedel över huvud taget men det är min reflektion o andra kanske inte håller med.. frukstocker kan i sig trigga ibs..  men för er som vill läsa mer om studien på proibs finns information här:
http://www.proibs.se/proibs-info

Lite att läsa för alla er som är intresserade av att lära er mer om kosttillskott av olika slag med andra ord :)
Ha en fortsatt trevlig dag.. och kom ihåg, det jag säger är MINA EGNA tankar och reflektioner. Inget jag fått godkännande för eller tjänar några pengar på. Det är upp till er själva att avgöra om ni vill lyssna på det jag har att säga eller inte. I slutänden måste man ändå göra sina egna val, fatta sina egna beslut... ibland hjälper det med lite tips på vägen:)

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Bestämde mig igår. Eller förra veckan. Eller var det veckan dessförinnan? Jag vet inte, jag har tappat kollen lite grann.. tiden bara går. Jag hänger inte riktigt med. Den springer liksom ifrån mig. Jag kan inte bromsa. Jag kan bara följa med. Det gör jag. Det gör alla andra med. Fast på lite olika sätt.

Jag bestämde mig att hänga med min mamma till Ullared en sväng o trotsa magen. Komma utanför väggarna så att säga.. se lite nytt.. ett litet äventyr. Vet att det skulle vara en pers för mig att jag skulle må skit o att resan hem skulle vara ett helvete.. men jag bestämde mig för att göra det i alla fall. Så kom dagen. Förra veckan. Snöoväder. Var bara o lägga ner. Då bestämde vi oss igen. Idag skulle det bli av. Kylan satte stopp för det.. har ingen lust att köa i tolv minus med en mage som håller på att ta kål på mig dessutom. Vi skippar Ullared med andra ord o tar oss till kära känn ingen sorg för mig Göteborg. Lite dyrare julklappar för mammsen kanske, men som hon sa, hon skulle förmodligen inte hittat det hon var ute efter i julklappsväg i Ullared ändå.. jo, massa prylar skulle hon komma hem med men de flesta av dem mer eller mindre (o)nödiga.

Göteborg går snabbare att ta sig till, det kostar inte lika mycket i bensin, man kommer fortare hem.. o man kan byta sina julklappar om de mot förmodan inte skulle falla i smaken.. fast jag är å andra sidan redan klar med mina inköp. O de flesta går inte att byta. Folk får gilla läget helt enkelt :) jag tror och hoppas att de skall gå hem ändå..

Jag är i alla fall glad att det inte blev Ullared idag. Har inte haft nån bra natt eller kväll igår. Morgonen blev därefter. Uppe tidigt o fick en skön morgonpromenad (bästa tiden på dygnet när allt är stilla o orört!) men våndas över en ond mage nu. Käkat frukost o morgonproceduren är i full fart.. sen blir det till o gå ut o försöka värma upp bilen o se om den startar..var ett tag sen den var ute o rullade trots allt.. känns ingen sorg för mig Göteborg

Spegel, spegel på väggen där..

..säg vem som gnälligast i landet är! Jag! Svaret kommer snabbt. Känns det som. Man kan undra ifall det blir motsatt effekt om man gnäller TILLRÄCKLIGT mycket - så det inte finns mer gnäll kvar i kroppen..? Jag tvivlar.

Blev en sprut och två resolor-dag igår igen. Fan säger jag bara. Hade en jättejobbig förmiddag o bestämde mig att ta en tablett till. Skulle jag förmodligen inte gjort. Den gjorde bara magen ännu mer jäsig o bubblig o värkande. Kvällen slutade tre avsnitt 24, några mackor o en lussekatt senare med en spruta ocreotide. Kändes knappt att jag tog den den här gången. Inte förrän imorse. Då verkade det braka löst med besked. Gick inte o ligga kvar. Hade bestämt mig att mysa med vovvarna till i alla fall en kvart i sju. Tjena. Kunde jag glömma. Det blev upp strax efter Anders gått utanför dörren. Det höll inte längre. Så det har varit en lång dag igen. Hade hoppats på att pärlorna skulle kommit eller vovvarnas grejer men icke.. har roat mig med att klippa Lukas, göra lunchlådor åt Anders och städa trapphuset istället.. nåt ska man göra för att få dagen att gå. Har skippat resolor nr 2 idag. Får se hur det blir ikväll med sprutan men jag hoppas slippa den med. Stå ut. Det blir lättare imorgon.

Har i alla fall fått mitt nya smink. Fiiina färger o nöjd med prylarna. Valde rätt tillslut. Uppdatering kommer säkert på min andra blogg senare i veckan.. kram till er som orkar stå ut med mitt gnäll o som stöttar mig i kampen mot ett friskare liv!

Pepparkakor bra för matsmältningen..

Jag läste faktiskt det nånstans nångång. Det går säkert att googla på det också om man vill ha mer information, men pepparkakor ska på nåt sätt vara bra för matsmältningen. Inte kakan i sig alltså utan kombinationen av kryddorna. Folk var smartare förr. De åt kött o plommon, asiaterna äter fisk och ingefära.. det finns liksom en anledning. Bröd med brödkryddor.. det är inte bara taget från ingenstans för att det smakar bra - det har ett syfte. Varje liten grej. Men vi har tappat bort det där idag. Kanske är det inte så konstigt folk mår som de mår o lider av ballongmage?

Själv är jag en fan av pepparkakskryddor. Kan gott värma ett glas havre, ris eller sojamjölk med massa kryddor i och sila av. Dricka det som det är och mums vad gott det är! Flytande pepparkaka kan man säga och eftersmaken därefter. Kan inte påstå att jag känner mig bättre i magen, men de säger ju att tankens kraft är stark.. att ingefära är bra råder inget tvivel om. Inte kanelens goda inverkan heller. Om man bortser från italienarna då eller vilka det nu var som vägrade sälja våra pepparkakor pga förgiftningsrisk för några år sen.. ja, kanel i för stora mängder är giftigt.. men knappast i form av pepparkakor. Då får man äta en jäkla massa. Jag skulle säkert kunna komma upp i de doserna som jag missbrukar denna krydda men what the f**K det känns som ett mindre problem i jämförelse med allt annat vi stoppar i oss, vare sig det sker av egen fri vilja eller inte!

Magen har i alla fall inte mått bättre sen jag började mitt pepparkaksmissbruk för det här året. Vet inte om den mått sämre heller egentligen. Den är bara konstant dålig så att säga. Det har blivit normalt i min värld. Jag har mina stunder när jag får passa på att göra det jag vill ha gjort för sen är det kört. Punkt. Det är min vardag. Det hjälper inte om det är nåt kul som väntar, det hjälper inte om vi är på semester, åker flygplan, käkar middag med goda vänner, är på bio, promenerar, springer, whatever.. magen lever sitt eget liv ändå. Långt ifrån mitt. Det konstiga är att jag aldrig vänjer mig. Efter dryga tio års helvete har jag ännu inte vant mig vid tanken att det är såhär mitt liv ser ut. Jag kämpar vidare och lever på hoppet. En dag ska jag bli bättre. Om inte bra så betydligt bättre i alla fall. Det ska jag bli, oavsett vad folk tycker eller tror. Jag är för envis för att inte bli det..

I väntan på bättre tider

Så kommer det lite snö.. igår var inte heller en av mina bättre magdagar. Tvärtom. Det gick ganska snart käpprätt åt skogen. Innan lunch vill säga. Det brukar i alla fall hålla sig lite till efter. Inte igår. Det gick käpprätt åt skogen. Men jag plågade mig iväg till torget med sambon ändå. Köpte lite tonfisk o lite annat gott att stoppa i magen. Anders bakade lite pepparkakor. Promenarade en sväng me vovvarna. Rätt lång sväng. De verkade gilla det. Hjälpte inte magen men gjorde att jag mådde bättre i själen. Solen gjorde sitt också. Den hjälper mycket när man känner sig nere.

Idag är det ingen sol. Snöar igen. Grått ute. Tycker det räcker med snö nu? Behöver liksom inte bli mer. Men det ska enligt yr.no snöa mer eller mindre hela dagen idag. O blåsa. Denna förbannade blåst. Jag fixar den inte. Det hjälper inte vad jag packar på mig jag fryser ändå. Spänner kroppen, spänner magen o mår ännu sämre. Men men, det kunde vart värre. Jag lever, jag är hemma o jag ligger inte på sjukan. Jag har två undebara små vovvar, en underbar sambo o en mamma o bror jag älskar över allt annat. Man får se till det man har. Jag är oerhört tacksam över det jag har. Men jag sörjer det jag inte har. Det kan jag inte förneka. En fungerande kropp ligger högt på listan. Jag skulle ge mycket för att få en..

Trotsar magen o käkar skit

Det där med att äta mat som är "snäll" mot magen - det tror jag inte ett skit på. Jag har testat. Tro mig. Alla dessa magdieter jag blivit förordad och förmanad att testa. Jag har testat dem. De kanske hjälper för nån annan, men inte för mig. Tvärtom. Det som funkar bäst för mig är att skita i alla dessa råd och käka det min kropp vill ha. Jag undviker viss typ av mat, det gör jag, eftersom jag av erfarenhet vet att den gör mig sämre - men jag äter det jag vill NÄR jag vill och skiter i alla dessa råd o rön. Fibrer hit o fibrer dit, bulk hit och laxer dit. Sönderkokt och obehandlat eller rått och oförstört.. inte lätt att veta vad man ska välja i denna djungel av råd och rön! Bättre följa sin magkänsla. Det finns väl en anledning till att man har en :)

Idag blir det glögg, det blir pepparkakor, tonfisk med rödvinsås och ett glas rött till den. Glass med varm hjortronsylt till efterrätt.. ibland får man lyxa till det! Magen kommer inte gilla det, men den vill ju inte ha nån mat alls.. och så kan jag heller inte leva. Antingen äter man o får ont - men dör i alla fall inte pga svält - eller så låter man bli o äta, slipper o ha ont men dör av svält. Tja, valet är väl ganska lätt även om det tar tid att komma dit. 12 kg back som mest har fått mig att paniskt stoppa i mig mat oavsett. Där vill jag inte hamna igen. Där KAN jag inte hamna igen. Resan upp går betydligt sämre än resan ner. Det kräver mkt mat, kraft, tid och energi att orka stoppa i sig tillräckligt mycket för att komma ikapp igen. Vissa kallar det lyx. Jag ser det som en mardröm. Det är inget liv att kunna "äta vad man vill o inte gå upp". Den som säger det har inte varit i mina kläder, inte haft min kropp o inte hållit på att stryka med av uttorkning. Wake up call. Det finns nåt som heter överlevnad. Det har jag kämpat med i över femton år. Nu är jag trött på överlevnad. Vill börja leva. Det är därför jag låter bli att lyssna på vad alla har att säga. Jag hör dem, men jag följer inte blint deras råd..

Spruta tredje natten i rad

Det gick åt skogen igår igen. Jag trodde att dagen skulle bli lite bättre i och med att det KÄNDES bättre när jag var ute och handlade lite med mamma. En sisådär två timmar ungefär. Sen satte det fart. Fort som attan gick det. Tokjäsningarna alltså. Spenderade resten av dagen med att försöka ignorera dem och pyssla färdigt här hemma. Julpyntade, förberedde mat, lekte med vovvarna. Det hjälpte inte. Försökte med div olika magövningar men de gjorde ingen nytta de heller.

Kvällen gick och magen blev värre. Anders beställde thai för att jag skulle slippa laga mat och kunna ägna mig åt att få rätsida på magen. Det hjälpte inte det heller. Blev bara värre under kvällen och det slutade med ännu en spruta som dessvärre inte gav mig lika mycket sömn som nätterna innan. Idag har den varit åt skogen sen imorse. Fick inte ordning på den då och den har fortsatt bråka hela dagen. Vill inte ta sprutan idag o har skippat min andra resolor. Ska försöka tämja den på annat sätt. Medicinerna har ju uppenbarligen inte hjälpt. Förmodligen blir det ännu värre nu, det känns så för tillfället i alla fall. Men jag måste ju testa.

Har roat mig med att baka brownies idag. Tror de blev rätt bra, även om jag ändrade om receptet - som vanligt. Har gjort ett halsband också. Det blev jag riktigt nöjd med. Det enda som stör mig är att jag valt fel ögla till låset, eller fel hasp hur man nu väljer att se det.. så det går för tillfället inte att stänga det. Irreterande. Men jag löser det. Hade tänkt ha det här halsbandet på vårt bröllop, lite kul med något man skapat själv.. men vi får se hur det blir med den saken. Det blir ju sällan som man tänkt sig!!

Sprutor, tabletter, mjukgörare.. fabrik?

Jag känner mig som en kemikaliefabrik. En levande sådan. Jag har sagt det förr och det stämmer fortfarande. Spruta inatt igen. Det kändes rätt ok under lunchen igår och någon timme efter. Promenaden med mamma och hundarna var riktigt skön i snön, trots att det blåste småspik. Kändes friskt, att man varit ute och gjort något.

Dessvärre vände det under eftermiddagen och det med besked. Mer medicin, mer resulax och kaos i magen. Efter kvällsmaten var tokjäsningarna och magvärken ett faktum. Ville inte ge sig. Började ana vart det bar hän och bad Anders hjälpa mig förbereda sprutan. Han hjälper mig värma innehållet. Gör mindre ont att spruta in det då. Sprutan i sig kändes inte så mycket igår. Spände såklart o visst krampar det i magen, men jämfört med de satans tokjäsningarna som gör att det känns som magen ska spricka är det ingenting. Man ser snarare fram emot den typen av smärta. Tar liksom bort fokus lite grann.. Kan bero på att jag fläskat på mig lite mer också o har lite mer att sticka i.. men å andra sidan hjälpte det inte häromnatten och så mycket har jag nog, i ärlighetens namn, inte fläskat på mig sedan dess...

Känns inte bra att stoppa i mig massa tabletter (jag är ju trots allt starkt emot mediciner av alla de slag..) o köra in sprutor i kroppen.. injicera vätskor som påverkar så pass mycket att man känner hur de verkar inom fyra minuter.. men när man mår såpass kasst som jag gör ibland är man faktiskt villig att prova det mesta. Man gör det som krävs för att kunna må lite bättre. Jag tror inte det är helt ovanligt..

Sandostatin är mitt nya vitamin.,.

Den rimmade. Rubriken. Men den var långt ifrån någon sanning. Vitamin vore att ta i. Sömnhjälp vore en mindre överdrift. Underdrift till och med? Mådde fan igår igen. Det gick rätt ok under dagen. Sen kom eftermiddagen, middagen, en lussekatt o sen efter kvällsmaten som igår bestod av kalkon/mozzarella/avokado mackor o en choklad/banansmoothie på havremjölk var det kört. Gick käpprätt åt skogen så att säga. Magen satte igång o tokjäsa o ville inte ge sig. Kändes som tarmarna skulle ploppa ur skinnet. Visste vart det barkade så det var bara att förbereda sprutan..

Sandostatin. Mitt vitamin. Det var därifrån jag fick det. Också kallat gift som jag injicerar i magen men det gör att jag får sova. DEt sparkar på tarmarna som rör sig och får det att sluta puttra så förbannat. Jag får sova. Eländet kommer dagen efter, det är därför jag bara tar till dem i yttersta nödfall. Dagen efter är idag. Så jag vet vad jag har framför mig. Det har självfallet redan börjat. Men jag vet åt vilket håll det kommer gå. Skönt att inte ha nåt planerat för dagen. Ska passa på att julstöka lite tror jag. Lagom avancerat. Går att avbryta. Snön faller ute. Då kan man lika gärna passa på att pyssla mellan varven (toan - cykeln - brädan - golvet - soffan - sängen.. )
Härliga underbara tisdag! :-/

Nåt är snett

Magen mår inte bra idag heller. Tvärtom, den mår skit. Efter gårdagens behandling med massa mat och dryck hos mamma kanske det inte är så konstigt, men ärligt talat nåt är snett igen. Tarmen har lagt sig fel o det KÄNNS. Hela tiden. Det går liksom inte att slappna av. Trevligt sällskap till trots. Vin till trots. Sånt som brukar göra det lättare att hantera. Gårdagen bjöd på många härliga (inte!) uppstötningar och väldigt mycket ont i magen.

Idag är inte bättre. Skulle haft hit min vän fotografen, men ödet ville tydligen annorlunda. Det blir inte alltid som man tänkt sig.. förmodligen blir det lite bak idag istället. Som Anders får stå för. Jag får agera bitchen som säger åt honom vad han ska göra o äter upp hans bakverk. Känns som lagom avancerat för mig idag. Blir lite ledsen i ögat av att aldrig kunna vakna o känna att detta kommer bli en bra dag..

Man önskar att man vaknade

Ibland inbillar jag mig själv att om jag somnar tillräckligt djupt och vaknar utvilad kanske jag vaknar som vanliga människor, när kroppen säger att det är dags att gå upp o inte för att magen värker. Det har inte hänt än. Inte imorse heller. Jobbigt att inse att man inte är som man borde. Vad det nu innebär.

Visst, jag behandlade kanske inte magen jättesnällt igår, det fårjag motvilligt erkänna. Käka taco, knapra nachochips, dricka vin o sen efterrätter o en liten slurk (även om det bara var en mini) kall vaniljglögg till det kanske inte är de optimala för maghälsan? Men, å andra sidan: Det var fredag. Jag kände fört och jag vet inte om det egentligen gjorde att det blev så mycket värre. Utgångsläget var som det var = inte bra o det hade gått åt skogen oavsett. Har det en gång börjat så..

Idag ska vi fira mamma i alla fall. Ännu mer god mat o dryck med andra ord. Men det får det vara värt. Imorgon ska vi träffa en kär vän.. som jag inte träffat på alldeles för länge. Förhoppningsvis blir det hon som förevigar vår stora dag <3

Lycklig över konstiga saker

Det är rätt skumt egentligen. När man tänker efter så att säga. Här har man gått o våndats över diverse obehagliga undersökningar men ändå på nåt sätt lyckats ta sig igenom de flesta. Gastroskopi, vad är väl det liksom. Tydligen ska det vara väldigt obehagligt. Tänk om.

Jovisst, det känns lite grann. Det är obehagligt som fan - MEN det är över inom loppet av några minuter. Värre saker finns. Som den där mätningen då de körde upp elektricitet i ändtarmen och man skulle skratta och hosta. Den var minst sagt VIDRIG. Tog nästan fyrtiofem minuter o att jag över huvud taget klarade av att genomföra det är ett under. Botox i ändtarmen var en annan sån där sak jag inte gärna skulle göra om. Faaan, smärta säger jag bara! Lät som en jäkla tatueringsappparat när de skulle kolla ut rätt ställe. Usch. Inget jag rekommenderar!

Men den värsta var ändå manometrin, tunntarmsmanometrin. Alla katergorier. Coloskopi =hemskt men man kan ju få lugnande. Annat är det med manometrin. Den tar tid, den är en gastroskopi som aldrig tar slut så att säga. Den är HEMSK. Det var den enda undersökning jag lovade mig själv att aldrig utsätta mig för igen. Ändå står jag här nu och väntar på en just sådan - snäpp värre. Förra gången varade helvetet i åtta timmar. Nu ska det vara i tjugofyra och jag får dessutom inte ta mina vanliga mediciner. Kommer garanterat gå åt skogen. Vad gör man inte för att försöka bli bra?? Fick kallelsen idag. " man för ner en sond genom näsan med olika mätpunkter ner i magsäcken, därefter för man den vidare ner i tunntarmen med hjälp av röntgenlysning.." jotack, jag vet. Usch. Ändå, på nåt konstigt sätt ser jag fram emot att få den överstökad. Av nån skum anledning tror jag att den kan vara till nytta. DET är rätt sjukt.

Den förra visade ju att jag har nån form av neurogen störning av "åtminstone medelsvår" grad i tunntarmen. Nu får vi se vad den här visar. Inte för att jag fick nån mer hjälp efter den där informationen blev uppdagad, men ändå. Så länge det finns hopp..?

Nä, nu ska jag fortsätta knapra choklad och förbereda kvällens tacomiddag. Har, enligt mig själv, gjort en gudomligt god guacamole så jag ser fram emot att sätta tänderna i den! Resten av maten också såklart, men den sticker ut lite extra. Efterrätten jag gjort ser också lovande ut där den står i kylen o gottar till sig. Magen vänder sig av våndor inför tanken på mer mat men hjärnan verkar mer positivt inställd! Trevlig fredag!

Det går troll..

Är det inte jag som är dålig är det vovven. Eller så är det båda två. Nu har stackarn åkt på analsäcksinflammation igen. Jag lider med min lille krake! Kan inte vara det minsta skönt. De var så fulla, analsäckarna att de tvingades ge honom lugnande för att kunna tömma dem. Återkommer det igen måste de operera bort dem. De är tydligen nåt kroniskt. Han har haft det en gång förr, men det var många år sedan. Är det inte det ena så.. men hon kikade i alla fall i munnen när han ändå var drogad och peppar, peppar den såg fin ut! Har oroat mig för tänderna och hur det ska gå med dem. Hon var dessutom nöjd med hur fin jag fått huden på honom.. dessvärre kräver den här inflammationen ännu en antibiotikabehandling (neeeejeee!!) vilket förmodligen innebär ännu en svampinfektion.. vilken jäkla soppa.. när man äntligen lyckats få bukt med den förra.. varannandagsbad är ingen rolig historia när man har en vovve som avskyr att bada.. och fryser som en gris.. *snyftar till*

Min mage mår långt ifrån prima också. Den vill inte ge sig. Den liksom bubblar och värker hela tiden. Det sprider sig dessutom uppåt mot magsäcken och ömmar hela tiden. Det väcker mig om nätterna trots mina melatonintabletter. Känns inte alls bra. Nåt som ändrats igen? Jag kanske blivit för tjock för fort *S* det vore nåt det.. men på tal om tjock. Vågen visade faktiskt på hela 48 (!) kilo när jag ställde mig på den hemma hos mamma häromdagen. Bara en sån sak. Jag kommer nå mitt mål till nyår och fixa mina femtio kilo. Nu gäller det bara att övertyga kirurgen om att boka in mig på operation illa kvickt.. där är jag mer tveksam. HOn hör inte till de snabbaste människor jag träffat. Men så länge det finns liv..?

Ute kyler det på. Julen står (snart) för dörren. Både jobbigt och mysigt. Borde vara bara mysigt men det är väl sällan så.. så mycket som ska klaffa. Vet i alla fall hur jag kommer må dagarna före den här gången, det är ett som är säkert. Med tanke på slangar o annat kan det inte bli annat än katastrof. Men men, det är för en bra sak åtminstone. Kanske kan den leda till att jag mår bättre nästa jul.. det har jag ju bara önskat i snart tio år.. vad är väl en bal på slottet...

Usch vilken natt..

Inatt var min värsta natt på länge. Kvällen var väl inte direkt nån hit heller, men natten var verkligen katastrofal. En sak är säker: jag är inte bra på att vara ensam på kvällarna. Jag gör mig själv illa. Jag tror jag gör nåt bra (fast jag egentligen vet att jag inte gör det) men det blir så fel. Så fel. Så fel. Som igår. Då bestämde sig min hjärna för att knöka i mig massa skit. Trots att jag var övermätt sedan länge. Den här gå upp grejen som spökar i hjärnan för mig. Ibland slår det slint. Den tänker att om jag knökar i mig som fan direkt så kanske jag slipper må så dåligt sen. Jag kanske går upp fort och behöver inte tänka på det här mer.. men det blir ju sällan så. Tvärtom skapar det bara ÄNNU mer besvär. Som om jag inte hade nog ändå. Jag tror mig kunna hantera det här men ibland går det helt enkelt åt skogen. Är jag nere blir det sjävklart värre. Ett slags sätt att straffa mig själv. Eller nåt sånt. Jag vet inte men hjärnan är inte alltid helt logisk.

Igår var en sån kväll. Ensam me vovvarna och mådde skit. I magen. Trodde att jag skulle fixa detta bra men igår blev det inte så. Till råga på allt kom jag på att jag skulle färga håret igen - klockan tio på kvällen.. smart idé? Think not.. men jag gjorde det ändå. Irreterad över att inte ha några handskar kvar drog jag på mig diskvarianten. Kanonbra .. eller nåt.. men nu är jag mörkare i skallen i alla fall alltid nåt att störa sig lite extra på.. jobbigt bara när utväxten syns igen.. blir ju ännu större skillnad *suck*  - men jag trivs i alla fall bättre än jag gjorde med toningsinpackningen jag körde häromdagen som gjorde att hela håret skiftade i rött Hurgha!

Natten då.. var hemsk.. låg o vred mig av o an och hade svinont. Kändes som tarmarna ville hoppa ur mig. Eller skulle. Var en sån där natt då jag pendlade mellan att sträcka mig efter telefonen och ringa mamma för att ta mig till sjukan eller låta bli. Jag lär bli. Jag gillar inte sjukhus. Jag klarade det uppenbarligen, men frågan är hur bra det är /var. Mår inge vidare idag. SKulle haft besök av en kär och efterlängtad vän men mår helt enkelt för dålig för att vilja träffa någon idag. Är inget bra sällskap i det här skicket så lika bra att vara själv och komma på fötter igen. Jag hoppas vi får en ny chans snart. Dagen skall ägnas åt att ringa vårdsamtal igen. Remisserna borde vara med posten idag och då lyfter jag luren till karolinska first thing.. vill ha den här skiten ur världen. Gillar inte slangar i näsan. Det är inte naturligt..

Läkarsamtaldag nr .. vilket i ordningen?

Idag var en sån där dag igen. Måndag. Brukar ganska ofta betyda läkarsamtaldag. Om inte just till läkare så för att boka telefontid till dem, kolla svar på prover, kolla om remisser etc gått fram osv. Den här gången gällde det min kommande manometri. Av erfarenhet har jag lärt mig att dubbelkolla ALLT som görs gällande mig själv inom sjukvården. Så även den här gången. Tur var väl det. Det visade sig (för vilken gång i ordningen?) att betalremissen från västra götaland gått ut och att min remiss ligger väntande tills denna är på plats.. hade den varit där hade de direkt bokat in en tid v 50, dvs veckan före julafton. De höll på att ordna detta sa det, läkarsekreteraren hade suttit med detta igår.. my arse säger jag.

Vet att detta ALDRIG funkar. Så jag tog saken i egna händer och ringde vårdslussen själv. Fick tag på en rätt trevlig dam den här gången ÖVER FÖRVÄNTAN. Det var henne jag talade med första gången jag var i kontakt med dem. Sen dess har det vart surkärringar hela tiden. Positiv överraskning med andra ord. Hon hjälpte mig utan knussel. Förhoppningsvis har jag remissen (rna) en till gastro och en till kirurgen. Lika bra att fixa båda samtidigt den andra går ut 9 dec.. för o inte köra fast med operationen också!!

Så nu hoppas jag att jag har den imorgon o kan ringa dem så de får den info de behöver.. i så fall kan jag få mina slangar i magen redan i december.. inte för att jag ser fram emot det men det ska ju ändå göras så det är väl lika bra att få det ur världen o få de svar vi behöver innan operation - jag hoppas den blir av i januari så jag kan börja leva och ta tag i mitt liv på allvar.. men jag har en känsla av att det kommer dröja längre än så.. har vart med förr. efter jul.. allt går på halvfart.. innan läkarna fattat att de faktiskt jobbar igen så.. det tar tid.. Men - så länge det finns liv finns det hopp? Magen är inte på min sida alls för tillfället. Har en jävla värk i tarmen och den slår knut på sig stup i kvarten. Kräkts magsyra flera gånger nu o det kommer lite blod. Inte bra det brukar tyda på att nåt är på väg att gå galet.. Men jag hoppas det rättar till sig i tid. Nästa gång jag hamnar på sjukan ska det inte vara akut!!

Ett par riktigt jobbiga magdagar

Det har varit några jobbiga magdagar de sista dagarna. Nog för att vi festat till det lite med vin och god mat (kanske lite för mycket av båda för att det ska vara bra) och nog för att vi inte skött de "Normala" dagsrutinerna som vi kanske borde. Jag. Men man tycker ju ändå att nån gång kunde man få en liten frist? Inte. Synden straffar sig själv. Så även denna gång. Hur trevligt man än har det håller magen inte med. Den ger sig väl tillkänna oavsett. Morgonen och dagarna som följer efter är alltid värst. Igår var en pizza och vinkväll me godis hos brorsan. Supermysigt. Supergott. Men magen vill bara jävlas. Nån gång önskar man att mirakel kunde ske. De gör ju det för jämnan. Kanske kommer turen till mig nån gång?

Idag är fars dag. Inte bättre för magbesvären. Ensam hemma med hundarna (som dessutom beslutade sig att börja med värsta hundfighten imorse o jag fick handgripligen gå in o sära på dem.. den lille var helt vansinnig och jag ska va glad att det inte blev större blodsutgjutelse på mina händer!) och alla tankar som mal i skallen. Inte bra för någon. Ikväll kommer i alla fall mamma över. Ska laga en födelsedagsmiddag åt henne. Hon fyller år idag. Nåt positivt i all deppighet. Vädret är inte direkt upplyftande heller.. men.. det är söndag. De brukar inte vara mina favoritdagar! Borde vart ner till farsans grav och lagt lite blommor idag. Har inte kommit mig för det än. Jobbigt. Kanske när Anders kommer hem, att vi kan åka tillsammans. Ska spendera förmiddagen med att göra lite mer positiva grejer som att förbereda kvällens middag. För att inte deppa ihop totalt i min ensamhet.
Kram på er allihop som fortfarande har en pappa vid livet att fira. Till alla er andra kan jag bara säga att tiden läker inte alla sår, men den gör dem lättare att leva med.

Fredag = ingen bra magdag

Nej, det är faktiskt så. Min mage bryr sig inte om vilken veckodag det är. Att det är fredag i dag ger den blanka fan i. Den bråkar lika mycket (eller mer) ändå. Tar nog till och med i lite extra, sådär bara för sakens skull. Man känner att man lever. Ibland undar man varför? Nån mening finns det säkert med allt elände. Jag hoppas att jag en vacker dag förstår den. Vägen dit har varit lång och jag förmodar att jag har en lång väg att gå.

På måndag tänker jag ringa sjukan igen. Höra om remissen till manometrin gått iväg och om de har någon uppfattning om när den kan tänkas bli av. Försöka pusha på dem lite. Inget man gärna går o väntar på om man säger så.. det är inte direkt nån trevlig upplevelse! Men den kan kanske leda till nåt bra.. jag intalar mig det ialla fall. Annars hade jag aldrig gått med på att utsätta mig för detta helvete igen. Jag vet ju vad det innebär att ha slangar i näsan. Det är inte kul nånstans. Det är inte skönt heller. Det är rätt fruktansvärt ärligt talat. Men man glömmer fort när det väl är över. Jag lever på det.
24 timmar.. det ska jag väl kunna klara av.. får be dem ge mig nåt. Men jag misstänker att jag inte kommer få nåt .Det påverkar ju tarmarna - o det är ju dem de ska mäta. Fan också. Får se till att köpa mig nåt fint när det är över eller unna mig nåt trevligt. Så det är värt mödan liksom.. nä, nu är det fredag. Jag ska sluta gnälla och ta tag i dagens göromål. Fixa till skalet vore en bra idé att börja med.. utan det går jag inte ut idag. Ser ut som elefantmannen. Fan för allergier. Fan för bråkande magar. Men - det som inte dödar härdar och så länge det finns liv finns det hopp. Hoppet kan man leva länge på! Får önska en fortsatt trevlig fredag o mindre magont åt folket helt enkelt!!!

Gårdagen katastrof - dagen kan bara bli bättre?

Gårdagen var ingen hit i min värld. Tvärtom. Mådde fan rent utsagt. På alla håll och kanter. Från morgon till kväll. Det var inte mycket som gick rätt i min värld.

Dagen började ungefär på samma sätt, men jag hoppas att den ska bli bättre under förmiddagen. Funkar inte förmiddagen finns alltid eftermiddagen att hoppas på - men det är ju förmiddagen som är mest relevant eftersom det liksom är den som styr hur resten av dagen kommer arta sig.

Att man oroar sig för det ena och det andra gör ju inte saken bättre. Måste sluta oroa mig. Men det är lättare sagt än gjort. Definitivt. Knaprar urilan för fulla munnar. Tror jag åkt på urinvägsinfektion igen. Händer ibland när magen är såhär. Men det brukar vara ganska lätt åtgärdat med urilanet om jag bara tar dem i tid. Det borde funka den här gången. Tror inte jag gått med det längre än högst ett dygn. Den som lever får se. Vädret ser inge vidare ut idag. Men jag har o göra så det räcker ändå. Med magen om inte annat. Ska försöka göra lite nytta också. Förbereda lite inför morgondagens middag. Städa lite.. ångestgöra.. sånt där jag brukar pyssla med när jag mår fan. Positive thinking: vi får ett rent hem i alla fall...

Ingen bra dag idag

Den började inte bra, den här dagen. Den kommer inte heller bli så bra. Jag känner det på mig. Jag känner min kropp och jag vet vart det barkar. Har vart med förr. Värsta morgonen på två veckor och det är liksom inte direkt någon överraskning vad som komma skall. Mönstret är precis som vanligt. Det gäller bara att härda ut och hoppas att en här dagen snart är över. Positive thinking? Nje, jag vet - inte speciellt.

Ska försöka göra lite nytta o bada Tuffe som börjar klia sig igen.. härligt iom att han fryser så mycket. Man vill inte direkt utsätta honom för mer kyla än vad som är nödvändigt - men han måste ju få sitt bad för att slippa sitt kli. Ingen bra kombination det där..

Mammaklippning står på schemat för dagen också. Hon kommer hit och vill bli friserad. Får se om jag kan åstadkomma några mirakel på den fronten. Den som lever får se. Något att fästa tankarna på i alla fall.. en stund. Ska laga lite thaigryta också. Mat brukar ju, på nåt konstigt sätt, få mig på bättre tankar.. även om det oftast är den som gör att det i slutänden går helt åt skogen..

Inte mycket nytt

Har varit lite dålig på att uppdatera här. Kan bero på att jag lämnade sjukan i besvikelse den här gången. Det tar på krafterna att sätta sig i bilen med så mycket spänning och förväntan och sen inse att man åker hem utan att ha fått så mycket mer att gå på än man hade innan.. och att ens idéer inte mottogs som man kanske hade hoppats. Pengar. Pengar. Pengar. Allt handlar om pengar. Kostnad kontra vinst.

Man kan experimentera med piller, i oändlighet känns det som. Med andra undersökningar eller behandlingsförsök är de mer restriktiva. Sånt som de själva behöver motivera och tro att det funkar. Alltså testar man inget på någon som inte passar i modellen för vad som redan är "kliniskt bevisat" att det faktiskt funkar. Där är man rädd för att experimentera. Man skyller på riskerna. I själva verket handlar det oftast mer om kostnaderna.. det är rätt uppenbart vad gäller INTERSTIM. På tal om den fick jag faktiskt brev från UMAS där de bad om en specialistvårdsremiss för att kika på mig.. igen. Tjena, jag vet ju hur det kommer gå med den saken.. att bråka med valfriheten är inte det lättaste här i livet. Definivit inget jag ser fram emot. O jag behöver dem ju för min fortsatta vård i Stockholm.. *suck*

Kan inte riskera att bli utan operation. Den tror jag i alla fall på och mina läkare också. Vore en enorm tabbe att klanta bort chansen att bli bättre genom att propsa på något som jag faktiskt bara TROR kan hjälpa mig. Jobbigt bara att min tro är ganska stark i det här fallet. När jag känner att något kan funka brukar jag ha rätt- och tvärtom. Jag känner min kropp. Bättre än det mesta annat.

Hur som helst. Denna gången var som sagt inte så positiv. Inget gensvar på interstim. De har ju stoppat all sådan behandling pga kostnader för tillfället. I alla fall i Göteborg och Stockholm. Malmö verkar köra på. Men dit kommer jag inte utan remiss.. rådet denna gången blev att testa mer Resolor. Öka dosen med andra ord. Resultat: som väntat. Mer biverkningar, mer huvudvärk o mer ont i magen. Visst trycker det på MEN det går INTE igenom. Så den chansen kan jag nog lika gärna sluta hoppas på direkt. Mediciner kommer inte hjälpa mig det är bara att konstatera. I alla fall inte utan att man gör nåt mer - med kniven är jag rädd. Så är ju också planen. När jag når mina femtio kilo vill säga.. om jag kämpar..? Så jag skulle kunna kräkas på´t. Jo, jag kämpar. Lite för mycket för mitt eget bästa ibland.

Till dess ska jag göra en NY tunntarmsmanometri. Neeeeej! Det är inte vad jag hade hoppats på. Inte vad jag hade drömt om. Det är den sista undersökning jag vill göra igen. Det är bland de värsta undersökningar jag gjort. Slang i näsan med massa mätpunkter under MÅNGA timmar är INGEN hit. Speciellt inte som den skall långt ner i tunntarmen. Förra gången varade eländet 8 timmar.. nu vill man mäta 24 (!) timmar o ha mig inneliggande. Det är nåt avvikande som de vill kolla upp. Jag förstår inte det där, men jag vet att jag har en nervskada på tunntarmen. Det är väl denna de vill kolla upp igen.. min läkare tror inte det är bara tjocktarmen vi ska fokusera på. Han tror att det kan vara tunntarmen som ställer till de minst lika mycket.. så nu skall detta utredas mer grundligt. Urk. Visst går jag med på det, jag vill ju bli frisk.. men jag ser INTE fram emot det. Tvärtom. Jag våndas. Sist tog det 30 min att få slangen på rätt plats i tarmarna.. jag vill inte tänka på vad det kommer ta denna gången. Nu vet jag dessutom vad det handlar om och hur jag kommer må. Bara en sån sak.. men.. kan det leda till den minsta förbättring.. så tror jag på den! O jag hoppas jag inte tillhör släkten med nåt genetiskt fel som min läkare talade om. Han skulle kolla upp det. Jag har visst nåt avvikande fel som stämmer med deras.. men jag tror väl inte jag ska härstamma från Portugal o nån sjöman som ynglat av sig? Har för mig släkten härstammade från valoner.. den som lever får se!

Så var det dags igen

Idag bär det av igen. Allt på en gång. Läkarsamtal med Kungälv nångång under resans gång - att det alltid lyckas så bra med tajmingen?! - regn och blåst hela vägen och sen en trasig mage att ta hand om. Vovvarna är oroliga. Står vid dörren o deppar as we speak. Började se det på dem redan igår då vi började packa våra väskor. Det känner sånt där på sig. De vet vad som komma skall. Men de kommer ha det bra hos mamma. Bättre springa fritt på gräsmattan än att sitta instängd i en bil (bur i Lukas fall, Tuffe har säkerhetsbälte) i femtio mil.. förlåt fyrtio. De sista tio är till sjukan o dit kan de ju ändå inte följa med.

Känner mig betydligt mindre orolig än jag gjorde sist vi var påväg. Då hade jag packat min väska för två veckor. Hade ångest o mådde fan. Idag mår jag psykiskt lite bättre (det som grämer mig mest är min onda mage o alla jävla utslag i fejjan som jag fått till råga på allt-kliar, spricker, fnasar, blir oljigt om vartannat och utslagen är ett faktum vi snackar månen eller nåt sånt) har ingen ångest över läkarbesöket jag ser snarare fram emot det. Kommer nog vara lite jobbigt när vi kommer till sjukan eftersom jag lämnade detta ställe störtlipande sist, men det går nog bra. Vi ska ju bara prata den här gången..
Uppdatering kommer.. förmodligen när vi är tillbaks nångång på fredag eller lördag.

Imorgon bär det av (igen)

Känns som man snart borde få vip-kort på motorvägen - eller på 45:an som vi oftast kör till andra sidan Sverige. Tydligen finns det inget sånt än. Man blir väl snarare bestraffad för att man väljer att ta bilen istället för tåget.. visst tåget skulle kunna varit smidigt. Det vill säga OM:

• Det hade avgått någotsånär i tid
• Det gick från dörr till dörr och man slapp transportera sig med bil emellan
• Man visste med sig att det skulle hinna fram i tid och inte få stopp på vägen
• Det kostade lite mindre än det gör idag
• Man inte behövde släpa på tonvis med packning och kånka på en situpbräda.. det blir lite much faktiskt 

Men men.. nån gång i framtiden kanske. När jag blir frisk och klarar av alla de här momenten.. Tills dess får vi ta bilen. O trökköra i fem timmar. Ser inte jättemycket fram emot det. Magen brukar inte direkt gilla de här resorna. Tvärtom. Den tar fetstryk och den är dålig nog som den är ändå. Men, jag tänker positivt i det här fallet: vi får träffa släkten i strängnäs, jag får prata med min läkare face to face och vem vet KANSKE lyckas jag övertyga honom om att låta mig testa interstim. Kanske har han kommit på nåt annat bra som kan hjälpa mig till operationen nästa år..

Är positiv till det här med operationen i alla fall. Jag menar inte själva operationen då, utan vad den förhoppningsvis kan hjälpa mig med. Tror jag kommer klara min viktuppgång, det känns så. Som jag jobbar på o får slänga brallor så.. kommer behöva en ny garderob - finns det bidrag till sånt?!! ;)

Nä, skämt åsido.. vikten går på rätt håll, men magen och ansiktet mår fan. Mer mat=mer ont=mer bråk i magen= mer skit i fejjan som inte gillar när magen mår såhär dåligt. Ond cirkel med andra ord.

Fick dock ett positivt samtal idag. Eller jag vet egentligen inte ifall det var positivt förrän de ringer igen. Från UMAS bäckenbottenavdelning i Malmö. Har talat med dem förr, men då kunde de inte hjälpa mig utan specialistvårdsremiss som går utanför landstinget.. det är ett av målen med läkarbesöket imorgon.. att få min läkare att hjälpa mig med sådant.. men jag tvivlar på att han kan det eftersom han bor i fel landsting redan från början.. men man ska aldrig säga aldrig?!! Denna kvinna jobbar i alla fall med interstim. Jag talde med henne då jag lyckades snuva fram hennes namn o kontaktuppgifter. Nu hade hon läst mitt mail (som jag skrev innan jag fick tag på henne på telefon) och ville ha mitt personnr.. skulle kolla vad de kunde göra o återkomma.. OJ vad jag blev paff.. Hann inte ens får ur mig frågan om vad de tänkte eller kunde göra eller vad tanken var.. så att säga. Så paff blev jag. Hade liksom lagt det där på is. Kanske har de bara inte kopplat att det är samma tjej de redan pratat med.. men det borde de ju göra.. hur ofta ringer någon med samma historia som också mailat liksom.. den som lever får se.

Imorgon bär det av i alla fall. Packning pågår, matsäck förberedd (så slipper vi stanna och äta på nåt skitställe där de ändå inte kan servera nåt jag klarar av att äta) klorna klippta (lukas) tuffes öron preparerade så mamma ska slippa tänka på det.. o så vips kom jag på att det är allhelgona till helgen.. eller halloween.. blir lite förvirrad här.. så många småttingar som redan sprungit omkring utklädda till diverse hemska monster o häxor.. eller vad det nu är de ska föreställa.. jag tror det är allhelgona till helgen i alla fall. Vore kul att spöka ut sig lite. Brinner trots allt för det där.. att få hoppa i en annan förpackning och vara någon annan för en dag. Får se om jag lyckas lösa det där.

Måste hitta något fint arrangemang att lägga vid min pappas grav också. Drömt många mardrömmar sista veckan. Kan nog ha att göra med att denna högtid närmar sig. Pappa vandrar ständigt i mina tankar. Men det finns perioder då han knatar på lite mer intenstivt. Såna här tillfällen hör till dem. Tiden läker inte alla sår. Men den gör dem lättare att leva med.

Tristess ledde till ny hårfärg, hårfärg ledde till mer ångest?

Kanske var det en överdrift. Rubriken alltså. Jag vet inte om ångesten blivit så mycket värre egentligen. Mest chocken när jag såg mig själv i spegeln efter en omgång med färgpenseln ;) Vet inte om jag skall skylla på tristess eller dålig självkänsla men det är nog lite både och. Magen mår fan, kroppen värker, sömnen uteblir och en krasslig vovve gör ju inte direkt att man känner sig lugn.. inte alls. Var igång inatt igen. Inte sex gånger men två. Det räcker.. att han dessutom inte är så alert som vanligt gör inte att man blir mindre orolig.

Eventuellt kan det vara analsäckarna. Veterinären får snart krupp på mig som springer där för jämnan. Är det inte det en är det det andra. Får väl snart klippkort.. .( sådan matte sådan hund? Hudproblem, magproblem.. allergier.. de verkar följa oss båda. Som tur är verkar Lukas fri från det mesta än så länge GUD SÅ SKÖNT! Jag hoppas han blir förskonad från allt elände. Hans kaxighet får väga upp för det..

Hur som helst. Tristessen, oron, självkänslan och den allmänt låga statusen gjorde väl att jag lyckades rota fram färgpenseln i garderoben och resulterade i att håret fick sig en omgång. Inte för att magen mår bättre av att man kladdar hår i färget men jag kände att jag behövde göra nåt nytt. Får man inte utlopp på annat sätt så.. får håret ta smällen! Kroppen kan jag ju inte göra så mkt åt, inte ansiktet heller.. så det är håret som får ta den stora smällen! Ah, det växer väl ut.. det är ju bara hår.. :)

Back on track - eller resolor!

Den hade kommit häromdagen, min Resolor. Fick mammas hjälp att hämta ut den igår när jag satt här me vovvarna. Skönt att slippa de förbannade dropparna. Har inte mått bra någonstans av dem. Nog för att de retar tarmarna men de har definivt inte den positiva effekten de ska ha. Jag verkar dra på mig alla biverkningar men inte de normala verkningarna.. så att säga.. jag måste vara felkonstruerad från början?

Nu har i alla fall biverkningarna från dagens Resolor satt fart. Skallebank, magprat o sug o värk o bubbel.. det var likadant förra gången när jag började.. räknar med att det kommer ta ett par dagar innan det stabiliserar sig .. till dess får jag dras med det här.. tråkigt för vi pratade om parmiddag imorgon men jag är inte upplagd för något över huvud taget just nu. Känner mest för att bädda ner mig i soffan o inte gå upp förrän jag mår bättre igen.. men .. jag funkar ju inte så. Kommer garanterat vara i farten både idag o imorgon.. men jag vill bara vara.. hyra en film o ta det bananas.. o fixa lite här hemma.. så får det roliga komma på söndag. Inte fy skam det heller. Vad är söndag liksom.. en mellandag när man väntar på att det ska bli måndag? Då kan man lika gärna passa på att hitta på nåt kul!

Är så förbannat trött också.. jag fattar det inte. OK, jag är uppe med tuppen (Anders i det här fallet) men SÅ tidigt är det faktiskt inte. Jag lägger mig som en pensionär så what the f**k är det frågan om?! Hela kroppen värker och känns som jag är åttio år. Men men, när jag är åttio kanske jag känner mig som tjugo. Jag hoppas på det. Så länge det finns liv gott folk..

Felstavningar så det står härliga till

Fick mitt nya sjukintyg idag. Det vill säga samma intyg som förra gången, men med rätt datum.. man kan undra hur svårt det kan vara.. när datumet skulle gälla från den dag jag var där på besök.. känns som enkelt att kolla upp.. bara klicka på datorn o kolla liksom.. men tydligen är detta överkurs. Så även att stava rätt. Har nog aldrig läst ett läkarbrev med så många stavfel! Tycker det känns lite oproffessionellt när det kommer från en sådan instans och ser ut som det skrivits av en femåring? Ok, överdriver kanske lite här, men en sjuåring skulle gott och väl ha kunnat sammanfatta detta :-/ man slutar aldrig att förvånas..

Mina resolortabletter kom idag. Puh! Inte för att de gör mig bra.. nä, långt ifrån.. men de är i alla fall bättre än de hemska droppar jag tvingats ta när jag inte haft tillgång till mina tabletter.. allt är relativt..

Pengar styr allt..

Det är väl egentligen ingen nyhet. Snarare något man i dagsläget tar förgivet och något som de flesta vet om: pengar styr allt. I alla fall det pengar kan styra - vilket gäller det mesta här i livet.. vård är ett sådant exempel och valet av vilken vård som finns att tillgå.

Fick faktiskt ett samtal från min kirurg idag - yiahooo! Kan man bli lycklig för mindre..? Jag är förmodligen knäpp men jag fick nästan ett litet lyckorus.. hon ringde på utsatt tid. Det hör inte till vanligheterna.. hon var dessuto rätt ödmjuk och förstående den här gången. Hon lyssnade. Bara en sån sak. Kanske har hon gått en snabbkurs i socialisering med patienterna över helgen, vad vet jag..?

Hur som helst.. vi diskutrade en del kring SNS - Sakral Neurostimulering. Kom fram till att även hon tycker att detta är en metod/behandlingsform värd att testa.. OM det inte vore för att politikerna både i Stockholm och Göteborg har beslutat att denna behandling är för dyr och för tillfället satt stopp för den..(!!) Det är helt jävkla sjukt.. som kirurgen sa, ett relativt litet ingrepp om man ställer det i förhållande till vad man kan vinna och vilka alternativ som finns.. det är fan helt sjukt.. man föredrar alltså att ha folk sjukskrivna eller att riskera sin hälsa framför att erbjuda ett vårdalternativ som faktiskt kan fungera - för att det kostar "för mycket pengar"? Jag blir så arg.. det kokar i hela skallen när jag hör det här.. men jag hade nästan fattat det.. alla lägger locket på när jag frågar.. och efter vad jag själv läst här på nätet kan man genom raderna läsa ut kostnadsfrågan..

HUr som haver.. vi kom fram till att jag inte kommer undan upphängningsoperationen oavsett. Min tarm är helt enkelt i för kass skick och den kommer inte reparera sig själv. Med eller utan SNS, däremot kan SNS hjälpa den att få en fungerande peristaltik och ge tjocktarmen en spark. Dropparna har inte gett effekt sen i förrgår.. jo, de har sparkat och retat tarmen men inte gett någon positiv effekt i form av att kunna gå på toa  - o det var ju trots allt det som var målet..

Men.. jag är i alla fall nöjd över att ha fått prata med min kirurg och jag tänker inte ge upp om SNS. Oavsett när o hur den andra operationen kommer bli av så är detta något som känns som det kan funka. Som hon sa kanske i kombination med operationen.. det kanske är det som kan bli lösningen på min mardröm.. vad vet jag? Framtiden får utvisa. Den kommer jag att kämpa för.. tro mig..

Nya samtal, nya telefontider -och mer kött på benen!

Har spenderat hela förmiddagen med att ringa sjuksamtal. Man får inte ha ont om tid. Man får inte ha kasst tålamod. Ont om tid har jag inte men tålamod saknar jag totalt! Inte bra när man ska sitta i telefonkö i timmar.. ja, timmar.. totalt sett blev det nog två idag. Härliga telefonräkning! Men jag hoppas det ska ge nåt.

Fick i alla fall tag på en person jag sökte - bara en sån sak! Hon gav mig dessutom information jag behövde och det gjorde mig glad :) lite mer kött på benen och kanske lite mer att gå på.. lite hopp om inte annat och det skadar ju inte i tider som de här?!!

Den andra.. hänvisade mig till en ny telefontid.. kirurgen försök nummer - vilket i ordningen? - på onsdag. Får samla artilleriet till dess. Bombardera med frågorna i nåt slags upspeed tempo så jag hinner få med dem allihop innan hon får för sig att lägga på. Fast hon kanske inte ringer den här gången heller.. det vore ju ingen jättechock i så fall.. :-/ 

Dropparna har visst börjat göra lite verkan idag.. bra är det! Tog ju "bara" tre dagar för dem att ge effekt.. vaknade av att jag hade TOKHUGG i magen. Verkligen tokhugg. Värsta magsjukekänslan. Van vid den men den brukar leda mig till brädan och mer medicin. Idag fick jag springa på toa och jag KUNDE gå på toa! Bara en sån sak. AHA upplevelse värre..! Kan man bli så glad över att kunna gå på dass? Jag kan! Vilken känsla!

Lyckan var inte jättelångvarig. Efter det där första hugget satte magen fart att växa istället. Fick göra mina vanliga procedurer men den kändes bättre efter dem än vanligt. Fick sedan springa på toa två gånger till (!) bara en sån sak.. kände mig allmänt svag o huvudet sprängde (rubbar vätskebalansen, det är en sak som är säker!) men va fan.. jag kunde gå på toa.. så jag var lycklig över det.. kunde tom äta lunch utan att det sprakade löst.. slapp ligga på brädan efter fruksot.. det räckte med min vanliga cykeltrampning idag. HÄäärligt! Nu växer o spänner det som vanligt, men every little helps som de säger.. att man kan va så glad över att ha skallebank o känna sig magsjuk som as.. jag kan! Det är rena rama drömmen kan jag upplysa om.. kanske en definition på hur jävlig vardagen är i vanliga fall .-/

Bad hair day

Det är en sån dag idag. Det spelar ingen roll vad jag gör för att piffa till mig, inget vill stämma. Det regnar ute, mössa på gör sällan håret till en bättre vän.. torr i hyn gör inte att sminket ser bättre ut.. orolig i magen gör inte att man känner sig vidare till mods.. men jag kom i alla fall iväg på det jag hade hoppats idag, vilket är mer än man kan säga i nittio procent av fallen. Jag kom mig utanför lyan, ner till stora staden Göteborg och fick kikat på den där klänningen med min sambo. Härligt! Bara det kändes faktiskt som en liten seger.. käkade dessutom thai på ett otroligt ocharmigt ställe i Lerum - men maten var fantastiskt god! Nu hägrar söndagströttheten och morgonstressen börjar ge sig tillkänna.. men men, jag ska inte klaga. Jag kom iväg, jag mådde fan men jag klarade det! Känns gött.

Ikväll blir en riktigt slapparkväll hade jag tänkt.. framför tvn och en (förhoppningsvis) bra film! Lite goda mackor o kanske ska jag baka en paj också?? Knaprar choklad nu o trampar runt på min räddare i nöden. Cykeln vill säga. Vi växer nog snart fast vid varandra, jag o han. Bättre han än hon i alla fall! Funderar på om jag skall lägga patent på mitt dator/cykelkombinationspaket.. göra en grej av det.. måste ju finnas fler som behöver slå två flugor i en smäll.. eller kanske rentav tre..  fortsätter dagen med mina droppar o andra mediciner. Hoppas de skall göra liter mer nytta ikväll!
Ha ett bra slut på en bra dag o en ännu bättre start på en förhoppningsvis bra vecka!