UVI - ny antibiotikakur :(

Jag vet inte vad jag ska säga. Känns inte som saker och ting går min väg. Inte alls faktiskt. Är det inte det ena så är det det andra. Jag borde väl vara van med tanke på de senaste årens "olyckor som sällan kommer ensamma" - men på något sätt förväntar man sig att det skall vända någon gång. Det är väl det som gör att man hela tiden knatar vidare, eller hur? Vad skulle hända om man hela tiden gick under förutsättningen att det bara blir värre? Det går ju liksom inte. Livet funkar inte så. Vill man ta sig vidare måste man våga tro på en förbättring.

Hur som helst. Har ju haft på känn sedan jag avslutade min antibiotikakur för UVI:n att den inte försvunnit. Lämnade nytt urinprov för odling i måndags (en vecka efter avslutad kur) och blev lovad av MVC att de skulle ringa upp innan veckan var slut. Igår, fredag, hade de fortfarande inte ringt. Fick skumma flytningar (äckelmagade bör avstå från att läsa vidare) och bestämde mig för att ringa dem för att kolla provsvar och höra vad det kunde röra sig om. Efter att ha googlat på nätet och fått det ena otäcka svaret efter det andra tyckte jag inte det var något att fundera över. Antibiotika ställer till det i hela kroppen, det vet väl alla vid det här laget. Frågan var ju bara vad som var galet och vad jag behövde göra åt det.

Barnmorskan jag talade med tyckte inte jag skulle oroa mig. Pratade om eventuell obalans och att jag skulle testa mjölksyrabakterier och avvakta över helgen. På frågan om det kunde vara något farligt svarade hon att "det tror jag väl inte..." Någon urinodling hade de inte fått svar på.

Nu är jag av naturen sådan att jag tycker inte om när folk "tror" hit och dit. Det kan man göra i kyrkan men inte inom sjukvård. Är man det minsta osäker bör man kontrollera. Jag ringde alltså igen varpå hon lovade att tala med en kollega och höra av sig. Efter ytterligare fyrtio minuter hade hon inte ringt upp och då telefontiden för helgen tog slut tjugo minuter senare bestämde jag mig för att (återigen?) vara en jobbig jävel och ringa dem igen. Jodå, hon hade pratat med en kollega och nu plötsligt behövde jag nog behandling.. hon skulle prata med sin läkare som skulle skriva ut ett recept efter deras fika och ringa upp mig efter det. Någon timme senare ringde hon. Då hade läkaren kommit fram till att jag borde komma in med tanke på min tidigare UVI och med tanke på de magsmärtor jag haft hela sommaren. Lite irriterat uttryckte hon att de minsann klämt in mig emellan eftersom de inte hade några ordinarie tider...   återigen skall man vara tacksam att de ens bryr sig?

Nåja. Jag tog mig i alla fall dit och fick träffa en läkare som jag inte kunde kommunicera med eftersom vi inte förstod varandra. Hade nästan önskat en sköterska som kunde översätta för mig men såna resurser har de inte en fredag... :-/ Han undersökte mig i alla fall, tog prov och kollade i mikroskop och hade dessutom kontrollerat (såvitt jag förstod) vilka bakterier jag hade och att de inte var borta och jag fick både antibiotika (ny starkare variant) och någon form av anstisvampmedel eftersom floran ballat ur totalt efter senaste behandlingen. Nu hoppas jag bara att det ger med sig det här eländet och att jag kan fokusera på annat. Hur tarmen mår idag är väl inte ens värt att ta upp. Antibiotika, det säger väl allt... :-/ 

Något vajse med SNS:en

Har som bekant mått fan större delen av min graviditet och sista månaden har om möjligt varit värre än någonsin. Hade inte en tanke på att detta kunde ha med min sns att göra eftersom jag inte ändrat något på den sedan jag blev gravid utan på min läkares inrådan låtit den vara påslagen. Jag har förvisso kontrollerat att den fungerat genom att testa den ca en gång i månaden (sätta av och stänga på, när man haft sns en längre tid känner man den normalt inte längre. Däremot känns det rejält när man stänger av och sedan sätter på igen - ett bra sätt att kontrollera att den faktiskt fungerar).

Hur som helst. Jag kontrollerade den senast innan vi åkte till Italien då jag konstaterade att batteriet  i patientenheten behövde bytas. Allt var frid och fröjd då. Detta var runt 2 september. Därefter har något hänt. Eftersom jag har en sns som klassas som en form av "pacemaker" fick jag gå bredvid säkerhetskontrollen och bli visiterad för hand. Inget borde hänt där med andra ord...  MEN något måste ha hänt under resan för när jag kontrollerade dosan häromdagen fick den plötsligt ingen kontakt med min sns. Försökte i en halvtimme utan resultat. Satte ur och tog i batterier, bytte batterier och så vidare. Tillslut fick den så äntligen kontakt och då visade det sig att sns:en slagit av? När jag försökte sätta på den igen kände jag ingen stimulering alls. Höjde styrkan flera hack utan att känna minsta lilla pirr och det har ALDRIG tidigare hänt. Har varit väldigt känslig för styrkan och minsta förändring har känts rejält. Väldigt konstigt att inte känna någonting med andra ord. Fick lite smått panik...  testade att ändra program och hade tillslut gått igenom alla fyra utan att känna något av något av dem. Detta har heller aldrig hänt. Vissa av dem har jag inte ens kunnat ha på för att de varit så obehagliga.

Insåg att den förvärrade tarmstatusen mycket väl kan hänga ihop med att dosan slagit av och på något sätt fått glappkontakt eller ändrat läge - men varför? Jobbigt när man inte har någon vettig människa att vända sig till för att få svar. Har fått en telefontid till min läkare i Stockholm om ett par veckor, men det känns ärligt talat lite väl länge att vänta. Jag vet ju inte om den gör vad den ska längre? Stimulerar den ens på rätt ställe? Gör den mer skada än nytta?

Sen jag fick igång den i förrgår igen har jag känt av skum stimulering när jag vridit mig i olika positioner och idag när jag handlade kändes det rejält då jag befann mig i närheten av kyl och frysdiskar. Skum känsla som jag inte är helt bekväm med..

Det positiva är väl att jag mådde något bättre igår men det negativa att jag mår skit igen idag :(
Vad är väl en bal på slottet. Jag hoppas innerligt min läkare bestämmer sig för att ringa mig innan uppsatt telefontid eftersom han redan fått meddelande om vad det handlar om... 

Godaste kakan på länge (gluten, mjölk och sockerfri)

Har haft lite dille på att baka sista tiden. Det kanske har framgått av bloggen här... ;-)

Gjorde en avokadokladdkaka häromdagen som först inte verkade bli så mycket att ha. Efter en dag i kylen hade den dock gottat till sig och smakade riktigt gott. Tummen upp från både mamma och maken, även om maken fällde kommentaren att "det är ju ingen kladdkaka, men den är riktigt god..."

Igår fick jag inspiration från ett gammalt avsnitt ur "Halv åtta hos mig". En morotskaka på bland annat dadlar, morötter och nötter. Hittade receptet på recept.nu och bestämde mig för att göra något liknande då ingredienserna tilltalade mig. Blev dock en annan variant (jag gillar inte att följa recept ;-)) och om jag får säga det själv guuuuud så god den blev! Godaste kakan på länge! Kommer garanterat baka den igen, och kommer säkert bli en bjudfavvis längre fram. Så god var den.

Tänkte dela med mig av receptet, dels för att komma ihåg vad jag hade i själv och dels för att den blev så förbaskat god :) Den är fri från gluten. mejeriprodukter och socker... bara en sån sak.

Morotskaka med havretopping:
2 stora morötter (grovrivna)
1/2 påse mjuka dadlar (mixas tillsammans med morötterna)
Rejält med kardemumma
Rejält med kanel
Lite vanilpulver
Ca 1,5-2 dl blandat av solroskärnor och mandlar (kör i mixern)
Ca 1 tsk bakpulver
Ca 1 l mandelmjöl
Lite vaniljpulver (inte vaniljsocker)
2 ägg

Topping:
Havrevisp (jag använde Carlshamn fluffig visp)
1-2 satsumas (saften och lite hackat kött)
Vaniljpulver

Gör så här:
Egenlitgen kan man mixa allt i en mixer, blanda i ägg, och hälla i en ugnsform. Grädda på 225 grader ca 20 min.

Blanda ihop ingredienserna till toppingen och bred över kakan. Ställ i kyl och ät efter nån timme :)

Ibland blir det enkla svårare

Var iväg en sväng med maken igår och pga tidsbrist när vi kom hem bestämde vi oss för att "lyxa" till det och beställa thaimat på vägen. Hade rätt höga förväntningar måste jag säga, eftersom den här thaien brukar leverera och det var länge sedan vi käkade mat därifrån. Vi käkar sällan ute över huvud taget, jag lagar ju det mesta själv från grunden.

Hur som helst så blev det en rejäl besvikelse. Dels var maten ganska fadd i smaken. Ingen av oss tre som åt var speciellt imponerad och jag tvivlar faktiskt på att det ens var riktig kokosmjölk involverad i panengcurryn jag beställde. För att toppa det hela blev både jag och maken otroligt dåliga i magen direkt efter maten och maken har ju inte direkt mina magbesvär även om han emellanåt lider av en vanlig traditionell stressmage. Det blev en dyr besvikelse till middag med andra ord. Hade definitivt gjort den bättre själv. Men men, shit happens. Man kan väl inte alltid bli nöjd även om vi oftast blivit både mätta och belåtna på det här stället. Får hoppas att det var en engångsföreteelse för det lär ju dröja tills vi beställer mat därifrån igen. Smakar det inte bra och man dessutom blir dålig på kuppen är det ju lätt att det dröjer tills nästa gång...

Same shit, different day

Lite pessimistisk rubrik kanske, men det är precis så det känns just nu. I magen alltså. Jag vet inte riktigt hur det blivit så här, men av någon anledning har tarmen gått rent utsagt åt helvete sista tiden. Istället för att bli bättre blir den bara sämre, lite oavsett vad jag tar mig till känns det som. Det enda som är positivt rent hälsomässigt är väl att jag känner mig lite piggare (förmodligen på grund av ökad levaxindos) och inte slocknar vid nio framför tv:n...

Igår var en sån där riktig helvetesnatt igen. Magen spände ut som jag vet inte vad... visst, jag ÄR gravid, men inte så att det skall kännas som bebis håller på att tränga ut genom bukväggen på mig. Sedan jag slutade med antibiotikan (kuren var slut) för urinvägsinfektionen har det om möjligt blivit ännu värre... Precis vad jag var rädd för. Antibiotika slår som bekant inte bara ut de onda bakterierna, de tar de goda med sig på kuppen... Vad blir kvar sen? En grogrund för ännu mer skit. Urgh.

Hur som helst. Sov inte många minuter inatt. Hade sån värk i magen. Kändes som jag skulle rapa upp hela magsäcken och resten av tarmarna också för den delen, men inte sjutton lättade trycket för det.

Provade oxyflush igen häromdagen. Jag körde dem vid förra graviditeten så jag tänkte att det är värt ett försök...  det var ingen bra idé. Fy vad jag mådde :( I och för sig tog jag inte så hög dos men ändå. Vet inte om jag vågar mig på att testa igen, men förmodligen omvärderar jag det där vid ett senare tillfälle när desperationen sätter in igen. Igår kom en hel del maginnehåll upp i munnen och ville liksom inte åka neråt i systemet. Hur bra mår tänderna av det liksom? Inte alls. Var rejält irriterad i halsen när jag gick upp imorse. Magsyra är inte direkt känt för att ha en mild effekt på slemhinnor.

Trots en överjävlig natt och en jobbig morgon bestämde vi oss för att åka och kika på en ny barnvagn. Var inte nöjd med vår förra då den lämnade för lite utrymme för mina ben och suffletten envisades med att åka ner. Ett dåligt köp kanske, men det är lätt att vara efterklok. Den här gången visste vi i alla fall vad vi INTE ville ha. Mamma var snäll och tog lillan för oss, vilket underlättar en hel del när man har en åksjuk dotter som kräks så fort man sätter henne i bilen. Bättre för henne, bättre för oss. Dyrare om inte annat ;-) 

Antibiotika - magdödaren numero ett.. :(

Jag och antibiotika alltså.. de flesta som känner mig känner även till min inställning till antibiotikan. Jag gillar den inte. Den är bra i yttersta nödfall men den är inget jag tar lätt på. Inget jag tar till "för att vara på den säkra sidan". Skall jag knapra antibiotika skall det liksom vara berättigat. Vet inte hur jag skall förklara det men efter tre år på tetralysal i min ungdom då ingen förklarade det här med biverkningar för mig så har jag liksom sett baksidan av skiten. Vad som händer när den tillslut gör mer skada än nytta. Hur svårt det är att komma tillrätta med den rubbade tarmflora som blir kvar. Nåja, allt det där är väl old news nuför tiden. Då var det inte det. Något jag ångrat bittert.

Nu säger jag inte att antibiotika ALLTID är av ondo. Det är den inte. Ibland är den faktiskt nödvändig och ibland räddar den liv. MEN den är inget man skall ta alltför lätt på och inget man skall stoppa i sig utan att fundera både en och två gånger över om det faktiskt är nödvändigt. Antibiotikaresistens är ett stort problem idag och ett problem vi ännu inte sett närheten av en lösning på.

Hur som helst. Är inne på min näst sista dag av den korta kur jag fick mot den elaka graviditets UVI'n jag dragit på mig som inte ville ge med sig trots ihärdiga försök på annat sätt. Det började gå mot njurarna igen och då kände jag att enough is enough. Magen har dock sagt ifrån rejält och dagen har inte varit sådär vidare värst skön i kistan om man säger så. Känslan av att vara tokigt magsjuk och ändå inte kunna springa på dass normalt är inte jättespännande.

Blir till att proppa i mig massa snälla tarmbakterier och hoppas att de onda har dött när den här kuren är över. Hoppas att de snälla vinner striden mot de dåliga. Lite filosofiskt sådär ;-)

Fredag

Idag är det Fredag igen. Bara en sån sak. Fredag har alltid varit min favoritdag. Nu är dessutom maken pappaledig halva fredagarna och det gör en hel del för oss som familj. Helgen blir liksom lite längre och vardagen blir lättare att få ihop. Idag sket sig i och för sig de flesta planer vi hade, men det är ju så - det blir sällan som man planerat!

Oavsett. Det är Fredag och prognosen lovar en solig helg. Rent vädermässigt kan jag absolut inte klaga.

Antibiotikan jag fått för UVI'n däremot är ingen hit. Magen mår om möjligt ännu sämre idag och kvällen igår var HEMSK. Fick såna hugg i hela mellangärdet som inte ville släppa oavsett hur jag vände och vred mig. Tog en timme för mig att komma på en ställning som funkade och som slutligen gjorde att det som hamnat i kläm frilades igen. Jag tippar på nån nerv och jag förmodar att det var luft som satt sig jäkligt galet men det är ju svårt att säga. Speciellt som känslan kommit tillbaks varje gång jag tagit den där jäkla antibiotikatabletten (eller ca en halvtimme efter) även om den inte varit lika jävlig som igår. Jag hoppas verkligen på att slippa mer av den smärtan för jag har så det räcker.

Hur som helst. Har fått klippt gräsmattan idag och det känns lite gött. Har liksom släpat efter ett tag och nu var den verkligen hemsk. Så jag skämdes. Alltså var det en liten börda som lyftes från axlarna när den blev klippt och fin igen. Har förberett en förhoppningsvis god middag tills ikväll också. Kom över ett parti färsk kyckling till bra pris och bestämde mig för att fylla den med massa goda örter från trädgården. Det, tillsammans med lite buffelmozzarella, hackade tomater från landet och salt och peppar borde smaka relativt gott kan jag tycka. Gjorde för säkerhets skull en sås till också bestående av havregrädde, mer örter, persiljesalt, peppar, roépeppar och lite annat gott. Kommer inte ihåg allt jag la i faktiskt, men det doftade trevligt :) Blir nog bra. Får hoppas magen inte slår bakut igen bara. Den gör ju det för det mesta just nu.

UVI

En förkortning som de flesta tjejer/kvinnor känner igen alldeles för väl. En otrevligt åkomma man lätt drar på sig när man är gravid. Urgh. Förra gången besvärades jag mycket av just UVI som spred sig till njurarna och orsakade en del sjukhusbesök. Den här gången tänkte jag att jag skulle vara lite förutseende så jag beställde hem Urilan så fort jag fick veta att jag hade bakterier i urinet (barnmorskan sa åt mig att det inte var någon fara, att det inte behövde behandlas om jag inte hade sammandragningar eftersom många kvinnor är bärare av dessa bakterier utan att ha några symtom). Hur som helst. Vi skulle ha noga koll pga min tidigare historia med njurarna. Jo tjena...

Grejen är ju den att jag har så fruktansvärt ont i magen JÄMT och under graviditeten har det varit ett rent helvete. Jag har svårt att skilja på vilken värk som kommer från vilket organ då allt liksom pressas samman men sista veckorna har det bara gått åt pipsvängen. Sökte alltså till mödravården igen och hade med mig urinprov som de lite skeptiskt gick med på att analysera. Hade jag rätt igen eller hade jag? Jovisst hade jag det. Trots lite tafatta försök att hålla skiten i schack med Urilan vart det same shit igen. De skrev alltså ut antibiotika eftersom man behandlar urinvägsinfektion olika på gravida och icke gravida. Eftersom jag var i Italien när detta hände dröjde det ytterligare en vecka innan jag kunde påbörja kuren som jag hade hoppats slippa. Det gjorde jag inte. Igår hade jag sån värk att jag höll på att krevera. Bestämde mig alltså för att ta de där tabletterna illa kvickt. Är nu inne på min fjärde tablett av femton innan de skall testa igen och känner mig i alla fall inte sämre om man bortser från att tarmen bubblat upp sig ännu mer då....  :-/ Vad ska man säga? Gå på magkänslan och lite för guds skull inte på din doktor. Får man säga så??? Äh, det var kanske dumt men ibland känns det faktiskt så. Man måste vara lite av sin egen läkare om man skall få den hjälp man behöver. Det går att klara sig undan många mediciner med hjälp av lite sunt förnuft. Dessvärre inte alla men de flesta som sagt. 

Prescript Assist - fortsättning

Är inne på min andra burk Prescript Assist. Valde som bekant att beställa en till eftersom jag inte riktigt visste vad den gjorde eller inte gjorde för min tarmhälsa. Tyvärr tror jag att jag kan säga att inte heller denna produkt, svindyr som den är, varit någon lösning för min del. Jag kommer definitivt att äta upp resten av burken men jag tvivlar på att jag köper den igen. Borde ha märkt större förbättringar vid det här laget än vad jag gjort för att kunna motivera en fortsättning. Hoppas innerligt att den faktiskt kan hjälpa någon annan, men för min egen del var det ungefär som vanligt: Ett greppat halmstrå som tyvärr blev till en del av resten av stacken. 

Glutenfritt bröd

Har experimenterat lite mer med de här glutenfria brödbaket. Måste erkänna att "vanligt" bröd är bra mycket godare i min gom, men det är ju så att smaken är som baken. Jag har väl lite problem med konsistensen, eftersom jag jämför med vanligt bröd bakat på olika former av mjöl. Hur som helst så experimenterar jag lite. Skadar inte att minska lite på glutenet i familjen och kan man svänga ihop något ätbart är det i alla fall värt att växla med emellanåt. Att baka med vanligt vete har jag ju mer eller mindre lagt ner för länge sedan. Mjölet jag använder normalt innehåller dock också gluten även om mängderna inte är desamma som i vanligt vitt vetemjöl.

Hur som helst. Gjorde en sats "frallor" på vitt mjöl från Doves Farm igår blandat med psyllium, lite sesamfrön, jäst, ägg, salt, vatten...   doftade betydligt godare än det smakade och jag tror att jag kanske borde gräddat brödet lite längre. Den fina, krispiga skorpan som fanns där från början saggade ihop rätt fort- däremot förblev bröden fluffigt fina (jag jäste dem väääääldigt länge ;-)) och smakade helt ok trots allt även om de inte var något jag skulle hänga i granen eller skryta med. Krävs fler försök med andra ord.

Idag testade jag igen. Samma mjöl med mer vatten, mindre jäst, lite örtsalt, äggvita, psyllium, valnötter och sesamfrön. Arbetade länge i köksassistenten och jäste ännu längre än igår. Gräddade dessutom nästan dubbla tiden och jo, de blev faktiskt bättre på köpet. Inte så att jag var helnöjd, men de dög helt klart att äta och bjuda på. Speciellt rostade med lite buffelmozzarella och egna tomater på :)

Ska nog kunna förbättra även det här och använda mig av lite andra typer av glutenfritt mjöl. Har läst en hel del om durra som skall vara bra för magen och om jag får tummen ur att köpa hem (det är rätt dyrt) skall jag absolut testa det.

Man lär så länge man lever!

Alghero - lite extra energi inför hösten

Var iväg på en långweekend med min make i förra veckan och kom hem i lördags. Vågade inte nämna det här eller någon annanstans, eftersom jag var så rädd att det skulle bli inställt i sista minuten på grund av mitt dåliga mående. Lite bad omen kan man säga. Det i kombination med en matstrejkande dotter som varit lite smårisig sista veckan var inte sådär jätteoptimalt precis. Stressen var på hög nivå och jag mådde inge vidare någonstans. Eftersom vi skulle lämna Olivia till min mamma och inte varit borta så länge (även om det "bara" rörde sig om fyra dagar totalt) så kändes det inte jättebra när hon betedde sig på det viset.

Det var inte förrän sista dagen (dagen innan vi skulle åka) som det faktiskt började verka som om att vi skulle komma iväg trots allt. Inte för att jag mådde speciellt mycket bättre, utan för att Olivia faktiskt började visa lite matlust igen. Det gav mig lite nytt hopp och vi beslutade oss för att om jag inte spydde under natten och Olivia var relativt lugn skulle vi försöka komma oss iväg...   sagt och gjort. Vi packade våra väskor, maken körde ner hundarna till svärföräldrarna sent på kvällen och tidig morgon bar det iväg efter en relativt sömnlös men än dock spyfri natt för min del. Lillan var på bra humör när vi lämnade henne, mina mediciner gjorde ett ok jobb efter de förutsättningar vi hade och tja...  det kunde varit värre.

Tyvärr blev både min mamma och Olivia dåliga under tiden vi var borta (Olivia samma dag vi kom hem, men stackars mamma blev dålig redan dygnet efter vi gett oss av) vilket inte var sådär jätteoptimalt. Tack och lov gick maten bra när vi var borta men det där har tyvärr slagit till igen, precis som vanligt när hon inte mår bra. Blev ingen vidare lång "återhämtning" med andra ord. Vardagen kom snabbt ikapp igen. MEN jag får ändå säga att trots att min mage mådde överjävligt de flesta av de dagar vi var borta och trots att jag bara sov två av fyra nätter där nere så var det ändå värt det! Så mycket positiv energi, så mycket härlig atmosfär och så gött att bara komma bort lite grann från hemmets väggar. Det kommer jag nog leva länge på oavsett... det kändes dessutom som om att det var betydligt längre än de fyra dagar det faktiskt var. Kanske för att vi utnyttjade dem så gott vi kunde, kanske för att vi visste att ta vara på dem bättre än de gånger vi varit ute och rest tidigare och varit borta bra mycket längre. Det var liksom ett tag sedan nu...  Oavsett vilket det var en helt fantastisk resa med mina mått mätt. En resa vi behövde både jag och gubben!


Hemresan blev en smärre pers i och med att vi flög så tidigt och jag inte fick skött min mage som jag behövde, men det hade vi med i beräkningen från början. Smällen blev hårdare än jag hade tänkt mig och värken därefter men å andra sidan.. jag ångrar inte att vi åkte ändå. Det var så otroligt skönt att komma iväg några dagar och ladda inför en lång höst.

Maten var smått fantastisk. Passade mig utmärkt. Lite väl dyrt för att kunna njuta utan att behöva tänka lite extra, men vi var ju å andra sidan inte borta så många dagar. Glassen var också något alldeles speciellt. Det fanns alla sorter. Med och utan mjölk, med och utan soja.... vi såg till och med "dietglass med fibrer och stevia" - nej, jag smakade inte ;-)

Ett långt inlägg kanske men får det vara värt! :)