Gott Nytt från mig och bloggen

Julen har sprungit förbi oss även i år. Först hann jag liksom inte med och hade lite svårt att koppla att det faktiskt var jul på intågande (ok, stjärnor, gran och klappar gjorde det lite tydligare det måste jag erkänna...) men vädret... det var ju inte direkt åt det juligare hållet. Eller så var det precis just det det var... absolut inte som man tänkt sig men som det kanske allt som oftast är på de här breddgraderna?

Hur som... nu lovar de snö ikväll, även om det är försvinnande små mängder som kanske är borta innan vi ens märker att de landat på vår backe.. MEN jag hoppas att de i alla fall får ligga kvar och fira in det nya året. Magen har varit överjävlig mest hela julen och så även idag. Lillen gnäller över täppt näsa och tänder och Olivia är mest spänd inför allt som komma skall... först var det julen, tomten, lämna napparna till nissarna.. många stora steg är tagna.. nu är det tomtebloss och snö som lockar mest. Smällare skippar vi av flera anledningar. Visst är det fint med fyrverkerier, men när man har två fyrbenta krakar hemma som hyperventilerar och darrrar av skräck varje gång det smälls och timmarna däremellan är det liksom inte värt det...  skulle lätt vara utan allt det där faktiskt och bara fira in ett lugnt nytt år med god mat, nära och kära. Det blir lugnt för vår del i år, det har varit lite väl flängigt över julen även om det mesta varit positivt och socialt givande att spendera tid med nära och kära. Det tar på krafterna att ha dagarna utstakade i den utsträckning att det hela tiden inkräktar på de där rutinerna som är så viktiga för att få vardagen att gå ihop. De där rutinerna som trots allt får livet att flyta på och som ligger till grund för att kroppen skall funka så bra det nu går. Gott Nytt År med förhoppning om ett kärleksfyllt, spännande 2016 med hälsan i behåll för min familj, mina nära och kära och för egen del också såklart. <3

God Jul

Dagen före dopparedagen eller hur var det..? Hade som plan att inte köpa så många julklappar i år och var väl ganska duktig på det - till en början. Sen, av nån konstig anledning, lyckades jag förstöra den planen totalt. Gömde lite klappar här och lite klappar där och tappade väl uppfattningen om vad jag egentligen köpt - tills för ett par dagar sedan då jag samlade ihop alla klappar för att lägga under granen tillsammans med en mycket förväntansfull Olivia. Insåg att bara klappar till Olivia fyllde större delen av ytan och en lika stor del utanför granen. Ok, gör om gör rätt.. plockade faktiskt bort några imorse. Kan vara bra att spara några till strategiskt utvalda tillfällen och för många klappar på en och samma dag uppskattas ändå inte. Det bygger bara orimliga förväntningar inför nästa år och nästa igen, Skall ribban sättas inte alltför högt är det hög tid nu.

Vad gäller själva julafton tror jag att det mesta är under kontroll förutom den del jag inte kan kontrollera och det är den förbenade magen. Den har inte varit nådig veckan som gått och sömnen har blivit otroligt lidande både på grund av magen och lillen som håller på att få kindtänder. Uppesittarkvällen ikväll kommer förmodligen bli någon timme senare än normalt i vår familj, men till tolv lär vi inte sitta uppe .Det är jag tacksam över om vi gör på nyår. Den som lever får se. Önskar alla en RIKTIGT god jul med hälsan i behåll. Utan den och sina nära och kära spelar julklappar ingen roll. Faktiskt. <3

Glass på paranötter och banan

Gav mig på ett försök till att göra glass på paranötter och banan igår. För en gångs skull följde jag faktiskt ett recept jag hittat på nätet från Exotic snacks. Lyckades dock paja en stavmixer och näst intill förstöra min blender på kuppen. I och för sig fick sig blendern en rejäl törn redan någon månad efter att jag köpt den då jag försökte mig på att göra gröna smoothies i den. Kanske inte riktigt hade den kraft som behövdes och då la jag ändå ett antal tusenlappar på den där mackapären som fått bäst i test av många paneler. Men men, har insett att smakar det så kostar det. En maskin som håller för det jag eftersöker går på en sisådär åtta, niotusen spänn. Tyvärr är jag väl inte beredd att lägga så mycket, men skall de krascha i den takt de gjort de senaste åren är jag väl snart uppe i den där summan ändå. Hu,,,

I alla fall. Glassen. Smaken var det inget fel på, tvärtom. Konsistensen däremot var inte vad jag kanske hade önskat och det får jag skylla på min mixer (den som gick sönder). Det blev liksom lite "mjöligt" av nötterna istället för den lena konsistens jag hade hoppats på. När jag försökte köra det i min blender fastnade det bara då det var för lite vätska för att den skulle fungera optimalt och tja,.. alltid lär man sig något. Skulle dock ändrat lite i receptet om jag skapat det själv och kanske bytt lite av nötterna mot något annat samt malt dem till mjöl innan jag mixade dem med vatten. Blötlade dem trots allt ett helt dygn innan jag testade. Vad är väl en bal på slottet? En misslyckad efterrätt men vi får trösta oss med att den åtminstone var hälsosam och fullspäckad med vitaminer och mineraler ;-)

För den som vill testa själv och förhoppningsvis få bättre resultat än jag ...

100 g paranötter, blötlagda
2dl vatten att mixa dem med
Lite vaniljpulver
Agavesirap (jag tog några urkärnade dadlar istället eftersom jag hade hemma)
2 msk kakaopulver, gärna rå
2 mogna bananer, frusna (skall mixas i sist)
1 msk solroslecithin (skulle inte varit med men jag valde det för det brukar kräma upp lite extra)

Mixa paranötter med vatten och tillsätt vanilj, kakao och sötning. Mixa igen till slät smet. Tillsätt lecithin och frusna bananer och mixa igen tills det blir som mjukglass. Vill man kan man frysa i glassmaskin efter, men jag hoppade det steget då konsistensen ändå inte blev som jag hade tänkt mig... :)

Mjuk pepparkaka med banan, dadlar och kokosfett

Bakade en (i min egen och min makes mening) sjukt god mjuk pepparkaka tillsammans med dottern igår. Eftersom hon har en benägenhet att dra sig till söta grejer och jag själv är lite av en sötsaksfreak försöker jag alltid att välja de mindre onyttiga alternativen när jag bakar. Det vill säga jag bakar sällan eller aldrig med vitt socker, och skall det vara socker är det råsocker som kommer närmast. I "daglig" bakning använder jag helst dadlar, banan, agavesirap, honung (vit närproducerad så länge det är möjligt) och fettet jag använder är antingen rapsolja eller ekologiskt kallpressat kokosfett. Det är rätt sjukt hur goda saker man kan baka utan socker om man bara tänker om lite grann...   det behöver inte vara så krångligt... min egen mage och tänderna gillar de här alternativen bra mycket bättre än traditionellt sötade bakverk som jag nästan mår illa av att äta nuförtiden.

Hur som helst. Gårdagens experiment var verkligen ett rent och skärt experiment utan någon som helst stomme. Vi blandade ägg, dadlar, banan, kokosfett, kryddor, bikarbonat, dinkelmjöl och lite lingon och mixade ihop detta utan vare sig visp eller köksmaskin. Resultatet blev en ljuvligt doftande, saftig och välsmakande mjuk pepparkaka som vi definitivt kommer baka igen :)

För den som vill testa själv använde vi en blandning av följande (eftersom vi inte måttade har jag svårt att ange exakta mått):

1 övermogen banan
Någon dl vatten
Urkärnade mjuka dadlar (åtta, tio st kanske?)
1 1/2 tsk bikarbonat
1/2 dl (lite drygt) kokosfett, smält
Kanel - efter smak
Kardemumma - efter smak
Ingefära - efter smak
Kryddnejlika - efter smak
Ett par dl dinkelmjöl, kanske lite mer (gå på konsistens)

Gör så här:
Mixa de urkärnade dadlarna (vi använder färska dadlar på ask här) med vatten i en bra mixer till en slät pure och tillsätt sedan bananen i bitar. Mixa även den till pure och kläck i äggen. Mixa lite till och tillsätt kokosfett och kryddor. Mixa igen och tillsätt mjöl och bikarbonat. Häll i lingon efter smak och vispa runt lite med en slev så de inte krossas. Smörj en sockerkaksform och häll i smeten. Jag gräddade på ca 210 grader i 25 minuter men det beror väl lite på ugn...   Yummy!

...och snart var det jul igen...

Midsommar, jul, midsommar, jul... ja, det är lite så det känns just nu. Tiden springer ifrån mig och jag vet inte riktigt vart den tar vägen. Vår son som nyss var en liten knodd har redan blivit snart ett år... vart tog de månaderna vägen? De första försvann i ett virrvarr av kolik och vakennätter. Sen dess har tiden bara rullat på. Sommaren som aldrig kom, Olivia som börjat hos dagmamma, tänder som spruckit igenom och trilskats däremellan... men kan sammanfatta det som att det varit ett väldigt händelserikt år. På gott och på ont. Men när det gäller barnen har det varit ett alldeles fantastiskt sådant. Alltså, det finns ingen grå dag som de inte kan liva upp på något vis. Samtidigt osm det finns många dagar som blir väldigt jobbiga när trotsen sätter till. På alla plan. Japp, vi har återigen fått känna på den. Det är en bestämd ung dam vi har i familjen och tålamodet prövas gång på gång. Nyttigt för mig antar jag. Jag har ju inte varit känd för mitt fantastiska tålamod precis. När man får barn har man inget val.

Magmässigt har det varit ännu ett år av berg och dalbana. Kan inte säga att det blivit jättemycket sämre under året som gått, men det beror nog mest på att jag jämför mest med att jag jämför med året innan och det var året då jag var gravid... alltså, det är på sätt och vis fantastiskt att vara gravid men med min tarm har mina två graviditeter varit otroligt jobbiga och påfrestande för både kropp och knopp. Jag är sååå glad att jag har mina små nu och även om bebissjukan sätter in ibland då man inser att de blir stora så fort... nä, min kropp kommer inte klara av en graviditet till. Jag har gjort mitt på den fronten. Får mysa med andras bebisar när mina egna blir såpass stora att de inte längre gillar att mamma myser med dem, nosar dem i nacken och pruttar dem på magen ;-)

Ska man se det krasst var det detta året som inneburit flera påfrestande sjukhusbesök men som också resulterat i att jag fått veta att två av mina elektroder faktiskt är paj, precis som jag misstänkt...   en av operationerna har blivit mer eller mindre avskriven pga riskerna och oddsen för att bli bra (som i mitt fall inte är så lovande) och sedan då stressen över att själv behöva besluta om jag skall utsätta mig för en ny operation med nya elektroder på andra sidan ryggraden.. med allt vad det innebär. Psykiskt jobbigt om inte annat. Att veta vad man har men inte vad man får men med en förhoppning om att få en betydligt mer dräglig vardag och inte vara så beroende av alla dessa rutiner, preparat och jox för att hålla tarmen i någorlunda trim och för att vardagen skall vara så dräglig som möjlitg på det fysiska planet. Vi får väl se vad det nya året innebär, men nu har jag i alla fall slängt iväg ett brev till Östra så får vi se vad som händer där... väntar även på remissvar på min Raynauds som försämrats radikalt sista åren och på att få nån form av värmevantar och strumpor utskrivna av specialist...  

Sen går många tankar till vänner som haft ett tufft år och som jag önskar allt annat än sjukdomar, sjukhus och andra jobbigheter framöver! <3 Ingen nämnd och ingen glömd!