Ischemi

Var på vårdcentralen häromdagen för att göra en lite grundligare koll av blodtrycket, då den där 24 timmarsmätningen inte ville fungera på mig. Fick sitta i ett mörkt rum och "vila" nån kvart när de tog trycket först efter fem minuter och sedan två gånger till. Efter det räknade apparaten ut någon slags medeltryck, som i mitt fall blev 90/50. Inte så illa för att vara jag.

Däremot fick jag träffat en bra distriktssköterska (att det skall krävas en sådan för att få lite förståelse och insikt i problemet...) som tog saken lite i egna händer när hon hörde min historia... en av få som fattat vad en invagination faktiskt innebär och hur jävligt det är att leva med en prolapsande tarm. Hur inte helt självklart det är att kunna genomgå en graviditet med de här problemen. Har fått föga förståelse för detta på vc innan. Mödravården också. De har liksom inte fattat grejen, även om jag hade en väldigt rar barnmorska sist.

Hur som helst så var detta en dam med lite skinn på näsan som inte alls tyckte det lät särskilt bra med blåmärken/sår på tårta som uppstår utan trauma mot fötterna, händer som domnar och värker och förlorar cirkulationen var och varannan dag eller de tarmproblem jag lider av i kombination med mitt låga blodtryck och min stundvis väldigt låga puls. Hon kontrollerade mina tsh värden, mitt t4 och bestämde sig för att prata med läkaren eftersom detta försämrats avsevärt efter att jag minskat min levaxindos då lilleman föddes...  det har överlag försämrats sedan jag fick barnen. Mycket.

Hon lovade alltså prata med dr som ordinerat blodtrycksmätningen och bad att få återkomma senare, vilket hon också gjorde. De hade pratat ihop sig och beslutat att göra en mätning av blodtrycket i vaden för att sedan, om detta inte var tillfredsställande, skicka mig vidare att göra en tåtrycksmätning och eventuellt få mig vidare till en reumatolog. Ankeltrycksmätningen är redan bokad, resten återstår väl att se vad/om det blir av eller inte...  när jag googlade detta lite insåg jag att man oftast gör dessa undersökningar då man utreder för ischemiska sår eller arteriell insufficens. När jag läser vidare om detta ser det inte särskilt kul ut, även om mycket av symtomen stämmer. Det som däremot får mig att verkligen reagera är det som står under differentialdiagnoser och kronisk retning av nerv som går till benet...    jag har i och för sig haft Raynauds symtom sedan tonåren, men det har aldrig varit så illa som de senaste två åren. Eftersom jag vet att de lyckades skada en nerv som går just till benet (nerven som får mitt ben att krampa vid vissa program på min sns) under SNS operationen för dryga två år sedan blir jag lite fundersam...  har det något samband? Är det en kronisk retning av nerven som gjort att det blivit så här och som framkallar de här smärtorna och ömmande blåmärkena/såren på tårna för mig? Jag vet inte. Det vore intressant att få reda på, men jag undrar om det någonsin kommer gå att bevisa i så fall. 

Byte av program - igen

Bytte program på min SNS häromdagen. Jag fick ju fyra nya program att välja på sist. De fyra sista alternativen så att säga, i alla fall vad gäller kombination av elektroder. Det går ju att ändra massa andra inställningar, men att elektroderna funkar tillsammans och stimulerar rätt nerver är ju liksom grunden till allt för att det skall fungera oavsett resten så att säga.

Det program jag testade först, nummer fyra på min dosa (säger ingenting) gjorde definitivt att jag kunde gå mer på dass med samma mängd - eller mer - medel än normalt. Dock påverkade det min invagination/prolaps negativt och den förvärrades under de lite drygt två veckor jag körde på detta program. Tänkte sedan testa nummer ett, vilket jag bara gjorde ett par dagar (detta var sista kombon som var kvar efter att jag varit på Östra som jag ännu inte testat för den kändes inte bra då...). Den kändes på fel ställe och fick foten att krampa, inte bra, men jag ville i alla fall testa. Dessvärre blev jag tvärförstoppad ganska direkt och gaserna ville bara vandra uppåt. Hemskt. Det där jobbiga trycket som gör att huvudet snurrar infann sig ganska direkt. Ville inte ge med sig. Till och med relaxiten ade och ville inte komma ut Den som liksom skall värka genom att skapa en tarmtömningsreflex själv.

Bytte alltså program igen. Försökte med nummer två, men där kände jag inget pirr någonstans längre och enligt min läkare ska jag känna av programmen. Ökade styrkan ganska rejält men det hjälpte inte, så jag hamnade på program tre. Det har jag nu och har haft i snart ett dygn, men inte heller det verkar vilja fungera som det ska. Återigen tvärförstoppad även om relaxiten löste upp sig den här gången och inte fastnade.

Vi får väl se...  slutar antaglilgen med att jag går tillbaks till fyran igen även fast den var långt ifrån optimal... för att upptäcka att inte heller den gör sitt jobb längre. Det har varit så tidigare när jag försökt byta...  en av fyra har gett viss effekt och när jag sedan försöker hitta ett program som funkar bättre misslyckas jag inte bara med det utan även att återfå den effekt som det första hade...   efter den här omgången har jag liksom inte fler kombinationer att välja på.

Blir väl till att börja bråka igen.. om en ny operation.. eller få tag på en tekniskt kunnig person som kan kolla igenom utrustningen och konstatera vad som är fel...  om det är elektroderna som pajjat eller om det kommit vävnad emellan som hindrar signalerna från att gå fram.

En väldigt försenad sk födelsedagsmiddag

Jag och maken gav oss ut på lyxlunch i Skärhamn igår. Hade planerat att gå ut och käka middag ihop istället för att ge varandra presenter när vi fyllde trettiofem. Eftersom vi precis fått barn när jag fyllde bestämde vi att laga en god middag hemma och ta den här gemensamma barnfria middagsdejten vid ett senare tillfälle, i närheten av min makes födelsedag. Dessvärre har omständigheterna gjort att vi inte kommit oss iväg och för att det hela inte skulle rinna ut i sanden totalt beslutade vi att ändra middagen till en lunch och istället för att be om barnvakt för båda barnen tog vi med oss lilleman och fick barnvakt till Olivia.

Dessvärre var gårdagen inte bästa dagen. Lillleman inledde morgonen med en jättespya. Den största jag sett honom lägga och fått på mig också för den delen. Han satte i halsen när han ammade och hela magen vände sig ut och in. Typ. Kräks över mig, soffan, honom.. ja överallt. Fick i honom lite mat och under stor protest somnade han efter det där. När jag kom tillbaks efter morgonpromenix med vovvarna hade han redan vaknat igen (maken var hemma med honom) och var på tjurhumör. Fick satt hon i bilstolen, tänkte att vi matar honom innan vi går in på restaurangen i Skärhamn (vi valde en favvo i repris från vår bröllopsdag förra året - Port Sud) men tji fick vi där med...  efter en procedur med att lämna lillan hos mormor och alla tillbehör som skulle med dit (det krävs en del när man pottränar och har en tjej som vill ha med sig ett antal saker då hon skall bort) kom jag hem lagom till att mötas av en liten son som precis kräkts ner ännu en body och resterande klädesplagg också för den delen. Bara att börja om ännu en gång. Stress! Till saken hör att vi tidigare under morgonen diskuterat att han kräkts så mkt mindre sedan han började med sina små smakportioner och lite gröt... haha, ironi!

Hur som helst. Det blev inte direkt den lugna start på dagen som vi kanske hade hoppats på. Den här gången heller så att säga. Våra små äventyr utanför hemmet flyter sällan helt smärtfritt. Att jag nojjar upp mig nåt helt otroligt när barnen kräks eller blir förstoppade gör ju inte direkt saken bättre...

Den här gången var det förmodligen en kombo av att vi gått lite för snabbt fram med att öka mängden på smakportionerna och att han håller på att få tänder. Dreggel som sväljs ner och en mage som inte är van vid fast föda...  bidde inte så bra. Lunchen var visserligen väldigt god, men det där lugnet och myset vi drömt om kanske inte riktigt infann sig med en missnöjd grabb och all stress detta innebar. När vi kom hem fick vi hjälpa honom lite på traven och ut kom en hel massa bajs... inte konstigt han vart kinkig. Efter det där lugnade han sig betydligt och kvällen förflöt mer smärtfritt en dagen börjat. Räkmackan var dyr men gick inte av för hackor. Detsamma gällde glassen som är helt suverän. Definitivt värd att testa om man vill prova en glass gjord på get istället för komjölk. Port Sud i Skärhamn, vi lär återvända även om det dröjer till nästa gång :) 

Midsommarafton

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, och som jag nämnde igår blev den här midsommaren något helt annat än vi kanske hade planerat från början. Ännu mer så efter natten som gick.

Lilleman bestämde sig för att hålla oss vakna en gång i timmen och kinka från det att vi la oss (tidigt) till någon gång runt klockna två. Lättretlig, svårsomnad, ville äta, ville inte äta...  gasig i magen.. ja, allt det där. Eftersom vi både börjat med smakportioner och han håller på att få tänder kanske det inte var så oväntat men ändå... så här illa har det faktiskt inte varit på länge. :( Hade önskat en annan typ av natt dagen innan midsommarafton då jag hade hoppatspå att vara lite pigg(are). Tji fick jag.

Eftersom magen körde rejält på mig och jag inte fick sova (kände mig sjuk av sömnbrist faktiskt, det har varit slitigt att aldrig få sova och ha en mage som bara jävlas) blev det ett rejält bakslag vid femtifen imorse. Tarmen krampade, mådde illa och det slutade med att jag och toaletten fick bekanta oss med varandra på ett lite mer intimt sätt än jag kanske hade räknat med. Sex spyor senare mådde jag lite bättre och det värsta trycket i magen släppte. Dock har jag inte känt mig riktigt fit idag och pigg är väl raka motsatsen till hur jag känner mig efter midsommarlunchen hos mammsen. Spelade lite krocket och vann (nästan) över min make (nära skjuter ingen hare, men ändå!) och det blev en bra start på midsommarafton även om vi inte kom oss iväg till vare sig Råön eller blev fler som firade. Efter den här natten kanske det var lika bra som det blev.

Olivia fick sin midsommarkans och hon var en jäkel på att spela krocket hon med (går i mammas fotspår.. not!) Min dotter har, till skillnad från mig, bollsinne utan dess like.

Färskpotatisen från Bosse var den absolut godaste för i år, den kallrökta laxen helt ok och jorgubbarna (även om de var svindyra) var liksom pricken över i:et. Ikväll har vi bestämt att vi skall grilla och käka den där moussetårtan jag bakat, Mat är det definitivt ingen brist på, det är väl snarare orken som lyser med sin frånvaro. Den och den där efterlängtade solen som man minns som ett gott midsommarminne men som sällan infinner sig när det väl gäller. 

Midsommar

Det känns inte direkt som om att midsommarafton knackar på dörren imorgon. Inte alls faktiskt. Nu vet jag ju att så är fallet och har ganska koll på almanackan just nu. Det beror dock inte på att det känns så fantastiskt somrigt ute, snarast tvärtom. Enda anledningen till att jag har sån bra koll på datumen just nu är väl för att det varit två extremt späckade veckor. Stress, oro och stress återigen. Den gemensamma nämnaren: Sjukbesök för mig själv, mamma och Olivia, bvc koll med Jonathan, läkarsamtal, FK strul... ja, vilka mer härligheter kan man drömma om liksom... ;-) Har det inte varit det ena så har det varit det andra - eller allt på en gång som de här två veckorna.

Hur som helst. Värmen lyser med sin frånvaro och solen likaså. Konstigt att man aldrig vänjer sig och fortsätter hoppas på vackert väder år ut och år in. Midsommar förknippas liksom med sol och värme och utomhuslek av någon konstig anledning. Jag vill minnas att midsommar alltid var fin när jag var liten. Vad kallar vi det, selektivt minne? ;-) Sommaren var ju evighetslång då dessutom...  nu tycker jag den springer förbi innan man ens hunnit upptäcka att den varit här.

Den här midsommaren kommer inte bli riktigt som vi planerat, men den blir garanterat bra ändå. Lite trist bara att vi inte har några andra barn att fira mer i år, men jag hoppas att vi kan komma oss iväg och "dansa runt stången" om vädret tillåter och på så vis få lite av det goda för barnens del.

Förmiddagen och "sill-lunchen" (som för min del kommer bestå av lax istället då jag avskyr allt vad sill heter) kommer vi avnjuta hos min mamma och om vädret tillåter blir det sedan en tripp till midsommarstången. Vi får se. Plan b är kubbspel, krocket eller nåt liknande och kanske lite bubbel och jordgubbar? Varför inte både och... middagen skall vi grilla hos oss. Jag har tänkt marinerad fläskfilé med greksallad och vitlöksbröd till de andra och marinerad kyckling med samma tillbehör till mig själv. Till efterrätt har jag förberett en bärmoussetårta med nötbotten som jag skall toppa med färska jordgubbar. Blir nog gott tror jag :)

För barnens del får det väl bli en favvo då... färskpotatis med smör och örtsalt och så lite korv till det... haha...

Nu är det bara magen som skall vara med på banan också. Den har inte varit så snäll på sistone. Jag tvivlar på att den är med mig imorgon men hoppas bör man... eller hur var det? :) 

Två av fyra fungerande elektroder

Puh. Det har varit en tuff vecka och snart är den slut. Till förmån för ännu en tuff vecka så att säga. Det känns i hela kroppen. Jag är inte riktigt fit om man säger så.

Förra veckan slutade med ett försenat firande av maken som fyllt trettiofem för svärpärona  som inte kunde komma på det "ordinarie" firandet veckan innan. Dagen efter det bar det av till Strängnäs inför sjukbesöket i Huddinge på tisdagen. Då lilleman blir mer och mer medveten och sover mindre och mindre gick resan inte lika smidigt som sist. Min mage var dessutom i sämre skick. Detta innebar att vi var ungefär en och en halv timme senare än vanligt redan på vägen upp. Kanske inte en stor grej om man mår bra, men när man inte gör det...  det var en smärre pers.

Men men, väl där hade vi i alla fall en mycket trevlig kväll med min faster och farbror som alltid bjuder på glatt humör och något gott att stoppa i magen. Lillemans humör var dessutom långt över förväntan med tanke på den långa resan och humöret han uppvisade de sista timmarna...

Dagen för sjukbesöket var desto mindre kul... men vi beslutade att börja en superfin dag med en skön promenad i de fina skogarna i Strängnäs (lilleman låg dessutom lugnt i vagnen hela promenaden, när händer det liksom...?) och sedan bege oss in til centrum för att ta en glass på Slagsta Glass. Supergott! Så nöjd då de har flera sorters tofuline och flera varianter av sorbet. Jag var inte besviken. Tur i oturen att vi beslutade oss för varsin mastodontglass, eftersom det visade sig senare att detta skulle bli dagens lunch då sjukbesöket drog ut på tiden... var inne hos läkaren över 1,5 h. När sist hände det bortsett från de gånger jag opererats eller legat inne liksom...

Fick i alla fall (efter mycket om och men och strul med utrustning och förståelse för den) en grundlig genomgång av mina elektroder, som tillslut visade att det bara var två av fyra som fakitskt fungerade. Detta innebar att tre av de fyra program jag hade i min dosa var helt inaktiva. Inte konstigt jag mått sämre och sämre sedan jag blev gravid och att de hela tiden tappar sin effekt..  nu fick jag fyra nya program inställda, de enda fyra kombinationer som går att använda sig av i dagsläget om jag får tro min läkare i Huddinge...  blir så less... det innebär i sin tur att om ingen av dessa fungerar behövs en ny operation och nya elektroder för att få tillbaks den lilla effekt de faktiskt en gång hade...

I bästa fall fungerar något av programmen med lite nya inställningar (dessa kan behöva justeras ytterligare) och i sämsta fall är två av ledningarna paj, eller det har kommit vävnad emellan som gör att signalerna inte når fram...  då behövs ny operation. I bästa fall löser min läkare i Huddinge detta, och i sämsta fall måste jag söka mig vidare återigen bara för att rätta till den här biten då min läkares kompetens kanske ligger inom ett annat område. Har med andra ord spenderat de senaste dagarna med att prata med Medtronic och deras representanter och försökt hitta uppgifter till andra mottagningar som genomför den här typen av operationer. Göteborg är ju inte direkt medgörliga.

Sent från sjukan hade vi i alla fall en trevlig kväll och satt utomhus tills solen försvann, vilket var längsta för i år innan vi kom hem igen. Morgonen därpå satte vi oss återigen i bilen för en lång resa hem och denna blev ännu besvärligare än resan upp då lilleman tröttnat på att sitta still och galltjöt mest hela tiden.

På torsdagen vart vi inbjudna på middag med makens jobb, och där strulade taxin och blev en sisådär trettio minuter sen... på grund av att han inte hittade? Middagen blev av det hastigare slaget och även om förrätten var kalas var det liksom inte värt det... det vi hade hoppats skulle bli en liten lugn stund med barnvakt blev istället en igenomstressad middag där de som vanligt missat min huvudrätt eftersom jag är mjölkproteinallergisk. När den väl kom in bestod den av en konstig blandning skalkar av grova grönsaker i en sås bestående av dijonsenap, vinäger och olja. Magen kunde varit utan den vill jag lova...  dessutom var lilleman inte på bra humör hemma så barnvakten (min mamma och min bror) fick en tuff kväll dessutom...  stress hem igen med andra ord. Vi hann knappt avsluta kaffet. Som sgat det var i slutändan inte värt allt besvär med barnvakt, stress och en tidigare full vecka. Jag önskar nästan att vi hade valt att stanna hemma den här gången, men jag får se det som att vi fick ett par timmar med trevligt sällskap iaf ;-) Det blev väl lite för mycket för alla parter helt enkelt!

Helgen har gått i hemmafixar och donarens tecken och vi har grejjat både i trädgård och fixat med en stulig båtmotor. Imorgon börjar en ny vecka med nya sjukbesök och ännu tidigare morgonar. Urgh. Jag ser fram emot att semestern börjar för maken nästa vecka och att de här sjukbesöken ser ett slut på onsdag den här veckan...  sen är det bara ett bvc besök kvar innan midsommar och då hoppas jag vi får ta med barnen i lugn och ro på lite midsommarfirande och att min mage lugnat sig lite innan dess. 

Today is da day

Så vart det (för vilken gång i raden?) dags igen. En sisådär fyrtio mil lång bilresa väntar oss idag inför sjukbesök (och ytterligare tio mil) imorgon. Hjälp. Ser inte fram emot det. Magen är inte i form och inte resten av kroppen heller. Sista veckorna har har varit en stadig resa utför om man säger så. Insåg dessutom när jag kontrollerade min dosa igår att den inte riktigt hade samma kontakt som jag kanske hade hoppats på. Huddingebesök är med andra ord en nödvändighet. Av flera anledningar så att säga. Nu hoppas jag bara att de nya inställningarna kommer att fungera, men till en början att min läkare lyckas synka min dosa med sin egen... det sket sig liksom sist.

Eftersom Olivia haft problem med magen också sista dagarna känns det sisådär att lämna henne hemma och inte ta henne med. För både min egen och min mammas skull. Det är mamma som skall passa henne. Potträningen fick ett bakslag då hon höll sig för länge och blev förstoppad, vilket resulterade i magont, kräkningar och feber. När vi sedan fick ta till en liten resulax för att hon skulle få ut bajset som satt sig som en liten propp så kom det med en sådan skjuts att det gick utanför blöjan och ställde till det för henne...  sedan dess har hela bajserigrejen varit en smärre pers och det har krävts både en och två mutor för att få det att bli en lite mer positiv upplevelse igen. Det här med bajseri är en känslig grej, inte minst för en liten treåring.

Hur som helst. Nu bär det snart av vare sig vi vill eller inte så det är bara att göra det bästa av situationen och försöka gilla läget. Förhoppningsvis mynnar det i något gott tillslut. 

Otjänligt vatten i kommunen

Fick ett sms från en väninna i förmiddags. Ett sånt där sms som gör en lite smått skeptiskt till kommunens hantering av vissa saker. Vattnet framförallt. Det är liksom inte första gången. Den här gången varnar de för att dricka kommunalt vatten då ordinarie prover visat spår av bakterier i vattnet. Nice. Not. Sist var det sabotage och risk för gud vet vad...   det enda man möter när man ringer kommunens växel är ett inspelat meddelande som upprepar det som står på kommunens hemsida, det vill säga att man skall koka vattnet resten av helgen i väntan på provsvar. Som om man inte redan hunnit dricka skiten...

Vem går in varje dag och kollar kommunens hemsida liksom? Inte jag i alla fall. Sånt där förutsätter jag (av någon dum anledning, återigen det är ju inte första gången...) att man får reda på...  på annat sätt än genom internet. Tydligen inte. Det är ju "bara" vatten det handlar om, vatten som vi alla är så förbannat beroende av. Vad gör det om man missar en sån liten detalj urghhh ...  allt!

Jag blir så arg. Har ju gett både mig själv och barnen av det där vattnet. Vem vet hur länge det har pågått om det var en rutinkontroll som upptäckte detta? Vem vet vad i sjutton det rör sig om när man inte ens når en vettig person att prata med...

Olivia har varit kass i sin mage sista dagarna dessutom. Nu börjar man ju undra om det kan ha med vattnet att göra.. hon har klagat över att hon haft ont och att hon inte bajsat klart. Trots att hon käkar movicol och det fungerat mer eller mindre klanderfritt sista året. Nu tog vi det till en kombination av potträning och rädsla för att det skall komma i brallen, men kanske spelar vattnet en roll här med? Hon dricker ju rätt mycket om man säger så,...  :-/ Kräkningar, hög feber och ont i magen är liksom inget jag tar lätt på...  magsjuka uteslöt vi nästan omgående då hon inte träffat någon annan än kusinerna senaste veckan och dessutom skiljde sig mönstret kan jag tycka då hon klagat över magont flera dagar...  fast sedan sagt att det blivit bättre igen när hon druckit bubbelvatten...  nu tror jag mer på regelrätt förstoppning eftersom kräkningarna och febern gav sig inom loppet av några timmar och hon fick ut en massa gojja ur tarmen då vi beslutade att ge henne en resulax. Nu blev det istället ett stort lass som kom, och trots att magen blev bättre och hon inte mått illa efter det så vill hon nu inte bajsa utan pratar om att hon mår illa och vill kräkas när hon ska göra nummer två. Ingen bra kombo! Det blev in till torget för att handla mutor som hon får när hon gör nummer två och hittils har det, efter mycket kämpande, blivit några små resultat av den ansträngningen. Det här med magar, kräkningar och förstoppning är något jag väljer att inte se mellan fingrarna på. Det kan bli så förbannat fel. 

Dagarna går

Jag hänger (som vanligt) inte med i tiden. Vips var maj över (vem hade kunnat tro det om man ser till vädret?) och juni knackar på dörren. Välkommen in, säger jag. Med lite vackert väder, tack. Vi får väl se. Det känns inte som om att vare sig SMHI eller YR och förstått min önskan om lite varmare vindar eller tänkt sig att uppfylla den för den sakens skull. De har fastnat i marsvädret ännu en gång.

Nåja, det var väl inte det jag skulle skriva om egentligen även om mycket av min ork och energi just nu hänger på vädret. Lilleman har kommit in i ännu en orolig period, som jag relaterar till att det måste vara tänder på g... bajjar grönt, är orolig, dregglar något otroligt, biter på allt...  sover sämre igen... tja, hela den biten.

Min mage är inne i en betydligt sämre period också, vet inte riktigt vad det beror på... kan vara att allergisäsongen är igång, kan vara att den helt enkelt är sämre igen. Den har liksom haft en stadig resa utför igen.

Annars flyter det väl på ungefär som vanligt. Ännu ett år har gått sedan pappa lämnade oss...  sju år?! Jises, vart tar tiden vägen? Ännu en morsdag har firats...  det blir min tredje...  jises, jag börjar verkligen bli gammal ;-) Den här gången fick jag en god middag lagad till mig, en bukett blommor och... en massa grilltillbehör? Ja, maken tänker som min far gjorde en gång i tiden: det man vill ha själv det ger man frugan i present haha... men jag ska inte klaga. "jag" fick ju en pizzasten och den kommer komma väl till anvädning i sommar ;-) Älskar min fina familj. De är det bästa jag har och inget kan någonsin ersätta dem <3