Ibland blir det inte som man tänkt

Så sant som det var sagt. Ibland blir det helt enkelt inte (alls) som man tänkt sig. Idag är ett typiskt sådant exempel. Från början var det tänkt att vi skulle skaffat oss barnvakt och åkt med på makens jobbfest, de firar femton år som företag och beger sig till stockholm över natten. Det blir nog party då den här festen ersätter både kräftskiva och julbord...

Eftersom vi hade svårt att få barnvakt för två barn och två hundar just den här helgen och då insåg att det för vår del skulle bli mer stress än avkloppling att försöka ta oss iväg  beslutade vi oss att stanna hemma. Båda två. Såhär i efterhand känns det som rätt val, men det har känts rätt pissigt sedan vi fattade det beslutet faktiskt. Vi kommer tots allt sällan iväg på något, och ännu mer sällan utan barnen. Nåja, det var ju vårt beslut och då vi inte lyckades fixa barnvaktsbiten ändå så hade vi inte jättemycket till val. När vi då istället blev inbjudna till min bror och hans familj på middag kändes det som att helgen trots allt skulle bli väldigt bra. Då går vi såklart och blir dåliga. Typ allihop. Eller ja, mest Olivia som vaknade med världens förkylning och feber. Jonathan har varit tät länge men den här natten hörde till de värre och jag sov inte en blund inatt. Kände mig trots allt rätt ok imorse. Magen var bättre än den brukar men då jag åkte och handlade inför veckan slog det till. Bara sådär. Skallebank, tryck över ögonen, flimmer, ont i kroppen, allmänt krasslig. Vet fortfarande inte om det bara beror på att jag sovit så förbannat illa sista veckan eller om det är nåt vidrigt på g även i denna kropp det återstår att se...  men det slutade ju såklart med att vi inte kom oss iväg på den där middagen heller. Känns riktigt riktigt trist för vi har sett fram emot det här hela veckan.  Hur som helst slog magen till rejält efter lunch och även den gick i graven så att säga. Skönt på sätt och vis att bara vara hemma och ta det lugnt med de förutsättningarna och att få chansen att bli bättre snarare än tvärtom, men ändå .Det känns trist. Tillfällena växer inte på träd :( Nu har jag gnällt av mig lite extra... det får räcka för den här helgen. 

Litet uppehåll

Jag har inte varit så flitig på att blogga på ett tag. Det har varit lite mycket och jag har haft annat att tänka på. Sjuka barn, tandläkarbesök, vårdcentralsbesök och så vidare och så vidare. Någon fika med en vän däremellan. Tiden springer. Jag hinner inte riktigt med. Snart är det väl midsommar igen. Först jul såklart, men jag hajjar nog till mer när midsommar knackar på dörren igen. Känns som julen snart är förbi fast den inte ens har börjat. Jag är i alla fall klar med de flesta julklapparna och det är jag glad över! Avskyr att vara ute i sista minuten..

Sjuka barn.. ja, det var ju det. Olivia har haft en hel del strul med magen. Mina funderingar rör sig kring två saker: Mjölk och spänning/stress. Mest eftersom hon börjat dricka en del chokladmjölk (blandad hemma såklart) på sistone och även en del yoghurt sedan hon upptäckte att lillebrors bebisprodukter faktiskt smakar rätt gott...   det kom i samma veva som magen började göra ont på henne och hon uteslöt själv den ena mjölkprodukten efter den andra i samband med det här. Stress och spänning är en annan del. Hon har ju börjat hos dagmamma och jag märker att hon gärna håller sig när hon är där. Dricker dåligt och äter ungefär lika illa. Undviker att gå på toa...  spänd inför dagen (hon gillar att vara där!) och jag tror liksom att hon stressar upp sig i förväg. Det är bilresan, det är sömnen det är allt som kretsar kring att bli klar och komma dit i tid och sedan att hänga med de andra barnen i ett ganska snabbt tempo. Jobbigt när man inte förstår att man måste äta ordentligt för att orka med det. När man glömmer att man måste dricka mellan varven.. när man har samma usla hungerskänslor som sin mamma och pappa hade i samma ålder. Vi kämpar en del med det där och det är stor skillnad på de dagar hon faktiskt bara är hemma. Mindre oro då och inte massa prat om kräks och ont i magen. Det där pratet som kommer varenda gång vi skall ut med bilen, trots att hon faktiskt vill åka. Det är ju inte så att hon måste gå, det är hennes eget val. Däremot har det varit en hel del kräkincidenter i bilen på sistone och det gör ju inte att det blir bättre rent psykologiskt för henne. Jag har en misstanke om att det rör sig om barnmigrän då migrän förekommer ganska mycket i släkten och de flesta symtom stämmer...

På allt detta har Jonathan varit vråltät i näsan och inte kunnat sova pga det eftersom andningen påverkats då han velat ha sin napp och samtidigt inte kunnat andas genom näsan. Har hållit på flera veckor nu, men har i alla fall börjat vända till det bättre även om sömnen fortfarande är ganska kass. Har fått tömma näsan med saltlösning, sugar, droppar ja you name it för att han skall ha en ok natt och nu äntligen börjar behovet av att upprepa detta många gånger samma natt minskat. Thank god liksom...

Har själv varit på vc med återbesök för min dåliga cirukation i ben och tår. Läkaren skulle fundera och återkomma i början av nästa vecka pga mina låga tryck och mina knappt mätbara pulsationer. Vi får väl se vart det leder, men hon talade om remiss till reumatolog eller att jag skall göra någon form av total cirukationsutredning.