Skäms på mig

Jag förstår varför lillan varit gnällig. Hon har ju fått tänder.. inte bara en, utan två stycken på kort tid och det har uppenbarligen stört henne väldigt mycket. Tror faktiskt det haft ett ganska stort samband med kräkningarna hon haft och kinkigheten i största allmänhet. Ser dessutom ut som det är fler på g så att hon ska vara på bra humör den närmsta tiden kanske är att hoppas på för mycket?

Innan jag fick barn fattade jag inte hur jäkla jobbigt det är för de små när tänderna spricker igenom eller när tänderna är på g. Det förstår jag nu. Det är ju skitjobbigt! Stackars små liv...  o inget kan man göra för dem.

Vår lilla har främst velat bli buren, lekt med, underhållen dygnets alla vakna timmar..  sover oroligt under de få timmar hon sover på dagen. Sovit bättre på nätterna (konstigt nog?) och är väldigt grinig på eftermiddagen. Intressant att se hur detta går idag..  med massa folk o stim o stoj o tja, allt vad nyår innebär så hoppas jag att hon skall ha lite mindre ont, vara på lite bättre humör och att vi får ett lugnt nyår allihop.

Min egen mage tänker jag inte ens kommentera idag. Status är som väntad. Det räcker. Jag tror de flesta som följt min blogg förstår vad det innebär. 

Gnällfia

Nog för att det inte varit några spyor vare sig igår eller idag. Därmot har lillan varit otroligt grinig hela dagen. Sov som en stock inatt, ville knappt vakna när vi försöket få i henne lite vätska (eftersom hon druckit dåligt under dagen och redan låg back efter alla kräkningar). Orolig mamma!! Japp, jag.

Har inte varit villig att äta eller dricka idag heller. Grin, gnäll o kink mest hela dagen och nöjer sig inte när hon inte får vara väldigt nära. Väldigt nära elika med bli buren hela tiden. Oroar mig såklart. Är inte van vid att hon är på det här viset.. men jag förmodar att det har o göra med att hon fortfarande inte mår bra. Det kan hon ju inte göra. Magen bullrar på henne och hon rapar mycket. Fjärtar en hel del också..  kan förstå känslan. Den är ju inte direkt främmande för mig.

Nu hoppas jag bara hon blir frisk snart SNART! De här är påfrestande för hela familjen, inte minst för Olivia och man känner sig så förbannat hjälplös. Får inte mycket gjort mellan magpassen och passen med lillan men det är bara att gilla läget. Huset får vänta tills den dagen kommer då lillan mår bättre och tiden finns.

Peppar, peppar

Ingen kräkning ännu. Det har nu gått lite drygt ett dygn sen hon spydde sist. Min lilla alltså. Idag har hon varit på betydligt bättre humör än igår - det vill säga hon har varit glad ungefär tio minuter istället för två ;-)- Nej, det var en smärre överdrift. Hon har varit glad bra mycket längre tid än så, men hon är fortfarande inte riktigt sig själv. Det börjar komma mer nu fram emot kvällningen, men dagen har varit lite kinkig o trött.

Började faktiskt ge henne lite "riktig" mat idag vid halv fyra... kände att hon började tröttna på den flytande smörjan (hade jag också gjort om jag börjat må bättre.. magen är ju rätt tom o värkande när man inte fått fast mat i den på ett tag o är van vid den mättnadskänsla som fast mat ju faktiskt ger... ) och beslutade mig för att testa. Min yoghurt gick hem som smör i solsken. Var väldigt försiktig och gav henne bara någon tesked men då började hon störtgrina och grep efter skeden. VILL HA MER!!

Väntade någon halvtimme för att se vad som hände, men då det verkade som om att det gick bra (på rätt håll?!!) fick hon faktiskt lite ris och kokt kyckling mixat till en slät sörja blandat med min yofu yoghurt. Om hon gillade det? Har inte sett ungen äta med så god aptit på väldigt länge. Jises. Det var bara gapa o svälj. Inget bråk, inget stök... inte massa mat utanför. Bra tecken! Vill hon ha mat måste hon ju vara på bättringsvägen?! Hon somnade nån halvtimme efter och sov en stund. Därefter ville hon ha mer - och fick det. Peppar, peppar blir det inga bakslag den här gången och lilltjejen får behålla sin mat. Nu vill vi ha en frisk dotter här hemma, den pigga, glada lilla tjej hon brukar vara! 

Magsjuka till jul... tjolahoppsansa?!

Det verkar inte mycket bättre än att det lillan råkat ut för är en dundermagsjuka i kombination med bilåkande (kanske bilåksutlöst sådan?) som liksom tagit grepp om hennes lilla kropp. Lillan som sällan är sjuk.. eller sällan varit sjuk.. Det gör väl att man som hispig morsa blir extra nojjig och orolig när hon väl blir sjuk och det är av såpass kraftig karaktär.

Efter en natts ihärdigt matande med vätska och en natt utan kräkningar kände jag igår att vi var lite mer på banan igen - tji fick jag. Lillan var gnällig och irriterad och ville inte äta under dagen igår och på eftermiddagen/tidiga kvällen fick vi vårt svar på varför. Bakslag! De två diarréomgångar hon haft under dagen följdes av ännu en kraftig spya och det kändes som allt vi puttat i henne var förgäves...  grinade. Japp, jag grinade. Det blev bara för mycket!!

Under natten fortsatte vi med vätskematningen. Varje kvart till en början, sen var tjugonde minut och sen varje halvtimme. I slutet varje timme. Saft, sockervatten, vatten.. nutramigen.. ja, varvat och klockat och loggat. Ingen spya ännu och det som hamnade i blöjan imorse (numero två) var tack o lov inte någon diarré. Att hon imorse ville smaka på min soyayoghurt var väl ett gott tecken?! Vågade dock inte ge henne så mycket...  nån tesked.. rädd för bakslag. Vi fortsätter vår nutramigen och saftmatning under dagen och hoppas att det inte blir några fler bakslag. Det får det bara inte bli. Hon är slö såklart, men hon är i alla fall bra mycket piggare än igår.

Hur jag mår själv? Det får jag återkomma till i ett annat liv.. eller ja, ett liv där lillan är lite bättre. First things first..

Resan från helvetet

Fy fan. Jag måste börja dagens inlägg med dessa två ord. De är så väldigt beskrivande på hur upp och hemresan till släkten i Strängnäs gick. Nu pratar jag faktiskt inte om mig själv utan om min lilla. Eftersom vi aldrig haft problem med åksjuka hos henne förr (och vi har åkt långa sträckor med henne måååånga gånger, ända sedan hon var en liten, liten bebis... ) hade ingen av oss en tanke på att hon skulle kunna bli magsjuk eller kräksjuk den här gången heller. Det borde vi haft.

På uppresan började de efter ett par timmar och ville inte ge sig förrän vi var framme. Då åt hon dock och blev snabbt bättre. Hemresan däremot var en ren och skär mardröm. Väglaget, en tokuppstressad vovve och en liten som kräktes mer än vad hon nånsin gjort. Fick inte behålla någonting och hur jag mådde under o efter den där resan kan jag inte ens beskriva. Spenderade kvällen igår (då hon fortsatte kräkas och inte fick behålla någon vätska whatsoever) med att mata henne skedvis med vatten och sockerlösning..  hela natten fick hon vätska, ungefär en gång i halvtimmen-timmen. Spydde inte under natten (tack o lov!) men hon är långt ifrån fit idag heller. Vill inte äta, är gnällig, trött...

Sjukvårdsupplysningen ger jag inte mycket för. Varför vänder man sig till dem? Man vet ju vad som väntar. Jag vet. Idioter. Jag skulle lika gärna kunna sätta mig i den där telefonen själv. Ursäkta mig, men jag har aldrig fått några vettiga råd från dem. Igår blev jag mest förbannad. Tur man ha en vän (tack Camilla) med lite vett i skallen som man kan konsultera när de som borde veta bättre inte gör det.

Mår lagom dåligt idag. Har varit en stressig jul med mycket oro och jag måste erkänna att jag aldrig varit så slut en julhelg. På alla plan så att säga..   har dock varit en trevlig jul i sällskap av nära och kära, men just nu är jag glad att vi bara är hemma igen... vill bara få lillan bra igen. Det är det enda som spelar roll i min värld just nu. 

Magen gör sig påmind...

Det kommer bli ett litet juluppehåll i bloggandet eftersom mina övriga julplaner kommer krocka lite med just bloggandet och allt vad datorer heter i övrigt. Men... i mellandagarna är jag förmodligen uppkopplad några dagar igen innan det är dags att ta tag i nyårsbestyren!

Magen mår fortfarande apa vilket inte bådar nåt vidare inför julhelgen. Å andra sidan..  jag har inte mått bra på jag vet inte hur många jular det var sen sist? Minns faktiskt inte när jag hade en dräglig jul... trevliga har de varit, många av dem - men de har inte varit något vidare bra på magfronten. Julen brukar innebära smärre katastrof för en mage som min. Mycket mat, fel mat, fel kombinationer, fel tider, mycket stress.. ja, allt det där. Tänk att något som egentligen bara borde vara lugnt och trevligt (vilket det självfallet också är!) kan innebära en såpass stor press och orsaka så mycket onödigt ont? Med ont syftar jag på magen.

Julen är en tid med mycket press runt omkring sig. Många traditioner är bundna till den och många traditioner spricker när nya familjer bildas. Bara det kan skapa en viss ångest och frustration. Men ... livet förändras och skall så göra. Det går inte att hålla fast vid det som varit. Man måste blicka framåt. Hur skall man annars överleva?

God Jul allihop! 

Snart är julen här (?!)

Jag skall erkänna att jag liksom missat det där med julen lite i år. Adventsstjärnorna kom upp först i förra veckan och ljusslingan hittade sin plats häromdagen. Lite kulor o annat pynt har jag fått upp sista dagarna också men julkänslan, vart är den?? De fina snöiga dagarna liksom jobbade vi bort... de mer gråmulna har jag skyndat mig igenom och nu? Bara några dar kvar och det har fortfarande inte gått in.

Bakade några saffransmuffins igår (en hit faktiskt!) för att skapa lite julmysknäsla och gjorde lite julgodis, men tror mest att jag lurade mig själv. Känner mest stress just nu. Lillan har varit kinkig, sovit dåligt och varit ganska gnällig så nätterna har varit en smärre pers. Känner mig allt annat än utvilad inför julhelgen som står för dörren. Maken skall försöka komma hem lite tidigare idag för att hjälpa oss komma lite mer iordning, det ser jag fram emot! Att rusta ett hus på egen hand och ta hand om en liten o två vovvar, det tar faktiskt på krafterna. Speciellt när man själv mår apa. Tack o lov för min underbara mamma som ställer upp så mycket hon bara kan. En sak är säker: lillan älskar sin mormor! 

Första tanden!

Så var det alltså dags. Som vi väntat! Jag har ju trott att det varit tänder på g för lillan i flera månader nu - utan att en endaste liten tandbisse tittat fram - inte förrän igår vill säga. Förklarar kanske varför hon varit så grinig sista dagarna och sovit uruselt. Att lillan sover uruselt och är svårsomnad som sjutton gör ju även att vi andra i hushållet sover kasst. Det har blivit lite av en (o)vana i det här hemmet. Men efter jul vänder det..  önskar jag! :)

Magen lever fortfarande sitt eget liv och den är nästan för tragisk för att kommentera idag. Försökte få tag i min handläggare på FK och insåg ganska snart att hon inte går att nå eftersom hon är sjukskriven.. fantastiskt..  jag är sjuk, min handläggare är sjuk.. min läkare är sjuk? Fantastiskt var ordet.

Tack o lov har jag i alla fall fått nytt recept utfärdat så nu ser i alla fall julhelgen ut att klara sig rent medicinmässigt! Dags att ta tag i dagens projekt som är att måla hyllor och få upp gardiner. Hinner jag tänkte jag försöka slänga ihop lite julgodis också.. .det sista är dock tidsberoende! 

Mageländet fortsätter

Julgodis är inge bra för min arma stackars lilla mage. Ändå har jag varit en idiot och stoppat i mig skiten. Varför? För att jag fick den. Hade aldrig köpt den själv men det som ligger framför ögat är svårt att låta bli. Om man är inne i en period av dålig karaktär så att säga.

Magen? Mår apa. Inte bara på grund av godiset såklart, utan situationen i sin helhet. Har varit för mycket stress o press o saker som oroat mig på sistone för att det skall vara bra för en mage som redan är åt helskotta. Stress gynnar som bekant inte en ond mage. Inte heller min.

Idag är mitt största dilemma att försöka ta mig iväg o handla. Vet inte om jag lyckas. Nya bilbarnstolen är på plats i bilen, men backen utanför är hal o jävlig, magen är åt helvete och tja..  det är inte helt lätt att få ihop. Min hjälp med barnvakt under tiden försvann till mer akuta behov- och självfallet förstår jag det!  Min lilla veckohandling är ju liksom allt annat än akut ;-)  så planeringen sprack lite där med. Men det är bara o gilla läget, det är ju liksom inte hela världen! Handla kan jag göra imorgon med, det är väl mest att jag vill ha det gjort. Det blir inte mindre folk i affären ju närmare jul vi kommer. Jag får se om jag kan lösa det på nåt sätt. Men alla varor jag skulle ha lär jag inte få med mig med lillan i bilen :) Kanske bra för eknonomin om inte annat?? :) 

Det tar då aldrig slut..

Det sägs ju att ett problem eller en olycka sällan kommer ensam. Så sant som det var sagt. Har redan fått känna på hur det kan vara när man blir med hus. O hur mkt otur man kan ha. I och för sig ingen överraskning med tanke på den otur vi haft på sistone, men ändå. Det här hade man ju önskat att man slapp. De små besparingarna rinner iväg som jag vet inte vad - vattnet man spolar i en kran kanske? Ungefär på det viset.

Magen? Den mår ungefär därefter. Åt helskotta med den. Ingeting vill fungera och hormoner som spökar på det. Man kan bli deppig över mindre. Mens. I massor. Humör? Åt skogen. Skulle gått på HLR för barn med mammagruppen idag (har inte träffat dem sen vi flyttade hit pga att jag prioriterat att få huset och stöket här iordning före jul) men kroppen säger ifrån. Stress utan dess like, mestadels pga alla dessa oförutsedda kostnader, strul med både recepttjänster, mediciner, läkarsamtal, paket på vift och så vidare och så vidare. Ett värmesystem som pajat - ja, man kan gråta över mindre. Eller stressa över mer? Min kropp har i alla fall sagt ifrån så det räcker och blir över för en lång framtid. Magen orkar inte med. Prolapsen har bara blivit värre..

Kroppen vill ha en lugn dag hemma idag. Ikväll med. Det är därför jag tvingas ställa in den HLR kurs som jag faktiskt sett fram emot väldigt mycket. Både för att jag vill lära mig och för att jag vill träffa de andra mammorna. Jag saknar dem faktiskt och jag saknar nåt annat än all denna stress. Men efter jul intalar jag mig.. när allt lugnat ner sig? Då börjar nästa stress ;-) Men en sak i taget. Jag skall göra mitt bästa för att varva ner till dess i alla fall, även om jag oroar mig för hur julen skall gå.. .

Puuuuhhhh...

Det har visst blivit ett smärre uppehåll igen här på bloggen. Har haft fullt upp minst sagt. Med huset och med magen och med allt som rör de båda. Hade en riktig skitdag i fredags - ja, skitdag rent utsagt! Magen tokstrejkade, tarmen ville bara ut och inte stanna kvar. Mådde apa. Lillan var på sitt sämre humör. När min mamma (som snällt nog gick till apoteket för mig) kom till apoteket för att hämta ut fler mediciner åt mig fick jag till min förfäran vetskap om att alla mina recept på de mediciner jag använder dagligen inte längre fanns på recept (med andra ord, apoteket hade klantat sig och tagit ut de nya recepten och skitit i de gamla, vilket resulterat i att de gamla blivit FÖR gamla och gått ut och de nya använts och skrivits av trots att de inte haft tillräckligt mycket hemma.. ) Smått förbannad var jag.. blev alltså krissamtal både till Huddinge, Kungälv och försök att nå dem på webben (vi hade dessutom knappt ett fungerande internet hemma).

Inte nog med detta. 1177 sidan med mina vårdkontakter strejkade, mitt bankID hade gått ut pga bankbyte och dessutom fick jag inte tag på någon av mina läkare. Hade ett bokat samtal med min läkare i Kungälv men pga sjukdom fick jag tala med en kollega till honom istället.. en kollega som knappt visste vem jag var..

Var minst sagt ledsen och uppgiven i fredags. Var inte min dag. Massa annat strul också och inget av detta gynnade magen...   sedan blev vi spontant inbjudna på middag till grannen vilket inte var ovälkommet! Mycket trevligt initiativ! Lite ågren över hur vi skall klara av att matcha den middagen bara. Gud vilken fisksoppa han hade lagat! 

Back on movicol... :(

Magen har fullständigt ballat ur sista dagarna. Ni som följt bloggen (ni är ju några stycken..) är nog ganska väl insatta i hur illa min mage mått de sista veckorna. Fick nog igår och bestämde mig för att det var dags att prova något annat - igen. Vilken gång i ordningen? Det kan man fråga sig. Både en och två gånger. Jag tog med andra ord det jag hade hemma. På gott och ont. Movicol. Har för tillfället lagt ner tarmplus eftersom det verkar som den bulkade upp tarminnehållet så till den grad att det fick motsatt effekt och hela tarmen stannade av... vilket naturligtvis lett till att prolapsen förvärrats ännu mer.

Skall prata med min läkare på Kungälv imorgon. Hoppas att han visar lite förståelse, men det brukar han ju göra. Önskar bara han kunde trolla.. hitta på något som gjorde mig bättre. Men den önskan får jag snarare lägga på min läkare i Huddinge. Även om han inte kan utföra några mirakel. Då hade de redan skett. Botoxen funkade inte i alla fall, det är ett som är säkert. Värre blev det men den positiva effekten, den vi eftersträvade.. den lyser fortfarande med sin frånvaro... 

Nu kör jag alltså movicol junior neutral fyra påsar om dagen (två morgon, två kväll) i kombination med tarmslim. Vi får se om det vänder lite..  idag har jag känt mig otroligt magsjuk..  den som lever får se!

Nu har vi i alla fall (peppar, peppar) ett fungerande bredband här hemma.. i vårt eget hem.. hur bra känns inte det?
 

Stress o kass mage går inte ihop

Det är väl inte direkt någon nyhet. Att stress och magont inte går hand i hand. Eller förresten, hand i hand går de ju. Det ena föder liksom det andra. Men om man redan har en kass mage mår man absolut inte bättre av att känna stress. Vare sig fysisk eller psykisk. Ibland är det dock ganska svårt att undvika. Vi lever liksom i ett ganska stressat och pressat samhälle. Är det inte det ena så är det det andra - men däremellan passar i alla fall jag på att försöka stressa av så gott det bara går.. för en sak är säker:

Min tarm behöver tid för att inte balla ur. Den behöver tid och förståelse och den klarar inte av vare sig stress eller press. Minsta lilla kna räcka för att själpa en hel dag. Priset för det är ganska dyrt och det tar på krafterna att betala sina synder. I alla lägen går det som sagt inte att undvika men ibland önskar man att man vore lite bättre på att lyssna på sin kropp o lite sämre på att köra över den.

I ett annat liv..

I ett annat liv hade jag valt en mage som kanske kändes lite bullig att ta på, men som skötte sig som den skulle och inte trilskades med mig hela tiden. I ett annat liv hade jag försökt ta vara på dagen på bästa sätt, jag hade träffat mina vänner under helt andra omständigheter och med högre frekvens och jag hade inte planerat dagen i minsta detalj för att över huvud taget ta mig igenom den som en hel människa. Jag hade gjort mycket för att få det där andra livet (därmed inte sagt att jag inte är nöjd med mitt eget för det är jag! Rent familjärt så att säga... det är bara min förbaskade mage som sett sina bästa dagar och som jag gärna hade skickat in på rekond!

Huuu.. denna mage...jag får i alla fall veta att jag lever. Det går liksom inte att ta miste på. Vad vore väl livet utan lite värk... :-/ Lite? Allt är en definititonsfråga. Man definierar utefter sina egna mått. När man går med ständig värk blir "lite värk" något som i en annan persons värld kanske hade definierats som något helt annat. Kanske rent av som "gräslig värk" - vad vet väl jag?

Detta renoveringskaos tar i alla fall smått knäcken på mig då det hela tiden strular. Ett litet prohlem uppstår och tio nya föjer. MEN det går framåt trots allt och vårt enda "klara"  rum har fått sig några julstjärnor för att skapa lite hemkänsla. Tack o lov för det. När vi väl är klara är jag övertygad om att jag kommer känna mig nöjd med mig själv och min insats. För att inte tala om min stackars mamma som sliter som ett djur för att hjälpa oss med dessa förbaskade tapeter. Vad man använde att klistra med på åttiotalet vågar jag inte ens gissa på!!

Magen säger mig något

Söndag idag. Vilodag kallades den förr. Vilodag? Vadå vilodag? Här spenderar vi inga Söndagar i soffan direkt. I alla fall inte på förmiddagen eller dagen. Kvällarna däremot kan vi med gott samvete spendera nerdegade i soffan.

Hur som helst. Den här Söndagen kommer tillägnas huset. Denna med. O nästa... o många därefter. Det finns o göra så det räcker o blir över. Minst sagt. Magen...  ja, den kommer behöva ta in på rehab efter den här persen... nu protesterar den med alla medel den har. Tarmen har svullnat igen totalt, krampar, värker, invaginerar sig värre än nånsin, prolapsar .. ja, allt detta härliga kommer på en o samma gång som ett underligt otrevligt litet brev på posten. Låt oss säga att man skall lyssna på sin kropp.. inte köra över den gång på gång när den försöker att tala om att den inte tycker om behandlingen.. tänk om jag lärde mig lyssna jag med?

Så har dagen kommit...

Nu är denstora dagen här med besked. Mammas tangentbord verkar samtidigt sjunga på sista versen. Att få till mellanslag är en liten match i sig! Blir alltså inte något långt inlägg. Status för dagen? Kunde varit mycket bättre...men det är väl med andra ord ganska exakt på det vis som jag hade räknat med :( Inga överraskningar här inte!

Puh!

Det har varit en apdag rent magmässigt idag. Fy säger jag bara. Med tanke på att vi dessutom hade en hel del att göra idag och inte direkt kunde låta bli med tanke på morgondagens aktiviteter (möbelflytt) så var det inte bästa utgångsläget precis... Huuuu.. men, men på nåt sätt gick det idag med. Magen är som ett krigsfält och kroppen med för den delen. Har gjort mycket på en vecka men nu börjar kroppen strejka rejält och huset bråkat med oss nåt kollossalt. Jag hoppas vi får lite flyt snart för det skall inte vara såhär kämpigt att renovera lite... ;-)

Tack min fina mamma!

Hade en smärre magpers igår. Eskalerade under kvällen och skicket var något av en katastrof. Som jag sagt tidigare, det funkar inte att låtsas att man är "normal" och ignorera signalerna från magen. BAKSLAG! Tackar min gud eller vem jag nu skall tacka för min underbara mamma som ställer upp i alla väder. Igår var det den enorma hjälpen med lillan när kroppen braka loss och att hon även hjälpte mig på natten då lillan sov oroligt och vaknade gång på gång... guld värt! Tack mamma!

Idag försöker jag som vanligt få ordning på magen (eller ja, ordning o ordning allt är relativt!) för att kunna ta mig upp till huset och sanera lite inför möbelflytten imorgon. Lillan verkar reagera mot det hemska byggdammet dessutom, så något måste jag göra för att bli av med skiten. Städa gör jag i alla fall inte för lite!!

Time flies

Det har varit en hektisk vecka det här.. både för min egen, mammas och min makes del. Lillans och hundarnas också vill jag påstå. Jiiiises. Det har gått i ett. Magen mår inte bra. Huset börjar få en ny profil (våran) men oj vad mycket strul det är med allt... inget flyter som det ska och hela tiden uppstår nya små problem som måste lösas och stjäl av den värdefulla tiden som vi skulle lagt på annat. Fasar lite för att vi inte hinner bli klara ens med de rum vi påbörjat tills den stora flytten går av på lördag...   att hinna de rum jag hade tänkt från början har jag lagt ner för länge sedan..  vilken optimist jag var! Jiiises (återigen)

Nu handlar det mest om att få saker o ting att falla på plats, att avsluta påbörjade projekt och försöka lägga irritationen över att inte få allt klart bakom mig. Magen tar stryk!! Jag har inte lyssnat på den. Bakslag gång på gång och ändå kör jag över den. Inte bra. Det här kommer jag få sota för. Länge. Jag är mycket väl medveten om det.. men inbillar mig att det är "nödvändigt ont". Ah, jag vet inte jag..  har damm ända in i porerna. Perfekta offret för en skönhetssalong! De hade gnuggat sina händer om de såg mig.. "här kan vi göra pengar - totalsanering!" - tja, nåt i den stilen i alla fall...

Sista dagen att pyssla klart imorgon innan flyttlaset som sagt och innan dess skall jag försöka handla flyttkorv (ja, nåt måste man ju bjussa på, de stackarna som ställt upp att hjälpa oss vet ju inte vad de gett sig in på... vi har många tuuuunga möbler! Här kommer korven in.. ) men innan dess skall jag få igång min bil som stått kall och okörd i lite drygt en vecka nu...  ser jag fram emot att skotta fram den?? NOT!

Stressad själ...

Har haft det ganska tufft med magen sista dagarna och det har väl inte direkt blivit bättre av att jag kört över dess signaler totalt. Ja, totalt var ordet. Har inte lyssnat på min kropp ordentligt och har tvyärr även missat att ta mina tarmslim två kvällar i rad, vilket naturligtvis resulterat i att tarmen stannat upp..  mina tarmplus har jag inte glömt och dessa har ju en tendens att "bulka upp" lite FÖR mycket när man inte kombinerar dem med något som stimulerar peristaltiken då den redan är kass från början.. för dem som lider av diarré och inte har alla andra problem som jag har antar jag att produkten kan vara toppen i sig själv!

Kommer inte bli några långa inlågg idag heller. Fullt upp med renovering och att ta knäcken på mig själv (nåja, jag försöker faktiskt inte göra det men kombinationen av de två är inte helt lätt!) så jag får ta upp bloggandet igen när allt annat är på plats och det faller sig mer naturligt.

Tillfälligt tillbaks

Som jag gissade har jag inte haft tid eller möjlighet att blogga de senaste dagarna. Egentligen inte idag heller, men jag gör ett litet undantag på min mammas antika dator... normalt bloggar jag ju från min cykel.. två flugor i en smäll.. här har jag en cykel men saknat min laptop och en bra uppkoppling.

Hur som helst. Senaste dagarna har gått åt till huset och de kommande två veckorna lär kretsa kring samma sak. Roligt och jobbigt på samma gång.. När man dessutom mår apa och kämpar med energin till att klara sig igenom dagen som en hel människa då blir det lite extra tufft..  när man på det försöker överträffa sig själv och låtsas att man är en "normal" människa som inte behöver ta hand om sin kropp... ja, då går det åt skogen. Som idag. Sån värk i magen så jag skulle kunna krevera och hela kroppen säger ifrån. Har varit flitig i huset men fyyyy... kroppen vill bara ta semester från resten av mig tror jag. Känns som nån form av blindtarmsvärk jag har haft idag och är yr o snurrig i bollen... svartnar för ögonen så fort jag reser eller böjer mig. Nog för att jag har lågt blodtryck i vanliga fall men detta är helt extremt! Känner mig allt annat än fit..  nåja.. några dagar till så.. .hoppas jag..

Det blir fortsatt tunt på bloggen tills jag är i fas med dator vid cykeln och inte lägger energin på att få ett beboeligt hus.

Liten break från bloggandet

Det kan hända att det blir en liten break från bloggandet några dagar. Vet inte hur mycket eller när jag kommer få tillfälle till att blogga eftersom vi skall få nyckeln till vårt nya boende idag och kommer att ha häcken fulla med jobb i huset de närmsta veckorna. Jag skall försöka ta mig tid att kika in här och skriva några rader (förmodligen blir det oftare än jag kanske tänkt... den som lever får se.. ) men allt beror på hur stor tillgång jag har till datorer. Min vanliga cykelprocedur kommer jag ju liksom inte ifrån så om jag kommer på en bra idé till hur jag skall lösa det temporärt innan vi är på plats med dosor, kablar och växlare av alla de slag så kanske jag får köra mina cykelpass utan dator? Annars är den ett oerhört bra sätt att göra något vettigt med den tid jag i andra fall bara sitter o trampar tills magen bestämmer sig för att reagera... :-/

Skulle kollat "Revenge" igår tänkte jag. Har ju försökt följa den där serien. Det gick inte som jag hade tänkt mig. Slocknade halvvägs igenom och vaknade när eländet var slut :( Skit också. Men jag var så förbannat trött.. i min värld blundade jag bara i reklampausen, men uppenbarligen var det på ett annat vis i den riktiga världen..  den där jag inte bara inbillar mig saker o ting! Slocknade ganska fort igår kväll också, när jag la mig på riktigt. Lillan var lugnare inatt (tack o lov!) och snällare igår kväll..  dessutom tog min make hand om henne nån timme eller två innan vi gick upp och gud vad tacksam jag var för det. Guld värt när orken och energin tryter. Känner mig lite mer som människa idag men magen verkar inte ha insett att den har en människa till värd... 

Sanningen svider ibland

Min make kikade förfärat på mig imorse. Efter ännu en sömnlös natt och ett par riktigt jobbiga dagar - både magmässigt och lillanmässigt. Om hon får tänder är det några sega jäklar på att kika fram. De har ännu inte spruckit igenom men som hon håller på.. kan det inte vara något annat? Grinig och gnällig mest hela tiden och ingenting duger. Biter o tuggar på allt. Händer, leksaker, alla föremål hon kommer åt..  skriker o gnäller när jag inte bär på henne... vill inte sova, äter när hon själv tycker att det passar annars hamnar maten mest på golvet... är vaken o tjurig hela dagen och verkar inte riktigt veta vad hon vill. Det enda som går att konstatera är att inget duger.

Det sätter sina spår vill jag lova! När gubben säger att jag ser tröttare ut än jag gjorde efter att jag varit sövd då är det ganska illa. Jag undrar just hur illa det VERKLIGEN är. Gubben är ju känd för att liksom försköna saker o ting en del ;-) Jag antar att jag ser ut som ett ras med andra ord. Det är bara o gilla läget. Lillan verkar inte direkt vara på bättre humör idag. Tvärtom. Redan när hon vaknade imorse startade det. Ingen rast ingen ro... 

Törnrosa

Jag känner mig som henne. Eller inte som henne personligen, men jag skulle kunna sova i hundra år. Just på det viset är vi lika..  hade kunnat ge mycket för en hel natts ostörd sömn just nu. Men det får bli ett annat århundrade antar jag.

Hade en pers igår. Magen åt skogen hela dagen. Gav sig inte en tum. Lillan urgrinig och trots att mormor (min mamma) var här o hjälpte mig fick vi henne inte att komma till ro o sova. hon sov en hel halvtimme på hela dagen (!!??) och japp, hon var övertrött som f-n när kvällen kom.. dansade runt med henne gång på gång i bärselen och fick henne att somna, la ner henne och hon vaknade direkt o vägrade somna om! Pers. Tillslut, vid sextiden fick jag henne att somna efter fyrtio minuters runtdansande till September o Stiftelsen... vågade inte lägga ner henne.. hon fick sova tio minuter i babybjörnen.. sen krökte jag ryggen av mig för att inte väcka henne.. lyckades.. hon sov "hela" fyrtio minuter innan hon vaknade med illtjut .. återigen.. o ville inte somna.. magen åt skogen.. vill sig inte alls.. just nu tror jag att tarmplus gör det ännu värre.. eller om det är hormoner?! Kan vara ägglossning på g.. blemmor, molvärk och magbubbel brukar tyda på det..   jag missar bara att koppla dem samman innan det har gått några dar o jag kikar i almanackan.. fantastiskt. Tajming som vanlig med andra ord!

Hur som helst.. det blev en sömnlös natt trots att Tuffe och Lukas semestrat hos mamma över natten (snälla mamma tog dem för mig så jag skall kunna komma iväg på pysseldag idag med lillan..  min mamma är en ängel!) eftersom lillan höll oss vakna i stort sett hela natten.. när hon inte grät så sparkade eller slog hon vilt omkring sig.. tänder? Det måste vara tänder! Hon blev lugnare när hon fick en liten alvedonsupp men då den släppte vaknade hon snart igen. Bubbligt o knöligt vid tänderna men ännu har de inte kikat fram.. jag tror jag blir galen snart!

Någon hörde mig!

Tack kära mamma för att du tog med dig Tuffe igår. Han fick semester och vi med. Alltså, problemet ligger ju inte vid Tuffe utan snarare vid Lukas enorma avundsjuka.. men när Tuffe går på semester (och slipper Lukas ett tag ;-) ) får även vi lite lugn o ro i stugan.. Lukas har inte lika mycket att konkurrera med eller vara avundsjuk på (om man bortser från lillan då.. han sitter troget och väntar under hennes matstol på de eventuella rester som kan komma flygandes genom luften och hitta sin väg till hans enorma gap) och blir på så sätt mycket lugnare han med. Tack!

Igår hade jag en jävulseftermiddag och kväll med magen. Ville sig inte alls. Fick ur mig en jävla massa (men så fort jag tar nåt som bulkar upp skiten känns det som det bara blir ÄNNU mer att bli av med, ännu mer som kan värka i tarmen?!) skit men inte sjutton hjälpte det...   fler medel, fler som fastnade.. mer värk! Massa bubbel o gaser dessutom. Huuuu...  O en kinkig liten såklart. Vet inte hur länge jag dansade runt med henne på vardagsrumsgolvet igår (skivorna blir snabbt sönderspelade i det här hushållet!) innan jag tillslut fick henne att slockna (en sisådär tio minuter på sin höjd?) men slut var jag..   trodde natten skulle gå åt pipan.. med magen, med lillan.. med allt.. trots att vi var en hund mindre i sängen på kvällen.. men TACK! Någon hörde mig. Lillan vaknade inte femtioelva gånger (det räckte med två) och hon gnydde och sparkade sig inte igenom resterande del av natten... Lukas låg rätt lugnt och min mage fick vila mellan matningarna.. tack! Jag lyckades faktiskt somna om. Bara en sån sak... Vad lite sömn kan göra för en trasig kropp??? 

Ledsen och förbannad

Japp! Det kan man bli för mindre. Men just nu för att det är så många (framför allt unga tjejer) som blir misstrodda inom vården. Får ganska många mail från tjejer som har det här problemet. Killar med för den delen, men övervägande delen består av tjejer. Unga sådana. Det stör mig. Inte att jag får mail från tjejer alltså, utan anledningen till att de behöver skriva till mig. Det vill säga denna generella misstro mot unga tjejer med "ont i magen". Det är så lätt för dessa översittare till läkare att förklara bort.. att inte lyssna på.. att sopa under mattan. Det stör mig. Så blev jag själv behandlad en gång i tiden och det har satt sina spår vill jag lova!  Spår i form av att jag fram till idag inte litar ett skit på läkare. Jo, ett fåtal som förtjänat mitt förtroende men den stora massan litar jag inte ett piss på. Jag vet vad som ingår i läkarutbildningen, men framför allt vet jag vad som INTE ingår. Det är en värdig människosyn och förmågan att möta sina patienter med hänsyn och respekt.

Hur som helst. Skall inte skriva nån uppsats om detta, ville bara visa mitt missnöje och vad passar bättre än att skriva ner det här på bloggen tillsammans med allt annat som brottas i min skalle?? :) 

Att sova vore en dröm..

Det blev inte nån vidare sömn inatt heller. Lillan var på hugget - eller mothugget, lite beroende på hur man ser det. Ville inte somna, när hon väl gjorde det envisades hon med att vakna stup i kvarten. Hade nästan hoppats på att hitta en tand här imorse som förklarade hennes oroliga sömn men icke. Inte idag heller. Sov oroligt hela natten, de perioder hon inte var helvaken vill säga. Huuuu... den här konstanta bristen på sömn börjar ta på krafterna. Rejält. Sjukt trött när jag skall gå upp. Magen mår inte direkt bättre av att aldrig få sin ro eller chans till vila.

Gäspar som en tok när jag är uppe och ute med vovvarna vid halv sju på morgonen. Möter några tappra själar på väg till jobbet och Lukas skäller självfallet ut dem. Då, om inte förr, vaknar jag i alla fall. Men fyyyy... i och för sig har jag redan spenderat en timme på min bräda (minst) innan jag tar mig utanför dörren med hundarna i ösregnet men det räcker inte.. inte för att vakna och få tillbaks de krafter man liksom tappade bort nånstans för länge sen.

Magen började ganska bra imorse innan jag gick ut med vovvarna men efter frukost small det naturligtvis till igen och sedan dess har den återigen valt att leva sitt eget liv. Inte alls i linje med mitt med andra ord! Huuuu.... 

Arrrrrghhhh...

Jaha.. ännu en kväll utan sömn. Den här gången på grund av en orolig bebis som vaknade hela tiden och när hon väl sov var det grannen som hade fest inunder oss... vad ska man säga? Vad är väl en bal på slottet. Som min make konstaterade är det rätt otroligt hur stor skillnad det är på granne och granne. De förra grannarna vi hade under oss hörde vi knappt av under de nästan tre år vi bodde i samma trappuppgång.

Sen de flyttade och nya grannen tog över har vi förundrats över hur otroligt mycket vi hör från lägenheten nedanför..  som natt och dag. Det är nästan så man kan fundera över om ljudisoleringen försvann med de andra grannarna ;-) Tack o lov att vi bara har nån vecka kvar att bo här ... hade inte pallat med oljudet på permanent basis. Hade lätt blivit den elaka bitchen en trappa upp! Grannfejden hade väl varit ett faktum lika säkert som att jag inte hade klarat av att hålla käft. Nu gör jag det. En vecka kan jag stå ut. Bitchen får hålla sig i skinnet! Man blir lätt känslig av lite för mycket oljud när sömnen tryter och man inte får en chans att ta igen den. Helgerna blir heliga och sömnen som man förväntar sig att få får liksom inte utebli. Det är lätt att bitchen inom en tar överhand.

Magen? Jag svarar den frågan med ett frågetecken. Ännu ingen förbättring. Sömnbrist brukar inte direkt gynna en redan taskig tarmstatus. Jag hoppas det blir bättre under dagen...

Tarmplus

Eftersom tarmen fortfarande befinner sig i samma katastrofskick som övriga dagar den här veckan har jag bestämt mig för att testa tarmplus i kombination med tarmslim (som jag ju redan tar på kvällen). Tänkte försöka få det här diarrékladdet att hänga ihop lite mer och på så sätt få ur mig mer vid varje toabesök. Som det är nu går ju slemhinnan sönder varje gång jag springer på dass - o det blir ju liksom ett antal gånger varje dag med tanke på att jag får ur mig så otroligt lite varje gång... när tarmen hela tiden är överfull med skit krävs det rätt många toabesök för att lätta på trycket... trycket som orsakar sån förbannad värk.

Vi får väl se vad som händer. Har jag otur blir det värre o eländet fastnar i tarmen. Har jag tur (vilket inte direkt är min främsta egenskap här i livet) bakar det ihop skiten och jag får ur mig mer vid varje tillfälle, vilket i sin tur borde leda till att jag behöver springa färre gånger på toa, använda färre medel och så vidare och så vidare. Det borde leda till att tarmen får vila lite, slippa alla dessa medel och inte vara så förbannat irriterad och svullen... blöda mindre.. ja, jag tror att poängen framgår med all önskvärd tydlighet. Men så kommer vi ju till det lilla kruxet som hela tiden ställer till det i min värld: Min tarm reagerar allt annat än normalt. Den är inte normal.

Eftersom jag är väldigt intresserad av det holistiska synsättet och en alternativ syn på hälsa och sjukdom antar jag att tarmen gör det som är mest logiskt för att skydda sig själv  - men varför den reagerar så som den gör och vad som gör att den inte svarar på någon "konservativ" behandling..  det har jag ännu inte kunnat sätta fingret på. Att den ger ifrån sig massa slem tyder på att det finns en inflammation någonstans, att den vill stöta ifrån sig främmande ämnen eller något i den stilen. Att den förstorar sig själv (megacolon) beror väl på att tarmen försöker ta upp mesta möjliga näring ur den föda som på något sätt stannar kvar i tarmen och giftar till sig. Äh, jag vet inte men den ökar ju uppenbarligen sin yta genom att bli större. Stor yta=maximal förutsättning att ta upp näring. Något i den stilen.

Skall försöka ha en fin lördag oavsett. Det är vår sista helg boendes i lägenheten och det känns lite vemodigt - men samtidigt väldigt kul! Nu vill vi ju egentligen bara bort härifrån så vi kan komma igång med allt som behöver göras i huset. Målet är ju att ha något sånär ombonat till nyår när vi skall hålla fest hemma hos oss! 

Samtal från kirurgen

Det verkar som mitt samtal till Huddinge gav resultat. Blev uppringd av min kirurg nu i eftermiddag som ville tala med mig. Bra! Hon gjorde sitt bästa för att lugna mig genom att tala om att "två av hennes andra yngre patienter" (jasså, jag klassas till "yngre" nu? Spännande.. ;-) ) fått liknande besvär och varit ganska skärrade men att dessa problem gått tillbaks efter några veckor, upp till någon månad...  vet inte om jag blir så lugnad av det. Jo, jag blir självfallet lugnad av vetskapen att detta BORDE gå tillbaks när den värsta effekten av botoxet släpper - men så vet jag ju också att min tarm inte reagerar by the book och är livrädd att detta är något som kanske kommer att bestå?

Prolapsen har inte direkt blivit bättre under dagen. Tvärtom. Mår illa, har ont i magen o tarmen bara buktar. Vill liksom inte stanna på plats ens då jag tryckt tillbaks den, vilket kirurgen sa att jag måste göra...  tyckte att jag måste köra på med laxermedel också för att inte få något att stå still eller fresta på tarmen ytterligare, men laxermedel och jag brukar rimma ganska illa. Kör vidare på mina tarmslim, som känns snällare mot kroppen men eventuellt testar jag återigen med movicol junior för att se om den kombon kan funka...  hon trodde i alla fall fortfarande att jag kan få en bra effekt av botoxet när prolapsen ger med sig. Jag hoppas vid min gud att det blir så...

Det här är bara FÖR mycket...

Lillan är grinig idag.. bakslag på gårdagen då hon åt som en häst.. idag gnäller hon mest.. tur jag har en fantastisk mamma som ställer upp i vått och torrt... synd bara att hennes fredag skall gå åt till att hjälpa en dotter med tarm på sniskan! :-/ Jaja.. jag får väl ta igen det när gumman blir gammal och knakig i fogarna ;-) 

Botox, prolaps

Bieffekterna av Botox har just nu uppgraderat sin status från "hemska" och "obehagliga" till "from hell". Vet inte hur jag annars ska beskriva (eller hur jag bättre beskriver) den tarmprolaps som botoxen orsakat och som i dagsläget orsakar ännu mer smärta och lidande än vad jag hade innan. Det som skulle hjälpa blev återigen en fet käftsmäll och ytterligare ett steg tillbaks.. hur ska man veta??

Satt igår (i ren desperation o sorg?) och googlade på symptomen för att se hur vanligt det är att tarmen prolapsar vid botoxinjektioner och till min stora fasa hittade jag ganska många fall... som beskrev det ungefär som jag har det nu. Varför hittade jag inte dessa fall innan jag gick med på att testa? Man vill så gärna tro..  hoppet är det sista som överger en?

Där fanns ju fallbeskrivningar från människor som aldrig i sitt liv haft en prolaps men som fått det efter botoxinjektioner. Speciellt då rektalprolapser av olika slag och i samband med behandling av ändtarmsspasmer, men även blåsprolapser av dem som fått botox för urinretention. Många av dem blev sämre efter... vad ledsen jag blir :(

Ringde ssk på Huddinge idag för att försöka få en telefontid till min kirurg lite snabbare och få pratat med henne, men med min sedvanliga (o)tur var hon självfallet bortrest.. i flera veckor.. fantastiskt. Not! Sköterskan var dock väldigt förstående o bokade in en telefontid (men som hon sa vad kan de göra på telefon eg?) på tisdag. Blir det värre under helgen måste jag söka akut. Fantastiskt. Är det inte det ena så...  

Tarmslim

Har återigen tagit upp min behandling med örtpreparatet Tarmslim. Det preparat som hittils varit mest effektivt för att få magen att jobba utan att orsaka tokdiarréer och en mage som bara växer i omfång. Även om det inte funkar optimalt och gör att jag kan "gå på toa av mig själv" så har det i alla fall effekt på så vis att det får skiten att passera systemet i rätt riktning och Tarmslim håller igång flödet - fast jag måste självfallet hjälpa till på vägen med mina sedvanliga övningar och preparat.

Hur som helst så är det den produkt som jag hittils märkt störst effekt av och som jag varmt rekommenderar den som testat det mesta utan effekt. Man får knixa lite med dosen och testa sig fram för att få en "lagom" verkan, men det är absolut värt ett försök. Skall testa att kombinera med tarmplus nästa vecka tänkte jag, vilket jag aldrig gjort tidigare. Har testat kombinationen med magnesium i form av oxyflush, oxypowder, oxytarm och så vidare, men dessa preparat gör bara min tarm ännu mer irriterad och diarrébenägen. Något jag inte behöver.

Oron sitter främst vid att tarmplus kan förvärra förstoppning som orsakas av för mycket fibrer. Nu kan jag inte påstå att själva förstoppningen (som ju i sig beror mycket på fel i motorik och hinder där tarmen inte jobbar eller åker in i sig själv, är för snäv i krökarna och så vidare och så vidare) blir värre eller bättre av fiber, men fiber i allt för stor mängd påverkar min tarm negativt - som det mesta när det kommer i för stor dos. Lagom är bäst - av allt. Har dock märkt att tarmen mår sämre av för mycket bulk som bara spänner ut och gör smärtan värre. Vi får se vad som händer här. Tarmplus består ju till en del av psyllium och resten består av bland annat tarmbakterier och örter/kryddor. Kan bli både bra o dåligt. Den som lever får se men utan att testa kan jag inte veta.

Så sjukt trött

Det var som bekant inte direkt min dag igår. Inte den bästa i alla fall. På en skala från ett till tio där tio är det sämsta och ett det bästa låg det väl på en åtta igår. Inget ville sig. Var dessutom sjukt trött o min lilla var bra kinkig till råga på allt. Somnade i soffan vid åtta. Helt slut i kroppen. Fick dock inte sova inatt heller. Lillan var orolig och höll mig vaken större delen av natten. Sen kinkade hon de gånger hon vaknade till ordentligt också och det tog ett bra tag för henne att komma till ro. Gjorde ju inte direkt att det var lättare att somna om själv..  speciellt inte med en mage som befann sig på krigsstigen!

Imorse var bakslaget här igen. Hade hoppats på lite samarbete från tarmens sida då jag fick mina tarmslim igår och kunde slänga oxylflushen som jag fått ta till istället åt sidan. Min mage mår INTE bra av oxyflush. Jises..  snacka om uppkört. Kanske funkar det på en normal tarm men inte på min. Fy fan säger jag bara. Det är som att be om att både se och känna sig gravid i runt sjätte månaden. Fy.

Skall köra tarmslim i kombination med tarmplus ett tag tänkte jag för att se om tarmen fixar den behandlingen. Om det kan bli någon form av stabilitet. Jag hoppas det. Som det är nu är ju ren o skär katastrof. Håller inte. Jag skall ju bli bra, (bättre åtminstone) då kan det inte fortsätta gå på fel håll! 

Inte på rätt håll..

Den här dagen har inte varit bra rent magmässigt. Ser man till min plånbok har den inte varit vidare bra heller. Varför handla när man vet att man borde spara? Hm, bra fråga. Svar: man är alltid efterklok!? Eller: man gör tvärtemot vad man borde..  eller nåt i den stilen. Jag har inget bra svar. Jag brukar vara rätt smart när det gäller sånt där, men antar att det handlade om lite tröstshopping idag... inte nåt vidare bra, men det är väl i alla fall bra att jag är medveten om varför jag bestämde mig för att spendera loss på Göksäter när jag egentligen borde spara de stackars slantarna i väntan på bättre tider...

Har tagit tre medel nu i eftermiddag eftersom magen värker o bråkar som fan. Har de hjälpt? Inte ett smack. Däremot sväller tarmen upp och värken har, om möjligt, blivit ännu värre. Dessutom vill medlen inte stanna kvar och få tid att ha den effekt de skall ha... de rinner ut och ställer till det. Fantastiskt? Inte. Gråter inombords. Vad ska man göra? 

Det kompletta bakslaget

Jaha.. det var väl egentligen bara att vänta sig det här men jag kunde inte låta bli att hoppas ändå. Det lät så lovande. Jag borde vetat bättre men man greppar efter halmstrån. Funkar botox för mig? Inte den här gången heller.. borde faktiskt fått effekt nu eftersom biverkningarna slagit till i sin fulla kraft utan att skona min stackars tarm det minsta. Då borde ju även de positiva effekterna finns där.. men icke.

Bakslaget började ta sin form redan igår. Hade katastrofalt ont i magen igår eftermiddag och kväll och morgonen gick ju som bekant inte så bra den heller. Morgonen som brukar vara min bästa tid efter att jag fått klarat av min dagliga procedur... ett par timmar eller så.. men inte igår. Tvärtom.

Lät bli att ta medel igår kväll och tji fick jag för det. Bakslag big time! Ont, ont och återigen ont. Buken spände ut och vätskade upp sig och var i sin värsta form på ett par veckor. Inget snack om saken. Maten jag ätit under kvällen envisdes med att hoppa upp i munnen igen och jag fick gå och spotta matrester flera gånger om. Så härligt med den här spykänslan som liksom dröjer sig kvar och förgyller tillvaron.. not! Fick tillslut lagt mig med en tokvärkande tarm och sömnkvaliten blev ju därefter.

Idag hade jag hoppats på en bättre tarmdag, men det bådar fanimej inte gott idag heller. Hur många medel som helst senare o tarmen är i totalt katastrofskick. Det som behöver komma ut är fortfarande kvar (även om en hel massa redan passerat) tarmen har vätskat upp sig, kluckar o värker...  slemmar... knipet funkar inte... inget funkar som det ska. Katastrof med andra ord. Man hoppas på mirakel fast man vet att de sällan sker..i återigen blir man så förbannat besviken. Är det detta jag har att se fram emot de närmsta tre månaderna?? Jag hoppas verkligen inte det... 

Botox vid behandling av spasmande tarm, biverkningar

"Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig..." finns det ett ordspråk som säger. Så sant som det var sagt. Men ibland gäller även det motsatta. Det vill säga "det finns inget gott som inte för något ont med sig.." Nej, jag försöker inte vara pessimist, jag försöker vara realist. Det skall ju vara en balans mellan gott och ont och det blir skevt om man tror att det bara är det onda som för något positivt med sig. Invecklat, men jag hoppas att poängen går fram.

Det här är ju ett faktum som är väldigt sant när det kommer till mediciner. De kan vara bra för en sak men det är sällan en medicin kommer utan en biverkan. Något av en mörk baksida. Man får en ful förpackning för att komma åt det goda innehållet så att säga. Botox kommer inte heller det utan biverkningar.

Biverkningarna är inte alltid så trevliga. Som att känseln går förlorad på många ställen, likaså förmågan att själv styra över vissa basala kroppsliga funktioner. Slår man ut nerver som spasmar får det alltså helt motsatt effekt. På gott och ont.. Nerverna reagerar inte, de mer eller mindre dör. Ja, botox är ju ett nervgift så det kanske inte är så konstigt. Det går inte att komma åt den braiga effekten utan att få den negativa på köpet. I mitt fall har den negativa definitivt slagit till och just nu överväger den definitivt alla möjliga positiva effekter. Tyvärr. Jag hoppas fortfarande att den positiva effekten skall komma tillbaks eftersom den negativa gradvis försämrats. Inte minst imorse. Nog för att det går lättare att tömma tarmen NÄR väl skiten passerat de mest besvärliga ställena (dem som inte botoxen kan påverka) men när det väl kommit dit..  så gäller det att ha en toa på två sekunders avstånd och att denna toan är helt fri från både lock och andra människor! Ja, jag tror att poängen framgår..   det är en biverkan som i min värld är allt annat än trevlig. Hade det positiva övervägt, så att jag kunde gå på dass normalt och detta var en konsekvens av det.. då hade det nog fanimej varit värt det men när problemet och smärtan kvarstår och detta kommit till.. då blir man lite trött??? Ledsen också.

Har inte kunnat minska mina medel, tvärtom. De har ökat i antal. Däremot har jag försökt att låta bli dem under eftermiddagen eftersom de bara ställer till det ännu mer i dagsläget. Tar alltså fler på morgonen o färre på kvällen. Summa summarum av den ekvationen är att smärtan under kvällen blir rätt överväldigande, gaserna fastnar och det blir många stunder i soffan tillägnade att knåda magen. Som sagt.. allt kommer med en baksida. Frågan är bara om man är värd att betala priset, speciellt då man inte vet hur högt priset kommer bli från början..   

Fart på systemet men värk ändå

Mageländet gick åt pipan även igår. Kvällen var en smärre pers och lillan var inte direkt på sitt bästa humör heller. Lät bli mina medel trots att jag egentligen behövde dem. Mest för att skona en redan uppretad och blödande tarm såklart. Kände att risken med att misslyckas var större än fördelen om jag lyckades bli av med något av tryckvärken...  det var liksom inte de optimala förutsättningarna för att lyckas med det med tanke på hur morgonen gick igår.

Skumt att jag kan ha så bra aptit när maten ställer till det så för mig? Det måste vara något fel på mig. Man borde ju logiskt sett undvika det som ställer till det och orsakar smärta (=mat) men jag har på något sätt passerat den gränsen och låter gourmanden i mig ta över. Jag var där en gång i tiden, men insåg att det inte fungerar. Man måste äta för att överleva och då är det lika bra att göra något bra av det. Lägga lite tid och kärlek vid det så att säga. Att äta något man inte tycker om när det dessutom orsakar så mycket smärta är ju helt befängt! Lika bra att göra varje måltid till en fest ;-)  eller tja.. något i den stilen!

Hur som helst. Skall försöka ta mig iväg på en liten utflykt med mamma idag. Maken skall vara hemma med lillan o vildbasarna för första gången sen lillan kom till jorden (japp, det är en vaggvisa jag vet!) och det är inte utan att jag är lite spänd.. hon har ju kinkat rätt rejält med maten och lite hönsmamma är man ju.. det är inte det att jag tror att maken inte kommer klara av det. Tvärtom. Jag är helt övertygad om att han kommer göra det. Det är nog snarare det att jag inte är där när hon är ledsen o behöver mig. Ja, mitt eget lilla ego helt enkelt! Jag inbillar mig nog att hon behöver mig ;-)

Magen har funkat lite bättre idag. Eller ja.. funkat och funkat..  sex resulax och två relaxit senare har jag lyckats få igenom en HEL DEL skit genom systemet och buktrycket släppte lite grann.. tills det byggdes upp igen så att säga. Det känns som det aldrig tar slut (gör det någonsin det?) helt enorma mängder som passerat idag o ändå ... det tar inte slut! O tarmen värker.. o inga fler medel kan jag ta. :-/ Tarmen slår bakut. Det blir inte bra. Så nu har jag nått den gränsen när det är dags att stå ut med smärtan och försöka fokusera på att klara dagen ändå. Tog en rejäl dos med magnesium igår innan jag la mig, och även en dos kalium och magnesiumcitrat efter middagen, men oj vad tarmen blir irriterad. Något var jag dock tvungen att göra o mina tarmslim var slut så... nöden har ingen lag? Botoxen har ännu inte gett förväntad effekt..  tagit bort en del av känseln i vissa delar av tarmen och gjort att jag kan kontrollera den ännu sämre men de braiga effekterna lyser fortfarande med sin frånvaro.. jag hoppas dock fortfarande på förbättring!!

Inte på rätt håll.... :(

Det här har inte gått på rätt håll sista dagarna... de där två första dagarna, då jag kunde gå på toa spontant ett par gånger under eftermiddagarna - de har sedan varit ett minne blott. Ett minne jag hade hoppats skulle vara något helt annat - i form av en ny framtid kanske?

Tarmen har slutat reagera på det mesta. Resulaxen vill inte stanna kvar och gör den det har den åkt för långt upp för att komma ut igen, vilket naturligtvis resulterar i att magen spänner ut något helt enormt. Har överdoserat mer än vanligt denna morgon och har så ont i magen att jag känner mig smått svimfärdig. Mår illa o har ont i skallen också o nej, jag är inte bakfull - då hade jag i alla fall haft en naturlig förklaring som dessutom gick att bli av med hua...

Resulaxen brukar funka relativt ok under förmiddagen men ha en sämre effekt under eftermiddagen - idag har det börjat på helt fel håll. Utgångsläget är väl så att säga smått katastrofalt. Mår illa av värk. :(

Livrädd för att botoxen inte skall ha förväntad effekt.. på sätt o vis borde jag ju känt av den vid det här laget Det var ju det jag trodde de två första dagarna. Sen kom bakslaget. Återigen :( Nu är det istället bieffekterna jag känner av. Dem som gör att tarmen inte alls reagerar som den ska. Det är ju på sätt o vis meningen och samtidigt nackdelen med botox. Det är ju trots allt ett nervgift och ett väldigt starkt sådant.

Tänk om man kunde döda de smärtsamma nerverna också.. det vore något det... 

Intyg

Fick intyg från min kirurg på Huddinge idag. Ett sånt där jag skall lämna till Försäkringskassan. Gör mitt bästa för att hålla mig på god fot med dem. Inte roligt när det strular och livet redan är komplicerat nog som det är!

Hur som helst. Får lite krypningar när jag läser alla dessa intyg. Det ser inte alls roligt ut. Så vet jag ju att det handlar om mig?! Känns som om jag läser om någon annan - men så är du inte. Den där skumma personen med alla dessa störningar i tarmkanalen, det är ju faktiskt jag. O jag som hade som mål att bli av med skiten. Känns lite vemodigt emellanåt faktiskt. MEN så länge det finns liv finns det hopp och mitt mål är fortfarande att bli fri från det här eländet även om jag mer o mer tror att jag aldrig kommer bli helt bra. Över tio års kämpande både på egen hand och med hjälp av skolmedicinen borde ju ha gett lite resultat kan man tycka..

Botox? Tja, idag har jag inte haft nån vidare effekt av den - bortsett från att tarmen värker som sjutton och jag haft svårt att röra mig ordentligt och att sitta ner pga smärta. Men.. jag hoppas fortfarande att det skall ändra sig! Det är min plan..  de där förbaskade nerverna måste ju ge med sig nån gång?! Hur mycket kan de krampa egentligen?

Häller i mig en kopp kaffe (inte bra för magen säger de, men här kan jag bara gå på min egen känsla.. är en sån som aldrig eg känt av effekten av kaffe vare sig bra eller dålig så en kopp eller två kan jag unna mig tycker jag. ) och tar ett par bitar riktigt mörk choklad. Det är jag värd idag tycker jag. Kämpat med min lilla som inte vill äta. Idag har vi testat fisk, potatis, morötter och ägg. Tja, inte allt på en gång såklart o vi har testat några av dem förut - men jag försöker mig på nya kombinationer och det går inte alltid hem hos min lilla.. hon är en kräsen ung dam och jag är ganska övertygad om att vi kommer ha våra duster framöver hon o jag ;-) 

:(

Den rubriken får räcka för den här gången. Den är ju ganska talande i sig. En bild säger mer än tusen ord.. eller hur var det nu? Kanske inte en bild i den meningen, men ett ganska talande uttryckssätt ändå vill jag påstå. I dagens moderna samhälle så att säga... där allt handlar om tecken, förkortningar och uttryck som man för hundra år sen inte hade en susning om vad de betydde. Kanske har man glömt dem tjugo år framåt i tiden, vad vet jag.. ?

Hur som helst. Tarmen.. är inte bra :( bakslag igår. Fick trots allt ur mig lite skit (japp, här pratar vi skit känsliga öron bör vända sig bort!) utan medel igår em, efter att jag fått ur mig en del med hjälp av sedvanliga medel på morgonen. Dock räckte det inte för att hålla vare sig smärta eller gaser i schack och det ledde till bakslag senare på kvällen.

Hoppades tarmen skulle må bättre när jag vaknade imorse men icke. Känns ungefär som den genomgått ett smärre världskrig..  värker. Även medlen och vanlig fet salva värker. :(

Tagit maxöverdos av mina resulax idag för att få det enorma trycket att släppa lite i buken. Till viss del har det väl lättat men tarmen mår apa efter.. det är mer kvar som jag skulle behöva göra mig av med för att få ett bra utgångsläge för dagen men tarmen fixar helt enkelt inte fler medel nu. Det är bara att bita ihop och stå ut. Så gott det nu går.

Skall ta tag i min pilatesboll o köra lite övningar nu när lillan sussar en stund .Det gäller att passa på. Har jag tur får jag klippt Tuffe idag också (klippte Lukas igår) och får ännu en börda lyft från mina axlar men jag tvivlar på att jag har sån tur idag! 

Oro

Vet inte vad det varit med mig sista veckan, men jag har en sån där olustig känsla i kroppen. Orolig och nedstämd. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på - magen finns ju där för jämnan. Får såhär ibland på hösten, men det var flera år sen sist. Gillar inte den här känslan.

Tarmen har inte kommit igång som den gjorde igår o dagen efter. Fyyyy.. lite fick jag klämt ur mig men det var inte utan att det tog emot.. o det ville inte ge med sig. Det onda alltså. Jag hoppas på en bättre dag imorgon och att den braiga effekten jag hade igår kommer tillbaks. Nu värker magen mest o vad gör jag då? Rostar lite cashewnötter o stoppar i mig..  ibland är det ok att tycka synd om sig själv? Not.! 

En boll i ändan

Det var väl något av en kritisk punkt igår. Eller vadå punkt? Dag menar jag såklart. Det var ju efter ett par dagar jag skulle märka effekten av botoxet och igår hade det gått två dagar.

Faktum är att blödningen och smärtan tog över rätt rejält igår. Inte kul att försöka gå på toa när det hela tiden värker o svider och det känns som man har en stor boll i ändan som skall ut. En boll som i själva verket består av en svullen tarm.

Däremot fick jag ganska många maghugg under eftermiddagen, vilka tillslut resulterade i att jag (utan medel hör o häpna!) kunde springa på dass tre gånger o tömma tarmen på en rinnanade gojja till kladd som ville ut. Tog självfallet mina medel på morgonen men slapp alltså att ta dem under eftermiddagen eftersom tarmen löste det själv men blödningarna startade ju så snart jag var tvungen att tömma tarmen igen.

Ssk från Huddinge förklarade att det kunde bero på att blodgenomströmningen till de redan såriga områdena ökar när man får botox och att detta borde lägga sig med tiden..  jag hoppas. Det var mindre svullet går också och lättare att få ut gas.

Idag värker tarmen. Medel intagna efter vanlig standard och magen molar..  inget som verkar funka av sig självt hittils men kanske blir det som igår även idag. I wish. Då har ju botoxen i alla fall gjort något annat än att bara få tarmen att blöda mer...  :) Positive thinking?!! 

Ont och blöder :(

Idag är inte den bästa dagen i mitt liv. Inte idag heller så att säga. Mammas födelsedag idag så grattis till dig min kära mamma! Skall försöka gengälda med en god middag någon dag..  min snälla mamma ställer alltid upp för mig så tack för att du finns och för att du är den du är! Hälften hade varit nog!

Hur som helst. Tarmen. Den är inte ilag. Inte idag heller. Blöder, gör ont, svider, värker.. magen ömmar och känns spänd och jobbig.

Tog mina normala relaxit/resulaxmedel imorse eftersom buken ömmade och visst fick jag ur mig en del men fy fan vilken smärta - o återigen blod. :( Känns som något går sönder varje gång jag försöker gå på dass o tömma tarmen även om jag har medel för att smörja upp och bedöva det här området. Jag hoppas verkligen det är något övergående och inte något som består!! Försökte ringa Huddinge idag för att fråga om detta är normalt, om det skall bli så här - men kom fram till en telefonröst som meddelade att de ringer upp mig imorgon. Tack för den. Jaja..  en sak har jag lärt mig här i livet: när det gäller läkare har de sällan någon brådska och deras tid är guld medan våran tid (patientens) inte spelar så stor roll. Vi skall vara tacksamma över den hjälp vi får - när vi får den. Inte ifrågasätta.

Tyvärr är jag inte skapt på det viset. Jag ifrågasätter det mesta. När det passar mig. När jag inte är bekväm med något. Jag tror innerst inne det är en bra strategi. Även om läkarna kommer med råd och rön så måste man ju själv vara den som i slutänden fattar ett beslut om vad som skall göras eller inte göras. Läkarna kan komma med funderingar och råd men det är man själv som måste känna efter om dessa råd är bra och om man tror att de kan funka eller inte. Medicinska terapier är rätt invasiva. Det är bara att konstatera. Om man kan bör man testa de mindre invasiva terapierna först. Dem som satsar på att ge kroppen en chans att läka själv.

Botox mot kramper i tarmen

Äntligen hemma igen! Eller ja, hemma och hemma. "Hemma" i sisådär två veckor till i alla fall. Sen blir "hemma" någon annanstans. Känns skumt. Kul också. Men väldigt skumt o nervöst nu måste jag erkänna. Det här har ju varit vårt krypin i ca tre år nu... tre år är i min värld en ganska lång tid. Mycket har hänt.

Nåja, det var inte det jag skulle prata om! Som jag skrev för några dagar sedan har det varit ett litet uppehåll i bloggandet eftersom jag beslutade mig för att vara datorfri under min Stockholmsvisit den här gången. Kändes rätt bra faktiskt. Det var full rulle utan att behöva tänka på datorn också...  den drygt fem o en halv timme långa bilresan upp i Söndags tog på krafterna och eftersom det inte fanns någon tid att ta hand om magen då vi kom fram mådde jag väl sådär..  överlevde men fan vad magen värkte på kvällen. Lillan var dessutom inte det minsta villig att lägga sig i vanlig tid vilket självfallet resulterade i att hon var laaaagom övertrött när vi tillslut fick tvinga henne i säng (samma tid som vi normalt lägger oss).

Natten inbjöd inte direkt till nån vidare sömn, jag låg mest vaken och vaggade min oroliga lilla dotter som hade svårt att komma till ro. Förmodar att våra värdar (faster och farbror, tack för att ni finns och för att ni alltid ställer upp för oss!) inte fick så mycket sömn heller...  Olivia har en tendens att höras ganska bra :-/

Hur som helst. Efter den där natten utan sömn var det upp vid halv sex för att få något sånär ordning på magen (enligt instruktion från sjukhuset skulle ju tarmen vara "tom" innan undersökningen (jo, man tackar, tom? När senast händer det? Allt är relativt... ) så jag gjorde mitt bästa för att få ett sådant utgångsläge. Resultatet efter 2 relaxit och 4 resulax var en värkande tarm, öm mage och kramper i mellangärdet. Att jag dessutom skulle vara fastande gjorde inte saken bättre. Min tarm krampar inte direkt mindre när jag inte får vare sig äta eller dricka. Jag är inte människa innan jag fått min frukost.

Väl på sjukan fick vi veta att det blivit förseningar.. jo, man tackar.. förseningar i form av väntan i operationssalen i över 3,5 timmar! Puh! Jag var inte direkt jättehappy.. o inte direkt i nån vidare magform. Hann i alla fall läsa ut min "listen to your gut" bok väldigt grundligt (inget negativt som inte för något positivt med sig!) och kan varmt rekommendera den, även om det skett en del uppdateringar sedan den gavs ut.

Mycket tänkvärt innehöll den i alla fall.

Väl i operationssalen ville inte narkosen bita på mig så de fick kräma på mer än planerat, vilket resulterade i att jag var vääääldigt trött när det var dags att vakna o blodtrycket ville inte direkt vara med på banan så den där jäkla apparaten stod o pep bredvid mig hela tiden och störde min efterlängtade sömn! Om jag tog chansen att sova när jag fick den? Gissa!

Tarmen värkte när jag kom ut från operationssalen. Blödde. Brukar den inte göra på det viset. Kirurgen förklarade att jag har en väldigt lättblödande lite sårig tarm. De hade krämat på rejält med botox och satt i hela puborektalismuskulaturen (japp, så fint heter det) samt längst ner också.. så vi får väl se... inom två dagar skall jag märka någon skillnad. Jag hoppas!!

Resan hem idag har inte varit nådig. Magen har varit hemsk. Att ta mina medel imorse var inte direkt nån hit. Smärta! Blod. Svullet. O att sitta ner på denna värkande tarm var inte heller jättenice. Magsjukeknäsla utan dess like och maghugg hela hemresan. Imorgon hade jag tänkt försöka vara lite social och ta mig iväg på mammafikan, men morgondagen får utvisa om jag orkar med. Lilltjejen är rätt grinig nu också, hon har haft några tuffa dagar med mycket intryck och rubbade rutiner. 

Det här blir sista inlägget innan vi är hemma från sjukan igen. Har beslutat att lämna datorn hemma (bara en sån sak!) allt för att spara plats i bilen.. den blir lätt full när man skall släpa på bräda, barnvagn, tre väskor och lite extra mat...  ja, brädan skall ju självfallet med och det är inte utan att den tar sin plats.

Imorgon är som bekant Fars Dag. Något som borde kännas som en dag värd att fira och som också brukade vara det. De senaste åren har det dock varit en ganska dyster dag i mitt liv. Sedan min pappa lämnade det här livet och seglade upp i himlen (eller vart han nu befinner sig) så har det liksom inte känts nåt vidare bra. Att lämna blommor vid en grav är inte detsamma som att köpa en skorta som senare glöms i garderoben men ändå visa sin pappa att man bryr sig. Det här året har vi visserligen en ny pappa (min man) att fira. Det blir ju hans första Fars Dag i år. Present är redan fixat och överlämnad (nåja, han fick faktiskt hämta den själv men jag köpte den i alla fall åt honom och det var en sak han önskat sig sen en längre tid tillbaks så..  ) för det blev smidigast på det viset. Självaste Fars Dag tillbringar vi ju i bilen påväg till strängnäs och då blir det inte direkt nåt större firande. Om man inte räknat mina hemlagade färdburgare som att fira.

Så pappa... vart du än befinner dig så skall du veta att jag är arg. Jävligt arg. Arg för att du lämnade oss alldeles för tidigt och för att du aldrig fick chansen  att se dina fina barnbarn. Att du slutade kämpa alldeles för tidigt och att du lämnade oss utan en chans att säga hej då. Det går aldrig att göra ogjort och det är något som kommer gräma mig resten av mitt liv, men du skall veta att jag tänker på dig. Jag tänker på dig och mitt hjärta gråter. För jag är långt ifrån bara förbannad. Jag är ledsen också. Mer ledsen än förbannad. 

Livet ska inte vara såhär. I sagorna lever man lycklig i alla sina dagar. Det borde du också ha gjort. Du och mamma. Men nu blev det inte så. Jag hoppas att vart du än befinner dig så slipper du ha ont, du ser vad du missar i det här livet och en vacker dag så står du där o väntar på oss. Ja, på nåt vis i något sken, någon skepnad. Kanske i form av en myra? En mås? Vad vet jag? Det är i alla fall mycket jag INTE vet. Men du finns i mina tankar och kommer alltid att göra det. Det är hårt att besöka din grav men det ger också en viss frid. Jag har varit dålig på att besöka dig det sista året och jag skäms för det. Men jag har lovat mig själv att det skall bli ändring på det när vi flyttar. Då skall jag o lillan komma o hälsa på dig bra mycket oftare. Sköt om dig pappa. Vart du än är... 

Uppehåll några dar

Eftersom vi åker till mamma ikväll och jag skall till Stockholm ett par dar därefter kommer det att bli ett litet uppehåll här på bloggen. Till tisdag åtminstone, möjligen onsdag. Får jag tid och möjlighet kikar jag säkert in här men det är inget jag kan garantera. En liten förvarning bara. Att jag är borta några dagar betyder inte att jag inte kommer tillbaks ;-)

Arrrghhhh hormoner och magproblem

Jag kunde ha anat det - jag borde ha anat det. Varför magen har varit så in i h-e dålig den här veckan. Alltså hundra resor värre än normalt. Skulle haft mens för en vecka sedan. Eftersom jag inte direkt hör till de regelbundna typerna är det lite svårt att ha koll på när den kan tänkas komma om den inte kommer när den "ska". Hade alltså lagt ner tankarna på att det kunde röra sig om hormoner som ställde till det extra just den här veckan. Förknippade det snarare med den tidigare magsjukan.

Fick svaret igår. Som en käftsmäll kom det. Blod i toan! Massa blod. Såklart. Fantastisk tajmning nu när vi skall till Stockholm imorgon o allt.. hör ju till dem som får ENORM värk när jag har mens. Inte nog med att magen värker som skrutt i vanliga fall den blir om möjligt ÄNNU mer upprörd och värken är inte av denna värld. Skallebank på det. Nu känns det som jag är bakfull dessutom, fantastiskt. Speciellt när jag inte är det. Huuuuu... skall hem till mamma och fira henne idag. Lite tidigt men så är det ibland när det är många födelsedagar att tajma in... och man skall iväg mitt uppi allt... vad är väl en bal på slottet, livet är en fest - eller hur det nu var?

Ser inte jättemycket fram emot den långa bilresan imorgon. Vare sig för min egen eller lillstumpans del. När hon dessutom för tillfället käkar som en kråka och är allmänt lättirriterad känns det ännu mindre lockande. Igår fick jag dock i henne en "hel" portion av min hemlagade kyckling och risblandning smaksatt med ostronsås, chili och ingefära. She likes! A lot! Ja, det är helt sant... hon verkar gilla det skarpt. Men det kanske bara var igår? Den som lever får se. Idag har jag lagat lite lax med bulgur och asiatiska kryddor åt henne. Får se hur det går hem. 

Är det inte bebis är det vovven..

Jag hade hoppats på en natt med sömn. Det sket sig. Rejält om man säger så. Inatt sov lillan helt ok. Alltså, hon vaknade bara en gång och en ganska bra tidpunkt för det dessutom. Vid halv tre. Om det inte vore för Tuffe hade vi med andra ord kunnat sova lite både före och efter hennes nattvak. Tyvärr blev det ju inte så.

Tuffe bestämde sig sent igår kväll för att tro att det var åska på g? Blev helnojjig, spak och följde mig överallt jag gick. Eskalerade fram på kvällen och natten och han var utom sig av oro. Kunde inte komma till ro. Maken var ute med honom tre gånger för vi trodde han var kass i magen eller något - men icke. Han skulle bara nosa och så fort han kom in igen var han helnojjig o betedde sig skumt. Koppel (som ofta hjälper att lugna ner honom när han blir sån här) hjälpte inte ett skit. Fick snarare jaga honom med halsbandet..  skräck i blicken. Imorse när vi gick ut vid halv sju betedde han sig helt normalt.. men då var ju sömnen redan pajad.

Lillan däremot matstrejkar vidare och vill inte öppna sin lilla mun för annat än min yofu. Nutramigenet får vi kämpa med.

Underbart när min mage har bestämt sig att bete sig värre än nånsin. Drömmer om lite sömn nu. Inser att det kommer dröja ett tag tills den drömmen kan bli verklighet - men drömma bör man?

Lyssnar just nu på Robbie Williams senaste skiva, en gammal barndomsfavorit. Robbie Williams alltså. Även om jag kanske uppskattat hans äldre verk mer är det helt ok än så länge en klart godkänd skiva o lillan gillar ju att dans runt till den. Allt sånt får ett plus i kanten! Septembers senaste verkar hon gilla också.. o stiftelsen. Loreen är hon inte lika förtjust i så vi har väl lite samma smak där, hade förväntat mig mer av den skivan...

Botox vs sphincterotomy

Jag vet inte vad jag skall tro om den stundande botoxbehandlingen. De tidigare injetionerna har ju inte räckt till för att få kramperna att släppa och såren (fissures) har inte läkt. Denna gången är det meningen att jag skall få en "hästdos" botox under narkos och förhoppningen om förbättring är självfallet ganska hög.. även om jag har lite svårt att tro på det i dagsläget. Jag vågar ärligt talat inte tro på något förrän det är gjort. Har inte direkt reagerat som man "ska" på de tidigare ingrepp jag varit med om och hoppats på.

Läst en del om just botox och hur stor effekt den faktiskt förväntas ha. Som min kirurg sa till mig är oddsen bättre för små barn (antar att de är mer oförstörda och har större chans att självläka än en gammal kossa som jag?!) än för oss vuxna men enligt henne har jag fortfarande en chans att förbättras. Antar (eller hoppas?) att de inte skulle förslå detta annars... ? I alla fall. Efter vad jag läst mig till (på pubmed, forskningsresultat och så vidare och så vidare) är chansen till en förbättring bättre med botox än med nitrosalvan (men den hjälpte å andra sidan inte ett piss) och bättre än placebo men sämre jämfört med operation i form av sphincterotomy. Detta är en metod där man i princip skär sönder slutmuskeln för att få den att "slappna" av och läka ihop igen. I mina öron låter det som man skapar nya problem i form av ärrvävnad som ställer till det på sikt men å andra sidan har den här typen av behandling absolut bäst resultat till permanent förbättring. Permanent förresten? Allt är relativt. Vid cancer räknar man ju med att någon är frisk då fem år gått utan att cancern kommit tillbaks. Fem år. Det kallar inte jag permanent. Jag tror ärligt talat inte man följer upp dessa operationer (sphincterotomy) tillräckligt lång tid efter för att ha koll på vilka biverkningarna faktiskt blir. Att fissurerna inte återkommit inom "rimlig" tid innebär ju inte att andra problem inte uppstått på resans gång.. 

En av artiklarna publicerade på pubmed  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22336789

Värdecheckar, man tackar!

Förra veckan när jag återigen (ja, det har ju hänt ett antal gånger nu) öppnade min sista Yofu och insåg att den skurit sig (=sur som satan!) fick mamma mig att ringa deras kundtjänst. Varför har jag aldrig tänkt på det själv, lång tidigare så att säga? Istället för att bara muttra för mig själv o kasta skiten i soporna? "man kan ju få kompensation för sånt där" sa mamma. O visst hade hon ju rätt.. man ska ju inte acceptera att produkterna man köper är dåliga trots att bäst före ligger långt fram i tiden.

Nu hade jag köpt den här laddningen av Yofu i Göteborg och att åka dit o klaga kändes lite väl.. alltså, det kostar ju mer än det smakar bara att ta sig iväg. Bensinpengarna är dyrare än vad produkten kostar. Men så gjorde jag alltså som mamma rådde mig och ringde Alprosoya i Sverige. Tur var väl det! Hon bad mig beskriva vad som var fel, vilket batchnr det var, vart jag köpt dem och så vidare och så vidare. Idag damp det ner ett gäng värdecheckar i brevlådan. Det tackar jag för! Nu känns det plötsligt inte lika "surt" längre. Kommer jag fortsätta att köpa dem? Svar: ja. Jag har inte så mycket till val om jag vill köpa en yoghurt som jag inte reagerar alltför mycket emot. Idag hade den skurit sig igen. Fattar inte vad de gjort - men något i processen måste vara galet? Antar det har med bakteriekulturen att göra. Minns att mammas A-fil kunde bete sig sådär ibland. Men men, nu har jag i alla fall råd att köpa nya utan att sura ihop alldeles för mycket! Tack för det. Om all service funkade på det viset. 

Mag(o)lag

Magen är inte bra. Inte idag heller. Efter alla de där medlen var den relativt ok fram till lunch igår. Vi pratar kanske två timmar? Sen gick det åt skogen igen. Så fort jag fick mat i magen. Kanon. Not. Tur att mamma var här och hjälpte mig större delen av dagen!!

Lillan var på bättre humör igår. Inte lika ont av tänderna och inte lika kass i magen. Kalas. Men så typiskt också.. stannade ju hemma eftersom hon varit så otroligt kinkig, ledsen och klänging sista dagarna. Det var som natt o dag igår. Bakslaget kom dock vid läggdax igår. Nåja, lite innan dess. Gnälligheten och matstrejken kom tillbaks. Orolig natt. Hon vaknade redan vid elva och ville inte komma till ro. Hon sov men det var en orolig sömn och när hon vaknade ville hon inte käka så mycket som hon brukar heller. Hela morgonen har varit upp o ner. Magen åt skogen, lillan kinkig.. ja, bakslag återigen. Hon vill inte äta, gnäller, är inte nöjd med något.. fantastiskt att dessa två härligheter alltid skall krocka?

Mår inge vidare i magen. Molvärk, mår illa... uppblåst..  tja, you name it and it's all there.

Vart på toa massa ggr med hjälpa av resulaxen.. men det tar inte slut. Inte idag heller. Kan inte ta fler för tillfället för tarmen värker. Magen med. Men jag får försöka ta hand om den på annat vis. Ett pass med bollen kanske? O Snäll mat under dagen.. men jag tvivlar på att det kommer ske några mirakel.

Mindre än en vecka kvar till sthlm nu. Åker på söndag. Sen kan det bara bära eller brista.. jag hoppas att det bär. Lite medgång här i livet vore inte fel... 

Hur mycket skit kan det få plats??

Idag har varit en sån där bottenlös dag. Alltså, en dag när jag varit på toa jag vet inte hur många gånger?? Ok, inte spontant. I wish, men det existerar ju inte i min värld. Med hjälp av mina "medel" såklart... hur många har jag använt idag? Usch, alldeles för många...  Men vad gör man när magen känns som den skall spricka sönder av att innehållet inte får plats och värken är av ungefär samma skala? Man gör vad man kan för att bli av med skiten. Det gjorde jag också och resultatet av det var alltså alldeles för många medel och lika många toabesök - som dessutom aldrig verkar ta slut. Hur mycket skit kan det finnas i en tarm eg? Hur mycket av den skiten kan sitta fast i tjocktarmen? Jises..  hela jag måste vara en stor puttrande skitfabrik :(

Inte så rumsrent prat i det här inlägget, men å andra sidan..  tarmar är inte så rumsrena?

Läste på Jini Patel Thompson´s blogg om hur hon låter bli att "sanera" barnens leksaker, nappar och så vidare när de tappat dem på golvet. Lite samma inställning som jag haft faktiskt..  jag torkar av dem men jag spritar eller tvättar dem inte överdrivet. Jag tror att ibland är det faktiskt bättre att låta "lite skit rensa magen" för att få igång immunförsvaret. Döm mig den som vill.. men det som är idag, med denna hysteriska rengöring av allt, allergier, sjukdomar you name it...  det är ju ganska direkta konsekvenser av ett alldeles för rent samhälle. I min värld i alla fall. Min lilla verkar inte tagit större stryk av det. Inte jag heller på min tid..  jag tror på allt med måtta. Självfallet tvättar jag av nappen om den hamnat i nåt direkt olämpligt, men hamnar den bara på köksgolvet ex så torkar jag av den. Punkt. Om köksgolvet inte blivit kontaminerat såklart. Allt med måtta

Tarmar innehåller bakterier. I mängder. Jag tror man behöver hjälpa tarmfloran lite på traven och få igång immunsystemet innan det utsätts för alltför stora påfrestningar i form av elakare typer av bakterier och dylikt. När den dagen kommer kanske det är bra om kroppen förberett sig lite.

Fick förresten positiv respons från Jini vad gäller mitt sätt att hantera urinvägsinfektioner.. med silver och oreganoolja. Kul! En "mild och skonsam men ändå effektiv variant" för att ta död på gängse elaka bakterier så att säga. Uppföljt med probiotika såklart. 

Ullared, not happening

Skulle hängt på min kära mammagrupp till Ullared idag. En resa som jag faktiskt såg fram emot, magkrämporna till trots. Min plan var att gå upp Vääääldigt tidigt för att få koll på magen och sedan lägga resten av dagen när jag kom hem till att ta hand om den.. hade fått både barn o hundvakt också.. kära mamma hade lovat ställa upp... men så blev det inget av något i alla fall.

Min egen tarm? Åt skogen. Men det var inte den som fick mig hoppa av. Det var lilltösen...  stackarn.. jag tror fortfarande det är tänder på gång och det är tänder som ställer till det något kolossalt. Hon har varit grinig, lättretlig, vill inte sova, äter skitdåligt, inget duger utan hon vill bara bli buren och grinar mest hela tiden... hugger allt hon kommer över och tuggar frenetiskt på det...  alvedon hjälper inte. Vare sig i flytande eller suppform. Första dagarna fick hon i alla fall sova på dem men nu verkar de som de tagit ut sin rätt o jag som dessutom avskyr mediciner..  kände inte att jag kunde lämna bort henne i det skicket. Vare sig för hennes eller min egen del. Hade inte fixat att åka på shoppingtrip med oron över henne hängandes över axlarna. Hade inte blivit bra. Hade inte velat lämna henne sån heller och inte utsätta mamma för detta skrik, gråt och bärprojekt.. tillsammans med två hundar blev det lite mycket.

Det blir alltså hemmadag för både mig o lillan idag. Ullared får vänta på bättre tider. Synd, för jag hade sett fram emot det här.. men.. jag säger som alltid vad är väl en bal på slottet? Jag såg ju mest fram emot att få åka tillsammans med de andra rara mammorna och förhoppningsvis hitta lite julklappar och kläder till lillan. Hon växer ju så det knakar. Men som sagt.. ett annat liv.. en annan tid.. 

Tarmbakterier.. transplantation

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/transplantation-bra-for-magproblem-2236771   tja, det var väl bara att vänta..  ett stort steg för forskningseliten och sjukvården att komma fram till detta som många av oss i mag/tarmkretsar redan har förstått...  :) Men någonstans måste de ju börja! Nu hoppas vi bara att detta blir en erkänd och accepterad metod och att den snart kan börja användas i större utsträckning! O att den inte bara hjälper vid diarréer...  

Jises...

Magen gick åt pipan igår. Efter att ha fått någorlunda kontroll på den under förmiddagen fastnade en sån där stor jävulsluftbubbla högt upp i tarmen under lunchpromenaden och bäddade för vad som komma skulle. Det gjorde det också. Jag fick trots allt ur mig en del under senare delen av eftermiddagen, men det hjälpte inte. Katastrofen var ett smärre faktum. Kändes som en fruktansvärd variant av mensvärk i kombination med mitt vanliga maghelvete. Det var det inte. Det visade sig senare under kvällen. Tokjäseri utan dess like. Fy fan säger jag bara. Att luft kan göra så ont. Det kan den. Fruktansvärt ont. Fast på fel ställe är det ett helvete. Fast på fel ställe mellan massa slem ännu värre. Nåja, jag tror att poängen är rätt tydlig...

Till råga på allt var lillan inte direkt på sitt bästa humör. Förbaskade tänder, att de aldrig vill komma fram. Gnällig, lättretlig, vill inte äta, får inte ro att sova.. igår sov hon inte någonting mellan elva på morgonen och åtta på kvällen. Då försökte jag upprepade gånger att få henne att somna utan att lyckas. Nog för att hon slumrade till ett par gånger, men det tog inte mer än högst fyra minuter innan hon vaknade igen. Grinig. Toppen.

Jag hoppas det blir en bättre dag idag, Lägenhetsbesiktning står på agendan. Kan inte påstå att jag ser fram emot att ha en gubbe springandes här hemma granskandes varenda hörn o törn när jag inte känner mig direkt tiptop! 

Trött!

Fattar det inte.. är så förbannat trött. I hela kroppen. Kanske inte så konstigt när man går omkring med konstant magvärk och ändå försöker göra det bästa av den situation som erbjuds - men när man lägger sig tidigt (ja väldigt tidigt till o med) o bebis för en gångs skull "Bara" vaknat en gång inatt - o ändå är svintrött när man skall gå upp...  då undrar man liksom hur det går ihop? Jag får inte ihop det. Jag la mig nio igår. Hur onormalt är inte det? Jag är ju liksom inte åttio - än. Men men, vad är väl en bal på slottet. Jag är ju uppe med tuppen också... ;-)  Ibland önskar man dock att orken höll lite längre än till nio en söndagskväll...

Lunchen med väninnan o hennes gubbe var mysig igår. Lillan var väl inte direkt på sitt bästa humör (läs tvärtom) men det är väl också det som är fördelen med att ses över en lunch.. man slipper störa andra så mycket  (på dagen får man räkna med lite bebisskrik även om man går ut?!) och min egen mage mår som bäst även då den är riktigt skitkass. Sen blir det ju sällan bättre i magen efter ett mål restaurangmat men det finns ju bättre o sämre alternativ och ibland får den sociala biten helt enkelt gå före den fysiska.. även om det kostar på krafterna. Mycket.

Idag var det egentligen meningen att jag skulle ta mig till biblioteket med lillan på sagostund med de andra mammorna, men redan igår sa kroppen ifrån.. att det får nog bli en hemmadag för mig o lillstumpan. Inte bara för min egen skull utan även för hennes. Hon har inte ätit så bra i helgen, det har varit ett jäkla meck att få i henne något (jag tror på tänder!) och hon har väl inte direkt arit på sitt bästa humör någon av dagarna. Sovit uruselt (bortsett från inatt då) och som sagt käkat kasst...  så jag tror hon kan behöva lite lugn o ro idag, inte massa fläng? Den som lever får se... 

Om cancer och svampar

Det förvånar mig inte speciellt mycket när jag läser senaste numret av 2000-talets vetenskap (som talar när andra håller käften typ... ;-)) och de beskriver hur cancer egentligen mycket väl kan vara en svamp i människokroppen. En svamp som slår ut immunförsvaret, ändrar sin struktur och äter upp oss inifrån. Det rör sig i mångt och mycket om jästsvampen Candida - i olika former. Den finns hos alla friska människor och när vi är just friska skadar den oss inte. Men som jag tidigare nämnt är detta en opportunistisk svamp som vid första möjlighet tar sin chans att växa och slå rötter och när den gör det blir den istället en farlig organism som kan ställa till skada med stora konsekvenser för våra kroppar.

Just här jämför man cancer med utväxterna (svamparna) som växer på träd. Man jämför dem även med sk "häxkvastar" på träd som tillslut tar kål på sina värdar (träden). Man diskuterar olika teorier om hur man kan behandla de här svamparna med bland annat bikarbonat och hur fånigt det än må låta i en tid som vår, där man normalt behandlar cancer med strålning, cytostatika och operationer, så är det faktiskt också väldigt väldigt logiskt. Det gäller bara att ändra sitt synsätt lite och bli öppen för en annan typ av vetenskap. För den som är intresserad kan jag varmt rekommendera just 2000-talets vetenskap. Läs den och välj sedan själv vad du vill tro, tänka eller tycka. Den backas upp med mycket forskning och tar inget bara ur luften. Varje artikel har en grundlig backning med källreferenser och studier som står bakom. Jag är ingen vetenskapsman men det här är en tidning som definitivt väckt mitt intresse och som jag med stor spänning läser varje gång den dimper ner i lådan!

Man pratar även om en typ av svamp som finns i tarmen hos reptiler och i jorden, en svamp som när den kommer in i människokroppen skapar symtom som liknar dem vid IBS. Intressant! 

En vecka kvar

Idag är det ganska exakt en vecka kvar tills det är dags att smeta in kroppen med descinfektionsmedel igen. Descinficering i form av den här liga kroppstvålen "Hibiscrub". Ja! Jag är ironisk. Den är faktiskt inte det minsta härlig. Den är rätt fruktansvärd faktiskt. Men den är väl bra för något.. som att förhindra infektioner efter operation och såna saker. Det får väl vara värt det. Men den är inte mysig att rengöra med över huvud taget. Har sällan varit så torr i skinnet som när jag använt mig av den där smörjan! För att inte tala om håret.. jises.. det är nästan så man överväger att raka av skiten efter en sån där behandling. Hästtagel får liksom en ny mening... :-/

Magen då? Nja, den har varit bättre. Tyckte jag fått rätt bra ordning på den igår eftermiddag, före makens vällagade och enormt goda (tack för den!) middag men jag trodde fel... Efter middagen gick det käpprätt åt det berömda hållet som börjar med "h". Fortsatte i samma bana och trots att middagen var den bästa jag blivit serverad på länge tog det liksom udden av upplevelsen. Det är svårt att njuta fullt ut när magen är åt skogen.

Hur som helst. Lovade att hissa o inte dissa min gubbe på bloggen idag så jag höjer honom till skyarna istället. Det var en MYCKET god middag. Tack Anders ;-)

Efterrätten jag lagat gick faktiskt inte heller av för hackor. Bestämde mig för att låta bli det där med att försöka apa efter ett recept (jag klarar ju ändå inte av det) o körde på mitt eget vinnande koncept - det vill säga man tager vad man haver. Det blev en kladdkaka i portionsformar av karibisk choklad, kaffebönor och äkta vanilj. Kladdig blev den också - för att inte glömma mäktig! Jises. Det räckte gott med den där lilla formen jag lagade dem i ... men de gick hem och det var minst sagt roligt. Det var länge sen jag lagade en så lyckad kladdkaka utan att ens försöka. Synd bara att magen var i sådant olag.

Kikade på "så mycket bättre" också och fällde några tårar till Ugglas version av "jag o min far". Skall erkänna att jag inte hört originalet innan, i alla fall inte såvitt jag minns. Uggla är väl inte den bästa artisten som vandrat på denna jord men hans text var väldigt träffande. Jag inser att jag var långt ifrån ensam om att tycka det. Lite för mycket känslostorm för min del. Det har varit lite väl mycket "sakna-pappa-tänk" på sistone. En bomb efter den andra. Att det dessutom varit allhelgona gör ju inte saken bättre. Att besöka hans grav igår var tungt. Det blev ett långt inlägg det här! ;-) 

Trött

Idag är en sån där dag när jag varit så mycket i farten som jag bara orkat med. I farten i form av att besöka min pappas grav, packa så många flyttlådor kroppen klarat av och ta hand om min lilla och de små håriga "bröderna bus". Min egen mage mådde något bättre under förmiddagen efter att jag lyckats få ur mig en massa dynga som legat där o spökat och värkt. Det tog x antal resulax i kombination med relaxit att komma dit, men jag lyckades i alla fall att få dem att lämna kroppen idag istället för att fastna.

Dock har den ju gått åt skogen igen.. magen alltså... vilken annars? Det är ju magen som styr större delen av mitt liv.. hur jag lägger upp det.. vad jag kan o inte kan göra.. när jag väljer att göra det och så vidare och så vidare. Babybjörnen är en bra uppfinning, jag tackar mina "gudar" för den! Utan den.. vad skulle jag göra? Nu kan jag ju ha lillan på magen då hon inte vill sova utan vill klänga sig fast... trots att jag sitter på cykeln o kämpar med magen. Lite knixigt att gå på toa med en åttakilosbebis på magen bara.. äh, vi går inte in på det där!

Hur som helst. Känner mig rätt nöjd med dagens insatser. Perfekt väder för sånt här jox. Regn. Pissregn. Yr lovade sol vilket lurat mig en del under dagen, men jag är rätt glad att solen inte strålat in genom fönstret idag - då hade jag haft svårt att vara inomhus så mycket.

Maken lagar middag idag. Tack för det kära du! Har stått på agendan sista tre, fyra månaderna... (?) men inte blivit av. Vi har tamjat in andra saker, Anders har varit sjuk, jag har varit sjuk och så vidare och så vidare... han har helt enkelt lyckats hitta en jäkla massa bra anledningar att skjuta på sin hjälteinsats här hemma ;-) Karlar! :) Men.. idag står han alltså vid spisen (och har gjort det LÄNGE) så jag räknar med en gourmetmåltid utan dess like ikväll ;-) 

Stackars mamma!

Fick ett sms tidigt imorse. Maken kommenterade att "värst vad svärmor är uppe tidigt idag". Jag trodde inte det var hon som sms:ade vid den tiden (läs halv åtta) en lördag (hon brukar ju sova rätt länge på morgonen min kära mor) utan trodde snarare att det var nåt reklam sms från Ellos med ännu ett "fantastiskt erbjudande"  - ett sånt jag aldrig nappar på. Det var det inte. Det var mamma. Fara o färde!

Let´s face it. Mamma sms:ar inte vid den tidpunkten om det inte är något - alltså går pulsen upp så snart jag ser att det är hon som står som avsändare. Det var ett kort och konsist sms. Vi skulle åkt dit på middag idag och tillbringat allhelgona hos henne, besökt pappas grav och så vidare men nu blir det inget med det. Mamma är magsjuk :( Faaaaaan! Jag säger bara det. Det var den sista personen på denna jord som jag önskade det här..  sjukt, det har ju gått över en vecka sedan nån av oss hade symtom men detta verkar vara bacillen från helvetet - eller viruset. Jag vet ju inte vad eländet beror på. Så mycket som jag spritat, tvättat, sanerat här hemma.. o ändå åker hon på det? Jag blir så ledsen...   min stackars mamma, hon behövde inte det här..

Här hemma är det mest lillan som oroar. Vill inte äta som hon ska, gnager på allt hon kommer över och hennes lilla mage är lite i olag. Vi tror fortfarande på tänder, det känns lite som det buktar under tandköttet men jag antar att tiden kommer utvisa om vi har rätt eller fel.

Får bli en sväng till graven utan mamma idag. Trist för jag hade velat gå dit i hennes sällskap. Men men.. som tur var hann hon dit före mig och har ju i alla fall varit där o dekorerat. Nu önskar jag bara att hon blir frisk snabbare än snabbt för att vara mag (spy) sjuk är fanimej inte roligt någonstans! <3 till min fina mamma och hoppas bacilluskerna tar sitt "sunda förnuft" tillfånga och lämnar henne ifred illa kvickt.