Snipp, snapp, snut - om några dagar är det här året slut!

- för en gångs skull våndas jag faktiskt inte så mycket. Jag brukar annars höra till dem som tycker att åren går för fort. Vill liksom stanna tiden lite grann. Jag hinner inte med. Samtidigt tycker jag att det vore fantastiskt kul med lite förändring. Framför allt hälsomässigt vore det helt enkelt kalas med lite förändring åt det positivare hållet. Det här året har ju inte direkt slutat på ett bra vis. Sjukdom, sjukdom och åter sjukdom. Nej, november och december har inte varit på vår sida. Tarmvred, magsjuka... känns som vi varit isolerade från omvärlden en smärre evighet. Men men, vad sak har sin tid. Är man sjuk så är man. Jag borde ju vara van. Det sjuka (eller kanske rent av det friska) är ju att man vänjer sig inte vid att vara sjuk. Inte när man har en dröm om att bli frisk en dag.

Nu har ju magsjukor som kantat varandra och tarmvred varit något utöver det vanliga och jag hoppas verkligen det här året tar de där incidenterna och begraver dem i samma veva som klockan slår tolv på nyårsafton. Välkommen till ett nytt år med nya utmaningar, bättre hälsa och lite mindre kämpa för att saker och ting ska flyta. Annars har vi det rätt bra tycker jag. Med tanke på våra förutsättningar så skulle vi kunna haft det betydligt sämre. En fantastisk familj, ett boende vi trivs med och vänner som visat att vi kan räkna med dem. Lika mycket som andra visat att vi inte kan det. Var sak har sin tid.

Idag är det i alla fall dags att bryta isoleringen lite grann. Redan igår faktiskt. Middag hos mammsen var ett välkommet avbrott och ett behövligt sådant. Idag är det vi som står för maten och svärpäronen som kommer hit och käkar. Julen är ju till för att umgås med familjen så jag tycker vi jobbat bra på att lösa den biten alla sjukdomar och jobbigheter till trots. 

Oreganoolja effektiv vid magsjuka

Puh! Det verkar som den här omgången med magsjuka faktiskt har gett med sig. Egentligen vågar jag inte ropa hej ännu, men peppar peppar så....  min magsjuka stannade vid två stooora spyor och en massa magkrångel den här gången (jag har oreganooljan att tacka för det, det är jag helt övertygad om!) och maken har ännu inte blivit dålig. Min mamma, som också varit här när lillan spytt ner både oss och interiören, har inte heller blivit sjuk "på riktigt" utan det har stannat vid olustkänsla/illamående och kör i magen. Inga spyor där heller. Även hon har fått i sig oreganoolja på stark inrådan från sin tjatiga dotter (jag) och jag tror faktiskt hon insett potentialen själv. Nog för att man rapar skiten och den smakar inge vidare (speciellt inte om man är påväg att bli dålig och magen är i uppror från början) men det är det värt. Den förkortar definitivt sjukdomstiden om man blir sjuk, och tar man den i tid så blir man - med lite tur- inte sjuk alls.

Jag har fascinerats av oreganooljan ända sedan jag fick upp ögonen för den och har använt den vid flertalet tillfällen mot magjsuka, urinvägsinfektion och så vidare. Prackat på mamma som fått nagelsvamp och maken som har nån form av exem bakom öronen. Effektiv vid alla varianter. Det här är en olja som borde få betydligt mer uppmärksamhet och som jag tror (om sjukvården månar mer om patienterna än ekonomiska intressen) kommer att komma stort i längre fram. Speciellt så länge man fortsätter att tro på antibiotika som inte längre tar de värsta bakterierna och som får sämre och sämre effekt överlag. Dags att tänka om... faktiskt... ¨

För den som är intresserad av att läsa mer om oreganooljan och dess positiva effekter finns mängder av fakta att läsa. Både vetenskapliga studier och alternativa sådana. Lite kortfattat om oregano finns att läsa här:

http://2op.se/2013/07/27/oregano-olja-mot-multiresistenta-bakterier/

Kräksjuka, spyor, diarré, sjukhusbesök SNÄLLA DET HÄR ÅRET TA SLUT

November-December har inte varit på min sida i år. Inte alls faktiskt. Slut på sjukdagar, möten med AF och FK (som i och för sig gått bra så jag ska väl inte klaga över det, men bara stressen kring det där...) tarmvred, magsjuka hos maken, dotter som strulat med maten igen efter att det faktiskt gått riktigt bra ett tag och som blev febrig och sedan spysjuk med start i början av förra veckan. Slutade med ambulansfärd och dropp på Barnakuten på Östra Sjukhuset i Göteborg. Då hon inte piggnade på sig med vare sig sprutmatning eller två dygn med dropp fick hon även antikräkmedicin, febernedsättande var sjätte timme och vätskeersättning plus sockerdropp efter första omgången med natriumdropp. Usch, vill aldrig vara med om det igen. Små barn skall inte bli så sjuka... :( Det var en pers att se sin lilla skatt så jäkla dålig. Just nu känns det extra bra att mitt val av "välgörenhet" i år föll på just vätskersättning till barn i utsatta länder.

Hur som helst. Efter en sisådär tre bakslag med nya spyor och mängder med diarré vände det äntligen efter sista omgången kräkmedicin igår förmiddags. Lyckades peta i henne lite vitt bröd, lite ris...  det gjorde hela skillnaden och efter en hel natts sömn här hemma och sprutmatning var femte minut är hon en helt annan tjej idag. Tack och lov för det! Däremot kommer julen gå åt pipan även det här året (förra året bestod av åksjuka som höll i sig en vecka i samband med att vi reste långt över jul och bytte ut babyskyddet mot en vanlig bilbarnstol i samband med det.. dum idé!) eftersom jag lyckats dra på mig skiten själv...  trodde jag hade klarat mig eftersom jag suttit med spyor i famnen sedan i onsdags och inte känt det minsta av det här på hela tiden. Spritat, tvättat, sanerat.. men tydligen räckte det inte. Söndertvättade händer blev bara en liten extra present. Urgh. Nu hoppas jag bara att det ger sig med det här och att maken slipper ännu en omgång med kräksjuka.

Något har jag lärt mig på kuppen. OREGANOolja funkar. Utan den hade jag förmodligen blivit ännu sämre än jag blivit hittils- två rejäla spyor och tokvärk i magen får man räkna till en mild variant. Nog för att jag varit däckad tills nu, men ändå... (skall dock inte ropa hej än), sanera hjälper inte om inte alla andra gör samma sak. Tvätta händerna hjälper inte heller om inte omgivningen är lika noggrann. Kräksjuka kan smitta i ungefär fyra led...  sen har jag även lärt mig hur förbaskat viktigt det är med vätska för de små barnen. Att det var viktigt visste jag men hur mycket de egentligen behöver det visste jag faktiskt inte. Jag visste inte heller att bara vatten inte funkar. Det SKA vara vätskeersättning när de är kräksjuka och har hög feber. I mängder. Något jag tycker de gav helt felaktig information om på vårdcentralen dit vi kom först. "ge henne lite vatten med en tesked så blir det nog bra.." Jo.. tjena.. eller inte.

Recept på vätskersättning till den som behöver:
1 liter vatten (behöver ej vara kokt)
6 tsk druvsocker (eller vanligt socker, men druvsocker går snabbare ut i blodet)
1/2 tsk salt
Smaksätt med saft, vi har kört vanliga blandsaft.

I början av en kräkperiod för små skall man ge ca 5 ml (helst i spruta så man får i allt) var 5e minut och funkar detta skall man öka på till 2x5ml var 5e minut. Mängden vätska ökar vid diarré och kräkningar och utan dessa skall ett barn ha ca 1 dl vätskersättning per kg kroppsvikt. Mer när de är sjuka och har feber, diarré och kräkningar med andra ord.

Tarmbakterier hjälpte inte...

Min förhoppning om att de nya "snälla" bakterierna jag fick nedkörda i tarmen skulle fungera sprack dessvärre. Har om möjligt mått sämre än jag gjorde innan jag fick dem och farbror doktorn tyckte därför att jag inte skall ha fler. I alla fall inte just nu. Pratade med honom samma dag som jag fick stopp i tarmarna igen och det kanske inte var den bästa dagen att fråga hur jag mådde...? Men å andra sidan... även nu när den biten löst sig och det är över för den här gången så mår jag fortfarande sämre än jag gjorde innan jag fick de nya bakterierna... inte ens placebo funkar här alltså. Jag var ju verkligen inställd på att det här skulle hjälpa mig. Inte ens tankens kraft var stark nog. Nåja, det går fler tåg. Än är jag inte den som tänker försöka hoppa av! :)

SmartPill numero två

Blev uppringd av sköterskan på Gastrolab idag. Har fått ny tid för ännu en SmartPill undersökning. Tanken är att se om PH värdet i tarmen förändrats något sedan senaste SmartPill undersökningen som gjordes innan jag fick nya tarmbakterier. Eftersom jag mår sämre nu än innan förmodar jag att något hänt, men det vore ju intressant att se vad värdena visar. Värden säger sällan mer än en liten del av hela sanningen. Spännande att se om det hänt något med trycken också.

Hur som helst. Tanken var väl egentligen att jag skulle åkt och gjort en SmartPill nu redan innan jul, men jag fick helt enkelt inte ihop logistiken. Vara utan mediciner, resa till Stockholm två gånger och fixa barnvakt på det.. nä, det blev helt enkelt för mycket. Har redan planerat upp halva december känns det som. Nej, förlåt hela. Det har varit läkarsamtal, FK möten, Arbetsterapimöten osv varje vecka under december månad. Känner mig redan utbränd ;-)

Sköterskan på Gastro hittade i alla fall en tid åt mig i slutet av januari (första halvan är barnvakt upptagen på annat håll så jag kan ändå inte ta mig till Stockholm eftersom lillan är såpass åksjuk) så det känns ju bra att ha en plan. Nackdelen är dock att det blir precis över min födelsedag, vilket innebär att det kommer bli svårt att ha något firande den helgen.. utan mediciner och med en stor jävla dosa på magen och en kamera i tarmen är det lite jobbigt att vara social och ha folk hemma. Det är planering nog som det är i vanliga fall. Sist klarade jag inte av att gå bort då vi var bortbjudna, eftersom jag hade så förbaskat ont. Alltså känns det dumt att planera in något som redan i förväg är dömt att misslyckas. Vad är väl en bal på slottet?

Men, jag vill ju bli bättre från den här skiten och att lyssna på min läkare när han säger att jag kanske ska börja fundera på tanken att jag kanske inte kommer bli frisk.. det finns inte i min värld. Ok, helt frisk kommer jag förmodligen inte att bli med tanke på att det är flera bitar som ställer till det men jag hoppas i alla fall på att bli bra mycket bättre. Naiv eller blåögd? Jag vet inte. Men hellre det med lite hopp än att allt är nattsvart och alla broar brända! 

UNICEF, FAKTUM mm

Förra året valde jag att köpa myggnät, vaccin och vätskeersättning via UNICEF's gåvoshop i julklapp till några personer som står nära mig. Tycker det är en fin gest och en gåva ingen kan bli besviken över. I alla fall inte om man sätter det i ett lite större perspektiv. Se det krasst, vi klarar oss faktiskt utan prylar och att hjälpa de utsatta, om så i en väldigt liten skala, kan i längden göra den skillnad som faktiskt behövs för att saker och ting skall bli bättre. Om alla tänker på samma sätt...  Nu är jag ju inte direkt någon höginkomsttagare, jag har inget överflöd med pengar, men jag väljer i alla fall att göra det lilla jag kan. På sikt hoppas jag kunna göra något mer.

I år blev det vätskeersättning och lite lösa kontanter till en gubbe som säljer FAKTUM utanför butiken där jag handlar. Jag kände att han kanske skulle bli lite glad. Han ser rätt nedstämd ut och står där varje dag. Han har i alla fall gjort det de senaste månaderna när jag handlat i samma butik. Nåja, han blev i alla fall otroligt tacksam över de pengar han fick och på något sätt gjorde det min dag också. Det är roligt när man kan glädja andra, så är det bara.

Sen, om man ska se det krasst hoppas jag ju att någon skulle gjort samma sak för mig om det var jag som stod där, jag eller mitt barn som inte hade tillgång till rent vatten. Etcetera, etcetera. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Ett uttryck från barndomen som håller än idag! 

Helg!

Var ett litet tag sedan jag skrev. Dagarna bara försvinner. De liksom rinner iväg och jag hinner (som vanligt) inte med. Tycker mig ändå ha hunnit med en hel del, men ändå långt ifrån vad jag kanske borde ha hunnit med. Är stolt över att ha upptagit brödbaket igen. Gillar att ha kontroll över vad jag själv och familjen stoppar i sig. Tycker inte om onödiga tillsatser och annat jox som man sniket och finurligt stoppar i maten idag. Läste med fasa sista numret av 2000-talets vetenskap häromdagen och undrar vad man egentligen kan tro på nu för tiden? Något? En gnutta? Misstro allt? Jag vet inte jag, jag är en kluven själ men jag försöker att sålla bland allt elände och bilda mig en egen uppfattning utifrån det. Vad mer kan man göra liksom. Hålla sig upplyst. Bara det är en stress. I ett samhälle som har så mycket krav på oss, så mycket förväntningar. Så mycket i stil med "landet lagom". One size fits all - or no one.

I mitt fall hör jag till de där som hamnar i facket "fits no one". Men kanske är det inte enbart negativt. Kanske finns det faktiskt något positivt att hämta där. Jag väljer i alla fall att tro det. Det har sina fördelar att glida med strömmen och vara "som alla andra" men det har sina nackdelar också. Eftersom jag inte har mycket till val här väljer jag att plocka fram det positiva ur den situation jag för tillfället befinner mig i. Idag kräks jag inte avföring. Idag står jag på benen. Idag har medicien inte funkat som den ska men jag ligger inte och spyr. Bara en sån sak! Jag tog mig till och med iväg till Gökis med mammsen idag. Fick skaffat ett par nya vinterkängor till lillan (ett litet dåligt samvete som jag haft över mig ett tag, hon har slitit ut det andra paret i sandlådan) lite julpynt (är egentligen inte så mycket för en massa krimskrams men lite julganskulor och ljus.. det kan jag gå med på ;-)) och lite andra förnödenheter (jag väljer att kalla dem det...)  - summa summarum är jag glad över att jag :
1, kom iväg
2, fick tag på det jag skulle
3, inte kom hem med något onödigt
4 - bara en sån sak!!

Idag är det lördag och vi har bestämt att vi ska fira att vi inte har extra sjukdomar i familjen den här veckan. Hur firar man bäst? Idag valde vi att göra som Maria Montazami. Lite skumpa med andra ord! Till lunch! Bara en sån sak. Känner mig redan som en äkta Hollywoodfru...  ;-) Ikväll blir det fisksoppa. Vad den smakar skiter jag egentligen i. Lillan godkände basen igår och då är jag nöjd. Äter hon den med god aptit finns det inte mycket att klaga över. Min lilla skatt... så glad att jag har henne. Vad vore livet utan liksom...?

När allt man äter rinner igenom.

Det har nu gått tre dagar sedan jag spydde upp allt maginnehåll. Tre dagar utan att gå på toa och få ut något som över huvud taget liknar något normalt. Allt jag stoppar i mig triggar magen att sätta igång flushen och så spolar det vatten i tarmen. Att få ut det är ett helvete, men när jag lyckas har det redan hunnit bildas mer. Trodde det var på bättringsvägen idag då jag faktiskt hade lite matlust, men efter frukost och en sopplunch (ja, just det, soppa till lunch) satte helvetet igång igen. Natten var hemsk. Sov inte någonting. Knådade magen varvat med att springa på dass och "skita vatten". Det här är bara inte sant...

Har nu ätit mat sedan i lördags eftermiddag. Nåja, då åt ja ju enbart rostat bröd och en skiva surdegsbröd med kalkon senare på kvällen. Drack äppledricka i stora mängder gjorde jag också. Sedan så... i söndags åt jag flingor och sojayoghurt, rostat bröd med kalkon, lite soppa till kvällsmat. Proviva. Mycket proviva. Bara för att. Igår surdegsbröd med marmelad, kalkon, gurka... te... lunch med makaroner och kyckling, kvällsmat rostat surdegbröd med marmelad. Havremjölk, proviva... det borde bli avfall av det. Det vet jag ju att det blir. Inte bara allt detta vatten!? Idag har jag återigen käkat flingor, yofu, proviva, en mild thaisoppa jag lagade med kyckling och kokta grönsaker och nu är helvetet igång igen. Imorgon skall det enligt gastrosköterskan på sjukhuset ha börjat gå tillbaks till mer normal avföring. Mer normalt beteende på tarmen över huvud taget (vad nu normalt innebär hos en person som mig) men det känns mer och mer som den där magiska gränsen kommer spräckas. Vill inte behöva ta mig till sjukshus igen. Avskyr sjukhus! Vill att eländet bara ska läka ut och lösa sig självt. Som det normalt borde göra antar jag. Kroppen (tarmen framförallt) verkar inte vara på samma bana.

Jag vet ju vilken kväll jag har att "se fram emot" i alla fall. Inga överraskningar här inte. Det blir mandeloljan, knogarna, röd buk och toaletten. Imorgon är det onsdag. "Lill-Lördag" som den också kallas. Undrar om jag kan få den att bli något som liknar en lillördag det minsta. Kanske lägga sallad och grönsaker på mackan istället för enbart kalkon eller marmelad? Bara en sån sak... :-/ Pessimist javisst. Just nu känner jag mig verkligen som en regelrätt pessimist. Förhoppningsvis vänder det snart. Mitt vanliga dåliga jag är ett bra kort i leken jämfört med denna extra komplikation. Det räcker så gott som det är ändå. 

En helg jag helst inte upplever igen

Jag har som bekant blivit lite dålig på att uppdatera bloggen. Gör det när andan faller på och orken räcker till och tyvärr har väl vare sig andan eller orken till att blogga legat på topp på sistone. Det går väl lite i perioder det där. Som det mesta här i livet vill säga!

Hur som helst. Har haft en helveteshelg som jag önskar att jag slipper uppleva igen. Helst aldrig någonsin. Det började med kraftiga buksmärtor i fredags morse. Så illa att jag trodde jag skulle tuppa av och behöva ta mig till sjukan. Som bekant tycker jag inte om sjukhus så bara tanken på att eventuellt behöva uppsöka ett en fredag gjorde mig inte direkt jättehappy. Mådde illa hela dagen och satt som ett kolli (jag citerar min make här) i soffan hela dagen. Kunde inte resa mig, inte ta mig för nåt. Ingenting. Inte kräkas. Mådde bara jävligt illa och hade förbaskat ont i magen. På kvällen, runt sextiden fick jag äntligen spytt. Det lättade lite. Bestämde mig för att göra mig iordning för kvällen och lägga mig innan illamåendet tog vid igen. Jag hann ungefär just det, inte mycket mer. Sen började det. Spyandet. Höll på till sju på morgonen och vid tjugo+ spyor hade jag tappat räkningen. Fy fan säger jag bara. Kom mig inte ur sängen dagen efter. Jo, vid fyratiden tog jag mig upp på toa och sprang igenom duschen. Fick i mig lite rostat bröd. Började må illa igen. Spydde inte mer men då tog magen vid. Värken, gaserna, uppspändheten, vätskan from hell. Sov inte på natten trots att min kära mamma tog lillan för oss så jag skulle få chans att återhämta mig lite. Magen höll på som ett mullrande åskoväder och efter två timmars smällande och brakande lyckades jag knåda ut de första gaserna. Resultat? Mer illamående. Så höll det på.

Förhoppningen var att må bra mycket bättre idag. Jag kände mig rätt ok när jag fått knådat ut gaser imorse. Sen åt jag frukost. Bad idea. Magen och illamåendet satte igång som fan igen. Nu pratar jag inte min vanliga överjävliga mage utan en värk som jag bara upplevt tidigare de gånger jag hamnat på sjukhus. FIck inte ur mig nåt. Hade inte varit på dass sedan fredag morgon. Idag har jag lyckats klämma ur mig litervis med gul vätska bakvägen med hjälp av medel och massage och magen mår åt helskotta. Så öm, så uppspänd...  nä fy fan. Maten smakar inte. Ingen lust att göra nåt och ändå är det bara att bita ihop och göra det jag vet att jag måste för att skiten inte skall stanna av totalt igen. Trampa, trampa och åter trampa. Ta mina medel.. äta. Det tar emot. Har ingen lust att stoppa någonting i den här värkande bubblan till mage. Vill bara hoppa ur kroppen och lämna den bredvid. Tänk om det kunde funka på det viset?

Har en känsla av att det kommer ta tid att komma tillbaks till ruta ett igen. Det vill säga rutan där jag befann mig innan det här extra helvetet tillkom. Varje gång det här inträffat (stopp i tarmarna, följt av kräkningar för att lösa det?) tar det lång tid för mig att komma tillbaks och få magen att lugna sig några knop. Det kanske är en sak att ha vattendiarré om man kan få ur sig skiten den normala vägen, men när det inte funkar?! Då hamnar man där jag är. Nej, jag hoppas det här eländet ger med sig snart och att jag får må sådär dåligt som jag gör i vanliga fall för det här extra dåliga och all denna extra värk är faktiskt mer än jag mäktar med. Det räcker så gott som det är i vanliga fall... :( 

Fars Dag

Igår var det Fars Dag igen. Pappas dag. Dagen som återkommer år efter år men som fortsätter att kännas plågsam för oss som kanske inte längre har en pappa i livet. En pappa som lämnade oss alldeles för tidigt eller en pappa som kanske inte  funnits där för oss trots att han fortfarande lever. För min del är det det första som gäller. Min pappa lämnade det här livet alldeles för tidigt och Fars Dag fortsätter att vara en plågsam påminnelse om att han inte längre finns ibland oss.

Jag försöker intala mig att han sitter där uppe på ett moln och kikar ner på oss, men eftersom jag inte hör till den troende sorten är det lite svårt. Hans energier finns där, det är jag övertygad om. Jag tror däremot inte att han sitter däruppe och mumsar tårta i himlen. Det gjorde han ju inte i det här livet heller. Tårta var inte min pappas grej. Inte min heller för den delen.

Eftersom jag har en liten dotter själv nu för tiden har Fars Dag blivit något lite roligare. Vi har ju en "ny" pappa att fira i familjen. Min man. Däremot tar det inte bort smärtan av att min egen pappa inte längre finns här. Jag önskar ju att lillan hade fått träffa sin morfar istället för att följa med mig ner till graven och lägga blommor vid en kall sten. Livet är inte alltid vad man kanske hade hoppats att det var. Saker sker som man inte kan styra över. En sak har jag dock lärt mig och det är att försöka ta vara på det jag har här och nu. Ibland funkar det bättre och ibland sämre. Men jag har blivit bättre på att inte ta saker för givet. Det är farligt att hamna där. En dag vaknar man och livet är inte längre som det var. 

Baka, baka liten kaka

Var sugen på något gott idag. Inte helt ovanligt i min värld. Blev inspirerad av "lilla spöket Laban bakar spökkaka" som jag kikade på under förmiddagen med min dotter. Inte på att baka spökkaka då alltså, utan på att baka något gott till eftermiddagskaffe. Valet föll på muffins. Sagt och gjort. När hon somnat fick slängde jag ihop en blågrå smet och körde in i ugnen. På vinst och förlust så att säga. Eftersom de blev förvånansvärt goda de här muffinsarna tänkte jag dela med mig av receptet:

Blåbärsmuffinsar av lite annorlunda sort:

Du behöver:
100 gram vegetabiliskt fett
2 ägg
1,5 dl sötning av valfri sort
1 tsk vanilj
1 tsk bakpulver
2 dl siktat dinkelmjöl
Hackad mörk choklad
1,5 dl alpro blåbärsyoghurt (soya)

Gör så här:
1. Smält 100 g vegetabiliskt fett, alt använd olja med neutral smak eller kokosfett
2. Blanda 2 ägg med ca 1,5 dl steviasocker eller råsocker (jag använde handvisp)
3. Blanda i en STOR tesked (hehe) vaniljpulver eller vaniljsocker
4. Häll i matfettet och rör om ordentligt. Tillsätt ca 1,5 dl blåbärsyoghurt från alpro (soya yoghurt) samt hackad choklad av valfri sort och mängd. Jag hade i rätt mycket hundraprocentig från Guadeloupe. Svårt att få tag i här kanske ;-)
5. Blanda i ca 2 dl siktat dinkel och 1 tsk bakpulver. Häll upp i muffinsformar, grädda på ca 175-200 grader i tio minuter. Jag hade små formar men muffinsarna blev rätt stora. Jag gjorde åtta stycken. Saftiga, goda, chokladiga och smakade en hel del blåbär. Såg inte vidare värst aptitliga ut men som sagt. GODA var de :)

Lycka till :) 

Korsreaktioner med gluten

Läste en intressant artikel idag om korsreaktioner med gluten. Alltså livsmedel som är naturligt glutenfria men innehåller protein som är så lika gluten att kroppen misstar dem för att vara just gluten - och därmed reagerar på samma sätt som om man just ätit en måltid full med gluten. Intressant för dem som är känsliga mot gluten (vilket jag tror de flesta av oss är i större eller mindre utsträckning även om inte alla av oss är glutenintoleranta) och försöker hålla en glutenfri kost men missar dessa små rackare och kanske ändå inte blir symtomfria.

Källa: http://www.dramymyers.com/2013/03/04/are-you-not-healing-because-your-body-thinks-coffee-chocolate-cheese-are-gluten/

These 19 food cross-react with gluten!

Are you following a strict gluten-free lifestyle; yet you still suffer from symptoms related to gluten?

If so, it could be that you are eating foods that do not contain gluten but your body reacts to them as if they do. This process is called cross-reactivity.

There are a number of naturally gluten-free foods such as cheese, chocolate and coffee that contain proteins so similar to gluten that your body confuses them for gluten. When you eat these foods your body and immune system react as if you just ate a bowl of whole-wheat pasta.

It’s estimated that at least half of those who are gluten intolerant are also sensitive to dairy (cheese, yogurt, milk and butter) due to its cross-reactivity with gluten.





Image credit: www.healthnowmedical.com

Below is a list of common foods that cross-react with gluten:
Amaranth
Buckwheat
Chocolate
Coffee
Corn
Dairy ie Milk and Cheese (Alpha-Casein, Beta-Casein, Casomorphin, Butyrophilin, Whey Protein)
Egg
Hemp
Millet
Oats
Polish wheat
Potato
Rice
Sesame
Sorghum
Soy
Tapioca
Teff
Yeast


If you are gluten-intolerant and you are still having health issues even after removing gluten from your diet, try eliminating the above foods for at least two months and see if your symptoms improve. Make sure you have healed your gut as well. Then, after two months you may reintroduce the above foods one at a time to determine which ones you are cross-reacting to, if any at all. Laboratory testing is also available to determine which foods are cross-reactive for you.

If you determine that there are foods that are cross-reactive for you, the treatment is to permanently remove these foods from your diet along with gluten. Remember, that though the cross-reactive foods do not actually contain gluten your body thinks they do and therefore the inflammation and damage to your body is equal to that of gluten.


Photo credit and original article published on MindBodyGreen

- See more at: http://www.dramymyers.com/2013/03/04/are-you-not-healing-because-your-body-thinks-coffee-chocolate-cheese-are-gluten/#sthash.flJCD6JC.Ki3wWoYv.dpuf

Olika orsaker till en irriterande IBS diagnos

För er som fortfarande letar.. och andra intresserade också för den delen.. Det här var en rätt bra sammanfattning för den som inte redan testat..


http://diyhealthblog.com/2013/10/hidden-causes-of-ibs-your-doctor-might-not-look-for/


Irritable Bowel Syndrome is a diagnosis of exclusion, rather than an actual disease.

When standard gastrointestinal tests show nothing wrong, yet digestive symptoms persist, doctors rely on symptoms to give patients a diagnosis. They tell them that they have IBS.

The classic medical definition of IBS is a functional bowel disorder with no known structural cause. A current theory is that IBS is a miscommunication between the brain and the nervous system in the gastrointestinal tract.

These disrupted signals make the intestines contract too slowly or quickly, resulting in constipation and diarrhea.

Getting an IBS diagnosis when the real problem is another hidden medical condition can throw a patient off track. They might spend time treating the wrong condition and never discover the real, underlying problem.

The following are some of the most common hidden causes of an IBS diagnosis.




Food allergies are getting a lot of attention these days with the rise of Celiac disease and gluten sensitivity. Intolerance to gluten and dairy are rampant and can produce similar symptoms as IBS.

While food allergy tests are not always accurate, elimination diets can work well to test reactions to dairy, gluten and other foods. Simply omit one or two foods from your diet for 3 to 4 weeks to clear it from your system. When you eat it again have it a few times ia day to test your body’s reaction.

Elimination diets remove the most common food allergens (soy, corn, nuts, gluten, dairy, fructose, eggs) and add them back in one by one to test for allergic reactions.

Food allergies can also cause seemingly unrelated symptoms like joint pain or skin issues like acne or eczema. Source.


Adrenal Fatigue is not recognized in the mainstream medicinal world but it is well known in alternative medicine. This condition is caused by chronic stress, a major trauma, an acute infection and is exacerbated by consuming too much sugar and caffeine.

The adrenals produce cortisol in response to stress and become exhausted by chronic stress. Symptoms of adrenal fatigue are: a run down immune system, chronic exhaustion, getting a second wind before bed and trouble sleeping.

When the adrenals break down they take the digestive system down with them, causing IBS-like symptoms. Source.


Leaky gut refers to intestinal permeability, a condition that allows large particles of undigested food to pass through the intestinal lining. Because the gut is built to protect against this, the food that gets through often causes an immune response, which can lead to a host of symptoms, including environmental and food allergies.

Some common causes of leaky gut are bacterial imbalance, infection, chronic inflammation or taking prescribed medications like antibiotics, the birth control pill and non-steroidal anti inflammatory drugs like ibuprofen or heavy pain medication.

Leaky gut can be treated with a grain-free, sugar-free, dairy-free diet and super foods like bone broth and gelatin. L-carnosine, L-glutamine, probiotics and colostrum are the recommended supplements for leaky gut. But check with your doctor before taking any new supplements.Source.


The thyroid regulates metabolism and if it’s not functioning well, digestive issues and constipation can result. Hashimotos is the most common cause of hypothyroidism and occurs when the immune system begins to attack the thyroid.

The cause of the disease is unknown, but symptoms can be managed effectively with a high protein, no grain, low-sugar diet that includes probiotic foods. Source.


SIBO is often misdiagnosed as IBS. Most intestinal bacteria are found in the large intestine. SIBO occurs when bacteria is pushed into the small intestine and begins to overgrow. IBS-type symptoms and food allergies to fructose, lactose and other high FODMAP foods can occur as a result.

SIBO is most commonly treated with a low-FODMAP diet, probiotics and antibacterial food, supplements, herbs or drugs. Source.


There are other conditions that can masquerade as IBS.

For example, a toxic liver with low bile production, B12 deficiency, estrogen dominance (symptoms get worse before your period) or serotonin depletion can be easily mistaken for IBS.

If you want to get to the bottom of your symptoms, most alternative or functional doctors can test for these problems along with the adrenals, thyroid, food allergies, leaky gut or SIBO.

And IBS diagnosis does not mean you should stop searching for the root cause of digestive distress.

And most importantly don’t let anyone tell you it’s incurable.

Reaktion på nya bakterier i tarmen

Hittils har det inte hänt några revolutionerande saker i tarmen. Några dagar sedan jag fick andra dosen bakterier nu och det som hänt hittils är mest att magen låtit mer än vanligt, jag fått gå väldigt många fler gånger på toa (med hjälp av medel eftersom tarmen spränger) och det kommit ut mer än vanligt av nån stinkande sörja (luktar ungefär som de där bakterierna de sprutade ner, inte så angenämt med andra ord!) som ändå håller ihop mer än vanligt. Har dragit ner lite på min movicol junior eftersom jag inbillar mig att den kanske kör ut de nya bakterierna innan de hinner etablera sig ordentligt i min tarm.

Eftersom jag misshandlat tarmen flera dagar mellan resorna har jag inte tagit mediciner som vanligt och därmed inte heller gått på toa som jag behöver för att tarmen inte skall gå och lägga sig totalt. Tarmen lägger si = värken blir bara ännu värre. Nu börjar den ju köra igång igen och det märks att den vart still ett tag. Huuuuu vad magsjuk magen känns! Men, förhoppningsvis är det inte bara toppen av isberget utan något som befinner sig längre ner och när det ger sig är det bara toppen kvar.. i min drömvärld i alla fall. Den som lever får se. För övrigt har det inte hänt så mycket.  Tja, allt som är en förändring är förmodligen nåt positivt. Jag intalar mig det i alla fall. Mycket skitprat här. Men det är ju det vi pratar om. Tarmbakterier!! 

Tarmbakterieimplantation

PUH! 400 mils sjukresor inom loppet av tre veckor avklarade. We did it! Men fasiken vilken pers det varit. Inte utan att det slitit på kroppen både fysiskt och psykiskt. Att åka fram och tillbaks till Stockholm fyra gånger tur och retur på så kort tid är inget jag rekommenderar. Att dessutom åka de här sträckorna och må fan under tiden gjorde inte saken bättre. Men tanken är ju att hela den här persen skall resultera i något bra i framtiden. En inte alltför avlägsen sådan hoppas jag.

Två bakterierör nedsprutade i tunntarmen. Första omgången gjorde ingen dundersuccé precis. Mådde om möjligt ännu sämre än vanligt. Men å andra sidan... jag hoppas att det var resultatet av goda bakterier som strider med de onda jag redan har. En strid som jag hoppas resulterar i att de goda går segrande ur striden. Dessutom har jag misshandlat magen så mycket sista veckorna i och med att jag inte kunnat ta mina mediciner på normalt sett, varit fastande respektive ätit om vartannat och varit uppe på helskumma tider. Inget har liksom varit normalt. Kroppen har tagit stryk. Det är kanske inte rätta utgångsläget att jämföra med. Nu har jag fått min andra dos bakterier och håller alla tummar och tår i världen för att de skall göra nytta för mig. Om så bara lite lite grann. Jag är nöjd med minsta förbättring i rätt riktning.

Jag frågade läkaren om det var normalt att man först blir sämre för att sedan bli bättre och han kunde väl inte riktigt svara på det där. När man använder bakterierna för att behandla antibiotikarelaterad diarré orsakad av en viss typ av bakterie får man snabba resultat, inom några dagar - men när man behandlar andra åkommor (som min) där man inte riktigt vet vad som är hönan och boven i dramat kan resultatet bli i princip vad som helst och effekten kan låta vänta på sig. Den positiva alltså. Känns på sätt och vis skönt. Då är hoppet inte helt ute än. Vi skall höras igen om en sisådär fyra veckor. Fick telefontid direkt. Skönt att slippa lägga tiden på att jaga en sådan i alla fall. Skönt att inte ha en ny Sthlm resa inbokad nästa vecka. Men lite vemodigt eftersom varje besök innebär en chans till förbättring. Inga resor=inget händer. Men men, den som lever får se. Vi hoppas att detta ger något. Blir jag bättre kanske det blir fler bakterier,. händer inget samma sak och blir jag sämre gäller det att hitta nåt nytt... något i den stilen. Som sagt den som lever får se.

Smartpill med mera...

Fick lite snabbt reda på resultat av SmartPill i Fredags när vi satt i bilen påväg till Hötorget för att få den första bakterieimplantationen. Det mest relevanta var väl de höga trycken i tjocktarmen, speciellt nattetid och dessa stämde väl överens med de tillfällen jag tryckt in "eventknappen" på mottagaren för tillfällen då jag exempelvis hade extra ont. För övrigt visade det väl inte något speciellt av intresse då vi inte riktigt vet hur PH-värdena skall vara och jag tog till mina mediciner på slutet. Transitmätningen var totalt onödigt i det avseendet eftersom jag inte klarade av att hålla mig ifrån mina resulax de dagar jag hade behövt för att den undersökningen skulle vara av nytta. Med andra ord: En onödig röntgen precis som jag misstänkte och sa till både läkare och sköterskor samt ett onödigt extrabesök till sthlm bortsett från att jag fick mina svar innan det var dags för bakterier då...  läkaren där ville ju ha reda på PH i högercolon innan vi tillförde nya bakterier.

Hur som helst. Jag hoppas på att få en bättre genomgång med min läkare när jag träffar eller pratar med honom nästa gång. Vad gäller SmartPill resultaten vill säga. Nu väntar jag på att något positivt skall hända med de bakterier man tillfört till min tunntarm, men ännu så länge har jag mest jävligt ont :( lite ironiskt eftersom min mens lyckades tajma den första "injektionen" och jag har extra ont i magen och den ballar ur totalt när jag har mens. Oavsett vill säga. Lite svårt att avgöra vad som är hönan och fjädern i det hela...

Tyckte att jag mådde lite bättre direkt efter att bakterierna hamnade i tarmen (hade fruktansvärt ont dygnet innan och resan till Sthlm under natten och den tidiga morgonen var både påfrestande och jobbigt på alla sätt och vis) men det kan ju ha berott på de lugnande medlet jag fick inför gastroskopin också. Tyckte inte jag kände så mycket av det då - gastroskopin var som vanligt. Obehaglig men inte mer än att man står ut med den. Det finns så mycket värre saker här i livet. Det här går ju  i alla fall snabbt! Däremot kände jag av det lugnande på eftermiddagen och kvällen när vi landade hos mina släktingar efter en otroligt lång dag och ett lika påfrestande dygn. Fy fan vad trött jag var. Hela skallen snurrade. Kände av det även på morgonen dagen efter, men det gav sig vid lunch när vi stannade och tog en liten promenad i den friska luften. Att sitta i bil så många timmar med tarmproblem två dagar i rad i flera omgångar är inget jag rekommenderar! Däremot var det den lösning som passade oss bäst just nu eftersom vi varit beroende av barnvakt och haft så många besök inbokade. Sista omgången för den här gången sker på torsdag och planen är väl att köra samma taktik då. Det vill säga vi åker tidigt på morgonen/sent på natten för att maximera tiden hemma och minimera tiden borta.

Hoppas dock på att slippa älgbesök på vägen den här gången! Förra resan började med ett rådjur på vägen en sisådär femton minuter in på resan och följdes av en älg mellan viltstängslen och ribborna på vägen vid Bratterödsmotet. Det var på håret att vi inte krockade med honom eftersom det var kolmörkt och mötande trafik vilket innebar att vi hade halvljuset på. Plötsligt dök han bara upp bredvid bilen och maken fick göra en tvärväjning ut i gatan. HEMSKT! Har aldrig varit så nära att krascha med en älg tidigare. Det ironiska var att vi skojade om just detta innan. Man skall inte tro att man är säker....bara för att man lämnat småvägarna...

PH värde, kostens betydelse för utveckling av tarmcancer

Eftersom jag är lite inne på tarmens PH-värde och vad som är normalt respektive "onormalt" i detta avseende tyckte jag att läsningen nedan var lite intressant... forskning kring kostens betydelse för utvecklingen av tjocktarmscancer. När vi ändå pratar tarmar och PH ;-) 

Sambandet kost/tjocktarmscancer


Tjocktarmscancer är i västvärlden idag en av de mest vanliga cancerformerna tillsammans med lung-, bröst- och prostatacancer. Epidemiologiska studier har antytt att miljömässiga faktorer spelar en viktig roll för uppkomsten av tjocktarmscancer; eventuellt skulle mellan 40 och 60 procent av alla sjukdomsfall kunna kopplas till vad vi äter.

- Det är intressant, eftersom det betyder att om vi kunde förstå vilka komponenter i födan som bidrar till sjukdomen, skulle vi försiktigt kunna börja förändra människors ätvanor och därmed avsevärt kunna bidra till en minskad sjukdomsfrekvens.

Epidemiologiska studier har identifierat troliga riskfaktorer i kosten likaväl som skyddande faktorer. Animaliskt fett, grillad och hårt stekt mat, rött kött liksom ett högt kaloriintag har samtliga associerats med en ökad risk. Att fet kost är en riskfaktor är känt sedan länge, men det är först de senaste tio åren som man börjat förstå de bakomliggande mekanismerna.

Till de skyddande faktorerna hör fibrer, frukt och grönsaker, vitaminerna C, A, betakaroten, E och D, kalcium och så kallade probiotika, vissa yoghurtprodukter med tillsatta laktobakterier.

Under senare år har man med molekylärbiologiska metoder kunnat identifiera många av de gener som är ansvariga för cancerutvecklingen. Men exakta mekanismer för hur ovanstående kostfaktorer bidrar till denna utveckling är ännu till stor del oklara.

Joseph Rafters forskargrupp har de senaste åren främst arbetat med effekterna av fett, fibrer, kalcium och probiotika och hur dessa faktorer interagerar med de ansvariga generna. Tillsammans med ett knappt tiotal andra forskargrupper runt om i Europa har Rafters grupp fått EU-anslag för att närmare undersöka probiotikas eventuellt skyddande egenskaper.
Kontakt med epitelcellerna

Den största delen av kroppens näringsupptag sker i tunntarmen medan tjocktarmens huvudsakliga uppgift är att absorbera vatten och elektrolyter från avföringen, faeces.

För att komponenterna i födan skall kunna påverka cancerprocessen, måste de komma i kontakt med epitelcellerna i tjocktarmsslemhinnan; antingen inifrån via blodet eller utifrån via faeces. Kontakten via faeces är sannolikt den viktigaste vägen, säger Joseph Rafter.

Faeces består av ungefär 70 procent vatten, mestadels bundet, samt bakterier och slaggprodukter. Den sammanlagda vikten av tarmbakterierna kan väga ända upp till ett kilo.

Den lilla del vatten i faeces som inte binds kallas fekalt vatten. Rafters forskning har visat att för att komponenterna i födan skall kunna ha effekt, måste de vara lösliga i det fekala vattnet, den fas då de kommer i närmast kontakt med epitelcellerna i tjocktarmsslemhinnan.

Han undersöker även kostens effekter på den biokemiska sammansättningen av fekalt vatten och hur beståndsdelar i vattnet påverkar olika parametrar i tarmcellerna med relevans för cancerutveckling. Det är till exempel genotoxicitet, cytotoxicitet, differentiering, celltillväxt, apoptos, intracellulära signalkedjor och gentranskription.
Kostfibrer sänker tarmens pH

En kost med högt fettinnehåll ökar koncentrationen av gallsyror i det fekala vattnet. Normalt absorberas 96 procent av tunntarmens gallsyror i slutet av tunntarmen, det så kallade enterohepatiska kretsloppet. Fyra procent av gallsyrorna läcker dock ned till tjocktarmen där de kan innebära en ökad risk för tumörutveckling. Detta sker främst genom en ökad celltillväxt, bland annat genom aktivering av transkriptionsfaktorn AP-1, som har betydelse för kontrollen av celltillväxt. Gallsyrorna bidrar även till transkription av COX-2-genen, som har en central roll i utvecklingen av tjocktarmscancer.

Å andra sidan fermenteras merparten av de kostfibrer vi äter av tjocktarmsbakterierna, vilket kan minska tarmens pH-värde från 7,2 till 6,9. Denna process gör gallsyrorna mindre lösliga i det fekala vattnet och därmed också mindre farliga.

- Man har funnit att människor i Afrika ofta har ett pH-värde i tarmen runt 5,5. Samtidigt utvecklar de nästan aldrig tarmcancer. Däremot äter de cirka 120 g fibrer per dag jämfört med vårt dagliga intag på endast 20 g.

En annan skyddande kostfaktor, kalcium, bildar olösliga komplex tillsammans med gallsyrorna i tjocktarmen och bidrar också till differentiering av tjocktarmens epitelceller. Ökad differentiering associeras vanligen med en minskad tumörutveckling.
Laktovegetarisk kost

Joseph Rafter har i sin forskning utvecklat två nya biomarkörer för forskningen kring kostfaktorernas roll för utvecklandet av tjocktarmscancer; gallsyror i fekalt vatten respektive cytotoxicitet i fekalt vatten, som är associerat med en ökad celltillväxt i tjocktarmen hos djur. Genom att använda dessa biomarkörer i sin forskning har han funnit data som indikerar att en laktovegetarisk kost och en kost rik på mejeriprodukter kan innebära en minskad risk för tjocktarmscancer.

Rafters forskning antyder också att bakterierna i tjocktarmen är en viktig del i länken kost och tjocktarmscancer. Han har tidigare kunnat visa att tarmbakterierna kan producera carcinogener, åtminstone i djurförsök. Genom nya tekniker utvecklade i forskargruppen studeras nu om detta gäller även humana tarmbakterier.
Innehållsansvarig: Eva Cederquist, publicerad i Cell till Samhälle 2000
Senast uppdaterad av: Jenny Hermansson 2008-09-10

Källa: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=2154&a=4641&l=sv

Hemma på break...

PUH! Med stora ord, PUH! Det har hittils varit lite av en smärre pers det här med alla täta Stockholmsbesök. Att inte få ta sina mediciner och sköta sina vanliga rutiner har varit det absolut jobbigaste för min del. De långa resorna och alldeles för mycket stillasittande samt svårigheter att äta på normalt vis har varit näst jobbigast. Nu ÄNTLIGEN får jag lov att börja proppa i mig mina piller, min movicol och mina resulax och försöka få ordning på den här värkande stenhögen till mage. Det kommer ta sin tid, jag är väl medveten om det. Fem dagar utan normala rutiner och utan mediciner dessutom, det känns! Inget jag skulle göra frivilligt igen... huh.

Jag hoppas bara det var "värt det". Lyckades ju inte hålla mig helt från mina resulax vilket innebar att det trots att magen var full till halsgropen ändå var ett visst flöde i tarmen. Ett flöde på så vis att jag löste upp de proppar som satt längst ner de sista dagarna. Hade liksom inget val. Det finns en gräns för hur mycket man kan stå ut med. Där gick min. Jag gjorde så gott jag kunde och jag hoppas att det räcker. Annars var en av resorna (den senaste) till Stockholm mer eller mindre förgäves och kommer inte ge sådär vidare värst med information. Information som jag egentligen skulle behöva. Nåja, man är inte mer än människa. Jag hoppas i alla fall att kapseln (mottagaren håller inte alls fem dagar som de lovar, tur de hann upptäcka detta på mig urgh) kan ge någon information om PH och avvikande peristaltik eller tryck i tarmen. Den som lever får se. Det enda jag kunde utläsa själv (och som jag redan visste) var ju att kapseln befann sig mer i luft än något annat.

På fredag är det dags igen. Beslutade att vänta till dess med att åka uppåt igen då de här resorna sliter mer än vad man tror. På så vis får vi en dag till hemma vilket innebär en dag till för att försöka få ordning på den här tarmen innan det är dags att misshandla den igen. Förhoppningsvis kommer nästa besök leda till något bra ganska omgående. Den som lever får se. Det är bakterierna vi pratar om. Jag bara hoppas jag får ihop allt och att det inte blir nåt strul på vägen! 

Transitmätning

Urgh. Inne på dag numero tre utan några mediciner nu. Eller tja... jag har faktiskt tagit till resulax. Långt ifrån den dos jag normalt kör på, men igår em höll det inte längre. Magen höll fasiken på att sprängas sönder. Stor som en jordglob och hård som sten - näst intill i alla fall. Maken tog ett par foton bara för att ha med till sjukhuset för att visa. De får ju alltid se mig i mitt "bästa skick" när jag kommer dit. Har gjort mitt allra bästa för att få magen i form inför varje besök. Det är ju så jag gör för att överleva och klara mig igenom vardagen. Jag kämpar med magen för att få den i sitt bästa skick. På morgonen kan den ju i bästa fall vara platt. Tills jag äter. Då hanterar jag den igen, och så vidare och så vidare. Har sällan läkarbesök på eftermiddagen. Sällan före frukost heller. Försöker styra dem till att hamna mitt på dagen och av nån anledning brukar de faktiskt pricka in just där. Läkarna kanske inte gillar att jobba så sent på dagen ;-)

Hur som helst. Kämpat med toabesök idag med. Försöker stå ut för att få en rättvis röntgen på tisdag om jag nu skall ta mig iväg. Röntgen för att ge en bild av vart alla de där markörerna befinner sig i buken. Då jag tagit resulax vet jag att bilden blir mer och mer missvisande så det återstår att se. Är i valet och kvalet. Det skall ge mig något för att ställa upp på skiten. Det handlar trots allt om en sisådär hundra mil extra för min del. Japp, femtio tur och retur... det blir hundra det. Med tanke på att vi skall upp igen redan på torsdag känns det inte bara lite jobbigt. Man ska ju fixa det också. Fixa det med en tarm som inte är i form. Det är jobbigt nog med en tarm jag försökt ta hand om. Har dragit och dragit på mitt beslut och som det ser ut nu så kommer jag inte bestämma mig förrän ikväll eller absolut senast imorgon bitti. Då vet jag ju hur mycket medel jag behövt tag, hur mycket det kan tänkas ha påverkat undersökningsresultat och så vidare. OM det överhuvud taget är värt att sätta sig i bilen och åka alla de där milen för en röntgen. Vi får se.

Smartpill uppdatering

Har nu varit i Stockholm, Huddinge närmare bestämt, och svalt min Smartpill kamera. Var den liten? Svar: NEJ. Var den smidig att svälja? Svar: NEJ. Har jag känt av den sedan jag svalde den? Svar: JA.

Eftersom jag inte fått använda några av mina ordinarie mediciner (har dock fått ha igång sns under hela tiden, men inser nu att den ensam inte gör så jäkla mycket för mitt mående, det är den i kombo med mina mediciner och klysmor som gör att jag tar mig igenom vardagen på det vis jag gör.) har tarmen stått i princip still - eller ja, still och still den har jävlats med mig konstant sen innan jag svalde kapseln då vi kom till sjukhuset i torsdags morse. Men det var inte förrän alldeles nyss som jag över huvud taget gick på dass sedan dess. Med "gick på dass" menar jag inte att jag hade en normal tarmtömning. Efter en jävla massa kramper - ursäkta språket - fick jag klämt ur mig en liten skrattretande kladdig hög som bara gjort att tarmen spärrat ut ännu mer. Om det inte vore för att jag vet att jag inte är gravid hade jag verkligen kunnat tro det nu. Förutom att magen är stenhård som en boll oavsett om jag står eller ligger ner.

Målet har hela tiden varit att stå ut så länge som möjligt utan mediciner, men jag tvivlar på att den här dagen kommer passera utan att jag behöver ta till åtminstone mina resulax för att få tömt tarmen på det som trycket och minskat just trycket. Urgh. Smartpill kanske inte känns för en frisk människa med en fungerande tarm, men för mig som känner matens väg genom hela tarmsystemet har den definitivt inte passerat utan att ge sig väl tillkänna. Skall bli spännande att se vad resultaten säger. Mina tryck har ju mest legat på minus hittils, fick förklarat för mig att det kan bero på att kameran befinner sig i luft, men vi får väl se. Time will tell. Jag hoppas bara det här skall ge nån vettig info innan jag tvingas ta till mina mediciner så hela grejen inte varit förgäves. Det här var ingen rolig historia att utsätta sig för. Är jag beroende av mina läkemedel för att över huvud taget fungera? Svar JA. Målet är att ändra på det, men som det är i dagsgläget funkar det definitivt inte.... 

Intressant om tarmbakterier, födoämnesallergier och inflammatoriska tarmsjukdomar

Att tarmbakterierna spelar stor roll för hälsan i övrigt är väl ingen nyhet för någon av oss med tarmbesvär - MEN nu har det (bättre sent än aldrig) framgått genom studier att tarmbakterierna faktiskt spelar större roll för hälsan och välmåendet än man tidigare trott. Rätt sammansättning kan vara A och O. Rätt typ av tarmbakterier tros även kunna "bota" födoämnesallergier och inflammatoriska tarmsjukdomar. Hej då Antibiotika och Välkommen i gamet PROBIOTIKA. Av rätt sort och i hög dos då såklart. Probimage, probion, proviva.. nja, jag tror inte de kan vara med och tävla i den här kategorin tyvärr. Här talas mest om VSL#3 men jag tror Natrens Probiotika står sig minst lika högt, om inte högre!




För vidare info se:

http://www.naturalnews.com/042004_probiotics_food_allergies_inflammation.html (källa)




NaturalNews) If you currently suffer from persistent food allergies, this common inflammatory intolerance does not necessarily have to be a permanent scourge on your everyday health. New research published in the journal Molecular Nutrition & Food Research confirms that food allergies can actually be ameliorated entirely with the right nutritional protocol, mainly a dietary regimen that involves supplementing with high doses of beneficial, probiotic bacteria.




Researchers from the Istituto Superiore di Sanita in Rome, Italy, found this out after testing the effects of the VSL#3 brand of probiotics on mice with induced peanut allergies. When given high doses of VSL#3, which contains eight different strains of live and synergistic lactic acid bacteria, the peanut-sensitized mice no longer suffered anaphylaxis or Th2-mediated inflammation when exposed to peanut products.




Additionally, the probiotic blend was observed to help improve regulation of the mice's intestinal villi, which absorb nutrients, as well as their mesenteric lymph nodes, which aid the body in fighting off illness. Mesenteric lymph nodes, it turns out, can become inflamed when exposed to allergenic substances, resulting in a condition known as mesenteric lymphadenitis. But probiotics appear to help quell this inflammation.




"TGF-beta, induced in the gut by VSL#3 supplementation, is capable of reducing the Th2 inflammation associated with food anaphylaxis in a mouse model of peanut sensitization," wrote the authors in their conclusion. "Probiotics supplementation may represent an effective and safe strategy for treating food allergies in adult population."



Previous research found that probiotics can help cure a host of allergy-related inflammatory bowel diseases

Researchers from the Hospital Clinic i Provincial de Barcelona in Spain called for more of this kind of research back in 2009 when they published a study in the Swiss journal Digestive Diseases that discussed how probiotics might help alleviate the symptoms of, and perhaps even cure, inflammatory bowel disease in human patients.




Not to be confused with irritable bowel syndrome, which is often referred to by the acronym "IBS," inflammatory bowel disease, which categorically includes conditions like Crohn's disease and ulcerative colitis, is often the direct consequence of repeated exposure to allergenic substances. And the most commonly recommended treatments include taking pharmaceutical drugs and avoiding offending foods and other substances.




But researchers who are more privy to the bacterial physiology behind inflammatory bowel disease and the food allergies that often trigger it have long been curious as to how probiotics might help address the underlying cause and potentially even cure it. And the researchers involved in the Spanish study are no exception, having pointed out at the time that a growing body ofresearch supports the notion that underlying bacterial imbalances are the true cause of inflammatory bowel disease.




According to this particular study, abnormalities in the way the innate immune system recognizes and responds to certain bacterial and microbiotic antigens is often directly responsible for causing the pathogenesis of inflammatory bowel disease. But adjusting the composition of intestinal microbiota with high-dose probiotics has the potential to help correct this serious category of disease by effectively healing the gut.




"Numerous micro-organisms have been evaluated to induce or maintain remission, or both, in ulcerative colitis, Crohn's disease and Pouchitis," wrote the authors. "Overall, probiotics have successfully demonstrated some efficacy in some inflammatory bowel disease scenarios."




More recently, a study out of the Children's Hospital of Pittsburgh found that babies whose mothers supplemented with probiotics during pregnancy have a far lower risk than other babies of ever developing food allergies in the first place. This study, like the others, serves as yet more evidence that healthy gut microbiota are crucial in both preventing and mitigating food allergies and inflammatory bowel diseases.




Sources for this article include:




http://www.vitasearch.com




http://www.ncbi.nlm.nih.gov




http://science.naturalnews.com




http://www.vsl3.com




http://www.reuters.com




Learn more: http://www.naturalnews.com/042004_probiotics_food_allergies_inflammation.html#ixzz2gMU4Mtxb

SMARTPILL

Har varit en del strul och oro kring den här undersökningen som jag skall göra snart. Eller tja, egentligen skulle den väl varit genomförd redan innan sommaren kom, men saker och ting har gjort att det dragit ut på tiden. Det är först nu de börjar komma i startgroparna för att börja med den här undersökningen på Huddinge. Som vanligt har jag varit en tjatig patient eftersom det är mycket som skall klaffa för min del. Barnvakt, transport, uppehälle, det skall vara gjort före bakterieimplantation som närmar sig med stormsteg etcetera etcetera plus förberedelser inför båda sakerna. Inte helt lätt att få ihop det  verkar det som. Tur i oturen kanske det blir av redan nästa vecka. Jag får reda på det i eftermiddag eller imorgon. Yipppiii ;-)

Yippiiii till att må lite mer skit än vanligt kan jag tro. Får man inte äta de mediciner man brukar, inte sköta sina normala rutiner och så vidare och dessutom svälja en klumpeduns till kamera så finns ju risken att man mår lite sämre än vanligt. Inget jag strävar efter direkt, men något jag gärna vill ha ur världen. Once it's done it's done och kanske kan jag få lite mer klarhet efter det - klarhet som förhoppningsvis kan leda till någon form av behandling som funkar lite bättre för min del. Smärtorna framförallt vore sköna att bli av med. Om så bara en del av dem.. every little counts! Så... nu går jag här med telefonen i högsta hugg och väntar på ett samtal som förmodligen kommer när det passar som allra sämst. Det brukar aldrig tajma bra för min del, men det kanske å andra sidan beror på att jag inte har så många timmar att spela med på dagen ;-)

Intressant om mykotoxiner och tarmbakterier!

För oss som lever med redan överjävliga magar är såna här "upptäckter"" sällan utan intresse. För att läsa mer om mykotoxiner och tarmbakterier läs själva:

http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/tx300438c

Liten break från väggarna

Det har varit ännu en intensiv helg i "Casa de la Röding". Arbete i grunden (det får jag tacka min kära make för. Jag sätter inte min fot där, än mindre kryper omkring under huset) fönstermålning, fix av fönsterlist (där har jag däremot gjort ett bra jobb om jag får säga det själv!) fortsatt målning av de vita detaljerna på huset och lite släcka bränder arbete i hönshuset (som numer används som förråd).

Skicket var bra mycket sämre på vissa detaljer än vi hade insett i början av sommaren, så det blev lite panikfix nu inför hösten och vintern. De brukar ju inte vara så snälla mot trädetaljer som redan tagit stryk av att de inte fått tillräckligt med kärlek från början. Alltså tänkte vi att vi skulle försöka rädda det som räddas kan och skita i det som redan farit alltför illa. Det får vi ta nästa år. Det skall ju finnas projekt för resten av livet också så.. ;-) Hur som helst. Valde att jobba den här helgen för att bli klara med det som krävde fint väder för att avsluta och är så glad att vi gjorde det valet när vi hade möjligheten. Idag pissar regnet ner och har gjort det hela dagen. Igår var det uppehåll och mer eller mindre perfekt för att jobba lite utomhus. De roligare sakerna fick vänta, men det blev ett litet ångestprojekt mindre att stryka från listan över saker som måste tas om hand om och det är jag SÅ glad över :)

Idag kom jag mig iväg en sväng med mamma till Torp. Utan vare sig barn eller make. Liten utflykt som gjorde gott för själen inbillar jag mig. Avbrott från en väldigt inrutad vardag och en chans att införskaffa lite saker som vi inte haft chans att få tag i innan. Några timmar hemifrån gjorde mig gott idag, men det var lika roligt att komma hem igen och mötas av en glad liten tjej och två lika galna vovvar :)

Sjukt trött

Har varit ganska flitig för att vara jag på sistone. Huset (vissa delar iaf) är i mer eller mindre akut behov av målning vilket vi upptäckte lite för sent nu in på hösten. Började måla altanräcket redan i början av sommaren, men hade vi insett vilket behov av målning fönstren stod inför hade vi klart ändrat våra prioriteringar. Räcket tog trots allt en jäklans massa tid. Semester. Tre lager för att dölja den tidigare färgen tog på krafterna så att säga!

Har dock bestämt mig för att de här fönsterprojektet skall bli klart och har väl kört över kroppen lite för mycket till förmån för att de ska bli klara. Bra för huset, mindre bra för kroppen -och knoppen! Eller ja, knoppen är ju glad att saker och ting blir gjorda men kroppen säger ifrån. Sjukt trött ända in i benmärgen känns det som. Lägger all tid jag kan på målning nu eftersom jag känner att jag har tiden lite emot mig. Det är höst, det är fuktigt ute och det blir mörkt fort. När maken kommer hem är det näst intill försent att måla. Ligger alltså en stor del på mig för att vi skall hinna få det klart. Gillar det inte, det där "måstet" (har iof bestämt att det är ett måste själv men ändå) som hänger över mig. Svårt att lyssna på kroppen när man har ett sådant hängande över axlarna. Nåja, det blir ju inte så mycket målat ändå. Jag är glad för varje fönster jag kan bocka av. Lillan kräver sin tid och trots att mamma hjälper mig mycket måste jag ju prioritera henne oavsett. Fönstren får i värsta fall vänta till ett annat liv med att få sig sin välbehövda facelift. Lillan måste få komma först. Hälsan också egentligen, men ibland är jag bra på att motarbeta mina egna teorier. För en kort period kan det funka, men i längden? Not! 

Playdate

Hade besökt av en väninna och hennes goa lilla dotter idag. Playdate kan vi kalla det. Allt efter mina förutsättningar och det passade mig perfekt. Ja, det gör ju det när allt klaffar. Sån fantastisk känsla att kunna umgås med folk som förstår och respekterar utan att ifrågasätta eller konstra sig. Allt blir så mycket smidigare då. Lättare. Roligare.

Eftersom jag var väl medveten om besöket redan imorse sket sig magen naturligtvis totalt. Som den alltid gör när jag har planerat något. Där kommer min största fiende (förutom min egen hjärna då ;-)) stressen in i bilden. FÅR bara inte stressa. Allt pajar ihop. Ju mer jag vill att kroppen skall funka desto sämre går det. Som imorse. Inget funkade. Ingen spontantömning, medlen fastnade.. ja, på den vägen. Ändå blev det väldigt bra tillslut. Efter konstens alla regler.

1. Olivia åt utan att protestera nåt nämnvärt.
2. Min mage blev inte tokmycket sämre trots att jag åt lunch och lunchen inte var genomtänk till hundra procent (bara nittionio *S*)
3. Olivia stupade i säng efter bara en sisådär fem minuters sång och gungning på armen efter en intensiv lekstund med lilla Ebba.
4. Trevlig prat och lunchdejt med min namne, alltid lika trevligt att ses!

Summa summarum: Trots dåliga förutsättningar en väldigt bra start på helgen! Jag tackar och tar emot. Nu är det bara resten kvar. Borde väl måla fönster, men i och med att klockan tickat förbi min tid är det dags att ta itu med magen igen och sen får vi se vad kvällen har att erbjuda. Allt handlar ju om tajming, timmesform (istället för dagsform) etcetera etcetera. Det är ju trots allt fredag. Jag har målat fönster hela veckan. Kanske kan de vänta tills imorgon. Det ska ju bli bra också. Man ska orka. Ibland orkar man inte det man hade önskat. 

Stockholm i höst

Ser ut att bli en del sjukbesök för min del under hösten. Inte sådär på vanligt vis att man tar bilen över dagen, utan de där lite längre besöken - ända upp till Stockholm. Som det ser ut nu kommer det bli tre stycken med ganska kort mellanrum. Två av dem är redan inbokade och ett av dem väntar jag på att få kallelse till. Enligt sköterskan på Gastro i Huddinge kommer det förmodligen ske innan de andra två besöken, vilket i praktiken innebär att det blir väldigt snart. Den som lever får se.

Kan inte påstå att jag ser fram emot något av de tre besöken. De kommer alla innebära obehag på sitt vis. Gastroskopi gånger två plus gud vet vad och svälja stor kamera som riskerar att fastna samt vara utan alla mina mediciner under en tid... tja, det låter inte direkt jättelockande! Men.. om det kan leda till en förbättring för min del, om så bara en endaste liten gnutta. DÅ kan det ju faktiskt vara värt det, eller hur? 

Sensommar i September

Det har varit en helt otroligt skön helg rent vädermässigt. Kan inte fatta att sommaren skulle hitta sin väg tillbaks igen så sent som i September. Det var länge sedan det var nitton grader klockan sju på kvällen och man kunde sitta ute utan jacka.

Nog för att vi haft en fantastiskt fin sommar här. Inte lika varm som i de lite mer ostliga delarna av landet har jag förstått (juni var i ärlighetens namn svinkall!) men solen skall jag inte klaga på. Den har varit bra på att hitta sin väg hit ända sedan i maj. Tack för det! Den här sommaren kommer gå till historien på det viset.

Har suttit ute på altanen två kvällar i rad nu och bara njutit. Av sällskapet, av vädret... av att bara KUNNA sitta ute på altanen och njuta sådär. I september!!!

Igår fick vi dessutom till en liten cykelutflykt ner till färjeläget och båthamnen där mamma har sin båt. Delade på en räkmacka och tog varsin glass. Livskvalitet! Lillan fick springa lite på bergen och plaska vatten på stranden. Sånt gillar jag! Lite småsorgset att sommaren faktiskt egentligen är slut. Jag kommer sakna den.

Hur som helst. Det har hänt en del sista veckan. Möte med FK. Min handläggare verkar faktiskt vara en väldigt bra och förstående kvinna. Det var första gången jag träffade henne face to face efter alla dessa år av telefonsamtal, men det var ett bra möte. Jobbigt att ta sig dit och allt det där såklart (det är alltid mäck när jag ska någonstans och när jag inte kan styra tiderna själv) men det var skönt att få det överstökat. Att hon dessutom var så sympatisk gjorde inte saken värre precis. Tack och lov för det!

Förutom det har jag fått stula lite med att få tag i bakterietanten (hon som tar fram de här bakterierna jag skal få i oktober) plus att det har varit lite mäck med den nya betalningsförbindelsen eftersom de ändrat rutinerna och min handläggare där (fantastiskt hjälpsamma Carola Lygner!) gått i pension sedan sist jag behövde förnya dem. Lite smått panik eftersom jag har besök inbokade redan i oktober och det förmodligen blir ett även i september. Det har varit mycket tungt att dra i denna veckan, men det mesta har faktiskt löst sig på bästa sätt.

Magen har mått pissigt som vanligt, med undantag för igår då jag hade fler timmar än vanligt med "ok mående" i tarmen. Åt min lunch betydligt senare och innan dess hade jag lyckats få ur mig det värsta av det som satt och värkte och resultatet av det blev en sammantaget bättre förmiddag! Tack och lov för det. Sminkade min barndomsvän inför en trettioårsfest och fick lite nostalgikänslor för hur det faktiskt brukade vara. Jag brinner ju lite för det där. Ett intresse och jobb som tagit stryk av detta konstanta tarmstrul. Nåja, vad är väl en bal på slottet. Jag är glad för de små tillfällen jag får som jag faktiskt kan ställa upp på när det funkar för alla parter. Lite egoboost helt klart!

Pheeeeew vilken natt!

Nu gnäller jag igen. Intalade mig själv att jag inte skulle göra det och ändå sitter jag här och är i allra högsta grad förberedd att gnälla av mig lite grann. Nåja, ibland får man gå emot sina principer - eller hur?!

Hade ännu en hemsk natt inatt. Lillans mage.. slutade med att vi fick ge henne en resulax igår, på läkares inrådan. Sagt och gjort och det kom en ganska stor baj efter det där. Tog inte ens fem minuter. Hon blev lugnare efter. Somnade fort. Tog inte många minuter. Däremot vaknade hon lika fort igen. Ok, det tog mer än fem minuter men hon sov inte länge innan hon vaknade med en hjärtskärande gråt. Ja, mitt hjärta skär när hon gråter på det där viset. Vetskapen om att hon har ont någonstans och oförmågan att göra något som lindrar...  det gör ont i mammahjärtat. Då är det bättre att jag får ta den där extra värken så hon slipper. Men det funkar ju inte riktigt så.

Nåja. Fick i henne movicoldosen inatt (en påse) men det var under stor protest. Väntade mig en jättebaj imorse, men ingen kom. Frukosten gick förvånansvärt bra. Blev macka idag eftersom hon ratat gröten sista dagarna. Bättre ge henne sådant hon tycker om och äter frivilligt än att stå fast vid gröt på morgonen principen. Blir bara så fel. Hur som helst. Timmarna gick och ännu ingen baj. Beslutade att ge henne en resulax till, även om jag drar mig för att göra det. Tog inte fem minuter den här gången heller, men hon visade tydligt att hon var besvärad av medlet och att hon försökte hålla emot bajen. Den kom dock ändå (tack och lov för det) men man börjar ju undra hur långt upp det sitter egentligen? :( Det här var det sista jag hade önskat min lilla skatt. Det räcker mer än väl med mina egna magbesvär... 

Sura uppstötningar

Var hos barnläkaren på uppföljningsbesök med lillan i måndags. Väl tajmat med makens första arbetsdag - eller inte. Samma dag som jag dessutom lyckats få tid till tandläkaren. Frisktandvård? Jag vet i fan alltså. Det kostar en väldans massa pengar men jag vet inte om man får så mycket för det - om man nu inte springer där för jämnan vill säga. Då kanske det lönar sig. Man kanske skall gå dit lite sådär emellanåt "bara för att"...  eller lägga ner totalt. Jag vet inte jag. Dessa försäkringar. Jag börjar starkt ifrågasätta. Haft dem i tre omgångar nu och varje gång har premien höjts trots att tandhälsan eg inte försämrats. Man börjar ju fundera.

Nåja. Nog om mig och mina tandläkarbekymmer. Just nu finns det ju värre saker. Lillan matstrejkar igen. Så otroligt jobbigt! Haft några riktigt tuffa nätter dessutom och de sista dagarna har jag noterat en ganska markant ökning av vad förmodar måste vara sura uppstötningar. Börjar fundera över om det kan vara något sådant som stör henne på nätterna också? Hon har trilskats med sin medicin (movicol) och under två dygn fick vi knappt i henne halva dosen ens. Inatt fick vi i henne en och en halv påse. På läkarens inrådan. Värt ett försök så att säga. Enligt honom kan det inte göra någon skada, men å andra sidan... mitt förtroende för läkare är både si och så. Hur som helst. Inget större utbyte av den ökningen mer än att hon verkar väldigt gasig och har besvär med att få ut skiten ändå. När den väl kommer är det explosionsartat och sticker genom brallorna direkt :( Fy. Stackars liten. Vad ska man tro??

När vi var hos läkaren i måndags gick maten rätt ok, även medicinen var under kontroll.. de sura uppstötningarna började dagen efter. Så typiskt?! Man säger att det går på rätt håll och så vänder det igen. Dagens matintag har inte varit nån höjdare. Det gick så bra under makens semester (några veckor i alla fall) sen vände det igen strax före han började jobba. Ok, hela semestern har inte gått på räls, men några veckor som sagt och de veckorna gjorde hela skillnaden. Något stör henne uppenbarligen och det stör mig att de inte vill ta fler prover eller kontrollera lite mer noggrant. Allt de går på är vikten som vid senaste besöket faktiskt ökat en del. Jo, tro fasen det .. det är ju inte direkt lättprodukter jag matar henne med.. :-/

Hur som helst. Oroar mig för det där och vill ju inte att hon ska ha ont. Så otroligt jobbigt och oavsett vad man gör känns det som man inte räcker till.

För egen del har jag möte med FK igen i nästa vecka. Hade samtal med min kontakt där för någon dag sedan och hon lugnade mig lite grann i alla fall. Jag hoppas det inte blir lika jobbigt som jag oroar mig för att det skall bli. Den som lever får se. Vad annat kan man göra?! 

Sista sommardagen...

Eller sista semesterdagen den här sommaren - lite beroende på hur man ser det. Jag går ju hemma oavsett, men maken som varit hemma i först två och sedan fyra veckor börjar jobba igen imorgon. Det betyder att det blir tillbaks till verkligheten även för oss som fortfarande går hemma. Vart tog den här sommaren vägen? Någonstans långt långt bort. Det känns som den redan sjunger på sista versen. Det har det i och för sig gjort ett tag nu. Regn och åskovädren som drog in för någon vecka sedan tog med sig sommarvärmen och bytte ut den mot höstluft.

Hur som helst. Det har varit en fin sommar. Rent vädermässigt minns jag inte när vi hade så mycket sol sist. Det har blåst en del och hela juni var kall som sjutton med nattemp på tolv grader eller något i den stilen - MEN solen har visat sig från sin bästa sida och det skall jag inte klaga över. Man får vara glad för det där som kommer av sig självt, det där man ändå inte kan styra och som gör saker och ting så mycket lättare att hantera.

Helgen har varit fullspäckad med både kräftskiva, middag hos mamma och en liten båttur. Sista för i år kan jag tänka mig...  gött att komma ut och få lite luft! Det är en sån härlig känsla att komma ut på havet. Går liksom inte att jämföra med att sitta hemma. Frihet. Det är väl det jag måste kalla det. Frihet och avkoppling. Om man bortser från alla små "besvär" som tillkommer i form av extra magtrassel, hjärtsnurp över hur lillan far runt, oron över att hon skall skada sig och allt sånt där. Om en månad eller två har jag glömt de små detaljerna och minns bara det som varit bra. Det är väl så det ska vara?! :)

Imorgon är det dags för barnläkarbesök (uppföljning till tidigare besök på grund av magkrångel hos lillan) och därefter ett besök hos tandläkaren för min del. Jippiiii! Allt roligt på en gång. Eller inte. Måste dessutom försöka få tag i sköterskorna hos tarmbakteriedoktorn och ändra tiderna jag fått eftersom de inte passade så bra med tanten som sköter själva uppfödningen av bakterierna. Man blir bra på att koordinera efter ett tag med trasslig mage och olika doktorer som inte kommunicerar så bra.. Hu. Kanske skall ta anställning som sjukvårdskoordinator om jag en dag blir så fit att jag klarar av att sköta ett normalt jobb (normalt och normalt, vad är egentligen normalt nu för tiden?! Allt är relativt!)

Jaaa! Något händer :)

Hade ännu ett missat samtal på mobilen när jag kom tillbaks från hundpromenaden imorse. Hundpromenaden som slutade med ännu ett tokhuggtoamagebesök med kallsvettningar och svimningskänslor. Hur som helst. Ett bra missat samtal eftersom det gick att se vem det var som ringt. Bakterieläkaren! Yes! Insåg att det kunde vara viktigt för mig så jag ringde upp mottagningen men han satt upptagen med patient. Korkade jag hade missat att han lämnat meddelande på mitt mobilsvar :-/ Jag och teknik!!! Jag säger bara det. Icke kompatibla. Inte vad gäller den nyare (förmodligen gammal redan, men i min värld så...) androidhistorier i alla fall. Tacka vet jag gamla vanliga hederliga knappsatstelefoner utan sån där joxig dispaly som visar alldeles för mycket. 

Hur som helst. Han hade pratat in att han försöker nå mig igen under dagen, vilket han också gjorde. Lite ovanligt för att vara läkare i min värld må jag säga. Den här läkaren har ju överträffat både sig själv och mig flera gånger om. Han ringer utan avtalad tid, han ringer på avtalad tid och han ringer upp igen om jag mot förmodan missat samtalet. Jises! Vilken skola har han gått i? Den som faktiskt talar om att patienten också har ett värde? Vad vet jag, men jag gillar det! :) 

Det är lite go i den här läkaren, det måste jag säga. Fick tag på sköterskorna på Huddinge och även om han inte fick några klara besked om vilket datum jag får göra smartpill (jag blir bland de första på Huddinge, bra eller dåligt - jag vet inte jag.. skrämmande?) så bestämde vi i alla fall ett preliminärt datum för den första bakterieimplantationen som sker i mitten av oktober. Känns på något sätt gött att ha ett datum. Nu vet jag vad jag har att spela med. Kan planera den närmsta framtiden lite. Det gillar jag. Planering är a och o i min värld. Nu är det bara att hoppas att detta blir bra också. Att det leder till en lite mer varaktig förbättring och att bakterierna som frodas i min mage bestämmer sig för att ge utrymmer för de lite snällare kompisarna som förhoppningsvis ser till att sluta kriga i min tarm. 

Är man tror den sagt godnatt...

Har haft stora problem med min sns och min tarm för övrigt under sommaren, som jag säkert upplyst om en sisådär femtioelva gånger redan. Problem som medfört att allt stannat av mer eller mindre och orsakar både sår och sprickor i tarmen. Väntar på ny botoxbehandling (fast jag avskyr den! Bieffekterna är ju inte att leka med direkt och man vet aldrig riktigt hur resultatet blir förrän det gått ett par veckor.. ) som förhoppningsvis skall rätta till eländet och få det att läka, men det är inte i sikte ännu på ett tag. Oroar mig mest för att jag inte kommer få någon "Bedövning" i form av sövning den här gången, men jag får väl försöka bita ihop på något sätt. Jag har ju gjort det förr. Det är dock inget jag ser fram emot och inget jag önskar någon annan! Fy :(

Hur som helst. Igår och idag överraskade tarmen. Positivt eller negativt vet jag faktiskt inte. Alltså, positivt i den bemärkelse att jag faktiskt kunde gå på dass efter frukost och negativt på det vis att det skedde genom de här tokkramperna som gör att jag håller på att tuppa av på kuppen. Antar att trycket blev såpass högt att det helt enkelt var det som orsakade toabesöket i sig. Tarmen mådde dock inte prima någonstans efter det där. Svullet och jävligt resten av dagen trots stort toabesök följt av flera medel (de fastnade dock). Idag same shit. Tokhugg, illamående, svettningar.. panik till toan.. för att sedan upprepas på samma vis. Idiotsvullen buk, mer ont än vanligt trots toabesök och så vidare och så vidare. Tarmgaserna sitter fast och går inte knåda ut.. tja, på det viset är det. Får väl se vad morgondagen har att erbjuda mig. Jag hoppas på toabesök UTAN alla dessa biverkningar som de för tillfället medför.

Sen ska jag inte gnälla. Jag vet ju (tror jag i alla fall!) vad mina bekymmer beror på. Så länge orsaken är kvar kommer jag inte fungera normalt. Det finns ju de som lever i total ovisshet. Det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Jag har en vän som just nu genomgår en jobbig period med sjukdom och sjukhusvistelse där läkarna verkar osäkra på orsaken. Trots att de snart gått igenom hela kroppen. Jag lider med dig G och hoppas att du snart blir bättre!!! Alla tankar till dig!

Onsdag

Fick ett lustigt mail igår. Det gav mig lite smärre panik, men det gick att skratta åt det efteråt i alla fall. Alltid något!

Mailet kom från den forskare som jag skall hämta min bakteriekultur ifrån när jag skall göra implantationen (planerad oktober, men kallelse har ännu inte kommit) senare i höst. Det stod att hon inte var anträffbar nästa vecka men att hon ordnat så en kollega skulle möta mig och att kulturen var förberedd och nedfrusen till -70 grader. Där stod även att vi skulle prata mer när vi ses den 22 augusti?! Japp, därav paniken..  Det är lite skillnad på oktober och ett par dagar framåt kan man ju tycka. Som tur var (eller otur för min del kanske?) var det ett misstag. Hon hade blandat ihop mig med någon annan som också väntade på bakterier och skickat mailet till fel person. Tur jag hade hennes nummer! Jises. Höll på att skita på mig där ett tag (eller ja, om jag hade kunnat skita på mig genom att bli nervös så hade jag gjort det. Nu fick jag mest ännu mer ont i magen).

I efterhand hade det varit bra att få det överstökat, men det hade ju inte funkat ändå om jag nappat på någon annans tid. Hade inte haft min läkare med på banan och dessutom har jag ju inte gjort smartpill ännu. Något vi kom överens om att jag helst bör ha gjort innan. Eller ja, kom överens och kom överens. Mina läkare tyckte det vore en bra idé. Sköterskorna verkar lite mer skeptiska då detta är en väldigt ny metod i Sverige och riskerna med denna "lilla" kamera är högre än de var med kapseln. Den är ju betydligt större. Lite drygt 2 x 1,3 cm om jag förstått det rätt. Risken finns att den fastnar och det är uppenbarligen detta som gör att det tar tid att komma igång med undersökningarna på allvar på Huddinge.

Nåja, den som väntar på något "gott".... eller hur var det nu igen???

För övrigt har vi fått gjort en hel del den här veckan känns det som. Klippt gräset två gånger redan (förbaskade klöver!!) och målat klart altanräcket. Tjohoo för det. Jag kräks snart på att måla. Så pilligt mellan brädorna och när man inser att två lager inte räcker.. då grinar man nästan. Men men, nu är det så gott som klart. Några brädor bakom vår klängväxt bara som skall målas när växten gått i "ide" för vintern men annars så... :) KÄNNS BRA! Problemet är väl bara att man inser ännu mer hur mycket de andra delarna av huset också skulle behöva ett lager ny färg eller två. Nåja, den dagen den sorgen. Det får bli ett senare projekt. Håller just nu på att fixa fondvägg (vit, vem hade väl trott det?!) på övervåningen som en liten qjuick fix för att rädda upp situationen där. Resten får bli ett senare projekt det med (japp, det finns många såna! De verkar aldrig ta slut.. :)) kanske någon gång i höst, kanske om ett år. Time will tell :) Kom på vad jag skall göra med väggarna också, innan vi gör om på riktigt så att säga. Men även det kommer ta lite tid att genomföra. Även om jag har tid kan jag ju inte använda så mycket av den till att pyssla...  lite av ett dilemma när man går hemma och inte kan "utjyttja" tiden till att greja och stoja runt som man vill. Å andra sidan... det är ju just av den anledningen jag går hemma. För att jag inte kan. Då får det ta den tid det tar. 

Dagarna de går...

Inser att jag inte varit inne och skrivit på bloggen sedan i onsdags. :) Har jag saknat det? Svar nej. Har jag blivit bättre? Svar nej. Har jag haft fullt upp med annat och valt att inte ha dåligt samvete för att jag inte haft tid att blogga. Svar JA. Det känns rätt gött faktiskt. Bara det där att jag valt bort ett måste. När saker och ting tar mer energi än vad de ger, då är de i grund och botten inte bra. Inte för mig i alla fall. Bloggen har ju liksom inte känts sådär väldans givande på sistone och därför har jag ju valt att skriva när och om jag känner för det. Blir så mycket bättre då. Inläggen kommer liksom av sig själva och inte för att jag inser att jag inte skrivit något idag. Win win. Kvalitet före kvantitet - eller något i den stilen ;-)

Har nästan målat klart staketet på baksidan nu. Så skönt! 6 brädor kvar sedan är vi i mål för den här gången. Förhoppningsvis en sisådär tio år till...  Kan med gott samvete checka den lilla boxen. Bara resten kvar (resten=huset ;-)) men det får bli ett senare projekt. Jag är glad över att vi hunnit med både verandan på framsidan, garageporten och staketet på baksidan. Det har ju liksom inte varit det enda vi pysslat med och tiden vi haft på oss har inte varit direkt överflödig.

Magen är åt helvete. Japp, ren och skär katastrof. Skall jag ringa Östra igen och be dem ändra inställningarna? Jag vet inte. Känns som det kanske inte är någon större idé då jag tror att besvären till största del bottnar i de kramper som i sin tur är en följd av nya sprickor i tarmen. Ond cirkel. Så länge sprickorna och kramperna är kvar tvivlar jag på att nya inställningar kommer göra saken bättre. Kanske snarare tvärtom. Jag vet som sagt inte.

För övrigt hade jag en otroligt mysig "get away" med maken i slutet av förra veckan. En liten spontan idé som vi valde att göra verklig och med kort om tid, barnvakt fixad och lite nerver innanför skinnet drog vi iväg på ett dygn till Österlen i torsdags. Så mysigt! Nog för att det tog på magen och krafterna i övrigt men själskontot tankades desto mer. Ibland är det värt att sätta kroppen åsido för att ge hjärnan lite godis att leva på. :) En slottsvistelse  hade jag kunnat leva med igen både idag och imorgon :) 

SNS- Avtagen effekt :( MEN nöjd med dagens insats

SNS effekten har avtagit rejält sista tiden. Från att kunna ha gått på dass åtminstone en gång var eller varannan morgon i flera månaders tid (ok, inte kompletta tömningar, det vet ni som följt bloggen men bara känslan av att kunna gå på dass efter dessa tokhugg...  det är nåt det!) har det mer eller mindre stannat av helt. Resulaxmängden är återigen på topp (läs 6 jämfört med de 4 jag var nere på som lägst) och magen mår allmänt överjävligt.Jäser, spänner, värker och sprickorna gör det mer eller mindre omöjligt att få ut det där som sitter fast trots att jag kör med både sns:en och mina resulax.

Det var länge sedan jag funderade på att ta till brädan igen (har hållit upp sedan jag opererades i februari och det har ju funkat, om än varit svårt) men nu finns funderingen där återigen. Blir dock knixigt eftersom dosan som styr elektroderna sitter dumt till (skinkan) och belastningen på det området kommer bli ganska hög om jag tar till de övningar jag kört under många år när jag hanterat tarmen. Dessutom blir knycket när jag reser mig upp från brädan något för kraftigt för att det skall vara bra..  målet är ju att den här apparaten jag har inopererad faktisk skall göra nytta för mig. Dumt att riskera brott på ledningen då eftersom operationen i sig inte är nåt jag gärna gör om igen. Dessutom har jag medvetet försökt låta bli min bräda.. jag vill ju försöka så långt det är möjligt att slippa den där manicken... klara lösa situationen på andra sätt - men det börjar bli ohållbart.

Hur som helst. Det var dagens gnäll. Magen mår överjävligt. MEN jag är trots det nöjd med dagens insats. Har fått klippt en av vovvarna, igår klippte jag min mamma, fått målat två sektioner på altanräcket... ja, såna där saker som hängt över mig som det känns gött att bli av med :) En vovve kvar, men jämfört med två är det rena drömmen. Det är inte vidare kul att klippa två vovvar som tar till alla medel för att slippa ;-)

Ser dessutom fram emot morgondagen. Lite krydda i tillvaron kan man kalla det. :) Återkommer senare och talar om vad det handlar om, men förmodligen dröjer det någon dag eller två ;-)

Ett överraskande samtal!

Fick ett samtal på min mobil idag. Ett samtal som jag var nära att nonchalera eftersom det såg misstänkt likt ut de nummer som visas i displayen då det finns en telefonsäljar i andra änden. Valde dock att svara eftersom de första siffrorna efter riktnumret såg väldigt lika ut de nummer jag ringer då jag försöker nå min läkare i stockholm. Nu var det inte min ordinarie läkare som ringde, men väl den läkare jag träffat på Hötorget och diskuterat bakterietransplantation med.

Min ordinarie läkare på Huddinge hade kontaktat honom igen efter vårt senaste samtal på telefon och eftersom han anser att jag (trots att bevis för relevant effekt saknas) bör få testa bakterietransplantation pga mina tarmbesvär bestämdes det att jag skall få prova trots allt. En dyr historia är det. Varje rör går loss på 1000 spänn och det är inget som går på högkostnadsskyddet. Dyra små rackare med andra ord. Nåja, om det kan hjälpa minsta lilla är det ju värt det... ! Blir till att spara med andra ord. Höstens budget kommer gå till sjukhusrelaterade grejer och inte till den nya garderob jag kanske hade hoppats på efter att ha sparat in på kläder 

Samtal med min kirurg

Bokade in ett telefonsamtal med min kirurg igår. Egentligen trodde jag inte att jag skulle få en tid så snabbt, eftersom jag ringde först i måndags, men jag skall inte klaga! Bättre förr än senare! Speciellt i ett fall som det här. Då man verkligen är i behov av hjälp inom en snar framtid.

Nåja, hon ringde på utsatt tid (plus i kanten!) och det blev dagens andra överraskning. Den första var ju att jag över huvud taget fått tid så snart :) Dessvärre var samtalet inte fullt så positivt som jag kanske hade hoppats på, men det skulle kunna ha varit värre. Diskussion kring botox, tarmsprickor, kramper och allt annat. Omorganisationer inom sjukvården som gör att läkarna inte längre kan utföra sitt jobb på bästa sätt och allt sånt där som man fasar för att höra när man äntligen hittat folk som lyssnar på en! Nåja, vad är väl en bal på slottet...

Som det verkar nu kan jag eventuellt få hjälp med att läka mina sprickor (japp, vi pratar botox återigen och tro mig jag fasar. Botox kommer INTE utan biverkningar. Förhoppningen är dock att hitta en dos som ger minimalt med biverkningar och maximal effekt. Något i den stilen. Kirurgen var helt inne på min bana. Hon vet ju hur det blev sist. Då tarmen valde att hänga med paketet ut istället för att stanna kvar inne i kroppen där den hör hemma). Nåja. Den som lever få se. Det blir en "skön överraskning" nästa gång jag besöker min läkare i Huddinge för att göra den där Smartpill undersökningen. En skön överraskning på det viset att det blir då jag får reda på OM och NÄR jag i så fall skall få de här hemska injektionerna. Tro mig, jag har aldrig grinat så mycket under ett så kort ingrepp förr. Jag vet vad jag har att vänta mig och det är inget jag ser fram emot. Pest eller kolera. Vad gör man?

Tips för att underlätta passage av tarmgas

Ett litet tips hämtat från www.helpforibs.com som beskriver hur man kan underlätta passagen för de gaser som fastnar i tarmen. Hjälper inte alla, men det kan ju alltid hjälpa någon och det kallas inte "wind relieving position" utan anledning! :)






Help! I Need IBS Bloating Relief!

Hello -


IBS bloating is from trapped intestinal gas, plus our dysfunctional guts' over-reaction to that gas.


Gas is trapped by the mis-timed, or irregularly timed, bowel contractions that underlie IBS.


Bloating is one of the most frustrating IBS symptoms.


Prevent Bloating!


Avoid chewing gum, which can cause you to swallow a lot of air.


Eliminate all carbonated beverages. They're a major IBS trigger for bloating and other symptoms.


Watch out for rapidly fermenting fibers added to processed foods - inulin and FOS can cause terrible bloating. Psyllium can cause bloating as well.


Relieve Bloating! Try this super easy on-the-floor yoga pose:


Lie on your back. Gently bring one bent knee up to your chest, keeping your head and your other leg relaxed on the floor. Hold your knee with your hands as close to your chest as is comfortable. Breathe deeply. Repeat with your other leg. This is called the wind relieving pose for a reason!


Drink medicinal strength, hot fennel tea. Fennel seed tea is a carminative, which means it prevents the formation of gas, and aids in its expulsion.


Take an easy walk around the block, or even just around the house.


Moving your body stimulates the smooth muscles of your gut, which in turn encourages rhythmic contractions of your bowel.


Rhythmic contractions = no trapped gas = no bloating!



Tip Takeaway: Watch your diet to help prevent IBS bloating. Use gentle physical movement plus strong fennel tea to help relieve IBS bloating.

Ett dygn till havs

Stack ut till havs igår förmiddag. Väderprognosen lovade uppehåll, någorlunda med sol och vindar som var helt ok. Eftersom vi packat för att gå ut och båtturerna inte direkt varit överflödiga den här sommaren valde vi alltså att fullfölja vår plan. Trots att prognosen ändrades till det sämre ju längre dagen gick. Moln, lägre temperaturer, högre vindar och regn på det utlovades. Det kom dessutom en molnbank precis när vi skulle grilla kvällens middag vilket var ganska surt och liksom satte P för den där kvällens fortsatta utomhusaktiviteter. Eller ja, den kunde ha gjort. Men det gjorde den inte. Tur jag tog mig upp på berget för att kolla hur det såg ut lite högre upp. Röstade (tillsammans med min kära make) för att inte packa ihop grejerna utan satsa på att käka ute. Det gjorde vi SÅ rätt i. Den där molnbanken (som såg ut som en rejäl front till en början och i kombination med väderprognosen skulle kunna ha varit det) löstes upp lika fort som den visade sig och middagen avnjöt vi på de kala klipporna med Olivia och vovvarna lekandes på berget. Vilken kväll det blev!

Tji fick både SMHI och YR för det där regnet det kom aldrig. Inte vindstyrkan heller. Den ökade inte i alla fall och vi hade så gott som lä hela kvällen. Några sköna bad blev det också (vilket man först inte kunnat tro med tanke på alla brännisar i vattnet men men, där fanns luckor där med och vi fann dem!) och trots att magen var helt förbenat överjävlig igår (mens, jag har sagt det förr... dessa hormontoppar och min tarm har inte förstått det där med samarbete över huvud taget. Har funderat på att skicka dem på kurs, men ingen av dem verkar nappa på förslaget! :-/) var jag väldigt glad att vi valde att gå ut och att vi valde att stanna ute och äta istället för att packa ihop och sätta oss i båten.

I teorin (och kanske även i praktiken, men inte den här gången) skulle vi kunna ha stannat ute ännu en kväll till havs, men magen, väderprognosen och lillan gjorde att vi valde att stanna vid en natt även den här gången och gå in mot land efter frukost. Magen funkade inte alls, gjorde det jag kunde till sjöss men det höll inte den här gången och dessutom blodade jag ner allt. Med en toa som funkar halvdant kändes det inte helt optimalt. Lillan hade dessutom fått sol så det räckte och blev över och det kändes som om att ett dygn till sjöss räckte den här gången. Även om vädret även idag blev bra mycket bättre än prognosen utlovat. Jaja det går fler tåg. Såna kvällar som igår är oslagbara.