måndag 26 februari 2018

Elektroder paj igen

Det är ett tag sedan jag skrev (igen). Det går som vanligt i vågor det här med skrivandet, och början av det här året har inte varit något undantag precis. Det blir som det blir och det är som det är. Livet går alltid före.

Det har på sätt och vis hänt en del sedan sist och på sätt och vis inte alls.  Eftersom slutet av 2017 och början av 2018 återigen inneburit en dipp och en försämring för mig rent magmässigt så har jag lagt mycket tid och energi på att hålla mig och familjen flytande. Många saker har jag fått ställa in (den är inte direkt ny, men det har gått i perioder) och andra har jag tagit mig igenom med känslan av att "jag klarade det" i baggaget. En skön känsla för stunden men bakslagen som följer är inte lika skön. Det ger dock mycket rent socialt och mentalt att komma ut och träffa folk emellanåt och att kunna genomföra det man planerat.

Hursom. Eftersom jag upplevt en kraftig försämring i funktionen av min SNS så beslutade jag mig för att ta mig i kragen och kontakta Östra igen (inte direkt min favoritsysselsättning) och få min utrustning kontrollerad. Hade en dålig aning om att något var galet då ingenting jag gjort under större delen av det här året fungerat. De små bra stunderna har blivit kortare och färre och de sämre längre och värre. Så tja, jag tog mig dit. Fick en tid ganska snabbt och där konstaterades (som jag befarade) att en av punkterna på min elektrodradda (naturligtvis den jag använt mgi mest av) var sönder och att tre av fyra program jag gått med var helt ur funktion.  Det enda som fortfarande fungerade var det som jag inte klarat av att använda eftersom det gav en försämring istället för en förbättring. Underbart. Not. Så, det här besöket resulterade i nya inställningar, andra kombinationer och vetskapen om att mitt batteri sjunger på sista versen.

Det är nu ett par veckor sedan jag var där och jag har hunnit utesluta ett program redan. Är inne på försök med kombination numero två och den har hittils varit bättre än den första i alla fall. Vi får se vad som händer. Varje dag är en ny och man lär sig något hela tiden.




söndag 31 december 2017

Gott Nytt år!

Jag har vart riktigt kass på att uppdatera bloggen här känner jag. Motivationen har väl inte riktigt funnits där och jag har haft häcken full med annat. Besvara mail från en massa härliga människor som skrivit till mig exempelvis. Om det är något den här bloggen gett mig så är det definitivt kontakten med alla härliga människor som hört av sig under årens lopp. Inte minst det här året.

För övrigt har det varit fullt upp med att hantera vardagen och göra det bästa av den under de omständigheter som råder för stunden. För min del att få allt att flyta med två små barn som kräver sitt och en kropp som hela tiden sätter sig på tvären och ställer till för mig. Det har minst sagt varit en utmaning att hantera allt det här året haft att bjuda på och ändå försöka hålla sig på fötter. Simskola, kursen jag valde att läsa (som jag är glad att jag tog tag i och slutförde) på distans under hösten och barnen som krävt sitt. Som förälder går det inte att sätta sig själv främst. Oavsett hur kass man mår. Det kostar mycket men ger än mer.

Måendet har inte direkt varit tiptopp på sistone och framförallt inte under årets sista månader. Jag avslutar mitt 2017 med att önska alla ett bra 2018 och för egen del ser jag fram emot en kväll i goda vänners lag och hoppas att mitt mående ikväll kommer vara bättre än det var förra årets sista dag. Det har inte börjat bra, men jag hoppas att jag lyckas bättre än jag gjort de senaste dagarna med att få rätsida på det här.  Kram från mig och bloggen! 

lördag 28 oktober 2017

Uppdatering, SNS mm

Kollade precis min logg och insåg att det var ett bra tag sedan jag skrev. Tanken har funnits där flera gånger under både sommaren och hösten, men det kom aldrig längre än så. Det har minst sagt varit en händelserik sommar och då inte enbart av det positiva slaget. Inte det negativa heller, det har trots allt varit en otroligt mysig sommar med mycket tid till familjen.

Vad har hänt sedan jag sist skrev? Ja, vad har inte hänt. Jag började med CBD oljan i våras mot de här fruktansvärda magramperna jag hade. Jag kan väl inte säga att de gjorde någon större skillnad för min del. Eller så gjorde de det. De där extra tarmvredssmärtorna som jag fick efter magsjukan förra året har lugnat sig. De kommer mer sällan. Jag kunde, under en period, se ett klart mönster mellan ökad mängd hormoner i kroppen och dessa extra smärtor som kom som en blixt från ovan. Ett tag trodde jag att jag blivit extra känslig mot soya då jag inte längre kunde äta min normala frukost bestående av soyayoghurt och en slags blandning av olika fröer, den som funkat allra bäst under många år. Det där har ändrats mycket under sommaren. Frukosten är inte vad den var längre, den som en gång var min heliga grund att stå på. Det har blivit mer från dag till dag vad som passar bäst.

Hur som. Hormoner har definitivt spelat in när det gäller de extra magsmärtorna, men de har inte varit hela sanningen. Något hände under den där magsjukan och jag förmodar att bakterier eller virus satte sig i magslemhinnan och orsakade extra besvär. För detta, eller mot detta, har jag gjort två tarmreningar a la Herbaplus och stöttat magen med enzymer och saltsyra. CBD på det. Innan dess en örtbrygd jag skaffade mig genom min akupunktör. Allt detta har ju på något vis bidragit till att minska de där extra smärtorna, men jag kan inte riktigt säga vad. Magen är i allmänt sämre skick än den var förra året. Den senaste elektroden (som jag nu haft mer än ett år ) har inte samma effekt på tarmen som min första hade (innan den gick sönder) och ja.. magen har återigen ändrat mönstret på mitt liv.

Mycket har hänt i sommar. På gott och ont. Jag kommer inte gå in på detaljerna här och nu, men kanske kommer det längre fram. Eller så låter jag bli. Time will tell.

För övrigt har det varit strul med min SNS som jag återigen fått nya inställningar på. Besökte kirurgen häromdagen och vi kom överens om att den gamla elektroden, den som inte längre är i bruk, skall bort. Jag hade väl egentligen tänkt mig att "bara" bli av med den extra sladdhärvan som irriterar och gör ont, men kirurgen var inne på att vi drar hela skiten, vilket jag kanske inte hade tänkt mig från början då detta blir ett större ingrepp än jag hade räknat med. I och med att elektroden sitter vid sakralnerverna i ryggraden måste man öppna där och dra den rätt ut. Inte helt okomplicerat då den suttit där sen 2013 och garanterat vuxit fast. Är inte direkt jättesugen på att dra den och försökte prata mig ur den biten och få dem att kapa av sladden för att låta den delen vara kvar. Tyvärr gick inte kirurgen med på det i dagsläget. Vi får se. Det ligger dock i framtiden, när batteriet byts nästa gång. De största riskerna är såklart blödningar,. att de rubbar den andra elektroden eller att det blir någon form av infektion. Jag är inte jättesugen på någon av dem. Den nya elektroden, som bara suttit ett år, har dessutom redan fått lite svarta fält. Detta innebär att signalerna inte går fram som de ska och naturligtvis var det program jag använt mest med på den listan.  Inte konstigt jag fått mer och mer ont och sämre funktion. Återigen. Man känner sin egen kropp, det är ett som är säkert.

En sak är dock säker. Man lär sig uppskatta de små sakerna i livet och man lär sig leva för dagen. Man ser skönheten i det lilla och är inte lika beroende av det där stora. På gott och ont som med allt annat här i livet antar jag. 

torsdag 25 maj 2017

Plötsligt blev det sommar.

Nu var det länge sedan jag skrev något igen. Inspirationen har inte funnits där. Ibland flödar idéerna och ibland gör de det inte. Lite som livet i största allmänhet. Ibland saknas motivation och inspiration och ibland flödar den. Hur som. Nu är jag här igen. På gott och ont.

De senaste månaderna har kantats av upp och nedgångar och har varit lite av en berg och dalbana. Min mage mår inte bra, inte alls. Den tog stryk av den där magsjukan i november (som jag tjatat så mycket om redan) och har inte riktigt velat gå tillbaks till samma kassa läge som den var innan. Min sns vill inte riktigt samarbeta. Jag fick ju dessutom veta att den var paj så det var bara att åka in till Östra och få en ny. Tyvärr kontrollerade man inte att elektroderna i kroppen funkar som de ska utan man koncentrerade sig på den yttre enheten som med all säkerhet var sönder. Ingenting fanns kvar, bortsett från ett program som jag inte kunnat använda. Den var dessutom inställd på saker jag inte själv ställt in så man börjar ju undra lite. När jag sedan fick en ny dosa var det återigen det program jag ställt in själv som var inprogrammerat, men däremot saknades de fyra andra och all annan information var borta. Sedan dess har jag inte lyckats få samma respons som jag hade på samma program tidigare, vilket ger mig känslan av att något är galet.

Sedan dess har det varit strul med än det ena än det andra. Jag ska inte gå in på det här och nu, men vi kan väl lugnt säga att våren inte flutit smidigt. Den har inte varit en dans på rosor. Den har haft sina ljusglimtar, absolut, men dessa har inte varit relaterade till magen.  Jag har haft mindre tarmvred, tack och lov, men fått en sammantaget mer instabil orolig och värkande hela tiden mage igen. Pikar runt ÄL och mens och då blir det riktigt illa. Pga detta har jag testat naturlig progesteronkräm under två cykler, men kan inte säga att jag hittils märkt någon större förbättring utan kanske snarast tvärtom. När jag läser mig till hur detta fungerar inser jag att jag kanske har för låg dos så jag har även prövat att öka rejält, men inte heller det har tagit bort problemen eller ens minskat dem. Jag ska testa några cykler till innan jag säger vare sig bu eller bä, men det har hittils inte varit någon aha upplevelse för min del. Inte som jag kanske hade hoppats på.

Jag har dessutom kört en tarmrensning igen. Var några år sedan jag gjorde det senast. Förlitar mig på herbaplus, men som vanligt är det inga mirakel som skett där heller och min tarm vill som vanligt inte mata igenom, vilket blir problematiskt när man försöker sig på en tarmrening såklart. Däremot tycker jag att jag fått mindre kliande utslag och det är ett stort plus. Magen vill inte lugna sig men andra reaktioner har på många vis minskat. Peppar, peppar ta i trä....   har dessutom använt mig av matsmältningsenzymer sedan december och tänker fortsätta med det. För tillfället kör jag på gastrostin, men har även testat holistics och regnbågscentrets och tycker dessa funkat rätt bra också.

Nu har stora tjejen och maken legat däckade i magsjuka igen men jag klarade mig (hur är det möjligt?) den här gången. Tror jag i alla fall. Det kan väl fortfarande bli bakslag men sista spyan i den här familjen ägde rum i lördags och allt är sanerat både tre och femtioelva gånger sedan dess. Dessutom bara kräks på ena toan och den har jag undvikit att vistas på. Har klunkat avkok på ingefära också och jag inbillar mig att det hjälpt mig. Ett bra tips om magsjukan härjar i närheten. Nu lyser solen och sommaren verkar ha kommit på allvar. Efter en kall start på våren är den väldigt välkommen. Om det blir för en vecka eller två spelar eg ingen roll. Huvudsaken är att vi fått lite sol och en chans att ladda batterierna igen.  <3

fredag 24 mars 2017

Tjuvstartar våffeldagen

Det är ju våffeldagen imorgon. Egentligen hade jag helt missat det - tills imorse. Insåg att jag kunde slänga ihop lite våfflor till lunch. Eftersom jag lovat dottern pizza ikväll (ja, den är hembakt såklart ;-)) så valde jag att använda mig av lite andra ingredienser än jag kanske gjort annars till våffelsmeten idag. Det bidde med andra ord våfflor på bovete, mandelmjöl och kokosmjöl med en gnutta himalayasalt i. Sen valde jag att toppa dem med en röra på avokado, rödlök, citron, dill och hackade räkor istället för att pryda dem med sylt och grädde. Mår inte bra av den där typen av sötslabbiga våfflor. Bättre satsa på en lite matigare variant som man dessutom står sig på en stund :)

Testa gärna, de gick hem :)

Till våfflorna:
3 ägg
3 dl havremjölk
2 dl bovetemjöl
3/4 dl kokosmjöl
1/2 dl mandelmjöl (ca)
en nypa himalayasalt
Lite vatten

Blanda runt till en ganska stabbig smet och klicka ut i ett våffeljärn smort med kokosolja.

Till räkröran använde jag:
1/3 hackad rödlök
2 avokadosar (mogna och mosade)
Lite skalade räkor, finhackade
Saft av 1/2 citron
Lite dill
Salt och peppar

Grädda och toppa med avokadoröran! 

söndag 5 mars 2017

Stockholmo once again... ;-)

Ja.... det har varit lite upp och ner här på sistone. Minst sagt. Skulle varit på läkarbesök i Stockholm för ett par veckor sedan, men sjuka barn och dagissmittor satte käppar i hjulen för de planerna och kasserade dem totalt. Som tur var fick jag en ny tid relativt snabbt, vilket jag aldrig hade vågat hoppas på. Lite ljus i mörkret med andra ord och plötsligt kändes den missade resan inte lika jobbig längre. Nu bär det av imorgon och jag hoppas innerligt att alla bacillusker håller sig borta från oss så vi kommer iväg. Så även de värsta magsmärtorna så att bilresan blir ett mindre snarare än ett större helvete. Vädret ser ut att bli ett större problem med snö och blåst på vägen, men jag hoppas att även den biten är mer uppblåst än vad den faktiskt blir. Det lär ju visa sig imorgon om inte annat...

För övrigt har det varit en vinter (början på det här året) som kantats av sjukdomar, magsmärtor, vabdagar och gud vet allt. Inställda kalas gånger flera, inställda tillställningar gånger flera, oro över än det en än det andra. Nu börjar jag se lite ljus igen och hoppet om livet fortsätter ;-) Våren närmar sig med stormsteg (även om det snöar och blåser ute idag)  - fåglarna kvittrar emellanåt och det börjar blir ljusare på kvällarna. Det är lättare att stiga upp på morgonen även om sömnen fortfarande är usel. Börjat med melatonin igen (eller jag har tagit det i en sisådär två och en halv månad nu) och den hjälper mig faktiskt att få sova lite bättre. I alla fall de dagar när magen inte är alldeles överjävlig när jag lägger mig för då hjälper faktiskt ingenting.

Jag och maken kom iväg på en helg med musikal, god mat och övernattning i Götet och det var sååå fantastiskt skönt. Bara koppla av, inte bekymra sig... barnvakten var en hit, maten var väl sådär och musikalen något rörig, men ändå! Det funkade. Jag mådde skit, men det funkade. Det var mysigt och vi kom iväg. Bara en sån sak.

Var på en kurs med Herbaplus i onsdags också (obs inte att förväxla med herbalife eller liknande!. Trodde inte jag skulle komma mig iväg på den heller, men satan i gatan jag bestämde mig för att gå ändå. Jag är glad att jag gjorde det. Mådde inge vidare mot slutet av kvällen, men jag är ändå så glad att jag kom mig iväg. Jag lärde mig mycket nytt och fick repetition av gamla kunskaper. Det är aldrig fel. Nu ser jag fram emot att färska upp minnet ännu mer och hoppas komma iväg på lite fler kurser framöver. Den som lever får se. En dag i taget, ett steg i taget så har jag snart tagit mig uppför i alla fall en trappa... 

måndag 13 februari 2017

Känslor och tarmflora

Det här är ju egentligen ingen nyhet, men det är roligt att det uppmärksammas även inom vetenskapen...:

http://magotarm.se/blog/2017/02/tarmen-paverkar-mer-vi-tror/