Jobb
Det sista ett o ett halvt året, ganska exakt, har jag gått hemma och varit helt sjukskriven. Jag försökte in i det sista att jobba så mycket jag bara kunde men det sprack. När det gjorde det sprack det med besked. Det finns en gräns för vad man klarar av och hur mycket jag än ville passerade jag min med råge. Jag borde lyssnat på min kropp långt innan, men nu gjorde jag inte det. Jag ville trots allt göra rätt för mig, jag trivdes med att ha ett jobb och jag ville vara "Normal" som "alla andra". Nu vet jag att alla andra inte heller är normala och att definitionen av normal varierar från person till person.. men ändå.. jag ville vara som Svensson. Jobba och göra rätt för mig.
Jag började jobba redan när jag var sexton år. Första sommarjobbet bestod av att sälja glass och jordgubbar utanför Konsum. Sedan dess har jag provat på lite av varje. Jag fortsatte som kassörska på Konsum, jag utbildade mig till makeup och hårstylist, gjorde en kort karriär som säljare och makeup artist på Kick's kosmetik, stack till England och jobbade på en pub i London (nåt av det roligaste jag gjort men även bland det tuffaste) jag försökte mig på att jobba i Grekland men insåg att det inte passade mig, utbildade mig till Dui Terapeut inom alternativa kropps och ansiktsbehandlingar, lymfdränage, kostrådgivning, örtmedicin, hade en egen firma under ett par år (jag trodde det skulle underlätta för mig med magen, då jag tänkte att jag kunde styra mer över min arbetstid, men jag insåg efter ett tag att det inte funkade.. firman styrde mer över mig än vad jag gjorde över den och för att inse fakta, jag är inte så bra på det här med siffor.. :-/) Det är dock en dröm att ta upp firman igen när jag har den tid och ork som det krävs för att få den att fungera!
Efter det här hamnade jag på något sätt inom reception och växel, sedan som administrativ assistent och vips var jag vd sekreterare.. trivdes gott med alla jobb men måste erkänna att det var roligare att arbeta med händerna och med folk än med papper och datorer. Efter ca 1,5 år som vd sekreterare för ett bemanningsföretag blev jag alltså sjukskriven på heltid. Jag fick trappa ner mer och mer under sista halvåret men efter en tid höll det inte mer. Kroppen och magen la av och ville inte återhämta sig. Sömnbristen jag hade av att inte somna på nätterna pga smärtan, att aldrig få bukt med magproblemen under dagen vare sig före eller efter jobbet och att stiga upp vid fyra för att bli "klar" i tid med mina magprocedurer.. så klappade jag alltså ihop. Inte mentalt men kroppsligt. Dom säger att jag är ganska starkt men jag måste erkänna att stark var det sista jag kände mig.
Blev uppsagd i samma veva som jag blev sjukskriven. På grund av arbetsbrist hette det då. Oturligt nog krockade det med den ekonomiska krisen. Smidigt sätt för arbetsgivaren att göra sig av med överflödigt folk och samtidigt ha nåt bra att skylla på.. jag orkade inte bråka heller.. hade jag haft hälsan med mig hade det kanske varit lönt att tjafsa lite. Men men, livet är inte alltid en dans på rosor. Det fanns säkert någon mening med det med. Jag gick ett par kurser på distans under hösten, en cv kurs, jag lärde mig excel 2007, tog en kurs i anatomi och fysiologi och en i kost och näringslära. Lärde mig en hel del och tanken var att jag skulle få nytta av detta i mitt kommande yrkesliv. Dessvärre har jag inte kommit så mycket längre än så ännu. Sökt jobb har jag gjort som en galning, mer för att hålla självkänslan uppe än något annat förmodar jag - eftersom jag vet att jag ändå inte kan ta dem som läget är nu.. men så länge det finns liv finns det hopp och jag hoppas ju varje dag att jag ska vakna och må bättre.. så fort jag gör det.. ska jag ut o jobba som folk! Även om det inte blir på heltid.. tro mig, det är INTE kul att gå hemma. Men ibland har man inget val.
Har sedan feb 11 varit utförsäkrad. Ja, jag är ju inte döende - då kan man inte få sjukpenning när dagarna tagit slut. Alltså hamnade jag i arbetslivsintroduktion på AF. Som tur är har mina handläggare varit väldigt förstående. Hur ska jag kunna söka jobb o gå introduktion när jag knappt klara av min vardag o kämpar för att få hjälp att bli bra? Nej, lägg energin på att bli frisk och få din operation och kom hit på möten... det är så upplägget ser ut nu. Jag hoppas jag skall kunna gå vidare i jobb o utbildning innan den här perioden tar slut men i den takt saker sker idag.. börjar man undra? Blir det sjukskrivning igen i maj eller vad?? En sak är säker.. inkomsten sjunker radikalt i takt med att tiden går...o inkomsterna går till SJUKA försök att bli bra. Det kostar att vara sjuk. På alla vis.
Lite tankar har kommit upp på sistone.. kanske ska jag söka en utbildning igen i höst? Vad har jag att förlora? Inte mycket.. jag kan söka och tacka nej om jag inte är bättre till hösten (förutsatt att jag kommer in vill säga) eller jag kan låta bli att söka, inte ha en chans och ångra mig när det är försent. Hm, idag låter valet enkelt men vi får väl se..
Det sista ett o ett halvt året, ganska exakt, har jag gått hemma och varit helt sjukskriven. Jag försökte in i det sista att jobba så mycket jag bara kunde men det sprack. När det gjorde det sprack det med besked. Det finns en gräns för vad man klarar av och hur mycket jag än ville passerade jag min med råge. Jag borde lyssnat på min kropp långt innan, men nu gjorde jag inte det. Jag ville trots allt göra rätt för mig, jag trivdes med att ha ett jobb och jag ville vara "Normal" som "alla andra". Nu vet jag att alla andra inte heller är normala och att definitionen av normal varierar från person till person.. men ändå.. jag ville vara som Svensson. Jobba och göra rätt för mig.
Jag började jobba redan när jag var sexton år. Första sommarjobbet bestod av att sälja glass och jordgubbar utanför Konsum. Sedan dess har jag provat på lite av varje. Jag fortsatte som kassörska på Konsum, jag utbildade mig till makeup och hårstylist, gjorde en kort karriär som säljare och makeup artist på Kick's kosmetik, stack till England och jobbade på en pub i London (nåt av det roligaste jag gjort men även bland det tuffaste) jag försökte mig på att jobba i Grekland men insåg att det inte passade mig, utbildade mig till Dui Terapeut inom alternativa kropps och ansiktsbehandlingar, lymfdränage, kostrådgivning, örtmedicin, hade en egen firma under ett par år (jag trodde det skulle underlätta för mig med magen, då jag tänkte att jag kunde styra mer över min arbetstid, men jag insåg efter ett tag att det inte funkade.. firman styrde mer över mig än vad jag gjorde över den och för att inse fakta, jag är inte så bra på det här med siffor.. :-/) Det är dock en dröm att ta upp firman igen när jag har den tid och ork som det krävs för att få den att fungera!
Efter det här hamnade jag på något sätt inom reception och växel, sedan som administrativ assistent och vips var jag vd sekreterare.. trivdes gott med alla jobb men måste erkänna att det var roligare att arbeta med händerna och med folk än med papper och datorer. Efter ca 1,5 år som vd sekreterare för ett bemanningsföretag blev jag alltså sjukskriven på heltid. Jag fick trappa ner mer och mer under sista halvåret men efter en tid höll det inte mer. Kroppen och magen la av och ville inte återhämta sig. Sömnbristen jag hade av att inte somna på nätterna pga smärtan, att aldrig få bukt med magproblemen under dagen vare sig före eller efter jobbet och att stiga upp vid fyra för att bli "klar" i tid med mina magprocedurer.. så klappade jag alltså ihop. Inte mentalt men kroppsligt. Dom säger att jag är ganska starkt men jag måste erkänna att stark var det sista jag kände mig.
Blev uppsagd i samma veva som jag blev sjukskriven. På grund av arbetsbrist hette det då. Oturligt nog krockade det med den ekonomiska krisen. Smidigt sätt för arbetsgivaren att göra sig av med överflödigt folk och samtidigt ha nåt bra att skylla på.. jag orkade inte bråka heller.. hade jag haft hälsan med mig hade det kanske varit lönt att tjafsa lite. Men men, livet är inte alltid en dans på rosor. Det fanns säkert någon mening med det med. Jag gick ett par kurser på distans under hösten, en cv kurs, jag lärde mig excel 2007, tog en kurs i anatomi och fysiologi och en i kost och näringslära. Lärde mig en hel del och tanken var att jag skulle få nytta av detta i mitt kommande yrkesliv. Dessvärre har jag inte kommit så mycket längre än så ännu. Sökt jobb har jag gjort som en galning, mer för att hålla självkänslan uppe än något annat förmodar jag - eftersom jag vet att jag ändå inte kan ta dem som läget är nu.. men så länge det finns liv finns det hopp och jag hoppas ju varje dag att jag ska vakna och må bättre.. så fort jag gör det.. ska jag ut o jobba som folk! Även om det inte blir på heltid.. tro mig, det är INTE kul att gå hemma. Men ibland har man inget val.
Har sedan feb 11 varit utförsäkrad. Ja, jag är ju inte döende - då kan man inte få sjukpenning när dagarna tagit slut. Alltså hamnade jag i arbetslivsintroduktion på AF. Som tur är har mina handläggare varit väldigt förstående. Hur ska jag kunna söka jobb o gå introduktion när jag knappt klara av min vardag o kämpar för att få hjälp att bli bra? Nej, lägg energin på att bli frisk och få din operation och kom hit på möten... det är så upplägget ser ut nu. Jag hoppas jag skall kunna gå vidare i jobb o utbildning innan den här perioden tar slut men i den takt saker sker idag.. börjar man undra? Blir det sjukskrivning igen i maj eller vad?? En sak är säker.. inkomsten sjunker radikalt i takt med att tiden går...o inkomsterna går till SJUKA försök att bli bra. Det kostar att vara sjuk. På alla vis.
Lite tankar har kommit upp på sistone.. kanske ska jag söka en utbildning igen i höst? Vad har jag att förlora? Inte mycket.. jag kan söka och tacka nej om jag inte är bättre till hösten (förutsatt att jag kommer in vill säga) eller jag kan låta bli att söka, inte ha en chans och ångra mig när det är försent. Hm, idag låter valet enkelt men vi får väl se..
