Bra barnmat

Hittade den här bloggen idag (som handlar om bra barnmat och hur man själv kan "tillverka" den åt sina barn). Eftersom jag ända sedan Olivia föddes lagat den mesta maten själv (sedan jag slutade amma henne vill säga) och det krävs en del fantasi för att uppfylla den här damens krav på smak och konsistens tyckte jag att det kunde vara trevligt med lite nya influenser. Har ännu inte testat några av recepten på den här bloggen, utan kör mest mina egna (baserade på den mat vi äter i vårt hushåll med undantag av vissa kryddor, honung, salt osv) recept. Vill ju att vår dotter skall lära sig att tycka om och äta den mat vi äter själva. Det verkar inte vara några problems. De uppstår när vi vid några tillfällen planerat dåligt och haft slut på hemgjord barnmat - då kommer bebismaten på burk upp snabbare än den hann landa på hennes tunga.. huu..

Det här är en blogg som handlar om hälsosam barnmat. Jag gillar det. Tänket är helt rätt. Traditionell barnmat på burk känns mer som utspädd gojja blandat med konsistensgivare. Även om jag inte gillar eller sympatiserar med allt (kör på mitt måtto, lagom av allt ;-)) så tycker jag ändå det verkar som en sund blogg. Besök den om du är nyfiken!

http://brabarnmat.se/about/

En betydligt bättre dag

Det har (hittils) varit en betydligt bättre dag idag än det varit övriga dagar den här veckan. Mycket beror naturligtvis på att jag fick ur mig så mycket värkande gojja imorse och att det på det viset gjort mindre ont. Mindre värk=bättre humör=mer ork till annat.

Tog en lång skön promenad (allt är relativt, med lång menar jag här inte mer än fyra kilometer - men det är ju bättre än en, eller hur?!) med vovvarna, mamma, gubben o lillan i spåret idag. Följt av en bit god kaka på altanten gjorde det där min dag,. Bara en sån sak som att slippa denna överjävliga jävulsvärk som konstant moler innanför skinnet. Ok, jag har inte varit smärtfri idag men jämfört med övriga dagar den här veckan har det varit rena drömscenariot. Då har jag ändå haft mens o känt mig allmänt uppblåst och hängig. Återigen, allt är relativt. Jag är glad att jag fick den här dagen. Den behövdes. Nu återstår bara resten också. Ganska övertygad om att ett bakslag följer det här, men det gäller att njuta av det lilla medans man kan. Det går liksom inte i repris.

Vår lilla närmar sig mer och mer krypandet for real. Hon har ju tidigare mest tagit sig fram genom att hasa och dra sig fram med armarna, men nu står hon på alla fyra och väger. Tar till o med några riktiga krypsteg. Kärlek! Reser sig själv emot möbler och i sängen, jises det har gått så fort!

"mamma, pappa, hej, nej, voff, muu, näähähääää (häst) titta.." några ord kan hon allt vår lilla docka. 

Bajsförlossning

Nu är jag inte rumsren. Jag vet. Sådär ska man inte skriva. Men... jag gör det ändå! Man blir lite smått okänslig av allt sånt här. Det där som en gång var tabu, det är liksom vardagsmat för oss nuför tiden. Sjukt? Jo, det är väl det. På gott och ont. 

Bytte som bekant program häromdagen. La ner inolaxolen. Det gjorde jag rätt i! Fy fan vad det var stopp i magen .Sån värk! Även om jag fick ur mig en del igår var det inte tillräckligt på långa vägar och jag hade ett mindre helvete med magen under eftermiddagen och kvällen. Fy. 

Hur som helst. Mensen kom inatt igen. Så fick jag bekräftelse på att jag (återigen) känner min kropp ganska väl.. dessa blemmor.. denna svullnad i hela kroppen och framför allt buken då...  som ett brev på posten. Ett lite mindre välkommet sådant. Hej ipren! 

Efter promenaden idag fick jag i alla fall en liten belöning. Om man nu kan kalla det så? En stor belöning i min värld. Jag kunde gå på dass! Utan cykel! Utan medel! Ja, bara sådär. Hugg i magen o där kom det. Inte så lätt som det låter här, men det kom en del i alla fall. Två omgångar dessutom. Mer än jag klämt ur mig på hela veckan. Nästan lite chockartat att se allt det där i dasset. Jises moder Maria eller något i den stilen. Eftersom det satt kvar tog jag två medel till.. o lika mycket kom ut IGEN. Tro fan man har ont i magen när man går omkring med flera ton skit i tarmen. Fy fan. Smått förgiftad kanske?

Påskafton var i alla fall mycket trevlig i sällskap av de nära och kära. God mat, för mycket mat, många skratt...  ja, som det ska vara helt enkelt! 

Nytt program, bort med inolaxol!

Bestämde mig för att byta program på sns:en redan igår eftermiddag/kväll (ja, det där är ju relativt olika för alla vilken tid som är vad - alltså lämnar jag möjligheterna öppna är... ;-)). Det där sista programmet jag kört i en vecka nu har inte funkat nåt vidare (3) och det kändes inte som nån större mening att fortsätta. Borde känt någon form av förbättring vid det här laget, men icke. La samtidigt ner inolaxolen efter bara ett par dagar. Efter en extra koll i FASS inser jag plötsligt varför jag alltid lägger ner den när jag börjar och varför den inte funkar på mig. "skall inte användas vid förtränining i mag/tarmkanalen eller vid förslappad tarm.." man tackar. Varför får jag sån skit? Inte konstigt det tar bom stopp i mina redan överjävligt kassa tarm. Det blir som en jäkla gummipropp som sätter sig i vägen för allt. Så även igår.

Nu hamnar skiten i påsen med mediciner som tar raka vägen tillbaks till Apoteket. Kunde man få pant på såna där varor hade jag inte gjort av med lika mycket pengar på värdelösa mediciner. Huu.

Ägnade kvällen igår åt premiären av Let's Dance och lite fisktacos. Gott som vanligt, men magen höll inte med. Chokladmoussen gick ner den med fast man kan ju fråga sig hur bra det var med tanke på tarmstatus.

Idag är det påskafton och jag har ställt in mig på en jobbig dag men en förhoppningsvis hanterbar sådan. Gjort vad jag kan för att de förutsättningarna skall infalla. Vi får väl se hur det går. Två tarmslim, ingen inolaxol, fyra movicol o en "snäll" frukost. Bytt program till nummer två som dessvärre gör ont mellan benen när jag försöker höja den lite men men ..  jag testar och ser. Hur skall jag annars veta? 

Inolaxol, nej tack no more!

Den där inloaxol taktiken jag försökt mig på ett par dagar nu var inge bra. Katastrof rent utsagt. Fy fan vad ont jag haft (och fortfarande har) idag. Pina! Maken kommenterade den idag med "herrejisus, sådär har du inte sett ut sen du var gravid.." Jag kontrade med att "det sa du sist jag mådde så här jävligt också.." han svarade då med "jo, det var illa då men det är fanimej värre nu.. " Jo, ungefär så mår jag. Fan.

Inolaxol/movicol kombon har fastnat långt upp i tarmen och värker ända fraån mellangärdet o ner i ändtarmen. Fast att jag idag spräckt min "Budget" på fyra resulax och tagit fem mår jag sämre än på väldigt länge. Nej, en förändring måste ske. Ingen mer inolaxolskit för min del. Tillbaks till sns på under natten och tarmslim istället för inolaxol. Better safe than sorry! Vad nu "safe" innebär i det här fallet...

Våffelfikat gick bra. Våfflor och rosé mitt på dagen, det är inte varje dag det sker! Ack så välkommet när det väl gör det. Som idag med andra ord. Funkade dessutom kanon med våfflor och lite mindre söta tillbehör  och rosé. Hade söta pålägg också, men valde själv att ta de lite mindre söta och mer salta tillbehören. Varför? Kändes lite mer lunch o lite mindre efterrätt på det viset ;-)

ONT!

Den här dagen börjar inte som jag hade tänkt mig. Jag hade hoppats på att få må lite bra. Att den förbaskade inolaxolen (hur kunde jag gå på den niten igen?!) skulle fungera den här gången. Ihop med movicol junior och sns:en alltså -men det verkar inte bättre än att den stoppat upp tarmen ännu mer. Hela magen är nu stenhård och rund. Inte bara nedre delen, under naveln, som brukar vara stenhård när det blir såhär utan hela förbaskade magen från mellangärdet o ner. Svårt att andas. Värker. Fy fan. Usch, vad jag ångrar att jag över huvud taget testade det där igen. Men jag måste väl ge det några dar till för att inte (återigen) få höra att ja inte gett det en ärlig chans..  Det är lätt att säga när magen värker så man håller på att krevera och har svårt att över huvud taget ta sig igenom dagen. Man utsätter sig inte för sånt här frivilligt precis. Eller jo, det var ju precis just det jag gjorde. I förhoppning om att det skulle funka lite bättre den här gången... think nicht!  :( 

Hur som helst. Stängde av apparaten inatt med. Tog ingen tarmslim igår utan bytte ut mot en inolaxol på morgonen i kombination med två påsar movicol junior morgon och kväll. Nu kämpar jag med att försöka få igång tarmen eftersom jag tvivlar på att medel kommer ta denna värk om tarmen inte sätter igång lite själv först.

Skall ha besök av faster och farbror från Strängnäs här i eftermiddag också .Eller ja, eftermiddag och eftermiddag. Rent tidsmässigt räknas det väl till eftermiddag, men i min värld är det mer "mitt på dagen" Lunch. Något i den stilen. Eftermiddag räknar jag nog mer som tre..? Eller något i den stilen .Tre till fem. Sen är det kväll. I min värld alltså. Har lovat att bjussa på våfflor, vilket jag ångrar lite grann. Har inte gjort våfflor på flera år så jag är lite ringrostig kan man väl säga. Nåja, det kan väl inte bli annat än helt fantastiskt gott.. öööh? :) Kanske gillar Olivia våfflor? Det är ju värt ett försök i alla fall. Hennes matvanor har ju inte varit de bästa på sistone. Hon gillar sin mammas (min) mat. Från min tallrik. Annars kan det lätt vara. Nåja, hundmaten verkar rätt attraktiv också..  

Chokladmoussen jag gjorde igår blev i alla fall otroligt god. Hade lätt kunnat smäcka i mig två portioner men med min fantastiska karaktär (not!) lyckades jag hålla mig till en. Eloge för det va? ;-) Betyder alltså att jag har två små skålar kvar till ikväll. Ser jag fram emot. Inbillar mig att den där moussen är bra mycket bättre än syntetiska påskägg i alla fall :) 

Påskgott

Det börjar närma sig påsk, vilket för min del innebär mer mat och godis än vad vi normalt är vana vid. Nog för att jag är en gottegris, men jag väljer mitt "godis" med omsorg. Godis i min värld är mörk choklad och nötter. Köper sällan annat godis men ibland (som till påsk) gör jag ett undantag. Ångrar mig dock alltid efter då jag mår ganska kasst av "vanligt" godis. Gelatin, socker i mängder, stabiliseringsmedel, färgämnen - you name it. Inget av det där är bra för en känslig mage. Annars gillar jag ju att göra mitt eget godis i form av nöt/chokladbollar av lite rawfoodformat. Sötade med dadlar inbillar jag mig att de i alla fall inte är helt onyttiga ;-) Man kan välja att tolka saker som man själv vill eller hur?

Idag tänkte jag faktiskt göra en chokladmousse. Japp! Mörk choklad, havrevisp, kaffe, ägg, lite honung.. något i den stilen. Kanske byta honungen mot agavesirap? Ah, jag får se vad jag har i skafferiet. Kanske inte ens behövs med tanke på chokladen. Gillar inte när det blir alltför sötsliskigt även om jag är e en gottegris. Kanske byta kaffet mot mint? Hm, återstår att se.

Imorgon kommer faster och farbror från Strängnäs hit och käkar våfflor med oss. Skall bli trevligt att visa dem vårt hus och bjuda igen lite för alla de gånger vi fått bo hos dem då vi besökt sjukhuset i Stockholm.

Ny taktik

Jag har testat en ny taktik idag. Stängt av min sns under natten och satt på den igen nu på morgonen. Fortsätter med en inolaxol, fyra movicol men uteslöt igår tarmslim. Vi får se vad som händer under dagen. Hittils idag ett liiiiitet toabesök med småpinnig avföring som inte vill lämna kroppen (kommer få ta till mina medel snart) men i alla fall bättre än inget. Man får vara glad för det lilla, men man önskar ju att det skulle fungera som det var tänkt..  Får testa detta några dagar och se om det blir någon skillnad. Igår var jag ute och handlade då vi inte fick ihop det med tider och allt här hemma (dumt!) och lyfte nog för tungt även om jag gjorde mitt bästa för att undvika både det och att böja mig. Böjde knäna istället.. men tydligen tog mina snitt stryk ändå för det har gjort ont sedan dess. Extra ont. Det större snittet är ganska rött och ömmar idag. Så dumt av mig. Det är lätt att vara efterklok. Jag tyckte det gått lång tid, men tydligen inte tillräckligt länge än.

Min lilla docka lärde sig för några dagar sedan att ställa sig i sängen och roar sig just nu med att stå och sätta sig gång på gång. Hellre än att sova. Huu. Jaja, vad är väl en bal på slottet. Hon åt i alla fall skapligt imorse. Plaska i en mugg med vatten ökade tydligen aptiten nåt otroligt. Det gäller att vara uppfinningsrik! 

Probiotika

Har varit lite dålig på det där med probiotika sedan jag fick min sns apparat. Varför? Magen har varit i såpass olag att jag helt enkelt valt att använda så lite tillskott som möjligt och bara ta dem jag absolut behöver för att kunna utröna vad som gör vad o inte. Skall införa dem snart igen tänkte jag eftersom magen fortfarande är åt helskotta och ingen förbättring skett vad gäller jäsningarna heller. Det blir väl Healthy Trinity från Natren (jag har ju kvar en burk i kylen) alternativt att jag börjar med LifeStart från samma tillverkare.

Eftersom jag är en liten fan av rawfood och mat som är så naturlig som möjligt prenumererar jag på flera av dessa nyhetsbrev. Kan inte riktigt äta rawfood själv som läget är nu, eftersom den är för tuff för min mage, men målet är ändå att börja införa det mer i vardagen även om jag inte kommer bli nån fantast där heller. Måtta med allt som min mamma alltid sagt! Hur som helst. Det var inte det jag skulle skriva om. Det jag skulle skriva om är den probiotiska produkt jag idag fick mail om. Som skall vara just rawfood. I form av en tuggtablett som smakar godis. Kan det verkligen fungera? Jag kan inte låta bli att fråga mig själv just den saken. Är det någon som provat får ni mer än gärna berätta för mig om era erfarenheter. Här är länken till den produkt jag talar om:

http://www.ravarubutiken.se/tillskott/sunbiotics-prebiotika-probiotika-30-tabl.php?&utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_campaign=Sp%C3%A4nnande_nyheter_av_h%C3%B6gsta_kvalitet!

Vackert väder, varma kläder!

Det har varit ännu en solig dag idag. Maken kom hem med de utemöbler vi beställt från Jysk igår och idag var det dags att inviga dem med fika på altanen. Så skönt! Känns gött att veta att vi faktiskt har något att sitta på därute i sommar när grillen (förhoppningsvis) går varm. Lite sjukt att jag älskar mat och mat är det som gör att magen mår så mycket sämre. Varje gång jag stoppar något i den. Varje gång något skall bearbetas. Varje gång maten passerat systemet och skall ut igen. Det är lite ironiskt faktiskt. Jag skulle ju lätt kalla mig själv för matnörd. Hade jag inte varit det hade jag nog faktiskt slutat äta för länge sen. Det är lätt att göra det när man vet att det man stoppar i munnen resulterar i en jävla massa smärta och värk. Nåja, livet är väl lite ironiskt i det stora hela så varför inte den här biten också. Jag är i alla fall glad att jag fortfarande kan känna glädje över mat och att jag tycker om att laga den.

Min lilla verkar gå i mina fotspår. I alla fall vad gäller smak och konsistens..  skall bli spännande att se vad det blir av henne, min lilla docka :)

Fint väder var det. Svårt att veta hur man ska klä sig, men det är bara att gilla läget. För ungefär ett år sen vid den här tiden var det ca tjugo grader. Jag gick i t.-shirt med min mamma i spåret. Det var någon vecka innan Olivia kom till världen. Då var det istället snöstorm och minusgrader. Sometimes it snows in April ;-)

Förmiddagen har varit lite mindre smärtsam idag - TACK OCH LOV för det! Det var en smärre pers med magvärk och toaprocedur imorse, men det har ju liksom varit det ända sen den här sns:en kom in i mitt liv. Nog för att det var katastrof innan men jag fann ju mitt sätt att ta mig igenom dagen genom att använda mig av mina bräda och alla dessa medel i kombination med min cykel. Flera gånger om dagen. Nu, när jag inte kan använda brädan och tarmen styrs av de här nervimpulserna från sns:en är det svårare att hantera. Trycket måste bli mer eller mindre outhärdligt och smärtan likaså. Den där huggvärken måste komma och explosionskänslan infinna sig. Sen är det bara att hoppas att luften och förhoppningsvis lite skit kommer med när man lyckas få en känsla av att gå på dass. Ofta misslyckas det och medlen får hjälpa till, men ibland lyckas det Lite Lite och då gäller det att vara snabb med ytterligare medel för att tömma det som tömmas kan medans tarmen samarbetar. En normal vardag? Think not.

Imorse var en sån dag när jag trodde jag skulle kunna lyckas gå på dass. Ökat movicoldosen till fyra påsar om dagen, imorse la jag även till en inolaxol för att baka ihop skiten och jag tog en tarmslim igår. Målet var ju att minska mediciner och medel, men som det är nu har jag ökat mediciner och minskat medel... o mår ändå sämre än innan. Vet inte hur bättre jag skall beskriva det. Jag hoppas vändningen kommer snart. Det här är bara inte kul. Det var det inte innan heller, men att genomgå en operation med resultat som är sämre än innan det är fanimej sämre. Faktiskt. 

Utan vatten - vad handikappad man blir!

Haft en jobbig dag idag. Inte nog med att magen trilskats med mig lite sådär lagom extra dagen till ära. Jag skulle ju iväg till frissan och snagga till kalufsen idag och hade hoppats på lite lugn i tarmen, men icke. Som dömt att misslyckas såklart - men jag hade ju inte räknat med att vara utan vatten hela dagen till råga på allt.

Att vara utan vatten när man mår bra och inte har problem med tarmen är nog så jobbigt. Jag lider verkligen med dem som inte har tillgång till färskt vatten på daglig basis (ja, jag vet vad jag pratar om, jag har trots allt varit i Indien och det vi tar förgivet här, det är lyxvara där.. ) men det gör det inte lättare att acceptera när vattnet väl försvinner här hos oss. Man tar det lätt förgivet det där att när man vrider på kranen rinner vattnet. När det inte gör det.. . tja, man blir ganska handikappad. Irriterad också för den delen. Min stubin är inte vidare lång vad gäller det där. Blir så förbannat låst när jag inte får mitt vatten och idag var det verkligen borta hela dagen. Från ca åtta på morgonen till tre, halv fyra på eftermiddagen. Som sagt, man blir så handikappad. Plötsligt inser man att man använder vatten till allt. Inte bara till att dricka, diska och spola i toaletten.

Lillfia har varit rätt gnällig idag också. Eller ja, gnällig och gnällig men hon har bestämt sig för att matstrejka och att det enda som duger är att stå och rycka i nyckeln som sitter i altandörren. Det vore väl en sak om hon nådde den själv, om hon kunde stå själv eller om hon nöjde sig med en liten stund där.. men icke. En liten stund blir lätt en timme och hon kan vare sig stå där själv eller når upp till låset. Då brister humöret direkt och jag får smaka på något som jag, om jag får säga det själv, är värre än min egen medicin!

Till frissan kom jag i alla fall och buskaget på huvudet är ansat. Nu är det bara att förbereda magen på en påskhelg full av fel mattider och sånt som magen normalt inte tycker om. 

Vackert väder!

Det har varit kanonväder två dagar i rad nu. Nästan så det är för bra för att vara sant! Väntar liksom på bakslag, men hoppas att det inte kommer. Satt ute och fikade på altanen igår och gick en skön promenad med hundar o bebis (fast hon är ju knappast en bebis längre.. barn?) i solen och höll på att rinna bort. Så varmt! Skall inte klaga på värmen, men hade packat på mig på tok för mycket kläder. Svårt att veta hur man ska klä sig när det på morgonen är nio minus och på dagen stiger till plus åtta? Dessutom spelar blåsten en stor roll och alla dagar förutom de två senaste har blåsten visat sig från sin allra sämsta sida. Som sagt inte lätt att veta. Idag lämnar jag termobrallorna hemma!

Dagen till ära har vattnet försvunnit igen. Inser varje gång det händer hur beroende jag är av vatten. Huuu, hemskt! Speciellt med en liten hemma och en krånglande mage blir man extra sårbar. Tillgång till vatten är a och o.

Magen var lite bättre igår kväll. Efter två resulax, en pers med maghugg och magsjukepanik (som självfallet inte ville ge sig av sig självt) fick jag ta till den där vattenbulben som fastnade häromdagen, men igår var den faktiskt till hjälp. Lite lite vatten för att få något att trycka ut direkt utan att bara trycka på tarmen. Det gjorde hela skillnaden för hur kvällen blev. Sov några timmar inatt också, tack o lov för det. Lillan var betydligt lugnare och även det gjorde hela skillnande. Vaknade "bara" tre gånger innan det var dags att gå upp vid sex.  Tack för det! 

Magsmärtor from hell :(

Vad ska jag säga? Det var ingen bra natt inatt heller. Lillan höll oss vakna pga av att hon är så förbaskat förkyld att hon inte kan andas och väcker sig själv då hon hamnar fel i sängen. Hade det inte varit för det hade jag ändå varit vaken på grund av magen. Blir så trött. Knådade den tills den var helt röd och skavd och ändå blev det bara värre och värre. Stenhårda partier som liksom inte löste upp sig. Försökte ta hjälp av maken (som är rätt bra på att få tarmen att knussla upp sig) men inte ens han lyckades med att få den att samarbeta. La mig vid nio och kände mig allmänt snurrig i bollen. Blir det när magen håller på sådär. Känner mig borta. Borta av värk. Hade frossa också, vilket inte är en jättebra kombo. 

Vaknade imorse med lika uppspänd buk och vet inte riktigt hur jag lyckades få i mig frukost, men på något sätt gick det idag med. Kanske för att jag älskar mat? Annars hade jag nog låtit bli för en sak är säker: Jag mår ju tusen gånger sämre när jag får mat i magen. Speciellt med ett utångsläge som detta. 

Har idag lyckats klämma ur mig en del, men det känns som sns:en packar ihop skiten så den blir hård och svår att få ur systemet. Just det där med att skiten är hård är något jag inte direkt är van vid, då jag brukar vara allt annat än fast i magen...  kan inte påstå att det är bra att det bakar ihop sig på det här viset, för det blir om möjligt ännu svårare att tömma ut det ur en redan värkande tarm. Den åker inte direkt ihop mindre av trycket. O fyller ut sig själv. Så blir det ännu värre. Fy.

Hur som helst. Kämpar vidare med mitt andra medel idag och hoppas att utgångsläget efter det skall vara bättre än igår åtminstone. Minsta lilla och jag är tacksam för det. Hoppas även på att lillans förkylning börjar ge sig idag så vi får sova lite. Det behöver vi. Allihop. 

Ingen vändning ännu..

Den här dagen fortsätter i samma spår som föregående. Det där spåret som jag önskar att jag kunde vika av ifrån. Det dåliga spåret. Magen mår katastrofdåligt. ONT. Jag hatar att ha ont. Lever med min jävulssmärta varje dag och ändå lär jag mig aldrig att hantera den känns det som? Varför?! Borde man inte bara "vänja sig"? Jag hade en gång i tiden vänner som trodde det. Tydligen hade de fel. De vännerna finns inte kvar i mitt liv idag. Så kan det gå.

Hur som helst. Ska inte vara en bitterkärring, för det vill jag inte. Vill leva mitt liv så gott det går efter mina egna förutsättningar. Ibland har jag tur och dagen kan bli bättre än jag tänkt mig. Många gånger det dubbla har jag otur och dagen blir inte alls som jag kanske hade hoppats eller drömt om. Det går liksom inte att veta i förväg. Det enda jag vet är att morgonen bäddar för resten av dagen. En skitmorgon följs allt som oftast av en lika skitdålig dag. Eller ännu värre. En bra morgon kan följas av en bra dag eller en sämre dag. Det går aldrig att veta. Förutom att en dålig morgon sällan vänder under dagen som följer.

Invecklat? Nej, det är nog ganska logiskt tror jag. Idag är det värkens dag. Ser inte fram emot kvällen eftersom magen bestämt sig för att bara svälla o svälla o jävlas med mig. Ute skiner solen och det borde, det skulle, vara en fantastiskt skön o fin dag. Jag har försökt ta vara på den så gott jag kan men det är svårt att njuta när man har en stenklump i magen som hela tiden påminner om att den är påväg ut genom bukväggen. Något i den stilen. Svårt att njuta då. Även om solen steker i ansiktet en otroligt fin dag i mars. Nåja, min dag kommer. Jag intalar mig det i alla fall. Vad ska jag annars göra? :) 

Som en jäsande deg..

Min mage var inte fit igår. Inte någonstans. Att byta program gjorde inte direkt att jag mådde bättre. Tvärtom. Igår mådde jag fan. Tokjäsningar, uppspänt, huggsmärtor.. nä, det var inte bra. I kombination med trötthet och förkylningssnor kändes det inte som det var min dag igår. Men å andra sidan... då kan den bara komma snart, eller hur? Nån dag ska det ju vara min dag också.

Min lilla har inte mått nåt vidare i helgen. Hennes förkylning har försämrats ikapp med att hon fått två tänder (japp, båda har spruckit igenom nu) och hon sover urkasst på nätterna. Håller humöret uppe rätt bra måste jag säga för att vara i det skick hon är. Jag hade räknat med betydligt fler protester och mycket mer bråk- det märks att hon inte är fit. Det är ett som är säkert. Håller på att lära sig krypa "ordentligt" också, vilket är kul att se :)

Snoret har ändrat färg från klart till sån där härlig grönslibbig gegga som man får suga rejält för att få ur näsan på henne. Japp, sån där nässug. Är ingen fan av den, men den underlättar i alla fall för henne och får henne på bättre humör - efter.

Magen då.. jag kämpar på i vanlig ordning och har hittils inte fått någon spontantömning idag heller.. känns inte som den är påväg även om maghuggen avlöser varandra i kombination med mycket gaser och övrig magvärk.

Fick för mig igår (i ett svagt ögonblick - ett av de många jag har... ) att slinga håret på egen hand.. DUM IDÈ!! Varför? Valet stod mellan att färga hela skiten mörkt (igen) men då jag frågade maken lite försiktigt påminde han mig snällt om att sommaren snart (allt är relativt) är här och vilket helvete jag hade sommaren för två år sen när allt blev rött och jag inte fick bort skiten...  det är mkt lättare att ändra tillbaks från slingor än vad det är när man färgat mörkt. Once you go black you never go back, det är så sant som det var sagt! Så... det blev slingor. DUMT. Man ska inte ge sig på folieslingor på egen hand. Det blev INTE bra. Vad göra? Försöka rätta till det värsta idag och sen får jag väl hoppas att frissan kan klippa bort det som går på tisdag när jag ska dit och att hon inte har alltför många kommentarer om mitt våghalsiga försök...  det finns ju mössa.. tur det är kallt ute huh... 

Ny dag, nya tag, nytt program på min sns

Jag bestämde mig som bekant för att byta program på min sns efter morgonens misslyckade försök att gå på dass utan mina resulax (livräddare). Kämpade länge på cykeln, men det ville sig inte. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag gått på dass med mer eller mindre stora besvär ungefär lika många dagar som jag inte gjort det under den tid jag testade program nummer fyra (det nya). Däremot fick jag aldrig tömt tarmen såpass mycket att jag kunde låta bli mina resulax. Oavsett dos (fyra om dagen har jag hållit mig till sedan starten) har jag inte klarat mig utan att använda lika många medel. De dagar jag kunnat tömma tarmen före har jag dock fått ur mig mycket mer totalt sett och tarmen har på grund av det mått bättre. Idag var ingen sån dag. Molvärken och huggsmärtorna har följt med mig sedan imorse.

Har fortsatt ta mina tarmslim (1-2 varje kväll beroende på status på magen) samt tre movicol om dagen. En på morgonen efter frukost och två på kvällen innan läggdax. Räcker dock inte för att tömma tarmen utan annan hjälp...  magvärken har inte varit att leka med idag.

Valde program numero 3 den här gången, eftersom båda de andra gjorde ont mellan benen när jag testade. Hittils ingen bra respons, men det är ju för tidigt att säga ännu...  det som känns lite jobbigt är att det "pirr" som jag känner av stimuleringen nu, efter den permanenta implantationen, skiljer sig från den känsla jag hade under testoperationen. Då "drog" det liksom mer och nu sticker det mer. Känns som stimuleringen är snabbare och kortare för att beskriva det på bästa sätt. Tidigare längre drag och inte lika snabba. HM, undrar om sköterskan kan ändra detta? Känslan skall ju vara densamma som under testoperationen...  inte helt annorlunda... jag hoppas de vet vad de gjort.. 

Snorbacillusker o tänder

Jahopp, då var de alltså igenom. De två små framtänderna har ÄNTLIGEN tittat igenom - men dessvärre har förkylningen hos lillan inte gett med sig för det. Tvärtom. Dessutom verkar det vara en av de där lite mer smittsamma historierna..  smittar tänder? Skall jag få nya jag med? Don't think - men bacilluskerna som skapar snor och hosta verkar inte förstå det. De har bestämt sig för att attackera min "gamla" kropp ändå.

Skulle varit iväg på kalajs för brorsönerna i eftermiddag. Något vi sett fram emot hela familjen. Mysigt och trevligt och god mat dessutom. Träffas alltför sällan kan man tycka, men tiden bara går och det är alltid något som kommer emellan. Bacillusker inte minst. Huh. Vill dock inte riskera att smitta ner de andra eftersom skiten precis håller på att bryta ut på mig och jag antar att jag är en smittohärd utan dess like. Lillan vill jag inte släpa iväg över huvud taget för hon är långt ifrån fit. Svårt att andas, hostar och snorar som en liten... snorloppa?? Gubben har hittils klarat sig och jag hoppas det stannar upp på mig och inte blir värre. Igår verkade det som han var på g han med, munsår och allt men idag verkar han vara bättre.

Jaja.. som jag sagt så många gånger förr. Vad är väl en bal på slottet? Det tråkiga är ju att vi inte verkar vara de enda sjuklingarna den här gången och min lille brorson som jag vet sett fram emot det här länge kommer bli väldans besviken. Det gör ont i hjärtat faktiskt. Tycker inte om att göra honom besviken. Men jag hoppas  vi tillfrisknar snabbt och kan komma o gratta honom en annan dag. Då har han lite presenter som väntar på honom dessutom.

Magen? Mår apa. Efter ännu en (i raden av) sömnlös(a) nätter känns det som bekant att man lever. Magen gillar inte när jag inte får sova och krånglar extra mycket. Lillan höll oss vakna inatt med sina snorloppor och hostattacker och fick stundvis sova på min mage (som när hon var en liten, liten bebis). Liten, liten bebis har vuxit snabbt och blivit betydlig större bebis (väger med andra ord mycket mer o det är inte lika lätt att slappna av.. ) Vad gör man inte.. men det kostar på krafterna. Det är bara att erkänna.

Nu hoppas jag på en lugn dag med en mage som bestämmer sig för att börja samarbeta. Tänkte byta program idag. Testa något av de andra o se om de har större effekt. Är trots allt inne på dag elva med det här programmet nu och inga större mirakel har skett hittils.. 

O du sömnlösa natt..

Det blev inte direkt nån sömnfylld natt inatt. Hade tänkt mig en lugn skön kväll i soffan framför nya avsnittet av Revenge, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Nummer ett: det var svinkallt inne efter temperaturneddragningen då vi var borta (femton grader när vi kom in genom dörren igår eftermiddag) och värmen ville inte direkt komma igång förrän sent på kvällen.

Nummer två: lillan var orolig o snorig och hade svårt att komma till ro.

Nummer tre: jag fick lägga mig med lillan innan Revenge var slut och missade slutet, men det fick det vara värt för lite extra tid i sängen.

När jag väl gick och la mig satte magen igång och lillan körde runt som en liten väderkvarn i sängen. Käken spökade så jag fick upp och ta värktabletter igen..  hade inte sovit en blund vid tre inatt. Efter det fick jag ett par timmar som jag lyckades fylla ut med mardrömmar. Fantastiskt bra? Men det var i alla fall några timmars sömn. Min dock vaknade imorse, ännu snorigare men vid relativt gott mod. Kan man säga så? Min mage var det annat med. Den mådde faktiskt bättre de två sista dagarna då vi var borta än vad den gjort den här morgonen och natten som gick.

Jag kämpar med att få ur mig något innan jag tar till mina resulax, men jag tvivlar på att det kommer leda till något större genombrott. Försökte kopiera cd skivorna jag har hemma från tidigare röntgenundersökningar igår för att kunna gardera mig att de har alla bilder de behöver när de jämför på ronden - men inget vill gå med mig... bilderna går numer inte att läsa på datorn hemma och de som går att läsa går inte längre att kopiera... går de att kopiera går de inte att öppna. Maken testade på tre olika datorer igår men fick tillslut ge upp. Fattar ingenting. Vi har kopierat o öppnat de där förbaskade cd skivorna många gånger förr utan några större problem... :( Så när det väl gäller.. jag blir så trött! Trött o ledsen. Lite medgång tack. Det här var ju något vi (för en gångs skull) hade kunnat lösa på egen hand utan inblandning av andra. Tydligen var det inte meningen den här gången heller... 

Något mindre uppspänt

Måste berätta lite positiva nyheter i alla fall. Trots att de senaste dagarna varit en smärre pers har magen faktiskt varit lugnare än dagarna innan vi åkte till Stockholm. Fel mat, fel tider, mycket stress och ändå har magen inte spänt upp lika mycket som den normalt gör. Har ökat styrkan på det program jag kört (nya nummer fyra) till 2,2 och tror jag kommer behöva öka det ännu mer eftersom jag tappar känslan hela tiden. Fortsatt med mina homeopatmedel, bytt R37 mot R7 men kört vidare med Nux Vomica och tagit tre movicol per dag. Vi får väl se hur det går nu, vågar inte ropa hej på vare sig den ena eller andra fronten.. att få ut alla denna kontrast lär kosta på krafterna..

Men.. every little helps? Måste ju nämna när jag har någon liten ljusglimt också och inte bara skriva de dåliga bitarna. De har jag så många ändå!

Något annat positivt är att lillan fått en tand till, den passade på att spricka igenom tillsammans med hennes första vrålförkylning då vi åkte till Stockholm. Tajming värre ;-) Stackars mamma fick dras med kinkig liten och snorkråkor högt och lågt. Jaja.. vad är väl en bal på slottet.. ;-) 

I'm back :)

Det blev några dagars uppehåll här på bloggen då vi åkte till Stockholm igen. Missade att ta med dator och hade ändå inte haft tid med något bloggande när vi var där så... tja, vad gör man? Har ju inte direkt någon modern mobil som går att blogga från heller, utan min hör till de lite mer antika sakerna som går att ringa och sms:a med men inte så mycket mer. En vanlig, hederlig telefon med andra ord.

Hur gick det då? Tja... vad ska man säga... Läkarbesöket gav inte så mycket då min läkare missat att han hade mottagning när han bestämt att vi skulle träffas och för att lösa det på bästa sätt fick klämma in mig mellan två bokade patienter. Med andra ord fick vi inte sagt så mycket. Han hade inte mina journaler framme och var rätt virrig den här gången ärligt talat. Tog ner både mig o maken rejält det där. Man lägger så mycket förhoppning och förväntan på de här besöken eftersom min läkare i Stockhom hör till de få läkare som faktiskt förstår sig på mig. Tja, så gott man nu kan. Han går att prata med och han är normalt sett väldigt vettig. Den här gången var han mest bara stressad. Tyvärr. Det var otroligt tråkigt.

Undersökningarna däremot blev ju gjorda enligt plan. Ingen av dem var vidare trevlig, men det visste jag ju redan. Med tanke på förutsättningarna vi hade på vägen upp gick det över förväntan att resa dit och även undersökningsdagen började på bästa sätt rent tarmmässigt. Fick ur mig en hel del gojja inför besöket vilket var KANON. Fick självfallet använda mig av mina medel trots att jag lyckades tömma ur mig en del på egen hand (mild kolera?! ;-) även om jag blivit bannad från att göra det. Åker inte iväg när magen är käpprätt åt skogen och jag vet att den bara blir värre under dagen när den dessutom skall proppas full med kontrast från alla tänkbara håll.

Manometrin gick väl rätt bra förutom att de hade problem att få dit "sonden". Ja, just det, den man kör upp fel väg. Den ville liksom inte upp dit den skulle och det var en hel del mäck att få den på någorlunda plats. Vad mätningen visade vet jag ju inte än. Gjorde en med sns på och en av. Defekografin var HEMSK. Att dricka en halv liter barium är inge vidare. Ja, någon form av barium är det ju de använder sig av. Smakade apa och jag var nära att spy redan där. Men.. det gick det med. Att få upp medlet i arslet var värre. FY FAN vad ont det gjorde! Grinade nästan. Dock var det inte lika mycket kontrast som i göteborg och jag fick inte hålla på att rulla runt och vrida mig utan genast inta den där toapositionen och tömma ut skiten på en gång. Det rann ut förvånansvärt lätt, på tre försök - inte normalt för att vara jag! Däremot såg de den här invaginationen utan minsta problem och den sträckte sig som tidigare hela vägen. Nu återstår bedömning, granskning och jämförelse med tidigare defekografier... sen kommer väl nån form av dom? Vad den nu visar. Jag borde vara med på den där genomgången...  men, jag är ju "bara" patient och det är ju inget viktigare än min framtid som diskuteras så naturligtvis får jag inte det. Jag får domen som de ger mig utan att jag själv är med och hör deras resonemang. Inte helt rättvist kan jag tycka. 

Dags att bege sig igen

Då var det (återigen) dags att sätta sig i bilen (snart) och bege sig till stora staden och stora sjukhuset i Huddinge. Dagen till ära blåser det småspik ute, de varnar för svårigheter i trafiken (snökaos?) och dessutom har lillan gått och blivit förkyld, så vi har inte sovit mycket inatt.. :( Till råga på allt är det ju första gången hon faktiskt är förkyld så det känns inge vidare att lämna henne, även om jag vet att hon har den bästa barnvakt man kan ha i form av min alldeles egna fantastiska mamma. Olivias mormor med andra ord. Som dessutom skall passa våra två små lurviga när vi är borta. Stackarn, hon kommer få det tufft!

Hade det bara varit en "sällskapsresa" hade vi lätt ställt in, men nu är det ju bra mycket mer komplicerat än så. De här sjukbesöken växer inte på träd och att få ihop den här dagen (morgondagen) med två undersökningar plus läkarbesök på samma dag har inte varit det lättaste. Det är inte bara att be om det så får man det. Det kräver en hel del logistik, både från min egen och sjukhusets sida. Dessutom koordinerat med boende hos släktingar i Strängnäs. Det är mycket som skall klaffa.

Ser inte fram emot vare sig resan eller målet (sjukhuset) eftersom dessa är undersökningar jag gjort förr och vet alltför väl hur obehagliga de är. Dessutom hur dåligt jag kommer må efter. Det är inte frågan OM jag kommer må skit eller inte, det är frågan om HUR skit jag kommer må. Hur lång tid det tar att bli av med kontrasten, hur ont jag kommer ha och om ja skall våga satsa på Dulco eller inte. Sist jag gjorde det var snart två år sen. När vi var i Karibien och skulle hem...  den gången gick det åt pipsvängen, men de hjälte mig på vägen ner...  att sitta ner längre perioder är döden för min tarm och den värk som tarmen orsakar.

Nu hoppas jag att den här dagen kommer vara värt både besväret, tiden och allt annat. Att de här undersökningarna visar på något som ger mina läkare lite mer information om vad som måste göras för att få rätsida på de här överjävliga tarmebesvären. Förhoppningsvis går det att göra något som inte kräver ett alltför stort kirurgiskt ingrepp. Jag är trött på att bli skuren  och oddsen för de här ännu större ingreppen är ju inte direkt något vidare...  den som lever får se.

Hur många operationer har diskuterats hittils?
Chait- (en form av "kateter" - "knapp i magen" -"utgång från tarmen" där man skulle kunna släppa ut luft och tillföra vatten) den sket sig efter MR som visade på större problem än vad man trott när denna kom på tal.

Loopileostomi - påse på magen för att avlasta tjocktarmen och slippa hela tömningshistorien med allt vad det innebär. Den här operationen ballade jag ur pga min skräck för påse på magen och min misstro till att detta skulle lösa mina problem. Tänk vad för lite information kan ställa till med...

Rektopexi - upphängning med teflonnät av hela tarmpaketet. Denna var jag själv väldigt inne på då det skulle rätta till en hel del av de problem jag har i teorin. Däremot är oddsen för den här typen av operationer inte de bästa. Den här operationen blev inställd pga att kirurgen bröt benet när det var på tapeten och sedan fick jag träffa en ny läkare som föreslog att man testar ett mindre ingrepp först, nämligen den sns jag nu genomgått som hittils inte gett de resultat som jag hade hoppats på.

Vad som händer sen? Den som lever får se. 

Det ger sig inte :(

Den här värken verkar inte veta gränser. Den ger sig ta mig fan inte. Ursäkta språket men jag börjar bli smått galen här känner jag. FY FAN! Var på vårdcentralen tidigare idag, som jag berättade i mitt tidigare inlägg idag. Varför åker man ens dit? Alltså, jag visste ju redan från början att det inte skulle ge så mycket men ingenting- återigen? Jag blir så trött. Först bokar man besök mitt i natten för att man har sån värk att man lipar. Sen kommer man dit, före avtalad tid, man får sitta och vänta i över tjugo minuter på en läkare som "gissar" och frågar om jag vet vad det är för fel på mig. Tittar lite i mina tidigare journaler o nämner att jag har en "konstig tarm". Konstig? Jo, man tackar. Jag vet.

Man opererar inte in en nervstimulator i ryggraden för att man har en bra tarm. Man åker inte till Huddinge flera gånger om året (över femtio mil) för att träffa en läkare som fattar när majoriteten av de läkare som finns tillgängliga INTE gör det. Man utsätter sig inte för alla de här överjävliga undersökningarna som både är förnedrande och gör ont. Man är inte sjukskriven och tar inte hjälp av sin 65+ åriga mamma varje dag. Nej, om man mår bra och har en BRA tarm då lever man förmodligen ett lite mer normalt liv än vad jag gör. Man besöker kanske läkaren lite mer ofta för andra åkommor, såna där som normala människor lider av, istället för att dra sig för att åka dit för allt annat än det som gäller magen...  Blir bara så less.

"det är förmodligen en käkledsinflammation" "svårt att säga, men fortsätt med värktabletter någon vecka till och återkom ifall det inte ger sig" Jaha.. jo, jag kunde gissat mig till det själv. Det var därför jag ringde och rådfrågade kvinnan på 1177 som rådde mig att uppsöka läkare och inte experimentera med det här själv. Nästa gång väljer jag nog att följa min egen intuition istället. Slipper lägga tid på att sitta o vänta på läkare som vare sig har tid eller lust att ta reda på vad för problem jag lider av och slipper betala de extra kronorna det trots allt kostar att ta mig till vårdcentralen. Dessutom slipper jag bli så förbaskat irriterad på dem. Bara en sån sak. Ah, jag var tvungen att spy lite galla.

Mår rent utsagt apa idag. Tarmen bara värker. Vill inte ge med sig en tum. Bådar inge vidare inför morgondagen. Sån här värk får jag bara inte ha.. måste dessutom få sova lite inatt annars kreverar jag. Snälla, snälla kropp samarbeta lite med mig. Jag begär inte så mycket, men jag vore glad om den önskan kunde bli uppfylld. Om så bara en kort tid. Every little helps... 

Vilken jävla natt och vilken fantastiskt jobbig morgon

Jag mådde inte bra igår. Det blev inte bättre under kvällen heller. Magen började tokstrejka redan under förmiddagen, men eftersom jag bestämt att jag skulle klara dagen på fyra medel och inte fler så gick det käpprätt åt pipsvängen med allt. Vet i och för sig inte om det blivit bättre om jag tagit fler medel eller om det bara gasat upp sig mer, men hur som helst var valet jag gjorde inte något bra val.

Mamma kom hit och käkade lite med oss på eftermiddagen eftersom vi bjudit in både henne och svärföräldrarna på middag men svärföräldrarna var sjuka. Mycket mat som behövde ätas upp med andra ord, eftersom middagen redan var förberedd innan vi fick reda på att de var sjuka.

Hur som helst. Mat i magen med redan urkasst utgångsläge betydde ännu mer värk som dessutom inte gav sig under kvällen. Mådde fan rent utsagt. Gick inte att trycka ut luft, magen bara växte i omfång och när jag la mig vid nio spenderade jag en och en halv timme i sängen med att försöka massera bort värken. Det gick inte alls. Hade jag kunnat ta till brädan hade jag lagt mig på den men med operationssår i ryggen och skinkan går det ju inte...  dessutom en av de förbjudna ställningarna för min del just nu...  panik!

Sov inte mycket inatt. Till råga på allt började min käke (som jag haft problem med sedan i onsdags, men som jag trodde skulle ge med sig av sig själv) strula ännu mer och inatt hade jag sån värk att jag knappt kunde öppna munnen utan att grina av smärta. Ipren löste den värsta biten, men jag kände fortfarande av det. Bestämde att jag ska ta mig till läkaren idag för att se om jag kan få något för det eftersom magen är katastrof och den kan de inte göra något åt.. men käksmärtorna kanske går att behandla. Då tackar jag och tar emot. Det är lite väl mycket just nu. Mer värk än vad jag känner att jag klarar av och när vi dessutom skall resa bort i några dar på andra sjukbesök valde jag att göra något nu, innan det blir ännu värre.. så i eftermiddag blir det besök på VC. Fantastiskt kul. Not.

När jag ändå var i farten bestämde jag mig även för att ringa gyn och be om tid till deras läkare så jag kan få hjälp med denna överjävliga värk kring mens och ägglossning. Fick en tid i början av april. Bättre sent än aldrig. Det är ju i alla fall inom tre månader.. man får se det så?

Nu på morgonen är magen ren o skär katastrof. Värk som bara den. Uppblåst, stort..  kreveringsvarning. Kämpar för att kunna klämma ur mig något innan jag tar medel men vi får väl se hur det går med de. Känns definitivt inte som min dag idag. Blir med andra ord en fantastisk bilresa på femtio mil imorgon.. :-/ 

Skum känsla!

Upptäckte något "läskigt" idag. Har tagit bort bandaget (äntligen! Japp, bättre sent än aldrig...) från det lilla snittet, där elektroden som leder in till sakralnerverna genom ryggraden är placerad. Den största sårskorpan trillade bort imorse och den bula som jag hittils trott berodde på just sårskorpan visade sig vara en bula som faktiskt ligger under huden och som man kan känna hela vägen till pacemakern i skinkan... med andra ord är det väl sladden jag känner under huden och den flyttar sig när jag petar på den. Huuu! Läskigt. Känns ungefär lika skum som de hårda ådror jag brukar få när jag legat på sjukhus och personalen misshandlat dem med läkemedel och nålar. Hoppas det ger sig och liksom bäddar sig längre ner i fettlagren eller något, men jag har en känsla av att jag kommer få leva med det här. Tur man har badbrallor som täcker! Men jag skulle ju inte vilja landa på arslet eller ryggen om jag trillar - det är ett som är säkert!

Höjde styrkan lite idag också eftersom jag inte känner något av det här programmet (som är väldigt lågt) när om jag inte stänger av det och sätter på. Då pirrar det till men sen försvinner känslan lika snabbt som den kom. De andra programmen har jag ju känt mer eller mindre hela tiden och ännu mer då jag bytt ställning från ex sittande till stående eller liggande till sittande etc. Vi får se vad som händer. Snart en vecka med det här programmet nu. Time flies.

Sista dagen hemma imorgon innan det (återigen) bär av till Stockholm. Ser inte direkt fram emot de där undersökningarna, vet ju vad de innebär. Men.. nödvändigt ont antar jag? Funderar bara på hur jag skall bli av med kontrasten efter. Det brukar ju vara ett projekt from hell så att säga. Ett smärre mission impossible. Skall jag behöva ta till rävgiftet Dulco och krampa hela natten med risk för att det bara blir sämre o inte kommer ut? Jag vet inte. Kluven. Kanske överdosera tarmslim rejält? Något åt det hållet får det nog bli. Annars sitter kontrasten där den sitter i åtminstone en vecka o täpper till det som redan är tilltäppt så det räcker. 

Inte på topp..

Idag är inte direkt nån bra dag. Börjar inte bra. Magen värker, hugger, är uppspänd som en badboll och trots att jag fått såna hugg att jag flera gånger fått krypa ihop (som jag inte ska göra) dubbelvikt o kvida så vill det bara inte ut. Inte nånting. Trots cykel, promenad och 2 tarmslim igår. Homeopatmedlen likaså. Hade en något bättre (rent smärt och svullnadsmässigt) dag igår eftersom jag fick ur mig en hel del de gånger jag gick på dass med mina medel och det är dessutom en bra förutsättning när man kan gå på dass lite av sig själv först. Idag blev det inte så. Inte alls. Kämpat med två medel, då jag bestämt att hålla mig till det just nu, och japp.. bakslag big time! Magen värker. Medlen gick knappt att få upp (stopp bakifrån, tarmen ivägen?) och värken.. ja, den gör sig väl påmind. Man känner att man lever i alla fall.. hu! :(

Kör vidare på samma program och hoppas detta var tillfälligt. Har lycktas att böja mig ett par gånger eftersom jag klantat mig en del de sista dagarna, men jag hoppas detta inte ställt till något. Lillan fick ett staffli över sig, var tvungen att böja mig snabbt o lyfta upp henne, tappade en stor kastrull med fisksoppa i kylen och lyckades sprida innehållet över halva köket.. japp, tomatbaserad dessutom.. vad gör man? Försöker fånga grytan.. lillan vaknade och grät i sängen, låg fel och maken var inte inom räckhåll..  böjer mig ner o tar snabbt upp henne.. kommer på mig själv.. ja, såna saker..

Elektroden där bak i ryggraden känns en del. Putar liksom ut och man kan känna att det rör sig under huden. Skall det vara så? Osäker.

Skall fråga Greger när jag träffar honom i veckan. 

Ändrade planer...

Det gick åt skogen med planerna igår. Alltså planerna på Göteborgsbesök med käk och konsert tillsammans med svägerskan. Helt åt pipsvängen faktiskt. Ingen av oss mådde prima. Jag med min förbaskade mage (usch, vad jag hatade den igår.. !) som kändes som jag skulle fixa det på förmiddagen och sedan bara blev värre och värre ju längre dagen gick. Min mamma (som alltid vet bäst... jo, faktiskt hon gör ju det.. bara att erkänna) tyckte väl inte jag såg vidare fräck ut när jag satt o lipade i soffan strax efter vår lunchpromenad med världens ångest över hur jag skulle fixa en helkväll i stan och samtidigt så gärna ville ta mig iväg på det där...  hade ju planerat det så förbaskat länge (långt innan operationsdatum blev bestämt) och hade sett fram emot det lika länge.

Alltid lika jävligt när saker o ting inte går som planerat. Lite av ett personligt nederlag faktiskt. Gillar känslan av att ta mig iväg och KLARA av det och samtidigt ha det jävligt kul. Igår var dock inte rätt dag. Det insåg väl både jag och svägerskan då vi ändrade planerna och hakade på gubbarnas grabbkväll istället. Ingen av oss var väl i direkt form att ta oss ner till stan och "slå runt" igår. En myskväll hemma med hemlagade burgare och trevligt sällskap var inte fy skam det heller. Magen kände sig betydlig tryggare i det beslutet och kvällen blev ju något kortare än om vi åkt ner till stan som planerat. Nu kom vi i säng innan vi hade lämnat stan om man ska se det riktigt krasst. Vad är väl en bal på slottet? Surt att missa konserten som jag hade sett fram emot, men jag hoppas det går fler tåg. Det gör det. På ett eller annat sätt. Det blir ju inte alltid som planerat. På gott och ont.

Idag är magen återigen stor, uppblåst och värkande. Tog två tarmslim innan jag la mig igår och hade hoppats på att jag skulle kunna gå på dass rejält idag, men det blev inte riktigt så. Knivhugg i buken och intervallsmärtor tillsammans med en jäkla massa gas ledde tillslut till ett minitoabesök men så mycket mer än så blev det inte. Bara att ta till herr R och hoppas på bättre lycka en annan dag.. 

Hormonmonster

Hormoner. Vad ska man med dem till? Typ allt?! Usch, jag gillar dem inte. I alla fall inte de hormoner som härjar i kroppen och lever sitt eget liv - som får mig att bli en bitch på köpet dessutom... Me no like! Kan komma på tusen andra anledningar som utan problems kan få mig att bli en bitch, dessa hormoner kan jag liksom klara mig utan. Funderar på allvar att ta kontakt med gyn och be om något som hjälper till att dämpa dessa extrasmärtor jag har varannan vecka nu. Det räcker så gott med dem ja har i vanliga fall. Kombon av de två är bara FÖR mycket. Det har ju dessutom eskalerat för var månad som går och håller i längre och längre varje gång. Tiden emellan, då magen är lite lugnare, blir kortare och kortare. Med lugnare menar jag kass men utan den extra värken som kommer de här två veckorna varje månad.

Proppade i mig iprentabletter igår i förhoppning om att må lite bättre, men inte fasen... skall göra nytt försök idag men lägger inget större hopp till att det kommer fungera idag heller. Homeopatmedlen hjälper inte mot den här typen av magsmärta, det är ett som är säkert, men de är ju å andra sidan inte gjorda för att hjälpa mot den typen av värk heller.

Tog två tarmslim igår kväll istället för en som jag gjort de sista kvällarna, för att försöka få ur mig så mkt som möjligt nu på morgonen inför det göteborgsbesök jag skall försöka mig på tillsammans med min svägerska ikväll. Så jävla kass tajming med denna värk, men det var väl bara att vänta. Jag oroade mig för den värk jag har i vanliga fall och hur jag skall hantera den nu med sns och allt och så kommer det här med. Att det aldrig kan få vara lite lugnt? Att man aldrig kan få ha en bra dag? Göra något roligt utan att behöva ha ångest o må fan för det.

Hur som helst. Magen hugger o värker och har känts som jag skulle kunna springa på dass många gånger nu, men icke.. kämpar vidare med min cykel ett tag men jag känner på mig vart det kommer sluta...

Första toabesöket efter programbyte

Fy fan vilken dag det var igår. Magen mådde allt annat än prima och humöret formades efter det. Var en bitch med andra ord. Avskyr att vara en bitch och ändå kan jag inte låta bli.. när jag mår sådär riktigt jävligt. Då vill jag helst att folk skall slippa ha med mig att göra, eftersom det hoppar små grodor ur munnen på mig trots att jag försöker hålla dem inne. Borde väl gräva mig en liten bunker där jag stänger in mig själv när jag blir sån där. Nåja, det är tur jag har en familj som känner mig och vet varför och när jag blir sån där. En familj som lärt sig bortse från mina små klavertramp. Tack för att ni finns!!!

Hur som helst. Mådde som sagt apa igår. Magen stor och sprängvärkande. Tokjäsig. Inget ville hjälpa. Räknade lite i min kalender och insåg att det kan röra sig om ägglossning (återigen, det känns ju som jag inte gör annat än släpper ägg och har mens suck!) vilket gör att jag blir ett monster både inom och utombords. Magen mår sämre än nånsin under den här perioden. Har dessutom eskalerat sista månaderna och det verkar inte vara något undantag den här gången. Att jag fått små härliga kliande blemmor i fejjan igen talar väl sitt tydliga språk. Det bara måste ju röra sig om ägglossning??? Lite svårt att veta med säkerhet dock eftersom jag inte har den mest regelbundna av cykler...  men vad kan man vänta sig efter att ha varit utan mens i över tio år, bli på tjocken på första fungerande cykeln och sen få den tillbaks ett halvår efter förlossningen lite drygt? Det är väl bara att gilla läget antar jag. Dessa hormoner!!!

Natten var hemsk. Magen tokade sig som sjutton och ville inte ge sig. Steg upp med en badboll till mage imorse och att äta frukost på den grunden är inte jättekul. Var det inte överfullt innan så blir det det garanterat.

Kör vidare på en movicol morgon och en kväll samt en tarmslim på kvällen. Tar mina homeopatpiller och droppar fast jag inte vet om de gör nån skillnad egentligen. Den som lever får se. Jag måste ju ge det en chans för att veta.

Idag var första gången sedan jag bytte program som jag kunde gå på toa efter en massa magvärk och både promenad och cykel. Kunde dock inte tömma tarmen och är nu inne på medel nummer två idag. Har bestämt mig för att försöka hålla mig till max fyra per dag, vilket är en minskning med hälften jämfört med före sns. Det får man ju se som ett framsteg, men samtidigt är både värk och jäsningar värre än innan. Man får se till det lilla. När jag får tömt tarmen ordentligt blir den bättre tömd än innan på färre medel. 

Skillnad mellan SNS, Resolor och Sandostatin

Ser att det är många som söker fakta efter Resolor. Kan förstå det. Finns ju inte jättemycket att hitta på nätet, även om det blir mer och mer som hamnar här. Många läkare anser ju att Resolor är någon form av mirakelmedicin och det är många av patienterna som tror samma sak. Kanske är den en mirakelmedicin för någon eller några. Den hjälper trots allt till att driva på tarmen en hel del. MEN, den är långt ifrån en mirakelmedicin för de flesta av oss.

För egen del körde den mest upp magen och gjorde innehållet löst och kladdigt. Fick magen att köra hela dagen. Fick mig inte att gå på dass. Däremot gjorde den det lättare att få ett flöde på saker o ting. Samtidigt som jag fick en hejdundrande huvudvärk då. Min make frågade mig hur den skiljer sig från effekten av SNS som jag har nu. Svaret är att SNS:en driver på och kör upp magen, gör inte innehållet löst och ger nog en mer jämn effekt medan Resoloren är mer explosiv. Har ju inte testat så länge med SNS så jag kan inte ge en rättvis bedömning, men just de två sakerna skiljer sig redan nu. Sandostatin, som man injicerar i magen, har en direkt effekt. Ca fyra minuter tar det innan tarmen börjar krampa. Den effekten är dock ganska lokal, och påverkar mest tunntarmen. När skiten skall ner i tjocktarmen blir det för min egen del totalstopp. Det gäller med andra ord att veta vart problemen sitter och komma åt den del av tarmen som beter sig värst. Inte helt lätt alla gånger.

Resolor är dock inte lösningen på alla problem och inte sandostatin eller SNS heller. Men de har olika sätt att verka och någon av dem kan säkerligen hjälpa någon att må lite bättre. Det gäller att prova sig fram men att vara försiktig i sitt framtågande... 

Badboll till mage

Hittils har det nya programmet inte varit nåt vidare positivt för min del. Visst, det har bara gått lite drygt ett dygn sedan jag bytte från det gamla och det är kanske för tidigt att säga - kroppen och framför allt tarmen behöver tid att vänja sig - MEN just idag mår jag rent utsagt fan i magen. Stor och rund som en badboll och värker mer än den gjorde igår. Har tagit inina homeopatmedel precis som jag gjort de senaste dagarna den här veckan. De har dock inte hjälpt idag. Inte alls faktiskt. Igår och i förrgår tyckte jag faktiskt att de gjorde viss skillnad, framför allt på värk och uppblåsthet, vilket är helt annat än vad man kan säga om status på magen idag. Uppblåst och värkande. Det är nog själva definitionen just nu. Återigen, hade jag inte vetat att jag inte är gravid hade jag nästan trott det.

Snöar ute. Hutter! Vill ha värme! Trött på allt vad kyla, snö och vinter heter. Längtar till sommaren. Våren. Fågelkvitter! Allt sånt. Får min själ att må mycket bättre. Jag hatar att frysa. Köpte till och med hem en ny grill igår påväg från sjukhuset. Både jag och make kände att våren var påväg och att det var dags att göra slag i saken. Har ju inte ägt någon grill sedan vi bodde i vår etta på Kopper. Då grillade vi nog varenda dag hela sommaren innan vi bestämde oss för att flytta. Antar våra grannar var tacksamma över det, haha..  i den lite större lägenheten hade vi ju ingen uteplats och där försvann även grillkvällarna. Nu, när vi har eget hus med bra grillpotential kan man ju inte låta bli att längta lite extra..  sommar, sol.. grill! Ja, allt det där. Det som man väntar, väntar och väntar på och som sedan försvinner fortare än det (förhoppningsvis) kom. En vecka eller två och så är sommaren över. Sverige är ju inte direkt känt för sina långa somrar. Däremot för sina otroligt fina sommardagar, de dagar då sommaren bestämmer sig för att visa sig från sina bästa sida.

Usch, vad jag svamlar! Det är hormoner! Man kan skylla det mesta på hormoner. Fast jag är å andra sidan inte inne i nån hormonsläng just nu, så jag vet inte om det går att beskylla hormonerna för de här idiotierna. Nåja, det är ju bättre att skylla på hormoner än någon fysisk person, eller hur! Hormonerna kan ju ändå inte försvara sig och de tar ju inte illa upp heller. Bara en sån sak... 

VÄRK

Det har nu gått snart ett dygn (inte riktigt men snart ;-)) sedan jag fick mina nya inställningar på Östra. Nåja, om några timmar så...  än så länge ingen revolutionerande effekt men en väldans magvärk sedan jag åt imorse. Har varit ute på sedvanlig hundpromenad, cyklat i ungefär fyrtiofem minuter och magen vill inte göra minsta tecken till att behöva tömma ut sitt värkande innehåll. Den värker VÄLDIGT mycket men inte så mycket annat har hänt hittils. Jag hoppas det vänder snart, annars blir det till att ta till mina medel igen..  jag hade hoppats att det skulle hända något först.

Kör program ett nu på ganska låg styrka, eftersom jag känner den ganska bra ändå. Alltså, inte när jag haft på den en stund, men när jag slår av och sätter på den igen. Känns i skinkan, bättre än mellan benen och hittils inga kramper eller smärtor i ben eller fot. Nu hoppas jag bara den skall funka för magen också. Den använder pacemakern som en av polerna, vilket drar lite mer på batteriet fick jag veta och förkortar livslängden lite snabbare än om man bara använder de poler som finns på elektroden..  MEN om det kan funka är det värt det. Hellre effekt och kortare livstid än ingen effekt alls. Eller hur? Håller tummarna för att det skall funka.. men som sagt.. hittils ingen braig effekt.

Käkat min hemlagade yoghurt två morgonar i rad, men imorse var den slut och den nya batchen är ännu inte klar. Gäller att man planerar när man skall göra en ny sats om man skall ha tillgång till den här typen av yoghurt varje dag. Igår missade jag, det är bara att erkänna. Tror faktiskt att yoghurten hjälpt lite mot jäsningar för idag, när jag inte åt den, spände magen ut som bara fan...  har använt den där yoghurten till ganska mycket de två dagar jag haft den i kylen.. smällt i mig närmare en liter med andra ord! Sås, frukost, pålägg .. ja you name it. När jag sätter igång är det bara fantasin som sätter gränser. På gott och ont.

Passar på att käka mina homeopatmedel också, för att på alla sätt motverka denna värk och dessa jäsningar. Vi får se vad det ger. Om det ger något. Nux Vomica och Dr Reckweg R37 kör jag nu. 

Nya inställningar

Då har man alltså varit på Östra igen och fått några nya inställningar att testa. De där programmen där foten krampade dissade sköterskan direkt och även de som börjat värka mellan benen. Tack och lov för det. Det var verkligen ingen hit! Nu får vi bara hoppas (jag i alla fall) att dessa nya inställningar har bättre effekt och kanske gör att jag kan få gå på dass lite mer ofta och lite mer rejält. Slippa lite av denna satans överjävliga värk. Den värk de på Östra inte kan förstå sig på. Alltså, hur jag kan ha sån jävla värk även då jag lyckats gå på dass emellanåt... tja, om man är någorlunda insatt i min problematik har man inga större problem med att förstå den biten. Det är uppenbarligen mer än man kan begära av personalen på Östra. Trots att de tagit på sig att hantera den här biten. Ska man skratta eller gråta?

Nåja, jag ska inte gnälla alltför mycket. Jag fick några nya inställningar att testa, jag fick inget otrevligt bemötande. Jag fick ett löfte om att de skall ändra diagnosen i sin databas, att jag skall få ett intyg som jag kan lämna till mina andra två läkare (stockholm och kungälv) och att jag skall kunna ringa när jag vill. Hur mycket av dessa tre löften vågar jag tro på? Hm, återstår att se. Jag tror inget förrän motsatsen bevisats. Tyvärr. Men hoppas kan jag alltid göra! Vad vore väl livet utan lite pessimism? ;-)

Nej, nu är det dags att ta tag i kvällens matlagning. Kycklingburgare med dinkelbröd och sötpotatisklyftor i ugnen. Det får duga en dag som denna. Ser fram emot maten trots att magen spränger.

ÅB Östra idag

Så var det alltså dags. Dagen D är kommen. Återigen. Dagen D i den bemärkelse att det är dags för återbesök på Östra igen och det är dags att ta på sig sitt elakaste face för att få igenom någonting som leder någonvart. Utan det kommer jag ingenstans, får ingen hjälp och hamnar som vanligt mellan stolarna. Som vanligt när det handlar om sjukvården i Västra Götaland. Det är skillnad i Stockholm (ja, faktiskt!) där man faktiskt kan prata och diskutera med sina läkare. Inte bara bli behandlad som nån sorts andra klassens medborgare som saknar rättigheter och bara borde vara tacksam över det som görs. Niga och le eller något i den stilen. Not my kind of shit.

Dags att vara en jobbig jävla patient (för det är väl så jag omnämns i mina journaler antar jag, de där journalerna som jag inte får se själv). Den snälla patienten har jag varit. Det hjälpte mig inte. Den förstående och respektfulla har jag också varit. Gav mig inget det heller. Jo, ett läkarbesök var tredje månad med olika läkare varenda gång och ingen av dem gjorde något för att följa upp det den förra hade påbörjat. Fantastiskt? Tio år senare har jag faktiskt tröttnat på den där skiten. Jag läser på och jag konfronterar istället. Ställer motfrågor och är helt enkelt en jobbig jävla patient. Inte bara sådär, men om man trampar på mig så...  tror man inte på något läkaren föreslår skall man ifrågasätta det. Har man egna idéer bör man föreslå dem. Oavsett vad läkaren må tycka om dem. "vem är det som är läkare här egentligen..:" Min motfråga får bli "vem är det som inte lyckats få mig bättre hittils.. " Jag har ju som bekant inte ens rätt diagnos i mina journaler på det där stället. En av sakerna jag kommer ta upp idag.

Målet är dock inte att gnälla. Långt ifrån. Målet är att komma därifrån med lite mer förståelse, rätt diagnos i mina journaler, nya inställningar som förhoppningsvis fungerar bättre och en ny tid för återbesök om dessa inte funkar bra. Inte så mycket begärt kan jag tycka! Men lättare sagt än gjort. Fortsättning följer garanterat. 

Homeopatiska medel för egenvård

Hittade den här sidan med en översikt över olika homeopatiska substanser och indikationer. Man kan själv fylla i sina symtom och på så vis få fram de medel man kan tänkas behöva för att rätta till obalanserna. Lite kul tycker jag. Speciellt som läkemedelsverket gjort det svårt att hitta vettig information om den här typen av preparat sedan de nya lagarna trädde i kraft.  Kika in om du är intresserad:

http://resonans.org/hittamedel.asp

En solig morgon

Försöker börja med det positiva. Solen skiner idag. Det blåser inte. Bara en sån sak. Lillan somnade om igen när hon vaknade redan vid halv fem och vi fick ligga kvar i sängen ända till fem i sju. Jihoo! Tja, något i den stilen. Maken kom iväg i bra tid till jobbet idag, vilket borde innebära att han inte är alltför sen hem. Han jobbar ju "bara" 75% för tillfället för att kunna komma hem lite tidigare och avlösa min mamma som hjälper mig mer än nånsin med lillan nu efter operationen. Nog för att jag lyfter mer än vad jag kanske borde, men jag försöker i alla fall tänka på HUR jag lyfter och att inte lyfta för mycket. Undviker ex blöjbyten som innebär att man böjer sig framåt, att lyfta lillan ur bilen och så vidare och så vidare. Dammsuga! Det får maken göra. Jag tror inte han är helt nöjd med den arbetsuppgiften faktiskt. Han har på de här veckorna insett att det inte räcker att köra över golven en gång i veckan för att det skall se någorlunda rent ut... :) det är inte bara en nackdel för gubben att vara hemma och göra skitgöra *S*. Nä, nu var jag elak. Men det är nog ganska nyttigt för alla parter. Inte minst för lillan som får träffa sin pappa så mycket mer. Men, det är ju, som med det mesta annat, bara för en relativt kort period. 

Så, det negativa då. Ingen magreaktion ännu. Inte åt det positiva håller i alla fall. Väntar på att något skall hända, men det ser inte jätteljust ut. Tagit två movicol nu. En påse morgon och en påse kväll. En tarmslim istället för två. Försöker förändra något och se om det kan göra någon skillnad. Inser att jag skurit ner på tok för mycket mediciner på alldeles för kort tid. Försöker hitta nån form av balans, men det är lättare sagt än gjort. Värk. Denna jävliga värk! Hälften hade räckt. 

Kör vidare på mina homeopatdroppar och hoppas de skall hjälpa mig hantera värken även idag. Startade dagen med min hemlagade yoghurt också, lite syrlig men ändå betydligt bättre än tidigare försök. Kändes nyttig! Vi får väl se.. 

Ett litet ljus i mörkret!

Idag, under dagen, har jag haft en något bättre dag. Efter mycket cykelkämpande och magtrixande (fötterna i högläge, krysta som jag inte ska göra, konstiga ställningar på dass, mina resulax osv osv) bestämde sig faktiskt tarmen för att samarbeta lite med mig. Testade lite av den där "syringebulben" som jag fick av kirurgen på huddinge, men återigen samma resultat: vattnet fastnade och backade upp i tarmen. Resultat? Kramp! Som tur var (händer SÄLLAN) fick jag maghugg och kände mig magsjuk så jag rusade in på dass och tack gubben i himlen eller vem man nu ska tacka (peristaltiken?) för detta ovanliga samarbete..  jag fick ur mig vattnet och lite till med det. Efter den persen blev magen mycket lugnare. Gud så skönt!

Proppade i mig R37 (homeopatiska magdroppar mot bla kolik och gassmärtor) i flera omgångar, både före, efter och mellan måltiderna och jag tror faktiskt att den hjälpte mig lite. Hade inte lika ont. Däremot kom smärtan tillbaks (följt av denna ballong till mage) direkt efter maten. Var väl bara att vänta. Man skall inte hoppas på för mycket. Skall villigt erkänna att jag gjorde det idag. Hoppades på för mycket. Det är så lätt hänt.

Nåja, två medel senare fick jag ur mig ännu mer gojja, men dessvärre svullnade magen upp i ungefär samma omfattning. Summa summarum: lika stor mage, lite mindre skit i men lite mer luft som spänner ut...  tja, same same but different. Värken består. Jag får vara glad över den lilla frist jag fick under dagen och att middagen hos mamma gick bra. Var trevligt att träffa brorsan och mina små brorsöner och det var roligt att Olivia för en gångs skull inte lipade när hon såg dem även om läppen darrade och gråten inte var långt bort. Den kom aldrig. Hon verkade har rätt skoj tillslut. Bara en sån sak! 

Söndag, SNS, sovmorgon (inte)

Idag är det Söndag. Det har gått lite drygt två veckor sedan jag fick min SNS. Sovmorgonen uteblev även denna morgon. Nåja, halv sju var väl ok i den här familjen, men jag hade faktiskt hoppats på lite mer än så. Det var bättre än igår i alla fall. Då var hon halv sex.

Vaknade till en morgon utan vatten. Paniken infinner sig ganska snabbt.. det räcker så gott ändå med alla problem... inget vatten? Mina tankar går direkt till toabesök. Inget vatten, svårt med toabesök, inget att dricak och så vidare och så vidare. Man är bra bortskämd med denna enorma tillgång till vatten som man vant sig vid och så lätt tar för given. Tänk vad känslig man är egentligen. Vatten och el..  man blir ganska sårbar utan dem, även om jag måste erkänna att det är bra att bli påmind om detta ibland. Man ska ju inte ta dem förgivet. Inte någon av dem. Nu är det andra gången det händer på två veckor. Dags att börja bunkra.. köpa hem lite flaskvatten.. ja, såna saker.

Hur som helst. Magvärken var ett faktum igår och är ett faktum idag. Kört mina homeopatdroppar mot kolik och förstoppningsbesvär. Tog väl en sisådär fyra omgångar med femton droppar per gång igår men det hjälpte inte. Idag tog jag dem direkt på morgonen, direkt efter frukost och jag tog en påse movicol efter frukost. Toahuggen har inte kommit än och jag kämpar fortfarande med program ett. Funkar det inte något idag funderar jag allvarligt på att ändra program igen. Fixar inte att gå omkring med den här värken. Å andra sidan fixar jag ju uppenbarligen inte att de andra programmen känts på helt fel ställen de sista dagarna jag använt dem.

Shajt!
Måste må lite bättre snart. Skall till mamma och käka i eftermiddag och just nu känns även det som en pers. Trots att mamma bor mindre än fem minuter bort från oss. Det är sjukt. JA, det är det. Inte att mamma bor nära alltså utan att det skall kännas som en pers att gå bort på middag trots att det inte är nåt avstånd vi talar om och trots att jag kan gå hem i princip när jag vill.

Melodifestivalen, same shit different year

Nåt i den stilen. Att man ens orkar bry sig längre. Först alla dessa urkassa deltävlingar som bara gör att man blir förbannad och undrar varför man ens brydde sig om att kolla på skiten. Svaret är väl som vanligt att det är kul att ha något att störa sig på, nåt att prata om, något att bli irriterad över. Som om att det inte fanns nog av den varan utan Melodifestivalen. Det finns det. Ändå väljer man att se den.

Kan hända beror det på att utbudet av bra skit på tv är = noll just nu. Kikar i tv tablån så gott som varenda kväll och blir lika besviken varje gång. Det går ju för fasiken bara massa skit! Då blir det att välja mellan pest och kolera. De få timmar man faktiskt lägger framför tv:n. Hu. Tacka vet jag "gamla goda tiden" då det faktiskt gick att se en film vid nio. En fillm som dessutom inte var tjugo år gammal och som redan gått i repris en sisådär femtioelva gånger. Som man sett både fram och baklänges. Får tacka min make som snappat upp de där härliga naturfilmerna som i alla fall är värda att se. BBC kan sin skit. I alla fall när det gäller dokumentärfilmer.

Nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om. La ju, som vanligt (det är tradition i den här familjen, liksom i så många andra - men man kan ju fråga sig varför?) kvällen framför just Melodifestivalen igår och blev bara så sjukt irriterad. Robin Stjärnberg? Va fan hände? Det fanns två bidrag som jag kunde tänka mig som vinnare. Raffe och Yohio. De hade nog haft en chans internationellt i alla fall. Jag inbillar mig det. Raffe för att det var den bästa låtern (i min mening) och Yohio för att han är tillräckligt konstig för att kunna slå. Att han dessutom kan sjunga är ju inte direkt till hans nackdel. Men Robin? Nää. Jag förstår inte. Men å andra sidan. Jag o Björkman har väl inte haft samma smak någonsin så varför skulle vi ha det nu?

Tokvärk!

Det där programmet, nummer 1, är nog inte så bra för mig. Magen har spänt ut som en jag vet inte vad, gravid elefant? Eller som om en gravid elefant vill ut genom bukväggen. Nåt i den stilen. Både ser ut och känns så. När maken rynkar på näsan och säger "det där ser faktiskt inte bra ut" (han har ju sett det mesta vad gäller format min mage befunnit sig i) då är det nog inte jättebra. Nej, det känns inte så i alla fall. Har idag proppar i mig alla möjliga magpreparat jag haft hemma (vissa har jag tom fått googla mig till för att komma ihåg vad de skall vara bra för) men inget av dem har hjälpt mig det minsta. Tog en påse movicol (som jag ju låtit bli några dagar nu..) nu på eftermiddagen i ren desperation. För att få något att hända. Om det hjälper? Återstår att se. Men just nu är det allt annat än bra. Det här programmet var ju det först jag fick, och magen var käpprätt åt skogen i flera dar då... jag trodde det berodde på mensen, men när jag nu får samma symtom igen..  då börjar jag ju fundera.

Varit ute o promenerat idag i spåret. Inte den bästa idén vi kommit på ska jag erkänna. Det var ganska isigt och med tanke på att plötsliga rörelser och rörelser kroppen inte är förberedd på hör till de sämre jag kan göra just nu var det väl inte ett helt optimalt promenadval. Kändes i ryggen efteråt dessutom. Var dock väldigt fint däruppe och relativt skyddat från vinden. Hundarna gillade det och lillan med. Hon slocknade i vagnen efter bara tio minuter. Sånt gillar jag! :)

Har förberett kvällens middag men just nu fasar jag för hur jag ska få ner den. Det är återigen jag, cykeln och  herr Resulax som väntar på mig. Får hoppas den hjälper mer nu än den gjorde imorse. Fyyy... man ska inte ha såhär ont :( 

SCD yoghurt

Idag är min scd yoghurt klar för avsmakning. Stoppade in den i kylen för nån timme sedan, för avsvalning och tänkte provsmaka i eftermiddag när den fått rätt temperatur. Kanske använda som såsbas ikväll? Lagade en grymt god fylld kycklingfilé igår kväll och tänkte köra på nåt liknande ikväll. Det vill säga fylld kyckling igen, men med annorlunda fyllning. Omväxling förnöjer! Äpplepaj också tänkte jag.. är lite sugen på det ... det är ju trots allt lördag :) 

Solen lyser ute idag, det är en bra start. Men jag önskar att det hade blåst lite mindre så vi kunde sitta ute på vår sköna altan och njuta av vädret. När det blåser på det här viset kommer det år lite för mycket för att lillan skall uppskatta att sitta där och alla kläder man måste pälsa på sig tar bort lite av tjusningen med att sitta där. Jag hade ju tänkt mig en lunchfika i solen och det är svårt när man har vantar som är tre nummer för stora.Vantar som rymmer två andra par under. Men de fyller sin effekt. De är varma :) 

Bytt program igen.. :(

Känns inte så bra det här. Som jag skrev igår uteblev både dassbesök och skön magkänsla igår. Det går ju lite hand i hand det där. Programmet jag använde mig av började dessutom göra väl ont på fel ställen igen så jag bestämde mig för att byta. Resultat? Magen blev rund som en badboll och ännu hårdare. Kämpade länge igår em med min motionscykel för att få igång en "spontan" reaktion, men icke. Det var bara att gilla läget och ta fler resulax. Fyra totalt blev det igår. Hade hoppats på tre men icke...

Eftermiddagen var jobbig och jäsig och kvällen likaså. Tur för mig att lillan hade en något bättre dag igår och somnade utan alldeles alltför mycket strul. Vaknade dessvärre redan halv sex imorse och vägrade somna om, så det var bara att gilla läget även på den fronten och gnugga gruset ur ögonen. Halv sex en lördag är väl rena rama sovmorgonen.. eller? Nä, jag hade nog hoppats på nån timme till åtminstone. Tjejen sover ju inte direkt överdrivet mycket. Man får göra det man vill ha gjort effektivt. Får man en minut till övers gäller det att inte slappa bort den för då är den minuten snart förbi och nästa chans väntar på sig.

Hur som helst. Program ett fick det bli. Hade svårt att känna av stimuleringen på program fyra som jag först försökte med. Apparaten ville bara pipa att jag nått maxgränsen av stimuleringen som sköterskan ställt in och när jag inte kände något av den då jag satt den såpass högt var det ju bara att testa nästa program, i detta fall nummer 1. Det var det program jag var inställd på från början. Det som inte gav nån vidare effekt då.. som jag bytte från.. till nummer 4- som jag i början kände något av. Nummer ett känner jag knappt av nu heller. Har ganska hög styrka och känner den ändå bara när jag stänger av och sätter på. Då pirrar det till men försvinner lika snabbt. På de andra programmen känns stimuleringen på betydligt lägre styrka. Innebär kanske att detta är fel punkter för min del? Jag vet inte. Men jag skall till östra nästa vecka och då ska jag se till att de hjälper mig ändra till något mer effektivt. I alla fall något som känns på rätt ställen. Det kan väl ändå inte vara så att elektroden ändrat läge? Så försiktig som jag trots allt varit..  det hoppas jag innerligt inte att den har.

Tog två tarmslim igår kväll som vanligt, men har inte tagit movicol alls på några dagar. Funderar på om jag behöver införa dem igen ifall jag inte får nån reaktion idag heller. Reaktion i positiv bemärkelse. Den där badbollsmagen som jag har nu... den ser jag snarare som en biverkan. 

Uppdatering gårdagen och hittils idag

Det slutade på tre resulax, två tarmslim och en kopp örtte för matsmältningsbesvär igår. Blev tarmen bra? Svar nej. Blev den bättre? Svar nej. Det mest positiva var att jag hade en rätt bra förmiddag efter att jag fått tömt tarmen ganska bra på morgonen. Först ett "relativt" spontant tömningsförsök där jag fick ur mig en hel del, men inte tillräckligt för att bli av med min värk. Ett medel senare och jag kände mig faktiskt mycket bättre i magen. Eller ja, allt är relativt, men bättre än innan jag tog det och det är ju det läget jag får utgå ifrån.

Under eftermiddagen bestämde jag mig för att lägga mig ner och vila en stund. Bad mistake! Tarmen körde igång något så in i hästväg och höll på så resten av kvällen. Lät och körde som ett jäkla vattenfall och trots att jag knådade och knådade min arma mage (så att skinnet blev sönderskavt) så ville den inte ge med sig.

Idag uteblev den där efterlängtade tömningen. Fick ta till resulax direkt och det trots att jag haft både maghugg och tagit mina tarmslim igår. Fick samtal från FK idag också som stressade över operationsresultat. Jag var ärlig,. som vanligt, och berättade hur läget ser ut. Att jag fortfarande mår skit, att apparaten ännu inte uppfyllt efterlängtad funktion och att jag har många läkarbesök framför mig som förhoppningsvis skall leda till någon form av förbättring. Vi bestämde att höras igen om en månad. Jag hoppas att jag åtminstone har lite mindre värk då och att tarmfunktionen gått mer åt rätt håll än åt fel. Den som lever får (som vanligt) se.

Idag är det fredag och det har gått två veckor sedan operationen. Bestämde mig att inte ringa den otrevliga sköterskan på Östra idag utan ta mina synpunkter och klagomål face to face när vi ses i nästa vecka istället. Det blir svårare att prata bort mig då. Går i alla fall inte att slänga luren i örat på mig. Fick även hem mina nybeställda baggyjeans. Jag är egentligen ingen baggytjej, men eftersom mina vanliga byxor klämmer åt på fel ställe just nu och jag tröttnat på att springa omkring i mina gravidbyxor bestämde jag mig för att skaffa ett par stora brallor som faktiskt är ämnade att vara stora utan att det ser konstigt ut. Bättre än mysbrallor i alla fall. Jag verkar ju ha bott i dem sista halvåret.

Hemmagjord yoghurt - snäll mot magbacilluskerna

Eftersom min mage ballat ur totalt rent jäsmässigt efter sns implantationen (japp, den jäser konstant och är stor, rund och hård som en badboll mest hela tiden.. jag AVSKYR det. Detta gäller ju oavsett om jag lyckats tömma tarmen eller ej.. idag är så inte fallet.. än.. ger det en stund till sen blir det jag o herr Resulax som samarbetar på toan) är jag lite smått desperat att få den i bättre baketeribalans igen. Vet ju egentligen inte vad som gjort att magen ballat ur på det här viset och inte ger sig en tum, men jag vill minnas att det var likadant under testoperationen. Kan vara att tarmarna jobbar mer än vad min kropp klarar av och eftersom tömningsfunktionen inte fungerar jobbar det ju hela tiden mot ett stopp.

Hur som helst. Eftersom probiotikai tablettform för tillfället bara verkar göra mig sämre (har såna perioder när magen är rejält ur balans) bestämde jag mig igår för att jag skulle göra en ny sats med hemmalagad scd (specific carbohydrate diet) yoghurt som får fermentera i 24 timmar. Det är den enda form av komjölk som jag klarar av då den blir betydligt snällare mot magen i den här formen än den är om man dricker mjölken som den är i affären eller yoghurt som man köper i affären. Proteinet förbehandlas och bryts ner  så det inte blir lika tufft för tarmen och laktosen försvinner. Samtidigt bildas en massa bra bakterier och även de är lättare för tarmen att hantera.

Den färdiga produkten (yoghurten) blir en ganska syrlig men ändå rätt mild historia som man i efterhand kan smaksätta om man vill. Idag har jag använt mig av gammeldags mjölk som jag värmt till 90 grader (för att döda ev bakterier) och sedan låtit svalna till 42 grader innan jag tillsatt mjölksyrebakterier som jag köpt från dansk hemmaproduktion. Vi får se hur bra det blir. Eller om det blir totalt misslyckat.

Service..? Vården är inte till för sina patienter..

En sak är säker: Om man inom vården insåg att man jobbade i ett serviceyrke där kunden (patienten) alltid har rätt skulle så mycket lidande kunnat undvikas redan innan det uppstått. I kassan fick jag lära mig det, bakom säljdisken fick jag lära mig detsamma och även då jag satt telefon och var företagets ansikte utåt fick jag lära mig samma sak: Kunden har ALLTID rätt. Bemötandet skall ALLTID vara trevligt. Personliga problem och konflikter på jobbet får man lämna hemma. De skall inte märkas utåt. Kunden skall inte ana något eller bli drabbad av någotdera. När jag hade mitt eget företag var det A och O att vara trevlig och bemöta mina kunder på ett bra och trevligt vis. Gjorde jag inte det kom de inte tillbaks. Inom vården funkar det ju inte på det här viset tyvärr, för där står kunden (patienten) i en form av beroendeställning till sin vårdgivare och kan inte ställa samma krav. Alltså kan vårdgivaren behandla sin kund (patient) på i princip vilket idiotiskt sätt som helst för kunden kommer ändå tillbaks.

Ännu ett prov på detta när jag ringde Östra idag för att tala om den felaktiga diagnosen i min journal. Enligt telefonsvararen skulle ju sköterskan vara tillbaks och anträffbar vid elva - så jag ringde vid elva. Då möts jag av ett försiktigt "Hallå" som sedan (när hon fick höra vem det var? En jobbig jävla patient?) övergick till ett mer bestämt "jag kan inte prata med dig nu vi får prata en annan dag..". Öhhh... "Men jag har bara en kort fråga, när kan jag ringa imorgon då..?" frågar jag. "Jag har en patient jag kan INTE prata med dig. Du får ringa mig imorgon nån gång på morgonen" . Ok.. och det kunde man inte säga på ett vänligare vis? Nu kände jag mig enbart dum och korkad som ens besvärade dem med ett samtal. O ändå har jag fått information om att jag skall vända mig till dem SÅ FORT det är något. Hon hade ju inte ens tid att höra vad jag ville? Är det service? Nä, fy fan säger jag bara. De borde gå en kurs i hur man uppför sig de där människorna som inte har vett nog att behandla sina patienter med respekt. Hade jag haft den tonen när jag pratade med mina kunder, vilken som helst av dem, hade de inte kommit tillbaks. Jag hade fått en utskällning som hette duga av min chef eller så hade mitt företag kursat på momangen. Kanske borde man känna på det där inom vården och inte bara ta allt förgivet. Det fanns en tid då läkarna arbetade för sina patienter och hade ett brinnande intresse för att få dem friska. Idag är läget ett annat. Patientfokus har hamnat i bakgrunden och prestigen har tagit sig fram till första plats utan minsta konkurrens från sin föregångare. 

Lite fakta och info om L-glutamin och tarmen..

De flesta med tarmbesvär vet att L-glutamin är en aminosyra som är väldigt bra för läkning av bla läckande tarm, magsår och så vidare. Hittade en sida med ganska överskådlig information om denna fantastiska  aminosyra för den som vill läsa lite mer:

http://www.dinmage.se/svensinfo/glutamin.htm

Två veckor sen sns imorgon...

O det firar jag med ett dassbesök den här morgonen! Yihooo! Ok, det gick inte smärtfritt. Det gick inte helt utan hjälp  (jag tog till två tarmslim -men ingen movicol- och använde min cykel samt en hundpromenad imorse innan det ville ge med sig och värken var ENORM. Ungefär lika stor som min mage var innan toabesöket.. hemskt!) men det gick tillslut. Bara en sån sak. Jag tar varje litet steg i rätt riktning som något positivt.

Hade dock en satans kväll igår..  bubblet fastnade långt uppe i tarmen och orsakade värk och smärta och illamående. Ännu en tidig kväll i säng med andra ord. O ännu en natt med en grinig och kinkig liten tjej. Gaser i magen.. känns det igen? Stackarn. Lider så med henne! Hon har inte förtjänat det där helvetet. Jag hade hoppats att hon skulle slippa den biten...


Det stannade på fyra resulax igår, vilket var en mer än jag hade hoppats på men mindre än befarat. Hade dock behövt fler för att få magen i bra skick. Rotat fram min lilla bulb från kirurgen på Huddinge och funderar på att testa den igen.. liten mix av resulax och vatten kanske? Men bara minimalt eftersom det annars stiger uppåt i tarmen och ställer till mer jävulskap än det gör nytta.

Har än så länge bara tagit en resulax men vet att det kommer bli fler under dagen. Jag är i alla fall nöjd med toabesök före medel idag och inte tvärtom.

Skall försöka ringa kolorektal på Östra också eftersom de skrivit fel diagnoskod i mina journaler. Tvärt emot vad jag lider av, vilket inte alls är ok med tanke på min sjukdomshistoria och allt dessa papper kan ställa till med. Man kan ju undra vad de håller på med om de inte ens har koll på vad jag lider av... inte konstigt att de behöver sina egna utredningar för att få saker o ting att funka som de vill.. huu... 

Svarta bananer och yoghurt med levande kultur - för att läka tarmen

Som de flesta som följt min blogg redan vet är jag en stor beundrare av Jini Patel Thompson och hennes olika teorier kring diverse tarmsjukdomar. Hon har bra förslag på hur man bäst gör för att läka dem på en lite mer naturlig väg än den traditionella skolmedicinen kan erbjuda. Det kostar dock sin slant och det är fanimej inte billigt att vara sjuk! Man har inte alltid råd...   många av hennes dietförslag innehåller elemental shakes (proteinshaker med protein som redan är nedbrutet och lättare för kroppen att ta upp och tillgodogöra sig, kort sammanfattat) som även de kostar en slant om man nu skall försöka sig på att leva på dem ett tag. Det kan ju gå åt rätt många under en dag.

Har själv svårt för det här med flytande dieter även om jag vet att det kan hjälpa en hel del att låta tarmen vila från fast föda en period.. för att få mer tid att läka sig själv om inte annat.

Här kommer dock lite tips om hur man kan göra för att själv tillverka sina relativt billiga shakes på en bas av svarta bananer och yoghurt med levande bakteriekultur. Det går, som jag redan tidigare förklarat, att göra sin egen yoghurt med en ganska simpel yoghurtmaskin, lågpastöriserad ohomogeniserad mjölk och lite kultur..  tar ungefär ett dygn och yoghurten som blir resultatet av det hela är en betydligt fräschare, nyttigare variant av den kommersiella som går att finna i livsmedelsbutikerna.

http://blog.listentoyourgut.com/how-do-i-heal-myself-when-im-broke/#

Har inte testat detta själv, men det låter inte som någon dum idé om man har disciplin nog att klara av att följa dieten! 

Journalkopior på posten

Fick hem mina journalkopior från senaste operationen på posten idag. Tack för det, det var ju ganska snabbt jobbat får man säga. Jag kan inte klaga över att det dröjde. Det jag kan klaga över är väl att det var ganska sparsmakat med information och att jag inte fick med det intyg som jag bad om. Nåja, någonstans ska det ju krångla så varför inte där liksom...

Hur som helst. Anledningen till att jag ville ha ut kopiorna var väl egentligen för att jag ville ta reda på varför jag var sövd så länge när det inte var planerat från början. Förstod redan på de första raderna att de haft svårt att träffa rätt och få rätt reaktioner (pga botoxet som dröjt kvar??? Nu spekulerar jag) trots att de försökt på många olika ställen, håll och vinklar. Dessutom står det att man inte kunde undgå en viss benpåverkan trots att man försökt att undvika detta.. hmm.. nu blir jag fundersam. Förstår plötligt varför jag fått ändra program pga envisa nervryckningar i foten och smärtor i benet.. och jag förstår också varför sköterskan frågade om jag kände nåt i foten den här gången. Det gjorde jag inte då efter operationen, men de här reaktionerna har kommit långt efter. På två program dessutom. Igår var det kraftigaste omgången hittils då hela foten krampade ihop efter att jag stängt av och satt på apparaten igen. Jag hoppas det inte är något som eskalerar med tiden. Får prata med dem nästa gång jag skall dit och höra mig för..

Stod även i journalen att det var nåt svartmarkerat nånting mellan en elektrod och stimulatorn av okänd anledning. Vore intressant att få veta vad det innebär? Ibland är det bra att läsa sina journaler själv och ibland får man bara ännu mer frågor. Där stod i alla fall vilka inställningar de använt, vilket kan vara bra att veta i framtiden.

Fick dessutom hem mitt patientkort idag (ser inte mycket ut för världen) som min kära bror (tack Jesper!!!) hjälpt mig att plasta in. Fick ju bara ett pappkort med mig från sjukan då sköterskan lyckades göra sig av med hårdplasten som skulle sitta runt och inte hade tid att fixa en ny plast...   fantastiskt med tanke på att det här kortet skall följa med mig en lång tid framöver. Bra om det håller kan man ju tycka. Men... det där är väl inte deras problem. I alla fall inte i sjukvårdsvärlden. Men jag kan tycka att man kan begära mer av ett identitetskort än ett som mest liknar ett visitkort man kan få på vilken mataffär som helst. 

Snäll-mot-magen-paj

Min gubbe har klagat en del på att jag gör för mycket efterrätter. Jag VET, jag är lite av en efterrättsnarkoman. Gillar att ha nåt gott att tugga på efter maten. Det är lite svårt att komma ifrån. Jag får skylla på dålig karaktär där tror jag, även om jag vet att det är en urusel ursäkt. Dålig karaktär kan man ju faktiskt bemästra om man vill. Annat är det med vissa andra delar av kroppen och dess urkassa funktioner.

Hur som helst. Efterrätt i min värld behöver inte nödvändigtvis betyda att det är något sådär satans onyttigt jag stoppar i mig. En efterrätt kan bestå av ett ugnslagat äpple med kokosfett, kokosflingor eller mandel, kanel, kardemumma och lite sojayoghurt smaksatt med vanilj och eventuellt lite honung. Det kan man leva med. Sen är jag ju en chokladoman utan dess like det skall jag inte förneka - men även här kan man ju komma undan med alternativ som är bättre än de normala vanliga kladdkakorna. Nej, jag pratar inte sötningsmedel eller artificiella tillsatser. Jag pratar om allt med måtta och att välja sina ingredienser med omsorg.

Idag tänkte jag göra en hallonpaj. Jag vet att vissa kan få besvär av just hallon, men för min del funkar de fint så därför valde jag att använda mig av hallon ändå. Hallon innehåller trots allt en hel del nyttigheter och de smakar otroligt gott. Hallon och lingon tänkte jag mig. Vet inte hur kombon blir men det visar sig väl. Något syrligt kanske? Lite honung på det så blir det nog finemang. Eller agavesirap? Får se vad som händer när andan faller på. Pajen är ju inte bakad ännu :)

Till pajskalet tänkte jag använda mig av havregryn, lite osötad granola, kokosfett och eventuellt lite kardemumma. För att göra pajen mindre rinnig tänkte jag använda mig av lite potatismjöl. In i ugnen på 175 grader nån halvtimme eller så. Borde bli rätt ok. Men det får tiden utvisa! 

Utebliven reaktion idag :(

Ute på hundpromenaden imorse trodde jag att de där tokmaghuggen skulle leda till att jag kunde gå på dass när jag kom in igen. Så fel jag hade. Efter över en timme på cykeln nu utan att jag kunnat lämna ifrån mig minsta lilla klutt på toaletten ger jag upp och tar till en resulax. Det finns en gräns för hur mkt värk man skall palla med och när tiden går och inget händer.. jag vet ju att jag jobbar mot tiden och när det går för lång tid får jag motsatt effekt och chansen jag hade att ställa saker o ting tillrätta med hjälp av mediciner och andra hjälpmedel går förlorad. Får jag inte ordning på tarmen på morgonen går hela dagen åt helvete. O även dagarna som följer då det krävs ett jämnt flöde för att det inte skall samlas en massa skit som orsakar ännu mer stopp längre upp  i tarmen. Stå ut. Tja, det finns som sagt en gräns för hur mycket man kan och hur mycket ska stå ut med.

Känner mig rätt misslyckad idag med andra ord. Hade verkligen hoppats ta till medel utan att först kunna gå på dass, åtminstone lite grann. Men, ett steg fram och två steg tillbaks eller två steg fram och ett tillbaks. Jag får väl hoppas att medlen funkar som de ska nu och så får jag ta nya tag imorgon. Tog ingen movicol junior imorse då jag tyckte att magen höll tillräckligt ändå (svimma-av-hugg) så det var väl korkat antar jag.. tog ju bara en tarmslim igår också.. kanske för kraftig nedskärning på för kort tid? Får nog testa två tarmslim ikväll igen för att få fart på eländet. Det gör ju ingen nytta om det stannar upp längre upp i tarmsystemet.

Hade världens tokjäsningar igår eftermiddag också. Inser att jag tagit på tok för lite medel. Försökt att tvinga tarmen att jobba som sagt, men det har ju inte funkat sådär vidare värst bra. Inte på eftermiddagarna i alla fall. Tre medel igår slutade med en väldigt jobbig eftermiddag och kväll och jag la mig redan vid nio. Värre än när jag var gravid med andra ord. Men varför sitta uppe när magen tokvärker och illamåendet står en upp i halsen?

Lillan var kinkig igår kväll dessutom och ville inte äta eller dricka ordentligt plus att hon var otroligt grinig och svårsomnad. Det blev med andra ord ännu en natt utan nån vidare kvalitetssömn.