En present som fick mitt hjärta att gråta..

Jag fick en gåva med posten idag. Jag trodde det var paket från hemveterinären (hundfoder jag köper till Tuffe på nätet.. han är allergisk och jag kompetterar den mat jag lagar åt honom med hypoallergenic för att han inte ska råka på massa onödiga brister...) men tji fick jag.. det var ingen leverans från hemveterinären.. det var en gåva.. från en tjej som läser min blogg! Det träffade i hjärtat vill jag säga.. JAG?! Har nog aldrig fått presenter från människor jag inte träffat förr.. om man bortser från kolorna eller marianne light som jag fick av pensionärerna när jag satt i kassan på Konsum när jag var typ.. femton?!!

Som sagt. Det värmde i mitt kalla lilla hjärta.. :) Den kommer att användas be sure. Tack Magdalena! Du har verkligen rört om i min lilla skalle.. ett mål har jag i alla fall uppnått med min blogg... att kunna ge tips och råd till andra som befinner sig i samma, jävliga situation som jag själv hälsomässigt och som inte finner någon tröst hos läkarkåren. Jag hoppas kunna bidra med mer, mycket mer. Om jag kan hjälpa någon, om så bara en endaste liten själ att få må lite bättre har jag uppfyllt mitt syfte.

Sitter här med magen knökfull av tonfisk. Firar lite. Final countdown.. det är idag en månad kvar tills jag blir fru. Bara en sån sak. Gåvan var avsedd för detta tillfälle. Jag är förväntansfull, spänd och entusiastisk på en gång. Rädd för magen men otroligt glad om man bortser från allt knas som omgärdar och förmörkar vår glädje! :) :) 

Här skall fermenteras.. :)

Att fermenterad mat är bra för magen är väl knappast någon nyhet för er som är insatta i hur magar fungerar och vad de mår bäst av.. syrad mat och så vidare med massvis med hälsosamma bakterier i. Vi har ju åtminstone två kilo av dem i vår kropp normalt så att hålla dem i balans känns som en bra start om man vill få kroppen att fungera optimalt. Inte konstigt det blir knas när hälften av bakterierna börjar tillhöra den sämre varianten och de goda stryker med.. då är det dags att börja göra något.

Förr i tiden fick vi i oss massor av de här goda bakterierna genom våra sätt att tillaga och konservera mat (fermentering, syrning osv) tillredningssätt som på nåt vis blivit omoderna och ersatts av pastörisering och annat skit som istället för att tillföra nyttigheter till våra kroppar visserligen förlängder livslängden på maten men samtidigt berövar oss den näring vi annars skulle fått i oss..  summa summarum? Kropparna hamnar i obalans.

Att bröd inte är bra för känsliga magar är väl också ett ganska konstaterat faktum. Men det finns bättre och sämre bröd även här. Groddbröd exempelvis, den gamla tidens sätt att baka bröd på, är betydligt snällare mot känsliga magar och mer lättsmält än sin vän på butikshyllan. Surdegsbröd är en annan variant. Åtminstone mår jag betydligt bättre av dessa varianter än bröd jag köper i affären.. men sen om säd över huvud taget är bra för en känslig mage.. det är en helt annan och mycket omdiskuterad fråga! Där gäller det väl helt enkelt att prova sig fram på bästa sätt.. för mycket mjölmat är inte bra för någon. Det är ett som är säkert. Bra eller dålig mage så att säga.

Nu har jag, återigen tack vare Martina (härligt att kunna utbyta lite erfarenheter, tips och idéer med någon som liknar en själv i tanke och i kroppsfunktioner?!) fått en plan på att tillverka min egen yoghurt. Har varit inne på detta föut, men inte den variant som jag nu fått tips om. Den där man tillagar yoghurten minst 24 timmmar.. den jag själv varit inne på har mest handlat om att få igång kulturen och det är ett ganska känsligt moment när man är beroende av en ganska stabil temperatur. Det är där yoghurtmaskinen kommer in i bilden. Vi får väl se vad det kan smaka men jag hoppas det blir bra. Är trots allt en yoghurtoman och käkar yoghurt varje morgon.. känns både mer hälsosamt och mer ekonomiskt att göra min egen yoghurt istället för att köpa min sojavariant som är proppad med skit i affären..  vi får väl se.. den som lever säger de.. :)

Magen mår för övrigt inte bra idag heller.. apa rent utsagt. Hade en skön dag igår men magen höll inte med. La mig med en tokspänd värkande badboll till mage och somnade tillslut. Men vaknade lika fort. Idag är planen att ta en sväng till havet o fika där. Det är väl lika mycket cykelturen som fikan jag är ute efter. Havet är dock målet och planen med det hela. "It's a beautiful day, don't let it slip away... "

En dag vid havet

Igår blev en dag i havets tecken. Fick mig till o med lite bränna på axlarna. Nu är bonnabrännan ersatt av linnebränna och shortsbränna. Om det är så mycket bättre kan jag egentligen inte svara på men vad som helst är väl bättre än en traditionell bonnabränna?? I min värld i alla fall..

Lunchen förvandlades igår till en cykeltur till havet och en medhavd lunchbox! Gud va skönt! Magen mådde bra av lite omskvalpning dessutom.. resten av dagen blev lite sisådär får man väl säga. Apont i magen o stress över att bli klar till båtutflykten senare på kvällen även om denna var en utflykt jag såg fram emot o hade sett fram emot ett bra tag. Typ halva sommaren. För halva sommaren har ju faktiskt redan gått.. ironiskt som det må låta.. tretton grader o snålblåst.. nåja, det har i alla fall liknat sommar lite mer de senaste dagarna. Jag hoppas innerligt det håller till slutet av juli åtminstone!! Framförallt över slutet av juli.. utan speciell anledning ,)

Båtutflykten (fisketuren) var härlig, det ska jag inte sticka under stol med. Men magen.. den levde sitt eget liv. Katastrof. Kunde inte riktigt vare sig njuta eller slappna av. Hade tänkt mig ett bad men vinden och sambons blick (o snabba uppgång ur havet) fick mig att omvärdera den tanken ganska snart. Han tål det mesta han gillar ju kyla.. men när han säger att de "inte var så skönt" då tvivlar man starkt på om man verkligen borde doppa sina kära delar i havet. Inser lika snart att Nej det borde man inte.

Kom hem med tokvärk. Tog en sen promenix med vovvarna och vid det laget hade det faktiskt börjat svalna av utomhus. Kom i säng sent. Vid elva. Sent för att vara mig. En portion glass o en skål nötter senare damp jag i säng. Vaknade vid tre o somna inte om. Magen bråkade.

Idag hoppas jag på cykeltur o bad.. vi får väl se vad som händer. Men cykeltur blir det oavsett.

Back to ruta 1

Det känns ärligt talat så. Har varit allmänt deprimerad sista dagarna, det vackra vädret till trots. Borde vara uberlycklig. Jag älskar trots allt sol o värme och det ger mig enormt mycket mer energi. Kan dock inte säga att jag känner mig jättelycklig just nu. Inte i kroppen. Det är svårt att vara superlycklig i knoppen om inte kroppen är på samma nivå. Det är ju liksom där det börjar på nåt sätt. I tanken är jag glad o lycklig men som sagt.. inte i kroppen.

De senaste två veckorna har varit jobbiga. Rent fysiskt har jag mått skit. Inte i resten av kroppen men i magen. Känner mig ärligt talat i bättre fysisk (träningsmässigt) form än jag gjort på länge, får väl tacka de månag o långa promenaderna, löprundorna och plågsamma backarna på cykel för den biten. Men i magen..? Nej. Den är inte med på noterna. Lever inte på samma planet som jag. Kommer i alla fall inte från samma planet!

Det har varit bakugn hela veckan. Bakugn som liksom exploderar och låter degen kladda ut längs väggarna i ugnen. Det är ungefär så jag kan beskriva det bäst. Stopp överallt i systemet och VÄRK! Stor som en badboll och magen är ärligt talat i vägen när jag böjer mig ner. Kul att gå runt med ganska liten kroppshydda o en mage som sticker ut som om jag vore gravid..  speciellt när jag inte är det. Är man gravid har man i alla fall nåt bra att se fram emot.

Har mailat vårdkoordinatorn på SU igen. Insåg att de inte kommer hålla vårdgarantin om de inte gör nåt konkret NU. Det kan jag inte acceptera. Jag är trött på att vänta, att skjuta på livet o på att må fan rent allmänt. Skall jag opereras vill ja att det blir av NU. Helst igår men det är ju redan försent..  så jag mailbombar henne nu o ringer henne vid tio.. när telefonen öppnar vill säga. Har mailat min kontakt i Danmark också. Hoppas det skall ge mig lite mer kött på benen. Idag blir det en cykeltur till mamma, totalt kanske dryga 3 mil fram o tillbaks o till havet? Känns som en skön (men varm) plan just nu! Kanske kan bli årets första dopp för min del. Magen mår bra i vatten... men då talar vi ljummet vatten.. hur den mår av iskallt.. vill jag inte ens tänka på!

Breaking the vicious cycle

Tips från en "magvän" (tack Martina!) till er som är intresserade av magspecifika dieter.. förutom Joseph Mercolas fantastiska dietprogram (metaboli typing) som jag starkt rekommenderar är denna diet mer inriktad på att eliminera det som göder/föder mikroorganismer, svampar och dylikt.. svälta ut skiten och skapa en bättre bakteriemiljö i tarmen. Intressant läsning finns via denna länk..

http://www.breakingtheviciouscycle.info/legal/legal_illegal_a-c.htm

Boken har jag inte läst själv men den kommer säkerligen hamna i min samling!! Tack återigen Martina :)

Morgonstund har guld i mun

Idag håller jag med. En fantastiskt härlig promenix med vovvarna imorse (om man bortser från att Lukas tyckte det var för varmt och lade sig ner redan innan själva promenaden börjat så att säga..). Härligt väder, kunde knappast önska mig bättre.. tyst, orört.. fåglar som kvittrar.. ja, underbart helt enkelt. Det var en skön start på dagen.

Magen var dessutom rätt lugn imorse. Efter 45 min på brädan tyckte den väl att jag kunde få en break, för ovanlighetens skull. Skönt!! Höll inte så länge dock. Inte längre än den lika långa promenaden. Sen var det kört. Frukost o ännu mer kört. Badade Tuffe för att smälta frukosten och nu sitter jag här o trampar. Planen är att magen ska ge med sig lite under dagen. Ta en cykeltur ner till havet o käka lunch där med min älskling som jobbar hemma idag. Liten break får man unna sig i det fina vädret?? Håller det tills ikväll är tanken att vi skall ge oss ut på böljan blå och fiska lite. Ser jag fram emot. Inte själva fisket då, men båtturen! Det sägs att sjön suger och jag kan inte annat än hålla med.

En löptur och en middag senare..

Sitter på balkongen och fipplar med lilla datorn. Ja, den minililla som knappt går att skriva på. Ursäkta alla felskrivningar och feltryck men det är inte mitt fel :-/ den är inte gjord för människor den här lilla manicken!!

Blev en löprunda tillslut trots allt. Magen liked! Gillade inte middagen lika bra. Tortillawrap med firre och en greksallad.. nötter på det. Mycket nötter. Kanske inte så konstigt att jag fick bakslag??

Maken (blivande) sitter vid köksbordet o fipplar med sin dator. Socialt? Nåt ska man roa sig med. Imorgon jobbar han hemma upplyste han mig om. En lunch vid havet kom vi fram till.Jag fixar o så tar vi cyklarna ner. Låter som något magen kan gilla!! Planen är att ta oss ut på havet på kvällen o fiska lite. Som bekant fiskar jag inte men jag äter gärna fångsten, så länge jag slipper se den kika på mig. Har svårt för att äta mat jag haft ögonkontakt med. Kalla mig nojjig . eller löjlig. Jag kan bara hålla med.

Ont i magen..? Ja, som vanligt.. Lukas håller på att döda (vilket gosedjur i raden?) vid mina fötter.. vattenflaskan gör mig sällskap tidigare var det ett glas rose´. Det är gott med sommar på alla vis.. tänk om vädret kunde hålla sig så här. Psyket mår så mycket bättre.. även om kroppen inte vill hänga med!! Har så mycket spring i benen..

Midsommar, mat och magont! MMM

De tre m:en. Så kan man väl sammanfatta dem? Det är ju inne med förkortningar just nu. Vad gäller det mesta. Ok, det mesta kanske är på engelska men jag kör min egen variant - på mitt eget språk. Nån måtta får det vara.. ändå?

Det har som sagt varit ett litet oplanerat uppehåll här på bloggen. Men det betyder väl i stort sett bara en sak: jag har haft annat för mig än att sitta o trampa på min motionscykel. Det är ju då jag skriver för det mesta.. om man bortser från testperioden med sns. Då skrev jag vid köksbordet. Jag är för rastlös för att göra det nu känner jag. Livet (naturen) har så mycket annat att erbjuda som lockar därute.. sommaren är kort. Det gäller att ta vara på de få soliga dagar vi faktiskt får. Jag gör så gott jag kan för att utnyttja dem mellan magprocedurerna!!

Midsommar då..ja, vad ska man säga. Vädret visade sig inte direkt från sin bästa sida. Inte mitt morgonhumör den morgonen heller. Men det blev på nåt sätt bra ändå? Mamma hade skaffat ett sånt där billigt tälttak, som brorsan o min kära sambo tillsammans med min svägerska slängde upp under en störtskur. Termometern visade på hela (!) fjorton grader.. hutter! Inpackade i filtar o varma kläder avnjöt vi alltså midsommarlunchen i denna extrema "sommarhetta" med regnet o vinden piskandes mot tältväggarna. Jag kan tillägga att tältet redan gjort sitt. Kvalitet? Vad kan man begära av 150 spänn på jysk.. ;)

Magen var åt skogen hela midsommar o all mat gjorde den inte direkt bättre. En cykeltur och ett litet pass med kubb o lite släpande på brorsonen underlättade en del emellan och mottogs tacksamt men annars var det magmässigt en väldigt jobbig dag. Nubbarna tog inte där de skulle så att säga. Somnade dödstrött vid elva och vaknade tidigt på midsommardagen - som var en dag i motionens tecken! Fint väder o hundvakt så vi beslutade att ta oss iväg på en cykeltur..

En cykeltur som gjorde gott för både mage o själ men tre mil var länge sen jag cyklade på så backiga vägar. Det gick det med och oj vad fint det var att se Orust från cykelsadeln! Benen fick sig en omgång också, skönt! Magen mådde mycket bättre av att skaka runt lite. Långt ifrån bra men bättre. En fin fika på stillingsön och sen bar det av tillbaks. En händelserik dag med en färja som höll på att krocka med en båt (Eller tvärtom!) o sen en skön grillkväll hos mamma. Avrundades med en hjärndöd men riktigt sjukt dåligt rolig film. Bra lördag me andra ord!

Gårdagen bjöd på en cykeltur hem, ca milen och sedan en promenix med vovvar o hela patrasket (mamma inkluderad ;)) på Klädesholmen. En räkmacka och en flaska vatten senare var vi påväg hem. Väl hemma fick jag en knäpp o bestämde mig för att jag ville ha en ENORM glass. Tvinga med sambon ut i spåret med en glass i handen o tog en rask sväng där. Under tiden kom jag på att jag ville springa en sväng så det blev en runda till - löpandes. Kände mig rätt hurtig när jag kom hem igår måste jag säga. MIddagen och den ANDRA portionen glass var välförtjänta ;) Energi in=energi ut? Nånstans måste ju balansen finnas..

Magen idag.. är skit. Vad kunde man vänta liksom.. men jag jobbar på det. Vädret e fint återigen så jag förmodar att kvällen kommer bjuda på antingen en cykeltur eller en löprunda. Kanske också en fika vid havet.. o ett o annat brädpass *suck*

Uppehåll

Det har varit ett litet uppehåll här på bloggen.. har inte varit nära en dator sen innan midsommar. Nu skall jag iväg en sväng till sjukan, men jag återkommer senare med uppdatering :)

Sova bör man annars dör man?

Jag lär få ett ganska kort liv. Jag är rätt övertygad om den saken. I alla fall om man ska lita på statistiken och väga in hur mycket sömnen gör för hälsan. Det heter väl inte skönhetssömn utan anledning? Hm. Kanske därför jag ser ut som jag gör ;)

Det bidde en sen kväll igår igen. Tanken var att den inte skulle bli så sen, mådde trots allt förjävligt.. men så rann tiden iväg på nåt sätt o vips var klockan ett innan man kom isäng ännu en natt. Tredje den här veckan? Följt av fyra nätter helt utan sömn i  förra veckan. Nice. Not. Men det var trevligt som fan (om man får säga så) och då lyssnar man inte alltid på sin kropp.. hjärnan vill en sak, magen en annan. Ibland borde jag gå mer på min magkänsla, men på nåt sätt har jag lärt mig att köra på i hundratio tills det spricker. Totalt. Om det är en bra egenskap? Absolut inte.

Idag mår jag som jag förtjänar. Nej, jag är inte bakfull. Nej, jag har inte skallebank. Men jo, ja har förbannat ont i magen. Sovmorgon för min del innebar upp vid sju. Ut me vovvarna vid åtta.. maghantering nån timme före frukost o nu sitter man här med kanonvärk och hoppas att lite omskak skall få det att ge med sig. Tror jag på det? Jag tvivlar. Känns som magen börjar gå tillbaks till ruta ett (före sns om man pratar klarspråk) och det är inte ett bra tecken. Inte i min värld i alla fall.

Lär inte bli mycket till sömn idag heller.. det snålblåser och jag fryser av att bara titta ut. Men det är midsommar o då ska man sitta ute o frysa. Oavsett. Får kanske byta plan från klänning till långkallingar? Jag hatar trots allt att frysa..

Ska ta en cykeltur under dagen också. Blir det inte till Råön för lite midsommardans med familjen så blir det förmodligen en annan cykeltur, kanske för att besöka pappas grav..? Jag skäms över hur lite jag besökt den på sistone..  men det har varit jobbigt så jag har låtit bli. Det går i perioder. Ibland känns det bra o ibland får jag ångest av att vara där. Jag låter bli att gå dit när ångesten gör sig påmind och försöker satsa på tillfällena när jag mår bättre i själen. :)

Dödskallehalsband

Jag vet inte vad det säger om mig, men min kreativitet sträckte sig idag till att tillverka ett halsband. Med en rosa dödskalle och en rad blå och lila pärlor. På platsband. Hm. Är jag på glatt humör eller vad är det frågan om?

Har haft en hemsk magdag hela dagen idag. Inget är som det ska. Vad gör jag? Stoppar i mig choklad. Tycker synd om mig själv. Har sällan hjälpt förr men min tröga hjärna verkar inte fatta grejen.. inte alls faktiskt. Jag blir så trött på mig själv?

Har varit en helskum dag i det stora hela. Inget har riktigt varit som jag hade tänkt mig. Hur ofta blir det det? Som man tänkt sig? Inte ofta, men det vore ju trevlig med lite omväxling..

Middagen är i alla fall förberedd. Så pass mycket som det bara går. Fisk, fläskfile, potatissallad och marinad till den. Sallad, förrätt (ja, det blev en idag med.. hade inte tänkt men det blir som sagt sällan som man tänker..) en lchf paj (ja, kan man tänka sig?!) och bara vaniljsåsen återstår att vispa. Ingen lchf där inte men en vanlig hederligt god vanlijsås :) Nån måtta får det vara :)

Har förberett mina bröd och kumminsmulor och sitter här o trampar med en mage som helst vill lämna kroppen. Det hade varit skönt. Att få kasta bort den och slippa se den igen. Eller känna. Framförallt det: känna. Vilken dröm det hade varit. Imorgon är det midsommar. I år igen. Får hoppas det blir en snäll midsommar. Magen orkar inte med några elaka i år

Sockerbarn..

Någon jag sympatiserar helt med är Anna Hallen och hennes teorier om orsakerna bakom bla ADHD och andra bokstavskombinationer hos överaktiva barn. Älskade skitungar låter som en bra bok? En läsvärd blogg har hon dessutom.. snabba kolhydrater skapar ungar i obalans, det är väl ett ganska säkert kort i dagens modernt upplysta samhälle..?

Besök bloggen o bedöm själv..
http://www.annahallen.se/

Underbart är kort..

Så talande och ack så sant?
Har nu gått ca tre veckor sedan de tog bort min provstimulator. Magen har hållit sig förvånansvärt bra för att vara utan den och med tanke på att jag dessutom minskat ner RADIKALT på mina mediciner. Kroppen har väl fått en smärre chock?

Dock började det redan förra veckan, strax före möhippan, att kraftigt förvärras. Magen ville inte vara med.. mer som den var innan provstimuleringen.. alltså de vanliga tarmstoppen o värkarna. Brädfrekvensen har ökat mer o mer och hjälpt mindre och mindre. Igår mådde jag aber. Verkligen aber. Verkligheten kom ikapp. Jag fixar inte så många och långa sena nätter eller krävande dagar. Var barnvakt igår. Härligt med liten frisk fläkt hemma men gud så trött jag var. Kände mig sjuk. Otroligt sjuk. Då inser man att man inte är så fit som man kanske hade önskat. Stupade i säng o somnade faktiskt ganska omgående strax före tio..

Vaknade dock tidigt igen. För tidigt. Utvilad? Nej. Ont? Ja. Trött så jag mår illa. Idag har jag verkligen kanonont i magen. Fick dessutom veta att min läkare är på semester den veckan som representanten från Medtronic i Danmark kan vara med vid operation.. så det lär dra ut på tiden ytterligare.. jag blir så trött.. så fort man får upp hoppet.. nej, det är väl så. Underbart är kort?

Nu lär det blir tidigast vecka 36 och min operationskoordinator är på semester till 17 juli.. så det kan möjligen bli ännu senare.. jag som hoppades på ett bättre liv långt mycket tidigare än så. Det är farligt att börja hoppas för mycket. Man blir lätt så otroligt besviken. Nåja, fram till dess har jag mycket att stå i. Vila får jag göra ett annat liv??

Iberogast - recension..

Nu har jag käkat slut (eller druckit slut) på en hel flaska iberogast. Använt den frenetiskt, 20 droppar i lite vatten före maten tre gånger om dagen. Minst.

Har det hjälpt? I'm afraid not.. men så är det inte mycket som biter på mig heller.. en bra örtkombination, som så många andra men mina besvär har den inte rått bot på. Vare sig uppblåstheten eller magsmärtorna.

Förhoppningsvis finns det andra som fått bättre resultat av just iberogast, men jag skulle ljuga om jag påstod att den hjälpt mig. Å andra sidan finns det ju de som mår bättre av PROIBS också och där talar vi verkligen döden för min mage. Iberogast har i alla fall inte förvärrat några symtom. Inte heller har den skapat några nya som inte redan fanns. Till skillnad mot PROIBS vill säga.

Summa summarum: jag kommer nog inte köpa den produkten igen.. nästa gång kör jag vidare på kollodialt silver och tarmbakterier. Probion.

Probion bra tarmbakterier för bra tarmhälsa!

Skall inte propagera här... men probion är en produkt som utvecklats under lång tid och som faktiskt är framtagen för att nå de sista delarna av tarmen. Något som många probiotiska produkter misslyckas med. Ett litet tips för er som letar efter en bra probiotisk produkt!

http://www.ibshealthcare.co.uk/probion

Sen natt, dålig sömn = magen mår inte bra!

Det var väl egentligen inte så mycket annat att vänta efter gårdagens bravader. Mådde fullmligt fan redan från scratch. Fick inte ordning på magen ens på morgonen och dagen var smärre katastrof. Hade hoppats lösa upp eländet fram på eftermiddagen men lyckades inte och fick dras med tokvärk o kladdiga diarréer som inte ville ut. Magen bestämde sig för att växa istället med andra ord.

Bussfärden till Göteborg var en mardröm. Ännu värre skick när jag väl var framme. Tillsammans med lite lagom stress så var situationen en konstaterad katastrof i kroppen. Skallen var med o jag tror jag lyckades lura de flesta (oj vad man lär sig med åren men oj vad det sliter på krafterna!) sen hur bra det var det vet jag inte..  middagen var helt ok men OJ SÅ SEN och OJ SÅ MYCKET MAT det blev. Var mätt redan efter aptitretaren (Som kom in efter ungefär två timmars väntan?!!) sen var det pasta, bröd, oljor, blandningar av alla de slag.. i alltför stora mängder. Jag vet ju men när man sitter sådär o väntar.. stoppar man i sig mer än vad som är hälsosamt.- för någon! Magen mådde apa med andra ord. Vid tio i elva fick vi dra oss. Då hade desserten ännu inte kommit in på bordet (tur var väl det för vi var knökmätta o mådde illa båda två... golven på incontro var inte direkt knådvänliga även om toan för övrigt var väldigt fräsch..) genomled alltså hela kvällen med tokvärk i magen.

Bussresan hem var om möjligt värre än ditfärden. Tog sjuttio minuter o varje skump kändes som jag skulle få upp allt igen. Kass ventilation o jag trodde verkligen jag skulle börja kräkas. Det gick det med och vid ett landade jag utmattad i sängen -med tokmagvärk. Vaknade sent för att vara mig imorse (läs halv sju) o gick upp vid sju.. är snuskigt trött idag o magen ska vi inte prata om. Den fixar inte sånt här.. har suttit i kö till operationskoordinatorn på Östra, men orkade inte vänta.. min vanliga verkar ha semester så jag tror jag skickar ett mail istället.. lär ta ungefär lika lång tid för dem att läsa som för mig att sitta i kön.. då finns dessutom mina frågor o önskemål på papper..

Tarmbakterier- kejsarsnitt mm

Läste mig till nåt väldigt intressant imorse. Frukostläsning :) V2000-talets vetenskap, en bra tidning med massa matnyttig information som man annars går miste om. En blandning mellan vetenskap, alternativ medicin och sånt som liksom inte kommer fram i ljuset för oss vanliga dödliga svenssons (oavsett om vi nu heter Svensson eller inte). Rekommenderas starkt!

Denna gången handlade det om tarmbakterier (surprise surprise) och hur de påverkar både tarmhälsa och hela immunförsvaret. Bland annat tog man upp hur individer som fötts med kejsarsnitt får en sämre bakterieflora från scratch och senare i livet har lättare att drabbas av div infektioner. En stor del av moderns bakteriflora överförs till bebisen via en normal förlossning, denna gås miste om vid ett kejsarsnitt då bebisen blir mer "steril" och inte får det naturliga försvar som hon annars normalt får..  intressant reflektion!

Man tog även upp metoder där man behandlar patienter med avföringslavemang från en frisk individ för att reparera tarmfloran hos en sjuk individ. Något som med stor framgång används på ett fåtal sjukhus idag. Äckligt? Jo, men förjäkla intressant! Vem bryr sig om lite skit om det är skiten som kan göra den stora skillnaden? Skall definitivt forska vidare på detta. Lite granna lika botar lika, lite grann som homeopati fast utan att man späder ut substanser eller försöker framkalla reaktioner - man behandlar med kroppsegna substanser från någon som har en stabil tarmflora. Spännande! Jag har sjuka intressen va??? :)

http://www.2000taletsvetenskap.nu/

Today is not a good day..

Verkligen inte. Trött, hängig, noll inspiration.. ont i magen som satan.. inget som går med mig idag känns det som. Fick besked om att jag har en reservplats till utbildningen jag sökt i höst, men ärligt talat vet jag inte om jag är så intresserad längre.. plugga två år på högskola för att få en lön som är lägre än jag hade innan jag blev sjukskriven UTAN att läsa denna utbildning? I bästa fall får jag en lön som motsvarar det jag hade när jag blev sjukskriven, dvs detta skulle i så fall motsvara högstalönen.. känns helt sjukt. Studielån i två år för att sen få en pisslön? Känns inte direkt motiverat. Då kan jag lika gärna ta upp mina gamla bana eller sadla om helt när dagen väl är kommen och jag kan ta mig ut i nån form av arbete igen...

Man blir nästan mörkrädd.. men men. Nu vet jag det i alla fall och kan förhoppningsvis lägga den stressen lite bakom mig. Sitter här o trampar o kämpar med magen nu. Tanken är att ta mig ner till Göteborg o göra kärleken sällskap lite senare idag men kroppen skriker att jag ska stanna hemma.. jobbigt att alltid vara i konflikt med sin egen kropp? Man önskar att man nån gång kunde sluta fred, men det känns som att önska det omöjliga. Just nu.

Slut i hela kroppen..

Idag är jag trött. Jävligt trött. Förmodar att det är helgens aktiviteter som slår tillbaks på mig? Man tror man är fit men icke.. har varit en hektisk vecka. Mycket stress, mycket press.. många beslut att fatta.. en hel del nervositet att bemästra.

Nu känns det som luften liksom gått ur mig. Magen mår inte alls prima. Inte kroppen heller. Känns som jag skulle kunna sova ett decennium. Problemet ligger bara i att jag INTE KAN sova. Hur ska jag då kunna sova ett decennium? För att göra det vore det liksom en bra start om jag somnar till att börja med.. eller låter bli att vakna vid två, tre för att ligga vaken resten av natten. Urk. Jag hoppas jag sover lite bättre fram till bröllopet det lär bli en tuff(are) dag än tänkt annars!

På söndag är det bara en månad kvar. Vi har kommit långt. Jag är ganska nöjd över resultatet hittils det blir nog bra! Tog mig ut o cyklade en sväng med Anders igår. Kändes gött i kroppen att köra igenom den lite.. men kroppen var nog inte riktigt med på noterna. Den blev trött men inte sömnig?

Att testa viner när man redan är slut efter helgens bravader kanske inte var den smartaste idén men å andra sidan måste vi ju fatta ett beslut även på den fronten och tiden börjar bli knapp. Vi kom faktiskt fram till nåt som jag tror kan bli en bra lösning. Bara en sån sak.

Idag är det middag med sambons jobb som gäller. Egentligen femkamp också.. men min hälsa o min kropp skiker att jag ska ta det lugnt. Den vill inte. Den orkar inte. Så jag försöker ta mig till middagen o tror att jag hoppar resten.. det lär bli en sen kväll ändå. O jag kommer inte sova ikapp imorgon. Det är midsommar på fredag också och på torsdag ska vi ha vänner hem.. imorgon är en annan dag? Ibland får man verkligen känna att man lever.. det är ju tur att vi inte skall iväg på äventyr på torsdag eller fredag i alla fall utan att vi kan vara hemma så jag får sköta kroppen på de sätt jag faktiskt behöver för att den ska fungera. Den bryr sig inte om ifall mitt schema är späckat med annat.

Jaaaaaa! Glädjande besked

Jag väntade mig faktiskt lite mer mostsånd idag på sjukan. Kanske för att jag är VAN vid motstånd. Alltid. Det gick lite FÖR lätt? Kirurgen försökte inte ens grilla mig. OK, han ställde lite frågor om före o efter o konstaterade sedan att det inte finns så många andra alternativ att erbjuda mig, frånsett betydligt större och mer komplicerade risker med tillhörande komplicerade och större besvär..  summa summarum; jag har inte så mycket att förlora i den situation jag befinner mig i. Vi kör.

Jag tappade nästan hakan. Anders med. Dansade faktiskt en liten segerdans utanför sjukrummet. Jaa!

Visst, det kan fortfarande gå snett. Jag kommer inte bli helt bra. Mirakel sker men de drabbar inte mig i så stor omfattning. Jag är glad om jag blir det minsta bättre. Det finns risker, det finns det alltid.. jag blev så till mig att jag till o med missade att fråga om de tänker söva mig den här gången?! SKitmiss! Jag måste ju ta reda på det. Vill inte vara vaken under denna också.. inte när de skall operera in dosa o dra kablar innanför liksom.. det funkade när de stack ut ur kroppen men jag är fan ingen robot. Jag har svimmat av mindre. Betydligt mindre. Då kan de lika gärna söva mig. Jag måste se till att så sker.

Efter sommaren sa de. Jag är ingen cancerpatient. Nej, tack o lov för det.. men jag är heller ingen maskin. Jag hoppas på att det blir i augusti som kirurgen sa, men jag tvivlar på att det blir så snart. Jag gissar på september (Vilket var hans worst case scenario..) o är glad om det blir då. Den som lever får se. Nästa vecka ska jag ringa operationskoordinatorn o tracka lite.. se vad som händer..  idag firade jag med glass. En stor, fet jävla glass från lejonet och björnen. Deras sorbet är kanon. Den är dessutom mjölkfri o inte isig! Bara en sån sak. En stor fet glass o nu sitter man här med magvärk o trampar. Man kan inte få allt. Men en glass o ett efterlängtat besked var gott nog!!

Är det idag jag får min dom?

Skall träffa läkaren på Östra idag. Jag tror att det är idag jag skall få min dom, det vill säga jag borde få veta om jag får min sns eller inte.. dock har jag vissa tvivel eftersom jag tror att han orimligtvis hunnit läsa igenom mina dagböcker o jag vet att de baserar väl mycket på vad som står i dem. Inte ens gjorda för min typ av diagnos.. det är svårt att få en inkontinensdagbok att passa för någon som lider av det motsatta problemet?

Har dock försökt fylla i så gott jag kan.. så komplett jag kan. Utan att ljuga. En del är bättre, vissa bitar sämre - men summa summarum så är det kombinationen bräda (fast kortare tid än normalt före PNS) tillsammans med en permanent implantation som jag tror kommer göra den stora skillnaden för mig. Jag hoppas det. O jag ber till högre makter (eller lägre?!) att jag skall få min operation att gå igenom! Snälla Lars, var på bra humör idag!!

Det närmar sig. Nedräkning pågår. Det är svårt att komma ifrån..

Möhippa

Ja, det var ju som jag räknat ut igår. Möhippa på g. Hade anat det sen torsdagen när alla de här "stress sms:en" började komma. Ett tag kände jag mig rätt förbannad. Jag vet, jag VET att jag bara borde tagit det för vad det var o bara hängt med i spelet så att säga, men när man inte är en normal människa med en normalt fungerande kropp blir de där små stressmomenten de som ställer till det när man försöker hålla de kroppsliga funktionerna under kontroll. Det är lättare sagt än gjort för en stressad själ att försöka koppla bort o ta det lugnt o bara gilla läget.. när man går med stressen att nån när som helst kan komma o vända "upp o ner" på vardagen o alla rutiner som krävs för att få den att fungera. Utan att mena nåt illa, utan att förstå vilken inverkan det faktiskt har på mig, min kropp o mitt liv. Min vardag är sårbar. Min rutin likaså. Det krävs inte mycket för att den ska krascha totalt.

Nu borde jag ju insett att mina kära väninnor känner mig såpass väl att de vet om mina begränsningar (vilket jag iof också gjorde men kunde ändå inte låta bli att känna av den där otroliga stressen som jag lägger på mig själv när vardagsrutinerna ruckas på..) och inte skulle utsätta mig för något jag inte klarar av. Det jag däremot visste var ju att det inte är många som vet i vilken grad jag faktiskt påverkas av ett mindre stresspåslag och vilken effekt det har på min kropp och min mage. Morgonen igår v ar inte rolig. Jag satt mest o väntade på att kräkas.. så även om alla de här stresssmsen (som egentligen var rätt roliga! ) damp ner o förvarnade mig från scratch blev de mer en plåga än vad jag kunde njuta av dem. Tyvärr. I efterhand ser jag charmen, Emellanåt gjorde jag det även igår.. men när de kroppsliga funktionerna började protestera kände jag stressen o pressen komam över mig och få lite för mycket övertag över situationen. Mig o min kropp.

Var rätt irreterad ett tag. Irreterad på mig själv för att jag inte är normal o inte har en kropp som kan hantera normala saker. Irreterad på mina väninnor som utsatte mig för stressen (även om jag förstod att det var en rolig grej, det var det ju!) o irreterad över att kroppen vägrade samarbeta o bara låta mig ha en tid i frid så att säga..

Det lade sig efter persen med masken. Då var magen i kalasuppror. Kände ärligt talat att jag höll på att brista. Lipa, spy.. ångest. Jag mådde inte bra nånstans. Det var lite för mycket för mig. När masken kom av blev det bättre men det tog ett tag att hämta mig. Det där var svårt att uppskatta. Resten av dagen flöt i mer normal, möhippetakt där jag kanske inte uppskattade varenda liten detalj men ändå kunde se charmen o ansträngningen i det hela. DEt kan jag minnas och skratta åt. Magen fick inte den tid den behövde, jag klarade inte av att hantera den som jag borde. Men det var mitt val. De hade planerat så fint för mig, varenda liten detalj med bräda, skjuts, mat, tid för mig själv emellan.. ja hela grejen att jag kände att det får bära eller brista. Magen brast idag men den höll ju i alla fall utvändigt igår och det är jag rätt glad för!

Det var ett hästjobb av tjejerna även om jag till en början förmodligen inte ingav den mest överlyckliga responsen. Jag försökte hålla mig flytande. Idag kan jag se tillbaks o tycka att det är lite ledsamt att dagen tog slut så fort.. det var en hjärtlig kväll i goda vänners lag med mycket kärlek, mycket mat och mycket planering bakom. Så ni som ansträngt er, ni vet vilka ni är och jag är lyckligt lottad som har så fina vänner som ni. Tack.

Magsjukt...

Den här morgonen börjar inte bra. Magsjukt värre, sovit ganska kasst (dock sovit) o vaknat tidigt.. tidigt som fan. Hade behövt sova idag känner jag efter tre nätter utan sömn. Gick o la mig ganska tidigt igår, hade kunnat sitta uppe bra mycket längre - men efter hot om att lägga mig på sms från "tjejmaffian?" så vad hade jag för val. Hrmpf.

Idag vaknar jag alltså till ännu en magsjuk dag. Magen molvärker. Inte idag! Tuffe spyr på morgonpromenaden o Lukas är allmänt understimulerad. VILL LEKA! Jo, jag vet.. men jag måste få ordning på min bråkande mage först.. den del av min kropp som styr resten av kroppen så att säga. Tyvärr. Lukas är inte med på de planerna. Han vill ha uppmärksamhet här o NU.

Vi får väl se. Det får bli ett senare probelm. Hur mycket det än skär i ett kallt hjärta.. first things first. Måste få magen att funka.. jag vet ju inte hur resten av dagen kommer se ut.. det skrämmer mig lite?

Inget samtal från FK

Mamma påstår att det här är Jag. Vad säger det om Mig? Eller om min mamma?? Ett troll som hon har i trädgården?

Min handläggare från FK skrev i ett mail till mig igår att hon skulle kontakta mig idag på fm, alternativt på måndag. Jag föreslog tillbaks i ett mail att hon skulle ringa mig idag då jag kommer befinna mig på sjukhuset på måndag. Fick inget svar på det och inget samtal har jag fått heller.. jag blir så trött! Hade hoppats få detta överstökat. Hatar att ha sånt där hängande över mig. Man vet aldrig när de ringer - det enda man vet är att det kommer vara olägligt!! De är experter på att tajma in dåliga tillfällen.. som när man sitter o väntar på läkaren eller dylikt.

Slår vad om att hon ringer mig när jag är på östra på måndag. Känns som det räcker med stressen över att bara behöva åka dit o prata med läkaren.. tydligen vill de spä på den mer. Ok, det är inte hennes fel. Förmodligen har hon fullt upp som alla andra men jag hoppas bara för både hennes o min egen skull att hon låter bli att ringa mig på måndag.

Läkarsamtal på utsatt dag

Min läkare i Kungälv ringde mig nyss. Sista dagen med sjukintyg så det var vältajmat den här gången. Hade faktiskt inte trott att han skulle ringa idag. Positiv överraskning med andra ord! Han krånglar inte. Det är skönt med någon som förstår och som är insatt i min situation. Han trodde dessutom att läkaren kommer bevilja mig en operation, då de känner varandra genom jobbet men det återstår att se. Man ska inte ropa hej..  allt kan hända på vägen och när det kommer till kritan är det alltid pengar som styr. Pengar är o förblir makt.

Hur som helst. Fick brev från Försäkringskassan igår också. Ny handläggare. Igen. Hade önskat min gamla som känner mig o min historia sen det här eländet började.. tydligen inte. Förmodligen har hon slutat eller blivit sjuk själv.. :-/ Den nya ska börja utredningen om rätten till sjukpenning NU! NU?! Det tar ca 30 dagar from nu. Jag skickade in ansökan o intyg 9 maj!? Det är ju helt sjukt.. jag är glad att jag inte lever ensam. Hade jag gjort det hade jag hamnat på gatan nu. Vem fan kan leva på fyra tusen ett par månader med mat hyra o liv???

O ännu en natt utan sömn..

Jag fattar det inte.. vad har hänt med min sömn?? Det är tredje natten i rad som jag sover skitkasst. Igår gick jag till o med o la mig sent "Bara för att". Satt uppe o brände pengar på hudprodukter (inte bra att vara uppe sent o ensam hemma med andra ord.. urk!) som jag i och för sig behövde me kanske inte riktigt borde lägga pengarna på just nu. Men men, gjort är gjort. Jag behöver dem som sagt o blev lite smått lycklig inombords när beställningen väl var genomförd.. jag är ju tjej trots allt... det är en last jag har.. suck.

Lyckades trots detta inte somna. Borde ju va trött o lycklig? Tydligen inte. Jag var definitivt inte olycklig, men jag var fanimej inte trött heller.. gick bara inte o sova. Lukas verkade inte ha några problem han snarka gott bredvid mig och sen kom även Tuffe o gjorde oss sällskap.

Idag vaknade jag med en mer bubblig mage igen. Mina oxyflush kom igår kanske är det de som kört igång den från stillastående? Jag vet inte det återstår att se. Men nåt var jag ju tvungen att göra för magen började lägga av igen. Totalt. Det där trycket.. jag kan inte beskriva den där gassmärtan när de sätter sig o inte går vidare.

Min mamma var här igår o berättade att hon vaknat av magsmärtor. Hon hade drömt att hon hade ont o när hon vaknade kunde hon inte röra sig. Det är lite skumt i och med att min mamma har en mage av stål.. sällan eller aldrig som hon har ont i magen.. men som hon sa, det var gaser som satt sig fel o innan hon fick rapat o rört på sig s de flyttade sig, hon trodde hon skulle dö..  jag känner väl igen den känslan. Det är en smärta som inte går att beskriva. Fy fan vad läskigt sa hon.. jo, det är ju så..  på nåt sätt lär man sig leva även med det. För man har inget val.

Sömnlös natt

Sov ingenting inatt. Verkligen ingenting. Visst slumrade jag fram o tillbaks men nån sömn var det inte tal om. Sov illa natten före också o det känns idag. Känner mig inte fräsch nånstans. Allmänt klubbad i huvudet. Vill bara dra täcket över huvudet o somna om.

Magen vill inte funka idag heller. Stress? Sömnbrist? Ingen oxyflush.. skiten har inte kommit än, jag börjar undra vart den tagit vägen? Borde varit här nu.. det kan inte ta sex dagar att skicka en liten burk på posten, suck..

Lukas skall vaccineras idag. Värmeslag ute. Jobbig morgonpromenix.. jag vet vad jag har att vänta idag. Funderade först på att lämna Tuffe hemma, men tror jag tar med dem båda.. så slipper han sitta där på balkongen i värmen o känna sig ensam. Han lär ju inte flytta sig en millimeter.. oavsett hur varmt det blir.

Fick ett brev på posten igår. Misstänker att nån som läser detta är inblandad.. men så länge jag inte kan bevisa så.. mina kära väninnor är smarta brudar. Sänder sms från telefonnummer som jag inte kan spåra. Uttänkt! Hm. Fick en lista över saker att packa.. för man vet aldrig när eller hur länge? Hjälp. Mäkta nervös blir jag. Försökt pressa min blivande make men han kniper som synden själv!! Yack. Inte ens mina värsta ögonfransblink funkar den här gången. Det är illa. Eller kanske inte. Han är lojal han skvallrar inte det är ett  som är säkert.. men han kunde ju ge mig en liten hint åtminstone.. idag har han flytt fältet till råga på allt.. här går man o väntar på att få "sona sitt brott" o vet fanimej vare sig ut eller in. Men fiskehatt med krokar? Ett rött hjärta? Jag börjar ana oråd.. en färgglad handduk? Som sagt.. det är fuffens på g det är ett som är säkert..  men jag har snälla vänner.. så jag tror inget ont om dem *ler snett o osäkert?*

De skyller på våra gener..

Dagens inlägg kommer från en tipslänk från Martina. Tack Martina, såna här rapporter är alltid intressanta.. ur en medicinsk/forskningssynpunkt. De skyller på våra gener. Våra gener går att klandra för mycket. De flesta sjukdomar går att spåra via generna. Men å andra sidan.. kan man beskylla generna för allt? Det är väl snarare så att generna förändras/förstörs på grund av att vi behandlar våra kroppar dåligt? De skadas och när de senare skall föras vidare som dna är de defekta? Defekta gener blir mer o mer defekta och detta i sin tur skapar problem och sjukdomar.. gendefekter och sjukdomar? Som kanske inte alls beror på generna i sig utan något vi gjort (i tidigare generationer exempelvis?) som orsakat skada på generna. Det kan vara felaktigt födointag, kemikalieförgiftning, långvarig mental stress.. ohälsosam livsstil i övrigt.. det finns mycket man kan skylla på.

Det är intressant att forskarna koncentrerar sig på att hitta felaktiga gener och lägger pengar på detta istället för att lägga pengar på att hitta roten till det onda. Det vill säga VAD som faktiskt orsakar gendefekterna..

Läste nåt intressant när jag satt o väntade på Labbet på Östra häromveckan. Om hjärtkärlsjukdomar och prästerna på- var det medeltiden? De led av samma sjukdomar som vi gör idag i hjärtan och kärl trots att det egentligen var en fattig tid.. prästerna överåt av all möjligt ohälsosam mat vid offerceremonier så mycket som tio gånger dagligen och tja, de dog av frosseri helt enkelt. Intressant.. 

Länken Martina tipsat om..
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=Association+of+TNFSF15+polymorphism+with+irritable+bowel+syndrome

Om vacciner och autoimmuna sjukdomar..

Det är skrämmande att informera sig. Speciellt om läkemedel, kemikalier och vaccin - som i princip är kemikalier injucerade direkt i blodet. Många sjukdomar skapas som annars aldrig hade funnits - i alla fall inte i samma stora skala som de gör idag. En intressant intervju att lyssna på är den om tuberkulosvaccinet.. ett bland många..

http://www.youtube.com/watch?v=jb5SDFgiQp0&feature=mfu_in_order&list=UL

Vad har skapat alla inflammatoriska tarmsjudomar? Jag tvivlar inte på att kemikalier och vacciner, mediciner o dylikt spelar en stor roll även här..

Det tar tid.

Den var inte med posten idag heller. Min nya omgång oxyflush. Fan också. Hade hoppats att den skulle vara med dagens laddning. Hade behövt den inatt. Men men, jag får väl skylla mig själv som var sen med beställningen. Synden straffar sig själv? På många sätt och vis.


Magen har varit sisådär idag. Inte den värsta av dagar men absolut inte den bästa heller. Molvärker för tillfället så inspirationen att hitta på nåt kul är på noll. Har dock massa idéer om framtiden som kläcks i skallen bara för att dimpa ner på marken och kraschlanda igen. Kanske blir det något av dem, kanske inte. En av funderingarna dansar runt en webshop, andra kring att ta upp mitt gamla företag igen med lite nytt koncept.. vi får väl se vad det blir av det. Nummer ett är att bli bättre. För att komma dit behöver jag min operation. Det får bli mitt delmål nummer ett. Det börjar ju närma sig.

oj oj oj det bubblar och det bankar..

Ungefär så såg gårdagen ut. Var iväg en sväng till Göteborg för att snygga till mig lite. Let's Deal och Groupon är bra ibland. Men ibland hamnar de otaktiskt nog på fel datum. Var meningen att jag skulle utnyttjat detta i april egentligen, då jag köpte dealen redan till Jul.. tydligen var det många fler än jag som tänkte samma sak. Tiderna var slut så dealen blev förlängd. Alltså fick jag åka igår. Nöjd blev jag o känner mig faktiskt bra mycket finare (kan behövas nu när man är grinig och hormonstinn till råga på allt!) men oj vad magen tog stryk..

Inte nog med långa resan till Göteborg och kommunaltrafik som jag AVSKYR. Tar sån förbannad tid att sitta o skumpa runt på bussen.. speciellt när man är van att åka bil.. men parkera i stan o köra i rusningstrafik är inte min grej. Blir bara stressad o nervös, vilket är nåt jag in i det sista försöker att undvika.

Väl där var de försenare. Tjugo minuter. Jag hamna i nån massagestol och fick ryggen mörbultad. OJ vad jag behöver massage OJ vad ont! Men men det var nog bra för nåt. När själva behandlingen väl var avslutad, efter två hela timmar och många nya affärsidéer när jag väl blir så bra (det spritter i kroppen med idéer nu! Hälften hade räckt..) var magen rejält i olag. Gillade inte att sitta/ligga så länge.. eftermiddagens katastrof var ett faktum. Men jag fixade det rätt bra trots allt. Var supertrött när jag kom hem o landade på brädan.. en halvtimme senare insåg jag att det inte skulle funka. Knådade i soffan istället. FUnkade bättre men inte bra. Mat i magen satte skiten i rullning och ja som sagt, katastrofen var ett smärre faktum.. att inte röra sig är inte min grej. Det funkar inte magmässigt. Jag mår som bäst när jag kan röra mig och vara i farten med vila däremellan.

Käkade en sen middag och kom i säng lika sent. Tolv. Inte min vardag precis.. sov dåligt o var vaken vid fyra.. räknade timmarna tills jag gick upp vid sju...  blodat ner både trosor och nattlinne. Suck. Skallebank som heter duga. Men men, det skall nog ge sig. Bröllopsresan är bokad och bara det gör att i alla fall hjärnan mår lite bättre!

Nu väntar jag bara på att min nya laddnig oxyflush ska landa i brevlådan. Den är efterlängtad. Har inget att ta till för tillfället då jag inte vill börja med resolor igen om jag inte absolut måste..

Hormoner får magen att jäsa!

Igår var igen rolig dag. Magen tokjäste i stort sett hela dagen. Värst var det naturligtvis på eftermiddagen/kvällen - men det var i sin helhet en ganska jobbig dag. Kändes som det mesta var påväg tillbaks - i sin fulla karaktär så att säga. Tillbaks från före SNS tiden vill säga.. kändes som jag var tvungen att behöva ta en resulax till på kvällen eller spendera natten på brädan men jag härdade ut genom att knåda runt tarmen i soffan. Om o om igen.

Det hela blev självfallet lite enklare av att vi kom oss ut på en cykeltur, jag o kärleken, o fick skakat om tarmen lite före kvällsmat. Hjälpte dock inge vidare. Under tiden kändes det bra men inte när vi kom hem. Idag känns det i rumpan men det är en annan femma och inget jag ser som nåt större problem *S* bevisar väl bara att vi trampade på rätt bra haha.. cyklar trots allt varje dag här hemma.. om än i betydligt långsammare tempo o utan uppförsbackar som tar emot ;)

Kollade bröllopsresor igår också o bestämde vart vi skulle åka. Kände mig smått lyrisk. Det var lycka! Gud vad jag längtar. Pirrar i hela kroppen. Magen till trots. Jag bara SKA va bättre till dess. Med ett permanent implantat o min bräda tror jag bestämt att min livskvalitet kommer förbättras avsevärt. Det gäller bara att komma dit också o att inte låta det dra ut för mycket på tiden!!

Hur som helst. Insåg imorse varför jäsningarna var så jävliga igår. Eller rättare sagt jag fick en alternativ förklaring. Både till gårdagen och sista veckan med SNS när allt bara gick åt skogen o magen var tillbaks till dålig status.. eller i alla fall sämre än den var de två första veckorna.. ägglossning! Jag mår alltid sämre ca två veckor före mens, har alltid gjort men eftersom inget varit som det borde det här året så var det svårt att ha koll på den detaljen.. men morse fick jag alltså i alla fall den biten bekräftad då jag vaknade o hela toastolen blev röd. Tja, det är väl positivt i allt elände att kroppen verkar vilja funka igen men just idag hade jag nog gärna varit utan den lilla detaljen.. dock känns det lättare att hantetera en tokjäsande magen när man vet vad det beror på o man har en förhoppning om att det kommer bli bättre om några dar.. vi får väl se.

Skall ta mig ner till stora staden idag vilket alltid är ett smärre projekt.. vi får väl se hur det går.. projekt på många sätt. Vet att mitt humör, när jag kommer hem, inte kommer vara på topp. Det är det aldrig när magen brakar löst och sällan på eftermiddagarna. Under SNS perioden måste jag säga att humöret var bra mycket bättre.. bortsett från sista veckan när det gick utför igen .I takt med magproblemen vill säga. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: magen styr mitt liv. - Men målet är att ändra på det!

En jobbig men effektiv dag!

Idag har varit en sån där jobbig dag. Började ju redan imorse då jag vaknade o var kanontrött redan från scratch med magvärk o sug i tarmarna. Bådar aldrig gott.. de där symptomen känns så väl igen. Det slår liksom inte fel.

Morgonpromenaden med vovvarna var en pers. Mötte tre andra hundar som Lukas bestämde sig för att skälla ut. Rejält. Jag försökte få tyst på honom, som vanligt, utan större framgång. Denna gången satte jag mig till o med ner och försökte fånga hans uppmärksamhet på andra saker o strök honom över ryggen. Funka ett par minuter innan han drog omkull både mig o Tuffe. Jag var inte med på det jätteryck han slog till med. Damp i backen med andra ord. Snyggt, omkullvält av en tio kilos shih tzu! Han märkte det knappt ens. Så fullt upp med att skälla ut den stackars taxen.

Tog inte många minuter innan det var dags för nästa möte.. tre små jack russels och en större hund, som jag vet att Lukas avskyr (eller fegar för?!) o samma visa igen.. jag gick in i skogen med vovvarna för att det skulle minska distaktionen, men ICKE. Värre än nånsin var det. Jag undrar va fan jag ska ta mig till med den lille odågan! Ibland är han en liten ängel, men däremellan... visar han huggtänderna om man säger så. Typ hela dan idag. Perfekt när man själv har en av sina sämre dagar..

På tal om sämre. Det var ju det här med magen. Den har inte varit sitt värsta jag, nej långt ifrån. Men den har redan varit bra mycket sämre än den var i går och dagen dessförrinnan. Det märks att den är påväg åt fel håll igen. Suck. Underbart är kort?

Det går så fort att få upp hoppet om en bättre hälsa men ännu snabbare att förlora det då magen gör sig påmind på det här sättet igen. Man glömmer snabbare än man tror- och tur är väl det - vem skulle annars palla med att få mer än ett barn? Kroppens sätt att försvara sig såklart.. fyndigt!

Vi får väl se hur det artar sig imorgon. Just nu känns dock den där cykelturen inte speciellt lockande längre.. värker i hela kroppen. Magen inte minst. Men jag har i alla fall varit effektiv idag. Klippt papphjärtan till bröllopet, badat Lukas (PERS!), städat, promenerat, lagat mat och lunchlådor, lekt med vovvarna, beställt mönster.. tja, jag tycker jag har gjort rätt mycket ändå med tanke på omständigheterna..

Uppdatering efter SNS

Jag måste medge en sak. Min mage har varit i bättre skick än jag nånsin hade kunnat hoppas på efter sns testperioden. Missförstå mig rätt nu. Den har varit allt annat än bra. Den har periodvis varit överjävlig - MEN jag hade räknat med att den skulle vara ÄNNU sämre. Det får jag tolka som positivt?

De första fyra dagarna efter SNS var den betydligt lugnare än den var innan jag hade min tre veckors testperiod. Dock började den femte dagen med en ändrad karaktär av magsmärtor.. Lite väl likt hur jag haft det innan.. tokjäsningar, bubbel, magvärk, illamåeende, sura uppstötningar.. trötthet.. osv osv. Igår gick förmiddagen relativt bra men sen gick det mer åt skogen än jag hade räknat med. Fick trots allt igenom ganska bra med skit ur systemet om man ska prata klarspråk, men konsistensen skvallrade om att en förändring var på g. Så var också fallet. Efter sista toabesöket vägrade magen ge sig.

VÄRK, VÄRK, VÄRK. Tokspänt och uppkört. Mådde illa. Kände mig magsjuk. Löprundan hjälpte inte efteråt. Det var JÄTTESKÖNT att komma ut o skaka runt både tarmar och fläsk och det kändes bra så länge vi sprang. Men när jag stannade.. urk.. fick tryckt ut en del värkande gaser (men de ersattes naturligtvis med nya så fort de gamla lämnat kroppen..) men det liksom hjälpte inte, kvällen var dömd att bli en värkkväll oavsett. Hjälpte inte att jag fick bort en massa värkande gojja på brädan magen spärra upp sig med vätska och sen var det kört - igen. Idag är den sådär bråkande, sugande, jobbig som den var innan SNS testet. Som den inte varit under tiden. Jag undrar om det betyder att den är "back to business" - det vill säg som den var innan jag fick provat min lilla dosa - på allvar nu? Det återstår att se. Dagen är ännu ung.

Jag kör på med iberogast tre gånger om dagen (före mat) Dr Reckweg R7 en halvtimme före mat och lite probimage plus att jag dricker kollodialt silver. Tar 2+1 oxyflush dagligen och har kört på denna variant ett tag. Den som funkar bäst för tillfället.

Får se om det blir nån cykeltur idag eller om magen håller mig inomhus. Är i alla fall impad av mig själv att jag faktiskt tagit mig ut på massa saker som jag inte hade trott att jag skulle orka med de senaste veckorna!

Sen mat, mkt mat.. ingen sömn inatt

Sov inge vidare inatt. Sen mat, för mycket mat, framförallt för mycket nötter.. och ett par glas rosé. Därefter ett ugnsäpple med glass.. oj oj oj KNÖKUS MÄTTUS var jag. Skallen riktigt dunkade. Hemskt.

Ändå har man inte vett att sluta i tid? Vet ju så väl.. sen tidigare så att säga.. men på nåt sätt förtränger jag det gång på gång. Igår var en sådan kväll. Anders var hemma sent, jag hade inte lagt den energi på magen som jag tänkte mig och det visade sig senare. Hade en ganska bra kvällspromenix med hundarna dessförinnan men efter maten.. gick det åt skogen.

Har bestämt mig att försöka trotsa smärtan för att göra en konkret jämförelse mot tiden med sns. Vissa dagar värre än andra men igår förmiddags gick det som sagt över förväntan. Vi får väl  se vad dagen har att erbjuda. Det vankas kräftor (brukar sällan vara bra för en krasslig mage!) eller grilling hos kära mammsen. Båtplanerna sket sig tyvärr totalt och det smärtar lite.. båten är min getaway nummer 1. Total avslappning.. svårt att komma närmare enkelheten än att bege sig ut på havet och bara få vara..

Stomibandage

Jag har funderat länge över den här frågan. Eller tja, länge och länge. Allt är relativt. Jag har funderat på detta under året som gått. Stomibandage vill säga. Kanske mest för att jag var på vippen att få en påse själv. Förvånades över det dåliga utbudet av "mer tilltalande" påsar på marknaden. Gick ganska tidigt efter stomioperationsbeskedet (som jag senare drog mig ur) med i ILCO och tycker, trots att jag alltså inte är stomiopererad, att det är en ganska intressant tidining. I senaste numret visar de på baksidan "den lilla svarta" (en svart stomipåse). Varför finns de inte i olika färger? Som man kan ha till exempelvis färgade badkälder? Istället för den så kallade "hudfärgade" påsen som inte matchar någons hud utan bara ser allmänt sunkig ut? Kanske är det bara jag som bryr mig om sånt där, men om jag fått en påse själv hade jag velat ha en lite "fräckare" påse. Som jag inte behövde skämmas för. Tror det (i min värld) hade varit enklare om den fått en lite snyggare design?

Det måste ju finnas fler än jag som tycker så.. som idag faktiskt lever med stomi. Kanske slutar man att bry sig, men man är ju faktiskt beroende av dessa påsar dagligen, och vore det då inte lite trevligt om man hade möjlighet att välja en annan design på påsen. Lite trendig, lite flashig.. lite moderiktig? Man kan skapa trender av det mesta, så även med stomipåsar. Jag tycker det är fel att det skall "smälta in" när de ändå inte gör det. Med hudfärg exempelvis. Bättre då att "hotta upp dem" med lite roliga glada färger? Bara en tanke.. broddar var länge en pensionärsgrej, men kolla vad som hände häromvintern.. när jag beställde mitt första par var det från just en pensionärsbutik - men nu finns de överallt och har blivit värsta innegrejen.. inte bara pensionärer som bär dem utan ungdomar i alla åldrar.

Förutom stomipåsar tycker jag detsamma gäller gördlar och andra kroppsnära hjälpmedel. Varför skall de se så tråkiga ut? Gördeln som jag fick idag är lika dassig som stomipåsarna färgmässigt. Lika "dåligt hudfärgad" - personligen hade jag föredragit en svart eller vi eller till o med grå.. men icke. Nåja, det finns mycket att förbättra.. det har ju kommit svarta påsar nu (äntligen?) så jag förmodar att det snart spinner vidare..

Fräls mig - är jag döende eller?

Har haft världens skummaste dag. Började med att magen var relativt lugn när vi begav oss till stora staden Göteborg (för mig är allt som är större än en mindre ort en stor stad, det ökar mer förtåelsen för att jag hela tiden lyckas gå vilse!!).

Slapp köeri trafiken och var ganska tidig till ortopedtekniska. Satt en stund o väntade sedan kom nån o ropade upp "Helena Jansson". Ingen gjorde tecken till att röra en min. Lampan trillade ner och jag insåg att det kanske var mig de menade? "Helena" är trots allt mitt mellannamn. Så jag sa "Jessica kanske?" Jodå, visst var det mig de menade. Av nån anledninga hade de fått för sig att använda mellannamnet istället.

Själva utprovningen gick snabbt o smidigt. Fick med mig gördeln på direkten och slapp dessutom betala för den TACK O LOV FÖR DET säger jag bara. Sköterskan verkade tycka synd om mig? Det stod trots allt att jag skulle betala den själv.. men hon sa att de fakturerar Kungälv istället. Som sagt, jag grät inte över det!!

Tidigt klar, före utsatt besökstid, så jag fördrev tiden på Willys i väntan på att Anders skulle kunna komma iväg från jobbet o luncha med mig. När jag spatserar runt mellan raderna av hyllor kommer en man i ca 75 årsåldern (kunde varit äldre) fram till mig och tar min hand. Han säger som följer "jag är en kristen människa. Jag känner att jag vill be en bön för dig, får jag det? (jag hann inte svara, tänkte säga att "jag är inte troende" - men han satte igång innan jag kom så långt) "kära gud, befria denna kvinna från hennes lidande och hennes smärtor och omslut henne av ditt himmelrike, ta nu hand om dig och ha en bra dag" Sen gick han. Bara sådär. Jag stod där gapande och fattade ingenting. Det är nog tredje gången det händer mig. Att jag blir stannad av främmande människor i olika åldrar som av nån anledning vill frälsa mig och be för mig. Jag vet i fan.. utstrålar jag "hej kom o hjälp mig", ynklighet, är jag halvvägs till döden?? Man börjar nästan undra. Lite smått komiskt såhär i efterhand men då kändes det mest ganska läskigt. Var några år sen det hände sist nu, men det var lite dejavu känsla över det där mötet..

Förra gången var jag ute o promenerade och blev stannad av en man i trettio års åldern. Han höll också nån predikan och påstod sig se att jag var en "god människa med stort lidande i behov av guds hjälp" HJÄLP! Jo, hjälp var jag i behov av men allt annat är från Gud.

Till råga på allt ringde min telefon en stund efter att jag lunchat med Anders. Det var prästen som från början skulle viga oss!! Som inte fått veta att vi valt en annan präst! PINSAMT värre att förklara detta för honom, det skulle ju kyrkoherden göra.. nåja, det gick rätt smärtfritt det med.. men jag var helt slut när jag kom hem.

Nu sitter jag här o trampar o planerar dagens middag. Den blir sen, när älsklingen kommer hem från golfrundan. Greksallad med surdegsbröd, hemgjord tzatziki (a al min egen variant med massa örter i, direkt från la balkonga) och till det skall jag käka en bit firre. Tänker gotta mig med ett glas rosé också. Det är fredag o det är jag värd :)

Dagens mission: GÖRDEL

Idag bär det av till stora staden Göteborg igen. Denna gång skall jag till ortopedtekniska och prova ut en maggördel för att hålla tarmarna på plats. Kommer förmodligen få bekosta hjälpmedlet själv eftersom det enbart är stomipatienter eller bråckpatienter som får detta bekostat för sig? Lite sjukt kan jag tycka med tanke på alla kostnader vården av min trasiga mage kostar mig. Vad är det för skillnad på en patient med ljumskbråck och en patient med bråck på andra ställen.. suck. Rättvisa här i världen? Inte.

Gårdagen var rätt jobbig. Behövde inte fundera länge på hur jag mådde innan jag testade SNS. Besvären kom tillbaks bums. Eftermiddagen var särskilt jobbigt. Jäste hela jävla dan och hur jag än pressade ut de här värkande gaserna kom de bara tillbaks. Härdade ut och skippade resulax på kvällen. Antog min bräda istället. 45 minuter. Sen var det dags att åka till frissan. Bukvärk! De där "härligt smällande" bubblorna som bara vandrar uppåt och gör allt annat än att söka sig ut. En känsla jag inte gärna delar med mig. Eller rättare sagt jag delar gärna med mig, men det är en känsla jag inte önskar någon annan. De som inte haft gaser som fastnar förstår inte hur förbannat ont de kan göra när de fastnar på fel ställen och bara växer och växer.. 

Det märks att man mår sämre..

Jag vet inte vad som flög i mig igår. Var hos frissan och fixade till luggen, det vill säga jag bad henne klippa ur den lite (tagga den) lite snett så den följer håret på ett annat sätt. Att gifta mig med tjock, rak lugg om jag skall ha en snygg uppsättning och sparat håret för övrigt känns inte så lockande.. det blir ju bara massa lugg! Så igår försvann den. Blev mer som jag hade den när jag var korthårig.

Har funderat på det här med färg också.. har ju färgat håret i en mörkare nyans (eller massa olika mörka!) sista året och börjar tröttna. Inte för att jag tycker det är fult mörkt, men jag har tröttnat på att hela tiden färga utväxten (som kommer ganska fort när man är ljus i grunden.. ) det ser inte bra ut med en blond utväxt så är det bara.. bättre om det var tvärtom.. ser mer naturligt ut. Dessutom vill de röda pigmenten komma fram ur färgen i solen trots att jag använder schampoo med solskyddsfaktor.

Igår fick jag för mig (detta händer alltid när jag mår som sämst, jag fattar inte att jag aldrig lär mig?!!) att jag skulle testa att göra  en avfärgning på egen hand för att sedan lägga in en mörkblond nyans och göra lite slingor. Frissan avrådde mig från mörkblond men föreslog ljusblond så jag blir mer som jag var innan. Jag tog det i beaktande både en o två gånger men kom fram till att jag i så fall skulle bli gul i skallen. Så jag testade avfärgning (eller nedtoning som det så fint stod) från frisörgrossisten. Den skulle bita på alla färger och i två steg ta bort all gammal färg utan att skada mitt naturliga hår. Tjena.. lät för bra för att vara sant.. jag tvivlade men körde ändå i skiten i håret. WHY?

Kliade som satan. Fick sköja ur. Resultat? Guld/rödbrun färg som inte alls var vad jag ville ha. Gjorde den andra avfärgningen som de beskrev som avfärgning. ORANGE! Rödorange! Ok, min botten så ganska normal ut, som mitt hår men resten? OH MY GOD! Att jag inte grät. Det var bara o dra i ny färg igen. Ljusbrun. Såg fan inte klok ut. Ångrade mig bittert. Ja, jag hade nästan lite ångest.. så istället för att bli mitt normala, ljusare jag, blev det två avfärgningar och sen ny brun färg igen..suck.. i längderna tog färgen självklart mer eftersom det är mörkfärgat så många gånger så där blev det bara ännu mörkare.. suck o stön be en bön jag blir så trött..

Kommer inte göra det igen.. (hört den förr?) nästa gång får det bli frissan.. men har ju sett skräckexempel därifrån också.. kanske göra lite slingor o hoppas att det växer ut normalt i etapper.. men till bröllopet lär jag nog få stå mitt kast o förbli den brunett jag färgat mig till!!

Intressant om medicinsk qigong och smärttillstånd

En länk väl värd att läsa. Mycket matnyttig information för den som är intresserad!

http://www.mediqiakademien.se/res/mediqi_soc_fors_01.pdf

Medicinsk Qigong mot magbesvär

Fick ett hett tips idag. Min mamma var här på besök (alltid lika trevligt!) och hade varit hos naprapaten med sin onda rygg. Hon är en jävel på det hon gör, naprapaten..  det var faktiskt jag som rekommenderade henne för min mamma en gång i tiden. Var där en gång för min onda nacke (hade fått nackspärr som höll i sig tre månader efter en resa till Thailand..) ett knyck och skiten var borta! Bara sådär.. sen dess har jag inte haft behov av fler besök. Eller jo, det har jag väl egentligen, men snålheten bedrar visheten ibland?

Min mamma tog över istället och gick dit med sin rygg. Hon lär sig massa på köpet och det är lite kul när hon kommer med tips till mig, på naturmedicinsk väg - det brukar alltid vara tvärtom. Denna gången hade naprapaten (jag är tydligen väl omdiksuterad!) beklagat sig över att hon inte kunnat hjälpa mig då en nerv kom ikläm under sns testperioden (hon fick ju inte behandla mig med pacemaker apparatur i kroppen och kunde inte heller göra det eftersom denna satt i ryggraden) och kom in på att medicinsk qigong gör mer för onda magar än man tror.

På så vis kom alltså mamma fram till att jag borde testa. Eller föreslog det i alla fall. Det skall tydligen finnas här nånstans i närheten. Googlade för skojs skull på det men hittar inget här i trakterna. Kanske sökte jag lite för dåligt jag vet inte. Har varit inne på qigong tidigare, men tror jag är för rastlös för alla dessa långsamma rörelser?? Kanske är det just det som är grejen. Jag BEHÖVER utöva rörelserna LÅNGSAMT. Är annars van att göra det mesta upspeedat. Till o med yoga. Bom, krasch, bang och så är det klart. Typ. Inte världsbäst kanske men det gör ändå en skillnad. Andningen, den viktigaste biten borde jag nog lägga mer energi på. Att andas rätt är a och o. Jag vet ju det ändå är det så mycket lättare sagt än gjort. Fick ett andningsschema en gång i tiden, av min kinesiske akupunktör. JISES vad svårt det var och vad dålig syresättning jag hade! Det där bör man öva på, både en och två gånger per dag.. ändå är det så lätt att det rinner ut i sanden.. fast man inte vill..

En regnig dag

Morgonen började inte bra idag. Regn. Kvavt. Skallebank (nej, jag är inte bakfull, jag drack inget annat än apelsinjuice igår - kanske den jag är bakfull av??!) magont.. allmän sjukdomskänsla. Svintrött. Ingen bra start. Molande värk i magen och hugg ner till höger (tjocktarmen med andra ord, den förstorade biten.. fantastiskt..)

Började morgonen med ett pass på brädan.. min kära vän tillbaks efter tre veckor.. om jag saknat den? Nja.. jag trodde jag skulle bränna den på bål.. men insåg att den är min räddare i nöden och behöll (alla tre!) Jo, jag äger tre stycken.. så sjukt är det.. en till båten, en hos mamma och en hemma.. man lär sig ta sig runt på nåt sätt?!

Var en pers att få ner frukosten idag. Jag lyckades men det tog emot. Magvärk x 1000. Det sjuka är att den fortfarande smakade gott. Bara det att magen inte ville ha den. Över huvud taget.. 

Sitter här o trampar igen. Back to normal shit. Försöker klara mig utan resolor ett tag för att slippa än mer huvudvärk och märka skillnaden tydligt före o efter dosan UTAN resolor. Före testet knaprade jag ju Resolor dagligen. Tarmen strejkar redan. Nån som är förvånad? Knappast.. den enorma tröttheten som tillkommer gör inte saken bättre. Inte nedstämdheten heller.

Tog en löptur igår med sambon. Första på tre veckor! Här går vi ut hårt. I värmen o allt.. ;) trodde jag skulle ha träningsvärk idag men känner igenting, sprang trots allt ca 5 km?! Orkade hela vägen även om det var förbannat segt sista biten.. märks att jag lagt på mig- mer vikt att släpa runt på haha.

Magen kändes relativt bra igår under löpturen. Den gungade lite sådär gott. Dock blev det bakslag så snart jag stannade när vi var klara. Faaan vilken magsjukekänsla. Magen svullna upp som en jordglob. Trots närmare en timme på brädan före löpturen..  allt är inte guld som glimmar? Men jag är i alla fall stolt att jag tog mig runt och det gjorde gott för själen. Kände mig hurtig!! (bäddade gott för den enorma skålen glass jag tryckte i mig efteråt - det skall ju vara nån form av balans också ;))

Så var den tillbaks

Tog längre än väntat - att få tillbaks min normala värkande mage vill säga. Förmiddagen gick förvånansvärt smärtfritt. Kom mig till och med iväg o handlade UTAN mediciner o dylikt redan vid elva. Kände mig nästan lite hög på mig själv. Fick klämt ur mig lite kladdigt skit också bara en sån sak. Ok, jag fick ta till en resulax efter frukost det fick jag, men den stannade inte kvar och i min värld är det ett smärre mirakel.

Dock är det väl så att allt är relativt. Underbart är kort? Även om kort idag var förhållandevis länge. I min värld i alla fall. Man vänjer sig liksom vid den situation man har. På nåt skumt sätt. Man vänjer sig vid nån form av "icke existens" och kallar den vardag? Man vänjer sig vid sina sjuka rutiner och kallara dem normala.. eller nej, inte normala men normala i den bemärkelsen att de blir ens vardag. Vardagen är ju den vi normalt jämför med. Vår egen vardag. Det är den som utgör större delen av veckan. Tyvärr.

Efter lunch tog jag en promenix. Vovvarna vill ju inte gå nån längre sträcka i värmen. Förstår dem. Det är inte bara varmt det finns liksom ingen luft och den luft som finns känns äckligt oren! Fuktigt o klibbig..

Under promenaden smällde det till rejält och sen dess har det gått utför. Åt ett äpple nyss, vilket jag inte skulle gjort när magen redan ballat ur. Blev inte direkt bättre. Vad gör jag då? Stoppar i mig lite choklad också.. kanon.. men man ska leva också? Eller är det tröstäta jag gör? Jag vet i fan. Gott smakade det och ont har jag.

Jag hoppas det ger sig lite, lovat sambon vi ska ut o springa en sväng ikväll eftersom jag varit mer eller mindre orörligt tre veckor fram till nu.. men för tillfället känns det inte vidare motiverat. Buken värker och den där enorma tröttheten ger sig väl tillkänna igen.. sns sns wherever you are.. seek me here I won't be far..

Utslag.. en härlig bild!

Lovade en bild på de fantastiskt fint kliande utslag jag fick av bandaget här i helgen. Syns kanske inte så bra, men man ser ju i alla fall skillnaden om man jämför med bilden från före utslag så att säga!!

Lite blodkladd och annat men utslagen är den fina röda rand som här ser ut som ett brett piskrapp. Det är eg upphöjda vätskiga bubblor över hela området. Får se om jag kan ta en bild på hur det ser ut nu när bandaget är borta!

Första dagen på tre veckor utan SNS

Då var det alltså dags att utvärdera dagens sanning. Första dagen utan vare sig provstim, resolor eller dylikt. Ännu ingen resulax men den lär bli nödvändig innan dagen är över med tanke på hur läget är nu. Dock inte tokvärk ännu, bara sådär lite lagom.. ehrm, ja lite lagom - hur man nu bättre definierar det? Allt är ju relativt. Nån annan hade kanske tyckt det var outhärdligt, men allt beror ju på vad man är van vid.

Har intagit frukost. Magen protesterade direkt. Innan frukost fick jag till o med pressat ut lite gas. Dock körde det ihop sig rejält när jag stoppa första skeden flingor i munnen. Vi får väl se vad som händer nu. Gaserna luktar ju inte direkt mumma, jobbigt när man är van att ha gaser som inte luktar över huvud taget! De brukar bara vara enorma i sitt omfång så att säga.

Ryggen ömmar, det känns där elektroderna suttit (ungefär som efter ingreppet, möjligen något mindre) utslagen är kvar men att börja morgonen med en dusch var smått fantastiskt! Att kunna röra sig obehindrat var även det en smått fantastisk upplevelse.

Fick städat lgh för första gången på tre veckor igår. Nog för att min kära sambo gjort sitt bästa, men när man är van att ha saker på ett vis.. och inser att de inte blir så när nån annan gör dem.. så kliar det liksom i fingrarna? Jag vet jag är lite perfektionist på det planet. Men inte på alla plan ;) Man får välja sina strider!!

Ser ut att bli en fin dag idag. Igen. Varm. Vovvarna verkar inte jättenöjda men de åt i alla fall lite imorse. Alltid bra när dagen börjar utan strul med dem också.. de vill ju inte äta i värmen och jag förstår dem! Fattar inte att jag själv satt o stoppa i mig choklad i hettan igår..? Det var ju inte ens gott.

FIck halsbränna av apelsinjuicen jag drack till mackorna också. Brukar inte dricka juice till mina mackor, men igår var jag sugen. Var så förbannat varmt på balkongen och den var sådär härligt läskande.

Planerar att ev dra med sambon på kvällscykelfika när han slutar jobbet idag. För att skaka runt i magen lite. Men det beror ju på hur läget förändras under dagen. Den som lever får se. Vädret spelar ju också in.

Så var den alltså borta

Blev äntligen av med min dosa idag. Får man säga så om man redan saknar den? Var lite ovant att sätta sig i bilen efter tre veckor utan att behöva tänka på att hålla ryggen rak o ta spjärn i svängarna.. kändes nästan lite märkligt.. :-/ Skumt vad man vänjer sig vid?

Tog inte många minuter att få bort elektroderna, men de var betydligt längre innanför huden än jag hade trott. Ca 20 cm in satt de och den andra elektroden (den som varit i bruk så att säga) gav inte med sig utan att visa att den trivdes där den var. JISES, det där gjorde ont. Faktiskt. Den första gick som en dans men den andra.. krampade runt och ville inte släppa. Med lite lirkande kom den dock loss och oj vad skönt det var! Utslagen mår dessutom bra mycket bättre med lite luft, utan all denna äckliga plast över.. men det ser inte roligt ut. Det är en sak som är säker. Jag hoppas det ger med sig snart.

Mageffekten idag har varit katastrofal. Började ju så redan imorse innan vi åkte. Inget toabesök, fullt med gaser i magen o vätska utan dess like.. bådade illa.. intervjun jag var kallad till inför utbildningen jag sökt gick väl sådär.. fick komma in tidigare (tack o lov! ) o snurra till det rejält till en början. Kom på fötter efter ett par minuter men det kan vara de minutrarna som avgjorde.. det återstår att se! Egentligen är det nästan så jag önskar att jag inte kommer in så jag inte behöver gräma mig om jag inser att jag faktiskt inte kommer fixa det när det väl kommer till kritan.. fick dessutom lite mer kött på benen vad gäller lönen och för en heltid och fyra tusen mindre i månaden än jag hade innan jag blev sjukskriven känns det sådär faktiskt.. även om jobbet verkar otroligt intressant! Man ska klara det också.. nåja, den som lever får se!!

Just nu mår magen i alla fall apa. Sköterskan (en annan än normala virrpannan, skönt!) trodde absolut att jag får min operation o min permanenta dosa, dock tveksamt innan sommaren och semestrarna är över.. ) men jag tvivlar.. jag har hört så mycket lovord förr.. jag vågar inte tro? Jag vill men jag vågar inte. Fick överdriva en del vad gäller de positiva bitarna för att övertyga dem om att jag faktiskt ska få en sån här dosa, men det är ju i slutändan doktorn och budgeten för VG som avgör.. inte hur jag mår.. vi får väl se. Men jag kämpar vidare o de vet de om.. det var ju så jag kom hit från scratch så att säga.. de är medvetna om att jag kommer ställa till hus i helvete om jag inte får den.. om det är nåt som ger mig energi är det när jag blir förbannad..

IBS - hjärn och magåkomma i samma förpackning

Det har blivit bevisat, inte bara en, inte två - utan många gånger om att IBS inte enbart är en dysfunktion i tarmen utan en dysfunktion som rotar sig både i hjärnan och i tarmfunktionen. En person som lider av IBS får inte samma gastrokoliska effekt (det vet vi!) som en "normal" människa får ca 15 minuter efter intagen måltid. Istället kontraherar colon enormt eller låter bli att kontrahera över huvud taget. Sambandet går att mäta med data och skiljer sig radikalt mellan en som lider av IBS och en som inte gör det.

Vad är det som händer? Läs nedan och förstå lite bättre:

What A Brain-Gut Dysfunction Looks Like
Irritable Bowel Syndrome, also known as IBS, is defined by the Rome Criteria diagnostic guidelines, and is characterized as a brain-gut dysfunction. What on earth does this mean?

In plain English, it means that IBS symptoms result from a hypersensitivity of the nervous system of the gut (your gut overreacts), along with misinterpretations of the nervous system messages from the gut by the central nervous system and the brain (your brain overreacts to your gut's overreaction).

Basically, this circuit (from gut to brain and brain to gut) appears to be abnormal in patients with Irritable Bowel Syndrome, though the exact abnormalities remain unclear.

(For full information about the brain-gut dysfunction and Irritable Bowel Syndrome overall, get The First Year: IBS, an essential guide to successfully managing the disorder. This is extremely helpful for both the newly diagnosed and those who have been struggling with IBS for years.)

Remarkably, PET scans of the brains of people with IBS show pronounced differences in the activation of certain parts of the brain relating to perception and pain (versus normal individuals). MRI brain scans have shown similar results. Yes, this means that those of us with IBS have a brain disorder, not just a gut disorder.

This also means that IBS is undeniably a physical problem. Simply put, the brain-gut interaction of people with IBS influences their bowel pain perception and motility. In a nutshell, the processing of pain information within the central nervous system varies between normal individuals and those of us with IBS, with the result that we can experience even normal GI contractions as painful.

The interactions between our brains, central nervous systems, and GI systems are just not functioning properly. We have colons that react to stimuli that do not affect normal colons, and our reactions are much more severe.

The end result is heightened pain sensitivity and abnormal gut motility, in the form of irregular or increased GI muscle contractions. It is this gut overreaction and altered pain perception that cause the lower abdominal cramping and accompanying diarrhea and/or constipation that characterize IBS.

The simplest way to break this cycle, stop the gut overreaction, and manage symptoms on a daily basis is to use a prebiotic 100% soluble fiber supplement that's formulated specifically for IBS. That will help regulate your gastrocolic reflex and keep peristalsis normal. This prevents abdominal spasms and cramps, and relieves both diarrhea and constipation.

Interestingly though, while an underlying cause of IBS might well be in our brains, there is still a physical abnormality in the way our colons function. This dysfunction is actually visible (shockingly so) in the medical imaging tests below.
Illustration from Irritable Bowel Syndrome (IBS): Examining New Findings and Treatments. Authors: Marvin M. Schuster, MD; Michael D. Crowell, PhD; Nicholas J. Talley, MD, PhD. Continuing Medical Education Activity, Johns Hopkins School of Medicine, October 26, 2000, via Medscape. Used with permission.

This is a normal gut 15 minutes after a meal.




This is an IBS gut 15 minutes after a meal. Holy cow!

Typically, the majority of the time the colon is still. However, following a meal, the stomach triggers something called the "gastrocolic reflex." This response occurs when food passes from the stomach into the upper part of the small intestine.

Normally, the gastrocolic reflex causes periodic contractions of the colon at different points along its length, at timed intervals. These segmented contractions regulate the flow of waste, and keep it in contact with the bowel wall, allowing water to be absorbed.

Finally, peristaltic contractions of the colon propel the waste to the rectum and then out of the anus via evacuation by a bowel movement. Total average transit time through the entire 30-foot digestive system, from mouth to anus, is between 12-24 hours for healthy individuals with high-fiber diets, and 48-72 hours for most Americans eating a typical Western (high fat/animal protein, low fiber) diet.

Where Things Go Wrong...
Unfortunately, how the digestive tract is supposed to work is not exactly how it does work for those of us with IBS. The key problem seems to be with the gastrocolic reflex. Specifically, research has found that many IBS patients have highly abnormal ones.

Our colons have disorganized and significantly more violent and prolonged contractions (leading to diarrhea), or almost no contractions at all (resulting in constipation).

Amazingly, researchers have found that while healthy people have between 6-8 peristaltic contractions in their colon within a 24-hour period, IBS sufferers with diarrhea have as many as 25 peristaltic contractions per day, and constipation-prone IBS patients have almost none.

Add to this bowel dysfunction the heightened pain perception resulting from our abnormal brain-gut interactions, and you've got the recipe for disaster...spelled I-B-S.

There's vivid demonstration of this in the images above. They show the huge difference between the after-meal contractions of a normal person's lower (sigmoid) colon and the contractions of the lower (sigmoid) colon in a person with IBS. The left half of both illustrations shows the colon contractions before a meal, and the rates are very similar and quite modest.

Just fifteen minutes after eating, however, the differences in colon contractions as shown on the right sides of the graphics are dramatic. Given the almost off-the-chart severity of the spasms (measured by the vertical axis in terms of pressure) in the IBS patient, it's easy to literally see exactly why the pain and bowel dysfunctions of this disorder can be so extreme.

As you read these graphics, don't be intimidated by the "distance from anal verge" legend for the horizontal axis of the chart. All that term basically means is how far up into the colon from the anus the contractions are being measured (they're either 15, 20, or 25 centimeters up into the colon from the outside of the anus).

In other words, the contractions triggered by the gastrocolic reflex from the stomach are affecting the very lower end of the colon just fifteen minutes after a meal has been eaten. This gives a crystal clear explanation for how an attack can hit you so fast and so hard after - or even while - eating.

Personally, I can't look at these charts without having flashbacks to all the times I've had to rush from the dinner table before I'd even finished my meal. The worst memory of all is from a vacation in Hawaii when I was twelve, and had been allowed to splurge and order lobster.

Unfortunately, a virgin pina colada (in hindsight, it was the high-fat coconut milk and high fructose pineapple juice on an empty stomach that did me in) triggered an attack before my meal had even arrived at the table. I spent the entire evening in a cold sweat vomiting from the pain in a bright pink hotel ladies lounge, while my family ate my lobster.

It's not much consolation to finally get a scientific explanation for exactly what happened to me that night, but I suppose it's nice to no longer be completely in the dark. (And I haven't had a pina colada since.)

So now that you know it's a brain-gut dysfunction that underlies all IBS symptoms, what can you actually do about it?

My top recommendation is gut-directed hypnotherapy. It's one of the most promising methods of treating IBS permanently (researchers have actually called it a cure).

This is the only treatment that actually deals directly with, and can successfully change, the brain-gut dysfunction. See the News and Research section above for an overview of articles and reviews of hypnotherapy for IBS, including researchers' conclusions that hypnotherapy not only relieves IBS symptoms but also appears to restore many of the psychological and physiological abnormalities associated with these symptoms.

In other words, if your goal is to physically change the brain-gut disorder that actually causes IBS symptoms in the first place, gut-directed hypnotherapy is not just the only option, it is a truly terrific one.

Hypnotherapy specific to IBS has long been a mainstream treatment in Great Britain, where this treatment was originally pioneered. However, it has now been embraced by US gastroenterologists and GI researchers as well. It is one of the most thoroughly researched and well-established therapies for all IBS symptoms, and the only one so far that has demonstrated potential for permanent results.

Källa: http://www.helpforibs.com/news/newsletter/11/060711.html

Final countdown

Passande namn för dagens inlägg tycker jag. Idag skall den bort. Gud så skönt och samtidigt fruktansvärt jobbigt.. har varit lite av min bästa vän denna period på tre veckor som nu alltså redan är över. Har inte alltid varit lätt, det vore en lögn att påstå något sådant- gudarna skall veta att jag emellanåt (speciellt på eftermiddagarna) grämt mig över vad jag gett mig in på.. och förbannat apparaten eftersom den inte funkat optimalt.

Dock vill jag inget annat än att få en permanent dosa!! Hur sjukt är det? Förmodligen jättesjukt. Hur kan man vilja ha en pacemaker om den inte funkar optimalt? När man förmodligen kommer få fortsätta leta efter boten och roten till allt ont? Svaret är relativt enkelt i min värld. Min läkare har sagt att jag förmodligen aldrig blir helt bra (man ska inte lyssna på läkare.. vad är kroniskt nuför tiden??? Om viljan finns.. kan det mesta ske..med lite jävlaranamma alltså!) och alternativen som erbjuds är få. Behandlingsmässigt alltså. Det finns helt enkelt inte så mycket som funkar. Den lilla förbättring som SNS:en faktiskt gett mig under dessa tre veckor har varit förbättringen som gör skillnad. Mer än någon annan medicin hittils har gjort. Den har dessutom hållit i sig. Tills för nån halv vecka sen eller så när de vanliga besvären åter började komma tillbaks.. samma stuk alltså.. tarmproceduren började ta längre o längre tid och krävde viss manipulation i form av magövningar trots att jag blivit tillsagd att låta bli. Nöden har ingen lag.. när det gör ont o man har sätt att bli av med det onda som inte innebär att stoppa i sig massa piller.. tro mig, man tar till dem. Det är ingen som väljer att "stå ut" med såna smärtor om de har verktyg för att försöka bli av med smärtan. Eller mildra den åtminstone.

Sagt o gjort. Med lite magövningar kom det igång igen. Inga stora rörelser, bara lite vågor när jag låg på rygg i sängen. Tror elektroden flyttat på sig, ganska säker på det eftersom effekten förändrats ganska radikalt - krampen i foten är där inte hela tiden men den kommer o går. Ganska kraftigt när det väl sätter in. Men men, tiden får utvisa vad som händer. Eftersom effekten inte längre är densamma och bandaget sjunger på sista versen (foto kommer med alla fina utslag o min fantastiskt fina rumpa?! ;)) känns det bara sååå skönt att bli av med den idag. Kunna duscha för första gången på tre veckor! LYX! Det har varit ett mindre helvete att inte kunna kyla av sig under dagarna som gått (värmebölja värre!) att sova inatt var en pers! Tur att hundarna inte var hemma.. låg med bara ett påslakan över mig och höll på att rinna bort.. fläkten på högsta sprutt och fönstren vidöppna.. men fy fan vad varmt det var!! Två hundar i sängen också hade inte funkat.. åska dessutom.. stackars mamma som haft dem inatt :-/ jag skäms! Hade inte direkt räknat med åska så sent.. den skulle ju varit här under dagen..

Nåja, ingen idé att gråta över spilld mjölk! Jag får laga en middag åt henne som plåster på såren eller rå om henne lite i form av hårklippning o dylikt. Vad gör man? Det är de resurser jag har att tillgå så då får jag se till att utnyttja dem på bästa sätt!!

Kommer bli en tuff dag idag. Magen är på helveteshumör och det är mindre än två timmar till vi ska åka. En lång dag väntar.. först massa väntan, sen intervju, sen massa väntan och sen ÄNTLIGEN ska de ta bort den. Skall lämna ifrån mig min fantastiska dagbok också. Tarmdagbok. Den som skall ligga till grund för beslutet om jag får en dosa eller inte.. det där känns jobbigt!! Vi får se hur det går.. men som jag sagt förr: jag hoppas på mirakel!!!

UTSLAG

Det har gått ett par dagar nu utan att jag loggat in här. Varit hos mammsen och gottat mig med sambon o vovvarna. Brorsan o lille brorsonen har också varit här så det har varit lite smärre kaos kan man säga. Full rulle från morgon till kväll. Har varit mycket med hundarna också, de har inte varit sig själva i värmen. Äter inte, slöar och vill inte gå. På kvällarna tar det hus i helvete när all överskottsenergi skall bort. Hm.

Fick gjort en premiärtur med båten också i helgen. Skönt men oj så mkt kallare på havet!! Brände mig gott också.. urk. Kändes ju inte.. samma miss varje år. Ändå hade jag rejält med kläder på mig då bandaget inte mår direkt bra i solljus! Inte i värme heller.. utslagen ser INTE roliga ut. Spetälsk?! Har fått klippa av stora delar o badda med aloe vera o sprit.. stora röda bubblor som kliar som as. Skall bli skönt att få bort för den sakens skull imorgon men jag ser inte fram emot att vara utan dosan... den har blivit lite av en kompis under tre veckor. En kompis som jävlas o en kompis som hjälper mig. Nu blir det väl till att ta tag i brädan igen. Brädan är min allra bästa vän.. jag har längtat lite efter den då jag vet att det i vissa fall varit den som skulle kunnat hjälpa mig bli av med värken.. som jag nu fått dras med hela dagarna. Bara en sån sak. Då är brädan bra att ha.. även om den inte är så rolig..

KLIAR!

Urgh. Har varit en jobbig natt. Inte nog med att jag känner mig som om jag vore i klimakteriet (eller som jag misstänker att det borde kännas då!) med toksvettningar o vallningar om natten.. det har kliat nåt så förbannat under bandaget sista nätterna så jag blir tokig. Går ju inte direkt att klia tillbaks under plasten. Har försökt låta det vara men det är lättare sagt än gjort.. har försökt kika o ser att det ser rött o irreterat ut. Var väl bara o vänta, jag med alla mina allergier.. men men, snart ska eländet bort o snart skall jag få ställa mig under en skön varm dusch igen o inte minst SNART SKA JAG FÅ UT O SPRINGA O CYKLA IGEN! Som jag har längtat. Får krupp av att inte kunna röra mig obehindrat. Det är ett handikapp det vill jag lova.. lider med alla som inte kan det normalt.. detta har ändå bara varit några veckor..

En sak är i alla fall säker. Jag ska ha en interstim! Jag SKA ha en. Jag tänker slåss med näbbar o klor. Jag längtar redan efter op o efter att på allvar kunna experimentera o börja mitt nya, förhoppningsvis lite mindre värktäta, liv!

Vi får väl se. Tisdag skall de bort. Nedräkning pågår.

Efter tre..

Det är ett som är säkert: oavsett hur jag mår i magen under förmiddagen, det vill säga om det är en bra morgon (=minimalt med magvärk fram till lunch efter en morgon med lyckat magkämpande) eller en morgon som börjar katastrofalt från scratch (=massor med magont trots magkämpande - mina försök till en smärtfri dag har misslyckats) så smäller det garanterat till senast klockan tre. Efter det är det kört. Vid tre bara måste jag ta hand om magen igen. Oavsett. Med eller utan SNS. Med eller utan medicin. Med eller utan en bra start på dagen. Oavsett om jag sitter, ligger eller står.. står jag hela dagen eller sitter still blir katastrofen ännu mer uppenbar..

När tarmarna fylls o "trillar ner" ordentligt i sin lilla säck i sin fulla tyngd kör det ihop sig rejält. Det är den enda vettiga förklaring jag kan ge. Nån annan logik finns inte. Oavsett om jag lyckats tömma tarmen eller inte kommer de här besvären alltid tillbaks. Vid tre. Ibland före men aldrig efter för de finns där vid tre..

Tjocktarmen är som mest aktiv nån gång runt 5-7 på morgonen, tunntarmen efter kl 13.. det är väl när den jobbat ner eländet i tjocktarmen som det tar fart. Eller när den liksom inser att den fastnat i en säck och inte kan jobba som den ska.. tunntarmen alltså. Det är ju den som åker ner och låser fast tjocktarmen. Så mycket vet jag - det är ju bevisat genom MR. Det är bevisat genom defekografi och diverse andra "pålitliga" vetenskapliga metoder. Att jag vetat detta sen snart tio år tillbaks med hjälp av en kiropraktor o en homeopat.. det kanske inte är lika vetenskapligt beprövat men det gav nog så väl samma diagnos. Eller vadå diagnos. Läkarkåren vet ju ungefär vad jag lider av, de vet om alla mina fel men det finns ingen vettig diagnoskod för besvären. Sjukt.

Nåja, babbel babbel. Klockan är, i skrivandets stund, efter tre. Närmare fyra. Magsjukt värre. Käkat en macka till lunch. En dinkelmacka med avokado och lite kalkon. Om det nu är kalkon kemiskt sett.. om en kyckling vid analys av köttet mer liknar en gris kan man ju undra vad kalkonen egentligen liknar? Sammansättnigsmässigt då menar jag..

Sitter och surplar på en liten sojalatte. Om man kan kalla det så. Latte är ju liksom mjölk.. soja är en böna..? Mycket starkt kaffe o lite sojamjölk. Den naturella, färska varianten. Den andra kliar i halsen. Borde egentligen skippa soja då den innehåller massor med tarmretande ämnen och jag faktiskt varit rejält allergisk mot den en gång i tiden.. men jag försöker hålla det till yoghurt o sojamjölk o skippar resten.. även om jag faktiskt älskar sojabiffar och andra kemiska konstigheter! Vad säger det om mig? Förgiftad? Jag gillar tändvätska (grillad, bränd mat) jag gillar ajax (doften av kemikalier?) framför såpa.. tja, som sagt jag måste va rejält förgiftad som föredrar kemikalier framför naturliga produkter.

Att vara förgiftad och ha en tarm som inte funkar går ju liksom hand i handske. De är två synonymer.. ingen är förvånad. Minst av alla jag.

Efter tre.. det är dags för te.. phytolakt! :)