Bläddrade igenom "regionmagasinet" som kommer hem i brevlådan med jämna mellanrum. Vårdens hyllning till sig själv? Fastnade speciellt vid två artiklar. En om en kvinna med "magproblem" - det vill säga IBS. En klockren sådan om jag skulle sno uttrycken från Magnus Simrén. Är något klockrent nuför tiden??
Hur som helst. Hon hade blivit "Botad" med hjälp av ridning. När hon fick rida slapp hon sin smärta och hon hade inte käkat piller eller varit sjukskriven eftersom hon inte ville belasta samhället mer eller mindre.. hon blev bra när hon red. Men hon fick ont i magen om hon åt en grov macka? Är det såna besvär man jämställs med.. jag blir nästan förbannad. Förlåt, jag BLIR förbannad. Vissa saker tål man inte, då får man försöka undvika dem. Eller underlätta för kroppen genom att tugga mer, tillsätta enzymer, stressa mindre.. ja, det finns en hel rad grejer man kan ta till i kampen mot dessa besvär. Vissa får faktiskt ont av ALLT de äter. Till den gruppen hör jag. När det är som värst ställer vatten till helvete i magen. Ja, vatten. Det är inte vad jag äter utan ATT jag äter som kör igång skiten.
Jag är inte ensam. Det finns många med mig. Men att motion underlättar och avhjälper en del av besvären, så länge man utför den kontinuerligt är det inget tvivel om. Grejen är ju bara att man ska ORKA ta sig ut när man känner den där hemska värken, den sprängande magen, en skalle som dunkar.. ja, fatta grejen. Det är inte vidare trevligt att springa när det känns som tarmarna ska hoppa ur kroppen för varje nedsteg. Men det känns rätt skönt när man väl kommit igång.
Denna veckan har jag varit lat. Inte varit ute och sprungit alls. Kroppen har inte velat. I stället har jag ätit massa skit. Läs choklad och sojaglass. Jag vet, inte bra för magen! Men eftersom kroppen varit sugen på detta och inte velat vara ute några längre stunder (det har ösregnat och blåst större delen av veckan) har jag försökt lyssna på den.. antar den ville ha skit pga energibrist? Vad vet jag. Kanske försöker jag bara komma på ursäkter för mig själv. Tröstätning kan vi kala det så? Trots att man får ont av det man äter? Jag vet inte. Självplågeri snarare.
Den andra artikeln handlade om överkonsumtionen av tabletter. Hur många dödsfall som faktiskt beror på antingen felmedicinering eller överdoser.. det är rätt sjukt! Hur mycket tabletter vi stoppar i våra gamla.. kassvis.. och sen undrar vi varför de är så sjuka?! Hm. En kropp kan inte leva på kemiska piller. Den behöver näring, motion och kärlek. Ett kemiskt piller kan inte ersätta något av det. Den kan lura kroppen att utföra manövrar den egentligen inte vill.. men det är helt enkelt också bara det den gör: lurar kroppen. Det finns ju en anledning till att kroppen reagerar som den gör, även om det i många fall i de flestas ögon inte är det minsta logiskt. Det finns en logik, jag lovar. Det gäller bara att hitta den. Sen om man gillar logiken.. det är en helt annan femma!!
Hur som helst. Hon hade blivit "Botad" med hjälp av ridning. När hon fick rida slapp hon sin smärta och hon hade inte käkat piller eller varit sjukskriven eftersom hon inte ville belasta samhället mer eller mindre.. hon blev bra när hon red. Men hon fick ont i magen om hon åt en grov macka? Är det såna besvär man jämställs med.. jag blir nästan förbannad. Förlåt, jag BLIR förbannad. Vissa saker tål man inte, då får man försöka undvika dem. Eller underlätta för kroppen genom att tugga mer, tillsätta enzymer, stressa mindre.. ja, det finns en hel rad grejer man kan ta till i kampen mot dessa besvär. Vissa får faktiskt ont av ALLT de äter. Till den gruppen hör jag. När det är som värst ställer vatten till helvete i magen. Ja, vatten. Det är inte vad jag äter utan ATT jag äter som kör igång skiten.
Jag är inte ensam. Det finns många med mig. Men att motion underlättar och avhjälper en del av besvären, så länge man utför den kontinuerligt är det inget tvivel om. Grejen är ju bara att man ska ORKA ta sig ut när man känner den där hemska värken, den sprängande magen, en skalle som dunkar.. ja, fatta grejen. Det är inte vidare trevligt att springa när det känns som tarmarna ska hoppa ur kroppen för varje nedsteg. Men det känns rätt skönt när man väl kommit igång.
Denna veckan har jag varit lat. Inte varit ute och sprungit alls. Kroppen har inte velat. I stället har jag ätit massa skit. Läs choklad och sojaglass. Jag vet, inte bra för magen! Men eftersom kroppen varit sugen på detta och inte velat vara ute några längre stunder (det har ösregnat och blåst större delen av veckan) har jag försökt lyssna på den.. antar den ville ha skit pga energibrist? Vad vet jag. Kanske försöker jag bara komma på ursäkter för mig själv. Tröstätning kan vi kala det så? Trots att man får ont av det man äter? Jag vet inte. Självplågeri snarare.
Den andra artikeln handlade om överkonsumtionen av tabletter. Hur många dödsfall som faktiskt beror på antingen felmedicinering eller överdoser.. det är rätt sjukt! Hur mycket tabletter vi stoppar i våra gamla.. kassvis.. och sen undrar vi varför de är så sjuka?! Hm. En kropp kan inte leva på kemiska piller. Den behöver näring, motion och kärlek. Ett kemiskt piller kan inte ersätta något av det. Den kan lura kroppen att utföra manövrar den egentligen inte vill.. men det är helt enkelt också bara det den gör: lurar kroppen. Det finns ju en anledning till att kroppen reagerar som den gör, även om det i många fall i de flestas ögon inte är det minsta logiskt. Det finns en logik, jag lovar. Det gäller bara att hitta den. Sen om man gillar logiken.. det är en helt annan femma!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar