Vardag..

Så var man hemma igen. Puh. Det är lättare att vara hos mamma och bli ompysslad. Inte minst för att slippa alla dessa rutiner. Man kan inte följa dem när man är borta. Vare sig man vill, behöver eller inte.

Försäkringskassehandläggaren ringde mig igår. Sent. Men jag är glad att hon ringde. Vi fick rett ut ett och annat och jag fick lite mer kött på benen vad gäller alla dessa papper och blanketter och vad man har rätt och inte rätt att göra. Även om jag inte fick svar på alla mina frågor. Handläggaren verkar trots allt bra och det är jag tacksam över. Att ha kontakt med någon som verkar förstå ens situation när man har det som jag (och säkerligen många med mig) har det är a och o!

Sjukskrivningen fram till förlossning är i alla fall godkänd utan krångel och bara det känns skönt att veta. En liten (av alla andra stora) börda som lyftes från mina axlar.

Tog en propavan igår innan jag la mig. Var så sjukt trött men kände ändå att jag inte skulle kunna somna pga magen. Det var nog ett klokt beslut att göra det. Magen var ett helvete rent utsagt. Skippade dock cilaxoral igår och körde enbart med oxyflush. Blåser inte upp tarmen lika mycket, vilket förmodligen beror på att de inte retar på samma sätt..  tanken med cilaxoral är ju att den ska komma ut, inte stanna kvar i tarmen som den gör på mig och ställa till det. Hur som helst.Det var svårt att somna men det gick tillslut. När jag väl somat sov jag ganska bra och vaknade inte ens när makens mobil larmade att det var dags för honom att gå upp.. helt slut när jag gick upp med en tarm som spände och en mage som var sprängfull. Den är fortfarande skit och hjärncellerna kämpar för att komma på en lösning. Än så länge finns den inte inom räckhåll. Maten står mig upp i halsen o det sitter som en stor boll i mellangärdet. Man har haft bättre dagar. Inget snack om saken.