Halva dagen, eller något sådant, har gått. Snart dags att bege sig till brorsan på kalas. Han börjar bli gammal, den gamla mannen ;) inte för att jag blir yngre själv.. tvärtom.. men det är kul att påpeka ibland :) Han har trots allt bra mycket mer grå hår än vad jag har. Hittils har jag faktiskt inte hittat ett enda, men det kanske beror mer på dålig syn än att jag inte har några?!!
Var ute på promenad för en stund sen i snön. Vackert! Den finaste promenaden på länge. Det kändes faktiskt nästan som det var vinter ute. På riktigt menar jag. Den här vintern har ju varit allt annat än just vinter. Eller så är det precis det den varit; en vanlig traditionell regnig svensk vinter. De sista två åren har ju inte direkt gått till statistiken över normalt väder på de här breddgraderna :-/
Hur som helst. Magen blir inte bättre. Tvärtom. Även om promenaden var helt fantastiskt skön för själen så var den allt annat än så för en värkande mage. Magen ville bara hem. Högg, drog, värkte.. tja, allt på en gång. Sånt tar liksom udden av det roliga! Tänk om den kunde sluta bråka.. om så bara för en liten stund.. men inte.
Snart dags att bege sig till brorsan alltså. Ännu en sak jag fasar för. Inte att besöka brorsan och definitivt inte att fira honom -tvärtom, det ser jag fram emot! Det jag fasar för är snarare att behöva äta igen och att sitta stilla eftersom jag redan har tokont i magen och jag vet hur detta ställer till det.. men men, vad är väl en bal på slottet. Det blir förmodligen inte någon långvarig visit men jag får vara glad att vi tar oss iväg över huvud taget som läget är nu. Det ska bli trevligt att besöka brorsan i alla fall!
Var ute på promenad för en stund sen i snön. Vackert! Den finaste promenaden på länge. Det kändes faktiskt nästan som det var vinter ute. På riktigt menar jag. Den här vintern har ju varit allt annat än just vinter. Eller så är det precis det den varit; en vanlig traditionell regnig svensk vinter. De sista två åren har ju inte direkt gått till statistiken över normalt väder på de här breddgraderna :-/
Hur som helst. Magen blir inte bättre. Tvärtom. Även om promenaden var helt fantastiskt skön för själen så var den allt annat än så för en värkande mage. Magen ville bara hem. Högg, drog, värkte.. tja, allt på en gång. Sånt tar liksom udden av det roliga! Tänk om den kunde sluta bråka.. om så bara för en liten stund.. men inte.
Snart dags att bege sig till brorsan alltså. Ännu en sak jag fasar för. Inte att besöka brorsan och definitivt inte att fira honom -tvärtom, det ser jag fram emot! Det jag fasar för är snarare att behöva äta igen och att sitta stilla eftersom jag redan har tokont i magen och jag vet hur detta ställer till det.. men men, vad är väl en bal på slottet. Det blir förmodligen inte någon långvarig visit men jag får vara glad att vi tar oss iväg över huvud taget som läget är nu. Det ska bli trevligt att besöka brorsan i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar