Hur kan man tänka på mat när maten hela tiden ställer till det för en? När allt man stoppar i munnen orsakar besvär i tarmen? Ganska komplext kan många tycka och jag förstår dem. Det är lättare att undvika att äta när man har ont än att glädjas över mat och matlagning. Det är ju ganska logiskt i sig.
Själv har jag alltid älskat mat. Inte alltid alla sorter, men jag har alltid älskat att äta. Hur sjukt det än låter. Vissa perioder har jag ätit mer och andra mindre, under min sämsta magperiod (när helvetet satte igång) åt jag naturligtvis för lite (inge i mängd men näringsmässigt) och detta har satt ribban för mitt fortsatta leverne. Det vill säga aldrig mera ner i vikt! Har haft ett helvete med att gå upp de här kilona igen, och det är ingen sits jag någonsin vill hamna i. Men jag förstår att många mag och tarmsjuka gör det. Det är lättare sagt än gjort att proppa magen full med mat när det enda man vill är att låta bli att äta - tarmen får vila - men slipper ha så ont.. det blir helt enkelt en ond cirkel.
Hur som helst. Mitt intresse för matlagning har nog räddat mig. Istället för att laga "tråkig mat" och äta sådant jag inte tycker om har jag lovat mig själv att jag skall försöka att alltid laga god mat, från grunden så mycket det bara är möjligt och inte proppa magen full med sådant jag inte gillar. Det är helt enkelt inte värt det. Skall jag fylla tarmen och få värk (vilket jag alltid får vare sig jag ätit eller inte men mycket mer efter maten såklart) skall det vara med mat jag njutit av att äta. Inte sådant jag stoppat i mig bara för att. Inbillar mig att jag också får i mig mer näringsmässigt kompett mat den vägen - och de har ju visat sig på mina blodprover de senaste åren. Att hitta passionen till matlagning kanske är lättare sagt än gjort.. men när man väl kommit dit är det värt mödan.
Imorgon är det fredag och fredag för mig betyder middag på kvällen. Mysmiddag och gärna någon efterrätt. Maken har sagt ok till efterrätter fredag och lördag. Jag är ju även en efterättoman. Tyvärr. Det där är ingen bra egenskap och inget jag är stolt över!!
Planen so far ligger vid lax. Varmrökt med örtkryddor och färsk (möjligen hemlagad) pasta med en god sås till. Sallad med pinjenötter och som sagt en god efterrätt. Vad det blir har jag inte kommit på än men det brukar sällan vara några problem ;) Det löser sig. Jag gillar fredagar. Jag vet inte varför egentligen, men de känns mysiga på nåt vis. Kanske för att jag uppskattade dem så mycket när jag fortfarande kunde jobba. Fredag var veckans sista dag och en dag att fira på nåt sätt. Det har väl hängt i. På gott och ont. Men det är bra att göra skillnad på dagarna även då man går hemma. Det hindrar att varje dag ser lika dan ut.
Själv har jag alltid älskat mat. Inte alltid alla sorter, men jag har alltid älskat att äta. Hur sjukt det än låter. Vissa perioder har jag ätit mer och andra mindre, under min sämsta magperiod (när helvetet satte igång) åt jag naturligtvis för lite (inge i mängd men näringsmässigt) och detta har satt ribban för mitt fortsatta leverne. Det vill säga aldrig mera ner i vikt! Har haft ett helvete med att gå upp de här kilona igen, och det är ingen sits jag någonsin vill hamna i. Men jag förstår att många mag och tarmsjuka gör det. Det är lättare sagt än gjort att proppa magen full med mat när det enda man vill är att låta bli att äta - tarmen får vila - men slipper ha så ont.. det blir helt enkelt en ond cirkel.
Hur som helst. Mitt intresse för matlagning har nog räddat mig. Istället för att laga "tråkig mat" och äta sådant jag inte tycker om har jag lovat mig själv att jag skall försöka att alltid laga god mat, från grunden så mycket det bara är möjligt och inte proppa magen full med sådant jag inte gillar. Det är helt enkelt inte värt det. Skall jag fylla tarmen och få värk (vilket jag alltid får vare sig jag ätit eller inte men mycket mer efter maten såklart) skall det vara med mat jag njutit av att äta. Inte sådant jag stoppat i mig bara för att. Inbillar mig att jag också får i mig mer näringsmässigt kompett mat den vägen - och de har ju visat sig på mina blodprover de senaste åren. Att hitta passionen till matlagning kanske är lättare sagt än gjort.. men när man väl kommit dit är det värt mödan.
Imorgon är det fredag och fredag för mig betyder middag på kvällen. Mysmiddag och gärna någon efterrätt. Maken har sagt ok till efterrätter fredag och lördag. Jag är ju även en efterättoman. Tyvärr. Det där är ingen bra egenskap och inget jag är stolt över!!
Planen so far ligger vid lax. Varmrökt med örtkryddor och färsk (möjligen hemlagad) pasta med en god sås till. Sallad med pinjenötter och som sagt en god efterrätt. Vad det blir har jag inte kommit på än men det brukar sällan vara några problem ;) Det löser sig. Jag gillar fredagar. Jag vet inte varför egentligen, men de känns mysiga på nåt vis. Kanske för att jag uppskattade dem så mycket när jag fortfarande kunde jobba. Fredag var veckans sista dag och en dag att fira på nåt sätt. Det har väl hängt i. På gott och ont. Men det är bra att göra skillnad på dagarna även då man går hemma. Det hindrar att varje dag ser lika dan ut.
Mat...ja...jag levde under nästan ett år nästan uteslutande på Allevo. Åt väl vald vanlig mat en gång om dagen. Inte bra, jag vet...men det var enda sättet att fungera normalt. Ett diet pulver... Nu i efterhand undrar jag vad det kan ha gett för effekter på min kropp. Men då var det för att "överleva".
SvaraRaderaApropå ditt inlägg om handikappersättning - alla ökade kostnader som t.ex. allt toapapper. Jag har börjat använda babyvåtservetter. Det som kommer ur mej är ofta segt som tjära och då får jag gnida sönder rumpan. Nu tar jag det värsta med papper och sen använder jag våtservetter. Ett litet tips bara, då jag vet hur öm man blir av att gå otaliga gånger... Fast det kanske du redan provat :)
Hej tigrinnan! Ja du, vad ska jag säga.. ? Man gör vad man kan för att överleva och när man är mitt upp i det reflekterar man inte så mycket över de konsekvenser det har på kroppen på längre sikt.. det är när man hamnar där som man börjar fundera.. Urk säger jag bara. Tack för tipsen om vårservetter o dyl, du har helt rätt i att man tillslut torkar sönder sig själv - samma fenomen som när man går med ständig snuva! Jag har inte provat våtservetter själv men jag väter mitt toapapper istället :) O köper alltid mjukast möjliga.. dvs inte billigast möjliga vilket självfallet rimmar illa när man försöker leva snålt o inte kan.
SvaraRadera