Tiden tickar på och dagen D börjar närma sig. Både lycka o fasa inför den dagen. Eftersom jag skall snittas är jag lite extra orolig.. med operationsskräck i baggaget är det inte en helt optimal lösning, men samtliga mina läkare är överens om att det för mig är bästa/enda lösningen för att inte sabba tarmarna ytterligare. Flera av dem tror dessutom inte att det är möjligt att trycka ut en bebis den "normala" vägen pga läget på mina tarmar samt att de är konstant uppsvullna och riskerar att "täppa igen" när bebis ska ut. Att hamna i en situation som börjar med ett försök, går snett och slutar med akutsnitt är inget jag vill vara med om och det är inget läkarna rekommenderar heller.. så egentligen vet jag ju att jag inte har så mycket till val o inte så mycket att fundera över. Ingen kan garantera något eller säga något om hur utgången skulle bli men alla är överens om att det inte är en bra idé att försöka föda vaginalt med mina mångåriga tarmbesvär.. Då pratar vi ju om läkare som sällan rekommenderar operationer framför det naturliga. Mina doktorer är inte förtjusta i att skära.. men i det här fallet är de skrämmande överens.
Oavsett så smyger skräcken sig på ju mer det närmar sig och ju mer jag läser. Man ska definitivt inte läsa på nätet! Så mycket åsikter.. så mycket skräckhistorier.. man mår ju inte direkt bättre av dem. Sen denna fasa för hur det skall gå när snittet väl är gjort och bebis är ute och jag skall läka ihop.. med mina tarmar.. hur dessa skall fungera utan bräda och så vidare. Många saker som skrämmer mig. Men bebis måste ju ut, på ett eller annat sätt.. det är inte direkt så man kan kräkas upp den..
Jag vet ju att jag är i bra händer, eller att läkarna som skall sköta detta skall vara bra.. men ändå.. man blir smått nojjig.. det är en situation jag inte själv kan råda över och som jag inte har någon som helst kontroll över. Det skrämmer mig. Skall träffa förlossningsläkaren på NÄL nästa vecka och det är inte ett papper med frågor jag har till henne som jag hoppas hon skall kunna besvara för att lugna mig lite.. kunskap och information är a och o. Okunskap o lite information får mig att balla ur. Jag vill vara förberedd o veta vad som väntar mig. På så sätt blir det lättare att slippa drabbas av panik.
Oavsett så smyger skräcken sig på ju mer det närmar sig och ju mer jag läser. Man ska definitivt inte läsa på nätet! Så mycket åsikter.. så mycket skräckhistorier.. man mår ju inte direkt bättre av dem. Sen denna fasa för hur det skall gå när snittet väl är gjort och bebis är ute och jag skall läka ihop.. med mina tarmar.. hur dessa skall fungera utan bräda och så vidare. Många saker som skrämmer mig. Men bebis måste ju ut, på ett eller annat sätt.. det är inte direkt så man kan kräkas upp den..
Jag vet ju att jag är i bra händer, eller att läkarna som skall sköta detta skall vara bra.. men ändå.. man blir smått nojjig.. det är en situation jag inte själv kan råda över och som jag inte har någon som helst kontroll över. Det skrämmer mig. Skall träffa förlossningsläkaren på NÄL nästa vecka och det är inte ett papper med frågor jag har till henne som jag hoppas hon skall kunna besvara för att lugna mig lite.. kunskap och information är a och o. Okunskap o lite information får mig att balla ur. Jag vill vara förberedd o veta vad som väntar mig. På så sätt blir det lättare att slippa drabbas av panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar