Det har varit lite tyst här på bloggen några dagar. Har inte varit i form att skriva en rad. Inte heller haft någon dator tillgänglig. Men.. även om jag hade haft det hade datorn varit det sista jag plockat fram de senaste dygnen. Har verkligen haft mitt livs pers. Återigen.
Det började ju i lördags kväll med att jag kände av nån form av urinvägsinfektion. Brukar lösa det med urilan så jag stoppade i mig ett par tabletter direkt för att häva symtomen och vidare utveckling. Dessvärre hjälpte de inte ett piss den här gången. Inte alls. Var uppe hur många gånger som helst under nattens lopp och försökte förgäves tömma en överfull blåsa. Det gick sådär.. :-/ Tog fler urilan, eftersom det alltid brukar ta den här formen av problem men icke. Började få rejält ont i nedre delen av magen och senare även ut mot ryggen och hela höger sida. Ömt över njurarna. Då jag haft urinbäckeninflammation tidigare kände jag igen varningssignalerna. Vid femtiden på morgonen beslutade vi att boka en "akuttid" på vårdcentralen, innan vi kom fram till att vi kankse borde ringa sjukvårdsupplysningen eftersom även min mage la av i samma veva. Sagt o gjort. De rådde oss att söka akut till specialmödravården på östra eftersom vi går där.
Dessvärre vägrade de ta emot oss (återigen) på grund av "platsbrist" - har man inte redan tappat förtroendet för det där stället gör man det garanterat vid såna här tillfällen. Hittils har de inte kunnat hjälpa oss ett piss trots att de lovat guld o gröna skogar. De hänvisade oss vidare till NÄL, där vi aldrig varit med de här besvären o de inte kände till min mage.. Men vad hade vi för val? Vi ringde o fick en tid kl 14. Egentligen hade vi kunnat åka in redan vid åtta på morgonen, men då var magen i sånt uruselt skick att jag inte kunde ta mig nånstans o vid tio när jag var "färdig" med magen hade de fullbokat även där.. så vi hade inte mkt till val annat än att bege oss av på utsatt tid.
Var där en halvtimme före och en vänlig barnmorska tog emot oss ganska snabbt. Kollade bebisens hjärtslag o puls, vilka tack och lov var bra. Kollade även sammandragningar, vilka hon konstaterade var igångretande och behövde hämmas för att inte förlossningsvärkarna skulle sätta igång. Detta berodde troligen på infektion sa hon och de tog en del prover och senare kom även en läkare och kollade njurarna med ultraljud. Hade bakterier i urinen, det konstaterades direkt och dessutom såg de tydligt att mitt njurbäcken var utvidgat på höger sida. Värken var hemsk!
Man beslutade att detta behövde kollas upp mer och bestämde sig för att lägga in oss. Fick antibiotika för infektionen och även nån form av smärtstillande som dessvärre inte hjälpte alls. Då bestämde man sig för att ge mig en injektion ketogan, jag kunde vid det här laget knappt resa höger ben. Serverades en hemsk (men mjölkfri) måltid och lyckades peta i mig hälften av den grådassiga såsen innan magen började protestera genom kräkningar. Rejäla såna. Fick upp allt jag stoppat i mig den dagen o lite till kändes det som. Frukost o hela baletten. Alla trodde det var en reaktion på ketoganet (man kan bli illamående av det) men jag har fått ketogan förut o inte reagerat på det viset. Smärtan försvann/minskade dock ganska snabbt med hjälp av det men det resulterade ju även i ännu mer stillastående tarmar o ännu mer kräkningar. Man försökte få i mig ännu en dos antibiotika oralt vilken kom upp bara minuter efter att jag försökt svälja ner den,. Kräkningarna eskalerade o tillslut kräktes jag var 20e minut. Var inte fräck vill jag lova. Inte nånstans.. :( kände mig som allt annat än människa. Usch, vad liten man kan bli..
Man beslutade tillslut att ge mig intravenöst antibiotika och satte in dropp eftersom jag inte fick behålla nånting. Minsta klunk vatten jag tog kom upp direkt och mat var inte att prata om. Kräktes oavsett om jag åt eller inte. Hela natten. Fick inte sovit en blund. Det fortsatte på samma vis under måndag förmiddag då man tog nya prover och konstaterade att det var något njurvärde som var dåligt samt att sänkan stigit kraftigt från föregående dag. Något som förbryllade dem en del. Man beslutade låta en röntgenläkare göra utlraljud på njurarna eftersom man istället började misstänka blindtarmsinflammation då denna uppträder annorlunda på gravida. Dock ville man i första hand kolla upp njurarna. Fick inte behålla något o fortsatte kräkas. Vet inte hur mycket medicin de pumpade i mig men kände mig som en kemikaliefabrik utan dess like!! Pappren jag fått med hem är inte att leka med.. jises vad mediciner jag fått!! Antikräkmedel i mängde som inte gjort ett skit, medel mot gaser i magen som gjort ännu mindre, smärtstillande i olika former som inte heller gjort ett piss osv osv.
Fick i alla fall kommit ner till röntgen i måndags vid lunch där man konstaterade att blindtarmen inte gick att se men att jag hade dels njurbäckeninflammation, dels njursten och urinstas till följd av detta. Bebis / livmoder ströp helt enkelt flödet från njuren till urinblåsan och det bildades en massa elaka bakterier som skapade infektion. Detta gav dem en förklaring till mitt illamående. Slutade dock inte kräkas förrän natten till idag då jag tillslut fick lite stesolid att sova på. Funkade kanon! Magen slutade krampa o försöka kasta upp allt och jag fick i alla fall sovit en två tre timma. Effekten avtog dock ganska snabbt men ändå.. jag har sagt det förr: Underbart är kort. Allt jag åt igår kom upp. Försökte få i mig små bitar rostat bröd, lite buljong lite skorpa.. inget funkade. Inte saft, inte te. Magen sparkade bakut direkt o kastade upp det och en massa galla.
Sjukt ont i revbenen nu efter 36 timmars konstant kräkande.. men den där stesoliden gjorde något! I kombination med att antibiotikan började ta kanske? Imorse var jag hungrig.. magen var tom o krampade efter mat.. fick i mit TVÅ rostade mackor med marmelad och en kopp te. Bara en sån sak. Lycka! Läkarna var nog ungefär lika glada som jag. Nej, jag var nog gladare :)
Blev utskriven då jag ville hem, men skall tillbaks på återbesök om två veckor för att kolla upp njurarna igen och fick lova att hålla koll så detta inte kommer tillbaks.. tydligen kan det göra det ganska fort.. satt på antibiotika tio dagar för att få bukt med bakterierna men måste hålla koll på urinflödet.. annars blir det in akut igen.. men hoppas, hoppas inte det!!
Bebis verkar förvånansvärt nog må bra! Sparkar som bara den o de anmärkte även på NÄL hur "livlig" hon är. Man får se det positiva i allt elände! Hon verkar vara en fighter som växer oavsett hur mamma mår :)
Det började ju i lördags kväll med att jag kände av nån form av urinvägsinfektion. Brukar lösa det med urilan så jag stoppade i mig ett par tabletter direkt för att häva symtomen och vidare utveckling. Dessvärre hjälpte de inte ett piss den här gången. Inte alls. Var uppe hur många gånger som helst under nattens lopp och försökte förgäves tömma en överfull blåsa. Det gick sådär.. :-/ Tog fler urilan, eftersom det alltid brukar ta den här formen av problem men icke. Började få rejält ont i nedre delen av magen och senare även ut mot ryggen och hela höger sida. Ömt över njurarna. Då jag haft urinbäckeninflammation tidigare kände jag igen varningssignalerna. Vid femtiden på morgonen beslutade vi att boka en "akuttid" på vårdcentralen, innan vi kom fram till att vi kankse borde ringa sjukvårdsupplysningen eftersom även min mage la av i samma veva. Sagt o gjort. De rådde oss att söka akut till specialmödravården på östra eftersom vi går där.
Dessvärre vägrade de ta emot oss (återigen) på grund av "platsbrist" - har man inte redan tappat förtroendet för det där stället gör man det garanterat vid såna här tillfällen. Hittils har de inte kunnat hjälpa oss ett piss trots att de lovat guld o gröna skogar. De hänvisade oss vidare till NÄL, där vi aldrig varit med de här besvären o de inte kände till min mage.. Men vad hade vi för val? Vi ringde o fick en tid kl 14. Egentligen hade vi kunnat åka in redan vid åtta på morgonen, men då var magen i sånt uruselt skick att jag inte kunde ta mig nånstans o vid tio när jag var "färdig" med magen hade de fullbokat även där.. så vi hade inte mkt till val annat än att bege oss av på utsatt tid.
Var där en halvtimme före och en vänlig barnmorska tog emot oss ganska snabbt. Kollade bebisens hjärtslag o puls, vilka tack och lov var bra. Kollade även sammandragningar, vilka hon konstaterade var igångretande och behövde hämmas för att inte förlossningsvärkarna skulle sätta igång. Detta berodde troligen på infektion sa hon och de tog en del prover och senare kom även en läkare och kollade njurarna med ultraljud. Hade bakterier i urinen, det konstaterades direkt och dessutom såg de tydligt att mitt njurbäcken var utvidgat på höger sida. Värken var hemsk!
Man beslutade att detta behövde kollas upp mer och bestämde sig för att lägga in oss. Fick antibiotika för infektionen och även nån form av smärtstillande som dessvärre inte hjälpte alls. Då bestämde man sig för att ge mig en injektion ketogan, jag kunde vid det här laget knappt resa höger ben. Serverades en hemsk (men mjölkfri) måltid och lyckades peta i mig hälften av den grådassiga såsen innan magen började protestera genom kräkningar. Rejäla såna. Fick upp allt jag stoppat i mig den dagen o lite till kändes det som. Frukost o hela baletten. Alla trodde det var en reaktion på ketoganet (man kan bli illamående av det) men jag har fått ketogan förut o inte reagerat på det viset. Smärtan försvann/minskade dock ganska snabbt med hjälp av det men det resulterade ju även i ännu mer stillastående tarmar o ännu mer kräkningar. Man försökte få i mig ännu en dos antibiotika oralt vilken kom upp bara minuter efter att jag försökt svälja ner den,. Kräkningarna eskalerade o tillslut kräktes jag var 20e minut. Var inte fräck vill jag lova. Inte nånstans.. :( kände mig som allt annat än människa. Usch, vad liten man kan bli..
Man beslutade tillslut att ge mig intravenöst antibiotika och satte in dropp eftersom jag inte fick behålla nånting. Minsta klunk vatten jag tog kom upp direkt och mat var inte att prata om. Kräktes oavsett om jag åt eller inte. Hela natten. Fick inte sovit en blund. Det fortsatte på samma vis under måndag förmiddag då man tog nya prover och konstaterade att det var något njurvärde som var dåligt samt att sänkan stigit kraftigt från föregående dag. Något som förbryllade dem en del. Man beslutade låta en röntgenläkare göra utlraljud på njurarna eftersom man istället började misstänka blindtarmsinflammation då denna uppträder annorlunda på gravida. Dock ville man i första hand kolla upp njurarna. Fick inte behålla något o fortsatte kräkas. Vet inte hur mycket medicin de pumpade i mig men kände mig som en kemikaliefabrik utan dess like!! Pappren jag fått med hem är inte att leka med.. jises vad mediciner jag fått!! Antikräkmedel i mängde som inte gjort ett skit, medel mot gaser i magen som gjort ännu mindre, smärtstillande i olika former som inte heller gjort ett piss osv osv.
Fick i alla fall kommit ner till röntgen i måndags vid lunch där man konstaterade att blindtarmen inte gick att se men att jag hade dels njurbäckeninflammation, dels njursten och urinstas till följd av detta. Bebis / livmoder ströp helt enkelt flödet från njuren till urinblåsan och det bildades en massa elaka bakterier som skapade infektion. Detta gav dem en förklaring till mitt illamående. Slutade dock inte kräkas förrän natten till idag då jag tillslut fick lite stesolid att sova på. Funkade kanon! Magen slutade krampa o försöka kasta upp allt och jag fick i alla fall sovit en två tre timma. Effekten avtog dock ganska snabbt men ändå.. jag har sagt det förr: Underbart är kort. Allt jag åt igår kom upp. Försökte få i mig små bitar rostat bröd, lite buljong lite skorpa.. inget funkade. Inte saft, inte te. Magen sparkade bakut direkt o kastade upp det och en massa galla.
Sjukt ont i revbenen nu efter 36 timmars konstant kräkande.. men den där stesoliden gjorde något! I kombination med att antibiotikan började ta kanske? Imorse var jag hungrig.. magen var tom o krampade efter mat.. fick i mit TVÅ rostade mackor med marmelad och en kopp te. Bara en sån sak. Lycka! Läkarna var nog ungefär lika glada som jag. Nej, jag var nog gladare :)
Blev utskriven då jag ville hem, men skall tillbaks på återbesök om två veckor för att kolla upp njurarna igen och fick lova att hålla koll så detta inte kommer tillbaks.. tydligen kan det göra det ganska fort.. satt på antibiotika tio dagar för att få bukt med bakterierna men måste hålla koll på urinflödet.. annars blir det in akut igen.. men hoppas, hoppas inte det!!
Bebis verkar förvånansvärt nog må bra! Sparkar som bara den o de anmärkte även på NÄL hur "livlig" hon är. Man får se det positiva i allt elände! Hon verkar vara en fighter som växer oavsett hur mamma mår :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar