.. är för såna som mig en smärre pers. Som att ta sig till Ikea. Nåt de flesta ser som en "vanlig" utflykt man bara gör.. för att fixa det man behöver eller för att bara komma utanför väggarna. För "såna som mig" kräver det planering och det blir lätt ett helt projekt. Som idag. Tarmen var åt skogen. Men en jävla massa envishet fick oss trots allt att komma iväg på utsatt tid. Tarmkrångel eller ej. En vanlig Svensson hade nog lagt sig i sängen o lipat.. men när det är så här varje dag.. vad gör man? Man måste ju försöka.. så gott man kan.
Magen krampade som fan. Hela vägen till Ikea o strax innan vi parkerade fick jag en plötsligt akut spykänsla. Besökte närmsta toalett men innan jag hann in där avtog de där kramperna o inget kom upp.. begav oss in i varuhuset o det satte igång igen. Dock mer nedåtmatandes den här gången. Tarmslim som låg o irriterade från natten innan? Den jag inte kunnat göra mig av med pga att jag inte hade tillräckligt med oxyflush hemma? Förmodligen. Fick i alla fall tag på en annan toa och lyckades, till min stora lycka, tömma tarmen på en del vätska. Dock inte tillräckligt för att smärtorna skulle släppa - men ändå! Bara det att kunna tömma tarmen LITE utan att behöva ligga upp o ner med massa medel.. ok, tabletter hade jag ju tagit men hur ofta funkar de på mig? O hur länge kommer de hålla? Vågar inget hoppas men en liten uns av lycka var det.. fast jag mådde fan.
Tog en fika med maken, inte så ofta det händer men mysigt var det! Lite lyx sådär.. man får ta tillfällena i akt. Köpte en liten mjukishund till vovvarna som de verkade riktigt roade av när vi kom hem.. en sisådär en halvtimme.. innan Lukas lyckades bita sönder den o gräva ur innanmätet.. jag blir så trött... sen satt de där som två fån o stirrade på den... sönderbitna hunden. Urgh.
Dags att förbereda middag igen o magen slår bakut. Har nu oxypowder hemma o hoppas på smärre underverk.. eller ja, hoppas jag egentligen? Jag vill hoppas men vågar inte för då blir jag så förbannat besviken.. men så länge det finns liv så..
Magen krampade som fan. Hela vägen till Ikea o strax innan vi parkerade fick jag en plötsligt akut spykänsla. Besökte närmsta toalett men innan jag hann in där avtog de där kramperna o inget kom upp.. begav oss in i varuhuset o det satte igång igen. Dock mer nedåtmatandes den här gången. Tarmslim som låg o irriterade från natten innan? Den jag inte kunnat göra mig av med pga att jag inte hade tillräckligt med oxyflush hemma? Förmodligen. Fick i alla fall tag på en annan toa och lyckades, till min stora lycka, tömma tarmen på en del vätska. Dock inte tillräckligt för att smärtorna skulle släppa - men ändå! Bara det att kunna tömma tarmen LITE utan att behöva ligga upp o ner med massa medel.. ok, tabletter hade jag ju tagit men hur ofta funkar de på mig? O hur länge kommer de hålla? Vågar inget hoppas men en liten uns av lycka var det.. fast jag mådde fan.
Tog en fika med maken, inte så ofta det händer men mysigt var det! Lite lyx sådär.. man får ta tillfällena i akt. Köpte en liten mjukishund till vovvarna som de verkade riktigt roade av när vi kom hem.. en sisådär en halvtimme.. innan Lukas lyckades bita sönder den o gräva ur innanmätet.. jag blir så trött... sen satt de där som två fån o stirrade på den... sönderbitna hunden. Urgh.
Dags att förbereda middag igen o magen slår bakut. Har nu oxypowder hemma o hoppas på smärre underverk.. eller ja, hoppas jag egentligen? Jag vill hoppas men vågar inte för då blir jag så förbannat besviken.. men så länge det finns liv så..
Hej! jag heter Caroline och är 18 år gammal, har nyligen hittat hit till din blogg. Jag lider verkligen med dig, det är inte roligt att ha massa problem med mage och tarm hela tiden. Jag har också det, dock så verkar jag inte ha lika "allvarligt" som dig, men ändå påverkar det mitt liv väldigt mycket och det blir verkligen ett socialt handikapp! Det skulle kunna funka så länge jag "bara" hade ont i magen, men nu är det ju så att tarmen krånglar mycket också och är jag inte förstoppad så är jag lös istället och är tvungen att gå på toa hur många gånger som helst, nu börjar även illamåendet komma mycket också. Verkligen jätte jobbigt och det påverkar ju både mitt sociala liv och skolgång. Har inte läst igenom allt på din blogg, så jag undrar hur funkar det med jobb och sådant? du verkar ju haft tur att hittat en bra man att leva med :-) de tror att mycket av mina problem sitter i mitt "psyke" då jag ofta går runt och oroar mig för att saker ska hända, det jag är mest rädd för är att jag inte ska hinna på toaletten ibland, och det gör så jag mest håller mig inomhus. Jag tänkte bara lämna en kommentar och säga att jag tycker det är stark utav dig att skriva så öppet om dina problem och någon dag kanske jag gör likadant, för det kan ju vara bra att skriva av sig ibland. Kram!
SvaraRaderaIBS kanske ? Fick nån diagnos ?
SvaraRaderaHej CCn! Jag förstår precis vad du menar med att folk tror att det sitter i psyket. Nu vet jag inte vem Ludwig här ovan syftar på, dig eller mig men för min del har jag bra mkt mer än en klassisk "ibs". Har du fått nån diagnos? Varit hos nån tarmspecialist? Mitt råd är att uppsöka en sådan och inte ge dig förrän du träffar någon du har förtroende för. Det är a och o att hitta någon som lyssnar och som tar dessa problem på allvar. Man hamnar lätt i en ond cirkel då man låser sig inne och inte vågar ta sig ut.. jag kämpade mig igenom både skolgång och jobb till den dag det tog stopp med besked. Då har jag kämpat på övertid många år och kroppen sa ifrån helt enkelt. Inte något jag önskar någon annan, akuten är inte en plats jag rekommdenderar att hamna på! Ta tag i dessa problem NU du har så mkt att vinna på det.. o hör gärna av dig igen om du har några frågor! Kram på dig!
SvaraRaderaLudwig, om du syftar på kommentatören ovan är jag beredd att hålla med om att det kan röra sig om IBS.. men är samtidigt skeptisk till att ställa denna diagnos utan att man gjort en grundlig utredning.. så många som hamnar i fel fack bara för att ibs för tillfället verkar vara en innediagnos o lätt att ställa utan att anstränga sig alltför mycket. Många får fel diagnos och fel behandling och får lida länge innan felen uppdagas.. därför är jag lite allergisk mot att säga att någon har ibs innan allt annat är uteslutet....
SvaraRadera