Gårdagseftermiddagen o kvällen var inge vidare. Trots att jag fått ur mig rätt mycket under förmiddagen med hjälp av tarmslim o oxyflush samt mina andra knep så körde den som bekant upp igen efter lunch. Men de där timmarna på förmiddagen då tarmen kändes relativt hanterbar.. var guld värda.
Alla hjärtans dag var det och maken kom hem med en bukett rosa rosor. Tydligen har även färgen ett budskap. Att antalet spelade roll, det visste jag redan men färgen var för mig överkurs. Efter några dåliga gissningar från min sida fick jag dock veta betydelsen o visst blev jag lite varm i hjärtat, det ska jag erkänna ;)
Fem rosa rosor: Rosa= jag är förälskad i dig o lovar dig evig trohet (det har han i och för sig redan gjort, men ändå.. ;)) Fem: Jag gör vad som helst för dig (det kan ju vara bra att veta i framtiden ;))
Sen fick jag en gudomligt god hallon och chokladsufflé som jag åt på tok för mycket av. Thaimaten var inte den bästa men den gick ner den med. Slutade dock med en tokvärk i magen o magsyra som skjutsade upp som en fontän ur matstrupen. Urgh. Som jag sagt tidigare: Synden straffar sig själv.
Tog tre tarmslim igår innan läggdax då fyra, som jag tog kvällen innan orsakade lite för mycket kramp. Vid tre inatt tog jag även 4 st oxyflush (dessa har när jag tagit dem själva bara gjort magen ännu skvalpigare o lösare men har inte hjälpt mig att kunna tömma tarmen). Morgonen var ganska jobbig. Tokspänd och värkande mage som inte ville reagera som vanligt på resulax.. men efter promenad med vovvarna o hugg i magen (inte riktigt toahugg men näst intill) samt en halv portion gröt så fick jag faktiskt rusa på dass även idag. Vilken lättnad! Dock var det inte jättemycket som kom, men bara det ATT något kom.. o sen samma visa en gång till. Magen spände såklart upp direkt efter men känslan av att kunna gå på dass... utan att ligga upp o ner.. utan att trycka i sig massa resulax o relaxit.. var ganska fantastisk. Vågar dock inte hoppas på nån långsiktig effekt eftersom min tarm har en förmåga att vänja sig väldigt fort vid vad jag utsätter den för.. men jag vill hoppas, hoppas att jag kan förlita mig på dessa små piller i alla fall tills förlossningen är över o tarmen redo att kunna knådas igen.. men jag tvivlar.. jag är ju så förbannat rädd att bli besviken igen.. som så många gånger förr..
Alla hjärtans dag var det och maken kom hem med en bukett rosa rosor. Tydligen har även färgen ett budskap. Att antalet spelade roll, det visste jag redan men färgen var för mig överkurs. Efter några dåliga gissningar från min sida fick jag dock veta betydelsen o visst blev jag lite varm i hjärtat, det ska jag erkänna ;)
Fem rosa rosor: Rosa= jag är förälskad i dig o lovar dig evig trohet (det har han i och för sig redan gjort, men ändå.. ;)) Fem: Jag gör vad som helst för dig (det kan ju vara bra att veta i framtiden ;))
Sen fick jag en gudomligt god hallon och chokladsufflé som jag åt på tok för mycket av. Thaimaten var inte den bästa men den gick ner den med. Slutade dock med en tokvärk i magen o magsyra som skjutsade upp som en fontän ur matstrupen. Urgh. Som jag sagt tidigare: Synden straffar sig själv.
Tog tre tarmslim igår innan läggdax då fyra, som jag tog kvällen innan orsakade lite för mycket kramp. Vid tre inatt tog jag även 4 st oxyflush (dessa har när jag tagit dem själva bara gjort magen ännu skvalpigare o lösare men har inte hjälpt mig att kunna tömma tarmen). Morgonen var ganska jobbig. Tokspänd och värkande mage som inte ville reagera som vanligt på resulax.. men efter promenad med vovvarna o hugg i magen (inte riktigt toahugg men näst intill) samt en halv portion gröt så fick jag faktiskt rusa på dass även idag. Vilken lättnad! Dock var det inte jättemycket som kom, men bara det ATT något kom.. o sen samma visa en gång till. Magen spände såklart upp direkt efter men känslan av att kunna gå på dass... utan att ligga upp o ner.. utan att trycka i sig massa resulax o relaxit.. var ganska fantastisk. Vågar dock inte hoppas på nån långsiktig effekt eftersom min tarm har en förmåga att vänja sig väldigt fort vid vad jag utsätter den för.. men jag vill hoppas, hoppas att jag kan förlita mig på dessa små piller i alla fall tills förlossningen är över o tarmen redo att kunna knådas igen.. men jag tvivlar.. jag är ju så förbannat rädd att bli besviken igen.. som så många gånger förr..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar