Idag har varit en omtumlande och spännande dag - faktiskt! Till o med i mitt annars så inrutade liv. Vi börjar med magen. Katastrof imorse. Ingen bra magdag alls. Fick inte ordning på den och relaxiten ville bara spärra upp tarmen. Blev en överdos för att få ut skiten som värkte, vilket jag försökt att undvika då detta frestar på tarmen något otroligt.. vill inte behöva använda såna här preparat men vad gör man när tarmen inte funkar? Man gör det man kan och det som krävs för att ha så lite ont som möjligt. Det handlar om att välja mellan pest och kolera.
Jag tror jag valde kolera imorse?
Hur som helst. Idag var vi iväg på tillväxtultraljud, jag och min make. Något vi valt att göra då vi inte upplevt att den "vanliga" kontrollen på MVC flutit på som den ska. Känns som de inte brytt sig vidare värst.. när man har de problem jag har med tarmen, näringsupptaget och så vidare blir man lite smått nojjig att detta skall drabba den lilla därinne också. Det är svårt att föreställa sig att bebisen faktiskt kan må bra när man själv mår förbannat dåligt. Men naturen är fantastisk i det fallet.
Träffade en urgullig barnmorska (som tidigare arbetat på Karolinska i Sthlm, varför är jag inte förvånad?!) som tog hand om oss på Emma ultraljudsklinik i Göteborg. Kan varmt rekommendera henne. Jag gillar inte att göra reklam, men när någon behandlar en med respekt och omsorg.. vad har jag då att förlora?!
Lillbebisen var lika osamarbetsvillig idag som vid tidigare undersökningar. Jag hade detta lite på känn, eftersom det hela tider trycker så förbannat ner mot bäckenet. Svårt att stå upp kvällstid.. gör otroligt ont. Svaret fick jag idag eftersom bebisen kilat fast sig därnere med huvudet och sprattlar uppåt (men behagar röra sig när jag försöker vila ,)) detta trycker självfallet både på tarmarna o blåsan.. o bäckenet. Men barnmorskan sa att den trivs nog bra i den där ställningen, annars hade den aldrig valt att ligga så. Flödet i navelsträngen var kanon, hjärtat likaså. Hon gick noggrant igenom hela bebisen, vilket var en liten lättnad! Vikten uppskattades i dagsläget till ca 1400 gram vilket följer den undre kurvan men var optimalt i mitt fall, som hon uttryckte sig. Hon hittade inget avvikande men bebisen ville inte visa sitt söta (hoppas jag?!) ansikte för oss. Blyg? Eller bara envis. Som sin mamma ;)
Könet fick vi i alla fall veta, det var inget snack om saken. De delarna hade den (om du läser det här mamma bör du sluta nu eftersom jag vet att du inte vill veta än... ;)) inga problem med att visa upp. Konstigt nog! Man kan ju tycka att det vore de delarna den skulle vilja gömma, men icke. De var tydligt blottade.
En liten flicka blir det! Så arbetsnamnet kommer nog att bestå.. det första namn vi föll för båda två och det enda vi varit helt säkra på.. så tja, så det kan gå? Jag trodde länge att det var en liten grabb som låg och kickade därinne, eftersom kickarna är väldigt hårda emellanåt, men tydligen är det alltså en stark liten tjej vi har att göra med. Det var en spännande dag. Det är svårt att förneka.
Jag tror jag valde kolera imorse?
Hur som helst. Idag var vi iväg på tillväxtultraljud, jag och min make. Något vi valt att göra då vi inte upplevt att den "vanliga" kontrollen på MVC flutit på som den ska. Känns som de inte brytt sig vidare värst.. när man har de problem jag har med tarmen, näringsupptaget och så vidare blir man lite smått nojjig att detta skall drabba den lilla därinne också. Det är svårt att föreställa sig att bebisen faktiskt kan må bra när man själv mår förbannat dåligt. Men naturen är fantastisk i det fallet.
Träffade en urgullig barnmorska (som tidigare arbetat på Karolinska i Sthlm, varför är jag inte förvånad?!) som tog hand om oss på Emma ultraljudsklinik i Göteborg. Kan varmt rekommendera henne. Jag gillar inte att göra reklam, men när någon behandlar en med respekt och omsorg.. vad har jag då att förlora?!
Lillbebisen var lika osamarbetsvillig idag som vid tidigare undersökningar. Jag hade detta lite på känn, eftersom det hela tider trycker så förbannat ner mot bäckenet. Svårt att stå upp kvällstid.. gör otroligt ont. Svaret fick jag idag eftersom bebisen kilat fast sig därnere med huvudet och sprattlar uppåt (men behagar röra sig när jag försöker vila ,)) detta trycker självfallet både på tarmarna o blåsan.. o bäckenet. Men barnmorskan sa att den trivs nog bra i den där ställningen, annars hade den aldrig valt att ligga så. Flödet i navelsträngen var kanon, hjärtat likaså. Hon gick noggrant igenom hela bebisen, vilket var en liten lättnad! Vikten uppskattades i dagsläget till ca 1400 gram vilket följer den undre kurvan men var optimalt i mitt fall, som hon uttryckte sig. Hon hittade inget avvikande men bebisen ville inte visa sitt söta (hoppas jag?!) ansikte för oss. Blyg? Eller bara envis. Som sin mamma ;)
Könet fick vi i alla fall veta, det var inget snack om saken. De delarna hade den (om du läser det här mamma bör du sluta nu eftersom jag vet att du inte vill veta än... ;)) inga problem med att visa upp. Konstigt nog! Man kan ju tycka att det vore de delarna den skulle vilja gömma, men icke. De var tydligt blottade.
En liten flicka blir det! Så arbetsnamnet kommer nog att bestå.. det första namn vi föll för båda två och det enda vi varit helt säkra på.. så tja, så det kan gå? Jag trodde länge att det var en liten grabb som låg och kickade därinne, eftersom kickarna är väldigt hårda emellanåt, men tydligen är det alltså en stark liten tjej vi har att göra med. Det var en spännande dag. Det är svårt att förneka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar