Det är helt sjukt egentligen. Maria (min favoritsköterska från motilitetsmottagningen på Huddinge) ringde mig idag, precis som vi kom överens om förra veckan att hon skulle göra. Ändå blir man så fantastiskt glad när någon faktiskt håller vad de lovar?! Maria är bra på det. En av de sköterskor jag har fullt förtroende för. Hon lovade höra av sig om hon lyckades boka in en tidigare telefontid till min läkare i Stockholm, och när hon ringde idag var jag ganska förberedd på ett negativt besked. Jag vet ju hur upptagen han är..
Dock blev jag positivt överraskad den här gången! Hon hade lyckats ordna en telefontid med min läkare redan imorgon bitti! Kan man bli så glad för så lite??!! Ärligt? Nu gäller det självfallet bara att han ringer också, det där kan man aldrig vara säker på men hoppet har i alla fall väckts! Kanske jag kan få svar på några av de frågor jag har som grämer mig..Så länge det finns liv..
Skrev ett långt mail till min läkare i Kungälv igår också. Bifogade min FK bilaga, den där jag räknat ut vad alla mina (nej, förlåt inte alla men de kraftigaste) extrautgifter för magen går på varje år.. hoppas att han kan hjälpa mig med ett intyg innan 7 mars då FK kräver att det skall vara inne.. jag tvivlar, men även där.. innan motsatsen är bevisad. Fingers crossed. Allt det där.
Magen har varit överjävlig idag. Värker o hugger o vill inte släppa ifrån sig nåt. Känns som hela magen är full av bebis (det är den väl i och för sig också men jag menar BARA bebis o mat.. o inga tarmar som tar hand om maten) och allt annat har slutat att fungera. Bara värker. Ingen skön känsla alls.. inget vill funka.. paraffinet har hittils inte gjort ett skvatt, men jag får ju ge det nån dag. Skall ta ikväll med.
Varit hos veterinären med hundarna idag. Bestämde, i samråd med veterinären, att ge Tuffe ett nytt hormonchip idag. Han har blivit väldigt kinkig med maten, är orolig, slickar sig en massa o kommer liksom inte till ro.. vill bara ut o slicka o ha sig.. för mycket löptikar ute och för liten hund för så mycket testosterorn. Avskyr mig själv som utsätter honom för det, men tror ärligt talat inte han mår bra av att gå omkring och vara sådär testosteronstinn när han ändå inte får sätta på nån tik. Det tråkiga är att mycket av hans livliga personlighet (som jag tycker är väldigt charmig) dämpas ner o han blir mer loj.. likgiltig.. men han äter bättre, slickar sig mindre o är lättare att gå med. Dessutom inte lika mycket "på hugget" som han är annars o inte lika kaxig. Vi får väl se. Det håller i alla fall inte för evigt..
Dock blev jag positivt överraskad den här gången! Hon hade lyckats ordna en telefontid med min läkare redan imorgon bitti! Kan man bli så glad för så lite??!! Ärligt? Nu gäller det självfallet bara att han ringer också, det där kan man aldrig vara säker på men hoppet har i alla fall väckts! Kanske jag kan få svar på några av de frågor jag har som grämer mig..Så länge det finns liv..
Skrev ett långt mail till min läkare i Kungälv igår också. Bifogade min FK bilaga, den där jag räknat ut vad alla mina (nej, förlåt inte alla men de kraftigaste) extrautgifter för magen går på varje år.. hoppas att han kan hjälpa mig med ett intyg innan 7 mars då FK kräver att det skall vara inne.. jag tvivlar, men även där.. innan motsatsen är bevisad. Fingers crossed. Allt det där.
Magen har varit överjävlig idag. Värker o hugger o vill inte släppa ifrån sig nåt. Känns som hela magen är full av bebis (det är den väl i och för sig också men jag menar BARA bebis o mat.. o inga tarmar som tar hand om maten) och allt annat har slutat att fungera. Bara värker. Ingen skön känsla alls.. inget vill funka.. paraffinet har hittils inte gjort ett skvatt, men jag får ju ge det nån dag. Skall ta ikväll med.
Varit hos veterinären med hundarna idag. Bestämde, i samråd med veterinären, att ge Tuffe ett nytt hormonchip idag. Han har blivit väldigt kinkig med maten, är orolig, slickar sig en massa o kommer liksom inte till ro.. vill bara ut o slicka o ha sig.. för mycket löptikar ute och för liten hund för så mycket testosterorn. Avskyr mig själv som utsätter honom för det, men tror ärligt talat inte han mår bra av att gå omkring och vara sådär testosteronstinn när han ändå inte får sätta på nån tik. Det tråkiga är att mycket av hans livliga personlighet (som jag tycker är väldigt charmig) dämpas ner o han blir mer loj.. likgiltig.. men han äter bättre, slickar sig mindre o är lättare att gå med. Dessutom inte lika mycket "på hugget" som han är annars o inte lika kaxig. Vi får väl se. Det håller i alla fall inte för evigt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar