onsdag 22 februari 2012

Två sjukbesök samma dag.. man ska veta att man lever!

Varit uppe sen fem imorse. Tog tre tarmslim och tre oxypowder igår kväll, jag orkade inte med att ha så förbannat ont längre. Ingenting hände ju tarmmässigt igår förutom att jag hade så ont att jag ville lipa. Både i ändtarmen o i magen. Ända upp under revbenen satt det. Så det blev pest eller kolera.

Antibiotika vid nio, tarmslim o oxypowder vid halv elva..  o fem gånger var jag uppe i natt o pinkade (bra!) men sömnen.. tja, det var ju den som återigen blev lidande. Men jag fick i alla fall sovit några timmar. Man får vara glad för det lilla (ett bra ordspråk?!) Vid fyra körde magen ihop rejält. STENHÅRD o kräkkänslan var ett faktum. Vände o vred mig men hittade ingen bra ställning. Fick inte ut några gaser. Beslutade mig tillslut för att gå upp. Hade tagit fyra andapsin under natten också mot spykänningarna som trängde i halsen o matstrupen. Fy fan säger jag bara.

Lag mig på brädan med resulax. Fick faktiskt bort en del kladd. Ganska omgående men långt ifrån det som satt. Trycket på ändtarmen var enormt. Tog en till, tog ca tio min så fick jag springa igen.. ännu mer kladd, ännu mer tryck..  la mig på brädan igen o samma visa igen fast nu lite fastare o ÄNNU mer. Magen körde o knorrade som bara den. Käkade en tallrik havregrynsgröt med hallon o havremjölk (har inte käkat det på år tror jag!? Varför idag? Fråga mig inte jag kände för det) o efter det körde tarmen ihop igen. Mådde fan. Satte mig på cykeln med mer vatten o resulax. Ännu mer kom det..  tarmen värkte dock mer o mer.. svårt att sitta för tillfället men bara det att kunna tömma tarmen på giftigt avfall efter fyra dar är himmelrike vill jag lova! Tog en sista relaxit innan vi strax skall bege oss till östra.. o det kom ännu mer, dock mer format. Första gången sen i måndags som jag faktiskt kan böja mig ner utan att det "tar emot" som en stor hård pinne vid mellangärdet..  stackars bebis kan inte haft mkt plats. Tarmen o magen värker fortfarande som skrutt men det händer i alla fall nåt. Det är jag överlycklig för. Tack för dessa små piller, vad hade jag gjort utan dem? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar