Vet inte hur jag bäst sammanfattar dagens besök på Specialmödravården på NÄL. Veligt? Försenat? Mer frågeskapande än orosstillande? Det blev i alla fall långt ifrån vad jag hade tänkt mig eller hoppats på. Samtalet vi ringde i söndags angående remiss till kirurg för att kika på min tarm (som sköterskan bedyrade att hon skulle göra allt i sin makt för att få igenom och få dem att se "first thing in the morning - måndag" ) det verkade inte ens vara med bland pappren. Vår läkare hade i alla fall inte hört talas om det eller så hade hon helt enkelt glömt.
Besöket som skulle vara en dubbeltid blev en halvtimme försenat, vilket innebar att halva tiden gick redan i väntrummet.. resten som följde såg ungefär likadan ut. En, som vi uppfattat det tidigare mycket samlad förlossningsläkare, var idag betydligt mer spattig och stressad och verkade inte minnas något av vad vi pratat om sist. Hon trodde först och främst att besöket idag var extrainbokat och inte ordinarie - fast att det var hon själv som propsade på att vi skulle ses igen just idag bara för att hinna gå igenom allt eftersom det var så mkt att ta in och för att kunna besvara alla frågor utan att stressa.. detta var alltså ett minne blott.
Nu handlade allting återigen om snittet och vem som ursprungligen fattat beslut och på vilka grunder, ifall det inte vore en idé att försöka vaginalt eftersom de inte haft nån med mina tarmproblem tidigare och så vidare och så vidare. Beslutet har fattats av inte en, inte två men tre läkare som jag gått hos och som känner till min historia. Det var förlossningsläkaren vi hade på östra som tog beslut om KS, men mina tarmläkare har varit inne på samma bana under hela resans gång - just för att jag har de tarmproblem jag har och för att inte riskera att förvärra dem ytterligare. Detta plus att jag inte skall krysta. Jises, har haft typ krystförbud i två år pga att tarmen prolapsar om jag trycker på... så fruktansvärt jobbigt att behöva ta den här diskussionen igen, speciellt som läkaren sa förra gången att det inte var mer att rota i utan att det stod klart o tydligt varför beslut om KS var planerat. Jag blir så trött.. jag är helt övertygad om att hon inte ville ställa till det utan bara oroar sig för konsekvenserna av en operation i min redan trasiga mage, efterföljden framförallt.. men ibland måste man ju väga pest mot kolera (ganska ofta faktiskt!)och i det här fallet har det varit bestämt sedan länge.. utan att det varit uppe till någon större diskussion om att försöka lösa det på vanligt vis eftersom mina läkare är fullt insatta i hur mina tarmar (inte) fungerar och hur fel de sitter i buken. Risken att skada dem ytterligare vid påfrestningen av en normal förlossning kan i det här fallet vara betydligt sämre än risken vid ett kejsarsnitt. Det är dessutom ganska troligt att en vanliga förlossning för min del skulle sluta i ett akut snitt och hur bra är det på en skala? Mina läkare är alla av "anti operations"inställning men ingen av dem har ens föreslagit att jag borde överväga att föda vaginalt så dagens virriga samtal kom som en smärre chock..
Istället för att få svar på alla de operationsfrågor jag hade för att stilla min nervositet kring det (jag är ju trots allt otroligt operationsrädd och det är en stor skräck för mig det här.. hade jag varit normal hade jag inte ens övervägt att bli uppskuren det ska gudarna veta!) så fick jag bara massa dumma fungeringar och tvivel på mig själv i skallen. Huvudvärken jag kom med blev bara ännu värre..
Dock förstod läkaren ganska snart med tanke på de problem jag har att det inte finns en plan i helvete att jag kan gå tiden ut och vänta på att bebis skall komma ut av sig själv, hon förstod dessutom problemen med tarmen som bara försämras för var dag som går då hon såg att bebis ligger så långt ner hon bara kan och trycker till allt. Täpper till allt så att säga. Hon såg dessutom att ändtarmen var väldigt irriterad o svullen o skrev en remiss till kirurg för att göra en proktoskopi, även om hon hade vissa tvivel kring hur det skulle gå att genomföra pga smärtproblematiken.. men det får bli min sak! Just nu vill jag ju bara få hjälp.. de lovade ringa när de fått en tid på kungälv eller NÄL, det ställe som hade tid först, men har ännu inget hört.. .-/ Dessutom beslutades att flytta fram snittet ett par veckor pga tarmproblematiken, precis som vi diskuterat tidigare och som hon själv var inne på förra gången vi sågs o de gånger vi talats vid per telefon. Nu blev planen istället att hon tar kontakt med mina tarmläkare för att få så mkt info som möjligt om vad de kan ge mig för mediciner om tarmarna bestämmer sig för att lägga av efter operationen.. tänk om vi kunnat ta den diskussionen från början, som vi hade planerat, så mycket lättare och smidigare och mindre ångestframkallande allt hade gått.. men det verkar inte som om att vården är gjord för att fungera smidigt. I alla fall inte för de patienter den berör.
Magen värker, vill inte fungera då jag inte tagit de tabletter som normalt får den att jobba.. huvudet spränger.. alvedon hjälper inte ett piss.. flimrar framför ögonen.. ja, livet är "Underbart" just nu.. jag kan bara hoppas det blir betydligt lättare att leva inom kort. Det var det sista hon sa till oss "det kommer gå bra det här" "det kanske inte alls blir så illa med tarmarna som jag är oroar mig för.. efter snittet.. när bebis är ute kanske saker o ting börjar fungera lite bättre igen.. hon ligger ju trots allt väldigt illa till ur den synvinkeln just nu" - men bebis är otroligt aktiv och även om hon inte riktigt vuxit som hon skulle den här gången var hon inte orolig för den sakens skull. Mötet slutade väl rätt ok trots allt men mina frågor. de lämnades obesvarade.. och här står jag nu med min ångest.. o väldigt lite tid kvar till att få dem besvarade.
Besöket som skulle vara en dubbeltid blev en halvtimme försenat, vilket innebar att halva tiden gick redan i väntrummet.. resten som följde såg ungefär likadan ut. En, som vi uppfattat det tidigare mycket samlad förlossningsläkare, var idag betydligt mer spattig och stressad och verkade inte minnas något av vad vi pratat om sist. Hon trodde först och främst att besöket idag var extrainbokat och inte ordinarie - fast att det var hon själv som propsade på att vi skulle ses igen just idag bara för att hinna gå igenom allt eftersom det var så mkt att ta in och för att kunna besvara alla frågor utan att stressa.. detta var alltså ett minne blott.
Nu handlade allting återigen om snittet och vem som ursprungligen fattat beslut och på vilka grunder, ifall det inte vore en idé att försöka vaginalt eftersom de inte haft nån med mina tarmproblem tidigare och så vidare och så vidare. Beslutet har fattats av inte en, inte två men tre läkare som jag gått hos och som känner till min historia. Det var förlossningsläkaren vi hade på östra som tog beslut om KS, men mina tarmläkare har varit inne på samma bana under hela resans gång - just för att jag har de tarmproblem jag har och för att inte riskera att förvärra dem ytterligare. Detta plus att jag inte skall krysta. Jises, har haft typ krystförbud i två år pga att tarmen prolapsar om jag trycker på... så fruktansvärt jobbigt att behöva ta den här diskussionen igen, speciellt som läkaren sa förra gången att det inte var mer att rota i utan att det stod klart o tydligt varför beslut om KS var planerat. Jag blir så trött.. jag är helt övertygad om att hon inte ville ställa till det utan bara oroar sig för konsekvenserna av en operation i min redan trasiga mage, efterföljden framförallt.. men ibland måste man ju väga pest mot kolera (ganska ofta faktiskt!)och i det här fallet har det varit bestämt sedan länge.. utan att det varit uppe till någon större diskussion om att försöka lösa det på vanligt vis eftersom mina läkare är fullt insatta i hur mina tarmar (inte) fungerar och hur fel de sitter i buken. Risken att skada dem ytterligare vid påfrestningen av en normal förlossning kan i det här fallet vara betydligt sämre än risken vid ett kejsarsnitt. Det är dessutom ganska troligt att en vanliga förlossning för min del skulle sluta i ett akut snitt och hur bra är det på en skala? Mina läkare är alla av "anti operations"inställning men ingen av dem har ens föreslagit att jag borde överväga att föda vaginalt så dagens virriga samtal kom som en smärre chock..
Istället för att få svar på alla de operationsfrågor jag hade för att stilla min nervositet kring det (jag är ju trots allt otroligt operationsrädd och det är en stor skräck för mig det här.. hade jag varit normal hade jag inte ens övervägt att bli uppskuren det ska gudarna veta!) så fick jag bara massa dumma fungeringar och tvivel på mig själv i skallen. Huvudvärken jag kom med blev bara ännu värre..
Dock förstod läkaren ganska snart med tanke på de problem jag har att det inte finns en plan i helvete att jag kan gå tiden ut och vänta på att bebis skall komma ut av sig själv, hon förstod dessutom problemen med tarmen som bara försämras för var dag som går då hon såg att bebis ligger så långt ner hon bara kan och trycker till allt. Täpper till allt så att säga. Hon såg dessutom att ändtarmen var väldigt irriterad o svullen o skrev en remiss till kirurg för att göra en proktoskopi, även om hon hade vissa tvivel kring hur det skulle gå att genomföra pga smärtproblematiken.. men det får bli min sak! Just nu vill jag ju bara få hjälp.. de lovade ringa när de fått en tid på kungälv eller NÄL, det ställe som hade tid först, men har ännu inget hört.. .-/ Dessutom beslutades att flytta fram snittet ett par veckor pga tarmproblematiken, precis som vi diskuterat tidigare och som hon själv var inne på förra gången vi sågs o de gånger vi talats vid per telefon. Nu blev planen istället att hon tar kontakt med mina tarmläkare för att få så mkt info som möjligt om vad de kan ge mig för mediciner om tarmarna bestämmer sig för att lägga av efter operationen.. tänk om vi kunnat ta den diskussionen från början, som vi hade planerat, så mycket lättare och smidigare och mindre ångestframkallande allt hade gått.. men det verkar inte som om att vården är gjord för att fungera smidigt. I alla fall inte för de patienter den berör.
Magen värker, vill inte fungera då jag inte tagit de tabletter som normalt får den att jobba.. huvudet spränger.. alvedon hjälper inte ett piss.. flimrar framför ögonen.. ja, livet är "Underbart" just nu.. jag kan bara hoppas det blir betydligt lättare att leva inom kort. Det var det sista hon sa till oss "det kommer gå bra det här" "det kanske inte alls blir så illa med tarmarna som jag är oroar mig för.. efter snittet.. när bebis är ute kanske saker o ting börjar fungera lite bättre igen.. hon ligger ju trots allt väldigt illa till ur den synvinkeln just nu" - men bebis är otroligt aktiv och även om hon inte riktigt vuxit som hon skulle den här gången var hon inte orolig för den sakens skull. Mötet slutade väl rätt ok trots allt men mina frågor. de lämnades obesvarade.. och här står jag nu med min ångest.. o väldigt lite tid kvar till att få dem besvarade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar