Dagen igår var, som jag berättade i mitt förra inlägg, ganska bra trots denna enorma magvärk. Trodde nästan att jag skulle få magen att komma igång på eftermiddagen eftersom jag hade såna huggsmärtor i nedre delen av buken och sån satans magvärk.. men icke? Det bara fortsatte mola, inget kom ut men tarmen svullnade upp mer o mer. Tillslut gav jag upp. Bestämde mig för att inte överdosera relaxit o resulax lika drastiskt som jag gjort dagarna före.. för att skona tarmen? Som inte direkt blev skonad av detta enorma tryck som inte ville ge sig.. det satt mat ända upp i halsen på mig. Huh.
Gjorde en grym räksallad i tortillabrödkorgar (om jag får säga det själv!) till middag och maken slängde ihop en grymt god efterrätt. Lite för god för att vara bra faktiskt. Jag lovade mig själv att ta en LITEN portion, men det misslyckades totalt. Kan man stämma sin make för att han gör för goda efterrätter tro? Hm. Nej, jag har mig själv att skylla.. ingen annan.. men var redan tokmätt efter räksalladen o korven tidigare under dagen så den där efterrätten satte sig som ett lock i halsen o vägrade sjunka ner.
Väcktes abrupt (ja, jag lyckades för en gångs skull somna även om det tog tid!)av mobilen som ringde vid två.. eller tre.. vi har ju ställt om tiden.. fattade med en gång vad det handlade om men lyckades i mörkret o mitt fumliga jag tappa telefonen innan jag fick fatt på den igen. Brorsan. Bara att få upp maken ur sängen o skicka över honom. BRÅTTOM! Hundarna var smått förvirrade, fattade ingenting.. men det gjorde ju vi.. o iväg kom de - som tur var! O nu har man blivit faster också :) för andra gången.. till ännu en liten grabb. Roligt! De verkar må bra allihop, vilket glädjer mig för jag var mäkta orolig inatt när de for iväg i dimman.. inte bästa väglaget o sist gick det ju väääldigt snabbt... men nu är i alla fall den persen över. Bara min egen som kvarstår och den ser jag INTE fram emot. Jo, jag ser fram emot bebis men jag ser INTE fram emot att bli skuren i.. huh, jag drömmer mardrömmar även när jag sover.. :-/
Gjorde en grym räksallad i tortillabrödkorgar (om jag får säga det själv!) till middag och maken slängde ihop en grymt god efterrätt. Lite för god för att vara bra faktiskt. Jag lovade mig själv att ta en LITEN portion, men det misslyckades totalt. Kan man stämma sin make för att han gör för goda efterrätter tro? Hm. Nej, jag har mig själv att skylla.. ingen annan.. men var redan tokmätt efter räksalladen o korven tidigare under dagen så den där efterrätten satte sig som ett lock i halsen o vägrade sjunka ner.
Väcktes abrupt (ja, jag lyckades för en gångs skull somna även om det tog tid!)av mobilen som ringde vid två.. eller tre.. vi har ju ställt om tiden.. fattade med en gång vad det handlade om men lyckades i mörkret o mitt fumliga jag tappa telefonen innan jag fick fatt på den igen. Brorsan. Bara att få upp maken ur sängen o skicka över honom. BRÅTTOM! Hundarna var smått förvirrade, fattade ingenting.. men det gjorde ju vi.. o iväg kom de - som tur var! O nu har man blivit faster också :) för andra gången.. till ännu en liten grabb. Roligt! De verkar må bra allihop, vilket glädjer mig för jag var mäkta orolig inatt när de for iväg i dimman.. inte bästa väglaget o sist gick det ju väääldigt snabbt... men nu är i alla fall den persen över. Bara min egen som kvarstår och den ser jag INTE fram emot. Jo, jag ser fram emot bebis men jag ser INTE fram emot att bli skuren i.. huh, jag drömmer mardrömmar även när jag sover.. :-/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar