Det blev inte riktigt den dag jag tänkt mig idag. Men när blir det som man tänkt sig, egentligen? Ju mer man tänker sig, desto mindre likt det man tänkt sig blir det. Komplicerat? Egentligen inte.. det handlar väl mest om att ta dagen som den kommer istället för att ha en massa förväntningar på HUR den skall bli och sedan bli besviken om den inte blir fullt så som man kanske hade hoppats på.
Idag gjorde jag precis just det felet: Jag hade räknat med sol! Sol, sol och åter sol. Sol gör mig glad. Oavsett hur jävligt jag mår får solen mig att känna mig friskare, piggare, starkare.. jag tror inte jag är ensam! Allt blir så mycket lättare.. på nåt konstigt vis. Vi behöver ljuset det går inte att förneka så är det bara. Men att förvänta sig sol.. när vädret är så oförutsägbart som det faktiskt är, det är rätt korkat.
Hade som sagt räknat med sol idag. En lunch i solen på min mammas altan. Istället blev det en promenad under ett tjockt täcke dimmoln och en lunch inomhus.. MEN jag insåg att det var faktiskt ganska bra det med.. lunchen var fantastiskt god oavsett, vi slapp möta massa lösa hundar i spåret (hade det varit sol hade det säkerligen varit fler ute och rastat sina hundar när vi var ute men nu slapp vi alltså dessa möten och Lukas gick nästan som en drömhund i sitt koppel) och sen fick vi faktiskt en ganska skön fika på altanen efter lunchen trots allt. Solen kom inte riktigt fram i tid men det började i alla fall spricka upp och hundarna fick en rolig lekstund på gräsmattan. Deras energi smittar av sig. Att se dem stoja runt gör mig glad- så länge det inte går överstyr vill säga.
Tog en kort promenad i solen när jag kom hem istället. Överlag har det varit en väldigt bra dag. Bortsett från en sprängande mage och en värkande tarm.. dem blir jag inte av med. Men man får se till det lilla.. det som faktiskt gör livet värt att leva. Efter regn kommer sol.. det får man inte glömma!
Idag gjorde jag precis just det felet: Jag hade räknat med sol! Sol, sol och åter sol. Sol gör mig glad. Oavsett hur jävligt jag mår får solen mig att känna mig friskare, piggare, starkare.. jag tror inte jag är ensam! Allt blir så mycket lättare.. på nåt konstigt vis. Vi behöver ljuset det går inte att förneka så är det bara. Men att förvänta sig sol.. när vädret är så oförutsägbart som det faktiskt är, det är rätt korkat.
Hade som sagt räknat med sol idag. En lunch i solen på min mammas altan. Istället blev det en promenad under ett tjockt täcke dimmoln och en lunch inomhus.. MEN jag insåg att det var faktiskt ganska bra det med.. lunchen var fantastiskt god oavsett, vi slapp möta massa lösa hundar i spåret (hade det varit sol hade det säkerligen varit fler ute och rastat sina hundar när vi var ute men nu slapp vi alltså dessa möten och Lukas gick nästan som en drömhund i sitt koppel) och sen fick vi faktiskt en ganska skön fika på altanen efter lunchen trots allt. Solen kom inte riktigt fram i tid men det började i alla fall spricka upp och hundarna fick en rolig lekstund på gräsmattan. Deras energi smittar av sig. Att se dem stoja runt gör mig glad- så länge det inte går överstyr vill säga.
Tog en kort promenad i solen när jag kom hem istället. Överlag har det varit en väldigt bra dag. Bortsett från en sprängande mage och en värkande tarm.. dem blir jag inte av med. Men man får se till det lilla.. det som faktiskt gör livet värt att leva. Efter regn kommer sol.. det får man inte glömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar