Igår var en positiv dag. Jag mådde fan. Verkligen fan i magen. Tokdiarréer som satt fast och massa vätska som skvalpade runt i buken. Fick trycka i mig fler resulax än vanligt vilket INTE är bra. Hade ont som fan i tarmen, magen o kroppen för övrigt. Vätskebrist så det stod härliga till. Trodde inte jag skulle fixa dansen men jag tog mig iväg! O jag klarade den bra! Jag är stol över mig själv!
Senare på kvällen fick jag ett samtal. Ett mycket positivt sådant. Babblade säkert fyrtiofem minuter, minst. Det var från en av de kvinnor jag fick kontakt med via Kontinent. Hon hade mycket att berätta och mycket energi att förmedla. Jag fick ett nummer av henne. Ett nummer att smsa till med mina önskningar. Kalla mig knäpp, men jag nonchar inget innan jag testat. Har ju testat det mesta förr. Så jag testade. Imorse. Jag skickade ett sms med mina önskningar. Fyra timmar senare kom samtalet. Från kirurgen på Östra. Min önskan slog in. Inte på Danderyd, inte på Århus - men på Östra. Jag skall få min operation! Jag befinner mig i ett litet lyckorus just nu.
Vet ju inte om detta kommer hjälpa men den frågan kommer jag i alla fall få svar på. Tack Lars Bengtsson för att du faktiskt lyssnade på mig. Eller om det var alla påtryckningar jag skapat från alla håll som gjorde att ni var tvugna, jag vet inte. Men att sjukhus inte gillar negativ respons från media, att politikerna inte gör det - det är ett som är säkert! Mitt råd till alla därute är att fortsätta kämpa. I med och motvind. Det finns många som mår dåligt och inte orkar stå på sig. De befinner sig i ett mörker som vanliga dödliga inte ser. Kliv ut och gör er hörda för det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Om detta kommer hjälpa mig vet jag inte. Men jag kommer få svar på det. Till dess kommer jag leva på hoppet!
Hoppet finns. Så länge man håller det vid liv :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar