Det är soligt ute idag. Har bestämt att vi ska ut o springa en sväng. Sen ut i solen och fika med hundarna. Inviga korvtermosen (?!) för i år. Så mysigt att fika ute! Man blir liksom lugn i sinnet. Fridfullt på nåt sätt med alla ljud från naturen.
Jag hoppas löpturen skall skaka loss det som sitter fast i tarmen och minska gasspänningen inför kvällen. Ska på återträff med gamla högstadieklassen idag. Både ser fram emot och ångrar att jag anmält mig. Känns mer lockande att ta nåt kallt o inviga grillen på balkongen en dag som denna. Men jag ska försöka ta mig dit. Blir nog bra bara jag kommer mig iväg.
Lite ångest eftersom jag ser ut som elefantmannen för tillfället.. hormonpåslag och taskig mage är inte direkt smickrande för hyn.. massa utslag.. sår som jag tillverkat på egen hand för att få dem att läka fortare.. jag ska inte vara i närheten av nålar! Fan, jag kan inte låta bli.. operera på egen hand är jag bra på. Igår sprätte jag upp en knöl på hakan (som visade sig egentligen vara en torr skinnbit som jag hade gjort bäst i att låta bli men icke.. det är ju mig vi pratar om..) med en kanyl. Det blev helt kallt o blött på hakan.. blodet bara rann. Jag vet inte varför men på nåt sätt fascinerar det mig. Jag kan inte låta bli att sticka hål på saker. Jag har nog en smärre störning på den fronten. Ju sämre jag mår desto mer sticker jag.. ut med det onda? Jag vet inte, men jag misstänker att det rör sig om att förflytta smärtan från ett ställe till ett annat. Ta bort fokus.
Nåja, jag hoppas löpturen och fikapromenaden kommer få mig att må lite bättre. Magen mår apa och skallen är väl inte helt på min sida idag. Men det blir bättre. Bestämmer jag mig för att dagen ska bli ok ska inte kroppen få komma ivägen - även om jag vet att den kommer göra allt för att motbevisa mig på den fronten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar