söndag 11 september 2011

Löprunda

Igår var inte den nyttigaste dagen i mitt liv. Så mycket har jag nog redan lyckats förmedla.. MEN det var heller inte den absolut mest osunda. Jag kom faktiskt iväg på min efterlängtade löprunda med maken - och klarade av hela rundan utan att bromsa en enda gång! Bara en sån sak! Stolt kände jag mig, det måste jag erkänna. Gud så gött det var att bara komma ut o rensa tankarna.. sen att det kändes REJÄLT i benen, att flåset inte var på topp och att det KÄNDES att man inte är i samma form som man var innan sommaren- det är en annan femma. Nu kan det ju bara bli bättäre? Första löprundan avklarad det var liksom det som var hindret. Alla ursäkter jag hittat på för mig själv.. har det inte varit väder har det varit nåt annat.

OK, jag har haft ganska bra ursäkter faktiskt, en skadad fot, en vrålförkylning som vägrat släppa greppet om mig.. o en massa annat. Men igår kom jag alltså äntligen ut. O gud så gött det kändes. Inte bara i kroppen utan även i magen. Ska försöka göra det till rutin igen. Springa några gånger i veckan. Vi pratar inte flera mil, nån halv för att skaka om fläsket och få tarmarna i lite skön gung.. det räcker.

Foten då? Den höll den med. Ingen värk än så länge i alla fall. Skorna verkar vara bättre. Maken sprang i ett par skor av samma märke som jag pajade min fot i sist.. o insåg snabbt varför jag skadat mig. Tydligen var de inga vidare löpardojor. Stabila men nada dämpning.. inte så bra när fötterna inte är de mest tränade delarna på kroppen kanske? Får bara hoppas han inte får några men av den där turen..  mina skor var bra. I alla fall så här långt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar