Det blir ett sent blogginlägg idag. Hade inte tid imorse. Ibland vill livet inte som man planerat själv. Men bättre sent än aldrig? Var en jobbig morgon. Tidigt upp är aldrig bra för min del. Även om jag behöver gå upp tidigt för att bli klar i tid. Före sju strejkar magen värre än vanligt o jag får sällan ordning på den. Idag var jag uppe sex och det kunde alltså bara gå på ett håll: dåligt.
Började med totalstrejk i magen o vätska på höger sida i buken. Aldrig bra när den hamnar där eftersom den inte går att knåda igenom när den ligger på det viset. Ska ju igenom hela tarmen innan den går att göra nåt åt. Innan den kommit dit skapar den helvete. Värk. Uppblåsthet (jag pratar INTE om vanlig uppkördhet här utan när det känns som skinnet håller på att gå sönder för det gör så förbannat ont). Sen gasar det upp sig när det istället fastnar på vänster sida. Det är där man har chans att göra något åt eländet. Men som sagt innan det kommer dit har man haft en förmiddag i helvetet. Man är redan slut när man nått så långt. En sådan dag, som idag, blir aldrig bra. Hur mycket man än försöker. Att tänka positivt är lätt att säga, men svårare att göra när man är mitt uppi eländet. Att inte tänka på magen är ännu svårare då magen styr större delen av vår kropp o påverkar det mesta här i livet. Själen inte minst.
Jag har varit en bitch idag. Känner det på mig, med mig. Ja, usch. Jag har varit grinig o ledsen o säkerligen en pest för min kära make. Jag skäms och jag ber om förlåtelse gång på gång men jag önskar att jag slapp ha det så. Att jag slapp be om förlåtelse. Att jag kunde få må bra o inte känna mig sån här. Att det inte fanns nåt att be om förlåtelse för. Han är en klippa min man. Han tröstar när han behöver o går undan när han känner att det passar bättre. Jag är oerhört tacksam för mina nära. Min make inte minst.
Började med totalstrejk i magen o vätska på höger sida i buken. Aldrig bra när den hamnar där eftersom den inte går att knåda igenom när den ligger på det viset. Ska ju igenom hela tarmen innan den går att göra nåt åt. Innan den kommit dit skapar den helvete. Värk. Uppblåsthet (jag pratar INTE om vanlig uppkördhet här utan när det känns som skinnet håller på att gå sönder för det gör så förbannat ont). Sen gasar det upp sig när det istället fastnar på vänster sida. Det är där man har chans att göra något åt eländet. Men som sagt innan det kommer dit har man haft en förmiddag i helvetet. Man är redan slut när man nått så långt. En sådan dag, som idag, blir aldrig bra. Hur mycket man än försöker. Att tänka positivt är lätt att säga, men svårare att göra när man är mitt uppi eländet. Att inte tänka på magen är ännu svårare då magen styr större delen av vår kropp o påverkar det mesta här i livet. Själen inte minst.
Jag har varit en bitch idag. Känner det på mig, med mig. Ja, usch. Jag har varit grinig o ledsen o säkerligen en pest för min kära make. Jag skäms och jag ber om förlåtelse gång på gång men jag önskar att jag slapp ha det så. Att jag slapp be om förlåtelse. Att jag kunde få må bra o inte känna mig sån här. Att det inte fanns nåt att be om förlåtelse för. Han är en klippa min man. Han tröstar när han behöver o går undan när han känner att det passar bättre. Jag är oerhört tacksam för mina nära. Min make inte minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar