Min make överraskade mig igår med en enorm bukett fina blommor när han kom hem från jobbet. Gjorde mig dessutom tjänsten att lämna in och hämta min bil från service. Tack o lov för det. Hade själv inte tagit mig ner till torget i det skick jag var igår.. o ändå fick jag en bukett blommor. Sånt gillar jag! O ändå kan jag inte låta bli att skämmas.. kändes inte som jag var värd dem? Men tydligen tyckte han det och det får jag ju vara glad för.
Hade i alla fall lagat en bränd (!) middag åt honom.. nåja, allt var inte bränt men rotfrukterna tog lite stryk. Tror det mesta berodde på honungsmarinaden jag lagt dem i och att ja hade dem inne Liiiiiite för länge. Laxen var perfekt och rödvinsskyn likaså. Lagat med kärlek om jag får skryta lite :)
Efterrätten tog dock priset, hembakt äpplekaka med vaniljglass. Jag ska erkänna att jag är svag för sötsaker. Inte minst hembakta sådana. Det verkade som maken tyckte om den också, var länge sedan jag såg honom sluka en efterrätt i sådan fart ;) Han kanske känner att han måste hålla takt med mig så jag inte svullar förbi honom alldeles.. ;)
Mådde mindre illa när jag gick upp i morse. Tack och lov för det! Magen körde som vanligt och vid femsnåret satte den igång på allvar. Nåja, jag får vara glad att den inte valde att starta redan vid fyra.. man får vara glad för det lilla! Jag hoppas att illamåendet håller sig borta idag och att skallebanken bestämmer sig för att göra likadant.
För övrigt har det varit en ganska mysig morgon, en liten Lukas som inte ville låta mig gå upp o bestämde sig för att snutta in sig under min haka (hans nya taktik, jag kommer liksom ingenstans) och Anders som höll fast mig från andra sidan. Vid knävecken låg Tuffe och kurade.. det var inte lätt att ta sig någonstans. Man ska vara glad att man har någon som håller fast en. O slipper vakna ensam med smärta och värk. Ibland hjälper det att göra livet lättare att hantera. Även de stunder då det känns som allt går emot!
Hade i alla fall lagat en bränd (!) middag åt honom.. nåja, allt var inte bränt men rotfrukterna tog lite stryk. Tror det mesta berodde på honungsmarinaden jag lagt dem i och att ja hade dem inne Liiiiiite för länge. Laxen var perfekt och rödvinsskyn likaså. Lagat med kärlek om jag får skryta lite :)
Efterrätten tog dock priset, hembakt äpplekaka med vaniljglass. Jag ska erkänna att jag är svag för sötsaker. Inte minst hembakta sådana. Det verkade som maken tyckte om den också, var länge sedan jag såg honom sluka en efterrätt i sådan fart ;) Han kanske känner att han måste hålla takt med mig så jag inte svullar förbi honom alldeles.. ;)
Mådde mindre illa när jag gick upp i morse. Tack och lov för det! Magen körde som vanligt och vid femsnåret satte den igång på allvar. Nåja, jag får vara glad att den inte valde att starta redan vid fyra.. man får vara glad för det lilla! Jag hoppas att illamåendet håller sig borta idag och att skallebanken bestämmer sig för att göra likadant.
För övrigt har det varit en ganska mysig morgon, en liten Lukas som inte ville låta mig gå upp o bestämde sig för att snutta in sig under min haka (hans nya taktik, jag kommer liksom ingenstans) och Anders som höll fast mig från andra sidan. Vid knävecken låg Tuffe och kurade.. det var inte lätt att ta sig någonstans. Man ska vara glad att man har någon som håller fast en. O slipper vakna ensam med smärta och värk. Ibland hjälper det att göra livet lättare att hantera. Även de stunder då det känns som allt går emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar