tisdag 31 maj 2011

En deppig dag.

Det finns en bok som heter så. Den är nog till för att man ska deppa mindre och le mer. Bilder på en massa söta djur.. den kommer väl tillpass en dag som denna. 3-årsdagen för min pappas bortgång. Jag fattar inte vart tiden tar vägen??

Besökte graven idag. Alltid lika jobbigt. Mår dåligt när jag går dit. Tankarna jag annars försöker trycka undan tränger sig på. De blir s påtagliga. Det är inte så att jag förnekar men jag försöker att leva. Utan att tänka för mycket på det jag ändå inte kan göra något åt.

Tiden går, den springer förbi. Den läker inte alla sår men den gör dem lättare att leva med. För tre år sedan satt jag hos mamma med den närmsta familjen och befann mig i smärre chock. Chocken har lagt sig men saknaden består. Något är inte som det ska och det finns ett tomrum som liksom inte fylls oavsett. Under det året spelade inget någon roll i min värld. Allt förlorade sin mening. Meningen har börjat komma tillbaks. Det har jag tvingat den att göra. Men resan dit har varit lång och hård. Vissa sår svider för alltid. Kanske är det meningen att de skall göra det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar