En helt vanlig tisdag

Det är inget speciellt med den här dagen egentligen. Inte på nåt sätt. Jag borde väl vara glad för det? Det kunde ha varit en sån där riktig katastrofmorgon, men let's face it: Jag sov imorse! Jag märkte inte ens när Anders gick upp! Nog för att jag, som vanligt, haft svårt att sova under en sammanhängande period inatt men jag sov till klockan väckte mig. Hade inte ens märkt att han gått. Bara en sån sak.

Om det beror på att hundarna lät mig sova inatt (inga väckningar med nattliga toabesök alltså) och om jag för den sakens skull var helt slut.. eller om jag helt enkelt bara hade en otroligt bra hormonproduktion imorse som lät mig sova. Jag vet inte, och kommer inte heller att få svar på den frågan! Är bara tacksam att jag fick sova för en gångs skull :)

Inga magsjuka hundar på morgonpromenaden heller. Fick släpa Lukas större delar av vägen, vilket var irreterande (det är ju trots allt inte SÅ varmt ännu, eller var inte när vi var ute..) men han har kommit på det där.. jag fattar bara inte vad han får ut av det? Hur skönt kan det vara att bli släpad??

Kör på med mina homeopatmedel och ger hundarna probiotika. Skall testa lite homeopatgrejer på dem med snart.. får se hur de reagerar. Fick ju lägga ner de tankarna när de här häftiga diarréerna kom. Men nu är de under kontroll, åtminstone för tillfället.. man får vara glad för det lilla.. Det är det lilla i livet som gör den STORA skillnaden..