Nej, det är faktiskt så. Min mage bryr sig inte om vilken veckodag det är. Att det är fredag i dag ger den blanka fan i. Den bråkar lika mycket (eller mer) ändå. Tar nog till och med i lite extra, sådär bara för sakens skull. Man känner att man lever. Ibland undar man varför? Nån mening finns det säkert med allt elände. Jag hoppas att jag en vacker dag förstår den. Vägen dit har varit lång och jag förmodar att jag har en lång väg att gå.
På måndag tänker jag ringa sjukan igen. Höra om remissen till manometrin gått iväg och om de har någon uppfattning om när den kan tänkas bli av. Försöka pusha på dem lite. Inget man gärna går o väntar på om man säger så.. det är inte direkt nån trevlig upplevelse! Men den kan kanske leda till nåt bra.. jag intalar mig det ialla fall. Annars hade jag aldrig gått med på att utsätta mig för detta helvete igen. Jag vet ju vad det innebär att ha slangar i näsan. Det är inte kul nånstans. Det är inte skönt heller. Det är rätt fruktansvärt ärligt talat. Men man glömmer fort när det väl är över. Jag lever på det.
24 timmar.. det ska jag väl kunna klara av.. får be dem ge mig nåt. Men jag misstänker att jag inte kommer få nåt .Det påverkar ju tarmarna - o det är ju dem de ska mäta. Fan också. Får se till att köpa mig nåt fint när det är över eller unna mig nåt trevligt. Så det är värt mödan liksom.. nä, nu är det fredag. Jag ska sluta gnälla och ta tag i dagens göromål. Fixa till skalet vore en bra idé att börja med.. utan det går jag inte ut idag. Ser ut som elefantmannen. Fan för allergier. Fan för bråkande magar. Men - det som inte dödar härdar och så länge det finns liv finns det hopp. Hoppet kan man leva länge på! Får önska en fortsatt trevlig fredag o mindre magont åt folket helt enkelt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar