Dagen har inte varit bättre än gårdagen. Tvärtom. Den har varit skitkass. Inte minsta tecken till att bli av med denna förbannade värk som plågar mig. Jag försöker ignorera, hitta på saker o inte tänka - men det går inte. Inte alls. För er som inte har en mage som styr ert liv utan fungerar som den ska förstår jag att jag måste låta patetisk. Man förstår inte hur mycket det påverkar förrän man hamnar där. När ett organ, en kroppsdel eller någon annan primär funktion slutar att fungera. Eller börjar knasa. Det tar på krafterna att hela tiden ha ont. Att inte ha någon ork och energi till rolig saker utan hela tiden lägga energin på att försöka hantera den här förbaskade smärtan. Det gör mig ledsen. Jag hade kunnat lägga tiden på så mycket bättre saker. Leka med hundarna, hjälpa mamma, hälsa på vänner o min bror - som faktiskt bor bara några minuter från mig. Ändå sker det långt mer sällan än jag hade önskat.
Jag trivs hos min bror. Det är inte det. Jag trivs hos min mamma. Jag känner mig trygg där. MEN det är bara själva grejen att TA SG IVÄG när man mår apa som blir en så stor grej. Det är lättare att lägga sig hemma i soffan o knåda runt tarmarna än att smita iväg på någons dassgolv och köra knogarna i ett hårt toagolv. Man drar sig för det (=det blir värre) o när man ändå gör det löser det oftast inget för man gör det under stress o fel förhållanden. Man vill ju inte ligga o knåda inne på dass när man är borta! Man vill umgås och vara social som alla andra. Nu vet ju mina nära o kära vilka problem jag lider av, de ifrågasätter mig inte. De stöttar mig så gott de kan. Men ändå. Man känner sig rätt ensam. Jag tror inte någon kan förstå som inte befinner sig i den här situationen själv. Jag själv förstår inte hur ont jag faktiskt kan ha de få timmar eller minuter som jag faktiskt blir befriad från min värk. Man glömmer snabbt (kroppens försvar?) och tur är väl det. Hur skulle man annars orka med? Vem skulle föda barn igen om man mindes precis ALLT från förlossningen.. inte så många?
Hur som helst. Dagen har inte gått nåt bra. Jag jobbar på det, trampar på min cykel o har bakat en del (doftar gott i huset i alla fall!) knatat iväg på en långpromenad med vovvarna i solen och det var åtminstone gott för själen! Men det hjälpte inte magen idag heller.. hoppas jag får ordning på det snart. Orkar inte med en sån här eländes kväll eller natt igen. Men jag tar mig igenom på nåt sätt. Det gör jag ju alltid. Mer eller mindre levande, suck..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar