tisdag 14 december 2010

Att det aldrig ger sig

Det var en hemsk dag igår. En hemsk natt också. Magsjuk vovve väckte oss vid tre.. sen var det svårt att somna om. Jag VET att han inte rår för det men i vissa situationer kan man inte hjälpa sitt humör. Man blir arg oavsett. Rosenrasande. Att gå ut mitt i natten på promenad i kylan, det är inte direkt vad man drömmer om. Nu har min kära sambo varit snäll o tagit den nattliga promenaden. Jag har tagit de femton andra som kommer därefter.. runt sextiden när han vill ut o kräkas o sen ska skita några gånger till.. jag börjar undra om han verkligen mår dåligt eller om han bara vänt på dygnet sista veckan.. detta är en vovve med väldiga rutiner o när de rubbas.. rubbas hans värld.

Jag vet inte, men om det inte ger sig idag blir det en visit hos veterinären igen.. typ imorgon. Hoppas det ger sig! Nog för att jag redan ÄR stammis där med Tuffe, men näää.. inte igen! Det får räcka för det här året..

Min egen mage.. har som sagt vart skit. Den vill inte ge sig o oavsett vad jag gör bråkar den bara. Det rejält. Känns som en inflammationshärd som håller på att explodera i buken. Jag klarade mig utan sprutorna igår. På ren envishet. Får se hur det går idag. Försöker undvika all extra medicin eftersom jag ska in o göra den andra manometrin nästa vecka.. vill inte göra nåt som äventyrar resultaten av den.. jag gör den inte för att det är roligt precis.. men men.. den som lever får se. Vissa saker kan man stå ut med. Andra kämpar man för att hålla sig flytande med..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar