Så var eländet över för den här gången. Jag hoppas det var värt det. Återstår att se när jag får resultaten. Jag klarade det i alla fall, bara en sån sak. Är rätt stolt över mig själv. Det var en pers. Jag måste säga det. Det var det. Men Elizabeth som hjälpte mig få slangarna på plats i magen är en klippa o gjorde allt för att underlätta för mig. Med hennes hjälp, humor och goda vilja blev eländet så mycket enklare att hantera - även om det självfallet var en pers ändå!
Magen bestämde sig för att ligga i koma de 25,5 h som jag hade slangen i halsen. Rörde sig knappt. Bubblade knappt. Jo, på natten när jag skulle sova jävlades den med mig såklart o att sova var en ren omöjlighet. Men den var inte lika jävlig som den SKULLE kunnat vara. Som den brukar vara. Tydligen är det rätt vanligt att det blir så. Kroppen reagerar - eller motreagerar genom att lägga av när man frestar på tarmarna med skumma grejer.. så även min. Nästan lite frustrerande, det var ett par gånger jag nästan önskade att den skulle börja krampa - bara för att! För att de skulle se hur den normalt beter sig och för att jag skulle få svar på vad det är som egentligen händer i magen när den gör så. Icke. Den satte igång rejält efter att jag fått min spruta sandostatin (som jag för övrigt fick nöjet att injicera själv) efter frukosten dag två - som i sig var en historia värd att delas. Gröna ägg, äpplemos och juice samt kaffe och ett par skivor kalkon på två halvtorra mackor.. jag vet inte vad jag ska säga om det?? Men när magen satte igång var det naturligtvis redan dags att ta bort slangen - fast jag grät inte för det!! GUD SÅ SKÖNT! När den var borta alltså. Att ta bort den var ingen hit. Inte nånstans. Fy fan säger jag bara!
Halsen är fortfarande öm. Sällan har thaimat smakat så bra. O det var länge sen jag gick o la mig vid åtta.. men nu är det över.. till nästa gång.
Nu har jag bara en läkare som klantat med sjukintygen, försäkringskassan och min kirurg att bråka med under veckan som kommer. Läkaren för att han satt fel procentsats på sjukskrivningen, försäkringskassan som behöver rätt intyg och som påpekade att det förra intyget var fel, kirurgen eftersom hon lovat att tala med och boka in ett möte med den kirurg som skall operera mig och detta senast i nästa vecka.. jag litar inte på att det blir gjort utan att jag kollar upp det. Har inte hänt förut så varför skulle det göra det den här gången? Hon ringde inte på avtalad tid, till o med det fick jag ringa o bråka om. Med slangar i näsan. Man kan bli frustrerad över mindre. Men nu ska jag ta hand om magen. Trampa på o knapra resolor o hoppas att den börjar jobba åt rätt håll. Ligger alltför många skumtomtar, chkladpraliner och julmat och skumpar runt för att det ska vara bra. Jag hoppas de skall omvandlas till en kladdig smet och lämna min onda kropp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar