Jag känner mig som en kemikaliefabrik. En levande sådan. Jag har sagt det förr och det stämmer fortfarande. Spruta inatt igen. Det kändes rätt ok under lunchen igår och någon timme efter. Promenaden med mamma och hundarna var riktigt skön i snön, trots att det blåste småspik. Kändes friskt, att man varit ute och gjort något.
Dessvärre vände det under eftermiddagen och det med besked. Mer medicin, mer resulax och kaos i magen. Efter kvällsmaten var tokjäsningarna och magvärken ett faktum. Ville inte ge sig. Började ana vart det bar hän och bad Anders hjälpa mig förbereda sprutan. Han hjälper mig värma innehållet. Gör mindre ont att spruta in det då. Sprutan i sig kändes inte så mycket igår. Spände såklart o visst krampar det i magen, men jämfört med de satans tokjäsningarna som gör att det känns som magen ska spricka är det ingenting. Man ser snarare fram emot den typen av smärta. Tar liksom bort fokus lite grann.. Kan bero på att jag fläskat på mig lite mer också o har lite mer att sticka i.. men å andra sidan hjälpte det inte häromnatten och så mycket har jag nog, i ärlighetens namn, inte fläskat på mig sedan dess...
Känns inte bra att stoppa i mig massa tabletter (jag är ju trots allt starkt emot mediciner av alla de slag..) o köra in sprutor i kroppen.. injicera vätskor som påverkar så pass mycket att man känner hur de verkar inom fyra minuter.. men när man mår såpass kasst som jag gör ibland är man faktiskt villig att prova det mesta. Man gör det som krävs för att kunna må lite bättre. Jag tror inte det är helt ovanligt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar