Inatt var min värsta natt på länge. Kvällen var väl inte direkt nån hit heller, men natten var verkligen katastrofal. En sak är säker: jag är inte bra på att vara ensam på kvällarna. Jag gör mig själv illa. Jag tror jag gör nåt bra (fast jag egentligen vet att jag inte gör det) men det blir så fel. Så fel. Så fel. Som igår. Då bestämde sig min hjärna för att knöka i mig massa skit. Trots att jag var övermätt sedan länge. Den här gå upp grejen som spökar i hjärnan för mig. Ibland slår det slint. Den tänker att om jag knökar i mig som fan direkt så kanske jag slipper må så dåligt sen. Jag kanske går upp fort och behöver inte tänka på det här mer.. men det blir ju sällan så. Tvärtom skapar det bara ÄNNU mer besvär. Som om jag inte hade nog ändå. Jag tror mig kunna hantera det här men ibland går det helt enkelt åt skogen. Är jag nere blir det sjävklart värre. Ett slags sätt att straffa mig själv. Eller nåt sånt. Jag vet inte men hjärnan är inte alltid helt logisk.
Igår var en sån kväll. Ensam me vovvarna och mådde skit. I magen. Trodde att jag skulle fixa detta bra men igår blev det inte så. Till råga på allt kom jag på att jag skulle färga håret igen - klockan tio på kvällen.. smart idé? Think not.. men jag gjorde det ändå. Irreterad över att inte ha några handskar kvar drog jag på mig diskvarianten. Kanonbra .. eller nåt.. men nu är jag mörkare i skallen i alla fall alltid nåt att störa sig lite extra på.. jobbigt bara när utväxten syns igen.. blir ju ännu större skillnad *suck* - men jag trivs i alla fall bättre än jag gjorde med toningsinpackningen jag körde häromdagen som gjorde att hela håret skiftade i rött Hurgha!
Natten då.. var hemsk.. låg o vred mig av o an och hade svinont. Kändes som tarmarna ville hoppa ur mig. Eller skulle. Var en sån där natt då jag pendlade mellan att sträcka mig efter telefonen och ringa mamma för att ta mig till sjukan eller låta bli. Jag lär bli. Jag gillar inte sjukhus. Jag klarade det uppenbarligen, men frågan är hur bra det är /var. Mår inge vidare idag. SKulle haft besök av en kär och efterlängtad vän men mår helt enkelt för dålig för att vilja träffa någon idag. Är inget bra sällskap i det här skicket så lika bra att vara själv och komma på fötter igen. Jag hoppas vi får en ny chans snart. Dagen skall ägnas åt att ringa vårdsamtal igen. Remisserna borde vara med posten idag och då lyfter jag luren till karolinska first thing.. vill ha den här skiten ur världen. Gillar inte slangar i näsan. Det är inte naturligt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar