Den här dagen fortsätter i samma spår som föregående. Det där spåret som jag önskar att jag kunde vika av ifrån. Det dåliga spåret. Magen mår katastrofdåligt. ONT. Jag hatar att ha ont. Lever med min jävulssmärta varje dag och ändå lär jag mig aldrig att hantera den känns det som? Varför?! Borde man inte bara "vänja sig"? Jag hade en gång i tiden vänner som trodde det. Tydligen hade de fel. De vännerna finns inte kvar i mitt liv idag. Så kan det gå.
Hur som helst. Ska inte vara en bitterkärring, för det vill jag inte. Vill leva mitt liv så gott det går efter mina egna förutsättningar. Ibland har jag tur och dagen kan bli bättre än jag tänkt mig. Många gånger det dubbla har jag otur och dagen blir inte alls som jag kanske hade hoppats eller drömt om. Det går liksom inte att veta i förväg. Det enda jag vet är att morgonen bäddar för resten av dagen. En skitmorgon följs allt som oftast av en lika skitdålig dag. Eller ännu värre. En bra morgon kan följas av en bra dag eller en sämre dag. Det går aldrig att veta. Förutom att en dålig morgon sällan vänder under dagen som följer.
Invecklat? Nej, det är nog ganska logiskt tror jag. Idag är det värkens dag. Ser inte fram emot kvällen eftersom magen bestämt sig för att bara svälla o svälla o jävlas med mig. Ute skiner solen och det borde, det skulle, vara en fantastiskt skön o fin dag. Jag har försökt ta vara på den så gott jag kan men det är svårt att njuta när man har en stenklump i magen som hela tiden påminner om att den är påväg ut genom bukväggen. Något i den stilen. Svårt att njuta då. Även om solen steker i ansiktet en otroligt fin dag i mars. Nåja, min dag kommer. Jag intalar mig det i alla fall. Vad ska jag annars göra? :)
Hur som helst. Ska inte vara en bitterkärring, för det vill jag inte. Vill leva mitt liv så gott det går efter mina egna förutsättningar. Ibland har jag tur och dagen kan bli bättre än jag tänkt mig. Många gånger det dubbla har jag otur och dagen blir inte alls som jag kanske hade hoppats eller drömt om. Det går liksom inte att veta i förväg. Det enda jag vet är att morgonen bäddar för resten av dagen. En skitmorgon följs allt som oftast av en lika skitdålig dag. Eller ännu värre. En bra morgon kan följas av en bra dag eller en sämre dag. Det går aldrig att veta. Förutom att en dålig morgon sällan vänder under dagen som följer.
Invecklat? Nej, det är nog ganska logiskt tror jag. Idag är det värkens dag. Ser inte fram emot kvällen eftersom magen bestämt sig för att bara svälla o svälla o jävlas med mig. Ute skiner solen och det borde, det skulle, vara en fantastiskt skön o fin dag. Jag har försökt ta vara på den så gott jag kan men det är svårt att njuta när man har en stenklump i magen som hela tiden påminner om att den är påväg ut genom bukväggen. Något i den stilen. Svårt att njuta då. Även om solen steker i ansiktet en otroligt fin dag i mars. Nåja, min dag kommer. Jag intalar mig det i alla fall. Vad ska jag annars göra? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar