Så var det alltså dags. Dagen D är kommen. Återigen. Dagen D i den bemärkelse att det är dags för återbesök på Östra igen och det är dags att ta på sig sitt elakaste face för att få igenom någonting som leder någonvart. Utan det kommer jag ingenstans, får ingen hjälp och hamnar som vanligt mellan stolarna. Som vanligt när det handlar om sjukvården i Västra Götaland. Det är skillnad i Stockholm (ja, faktiskt!) där man faktiskt kan prata och diskutera med sina läkare. Inte bara bli behandlad som nån sorts andra klassens medborgare som saknar rättigheter och bara borde vara tacksam över det som görs. Niga och le eller något i den stilen. Not my kind of shit.
Dags att vara en jobbig jävla patient (för det är väl så jag omnämns i mina journaler antar jag, de där journalerna som jag inte får se själv). Den snälla patienten har jag varit. Det hjälpte mig inte. Den förstående och respektfulla har jag också varit. Gav mig inget det heller. Jo, ett läkarbesök var tredje månad med olika läkare varenda gång och ingen av dem gjorde något för att följa upp det den förra hade påbörjat. Fantastiskt? Tio år senare har jag faktiskt tröttnat på den där skiten. Jag läser på och jag konfronterar istället. Ställer motfrågor och är helt enkelt en jobbig jävla patient. Inte bara sådär, men om man trampar på mig så... tror man inte på något läkaren föreslår skall man ifrågasätta det. Har man egna idéer bör man föreslå dem. Oavsett vad läkaren må tycka om dem. "vem är det som är läkare här egentligen..:" Min motfråga får bli "vem är det som inte lyckats få mig bättre hittils.. " Jag har ju som bekant inte ens rätt diagnos i mina journaler på det där stället. En av sakerna jag kommer ta upp idag.
Målet är dock inte att gnälla. Långt ifrån. Målet är att komma därifrån med lite mer förståelse, rätt diagnos i mina journaler, nya inställningar som förhoppningsvis fungerar bättre och en ny tid för återbesök om dessa inte funkar bra. Inte så mycket begärt kan jag tycka! Men lättare sagt än gjort. Fortsättning följer garanterat.
Dags att vara en jobbig jävla patient (för det är väl så jag omnämns i mina journaler antar jag, de där journalerna som jag inte får se själv). Den snälla patienten har jag varit. Det hjälpte mig inte. Den förstående och respektfulla har jag också varit. Gav mig inget det heller. Jo, ett läkarbesök var tredje månad med olika läkare varenda gång och ingen av dem gjorde något för att följa upp det den förra hade påbörjat. Fantastiskt? Tio år senare har jag faktiskt tröttnat på den där skiten. Jag läser på och jag konfronterar istället. Ställer motfrågor och är helt enkelt en jobbig jävla patient. Inte bara sådär, men om man trampar på mig så... tror man inte på något läkaren föreslår skall man ifrågasätta det. Har man egna idéer bör man föreslå dem. Oavsett vad läkaren må tycka om dem. "vem är det som är läkare här egentligen..:" Min motfråga får bli "vem är det som inte lyckats få mig bättre hittils.. " Jag har ju som bekant inte ens rätt diagnos i mina journaler på det där stället. En av sakerna jag kommer ta upp idag.
Målet är dock inte att gnälla. Långt ifrån. Målet är att komma därifrån med lite mer förståelse, rätt diagnos i mina journaler, nya inställningar som förhoppningsvis fungerar bättre och en ny tid för återbesök om dessa inte funkar bra. Inte så mycket begärt kan jag tycka! Men lättare sagt än gjort. Fortsättning följer garanterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar